På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...
På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ... På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...
6.2.2. Grundvattenområden och vattenförsörjning Det har inte gjorts någon utredning om de problem som de sura sulfatjordarna medför för grundvattenområdena och vattentäkterna. Vid den österbottniska kusten och ställvis även någon annanstans har åsar på låga områden täckts av finare sediment, vilket betyder att sura sulfatjordar kan påverka grundvattenområden. På sina håll kan man påträffa sura sulfatjordar även på åsarnas grövre randområden, där den fina sanden av strandkrafterna har spridits flera kilometer från åsens kärna. De olägenheter som dikning medför kan på grundvattenområden också drabba grundvattnet, om man gräver igenom de täta lager som finns vid förekomstens randområden och dikesvattnen kan sugas upp i åsen. På låga områden kan också diken som löper genom ett grundvattenområde utgöra ett problem, om sura vatten som kommer från andra ställen leds genom grundvattenområdet i ett dike från vilket de kan sugas upp i vattenförekomsten. Vattenuttag kan eventuellt också medföra att metaller frigörs, eftersom uttaget sänker grundvattenytan i området. I allmänhet ligger vattentäkterna i åsarnas kärnor, men effekterna kan sträcka sig ända till åsarnas randzoner. Med tiden kan metaller transporteras till vattentäkten. Allmänt taget är grundvattnets pH lågt på stora områden vid den österbottniska kusten och vattnet är syrefritt. Järn och mangan har löst sig i grundvatten och ställvis har man också observerat höga humushalter, vilket är ett tecken på att ytvatten har hamnat i grundvattenförekomsten. De sura sulfatjordarnas eventuella påverkan på grundvattenområdena borde undersökas, för att man vid en eventuell vattentäkt inte ska få en sämre kvalitet på grundvattnet. Samhällenas vattenförsörjning baserar sig i Finland i huvudsak på användning av grundvatten. Orsaken till att grundvattnet behöver behandlas är ofta grundvattnets surhet samt de förhöjda järn- och manganhalterna. De sura grundvattnen vid den österbottniska kusten används allmänt för samhällenas vattenförsörjning. Sambandet mellan sura sulfatjordar och de sura grundvattnen i området har undersökts. Vid behandling av hushållsvattnet kan grundvattnets surhet lätt minskas genom alkalisering av vattnet, till exempel genom kalkstensfiltrering. För att få bort metallerna ur grundvattnet krävs vanligen förutom reglering av pH även luftning (oxidation av metaller) och därefter vattenbehandling som baserar sig på filtrering (avlägsnande av de flockar som uppstår vid oxideringen). Ställvis har också humus hamnat i grundvattnet, och då kräver vattenreningen kemisk behandling (kemisk utfällning av humus) eller användning av membranteknik. 37 Ytvattnens surhet och de övriga kvalitetsproblem som den medför försvårar på vissa ställen användningen av ytvatten som råvattenkälla för samhällen. Vattendrag som lider av surhet är man tvungen att använda som råvattenkälla exempelvis i Vasa (Kyro älv), i Jakobstad (Esse å) och i Nystad (sötvattenbassäng). Sura vatten används också som råvatten för industrin till exempel i Karleby, Jakobstad och Kaskö. De varierande och tidvis höga metallhalterna som beror på dräneringsvattnet från sura sulfatjordar innebär utmaningar och problem i vattenverkens behandlingsprocess. För att säkerställa en tillräckligt god vattenkvalitet har man tagit i bruk behandlingsprocesser i flera steg och försökt få en jämn kvalitet på råvattnet. Till exempel vid Vasa vattenverk förbehandlas vattnet från Kyro älv (3,3 milj. m3) kemiskt innan råvattnet når Molnträsket, som fungerar som utjämningsbassäng. Vattenintaget från Kyro älv till Molnträsket regleras enligt kvaliteten på älvvattnet. När vattenkvaliteten är som sämst utnyttjas Molnträskets lagervolym (täcker behovet i max. 4 månader). I Jakobstad i sin tur har man planerat bygga en liknande utjämningsbassäng i ett gammal bergsbrott. I dagens läge tas dock råvattnet till Jakobstads vattenverk direkt från Esse år, vars kvalitetsvariationer tidvis har orsakat problem i vattenbehandlingsprocessen, bland annat på grund av den höga aluminiumhalten. 