På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...

More documents

Recommendations

Info

Programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland är mer detaljerad än strategin i fråga om åtgärder genom vilka man försöker nå målen inom tyngdpunktsområdena. När det gäller effekterna på vattendragen ligger fokus i detta program huvudsakligen på att stoppa eutrofieringen och minska den näringsbelastning som härrör från jordbruket, men man erkänner också att markavvattningen ökar problemet med de sura sulfatjordarna. I fråga om de egentliga åtgärderna har man satt som mål att minska de försurningsolägenheter som jordbruket orsakar genom att bevilja stöd för de metoder att hantera avrinningsvatten som omfattas av specialmiljöstödsavtalen. Som ett av målen med att stödja metoder att hantera avrinningsvattnen nämns att den belastning från sura vatten som härrör från sulfatjordar ska minskas genom att det förhindras att åkermarker torkar. Detta ska uppnås genom att man ser till att vattenytan under bearbetningsskiktet ligger tillräckligt högt. Följande metoder att hantera avrinningsvattnen nämns: reglerbar dränering, reglerbar underbevattning samt återanvändning av avrinningsvatten. 5.2.5. Riktlinjer för fortsatta åtgärder De sura sulfatjordarna borde beaktas i alla riksomfattande och regionala program som inverkar på dräneringen av områden med sulfatjordar eller vattenskyddet på dessa områden. Sådana program är exempelvis programmen för utveckling av landsbygden, skogsprogrammen, miljöprogrammen för jordbruket och olika program som inverkar på dräneringstillståndet. Dessutom borde man utarbeta en separat strategi för kontroll över de sura sulfatjordarna. Det skulle vara motiverat att behandla sura sulfatjordar som en egen helhet när man nästa gång drar upp riksomfattande riktlinjer för vattenskyddet. De sura sulfatjordarnas inverkan både på vattnens status och på vattennaturens biologiska mångfald borde då beaktas. Åtgärderna för att minska de olägenheter som sura sulfatjordar medför borde preciseras och förenhetligas i åtgärdsprogrammen för vattenvården och i vattenförvaltningsplanerna under följande planeringsperiod, det vill säga åren 2012–2015. Det är i första hand miljöministeriet som har ansvaret för att den surhet som sulfatjordarna orsakar beaktas i program som gäller vattenskyddet. Jord- och skogsbruksministeriet å sin sida har det främsta ansvaret för att detta beaktas i program för utveckling av landsbygden, i skogsprogram, i miljöprogram för jordbruket och i program som inverkar på dräneringstillståndet i åkrarna. Både jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet har ansvar för att det utarbetas en separat strategi som gäller sura sulfatjordar. 19 5.3. Stödsystem 5.3.1. Stöd i samband med dränering Staten beviljar stöd för lokal torrläggning och grundtorrläggning vid åkerbruk på många olika sätt. Lokal torrläggning, det vill säga i praktiken täckdikning av åkrar, stöds med investeringsstöd till jordbruket (lagen om strukturstöd till jordbruket 1476/2007) och på basis av lagen om stödjande av grundtorrläggning (947/1997). Dessutom kan man för reglerbar dränering, reglerbar underbevattning och återanvändning av avrinningsvatten bevilja stöd som miljöspecialstöd för jordbruket (lagen om kompensationsbidrag, miljöstöd för jordbruket samt om vissa andra stöd som har samband med förbättrande av miljöns och landsbygdens tillstånd 1440/2006). Målet med strukturstöd till jordbruket är att utveckla jordbrukets verksamhetsförutsättningar och konkurrensförmåga. År 2008 infördes ett strukturstödssystem enligt den reviderade lagen om strukturstöd för jordbruket (1476/2007). I detta system har man till målen lagt till ett omnämnande om att principerna om hållbar utveckling ska iakttas. Investeringsstöden i detta stödsystem kan sökas under tidsperioder som fastslås i årliga statsrådsförordningar. Under åren 2008 och 2009 har man för täckdikning kunnat bevilja stöd i form av räntestöd för räntestödslån till högst 20 % och i form av understöd till högst 20 % av de godtagbara kostnaderna för ett investeringsprojekt. Det lånebelopp som räntestöd kan beviljas för kan uppgå till högst 70 % av de godtagbara kostnaderna. Undantagsvis kunde man för de ansökningar som lämnades in under ansökningstiden 22.5–30.6.2008 bevilja enbart räntestöd, vilket innebar att det stödda lånebeloppet kunde uppgå