På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...
På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ... På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...
ibyråerna och andra sakkunniga inom markanvändning deltar. Vid ägoregleringar iakttas fastighetsbildningslagen samt bestämmelser om nyskifte i några andra lagar. Staten betalar kostnaderna för ägoregleringarna och de grundliga förbättringarna under skiftningen. Efter ägoregleringen uppbär staten av sakägarna enligt stödbeslutet en del av kostnaderna för ägoregleringen och de grundliga förbättringar som gjorts i samband med den. Jord- och skogsbruksministeriet har utarbetat en strategi för ägoregleringar för åren 2008–2013. Strategin behandlar principerna vad gäller politiknivån och styrningen i fråga om ägoregleringsverksamheten. I strategins mål har man korrekt identifierat behovet av att olika förvaltningsområden samarbetar och av att växelverkan utvecklas. Inom ägoregleringsverksamheten har man som mål att härefter fästa mer uppmärksamhet vid exempelvis frågor som gäller översvämnings- och vattenskydd. I strategin nämns bland annat att man bör känna till de eventuella miljökonsekvenserna och att man vid behov ska komma överens om behövliga utredningar och åtgärder med den regionala miljöcentralen. Målet med det nya helhetsmässiga förhållningssättet är att det ska fungera som en grund för den framtida utvecklingen av lagstiftningen, finansieringsmekanismerna och verksamheten. Skötseln av ägoregleringarna hör till Lantmäteriverkets och de regionala lantmäteribyråernas uppgifter. Lantmäteriverket har för åren 2007–2013 ställt upp följande strategiska mål för sin verksamhet: • Kundorientering • Information och ett aktivt samarbete med intressentgrupper • Beaktande av förändringar i verksamhetsmiljön • Fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet • Säkerställande av resurser. Lantmäteriverkets strategi fokuserar på ett heltäckande sätt på utvecklingen av ägoregleringsverksamheten och på att beakta förändringar i verksamhetsmiljön samt olika mål, men miljöskyddet och miljövården lyfts inte fram på ett lika konkret sätt som i den nya strategin på politiknivå som jord- och skogsbruksministeriet har utarbetat. För att stödja den praktiska verksamheten vid ägoregleringar har man gett ut detaljerade anvisningar (Handboken för förrättningsförfarandet). I denna handbok ingår bland annat klara anvisningar om vilka myndigheter som ska kontaktas och vilka författningar som ska beaktas i de olika faserna av en ägoregleringsförrättning. När det gäller dräneringsprojekt konstateras i handboken att man i ärendet ska begära utlåtande av den regionala miljöcentralen. Dessutom bör dräneringsprojekten uppfylla de villkor i finansieringslagen och andra lagar som gäller projekten, om projekten genomförs enligt de planer som krävs i dessa lagar. 27 Vid ägoregleringsförrättningar kan vattenskyddsåtgärderna ordnas som en omfattande helhet, vilket ger goda möjligheter att vidta de tekniskt-ekonomiskt bästa vattenskyddsåtgärderna. Exempelvis i Norra Österbotten har man genomfört två stora dikningsprojekt i samband med nyskiften, och i dessa har man kartlagt förekomsten av sulfatjordar och försökt förhindra belastning genom att reglera dräneringsdjupet. Dessutom har man övervakat effekterna av en eventuell surhetsbelastning på vattendrag och fiskerinäringen. Man fäster dock inte nödvändigtvis tillräckligt med uppmärksamhet vid de miljökonsekvenser som kan uppstå vid dränering i samband med nyskiftesprojekt och vid de hot som särskilt surhetsbelastningen medför. Dessutom nämns i anvisningarna om ägoregleringar inget om riskerna vid dränering av sura sulfatjordar. 