På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...

More documents

Recommendations

Info

gjorde av samma material en annan tolkning, enligt vilken det i vårt land finns 48 000–130 000 ha åkrar som uppfyller de internationella kriterierna för sura sulfatjordar. De sura sulfatjordarna inom Kyro älvs avrinningsområde inventerades då det i början av 1970-talet inträffade omfattande fiskdöd vid älvens mynning (Ervio 1975, bilaga 2). I karteringen, som utfördes av Lantbrukets forskningscentral, togs jordprov på 220 åkrar. Resultaten har publicerats som en karta av allmän natur, och de har också meddelats som arealer av sulfatjordar grundkartbladsvis. Den totala arealen av sulfatjordar konstaterades vara 26 390 ha i Kyro älvs avrinningsområde. De sura sulfatjordarna i avrinningsområdet för Sirppujoki, som mynnar ut i Nystads sötvattensbassäng kartlades år 1984 genom borrningar i sammanlagt 340 punkter; borrning till ett djup på 100 cm, pH-bestämning vid ett djup på 50 cm och 90 cm. För analys (pH och sulfatsvavel) togs jordprov på 40 – 60 cm djup. Dessutom undersöktes sulfatjordar i 20 jordprofiler noggrannare ner till ett djup på 150 – 200 cm och de delades i denna kartering i tre klasser utgående från den försurningsrisk de utgörs. Sulfatjordarnas gränser visas på den karta i skalan 1:50 000 som finns som bilaga till rapporten. Karteringen preciserades år 1994, då man borrade i 100 punkter och kompletterade arbetet med övervakning av avrinningsvattnet (Triipponen 1997). Det har uppskattats att den totala arealen av sulfatjordar på området kring Sirppujoki är 4 228 ha (Palko m.fl. 1985). 6.1.3. Karteringar av skogsbruksmarker De tidigare undersökningar som gällt sulfatjordar har i huvudsak varit inriktade på jordbruksmarker. Trots detta kan man vid kartering av riskområdena inom skogsbruket utnyttja de förhandsdata som finns om riskområden inom jordbruket. Risken för att det ska finnas surhetsproducerande jordlager i skogsmarker som ligger i närheten av sura odlingsmarker är antagligen större än den genomsnittliga risken när det gäller skogsmarker. Detsamma gäller de skogsbruksområden som ligger i avrinningsområden för vattendrag som drabbats av allvarlig försurning. Det finns mycket få egentliga undersökningsresultat om vattendragens status på skogsmarker och skogsbrukets försurningsinverkan, och de observationsdata som har insamlats gäller endast enstaka områden. Det har också gjorts mycket få utredningar om riskområden (Willman 2006). Av den totala arealen sura sulfatjordar finns sannolikt en relativt sett mindre del på skogsbruksmarker än på jordbruksmarker. Lokalt kan dock skogsbruket betydligt öka försurningen av vattendragen i synnerhet då åtgärder görs på områden med källflöden eller då avrinningsområ- 31 det i projektet är större än normalt eller då en exceptionellt torr sommar sänker grundvattenytan till lägre jordlager än normalt. De sura sulfatjordarnas effekter på trädbeståndets tillväxt har likaså undersökts ganska lite i Finland, och det har visat sig att det är svårt att skilja effekterna från andra miljöfaktorers effekter (Kubin 1999, Svensson m.fl. 2000, Merilä m.fl. 2002, Lindroos m.fl. 2007). I Finland torde det inte alls ha publicerats beskrivningar av sulfatjordsprofiler i skogsbruksanvändning eller resultat från kemiska analyser av dessa jordar. I pilotprojektet (VESPA) som gällde bästa praxis i fråga om vattenskydd vid iståndsättningsdikning och markbearbetning kunde man år 2006 konstatera att man med hjälp av det landsomfattande geofysikaliska lågflygningsmaterial som Geologiska forskningscentralen har tillgång till kan bestämma de vidsträckta finkorniga jordlager som finns på potentiella sura sulfatjordsområden. Samtidigt kan man undersöka tjockleken på det torvskikt som finns ovanpå deras mineraljordslager. Denna uppgift är väsentlig vid planering av iståndsättningsdikning och vid vattenskyddet (Makkonen m.fl. 2006). 