På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...
På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...
På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>kontroll</strong> <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
Förslag till riktlinjer för minskning <strong>av</strong> <strong>de</strong><br />
olägenheter som <strong>sura</strong> sulfatjordar orsakar<br />
Helsingfors 2009<br />
Arbetsgruppspromemoria<br />
jsm 2009:8a
<strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>kontroll</strong> <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
Förslag till riktlinjer för minskning <strong>av</strong> <strong>de</strong><br />
olägenheter som <strong>sura</strong> sulfatjordar orsakar<br />
Helsingfors 2009
Publikationens namn:<br />
<strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>kontroll</strong> <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
Förslag till riktlinjer för minskning <strong>av</strong> <strong>de</strong> olägenheter som <strong>sura</strong> sulfatjordar orsakar<br />
Utgivare:<br />
Jord- och skogsbruksministeriet<br />
Författare:<br />
Eeva Nuotio, Liisa Maria Rautio, Sofia Zittra-Bärsund<br />
Pärm bil<strong>de</strong>r:<br />
Liisa Maria Rautio (1, 3)<br />
Sofia Zittra-Bärsund (2, 4)<br />
Bil<strong>de</strong>r:<br />
Liisa Maria Rautio (s. 7, 11, 18, 42, 54, 60)<br />
Sofia Zittra-Bärsund (s. 30)<br />
Eeva-Kaarina Aaltonen (s. 57)<br />
Eeva Nuotio (s. 38)<br />
ISBN 978-952-453-495-6 (Painettu)<br />
ISSN 0781-6723 (Painettu)<br />
ISBN 978-952-453-496-3 (Verkkojulkaisu)<br />
ISSN 1797-4011 (Verkkojulkaisu)<br />
Ombrytning: Mikaela Kortell
Till Jord- och skogsbruksministeriet<br />
Jord- och skogsbruksministeriet tillsatte 26.3.2008 en styrgrupp för att leda utredningsarbetet som syftar till att minska<br />
olägenheterna <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatmarker. Styrgruppen fick i uppgift att bereda ett förslag till riktlinjer för att minska olägenheterna<br />
<strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatmarker samt att enligt behov koordinera även andra projekt som hör samman med <strong>de</strong>tta.<br />
Avsikten med arbetet har varit att till grund för beredningen <strong>av</strong> riktlinjerna kartlägga utredningsbehovet för att minska<br />
olägenheterna <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatmarker. I arbetet har man försökt att fästa särskild uppmärksamhet på att utreda principerna<br />
för stöd<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> <strong>av</strong> åtgär<strong>de</strong>r i anslutning till markdränering för att försurningsproblemet ska uppmärksammas tillräckligt i<br />
stödvillkoren.<br />
Vattenförvaltningsrå<strong>de</strong>t Jaakko Sierla från Jord- och skogsbruksministeriet har varit ordföran<strong>de</strong> för styrgruppen. Övriga<br />
ledamöter har varit konsultativa tjänstemannen Hannele Nyroos från Miljöministeriet, överinspektör Ei<strong>ja</strong> Vallius och vattenöverinspektör<br />
Ville Keskisar<strong>ja</strong> från Jord- och skogsbruksministeriet, direktör Pertti Sevola och specialsakkunnig Liisa<br />
Maria Rautio från Västra Finlands miljöcentral, biolog Pekka Hynninen från Norra Österbottens miljöcentral samt professor<br />
Markku Yli-Halla från Helsingfors universitet. Överinspektör Tiina Pääsky från Jord- och skogsbruksministeriet har varit<br />
sekreterare för arbetsgruppen. Planerarna Sofia Zittra-Bärlund och Eeva Nuotio från Västra Finlands miljöcentral har<br />
sammanställt arbetsgruppens promemoria.<br />
Styrgruppen har sammanträtt 8 gånger och har ytterligare i egenskap <strong>av</strong> sakkunniga hört forskningsprofessor Kari-Matti<br />
Vuori från Finlands miljöcentral, branschchef Olli Breilin och miljögeolog Peter E<strong>de</strong>n från Geologiska forskningscentralen.<br />
Styrgruppen har försökt främ<strong>ja</strong> annan forsknings- och utvecklingsverksamhet i anslutning till sin uppgift i synnerhet för att<br />
säkerställa tillräcklig nationell finansiering för projektet CATERMASS (meto<strong>de</strong>r för anpassning till klimatförändringen för<br />
minska miljöriskerna <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatmarker). Finlands miljöcentral har ansökt om att genomföra projektet som ett Life+-projekt.<br />
I sitt arbete har arbetsgruppen gått igenom lagstiftning, program och stödsystem i anslutning till specialfrågor som berör<br />
<strong>sura</strong> sulfatmarker. Dessutom har styrgruppen sammanställt uppgifter om förekomst, olägenheter och meto<strong>de</strong>r för bekämpning<br />
<strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatmarker i jord- och skogsbruksområ<strong>de</strong>n i Finland. I styrgruppens promemoria som medföljer tar gruppen<br />
ställning till <strong>de</strong> meto<strong>de</strong>r som finns och <strong>de</strong>ras användbarhet samt även utvecklingsbehoven. Promemorian innefattar också<br />
förslag som syftar till att minska olägenheterna <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatmarker och en bedömning <strong>av</strong> förslagens konsekvenser.<br />
Styrgruppen överlåter högaktningsfullt bifoga<strong>de</strong> promemoria till Jord- och skogsbruksministeriet. Styrgruppen framför att<br />
centrala intressegrupper ombeds ge sitt utlåtan<strong>de</strong> om promemorian un<strong>de</strong>r vårens lopp och att promemorian efter <strong>de</strong>tta<br />
finslipas och publiceras. Styrgruppen föreslår att ett separat strategidokument görs upp över publikationens centrala<br />
innehåll, <strong>de</strong> föreslagna riktlinjerna och målen, vilket sedan ställs till Jord- och skogsbruksministeriet och Miljöministeriet<br />
för godkännan<strong>de</strong>. Styrgruppen är beredd att sköta <strong>de</strong>t fortsatta arbetet som förslagen förutsätter.<br />
Helsingfors <strong>de</strong>n 30 <strong>ja</strong>nuari 2009
Innehåll<br />
1. Inledning ..............................................................................................................................7<br />
2. Mål ......................................................................................................................................7<br />
3. Bakgrund .............................................................................................................................8<br />
4. Meto<strong>de</strong>r som används i andra län<strong>de</strong>r för att <strong>kontroll</strong>era markens surhet ........................ 12<br />
4.1. Sura sulfatjordar som föremål för internationellt intresse ....................................... 12<br />
4.2. Nor<strong>de</strong>n .................................................................................................................... 12<br />
4.3. Australien ............................................................................................................... 13<br />
5. De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> i lagstiftning, program och stödsystem ........................................ 14<br />
5.1. Lagstiftning .............................................................................................................. 14<br />
5.1.1. Vattenlagen och miljöskyddslagen ............................................................ 14<br />
5.1.2. Vattenförvaltningslagen ............................................................................ 15<br />
5.1.3. Skogslagen ............................................................................................... 15<br />
5.1.4. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r ................................................................. 15<br />
5.2. Riksomfattan<strong>de</strong> och regionala program .................................................................16<br />
5.2.1. Riktlinjer för vattenskyd<strong>de</strong>t .......................................................................16<br />
5.2.2. Vattenförvaltningsplanerna ......................................................................16<br />
5.2.3. Nationella och regionala skogsprogram .................................................. 17<br />
5.2.4. Övriga program ........................................................................................18<br />
5.2.5. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r ................................................................. 19<br />
5.3. Stödsystem .............................................................................................................19<br />
5.3.1. Stöd i samband med dränering ................................................................ 19<br />
5.3.2. Jordbruksstöd ..........................................................................................20<br />
5.3.3. Stöd som betalas på basis <strong>av</strong> lagen om finansiering <strong>av</strong> hållbart skogsbruk. 21<br />
5.3.4. Övriga stödsystem ...................................................................................23<br />
5.3.5. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r .................................................................23<br />
5.4. Anvisningar och rekommendationer ......................................................................25<br />
5.4.1. Anvisningar och rekommendationer som gäller jordbruket och allmän torrläggning..<br />
............................................................................................................25<br />
5.4.2. Anvisningar och rekommendationer som gäller skogsbruket ..................25<br />
5.4.3. Anvisningar och rekommendationer som gäller torvutvinningen .............25<br />
5.4.4. Anvisningar och rekommendationer som gäller ägoregleringar ...............26<br />
5.4.5. Övriga anvisningar och rekommendationer .............................................27<br />
5.4.6. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r .................................................................27<br />
5.5. Information och rådgivning .....................................................................................28<br />
5.5.1. Nuläge .......................................................................................................28<br />
5.5.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r ..................................................................28<br />
6. Förekomsten <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar i Finland och olägenheterna orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>de</strong>m .........29<br />
6.1. Förekomst ................................................................................................................29<br />
6.1.1. Helhetsbedömningar .................................................................................29<br />
6.1.2. Karteringar <strong>av</strong> jordbruksmarker ...............................................................30<br />
6.1.3. Karteringar <strong>av</strong> skogsbruksmarker ............................................................ 31<br />
6.1.4. Karteringar <strong>av</strong> älvar, åar och bäckar ........................................................ 31<br />
6.1.5. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r .................................................................33<br />
6.2. Olägenheter .............................................................................................................33<br />
6.2.1. Ytvatten ...................................................................................................33<br />
6.2.2. Grundvattenområ<strong>de</strong>n och vattenförsörjning .............................................37<br />
6.2.3. Fiskerinäring ............................................................................................37<br />
6.2.4. Jordbruk ...................................................................................................38<br />
6.2.5. Skogsbruk ................................................................................................39<br />
6.2.6. Torvproduktion ..........................................................................................39<br />
6.2.7. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r ................................................................40<br />
7. Förebyggan<strong>de</strong> <strong>av</strong> uppkomsten <strong>av</strong> olägenheter orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar ................ 41<br />
7.1. Markanvändning och dräneringsbehov ................................................................... 41<br />