5.4.5. Övriga anvisningar och rekommendationer Muddringar på områden med sura sulfatjordar kan medföra olägenheter i form av försurning av områdets vattendrag och deras influensområde. I anvisningarna om muddring (bl.a. Majuri 2003) betonas bland annat följande: • Muddringens nödvändighet säkerställs • Möjligheten att ersätta muddringen av områden med sulfatjordar med andra åtgärder utreds • Muddringarna anmäls till ägaren av vattenområdet och till miljömyndigheterna • Muddringarna planeras så att mängden muddringsmassor blir så liten som möjligt • Muddringsmassorna placeras tillräckligt långt från vattendraget och vid behov kalkas muddringsmassorna tillräckligt 5.4.6. Riktlinjer för fortsatta åtgärder Anvisningarna om torrläggning, nyskifte, jordbruk, skogsbruk, torvproduktion och muddring samt andra motsvarande åtgärder borde kompletteras så att de innehåller konkreta anvisningar om hur man kan identifiera sura sulfatjordar och om vilka åtgärder som behövs för att bekämpa olägenheterna orsakade av surhet. Trots att det har getts ut en ny handbok om markdränering och bevattning och trots att man i handboken på flera ställen behandlar de försurningsrisker som dräneringarna medför, borde man utreda om det finns behov av en uppdatering i fråga om surhetsproblemen. Detta kunde till exempel göras i samband med att man uppdaterar handboken efter den eventuella kommande revideringen av vattenlagen. I anvisningar om ägoregleringarna och vid dräneringar i samband med ägoregleringar borde man bättre än nu beakta riskerna förenade med de sura sulfatjordarna. Genom att utveckla anvisningarna och tillvägagångssätten i fråga
om ägoregleringarna och stödet till dem kunde man styra verksamheten så att den är mindre belastande, exempelvis genom att följande frågor betonas på de områden där det finns sura sulfatjordarna: • När det gäller planering av dräneringarna borde man ställa som villkor att den belastning som dräneringarna kan medföra beaktas • När kostnadskalkyler för projekt görs borde man bereda sig på de extra kostnader som kartering av sura sulfatjordar samt planering och genomförande av vattenskyddsåtgärder innebär, och de extra kostnaderna borde beaktas i det statliga stödet. I anvisningen om torvproduktion borde betonas att förekomsten av sulfidskikt i de myrar som reserverats eller kommer att reserveras för torvproduktion ska utredas. Nya produktionsområden borde i första hand tas i drift på områden där det inte finns någon risk för belastning på grund av surhet eller där belastningen är liten. Om man ansöker om tillstånd för produktion på ett riskområde ska det i tillståndet ingå krav på åtgärder för att förhindra och minska belastningen. Dessutom borde det i anvisningarna också fästas uppmärksamhet vid risken för belastning orsakad av eftervården och efteranvändningen. Jord- och skogsbruksministeriet har tillsammans med miljöministeriet huvudansvaret för att ta fram riksomfattande anvisningar och utveckla den lagstiftning som gäller markdränering, ägoregleringar, jord- och skogsbruk och torvproduktion. 5.5. Information och rådgivning 5.5.1. Nuläge Rådgivning och information är mycket viktiga instrument vid kontroll över de surhetsproblem som beror på sulfatjordarna. Vid rådgivning till mark- och skogsägare har man hittills sällan fäst uppmärksamhet vid de surhetsproblem som dränering av sura sulfatjordar medför. Även andra aktörer, exempelvis planläggare, skogsplanerare, vägplanerare, de som ansvarar för ägoregleringar och de som planerar och genomför muddringar har haft lite kunskap eller ingen kunskap alls om de risker som är förenade med sura sulfatjordar. En orsak till den bristfälliga kunskapen har varit brist på informationsmaterial om de sura jordarna och de olägenheter som de medför. Under