På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...

I synnerhet de organismer som andas genom gälar lider
av försurningen. Gälarnas ytor är milt basiska och i sura
vatten där metallhalten är hög fälls därför metaller ut på
gälarna och tillsammans med det slemskikt som avsöndras
för att skydda gälarna bildar metallerna ett lager som
inte släpper igenom syre. Detta leder till att organismen
kvävs. I mycket sura vatten lossnar de översta cellskikten
på fiskarnas gälar och fisken dör antingen på grund av
de giftiga metallerna i vattnet eller på grund av en osmotisk
chock då hindret mellan fiskarnas vävnadsvätska och
vattnet försvinner. Organismer som inte andas via gälar
(t.ex. skalbaggar och vattenspindlar) kan öka i antal och bli
dominerande i sura vatten, eftersom både deras konkurrenter
och rovdjur fattas.
Surheten kan påverka organismerna och växtligheten även
indirekt via sediment. Detta sker i synnerhet i åars och
älvars deltan, där surt vatten möter havsvatten, vilket leder
till att metaller faller ut i form av oxider och även binds till
humus. På detta område där utfällningar sker finns det i
sedimenten mycket metaller som kan försvaga bottendjuren
och ge dem utvecklingsstörningar och missbildningar.
Vattendragens ekologiska status
Dränering av sura sulfatjordar påverkar både vattnens
ekologiska och kemiska status. Vid ekologisk klassificering
indelas vattnen i fem klasser (hög, god, måttlig, otillfredsställande
och dålig) med hjälp av de organismer som
beskriver vattenförekomstens status. Vid bedömningen av
status beaktas också vattnets kvalitet samt hydrologiska
och morfologiska egenskaper. Vid den ekologiska klassificeringen
ser man den negativa effekten av dränering av
sura sulfatjordar särskilt i bottendjuren och fiskbeståndet.
De få objekt som i Finland har konstaterats vara dåliga
vid fisk- eller bottendjursklassificeringen har i allmänhet
varit de sura älvarna och åarna i Österbotten. Sådana
objekt är exempelvis Vörå å, Purmo å, Kovjoki å och nedre
delen av Lappo å. Dessutom finns det i Österbotten rikligt
med andra vattendrag där påverkan på fiskerinäringen är
minst lika stor, men för dem finns det inte något klassificeringsmaterial
tillgängligt. I bild 8 finns en karta över den
ekologiska klassificeringen av Finlands ytvatten.
I fråga om nästan alla objekt som i det västra vattenförvaltningsområdet
konstaterats ha en dålig ekologisk status
beror det på att det finns sulfatjordar i deras avrinningsområde.
Påverkan av dränering av sura sulfatjordar innebär
också att många vattendrag har en otillfredsställande eller
måttlig status. Man kan allmänt säga att de vattendrag som
ligger under höjdkurvan 60 meter i synnerhet i Österbotten
(kusten, Mellersta Österbotten, Södra Österbotten) och
delvis också i Satakunta och Egentliga Finland har en ekologisk
status som är högst måttlig, vilket till stor del beror
34
på dränering av sura sulfatjordar. Även i Ule älvs–Ijo älvs
vattenförvaltningsområde ser man olägenheter orsakade
av dränering av sura sulfatjordar. Detta fenomen kan konstateras
på allt fler områden och olägenheterna har blivit
allvarligare på 2000-talet. Klassificering av den ekologiska
statusen har gjorts främst för stora och medelstora åar och
älvar. Sulfatjordarnas påverkan i mindre åar och älvar har
man knappt alls övervakat eller undersökt. Till denna del
bör övervakningen förbättras.
Vattendragens kemiska status
Effekterna av dränering av sura sulfatjordar syns särskilt
klart vid den kemiska klassificeringen. Vid den kemiska
klassificeringen granskas halterna av de så kallade prioriterade
ämnen som EU har bestämt ska användas. Den
kemiska statusen anses vara god om ämnenas miljökvalitetsnormer
inte överskrids. Till de prioriterade ämnena
hör bland annat flera metaller. Nästan alla objekt som vid
den kemiska klassificeringen i Finland har bedömts ha en
sämre status än god finns på sulfatjordar. I bild 9 visas den
kemiska klassificeringen av Finlands ytvatten.
I Österbottens åar och älvar överskrids kvalitetsnormerna
för särskilt kadmium och ställvis sannolikt också för nickel.
Av de åar och älvar som omfattas av den riksomfattande
övervakningen har Lappo å, Kyro älv, Närpes å och Eura å
en sämre status än god på grund av höga kadmiumhalter.
Enligt de undersökningar som utförts av Institutionen för
geologi och mineralogi vid Åbo Akademi är metallhalterna
i många mindre vattendrag högre än i de vattendrag som
omfattas av den riksomfattande övervakningen. Enligt
dessa undersökningar har huvuddelen av de små vattendrag
som mynnar ut i havet mellan Lestijoki och Närpes å
och i vilka man har observerat allvarliga surhetsproblem
konstaterats ha en status som är sämre än god. Kvalitetsnormen
vad gäller kadmiumhalten överskrids sannolikt
även i många andra vattendrag som påverkas av sulfatjordar
(t.ex. Sirppujoki), men det finns inga mätdata som
skulle bekräfta det.