På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...

6. Förekomsten av sura
sulfatjordar i Finland och
olägenheterna orsakade
av dem
6.1. Förekomst
6.1.1. Helhetsbedömningar
I de studier och karteringar som har gällt de sura sulfatjordarna
i Finland har man använt olika metoder för
identifiering av sulfatjordarna (Bilaga 1, punkterna A och
B). De använda kriterierna avviker dessutom betydligt
från de internationella klassificeringskriterierna, som är
mycket strängare än de gränsvärden som tillämpats i Finland
(Bilaga 1). På grund av att olika kriterier har använts
vid identifiering av sura sulfatjordar har man i olika publikationer
framfört mycket varierande uppskattningar av hur
stor areal dessa jordar upptar i Finland. Vid en bedömning
enligt de stränga internationella kriterierna kom man
fram till att det finns 48 000-130 000 ha sura sulfatjordar
som används för jordbruk (Yli-Halla m.fl. 1999). När man
använder de mindre stränga kriterierna, som ingår i KUTIstudien,
blir resultatet med samma material 336 000 ha
sulfatjordar.
Att de finländska kriterierna i en internationell jämförelse
verkar vara mindre stränga beror på markanvändningen.
De internationella kriterierna har tagits fram huvudsakligen
för jordar där ris odlas, och där görs inga djupa dräneringar.
Målet med de internationella kriterierna är att man
ska identifiera sådana jordar (vid risodling) där man har
problem som beror på oxidation av sulfider. Vid denna typ
av användning har de djupa sulfidlagren ingen betydande
negativ påverkan på odlingen eller miljön. Internationellt
sett är den typ av sura sulfatjordar som vi har i Finland, dvs.
jordar som dräneras effektivt, mycket ovanliga. I Finland
har man konstaterat att på en täckdikad odlingsjord kan
sulfidlager på t.o.m. ett djup av 2-3 meter oxidera och ge
upphov till skadlig surhet i avrinningsvattnen (Joukainen
och Yli-Halla 2003). Därför är det i Finland mycket välmotiverat
att använda andra kriterier för identifiering av sura
sulfatjordar än på risodlingsområden.
Sulfatjordarna är ingen enhetlig grupp, utan det finns stora
skillnader i hur allvarliga miljöproblem de orsakar. I Finland
finns det alltså enligt den tolkning som gjordes av materialet
i KUTI-studien högst 48 000–130 000 ha sådana sura
29
sulfatjordar som uppfyller även de internationella kriterierna
för sura sulfatjordar. Man kan alltså med fog säga
att om sådana odlingsjordar är täckdikade medför de en
betydande försurning i miljön. Utöver dessa jordar finns
det enligt den ursprungliga tolkningen i KUTI-studien cirka
200 000 ha sådana marker på vilka
1) sulfidskikten ligger djupare än vad de internationella
kriterierna beaktar
2) det finns lite sulfid som ger upphov till surhet
3) oxidering och urlakning redan har skett.
Även om sådana marker täckdikas blir surhetsbelastningen
mycket mindre. Det finns alltså skäl att koncentrera
bekämpningen av surheten till marker som producerar
mest surhet till miljön och inte till alla marker som enligt
våra egna kriterier kan räknas till sulfatjordar. Utifrån detta
borde det vara förnuftigt att dela upp sulfatjordarna i flera
olika klasser enligt hur allvarliga miljöproblem de orsakar
(Bilaga 1, punkt A) och bedöma behovet av en mer noggrann
kartering på basis av risken. Så har man de facto
också gjort vid kartering av sulfatjordarna inom Sirppujokis
avrinningsområde (Palko m.fl. 1985).
Man bör känna till de områden där sulfatjordar förekommer
för att kunna inrikta bekämpningen av problemen i
vattendragen på ett ändamålsenligt sätt och för att åtgärderna
ska kunna utföras kostnadseffektivt. Uppgifterna
om behovet av åtgärder och de resultat som erhållits vid
de karteringar som hittills gjorts för att bedöma genomförandet
av åtgärderna och hur täckande karteringarna
har varit borde samlas i en form som gör det möjligt att
hantera dem i geodataprogram. Efter detta har man bättre
kunskap om behovet av nya karteringar och var de mest
kritiska objekten finns. I Finland har det under tidernas
lopp gjorts många inventeringar av sulfatjordar. De flesta
inventeringar gäller ett visst avrinningsområde och har
samband med markdräneringsprojekt som planerats på
området. Det finns inga heltäckande och enhetliga karteringsdata
om förekomsten av sura sulfatjordar. Resultaten
av karteringarna har i allmänhet publicerats i begränsad
omfattning i olika rapporter, och ingen aktör har samlat
dessa uppgifter. Av denna anledning är de exakta data om
förekomsten av sulfatjordar utspridd. Dessutom har karteringarna
gjorts i olika skalor, olika metoder och kriterier
har använts och noggrannheten har varierat från projekt
till projekt. Resultaten av de olika karteringarna är därför
inte jämförbara. De inventeringar som gjordes under ledning
av Palko på 1980-talet bildar den största helhet som
genomförts med enhetliga metoder. Trots att karteringarna
är heterogena är de till nytta när man ska lokalisera de
sura sulfatjordarna, och dessa områden kan användas
exempelvis för testning av olika åtgärder.