åren 2009–2010 ska man i ett projekt som leds av Österbottens Svenska Producentförbund ta fram ett rådgivningsmaterial om jordmånens surhet. Detta material ska riktas till odlare. Dessutom ingår utveckling av informa- 28 tionen och rådgivningen som en viktig del av exempelvis det omfattande forsknings- och utvecklingsprojekt som är under beredning och som ska gälla sulfatjordar (projektet Catermass, Bilaga 5). Till detta projekt försöker man få finansiering från bland annat finansieringssystemet EU Life+ samt från de regionutvecklingsprojekt som är under planering. I alla dessa projekt är informationen och rådgivningen om surhet i jordmånen i huvudsak inriktad på jordbruket. 5.5.2. Riktlinjer för fortsatta åtgärder När det gäller rådgivning och information behövs åtminstone följande åtgärder: • Fastighetsspecifik handledning och rådgivning samt informationsmaterial till dem som bedriver jord- och skogsbruk • Utbildning till dem som planerar och genomför dränering så att de ska beakta sulfatjordarna i samband med åtgärder som ändrar dräneringen av marken • Utbildning till dem som ansvarar för planläggning, vägplanering och ägoregleringar • Handledning till dem som planerar och genomför muddringsprojekt • Information till aktörerna inom skogsbruket och intressentgrupperna inom skogsbranschen (t.ex. skogsägare, de som planerar och utför arbeten inom skogsbruket, läroinrättningar mm. intressentgrupper). • Beaktande av de sura sulfatjordarna i olika läroanstalters läroplaner, särskilt när det gäller utbildning som anknyter till jord- och skogsbruket samt planering av markanvändning • Informationsmaterial för den breda allmänheten och för läroinrättningar • Omfattande information om forsknings- och övervakningsresultat • Ett informationsförmedlingsnätverk som säkerställer ett gott informationsutbyte mellan olika myndigheter, organisationer, forskningsanstalter och andra sakägare under perioder med akuta surhetsproblem Rådgivningsorganisationerna inom jord- och skogsbruket, läroinrättningarna, skogscentralerna, Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio, TE-centralerna, miljöcentralerna och kommunerna är centrala aktörer när det gäller att ge råd och utbildning. När det ordnas med information kan man utnyttja programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland och Landsbygdsnätverket. Rådgivningen bör vara fortgående och innehålla de färskaste forskningsdata. Vid informationen och rådgivningen bör man särskilt beakta att det behövs olika åtgärder beroende på om surhetsproblemet på ett område är stort eller litet.
- Page 1 and 2: På väg mot kontroll av de sura su
- Page 3 and 4: Publikationens namn: På väg mot k
- Page 6 and 7: Innehåll 1. Inledning ............
- Page 8 and 9: 1. Inledning Jord- och skogsbruksmi
- Page 10 and 11: Bild 1. Största delen av de sura s
- Page 12 and 13: Man bedömer att iståndsättnings-
- Page 14 and 15: mycket problematisk med tanke på v
- Page 16 and 17: vid godkännande av planer bland an
- Page 18 and 19: Isojoki-Teuvanjoki, kusten och åar
- Page 20 and 21: Programmet för utveckling av lands
- Page 22 and 23: I programmet för utveckling av lan
- Page 24 and 25: Vård av skogsnatur Det är möjlig
- Page 26 and 27: erna på ett enhetligt sätt tillsa
- Page 30 and 31: 6. Förekomsten av sura sulfatjorda
- Page 32 and 33: gjorde av samma material en annan t
- Page 34 and 35: 6.1.5. Riktlinjer för fortsatta å
- Page 36 and 37: Bild 8. Totalbedömning av ytvattne
- Page 38 and 39: 6.2.2. Grundvattenområden och vatt
- Page 40 and 41: på vissa ställen vid Bottniska vi
- Page 42 and 43: 7. Förebyggande av uppkomsten av o
- Page 44 and 45: 7.2. Dräneringssätt och dränerin
- Page 46 and 47: andra dräneringar och muddringar.