7.1.1. Nuläge ........................................................................................................ 41<br />
7.1.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r ..................................................................42<br />
5
7.2. Dräneringssätt och dräneringsdjup ........................................................................43<br />
7.2.1. Nuläge........................................................................................................43<br />
7.2.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r ................................................................43<br />
7.3. Vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r vid dikning ...........................................................................44<br />
7.3.1. Nuläge .......................................................................................................44<br />
7.3.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r .................................................................44<br />
7.4. Reglerbar dränering och reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning ...............................................45<br />
7.4.1. Nuläge ........................................................................................................45<br />
7.4.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r .................................................................46<br />
7.5. Bottendammar i vattendrag ....................................................................................46<br />
7.5.1. Nuläge ........................................................................................................46<br />
7.5.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r ................................................................. 47<br />
8. Motverkan<strong>de</strong> <strong>av</strong> olägenheter orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> dränering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar ......................48<br />
8.1. Kalkning <strong>av</strong> jordmånen ............................................................................................48<br />
8.1.1. Nuläge ........................................................................................................48<br />
8.1.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r ..................................................................48<br />
8.2. Kalkning <strong>av</strong> vattendrag ............................................................................................49<br />
8.2.1.Kalkstationer...............................................................................................49<br />
8.2.1.1. Nuläge .....................................................................................................49<br />
8.2.1.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r ...............................................................50<br />
8.2.2. Anaeroba kalkfilter .................................................................................... 51<br />
8.2.2.1. Nuläge .................................................................................................... 51<br />
8.2.2.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r ...............................................................52<br />
8.2.3. Bottendammar och bäddar <strong>av</strong> kalkkross ..................................................52<br />
8.2.3.1. Nuläge ....................................................................................................52<br />
8.2.3.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r ...............................................................52<br />
8.3. Kalkfilterdiken ..........................................................................................................52<br />
8.3.1. Nuläge .......................................................................................................52<br />
8.3.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r ..................................................................53<br />
8.4. Justering <strong>av</strong> vattendragets reglering och användningen <strong>av</strong> pumpstationer ...........54<br />
8.4.1. Nuläge .......................................................................................................54<br />
8.4.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r ..................................................................54<br />
9. Förslag för att bemästra olägenheter orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar ...............................55<br />
9.1. Lagstiftning ..............................................................................................................55<br />
9.2. Nationella och regionala program ...........................................................................55<br />
9.3. Stödsystem ..............................................................................................................56<br />
9.4. Direktiv och rekommendationer ..............................................................................56<br />
9.5. Information och rådgivning ......................................................................................57<br />
9.6. Kartering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar ..................................................................................58<br />
9.7. Utredningar angåen<strong>de</strong> olägenheter orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> försurning ...................................58<br />
9.8. Markanvändning och behov <strong>av</strong> torrläggning ...........................................................59<br />
9.9. Motverkan<strong>de</strong> <strong>av</strong> olägenheter orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar ...................................60<br />
10. Konsekvenser <strong>av</strong> förslagen ............................................................................................61<br />
10.1. Allmänt ...................................................................................................................61<br />
10.2. Kostna<strong>de</strong>r ..............................................................................................................61<br />
11. Sammandrag ..................................................................................................................63<br />
12. Litteratur angåen<strong>de</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> .....................................................................65<br />
BILAGOR .............................................................................................................................. 74<br />
Bilaga 1. Benämningar och gränsvär<strong>de</strong>n som använts vid klassificering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
............................................................................................................................ 74<br />
Bilaga 2. En förteckning över nationella un<strong>de</strong>rsökningar som behandlar förekomsten<br />
<strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar .........................................................................................................75<br />
Bilaga 3. En bedömning <strong>av</strong> <strong>de</strong> socioekonomiska effekterna <strong>av</strong> en reglering <strong>av</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>s<br />
surhet ur jordbrukets synvinkel ......................................................................77<br />
Bilaga 4. En kalkyl över kostna<strong>de</strong>rna för att kartera <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> ..................79<br />
Bilaga 5. Catermass-projektbeskrivning ........................................................................80<br />
Bilaga 6. Förslag till klassificeringsgrun<strong>de</strong>r för <strong>sura</strong> sulfatmarker .................................83<br />
6
1. Inledning<br />
Jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet har år<br />
2008 finansierat ett utredningsprojekt i vilket målet är att<br />
kartlägga <strong>de</strong> utredningsbehov som finns i anknytning till<br />
minskning <strong>av</strong> <strong>de</strong> olägenheter som <strong>sura</strong> sulfatjordar orsakar<br />
och att utarbeta ett förslag till riktlinjer för minskning <strong>av</strong><br />
olägenheterna. Utredningen har letts <strong>av</strong> en styrgrupp med<br />
vattenförvaltningsråd Jaakko Sierla från jord- och skogsbruksministeriet<br />
som ordföran<strong>de</strong>. Övriga medlemmar i<br />
gruppen har varit konsultativ tjänsteman Hannele Nyroos<br />
från miljöministeriet, överinspektör Ei<strong>ja</strong> Vallius och vattenöverinspektör<br />
Ville Keskisar<strong>ja</strong> från jord- och skogsbruksministeriet,<br />
direktör Pertti Sevola och specialsakkunnig<br />
Liisa Maria Rautio från Västra Finlands miljöcentral, biolog<br />
Pekka Hynninen från Norra Österbottens miljöcentral samt<br />
professor Markku Yli-Halla från Helsingfors universitet.<br />
Överinspektör Tiina Pääsky från jord- och skogsbruksministeriet<br />
har varit styrgruppens sekreterare. Styrgruppen<br />
har un<strong>de</strong>r sitt arbete hört föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> sakkunniga: forskningsprofessor<br />
Kari-Matti Vuori från Finlands miljöcentral samt<br />
divisionschef Olli Breilin och miljögeolog Peter Edén från<br />
Geologiska forskningscentralen. Rapporten har sammanställts<br />
<strong>av</strong> planerare Sofia Zittra-Bärsund och Eeva Nuotio<br />
samt specialsakkunnig Liisa Maria Rautio från Västra Finlands<br />
miljöcentral. Flera <strong>av</strong> styrgruppens medlemmar har<br />
<strong>de</strong>ltagit i utarbetan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> projektrapporten.<br />
I <strong>de</strong>nna rapport fokuseras på att beskriva <strong>de</strong>n nuvaran<strong>de</strong><br />
kunskapen om <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> och på att ge rekommendationer<br />
som grundar sig på <strong>de</strong>nna kunskap. I rapporten<br />
tas också ställning till huruvida <strong>de</strong> meto<strong>de</strong>r som man<br />
nu känner till är användbara och om <strong>de</strong> behöver utvecklas.<br />
I rapporten ingår uppgifter om kostna<strong>de</strong>rna för olika åtgär<strong>de</strong>r<br />
till <strong>de</strong>n <strong>de</strong>l som <strong>de</strong> har uppskattats i ursprungskällorna.<br />
7<br />
2. Mål<br />
Målet för utredningsarbetet var att kartlägga <strong>de</strong> utredningsbehov<br />
som finns i anknytning till minskning <strong>av</strong> <strong>de</strong> olägenheter<br />
som <strong>sura</strong> sulfatjordar orsakar och att utarbeta ett<br />
förslag till riktlinjer för minskningen. Målen med åtgär<strong>de</strong>rna<br />
enligt riktlinjerna är att främ<strong>ja</strong> hållbara lösningar när <strong>de</strong>t<br />
gäller markanvändning och dränering <strong>av</strong> mark samt sådana<br />
till<strong>väg</strong>agångssätt med vilka man kan åstadkomma en<br />
så liten urlakning <strong>av</strong> <strong>sura</strong> ämnen och metaller som möjligt.<br />
I utredningen har särskilt föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> <strong>de</strong>lområ<strong>de</strong>n prioriterats:<br />
• Enhetlig kartering och klassificering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
• Förebyggan<strong>de</strong> <strong>av</strong> uppkomsten <strong>av</strong> olägenheter orsaka<strong>de</strong><br />
<strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar (<strong>de</strong> sv<strong>av</strong>elhaltiga jordlagren förblir i<br />
reducerat tillstånd)<br />
• Bekämpning <strong>av</strong> <strong>de</strong> olägenheter som <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
orsakar<br />
• Ökning <strong>av</strong> rådgivningen, utbildningen, handledningen<br />
och informationen i fråga om <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
• Beaktan<strong>de</strong> <strong>av</strong> målen för <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>s <strong>de</strong>l i<br />
stödsystemen för jord- och skogsbruket<br />
• Beaktan<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> i riksomfattan<strong>de</strong>,<br />
regionala och lokala planer för markanvändningen<br />
• Uppföljning <strong>av</strong> nya vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>rs inverkan.