6.1.4. Karteringar av älvar, åar och bäckar Älvar, åar och bäckar har i synnerhet i Österbotten kartlagts åtminstone sedan 1970-talet. Då har man undersökt urlakning av ämnen ur sura sulfatjordar och ämnenas inverkan på vattenkvaliteten (bland annat Manninen 1970, Palko m.fl. 1985, 1988, Åström 1996, Åström m.fl. 1995, 1996, 1997). I några karteringar har man undersökt svavelisotoper för att få veta vattnets ursprung (bland annat Backlund m.fl. 2005, Åström m.fl. 2005). I Finland kartlades under åren 1987–1990 sammanlagt 1 165 bäckar och 1 172 sjöar (Lahermo m.fl. 1995). Varje bäckprov motsvarade ett avrinningsområde på ca 30 km2 och varje sjöprov ett område på ca 0,01–10 km2. Resultaten visade på höga grundämneshalter särskilt vid kusten. Under åren 2002–2003 togs vattenprov i 21 älvar eller åar vid den österbottniska kusten (Roos & Åström 2005). Proven togs åtta gånger på våren, sommaren och hösten. Av proven analyserades 35 grundämnen, av vilka så många som 24 lakades ur främst från sura sulfatjordar. Av rapporten framgår att urlakningen från de sura sulfatjordarna har en stor negativ påverkan på åar och älvar i området. Åarna och älvarna klassificerades utifrån halterna av potentiellt skadliga ämnen (bild 6). Den beräknade effekten var minst i Lestijoki, i Lappfjärds å och i Perho å och störst i Solf å, Vörå å och Malax å. Denna klassificering kan användas när man planerar dikning och den visar också vilka åar eller älvar som är i behov av specialåtgärder.
Medianhalterna av metaller jämfördes i 47 åar och älvar (avrinningsområdet > 500 km2) i Sverige och Finland, för att man skulle få veta i vilken utsträckning ämnen från sura sulfatjordar har urlakats till dem. Proven togs år 2002 vid vattendragens mynningar i Bottniska viken eller Finska viken. I vattenproven analyserades arsenik (As), kadmium (Cd), krom (Cr), järn (Fe), nickel (Ni), bly (Pb) och zink (Zn). I Teuvanjoki och i Malax å var halterna av kadmium, nickel och zink högre än halterna av andra metaller. I tidigare un- 32 dersökningar har man konstaterat att urlakningen av dessa tre metaller ur sura sulfatjordar är riklig. Österbottens vattendrag är ganska små, vilket minskar utspädningen av det sura vattnet. När en betydande del av ett vattendrags avrinningsområde består av sura sulfatjordar, blir resultatet ett mycket surt och metallhaltigt vatten. Sulfatjordarna i Österbotten verkar också vara kompaktare och mer problematiska än på andra ställen vid kusten av Bottniska viken. (Bild 7, Roos & Åström 2006.) Bild 6. Klassificering av åarna och älvarna i Österbotten utifrån metallhalterna. Följande ämnen undersöktes: aluminium (Al), beryllium (Be), kadmium (Cd), kobolt (Co), koppar (Cu), mangan (Mn), nickel (Ni), torium (Th), tallium (Tl), uran (U) och zink (Zn). (Roos & Åström 2005). Bild 7. Medianhalterna av kadmium, nickel och zink i vattendrag i Sverige och Finland (Roos & Åström 2006).
Page 1 and 2: På väg mot kontroll av de sura su
Page 3 and 4: Publikationens namn: På väg mot k
Page 6 and 7: Innehåll 1. Inledning ............
Page 8 and 9: 1. Inledning Jord- och skogsbruksmi
Page 10 and 11: Bild 1. Största delen av de sura s
Page 12 and 13: Man bedömer att iståndsättnings-
Page 14 and 15: mycket problematisk med tanke på v
Page 16 and 17: vid godkännande av planer bland an
Page 18 and 19: Isojoki-Teuvanjoki, kusten och åar
Page 20 and 21: Programmet för utveckling av lands
Page 22 and 23: I programmet för utveckling av lan
Page 24 and 25: Vård av skogsnatur Det är möjlig
Page 26 and 27: erna på ett enhetligt sätt tillsa
Page 28 and 29: ibyråerna och andra sakkunniga ino
Page 30 and 31: 6. Förekomsten av sura sulfatjorda
Page 34 and 35: 6.1.5. Riktlinjer för fortsatta å
Page 36 and 37: Bild 8. Totalbedömning av ytvattne
Page 38 and 39: 6.2.2. Grundvattenområden och vatt
Page 40 and 41: på vissa ställen vid Bottniska vi
Page 42 and 43: 7. Förebyggande av uppkomsten av o
Page 44 and 45: 7.2. Dräneringssätt och dränerin
Page 46 and 47: andra dräneringar och muddringar.
Page 48 and 49: ings- och avrinningsvatten som rinn
Page 50 and 51: 8.2. Kalkning av vattendrag 8.2.1.K
Page 52 and 53: drag som sällan är sura. Det är
Page 54 and 55: toden beror förmodligen inte på m
Page 56 and 57: 9. Förslag för att bemästra olä
Page 58 and 59: Motiveringar Direktiv och handböck
Page 60 and 61: istfälligt känd. Också i fråga
Page 62 and 63: 10. Konsekvenser av förslagen 10.1
Page 64 and 65: 11. Sammandrag I denna rapport gran
Page 66 and 67: 12. Litteratur angående de sura su
Page 68 and 69: Kivinen, E. 1950. Sulphate soils an
Page 70 and 71: Palko J. & Saari M. 1987. Lapväär
Page 72 and 73: Valtakunnallinen pintavesien ekolog
Page 74 and 75: Suomen Geotutkimus SGT Oy. 1989. De
Page 76 and 77: Bilaga 2. En förteckning över nat
Page 78 and 79: Bilaga 3. En bedömning av de socio
Page 80 and 81: Bilaga 4. En kalkyl över kostnader
Page 82 and 83:
Bilaga 5. Catermass-projektbeskrivn
Page 84 and 85:
Bilaga 6. Förslag till klassificer
Page 86:
ISBN 978-952-453-495-6 (Painettu) I
show all

På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?