På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...

4. Metoder som används
i andra länder för att
kontrollera markens surhet
4.1. Sura sulfatjordar som föremål för
internationellt intresse
Det har hittills ordnats sex internationella temakongresser
där man har behandlat sura sulfatjordar: Wageningen,
Holland (1972), Bangkok, Thailand (1981), Dakar, Senegal
(1986), Ho Chi Minh City, Vietnam (1992), Tweed Heads,
Australien (2002), Kanton, Kina (2008). På dessa kongresser
fokuserades till en början främst på presentation av de
processer som sker i sura sulfatjordar och på jordbruksfrågor.
Eftersom största delen av världens sulfatjordar finns i
kusttrakter i tropikerna och största delen av deltagarna var
från dessa länder, har risodling på sulfatjordar varit föremål
för ett stort intresse särskilt på de första kongresserna.
Ännu på den kongress som ordnades år 1992 fästes endast
i tre anföranden uppmärksamhet vid de miljöproblem
som dränering av sulfatjordar ger upphov till, eftersom en
tillräcklig matproduktion i utvecklingsländerna har varit en
betydligt viktigare fråga än de miljöproblem som odling
ger upphov till. Man hade visserligen på de exkursioner
som ordnades i samband med kongressen år 1986 sett
många platser (Guinea Bissau, Senegal) där omfattande
skogsdöd hade följt på en oförsiktig dränering av sulfatjordar
och fördämning av floder som rinner genom områden
med sulfatjordar. På en kongress i Australien år 2002
fokuserades mera på miljöfrågor, eftersom man i detta
land med hög levnadsstandard har råd att också satsa på
miljövård och mångsidig användning av vattendrag. På ett
symposium som hölls i Kina år 2008 behandlades nästan
enbart de miljöproblem som sulfatjordarna medför och hur
man kan lösa problemen. Trots att symposiet ordnades i
Kina hölls största delen av anförandena av personer från
Australien, och det var få deltagare från länder som är
mindre utvecklade. I Australien dräneras inte sulfatjordar
i lika hög utsträckning som förr och på problemområden
har man aktivt börjat reglera grundvattennivån och förhindra
oxidation av sulfider. Den höga grundvattenytan har
åtminstone lett till att sockerrörsskörden har blivit mycket
större. Mötet i Kina var det första där man också behandlade
de problem som sura vatten från sulfidmalmsgruvorna
medför; hittills hade de problem som orsakas av dessa
mineraler av svartskiffertyp behandlats på olika kongresser.
Det bedrivs fortfarande rätt så lite samarbete mellan
dessa forskningsområden. I början var det i praktiken holländarna
som hade ansvaret för att leda forskningen kring
sulfatjordar och för att ordna kongresser, men numera är
det i Australien där forskningens tyngdpunkt ligger; på
symposiet i Kina fanns det inga deltagare alls från Neder-
12
länderna. De nordiska sulfatjordarna, som globalt sett är
rätt så avvikande, har på dessa kongresser alltid fått en
del uppmärksamhet, men huvudvikten har naturligtvis alltid
legat vid forskningsresultat som gäller sulfatjordar på de
globalt sett viktigaste områdena.
I det internationella förbundet för markvetenskaperna, International
Union of Soil Sciences, IUSS, har redan i årtionden
en arbetsgrupp för sura sulfatjordar verkat. Denna
arbetsgrupp har haft sessioner där frågan har behandlats
på de stora IUSS-kongresser som ordnas med fyra års
mellanrum. I samband med den förra kongressen (Philadelphia
2006) ordnades en terrängexkursion som fokuserade
på sulfatjordar, och en sådan ordnas säkert också i
samband med kongressen i Brisbane 1–6.8.2010 (19th
World Congress of Soil Science, http://www.ccm.com.au/
soil/). För närvarande är professor Leigh Sullivan från Australien
ordförande för arbetsgruppen. Den ovannämnda
serien av separata kongresser ordnas delvis också av
IUSS. De finländska forskarna är väl integrerade i det internationella
forskningssamfund som har sulfatjordarna som
arbetsfält. På Åbo Akademi finns en forskningsgrupp som
har koncentrerat sig på sulfatjordar, och deras arbete har
lett till att många finländska artiklar om sulfatjordarna har
publicerats i internationella serier. Det praktiska skyddsarbetet
kan man mycket väl basera på denna grundforskning,
som även har väckt internationellt intresse.
4.2. Norden
Sverige
I Sverige finns sura sulfatjordar (svartmocka) vid kusten i
Västerbotten och Norrbotten och längre söderut finns de
bland annat vid stränderna av stora sjöar (Mälaren och
Hjälmaren; gyttjelera). I synnerhet vid Bottniska vikens
kust förekommer försurning av vattendragen som beror
på dränering av sulfatjordar. Det finns ingen riksomfattande
lag om minskning av olägenheter orsakade av
jordmånens surhet, men det har getts rekommendationer
och anvisningar om dränering av dessa jordar. På områden
med sura sulfatjordar ska man undvika sänkning av
grundvattenytan och i samband med dikningar får man
inte sänka grundvattenytan mer än nödvändigt. I samband
med byggandet av den nya järnvägen, Botniabanan, har
länsstyrelserna gett detaljerade anvisningar om hur olägenheterna
ska minimeras.
Danmark
I Danmark förekommer ingen försurning som beror på jordmånen,
men järnsulfid (järnockra) anses i Danmark vara