- Page 48 and 49: ings- och avrinningsvatten som rinn
- Page 50 and 51: 8.2. Kalkning av vattendrag 8.2.1.K
- Page 52 and 53: drag som sällan är sura. Det är
- Page 54 and 55: toden beror förmodligen inte på m
- Page 56 and 57: 9. Förslag för att bemästra olä
- Page 58 and 59: Motiveringar Direktiv och handböck
- Page 60 and 61: istfälligt känd. Också i fråga
- Page 62 and 63: 10. Konsekvenser av förslagen 10.1
- Page 64 and 65: 11. Sammandrag I denna rapport gran
- Page 66 and 67: 12. Litteratur angående de sura su
- Page 68 and 69: Kivinen, E. 1950. Sulphate soils an
- Page 70 and 71: Palko J. & Saari M. 1987. Lapväär
- Page 72 and 73: Valtakunnallinen pintavesien ekolog
- Page 74 and 75: Suomen Geotutkimus SGT Oy. 1989. De
- Page 76 and 77: Bilaga 2. En förteckning över nat
ibyråerna och andra sakkunniga inom markanvändning<br />
<strong>de</strong>ltar. Vid ägoregleringar iakttas fastighetsbildningslagen<br />
samt bestämmelser om nyskifte i några andra lagar. Staten<br />
betalar kostna<strong>de</strong>rna för ägoregleringarna och <strong>de</strong> grundliga<br />
förbättringarna un<strong>de</strong>r skiftningen. Efter ägoregleringen<br />
uppbär staten <strong>av</strong> sakägarna enligt stödbeslutet en <strong>de</strong>l <strong>av</strong><br />
kostna<strong>de</strong>rna för ägoregleringen och <strong>de</strong> grundliga förbättringar<br />
som gjorts i samband med <strong>de</strong>n.<br />
Jord- och skogsbruksministeriet har utarbetat en strategi<br />
för ägoregleringar för åren 2008–2013. Strategin behandlar<br />
principerna vad gäller politiknivån och styrningen i fråga<br />
om ägoregleringsverksamheten. I strategins mål har man<br />
korrekt i<strong>de</strong>ntifierat behovet <strong>av</strong> att olika förvaltningsområ<strong>de</strong>n<br />
samarbetar och <strong>av</strong> att växelverkan utvecklas. Inom<br />
ägoregleringsverksamheten har man som mål att härefter<br />
fästa mer uppmärksamhet vid exempelvis frågor som gäller<br />
översvämnings- och vattenskydd. I strategin nämns<br />
bland annat att man bör känna till <strong>de</strong> eventuella miljökonsekvenserna<br />
och att man vid behov ska komma överens<br />
om behövliga utredningar och åtgär<strong>de</strong>r med <strong>de</strong>n regionala<br />
miljöcentralen. Målet med <strong>de</strong>t nya helhetsmässiga förhållningssättet<br />
är att <strong>de</strong>t ska fungera som en grund för <strong>de</strong>n<br />
framtida utvecklingen <strong>av</strong> lagstiftningen, finansieringsmekanismerna<br />
och verksamheten.<br />
Skötseln <strong>av</strong> ägoregleringarna hör till Lantmäteriverkets och<br />
<strong>de</strong> regionala lantmäteribyråernas uppgifter. Lantmäteriverket<br />
har för åren 2007–2013 ställt upp föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> strategiska<br />
mål för sin verksamhet:<br />
• Kundorientering<br />
• Information och ett aktivt samarbete med intressentgrupper<br />
• Beaktan<strong>de</strong> <strong>av</strong> förändringar i verksamhetsmiljön<br />
• Fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet<br />
• Säkerställan<strong>de</strong> <strong>av</strong> resurser.<br />
Lantmäteriverkets strategi fokuserar på ett heltäckan<strong>de</strong><br />
sätt på utvecklingen <strong>av</strong> ägoregleringsverksamheten och<br />
på att beakta förändringar i verksamhetsmiljön samt olika<br />
mål, men miljöskyd<strong>de</strong>t och miljövår<strong>de</strong>n lyfts inte fram på<br />
ett lika konkret sätt som i <strong>de</strong>n nya strategin på politiknivå<br />
som jord- och skogsbruksministeriet har utarbetat. För att<br />
stöd<strong>ja</strong> <strong>de</strong>n praktiska verksamheten vid ägoregleringar har<br />
man gett ut <strong>de</strong>taljera<strong>de</strong> anvisningar (Handboken för förrättningsförfaran<strong>de</strong>t).<br />
I <strong>de</strong>nna handbok ingår bland annat klara<br />
anvisningar om vilka myndigheter som ska kontaktas och<br />
vilka författningar som ska beaktas i <strong>de</strong> olika faserna <strong>av</strong> en<br />
ägoregleringsförrättning. När <strong>de</strong>t gäller dräneringsprojekt<br />