3. Bakgrund<br />
I en år 1944 utgiven publikation <strong>av</strong> Erkki Kivinen förekom<br />
antagligen för första gången begreppet alunjordar, dvs. sulfatjordar<br />
(Kivinen 1944). Den engelskspråkiga etablera<strong>de</strong><br />
termen är ”acid sulphate soils”, vilket översatt är <strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
Som namnet anty<strong>de</strong>r karakteriseras <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
<strong>av</strong> surhet och högre sv<strong>av</strong>elhalt än normalt. I <strong>de</strong> djupare<br />
lagren <strong>av</strong> <strong>de</strong>ssa jordar finns sulfid, som oxi<strong>de</strong>ras till sulfat<br />
när <strong>de</strong>t kommer i kontakt med luftens syre. Samtidigt frigörs<br />
vätejoner (H+), och slutresultatet blir sv<strong>av</strong>elsyra (H2SO4).<br />
Det finns åtminstone 24 miljoner hektar <strong>sura</strong> sulfatjordar, i<br />
huvudsak i tropikerna, särskilt vid kusterna <strong>av</strong> Sydostasien<br />
och Västafrika samt i Förenta staterna och Australien (Sullivan<br />
2004). De största sulfatjordsförekomsterna i Europa<br />
finns i Finland. Arealen <strong>av</strong> odla<strong>de</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar i Finland<br />
uppgår enligt olika uppskattningar till 50 000–336 000<br />
ha. Betydan<strong>de</strong> förekomster finns särskilt i sydvästra och<br />
västra Finland från Mynäjoki ända till Limingoviken. Största<br />
<strong>de</strong>len <strong>av</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> finns vid kusten på höj<strong>de</strong>r un<strong>de</strong>r<br />
60 m över h<strong>av</strong>et, men ställvis finns <strong>de</strong> också på områ<strong>de</strong>n<br />
som sträcker sig upp till höj<strong>de</strong>r på 80–100 m över h<strong>av</strong>et<br />
(bild 1). Särskilt <strong>sura</strong> områ<strong>de</strong>n är gamla torrlagda sjöar.<br />
Utdikningarna <strong>av</strong> sulfathaltiga marker har lett till försurning<br />
<strong>av</strong> vattendragen i synnerhet vid <strong>de</strong>n österbottniska kusten,<br />
men också på andra ställen vid västkusten. De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>s<br />
egenskaper har dokumenterats i Finland sedan<br />
1910-talet. Tidigare kalla<strong>de</strong>s <strong>de</strong>ssa på finska suolamaat<br />
(saltjordar) eller alunamaat (alunjordar) på grund <strong>av</strong> att<br />
man konstatera<strong>de</strong> att <strong>de</strong> <strong>sura</strong> aluminiumsalter som stiger<br />
upp med kapillärvattnet på vissa områ<strong>de</strong>n är skadliga för<br />
jordbruket (Aarnio 1922, 1937, Kivinen 1938a).<br />
Sura sulfatjordar har uppstått på Östersjöområ<strong>de</strong>t i huvudsak<br />
un<strong>de</strong>r Litorina-ske<strong>de</strong>t för 7 500–4 000 år sedan,<br />
då h<strong>av</strong>svattnet var varmare och saltare än nu. Mikroberna<br />
reducera<strong>de</strong> sulfatet i h<strong>av</strong>svattnet till sulfid och använ<strong>de</strong><br />
då organiskt material som kol- och energikälla i <strong>de</strong>t syrefattiga<br />
eller syrefria bottensedimentet. Som en följd <strong>av</strong><br />
landhöjningen, torrläggning och översvämningsskyddsarbeten<br />
har <strong>de</strong> sulfidlager som tidigare var vattenmätta<strong>de</strong><br />
åtminstone tidvis kommit i kontakt med syre, varvid <strong>de</strong><br />
har bör<strong>ja</strong>t producera sv<strong>av</strong>elsyra. Utöver i Litorinasediment<br />
finns sulfidhaltiga jordar på svartskifferområ<strong>de</strong>n i Östra<br />
Finland och i Ka<strong>ja</strong>natrakten samt i T<strong>av</strong>astland (Räisänen<br />
och Nikkarinen 1999, Ruotsalainen 2007). I Norra Österbotten<br />
finns svartskifferområ<strong>de</strong>n i synnerhet på Kiminge<br />
skifferområ<strong>de</strong> (Norra Österbottens miljöcentral och Ka<strong>ja</strong>nalands<br />
miljöcentral 2008).<br />
Ända till 1970-talet ha<strong>de</strong> man <strong>de</strong>n uppfattningen att <strong>sura</strong><br />
sulfatjordar var ett problem endast inom jordbrukspro-<br />
8<br />
duktionen. För att förbättra <strong>de</strong> <strong>sura</strong> odlingsmarkernas<br />
odlingsskick rekommen<strong>de</strong>ra<strong>de</strong> man kraftig kalkning och<br />
effektiv dränering <strong>av</strong> jor<strong>de</strong>n och varna<strong>de</strong> för att sprida<br />
sulfidhaltig dikesjord på åkrar (Kivinen 1938c, Purokoski<br />
1959a). <strong>På</strong> <strong>de</strong>tta sätt kun<strong>de</strong> man neutralisera <strong>de</strong> <strong>sura</strong><br />
ämnena i bearbetningsskiktet och minska surheten i <strong>de</strong><br />
djupare jordlagren genom att se till att <strong>de</strong> <strong>sura</strong> ämnena<br />
sköljs ut i vattendragen. Genom en tillräckligt djup dränering<br />
förhindra<strong>de</strong>s att kapillärvatten som innehåller <strong>sura</strong><br />
bestånds<strong>de</strong>lar stiger upp i bearbetningsskiktet. Av <strong>de</strong><br />
<strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>, som i allmänhet är jämna och har<br />
god struktur, har man på <strong>de</strong>tta sätt fått hög<strong>av</strong>kastan<strong>de</strong><br />
odlingsmarker.<br />
Oxidation sker främst på sommaren, och i marker som<br />
täckdikats sker oxidation un<strong>de</strong>r torra perio<strong>de</strong>r ända ner<br />
till ett djup på 2–3 meter (Joukainen och Yli-Halla 2003).<br />
Vid lågvattenföring transporteras vattnet långsamt genom<br />
djupare jordlager, där <strong>de</strong>t neutraliseras och bildar väl buffrat<br />
vatten. Vid högvattenföring stiger grundvattennivån i<br />
marken så att hålrummen i <strong>de</strong> lägre jordlagren fylls med<br />
vatten, vilket le<strong>de</strong>r till att syrefria (anaerobiska) förhållan<strong>de</strong>n<br />
uppstår i jor<strong>de</strong>n. Den sv<strong>av</strong>elsyra som bildats i <strong>de</strong>t<br />
omätta<strong>de</strong> eller oxi<strong>de</strong>ra<strong>de</strong> jordlagret sköljs snabbt ut med<br />
vattnet tillsammans med lösta metaller i täckdiken och<br />
vidare ut i vattendrag. Vattnen är i allmänhet <strong>sura</strong>st un<strong>de</strong>r<br />
höst- och vårflö<strong>de</strong>t, då regn- och smältvattnen sköljer<br />
marken och transporterar surt vatten till vattendragen. De<br />
<strong>sura</strong> dräneringsvattnen och höga halterna <strong>av</strong> metaller, i<br />
synnerhet <strong>av</strong> aluminium, som löst sig i vattnet, har orsakat<br />
fiskdöd och haft andra toxiska effekter i levan<strong>de</strong><br />
organismer på många ställen längs västkusten. Fiskdöd<br />
har förekommit framförallt un<strong>de</strong>r regnperio<strong>de</strong>r efter torra<br />
somrar, då grundvattenytan har sjunkit lågt och <strong>de</strong>t har<br />
bildats mycket sv<strong>av</strong>elsyra.<br />
Vid <strong>de</strong>n österbottniska kusten har <strong>de</strong>t tidvis förekommit<br />
fiskdöd, i synnerhet från 1970-talet, och fiskbestån<strong>de</strong>n<br />
har minskat (Myllynen m.fl. 1997, Hudd och Leskelä 1998,<br />
Hudd 2000). Sporadisk fiskdöd i Kyro älv har dokumenterats<br />
redan från 1834. I vattendragen kan kritiska surhetsförhållan<strong>de</strong>n<br />
förekomma redan då några procent (2–5 %)<br />
<strong>av</strong> <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>ts areal består <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
(Rantala 1991). Att man har bör<strong>ja</strong>t täckdika <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
har ökat belastningen från <strong>sura</strong> ämnen och metaller i<br />
ytvattnen i <strong>de</strong>ssa områ<strong>de</strong>n (Manninen 1972). Enligt Manninen<br />
(1972) var sv<strong>av</strong>elhalten i täckdikningsvattnen i områ<strong>de</strong>t<br />
kring Kyro älv 1,5–5 gånger så hög som i <strong>de</strong> öppna dikena<br />
i närheten <strong>av</strong> <strong>de</strong>m. I ett fältförsök som gjor<strong>de</strong>s i Limingo<br />
konstatera<strong>de</strong>s att <strong>de</strong>t från en nyligen täckdikad sulfatjord,<br />
där sulfidlagren fanns på ett djup <strong>av</strong> cirka en meter, kom<br />
en till och med tiofaldig surhetsbelastning jämfört med en<br />
jord med öppna diken (Palko 1988).