6.2.3. Fiskerinäring Dräneringen av sura sulfatjordar har utrotat eller kraftigt försvagat många lokalt och regionalt viktiga fiskbestånd vid Finlands västkust. I synnerhet i de vattendrag som helt eller i huvudsak ligger på områden med sura sulfatjordar har de egna fiskbestånden nästan helt försvunnit. Exempel på sådana vattendrag är Närpes å, Solf å, Vörå å, Munsala å, Kimo å och Kälviänjoki. Även i sådana större vattendrag vilkas nedre lopp ligger på ett sulfatjordsområde har fiskbestånden kraftigt försvagats. Sådana är exempelvis Kyro älv, Lappo å, Kronoby å och Perho å. Åar och älvar är viktiga föröknings- och yngelproduktionsområden för vandringsfiskar och lokala fiskar. Av den anledningen påverkar surheten ett betydligt större område i fråga om fiskerinäringen än i fråga om vattenkvaliteten. Surhetens effekter visar sig tydligt i yrkes- och fritidsfiskarnas fångster på den finska sidan av Bottniska viken. Särskilt inom Kyro älvs influensområde, dvs. i Kvarken, sjönk produktionen för många fiskbestånd (abborre, gädda, braxen, nors, lake, sik och gös) för lång tid efter den omfattande fiskdöden under åren 1968–1971. Vissa arter har inte ännu återhämtat sig, eftersom sura perioder har förekommit även senare med 5–10 års mellanrum. De ekonomiska effekterna av den fiskdöd som dräneringarna av sura sulfatjordar har orsakat har oftast förblivit ganska oklara, eftersom kunskapen om fiskarnas regionala spridning och rörlighet är bristfällig. De sura sul-
fatjordarna har också haft en betydande påverkan på den fiskerinäringsmässiga betydelsen av de utrotningshotade vandringsfiskarna, såsom vandringssiken och havsöringen. När man riktar in åtgärderna är det viktigt att kraftfullt beakta och förebygga små surhetsproblem och risker för surhet. Sådana vattendrag är bland annat Kiminge älv, som ligger på Norra Österbottens miljöcentrals område och som hör till Natura-områdena och är ett så kallat SAP-vattendrag (Salmon action plan). I dessa visar sig effekterna av dränering av sura sulfatjordar nödvändigtvis inte direkt i fiskdöd. Fiskarnas lek kan lyckas, men surheten dödar rommen och de nykläckta ynglen, det vill säga det syns knappt någon död fisk alls. Den inträffade fiskerinäringsmässiga skadan visar sig först flera år efteråt i form av att en eller flera årsklasser fattas i fångsten. Detta understryker behovet av att rikta in karteringen och andra åtgärder även på de vattenområden där det inte finns några synliga skador. Sådana är framförallt de vattendrag där laxfiskar förökar sig naturligt under hösten. De värsta effekterna orsakas av dräneringen av sura sulfatjordar i områdets söta sjövatten (Bild 10). Sådana söta Bild 10. Torrläggning av sura sulfatjordar vållar tidvis fiskdöd i stor skala. 38 vatten är exempelvis de havsvikar som uppdämts för vattentäkt samt fladerna och glona vid landhöjningskusten. Det söta vattnets buffringsförmåga är svagare än havsvattnets, och de fiskar som inte kan fly surheten med hjälp av en damm eller tröskel dör. Många flader och glon är under normala år viktiga lek- och yngelproduktionsområden, men på grund av dränering av jord- och skogsbruksområden uppströms kan de förlora sin fiskerinäringsmässiga betydelse för årtionden. 6.2.4. Jordbruk Man förstod redan i början av 1900-talet att de sura sulfatjordarna är ett betydande problem för jordbruket. Frågan behandlades i flera publikationer (t.ex. Aarnio 1922, Kivinen 1938c, 1944, 1950). Från första början konstaterades att de sura salter som med kapillärvattnet stiger upp i bearbetningsskiktet och markytan har en negativ påverkan på användningen av dessa marker för jordbruk. I Kivinens (1944) publikation fanns bilder på en ”steril alunjord” som var helt växtlös. Kivinen beskrev processerna i sulfatjordarna på ett sätt som nästan motsvarar nuvarande uppfattningar och nämnde också fiskdöd. Kivinen skrev att man
- Page 1 and 2: På väg mot kontroll av de sura su
- Page 3 and 4: Publikationens namn: På väg mot k
- Page 6 and 7: Innehåll 1. Inledning ............