konstateras i handboken att man i ären<strong>de</strong>t ska begära<br />
utlåtan<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>de</strong>n regionala miljöcentralen. Dessutom bör<br />
dräneringsprojekten uppfylla <strong>de</strong> villkor i finansieringslagen<br />
och andra lagar som gäller projekten, om projekten genomförs<br />
enligt <strong>de</strong> planer som krävs i <strong>de</strong>ssa lagar.<br />
27<br />
Vid ägoregleringsförrättningar kan vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>rna<br />
ordnas som en omfattan<strong>de</strong> helhet, vilket ger goda<br />
möjligheter att vidta <strong>de</strong> tekniskt-ekonomiskt bästa vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>rna.<br />
Exempelvis i Norra Österbotten har<br />
man genomfört två stora dikningsprojekt i samband med<br />
nyskiften, och i <strong>de</strong>ssa har man kartlagt förekomsten <strong>av</strong> sulfatjordar<br />
och försökt förhindra belastning genom att reglera<br />
dräneringsdjupet. Dessutom har man övervakat effekterna<br />
<strong>av</strong> en eventuell surhetsbelastning på vattendrag och fiskerinäringen.<br />
Man fäster dock inte nödvändigtvis tillräckligt<br />
med uppmärksamhet vid <strong>de</strong> miljökonsekvenser som kan<br />
uppstå vid dränering i samband med nyskiftesprojekt och<br />
vid <strong>de</strong> hot som särskilt surhetsbelastningen medför. Dessutom<br />
nämns i anvisningarna om ägoregleringar inget om<br />
riskerna vid dränering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
5.4.5. Övriga anvisningar och<br />
rekommendationer<br />
Muddringar på områ<strong>de</strong>n med <strong>sura</strong> sulfatjordar kan medföra<br />
olägenheter i form <strong>av</strong> försurning <strong>av</strong> områ<strong>de</strong>ts vattendrag<br />
och <strong>de</strong>ras influensområ<strong>de</strong>. I anvisningarna om muddring<br />
(bl.a. Majuri 2003) betonas bland annat föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong>:<br />
• Muddringens nödvändighet säkerställs<br />
• Möjligheten att ersätta muddringen <strong>av</strong> områ<strong>de</strong>n med sulfatjordar<br />
med andra åtgär<strong>de</strong>r utreds<br />
• Muddringarna anmäls till ägaren <strong>av</strong> vattenområ<strong>de</strong>t och<br />
till miljömyndigheterna<br />
• Muddringarna planeras så att mäng<strong>de</strong>n muddringsmassor<br />
blir så liten som möjligt<br />
• Muddringsmassorna placeras tillräckligt långt från vattendraget<br />
och vid behov kalkas muddringsmassorna<br />
tillräckligt<br />
5.4.6. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
Anvisningarna om torrläggning, nyskifte, jordbruk, skogsbruk,<br />
torvproduktion och muddring samt andra <strong>mot</strong>svaran<strong>de</strong><br />
åtgär<strong>de</strong>r bor<strong>de</strong> kompletteras så att <strong>de</strong> innehåller<br />
konkreta anvisningar om hur man kan i<strong>de</strong>ntifiera <strong>sura</strong><br />
sulfatjordar och om vilka åtgär<strong>de</strong>r som behövs för att bekämpa<br />
olägenheterna orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> surhet. Trots att <strong>de</strong>t har<br />
getts ut en ny handbok om markdränering och bevattning<br />
och trots att man i handboken på flera ställen behandlar<br />
<strong>de</strong> försurningsrisker som dräneringarna medför, bor<strong>de</strong><br />
man utreda om <strong>de</strong>t finns behov <strong>av</strong> en uppdatering i fråga<br />
om surhetsproblemen. Detta kun<strong>de</strong> till exempel göras i<br />
samband med att man uppdaterar handboken efter <strong>de</strong>n<br />
eventuella komman<strong>de</strong> revi<strong>de</strong>ringen <strong>av</strong> vattenlagen.<br />
I anvisningar om ägoregleringarna och vid dräneringar i<br />
samband med ägoregleringar bor<strong>de</strong> man bättre än nu beakta<br />
riskerna förena<strong>de</strong> med <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>. Genom<br />
att utveckla anvisningarna och till<strong>väg</strong>agångssätten i fråga
Change language