Bild 1. Största <strong>de</strong>len <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> finns vid kusten på höj<strong>de</strong>r un<strong>de</strong>r 60 m över h<strong>av</strong>et.<br />
9
När markens pH sjunker på grund <strong>av</strong> oxidation och uppkomst<br />
<strong>av</strong> sv<strong>av</strong>elsyra, bör<strong>ja</strong>r flera olika metaller lösa sig<br />
från sulfi<strong>de</strong>rna och markens övriga fasta partiklar. Metalllerna<br />
frigörs från jordprofilen un<strong>de</strong>r torrperio<strong>de</strong>r främst<br />
från sulfi<strong>de</strong>r och aluminiumsilikater och urlakas därefter<br />
un<strong>de</strong>r regnperio<strong>de</strong>r (Åström 2006). Flera hydrogeokemiska<br />
studier har visat att man hittar stora mäng<strong>de</strong>r<br />
potentiellt giftiga metaller (aluminium Al, beryllium Be,<br />
kadmium Cd, kobolt Co, litium Li, nickel Ni, rubidium Rb,<br />
tallium Tl, uran U och zink Zn) i vattendrag som går genom<br />
<strong>sura</strong> sulfatjordar (bl.a. Sundström 2005). Geologiska<br />
forskningscentralen (GTK) tog år 1990 prov i bäckvatten<br />
i hela lan<strong>de</strong>t, och resultaten visa<strong>de</strong> att halterna <strong>av</strong> beryllium,<br />
kadmium, kobolt, litium, nickel och zink var speciellt<br />
höga i bäckvatten i Österbotten. Även mangan löser sig<br />
lätt i <strong>sura</strong> förhållan<strong>de</strong>n, och mangan kan lakas ur i stora<br />
mäng<strong>de</strong>r från <strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
Även skogsbruket ökar risken för att vattendragen för<strong>sura</strong>s<br />
i områ<strong>de</strong>n med sur sulfatjord, trots att <strong>de</strong>t finns betydligt<br />
färre riskområ<strong>de</strong>n där än i jordbruksområ<strong>de</strong>n. Detta beror<br />
på att <strong>de</strong> låglänta landhöjningsområ<strong>de</strong>na har varit lämpligare<br />
för jordbruk, och skogsbruk bedrivs främst på mer<br />
höglänta områ<strong>de</strong>n (Palko & Ruokanen, 1994), där jordmånen<br />
till största <strong>de</strong>len består <strong>av</strong> grövre jordarter, i huvudsak<br />
morän. Vid grävning <strong>av</strong> dräneringsdiken i samband med<br />
skogsbruk är <strong>de</strong> effekter som orsakar försurning till största<br />
<strong>de</strong>len ome<strong>de</strong>lbara, men <strong>de</strong>t är också möjligt att <strong>de</strong>t från<br />
torrlagda skogsområ<strong>de</strong>n spri<strong>de</strong>r sig för<strong>sura</strong>n<strong>de</strong> belastning<br />
till vattendrag un<strong>de</strong>r en längre tid. Kortvariga effekter är en<br />
följd <strong>av</strong> oxidation i dikessläntar och i grävmassor från nya<br />
eller iståndsatta diken samt <strong>av</strong> urlakning <strong>av</strong> sv<strong>av</strong>elföreningar<br />
i vattendrag. I likhet med jordbruksmarkerna orsakas<br />
<strong>de</strong> långvariga effekterna <strong>av</strong> att oxi<strong>de</strong>ra<strong>de</strong> sv<strong>av</strong>elföreningar<br />
un<strong>de</strong>r torra perio<strong>de</strong>r lakas ur och transporteras till vattendrag.<br />
Å andra sidan inverkar dräneringen i skogar i allmänhet<br />
inte på lika djupt liggan<strong>de</strong> jordlager som dränering inom<br />
jordbruket, eftersom behovet <strong>av</strong> dränering i skogar inte är<br />
lika stort som i åkermark. Dessutom dränerar man inom<br />
skogsbruket alltid med öppna diken.<br />
Nuförti<strong>de</strong>n görs dränering på skogsbruksområ<strong>de</strong>n som<br />
iståndsättningsdikning och kompletteringsdikning <strong>av</strong> myrar<br />
som har varit dika<strong>de</strong> tidigare. Genom iståndsättningsdikning<br />
försöker man förbättra jor<strong>de</strong>ns vattenhushållning så<br />
att <strong>de</strong>n blir gynnsammare med tanke på trä<strong>de</strong>ns tillväxt.<br />
Om grundvattnets yta sänks till en nivå som är lägre än vid<br />
nydikning oxi<strong>de</strong>ras nya jordlager och sv<strong>av</strong>elföreningar kan<br />
frigöras från jordpartiklar och för<strong>sura</strong> dränerings- och <strong>av</strong>rinningsvattnen.<br />
<strong>På</strong> grund <strong>av</strong> fel utförda dräneringsåtgär<strong>de</strong>r<br />
kan jor<strong>de</strong>ns och <strong>av</strong>rinningsvattnens pH-vär<strong>de</strong> sjunka<br />
till och med till ett vär<strong>de</strong> un<strong>de</strong>r 2,5 (Joensuu m.fl. 2007).<br />
Då man utför iståndsättningsdikning på områ<strong>de</strong>n med ett<br />
tjockt torvlager är risken mindre än på områ<strong>de</strong>n med ett<br />
10<br />
tunt torvlager, eftersom man i allmänhet inte gräver ända<br />
ner till mineraljor<strong>de</strong>n. Dessutom innehåller torvskikten i<br />
Finlands myrar vanligen inte sv<strong>av</strong>elföreningar som ger<br />
upphov till surhet. Utöver dikning kan även markberedningsåtgär<strong>de</strong>r<br />
i samband med återbeskogning orsaka försurning<br />
<strong>av</strong> <strong>av</strong>rinningsvattnen. Risken är större i synnerhet i<br />
samband med dikningshögläggning. Dikningshögläggning<br />
används som beredningsmetod på moar som håller på att<br />
försumpas och på torvmarker, när en effektiv dränering<br />
<strong>av</strong> marken är nödvändig. Vid dikningshögläggning grävs<br />
en <strong>de</strong>l <strong>av</strong> dikena lika stora som normala dräneringsdiken,<br />
och man ska sköta vattenvår<strong>de</strong>n med samma meto<strong>de</strong>r som<br />
vid iståndsättningsdikning. Högläggning med fåror är en<br />
betydligt skonsammare markberedningsmetod (grävdjupet<br />
cirka 30–50 cm). Avsikten med harvning och fläckupptagning<br />
är att böka upp humusskiktet som finns ovanpå<br />
mineraljor<strong>de</strong>n – <strong>de</strong>ssa är alltså inte dräneringsåtgär<strong>de</strong>r.<br />
Däre<strong>mot</strong> kräver byggan<strong>de</strong> <strong>av</strong> skogs<strong>väg</strong>ar beståen<strong>de</strong> dränering<br />
<strong>av</strong> marken och förflyttan<strong>de</strong> <strong>av</strong> stora jordmassor.<br />
Även tillvaratagan<strong>de</strong> <strong>av</strong> stubbar för användning som energived<br />
kan öka risken för försurning på <strong>de</strong> känsligaste<br />
områ<strong>de</strong>na.<br />
Myrar med ett tjockt torvskikt används i hög grad för torvutvinning,<br />
och största <strong>de</strong>len <strong>av</strong> <strong>de</strong>m ligger i zoner med sulfatjordar,<br />
på höj<strong>de</strong>r un<strong>de</strong>r 100 m över h<strong>av</strong>et. Sulfatjordarnas<br />
förekomst i bottenjor<strong>de</strong>n på torvproduktionsmyrar har inte<br />
tidigare systematiskt kartlagts. <strong>På</strong> nya produktionsområ<strong>de</strong>n<br />
kan dräneringseffekten nå ända ner till eventuella<br />
sulfatjordsskikt främst inom <strong>de</strong>t områ<strong>de</strong> som påverkas <strong>av</strong><br />
utloppsdikena och kantdikena. <strong>På</strong> gamla produktionsområ<strong>de</strong>n<br />
når dräneringseffekten i slutske<strong>de</strong>t <strong>av</strong> produktionen<br />
ända ner till mineraljor<strong>de</strong>n. Efter att produktionen <strong>av</strong>slutats<br />
kan områ<strong>de</strong>t bör<strong>ja</strong> odlas, beskogas eller återskapas som<br />
myrmark eller som våtmark. Om efteranvändningsformen<br />
kräver dikningsarrangemang kan följ<strong>de</strong>n på sulfatjordsområ<strong>de</strong>n<br />
bli surhetsbelastning. Många gamla produktionsområ<strong>de</strong>n<br />
kommer att un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> närmaste åren tas ur drift, så<br />
<strong>de</strong>t finns skäl att bereda sig på risken för försurning. Det<br />
kan finnas goda förutsättningar för att förhindra belastning<br />
på gamla produktionsmyrar, om produktionens slutske<strong>de</strong>,<br />
eftervår<strong>de</strong>n och efteranvändningen planeras och<br />
genomförs un<strong>de</strong>r beaktan<strong>de</strong> <strong>av</strong> belastningsproblemen.<br />
Man känner till att <strong>de</strong>t i Norra Österbotten finns sulfatjord<br />
i torvproduktionsområ<strong>de</strong>ns bottenjord. Detta tor<strong>de</strong> emellertid<br />
inte ha dokumenterats i någon publikation, och sådana<br />
jordprofiler har inte analyserats. I <strong>av</strong>rinningsvattnen<br />
från vissa gamla produktionsområ<strong>de</strong>n har man i alla fall<br />
konstaterat surhetsbelastning. Även sulfidhaltiga jordar på<br />
svartskifferområ<strong>de</strong>n kan lokalt orsaka surhetsbelastning<br />
i grund- och ytvatten (Räisänen och Nikkarinen 1999).<br />
Marktäkt un<strong>de</strong>r grundvattenytan på ett ås<strong>av</strong>snitt som ligger<br />
på ett områ<strong>de</strong> med svartskifferberggrund har orsakat<br />
kraftig försurning <strong>av</strong> grundvattengölar i Kiminge.
Man bedömer att iståndsättnings- och kompletteringsdikning<br />
ökar <strong>av</strong>rinningstopparna, eftersom dikestätheten ökar<br />
och ytvattenflö<strong>de</strong>t till dikena blir snabbare. Ökningen <strong>av</strong><br />
<strong>av</strong>rinningen kan också hö<strong>ja</strong> risken för försurning, i synnerhet<br />
om kompletteringsdikning sänker grundvattenytan<br />
till en nivå som är lägre än <strong>de</strong>n ursprungliga. Även andra<br />
förändringar i dräneringsförhållan<strong>de</strong>na, som exempelvis<br />
förändringar i hur dräneringsvattnen leds, kan inverka på<br />
försurningsrisken. Dessutom görs dräneringsåtgär<strong>de</strong>r när<br />
skogs<strong>väg</strong>ar byggs.<br />
Grund- och ytvattnens surhet gör att betong- och stålkonstruktioner<br />
ero<strong>de</strong>rar, vilket bety<strong>de</strong>r att <strong>de</strong>t behövs noggrann<br />
projektering <strong>av</strong> <strong>de</strong>ssa konstruktioner i <strong>sura</strong> områ-<br />
11<br />
<strong>de</strong>n. Detta kan betydligt öka behovet <strong>av</strong> att reparera gamla<br />
konstruktioner och öka kostna<strong>de</strong>rna för un<strong>de</strong>rhåll och anskaffning<br />
<strong>av</strong> konstruktioner. Stenberg beskrev år 1955<br />
<strong>sura</strong> dräneringsvattens ero<strong>de</strong>ran<strong>de</strong> inverkan på föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong><br />
sätt: ”<strong>På</strong> botten <strong>av</strong> Långvikens pumpstations pumpkammare<br />
blev brädfodringen kvar vid två <strong>väg</strong>gar. Brädfodringen<br />
kun<strong>de</strong> inte helt rivas bort efter gjutningen. Då <strong>de</strong>t<br />
dröj<strong>de</strong> innan pumparna anlän<strong>de</strong>, samla<strong>de</strong>s un<strong>de</strong>r ti<strong>de</strong>n<br />
på kammarens botten ett svart slam, som kom dit med<br />
vattnet. När slammet senare sögs bort märkte vi att <strong>de</strong><br />
<strong>de</strong>lar där <strong>de</strong>t inte ha<strong>de</strong> funnits brädfodring ha<strong>de</strong> ero<strong>de</strong>rat<br />
så att man för hand kun<strong>de</strong> ta loss betong, som ha<strong>de</strong> blivit<br />
grusaktigt. Den <strong>väg</strong>g som skydda<strong>de</strong>s <strong>av</strong> brädfodringen<br />
var däre<strong>mot</strong> hård.”<br />
Bild 2. Effektiverad torrläggning <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar ökar surhets- och metallbelastningen på områ<strong>de</strong>ts vattendrag.