till högst 80 % av de godtagbara kostnaderna. Räntestödslånen beviljas ur statens budget (moment 30.20.49) och understöden från Gårdsbrukets utvecklingsfond. Med stöd av lagen om strukturstöd har man 22.5.2008 gett en statsrådsförordning om ändring av statsrådets förordning om kvalitetskrav och maximikostnader för stödberättigad åkerdränering. Förordningen ändrades 23.10.2008, vilket betydde att bland annat tunna rörfilter började omfattas av stödsystemet. Förordningen baserar sig i huvudsak på ett betänkande som en ministeriearbetsgrupp gav 2006 om villkoren för statligt stöd till täckdikning och om minskning av näringsutsläppen från åkerbruket samt på den tidigare förordningen av jord- och skogsbruksministeriet (204/2006). I förordningen ingår föreskrifter om bland annat dräneringsrörets och kringfyllnadsmaterialets tekniska egenskaper, om anläggningen av täckdiken, om bestämning av de godtagbara maximikostnaderna samt om det maximala antal rör per hektar som man kan bevilja
stöd för. Förordningen innehåller inga bestämmelser om reglerbar dränering eller om främjande av ibruktagning av denna. Investeringsstöd för åkerdränering gavs i början enbart i form av räntestöd och för högst 20 procent av de godtagbara kostnaderna, men efter revideringen 23.10.2008 av förordningen om styrning av investeringsstödet (649/2008) blev även ett egentligt understöd på 20 procent möjligt. För grundtorrläggning av åkermark beviljas stöd på basis av lagen om stödjande av grundtorrläggning (947/1997) och den motsvarande förordning som jord- och skogsbruksministeriet gett (530/1998). Enligt lagen avses med grundtorrläggning rensning och grävning av bäckar och avloppsdiken, byggande av rördiken samt invallning av åkerområden i syfte att skapa tillräckliga förutsättningar för lokal torrläggning, i synnerhet för täckdikning. Understödets andel av de godtagbara kostnaderna uppgår till högst 50 %, men om vattenskyddsåtgärderna eller strukturlösningarna är dyra kan för deras del det maximala beloppet höjas med 20 %. Villkoret för beviljande av stöd är att projektets kostnader är skäliga i förhållande till nyttan och att det i planen i tillräcklig utsträckning och på erforderligt sätt har beaktats frågor som gäller skydd och vård av miljön. Trots att lokal torrläggning har en viktigare roll än grundtorrläggning när det gäller minskning av försurningsproblemet har man bedömt att man också med vattenskyddsåtgärder i grundtorrläggningsprojekt, exempelvis med bottendammar och sedimenteringsdammar, kan minska försurningsbelastningen. 5.3.2. Jordbruksstöd De sura sulfatjordarna har beaktats i miljöprogrammet för jordbruket 1995–1999, i det horisontella programmet för utveckling av landsbygden 2000–2006 och i programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland 2007–2013. Dessa program är delfinansierade av EU och utgör en del av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU. I programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland 2007–2013 konstateras följande om de metoder att hantera avrinningsvattnen som omfattas av miljöstödet till jordbruket: ”Den belastning på vattenmiljön som härrör från sura sulfatjordar kan minskas när åkermarken hindras från att torka genom att vattennivån hålls tillräckligt hög under bearbetningsskiktet, så att inte de metallhaltiga reducerade sulfidskikten kommer åt att torka och frigöra surhet och metaller från åkern till vattendragen med avrinningsvattnet. Åtgärden bromsar upp bildningen av sådana föreningar i alven som ger upphov till surhet och jämnar ut sådana toppar av sur urlakning som förekommer speciellt efter torra somrar. Åtgärden hejdar eutrofieringen i vattendrag och sådana negativa förändringar i vattenekosystemen och fiskarternas sammansättning som beror på surt avrinningsvatten.” 