- Page 8 and 9: 1. Inledning Jord- och skogsbruksmi
- Page 10 and 11: Bild 1. Största delen av de sura s
- Page 12 and 13: Man bedömer att iståndsättnings-
- Page 14 and 15: mycket problematisk med tanke på v
- Page 16 and 17: vid godkännande av planer bland an
- Page 18 and 19: Isojoki-Teuvanjoki, kusten och åar
- Page 20 and 21: Programmet för utveckling av lands
- Page 22 and 23: I programmet för utveckling av lan
- Page 24 and 25: Vård av skogsnatur Det är möjlig
- Page 26 and 27: erna på ett enhetligt sätt tillsa
- Page 28 and 29: ibyråerna och andra sakkunniga ino
- Page 30 and 31: 6. Förekomsten av sura sulfatjorda
- Page 32 and 33: gjorde av samma material en annan t
- Page 34 and 35: 6.1.5. Riktlinjer för fortsatta å
- Page 36 and 37: Bild 8. Totalbedömning av ytvattne
- Page 40 and 41: på vissa ställen vid Bottniska vi
- Page 42 and 43: 7. Förebyggande av uppkomsten av o
- Page 44 and 45: 7.2. Dräneringssätt och dränerin
- Page 46 and 47: andra dräneringar och muddringar.
- Page 48 and 49: ings- och avrinningsvatten som rinn
- Page 50 and 51: 8.2. Kalkning av vattendrag 8.2.1.K
- Page 52 and 53: drag som sällan är sura. Det är
- Page 54 and 55: toden beror förmodligen inte på m
- Page 56 and 57: 9. Förslag för att bemästra olä
- Page 58 and 59: Motiveringar Direktiv och handböck
- Page 60 and 61: istfälligt känd. Också i fråga
- Page 62 and 63: 10. Konsekvenser av förslagen 10.1
- Page 64 and 65: 11. Sammandrag I denna rapport gran
- Page 66 and 67: 12. Litteratur angående de sura su
- Page 68 and 69: Kivinen, E. 1950. Sulphate soils an
- Page 70 and 71: Palko J. & Saari M. 1987. Lapväär
- Page 72 and 73: Valtakunnallinen pintavesien ekolog
- Page 74 and 75: Suomen Geotutkimus SGT Oy. 1989. De
- Page 76 and 77: Bilaga 2. En förteckning över nat
- Page 78 and 79: Bilaga 3. En bedömning av de socio
- Page 80 and 81: Bilaga 4. En kalkyl över kostnader
- Page 82 and 83: Bilaga 5. Catermass-projektbeskrivn
- Page 84 and 85: Bilaga 6. Förslag till klassificer
- Page 86: ISBN 978-952-453-495-6 (Painettu) I
fatjordarna har också haft en betydan<strong>de</strong> påverkan på <strong>de</strong>n<br />
fiskerinäringsmässiga bety<strong>de</strong>lsen <strong>av</strong> <strong>de</strong> utrotningshota<strong>de</strong><br />
vandringsfiskarna, såsom vandringssiken och h<strong>av</strong>söringen.<br />
När man riktar in åtgär<strong>de</strong>rna är <strong>de</strong>t viktigt att kraftfullt beakta<br />
och förebygga små surhetsproblem och risker för surhet.<br />
Sådana vattendrag är bland annat Kiminge älv, som ligger<br />
på Norra Österbottens miljöcentrals områ<strong>de</strong> och som hör<br />
till Natura-områ<strong>de</strong>na och är ett så kallat SAP-vattendrag<br />
(Salmon action plan). I <strong>de</strong>ssa visar sig effekterna <strong>av</strong> dränering<br />
<strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar nödvändigtvis inte direkt i fiskdöd.<br />