4. Meto<strong>de</strong>r som används<br />
i andra län<strong>de</strong>r för att<br />
<strong>kontroll</strong>era markens surhet<br />
4.1. Sura sulfatjordar som föremål för<br />
internationellt intresse<br />
Det har hittills ordnats sex internationella temakongresser<br />
där man har behandlat <strong>sura</strong> sulfatjordar: Wageningen,<br />
Holland (1972), Bangkok, Thailand (1981), Dakar, Senegal<br />
(1986), Ho Chi Minh City, Vietnam (1992), Tweed Heads,<br />
Australien (2002), Kanton, Kina (2008). <strong>På</strong> <strong>de</strong>ssa kongresser<br />
fokusera<strong>de</strong>s till en bör<strong>ja</strong>n främst på presentation <strong>av</strong> <strong>de</strong><br />
processer som sker i <strong>sura</strong> sulfatjordar och på jordbruksfrågor.<br />
Eftersom största <strong>de</strong>len <strong>av</strong> värl<strong>de</strong>ns sulfatjordar finns i<br />
kusttrakter i tropikerna och största <strong>de</strong>len <strong>av</strong> <strong>de</strong>ltagarna var<br />
från <strong>de</strong>ssa län<strong>de</strong>r, har risodling på sulfatjordar varit föremål<br />
för ett stort intresse särskilt på <strong>de</strong> första kongresserna.<br />
Ännu på <strong>de</strong>n kongress som ordna<strong>de</strong>s år 1992 fästes endast<br />
i tre anföran<strong>de</strong>n uppmärksamhet vid <strong>de</strong> miljöproblem<br />
som dränering <strong>av</strong> sulfatjordar ger upphov till, eftersom en<br />
tillräcklig matproduktion i utvecklingslän<strong>de</strong>rna har varit en<br />
betydligt viktigare fråga än <strong>de</strong> miljöproblem som odling<br />
ger upphov till. Man ha<strong>de</strong> visserligen på <strong>de</strong> exkursioner<br />
som ordna<strong>de</strong>s i samband med kongressen år 1986 sett<br />
många platser (Guinea Bissau, Senegal) där omfattan<strong>de</strong><br />
skogsdöd ha<strong>de</strong> följt på en oförsiktig dränering <strong>av</strong> sulfatjordar<br />
och fördämning <strong>av</strong> flo<strong>de</strong>r som rinner genom områ<strong>de</strong>n<br />
med sulfatjordar. <strong>På</strong> en kongress i Australien år 2002<br />
fokusera<strong>de</strong>s mera på miljöfrågor, eftersom man i <strong>de</strong>tta<br />
land med hög levnadsstandard har råd att också satsa på<br />
miljövård och mångsidig användning <strong>av</strong> vattendrag. <strong>På</strong> ett<br />
symposium som hölls i Kina år 2008 behandla<strong>de</strong>s nästan<br />
enbart <strong>de</strong> miljöproblem som <strong>sulfatjordarna</strong> medför och hur<br />
man kan lösa problemen. Trots att symposiet ordna<strong>de</strong>s i<br />
Kina hölls största <strong>de</strong>len <strong>av</strong> anföran<strong>de</strong>na <strong>av</strong> personer från<br />
Australien, och <strong>de</strong>t var få <strong>de</strong>ltagare från län<strong>de</strong>r som är<br />
mindre utveckla<strong>de</strong>. I Australien dräneras inte sulfatjordar<br />
i lika hög utsträckning som förr och på problemområ<strong>de</strong>n<br />
har man aktivt bör<strong>ja</strong>t reglera grundvattennivån och förhindra<br />
oxidation <strong>av</strong> sulfi<strong>de</strong>r. Den höga grundvattenytan har<br />
åtminstone lett till att sockerrörsskör<strong>de</strong>n har blivit mycket<br />
större. Mötet i Kina var <strong>de</strong>t första där man också behandla<strong>de</strong><br />
<strong>de</strong> problem som <strong>sura</strong> vatten från sulfidmalmsgruvorna<br />
medför; hittills ha<strong>de</strong> <strong>de</strong> problem som orsakas <strong>av</strong> <strong>de</strong>ssa<br />
mineraler <strong>av</strong> svartskiffertyp behandlats på olika kongresser.<br />
Det bedrivs fortfaran<strong>de</strong> rätt så lite samarbete mellan<br />
<strong>de</strong>ssa forskningsområ<strong>de</strong>n. I bör<strong>ja</strong>n var <strong>de</strong>t i praktiken holländarna<br />
som ha<strong>de</strong> ansvaret för att leda forskningen kring<br />
sulfatjordar och för att ordna kongresser, men numera är<br />
<strong>de</strong>t i Australien där forskningens tyngdpunkt ligger; på<br />
symposiet i Kina fanns <strong>de</strong>t inga <strong>de</strong>ltagare alls från Ne<strong>de</strong>r-<br />
12<br />
län<strong>de</strong>rna. De nordiska <strong>sulfatjordarna</strong>, som globalt sett är<br />
rätt så <strong>av</strong>vikan<strong>de</strong>, har på <strong>de</strong>ssa kongresser alltid fått en<br />
<strong>de</strong>l uppmärksamhet, men huvudvikten har naturligtvis alltid<br />
legat vid forskningsresultat som gäller sulfatjordar på <strong>de</strong><br />
globalt sett viktigaste områ<strong>de</strong>na.<br />
I <strong>de</strong>t internationella förbun<strong>de</strong>t för markvetenskaperna, International<br />
Union of Soil Sciences, IUSS, har redan i årtion<strong>de</strong>n<br />
en arbetsgrupp för <strong>sura</strong> sulfatjordar verkat. Denna<br />
arbetsgrupp har haft sessioner där frågan har behandlats<br />
på <strong>de</strong> stora IUSS-kongresser som ordnas med fyra års<br />
mellanrum. I samband med <strong>de</strong>n förra kongressen (Phila<strong>de</strong>lphia<br />
2006) ordna<strong>de</strong>s en terrängexkursion som fokusera<strong>de</strong><br />
på sulfatjordar, och en sådan ordnas säkert också i<br />
samband med kongressen i Brisbane 1–6.8.2010 (19th<br />
World Congress of Soil Science, http://www.ccm.com.au/<br />
soil/). För närvaran<strong>de</strong> är professor Leigh Sullivan från Australien<br />
ordföran<strong>de</strong> för arbetsgruppen. Den ovannämnda<br />
serien <strong>av</strong> separata kongresser ordnas <strong>de</strong>lvis också <strong>av</strong><br />
IUSS. De finländska forskarna är väl integrera<strong>de</strong> i <strong>de</strong>t internationella<br />
forskningssamfund som har <strong>sulfatjordarna</strong> som<br />
arbetsfält. <strong>På</strong> Åbo Aka<strong>de</strong>mi finns en forskningsgrupp som<br />
har koncentrerat sig på sulfatjordar, och <strong>de</strong>ras arbete har<br />
lett till att många finländska artiklar om <strong>sulfatjordarna</strong> har<br />
publicerats i internationella serier. Det praktiska skyddsarbetet<br />
kan man mycket väl basera på <strong>de</strong>nna grundforskning,<br />
som även har väckt internationellt intresse.<br />
4.2. Nor<strong>de</strong>n<br />
Sverige<br />
I Sverige finns <strong>sura</strong> sulfatjordar (svartmocka) vid kusten i<br />
Västerbotten och Norrbotten och längre sö<strong>de</strong>rut finns <strong>de</strong><br />
bland annat vid strän<strong>de</strong>rna <strong>av</strong> stora sjöar (Mälaren och<br />
Hjälmaren; gyttjelera). I synnerhet vid Bottniska vikens<br />
kust förekommer försurning <strong>av</strong> vattendragen som beror<br />
på dränering <strong>av</strong> sulfatjordar. Det finns ingen riksomfattan<strong>de</strong><br />
lag om minskning <strong>av</strong> olägenheter orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong><br />
jordmånens surhet, men <strong>de</strong>t har getts rekommendationer<br />
och anvisningar om dränering <strong>av</strong> <strong>de</strong>ssa jordar. <strong>På</strong> områ<strong>de</strong>n<br />
med <strong>sura</strong> sulfatjordar ska man undvika sänkning <strong>av</strong><br />
grundvattenytan och i samband med dikningar får man<br />
inte sänka grundvattenytan mer än nödvändigt. I samband<br />