20 I de statsrådsförordningar som ges årligen regleras för vilka objekt man under respektive år kan ansöka om miljöstöd. På grund av de knappa anslagen i moment 30.20.43 (miljöstöd till jordbruket, stöd för animalieproduktionsdjurens välbefinnande och icke-produktiva investeringar) har man under vissa år inte kunnat ordna något ansökningsförfarande, det vill säga man har inte kunnat ansöka om nya avtal. Nya avtal har man under olika programperioder kunnat ansöka om från olika specialstöd enligt följande: • Reglerbar dränering, reglerbar underbevattning och återanvändning av avrinningsvatten 1995, 2000, 2002–2006, 2008 • Kalkfilterdikning under åren 1995, 2000–2004 • Kalkning av sura sulfatjordar 1995 • Effektiverad kalkning 2000, 2002–2004 Avtal om både effektiverad kalkning av åkrar och kalkfilterdikning kunde ingås endast för de åkrar som ligger inom avrinningsområdet för Esse å och Lappfjärds å. Kalkningen av de sura sulfatjordarna begränsades geografiskt till avrinningsområdena för de älvar som mynnar ut i Bottniska viken och som finns mellan Uleåborg och Åbo. Största delen av kalkningarna gjordes inom det område som tidigare var Vasa län. De övriga specialstöd som nämns ovan har kunnat sökas i hela landet (Åland har egna stödformer). De ovan nämnda specialstöden är femåriga avtal, enligt vilka stöd betalas till odlaren varje år. I dessa avtal baserar sig den hektarbestämda stödnivån på miljöstödet till jordbruket på stödnivåberäkningar i vilka man från de kostnader som odlaren haft för en åtgärd och odlarens inkomstbortfall har dragit av nyttan, och till detta tal har man adderat den så kallade transaktionskostnaden. Stödet till ett enskilt objekt baserar sig på en plan. För avtal som har börjat löpa år 2007 kan man bevilja ett stöd på högst 54 euro/ha/år (reglerbar dränering), 108 euro/ha/år (reglerbar underbevattning) och 140 euro/ha/år (återanvändning av avrinningsvatten). Under perioderna 1995–1999 och 2000–2006 omfattade dessa specialstöd även anläggningskostnader, men under perioden 2007–2013 endast underhållskostnader, eftersom EU-författningarna inte längre tillät ersättning av fasta kostnader i miljöstödet. Detta innebär en lägre stödnivå jämfört med den tidigare programperioden. Målet är att under åren 2007–2013 årligen ge stöd till 1 400 gårdar för hantering av avrinningsvatten, eller i motsvarande mån 9 000 ha/år eller 1 milj. euro/år. Stöd för anläggning och skötsel av våtmarker och sedimenteringsbassänger har ingått i miljöprogrammet för jordbruket 1995–1999, i det horisontella programmet för utveckling av landsbygden 2000–2006 och i programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland 2007–2013. Under innevarande programperiod stöds anläggning av våtmarker som icke-produktiva investeringar och skötsel som miljöspecialstöd.
Page 1 and 2: På väg mot kontroll av de sura su
Page 3 and 4: Publikationens namn: På väg mot k
Page 6 and 7: Innehåll 1. Inledning ............
Page 8 and 9: 1. Inledning Jord- och skogsbruksmi
Page 10 and 11: Bild 1. Största delen av de sura s
Page 12 and 13: Man bedömer att iståndsättnings-
Page 14 and 15: mycket problematisk med tanke på v
Page 16 and 17: vid godkännande av planer bland an
Page 18 and 19: Isojoki-Teuvanjoki, kusten och åar
Page 22 and 23: I programmet för utveckling av lan
Page 24 and 25: Vård av skogsnatur Det är möjlig
Page 26 and 27: erna på ett enhetligt sätt tillsa
Page 28 and 29: ibyråerna och andra sakkunniga ino
Page 30 and 31: 6. Förekomsten av sura sulfatjorda
Page 32 and 33: gjorde av samma material en annan t
Page 34 and 35: 6.1.5. Riktlinjer för fortsatta å
Page 36 and 37: Bild 8. Totalbedömning av ytvattne
Page 38 and 39: 6.2.2. Grundvattenområden och vatt
Page 40 and 41: på vissa ställen vid Bottniska vi
Page 42 and 43: 7. Förebyggande av uppkomsten av o
Page 44 and 45: 7.2. Dräneringssätt och dränerin
Page 46 and 47: andra dräneringar och muddringar.
Page 48 and 49: ings- och avrinningsvatten som rinn
Page 50 and 51: 8.2. Kalkning av vattendrag 8.2.1.K
Page 52 and 53: drag som sällan är sura. Det är
Page 54 and 55: toden beror förmodligen inte på m
Page 56 and 57: 9. Förslag för att bemästra olä
Page 58 and 59: Motiveringar Direktiv och handböck
Page 60 and 61: istfälligt känd. Också i fråga
Page 62 and 63: 10. Konsekvenser av förslagen 10.1
Page 64 and 65: 11. Sammandrag I denna rapport gran
Page 66 and 67: 12. Litteratur angående de sura su
Page 68 and 69: Kivinen, E. 1950. Sulphate soils an
Page 70 and 71:
Palko J. & Saari M. 1987. Lapväär
Page 72 and 73:
Valtakunnallinen pintavesien ekolog
Page 74 and 75:
Suomen Geotutkimus SGT Oy. 1989. De
Page 76 and 77:
Bilaga 2. En förteckning över nat
Page 78 and 79:
Bilaga 3. En bedömning av de socio
Page 80 and 81:
Bilaga 4. En kalkyl över kostnader
Page 82 and 83:
Bilaga 5. Catermass-projektbeskrivn
Page 84 and 85:
Bilaga 6. Förslag till klassificer
Page 86:
ISBN 978-952-453-495-6 (Painettu) I
show all

På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?