Fiskarnas lek kan lyckas, men surheten dödar rommen och<br />
<strong>de</strong> nykläckta ynglen, <strong>de</strong>t vill säga <strong>de</strong>t syns knappt någon<br />
död fisk alls. Den inträffa<strong>de</strong> fiskerinäringsmässiga skadan<br />
visar sig först flera år efteråt i form <strong>av</strong> att en eller flera<br />
årsklasser fattas i fångsten. Detta un<strong>de</strong>rstryker behovet<br />
<strong>av</strong> att rikta in karteringen och andra åtgär<strong>de</strong>r även på <strong>de</strong><br />
vattenområ<strong>de</strong>n där <strong>de</strong>t inte finns några synliga skador.<br />
Sådana är framförallt <strong>de</strong> vattendrag där laxfiskar förökar<br />
sig naturligt un<strong>de</strong>r hösten.<br />
De värsta effekterna orsakas <strong>av</strong> dräneringen <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
i områ<strong>de</strong>ts söta sjövatten (Bild 10). Sådana söta<br />
Bild 10. Torrläggning <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar vållar tidvis fiskdöd i stor skala.<br />
38<br />
vatten är exempelvis <strong>de</strong> h<strong>av</strong>svikar som uppdämts för vattentäkt<br />
samt fla<strong>de</strong>rna och glona vid landhöjningskusten.<br />
Det söta vattnets buffringsförmåga är svagare än h<strong>av</strong>svattnets,<br />
och <strong>de</strong> fiskar som inte kan fly surheten med hjälp <strong>av</strong><br />
en damm eller tröskel dör. Många fla<strong>de</strong>r och glon är un<strong>de</strong>r<br />
normala år viktiga lek- och yngelproduktionsområ<strong>de</strong>n, men<br />
på grund <strong>av</strong> dränering <strong>av</strong> jord- och skogsbruksområ<strong>de</strong>n<br />
uppströms kan <strong>de</strong> förlora sin fiskerinäringsmässiga bety<strong>de</strong>lse<br />
för årtion<strong>de</strong>n.<br />
6.2.4. Jordbruk<br />
Man förstod redan i bör<strong>ja</strong>n <strong>av</strong> 1900-talet att <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
är ett betydan<strong>de</strong> problem för jordbruket. Frågan<br />
behandla<strong>de</strong>s i flera publikationer (t.ex. Aarnio 1922, Kivinen<br />
1938c, 1944, 1950). Från första bör<strong>ja</strong>n konstatera<strong>de</strong>s<br />
att <strong>de</strong> <strong>sura</strong> salter som med kapillärvattnet stiger upp i bearbetningsskiktet<br />
och markytan har en negativ påverkan<br />
på användningen <strong>av</strong> <strong>de</strong>ssa marker för jordbruk. I Kivinens<br />
(1944) publikation fanns bil<strong>de</strong>r på en ”steril alunjord” som<br />
var helt växtlös. Kivinen beskrev processerna i <strong>sulfatjordarna</strong><br />
på ett sätt som nästan <strong>mot</strong>svarar nuvaran<strong>de</strong> uppfattningar<br />
och nämn<strong>de</strong> också fiskdöd. Kivinen skrev att man
Change language