med byggan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> <strong>de</strong>n nya järn<strong>väg</strong>en, Botniabanan, har<br />
länsstyrelserna gett <strong>de</strong>taljera<strong>de</strong> anvisningar om hur olägenheterna<br />
ska minimeras.<br />
Danmark<br />
I Danmark förekommer ingen försurning som beror på jordmånen,<br />
men järnsulfid (järnockra) anses i Danmark vara
mycket problematisk med tanke på vattenvår<strong>de</strong>n och för<br />
bearbetning <strong>av</strong> <strong>de</strong>ssa järnjordar finns <strong>de</strong>t en egen lag ”<br />
”Lov om okker”, som antogs 8.5.1985. Enligt lagen kräver<br />
grävning och dränering på järnsulfidområ<strong>de</strong>n tillstånd på<br />
<strong>de</strong> områ<strong>de</strong>n som miljöministeriet har bestämt. Om tillstånd<br />
kan bevil<strong>ja</strong>s utan särskilda villkor ges tillstån<strong>de</strong>t <strong>av</strong> <strong>de</strong>n<br />
regionala myndigheten (amtsrå<strong>de</strong>t). Om tillståndsvillkor<br />
behövs ges tillstån<strong>de</strong>t <strong>av</strong> <strong>de</strong>t centrala ämbetsverket (miljöstyrelsen).<br />
Om tillstånd inte bevil<strong>ja</strong>s för ett områ<strong>de</strong> som tidigare<br />
har varit dikat, betalas en ersättning för att markens<br />
försäljningsvär<strong>de</strong> sjunker. Den regionala myndighetens beslut<br />
kan överklagas till <strong>de</strong>t centrala ämbetsverket. Den som<br />
lagstridigt utför dräneringsåtgär<strong>de</strong>r kan dömas till böter.<br />
4.3. Australien<br />
För närvaran<strong>de</strong> görs <strong>de</strong> flesta studier som fokuserar på<br />
<strong>sura</strong> sulfatjordars miljöeffekter i Australien. Problemen är<br />
störst i <strong>de</strong>lstaterna New South Wales och Queensland. <strong>På</strong><br />
förbundsstatsnivå finns en nationell strategi som är från<br />
år 2000 och som behandlar <strong>sura</strong> sulfatjordar (http://www.<br />
mincos.gov.au/data/assets/pdffile/0003/316065/natass.<br />
pdf). Dessa jordars egenskaper och användningen <strong>av</strong> <strong>de</strong>m<br />
beskrivs på flera webbplatser. I en lång länklista (http://<br />
www.environment.gov.au/coasts/cass/links.html) finns <strong>de</strong>t<br />
mycket information om <strong>sura</strong> sulfatjordar från olika håll i<br />
värl<strong>de</strong>n. Åtminstone föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> webbadresser är <strong>de</strong>t värt att<br />
bekanta sig med:<br />
• http://www.nrw.qld.gov.au/land/ass/in<strong>de</strong>x.html<br />
• http://www.nrw.qld.gov.au/land/ass/products.html<br />
• http://www.environment.gov.au/coasts/cass/in<strong>de</strong>x.html<br />
• http://www.clw.csiro.au/staff/FitzpatrickR/barker_inlet_reports/Final_App1_coastal_ASS_tech_manual_<br />
v1.2.pdf<br />
I universitetet Southern Cross finns en särskild forskningscentral<br />
för <strong>sura</strong> sulfatjordar, (http://www.scu.edu.au/<br />
schools/esm/in<strong>de</strong>x.php), som leds <strong>av</strong> professor Leigh Sullivan.<br />
I Australien har man för att lösa problemen med <strong>sulfatjordarna</strong><br />
använt ett förfaran<strong>de</strong> med kollektivt <strong>de</strong>ltagan<strong>de</strong><br />
(participatory process, Woodhead m.fl. 2000).<br />
I Australien har <strong>de</strong>t gjorts olika karteringar <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar,<br />
men liksom i Finland har <strong>de</strong> gjorts med varieran<strong>de</strong><br />
meto<strong>de</strong>r och kriterier. <strong>På</strong> 2000-talet har man samlat in<br />
data från <strong>de</strong> olika <strong>de</strong>lstaterna och förenhetligat klassificeringskriterierna.<br />
Uppgifterna har införts på en karta (Atlas<br />
of Australian Acid Sulfate Soils), där områ<strong>de</strong>na har grupperats<br />
enligt en riskbedömning som gjorts <strong>av</strong> <strong>de</strong>m. <strong>På</strong><br />
<strong>de</strong>tta sätt har man fått fram <strong>de</strong> områ<strong>de</strong>n där <strong>de</strong>t behövs<br />
särskilda åtgär<strong>de</strong>r eller <strong>de</strong> områ<strong>de</strong>n som måste lämnas<br />
utan åtgär<strong>de</strong>r (hotspot-områ<strong>de</strong>n). Syftet med kartan är att<br />
13<br />
åskådliggöra problemets omfattning och allvar. Den första<br />
kartan blev färdig år 2002–2003 och visa<strong>de</strong> södra Australiens<br />
kust. Kartan över hela Australien tor<strong>de</strong> bli färdig år<br />
2009. De lokala och regionala myndigheterna har bör<strong>ja</strong>t<br />
bekämpa försurningen genom att utarbeta och utveckla<br />
till<strong>väg</strong>agångssätt och riktlinjer för planeringen. Information<br />
om Australiens kartor över försurningen finns på adressen<br />
www.clw.csiro.au/acidsulfatesoils/atlas.html.<br />
I <strong>de</strong>lstaten Queensland har man år 2002 gett ut <strong>de</strong>n tekniska<br />
handboken ”Queensland acid sulphate soil technical<br />
manual” (http://www.nrw.qld.gov.au/land/ass/pdfs/<br />
soil_mgmt_gui<strong>de</strong>lines_v3_8.pdf). I <strong>av</strong>snittet ”Soil Management<br />
Gui<strong>de</strong>lines” behandlas bland annat risk<strong>kontroll</strong>,<br />
neutralisering och vätning <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar samt förfaran<strong>de</strong>n<br />
som allmänt kan rekommen<strong>de</strong>ras. I <strong>av</strong>snittet ”<br />
”Legislation and Policy Gui<strong>de</strong>” (http://www.nrw.qld.gov.au/<br />
land/ass/ pdfs/lp_a4.pdf) diskuteras lagstiftning och olika<br />
förfaran<strong>de</strong>n samt domslut.<br />
I <strong>de</strong>lstaten Victoria har man år 2003 utarbetat riktlinjer<br />
om <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> och då uppskattat förekomsten<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong>ssa utifrån mo<strong>de</strong>ller, kartor, fältarbeten och laboratorieprov.<br />
(Acid sulfate soil hazard maps – gui<strong>de</strong>lines for<br />
coastal Victoria, http://www.dpi.vic.gov.au/dpi/vro/vrosite.<br />
nsf/ pages/soil_acid_sulfate_soils).<br />
Un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> senaste åren har man på <strong>sura</strong> sulfatjordar i Sydaustralien<br />
bör<strong>ja</strong>t ta i bruk en ny odlingsmetod, som man<br />
kallar ”permanent raised bed cropping”. Odlingsmeto<strong>de</strong>n<br />
förbättrar jordmånens struktur och minskar risken för översvämningar.<br />
I Sydaustralien uppgår <strong>de</strong> årliga regnmäng<strong>de</strong>rna<br />
till över 550 mm och jor<strong>de</strong>n är mycket lerig och<br />
släpper inte igenom vatten. Jor<strong>de</strong>n plöjs till ett djup på<br />
30 cm och därefter görs 1,7–2 meter breda remsor. Från<br />
körspåren flyttas mull till <strong>de</strong>ssa remsor, så att remsorna<br />
blir 15–30 cm högre än körspåret. Jor<strong>de</strong>n pressas inte<br />
lika snabbt samman då trafiken på åkrarna endast sker i<br />
körspår, som samtidigt fungerar som ytdikning. Även i körspåren<br />
kan man odla växter, och därmed undvika erosion<br />
och urlakning <strong>av</strong> näringsämnen. För<strong>de</strong>larna med <strong>de</strong>nna<br />
odlingsmetod är bland annat att upptorkningen förbättras,<br />
jordstrukturen blir bättre och skör<strong>de</strong>n större. Remsorna<br />
plöjs med 3–5 års mellanrum, och jor<strong>de</strong>n förblir lucker och<br />
packas inte samman.
5. De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
i lagstiftning, program<br />
och stödsystem<br />
5.1. Lagstiftning<br />
5.1.1. Vattenlagen och miljöskyddslagen<br />
I vattenlagen, som träd<strong>de</strong> i kraft år 1961, finns bestämmelser<br />
om användning och vård <strong>av</strong> vattentillgångar och vattenområ<strong>de</strong>n.<br />
Dessa bestämmelser innefattar också åtgär<strong>de</strong>r<br />
som eventuellt medför försurning, såsom torrläggning <strong>av</strong><br />
mark och byggan<strong>de</strong> <strong>av</strong> översvämningsvallar. Markdränering<br />
genom dikning behandlas separat i 6 kap. i vattenlagen.<br />
Utgångspunkten i vattenlagen är att markägaren har<br />
rätt att utföra dikning för att <strong>av</strong>leda vatten som är menligt<br />
för nytt<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> <strong>av</strong> marken. Små dikningar kan i allmänhet<br />
markägarna själva utföra och komma överens om. Enligt<br />
6 kap. 10 § ska dikningen behandlas vid en dikningsförrättning<br />
om <strong>de</strong>t exempelvis handlar om dikningsprojekt<br />
för vilka <strong>de</strong>t krävs tillstånd <strong>av</strong> miljötillståndsverket eller<br />
vilka kan leda till att översvämningsrisken ökar på grund<br />
<strong>av</strong> <strong>av</strong>lägsnan<strong>de</strong> eller minskan<strong>de</strong> <strong>av</strong> ett översvämningsområ<strong>de</strong><br />
(Ojitustoimitusopas 2003). Dessutom behandlas<br />
vid dikningsförrättningar <strong>de</strong> samfällda dikningar som man<br />
inte nått en överenskommelse om. För verkställan<strong>de</strong>t <strong>av</strong><br />
en dikning som behandlats vid en dikningsförrättning ska<br />
<strong>de</strong>t bildas ett dikningsbolag som får ansvar för åtgär<strong>de</strong>n<br />
och <strong>de</strong>ssutom för un<strong>de</strong>rhållet <strong>av</strong> diket. Ett dikningsbolag<br />
ska bildas om dikningen medför nytta för minst två och om<br />
projektet kräver tillstånd <strong>av</strong> miljötillståndsverket. Dessutom<br />
behövs ett bolag om dikningen medför nytta för minst fem.<br />
Enligt 5 kap. 25 § 5 mom. i vattenlagen är <strong>de</strong>t möjligt att<br />
återbilda ett dikningsbolag vars verksamhet har upphört.<br />
I verksamhet enligt lagen om finansiering <strong>av</strong> ett hållbart<br />
skogsbruk har man i allmänhet inte bildat dikningsbolag.<br />
I torrläggningsprojekt behövs ganska sällan tillstånd <strong>av</strong><br />
miljötillståndsverket. I samband med dikningar överskrids<br />
tillståndströskeln om dikningen kan medföra en ändring<br />
eller följd som <strong>av</strong>ses i 1 kap. i paragraferna 15, 18 eller<br />
19. Enligt 1 kap. 15 § i vattenlagen behövs tillstånd för<br />
dikning om dikningen le<strong>de</strong>r till att vattendragets läge, djup,<br />
vattenstånd, vattenlopp eller vattenmiljön i övrigt förändras<br />
så att <strong>de</strong>t åstadkommer skada eller men för allmänna eller<br />
enskilda intressen (s.k. förbud <strong>mot</strong> ändring). Enligt 18<br />
§ i samma kapitel behövs tillstånd om dikningen åstadkommer<br />
men för utnytt<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> <strong>av</strong> grundvattnet (s.k. förbud<br />
<strong>mot</strong> grundvattensändring). Enligt 1 kap. 19 § i vattenlagen<br />
kräver dikning och exempelvis också pumpning <strong>av</strong> dräneringsvatten<br />
tillstånd, om <strong>de</strong> kan leda till sådan förorening<br />
<strong>av</strong> vattenområ<strong>de</strong>t som <strong>av</strong>ses i 3 § 1 mom. 1 punkten i<br />
14<br />
miljöskyddslagen. Då tillämpas bestämmelserna i miljöskyddslagen<br />
vid tillståndsprövning enligt vattenlagen, och<br />
man behöver inte ansöka om något separat miljötillstånd.<br />
I tillstånd enligt vattenlagen kan man alltså ställa villkor om<br />
förebyggan<strong>de</strong> <strong>av</strong> förorening <strong>av</strong> vattendrag genom att sätta<br />
gränsvär<strong>de</strong>n eller förplikta till reglering <strong>av</strong> vattnets surhet. I<br />
praktiken har bestämmelserna kunnat gälla också optimering<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong>n vattenmängd som får pumpas med <strong>av</strong>seen<strong>de</strong><br />
på <strong>de</strong>t <strong>mot</strong>tagan<strong>de</strong> vattendragets vattenföring.<br />
Vid ledning <strong>av</strong> surt vatten bör man <strong>de</strong>ssutom se till att vatten<br />
inte hamnar i grundvattnet, för då kan grundvattnet förorenas.<br />
I 8 § i miljöskyddslagen stadgas om förbud <strong>mot</strong> förorening<br />
<strong>av</strong> grundvatten. Vid handläggning <strong>av</strong> ett projekt som<br />
gäller ändring <strong>av</strong> grundvatten enligt vattenlagen ska man<br />
<strong>de</strong>ssutom se till att inte surt vatten hamnar i grundvattnet<br />
exempelvis i samband med jordskärningar. En förutsättning<br />
för att tillstånd ska bevil<strong>ja</strong>s är enligt 9 kap. 8 § i vattenlagen,<br />
som gäller ändring <strong>av</strong> grundvattnet, att åtgär<strong>de</strong>n inte<br />
åstadkommer följ<strong>de</strong>r som <strong>av</strong>ses i 8 § i miljöskyddslagen.<br />
Vattenlagen är för närvaran<strong>de</strong> un<strong>de</strong>r revi<strong>de</strong>ring (läget<br />
2008). Den viktigaste strukturella förändringen i <strong>de</strong>n nya<br />
lagen skulle vara att bestämmelserna om vattenhushållningsprojekt<br />
förenhetliga<strong>de</strong>s, vilket skulle åstadkommas<br />
genom att man ser till att <strong>de</strong>ssa bestämmelser inte längre<br />
är utspridda på olika ställen i lagstiftningen. Oberoen<strong>de</strong> <strong>av</strong><br />
syftet med projektet skulle förutsättningarna för genomföran<strong>de</strong>,<br />
tillståndsplikten samt förutsättningarna för bevil<strong>ja</strong>n<strong>de</strong><br />
<strong>av</strong> tillstånd i sista hand <strong>av</strong>göras utifrån projektets effekter.<br />
De nu gällan<strong>de</strong> allmänna förbud som nämn<strong>de</strong>s i föregåen<strong>de</strong><br />
kapitel skulle utformas så att <strong>de</strong> tydligare än förr vore<br />
tillståndströsklar. Däre<strong>mot</strong> skulle tröskeln för tillståndsplikt<br />
förbli <strong>de</strong>nsamma. Enligt utkastet skulle inga stora förändringar<br />
ske i dikningsfrågorna. Man försöker emellertid få till<br />
stånd ett klarare förhållan<strong>de</strong> mellan bestämmelserna om<br />
dikning i vattenlagen, bestämmelserna om torrläggning<br />
<strong>av</strong> fastigheter i markanvändnings- och bygglagen samt<br />
bestämmelserna om <strong>av</strong>loppsvatten i miljöskyddslagen.<br />
Likaså är <strong>de</strong>t meningen att man ska få till stånd en klarare<br />
gränsdragning mellan <strong>de</strong> ären<strong>de</strong>n som behandlas vid dikningsförrättningar<br />
och <strong>de</strong> ären<strong>de</strong>n som omfattas <strong>av</strong> <strong>de</strong>n<br />
beslutan<strong>de</strong>rätt som kommunens miljövårdsmyndighet har.<br />
Registreringen <strong>av</strong> data om dikningarna har man för <strong>av</strong>sikt<br />
att utveckla med ett förfaran<strong>de</strong> med förhandsanmälan.<br />
Vid <strong>kontroll</strong>en över <strong>de</strong> olägenheter som dikningarna medför<br />
skulle <strong>de</strong>t vara möjligt att tillämpa vattenlagens bestämmelser.<br />
Enligt bestämmelserna bor<strong>de</strong> man ansöka om tillstånd<br />
för en dikning, om dikningen kan leda till förorening enligt<br />
miljöskyddslagen. Det finns emellertid ingen rättspraxis<br />
eller någon förvaltningsanvisning för en sådan tillämpning<br />
<strong>av</strong> vattenlagen. För att man bättre ska kunna <strong>kontroll</strong>era<br />
olägenheterna bor<strong>de</strong> man åtminstone ta fram kr<strong>av</strong> vad<br />
gäller planeringen <strong>av</strong> dikningsområ<strong>de</strong>na och förfaran<strong>de</strong>na
vid godkännan<strong>de</strong> <strong>av</strong> planer bland annat i finansieringslagstiftningen<br />
för jord- och skogsbruket.<br />
5.1.2. Vattenförvaltningslagen<br />
Målet i EU:s vattenramdirektiv är att man i medlemslän<strong>de</strong>rna<br />
når en god status i vattendragen senast år 2015.<br />
Vattenramdirektivet verkställs i Finland med lagen om vattenvårdsförvaltningen<br />
(1299/2004) och förordningen om<br />
vattenvårdsförvaltningen (1040/2006). De nationella målen<br />
och åtgär<strong>de</strong>rna bestäms i regionala vattenförvaltningsplaner,<br />
som statsrå<strong>de</strong>t kommer att fastställa för första gången<br />
år 2009. Målet är att man senast år 2015 når en god ekologisk<br />
och kemisk vattenstatus, men <strong>av</strong> välgrunda<strong>de</strong> skäl<br />
kan man få förlängd tid för att nå målet.<br />
Målen i vattenförvaltningslagen och vattenramdirektivet<br />
är föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong>:<br />
• Förhindra att vattenekosystemen försämras samt skydda<br />
och förbättra <strong>de</strong>ras status<br />
• Främ<strong>ja</strong> hållbar vattenkonsumtion som baserar sig på<br />
långvarigt skydd <strong>av</strong> vattenresurserna<br />
• Minska föroreningen <strong>av</strong> grundvattnen<br />
• Effektivisera vattenskyd<strong>de</strong>t genom att minska utsläppen<br />
<strong>av</strong> förorenan<strong>de</strong> och farliga ämnen<br />
• Minska översvämningarnas och torkans effekter främst<br />
på vattnens kvalitet<br />
I vattenförvaltningslagen regleras vattenvårdsförvaltningen<br />
och utredningsarbetet, samverkan och <strong>de</strong>ltagan<strong>de</strong>t i<br />
anknytning till <strong>de</strong>nna samt <strong>de</strong>t internationella samarbetet<br />
inom vattenvårdsförvaltningen. I vattenförvaltningslagen<br />
<strong>de</strong>finieras <strong>de</strong>t centrala innehållet i vattenförvaltningsplanen<br />
och åtgärdsprogrammet. Lagen innehåller föreskrifter<br />
om uppställan<strong>de</strong> <strong>av</strong> miljömål och om grun<strong>de</strong>rna för <strong>av</strong>vikan<strong>de</strong><br />
från <strong>de</strong>m och för lättna<strong>de</strong>r vad gäller <strong>de</strong>m.<br />
Förordningen om vattenförvaltningsområ<strong>de</strong>n (1303/2004)<br />
<strong>de</strong>finierar vattenförvaltningsområ<strong>de</strong>na och <strong>de</strong>ras uppgifter.<br />
I förordningen om vattenvårdsförvaltningen finns bestämmelser<br />
om <strong>de</strong> utredningar som ska ingå i vattenförvaltningsplanerna,<br />
om bedömningen och övervakningen <strong>av</strong> vattnens<br />
status samt om upprättan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> vattenförvaltningsplanerna.<br />
De olägenheter som <strong>sura</strong> sulfatjordar för med sig försämrar<br />
bå<strong>de</strong> vattnens ekologiska och kemiska status och inverkar<br />
på klassificeringen <strong>av</strong> vatten. Av <strong>de</strong>nna anledning förutsätter<br />
åtgärdsprogrammen och vattenförvaltningsplanerna<br />
åtgär<strong>de</strong>r för att minska surhetsproblemen.<br />
5.1.3. Skogslagen<br />
Med skogslagen främ<strong>ja</strong>s en i ekonomiskt, ekologiskt och<br />
socialt hänseen<strong>de</strong> hållbar skötsel och användning <strong>av</strong> skogarna<br />
så att skogarna uthålligt ger en god <strong>av</strong>kastning sam-<br />
15<br />
tidigt som <strong>de</strong>ras biologiska mångfald bevaras. Lagen innehåller<br />
förpliktelser som gäller <strong>av</strong>verkning, skogsförnyelse<br />
efter förnyelse<strong>av</strong>verkning och bevaran<strong>de</strong> <strong>av</strong> skogarnas<br />
biologiska mångfald. Till skogscentralen ska <strong>de</strong>t lämnas<br />
in en anmälan (anmälan om användning <strong>av</strong> skog) om en<br />
planerad <strong>av</strong>verkning och om förnyelsesättet vid förnyelse<strong>av</strong>verkning<br />
och om annan behandling <strong>av</strong> viktiga livsmiljöer.<br />
I lagen har man inte särskilt beaktat allmänna vattenvårdsfrågor<br />
som gäller skogsbruket. I stället finns en förteckning över<br />
särskilt viktiga livsmiljöer (bl.a. ome<strong>de</strong>lbara närmiljöer vid<br />
källor, bäckar, rännilar och små tjärnar) i 10 § i skogslagen, i<br />
vilken <strong>de</strong>t finns föreskrifter om bevaran<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>de</strong>n biologiska<br />
mångfal<strong>de</strong>n och särskilt viktiga livsmiljöer. Om en livsmiljö<br />
är i naturtillstånd eller ett tillstånd som påminner om <strong>de</strong>tta,<br />
föreskriver skogslagen att <strong>de</strong>ss särdrag ska bevaras. Å andra<br />
sidan har man tolkat att hela <strong>de</strong>n omgivan<strong>de</strong> naturen kring en<br />
rännil inklusive kantvegetationen hör till naturtillstån<strong>de</strong>t för en<br />
bädd eller en källa som är mindre än ett vattendrag och som<br />
skyddas i 1 kap. 17 a § i vattenlagen (HFD:s beslut 16.5.2005<br />
liggarnr 2024). Effekterna på egentliga bäddar eller vattenområ<strong>de</strong>n<br />
regleras i vattenlagen och i vattenförvaltningslagen.<br />
5.1.4. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
Det bor<strong>de</strong> utredas om man särskilt kun<strong>de</strong> nämna jordmånens<br />
surhet i vatten- och miljövårdslagstiftningen samt i skogslagstiftningen<br />
som en fråga som bör beaktas vid planering <strong>av</strong><br />
projekt. Vid ändring <strong>av</strong> lagstiftning bor<strong>de</strong> målet vara att man<br />
vid prövning <strong>av</strong> behovet <strong>av</strong> tillstånd i stället för att beakta<br />
projektens inverkan var för sig skulle beakta projektens samverkan.<br />
Vid handläggningen <strong>av</strong> tillstånd bor<strong>de</strong> man kunna<br />
ålägga <strong>de</strong>n som ansöker om tillstånd att vid behov i för<strong>väg</strong><br />
utreda om föremålet för åtgär<strong>de</strong>n finns på en sur sulfatjord.<br />
Det bor<strong>de</strong> över<strong>väg</strong>as om vattenlagen eller miljöskyddslagen<br />
kun<strong>de</strong> ändras så att <strong>de</strong>t blir tillåtet att på en annans<br />
mark utföra vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r för att minska surheten<br />
(t.ex. anläggning <strong>av</strong> våtmarker) med ett likadant förfaran<strong>de</strong><br />
som man kan använda i samband med dikningar, till exempel<br />
när <strong>de</strong>t gäller invallningar och pumpstationer.<br />
I tillståndsprövningen vid dikningsprojekt bor<strong>de</strong> man lägga<br />
större vikt vid förbu<strong>de</strong>t att förorena vattendrag på områ<strong>de</strong>n<br />
med <strong>sura</strong> sulfatjordar. När <strong>de</strong>t gäller projekt som betydligt<br />
ändrar dräneringstillstån<strong>de</strong>t i <strong>sura</strong> sulfatjordar bor<strong>de</strong> krävas<br />
ett förfaran<strong>de</strong> med anmälan till miljömyndigheterna.<br />
Dessutom bor<strong>de</strong> <strong>de</strong>t upprättas anvisningar om planering<br />
och genomföran<strong>de</strong> <strong>av</strong> sådana projekt.<br />
Det är i första hand jord- och skogsbruksministeriet och<br />
miljöministeriet som har ansvar för <strong>de</strong>n fortsatta beredningen<br />
<strong>av</strong> lagstiftningsinstrument, men man bör dock beakta<br />
att vattenlagen är lagstiftning som hör till justitieministeriets<br />
behörighet.
5.2. Riksomfattan<strong>de</strong> och regionala<br />
program<br />
5.2.1. Riktlinjer för vattenskyd<strong>de</strong>t<br />
Statsrå<strong>de</strong>t har år 2006 godkänt riktlinjer för vattenskyd<strong>de</strong>t<br />
till år 2015 (statsrå<strong>de</strong>ts principbeslut 23.11.2006). Riktlinjerna<br />
utgör en fortsättning på målprogrammen för vattenskyd<strong>de</strong>t.<br />
I riktlinjerna för vattenskyd<strong>de</strong>t ingår mål vad gäller<br />
skadliga ämnen. ”Skadliga ämnen medför inget hot <strong>mot</strong><br />
organismer eller människors hälsa. Skadliga ämnen le<strong>de</strong>r<br />
inte till försämring <strong>av</strong> vattnens status och vattnens goda<br />
kemiska och ekologiska status bibehålls”. I riktlinjerna konstateras<br />
att i och med att utsläppen från industrin minskar<br />
accentueras <strong>de</strong>n bety<strong>de</strong>lse som skadliga ämnen från diffusa<br />
utsläppskällor och nedfall har. I riktlinjerna nämns<br />
inget speciellt om <strong>sura</strong> sulfatjordar. När <strong>de</strong>t gäller åtgär<strong>de</strong>r<br />
konstateras om skadliga ämnen bland annat föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong>:<br />
• Risker som orsakas <strong>av</strong> skadliga ämnen minskas så att<br />
<strong>de</strong>ssa ämnen inte medför en försämring <strong>av</strong> vattnens status<br />
samt så att vattnens goda kemiska och ekologiska<br />
status bibehålls.<br />
• Utsläpp och läckage från olika verksamheter <strong>av</strong> sådana<br />
ämnen som är farliga för vattenmiljön skall upphöra med<br />
en gång eller stegvis samt utsläpp och läckage <strong>av</strong> skadliga<br />
ämnen till vattnet minskas stegvis.<br />
• I<strong>de</strong>ntifiering, utredning och uppföljning <strong>av</strong> förekomst, beteen<strong>de</strong><br />
och inverkan samt hantering <strong>av</strong> riskerna i fråga<br />
om skadliga ämnen förbättras.<br />
• Skadliga ämnen i förorena<strong>de</strong> sediment och <strong>de</strong>ras inverkan<br />
utreds enligt behov samt skadorna som orsakas <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong>m förhindras genom vidtagan<strong>de</strong> <strong>av</strong> behövliga vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r<br />
bland annat i samband med muddringar.<br />
De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> nämns i <strong>mot</strong>iveringarna till principbeslutet:<br />
”Tungmetall-, arsenik-, fluorid- och radonhalterna<br />
i jordmånen samt <strong>de</strong> alunhaltiga jordarna i Österbotten<br />
medför lokalt specialproblem i yt- och grundvattnen.” I bakgrundsutredningen<br />
till riktlinjerna för vattenskyd<strong>de</strong>t, Finlands<br />
miljöcentrals rapport 23/2006 (på finska), redogörs<br />
i kapitel 5.3 för Västra Finlands <strong>sura</strong> sulfatjordar och olika<br />
alternativ granskas. Alternativen är föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong>: man fortsätter<br />
med nuvaran<strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r, man vidtar nya åtgär<strong>de</strong>r eller man<br />
använ<strong>de</strong>r alla åtgär<strong>de</strong>r och me<strong>de</strong>l som står till buds. De<br />
risker som skadliga ämnen medför bör minskas. I Finland<br />
är älvarnas och åarnas allmänna status sämre än sjöarnas.<br />
Enligt <strong>de</strong>n riksomfattan<strong>de</strong> klassificeringen <strong>av</strong> ytvattnens<br />
ekologiska status är <strong>de</strong>n ekologiska statusen i nästan 50<br />
% <strong>av</strong> älvarna sämre än god, medan <strong>de</strong>n i endast 10 % <strong>av</strong><br />
sjöarna är sämre än god. (Den riksomfattan<strong>de</strong> klassificeringen<br />
<strong>av</strong> ytvattnen, 2008). Grundstatus i älvarna, åarna<br />
och sjöarna i närheten <strong>av</strong> kusten är i allmänhet bara nö<strong>ja</strong>ktig,<br />
vilket beror på mänsklig verksamhet men också på<br />
urlakning från jordmånen <strong>av</strong> humus, lermaterial och fosfor.<br />
16<br />
Kortvariga och plötsliga ökningar <strong>av</strong> surheten medför sämre<br />
vattenkvalitet och skador på organismerna i många <strong>av</strong><br />
Österbottens älv- och åvatten. Jordmånens naturliga egenskaper<br />
medför på vissa områ<strong>de</strong>n belastning från skadliga<br />
ämnen. Bland annat tungmetall-, arsenik-, fluorid- och<br />
radonhalterna i jordmånen samt <strong>de</strong> alunhaltiga jordarna<br />
i Österbotten medför lokalt specialproblem i yt- och grundvattnen.<br />
Målet med rekommendationerna om skadliga<br />
ämnen är att man bättre än nu ska kunna i<strong>de</strong>ntifiera riskerna<br />
med <strong>de</strong>ssa ämnen, förhindra riskerna och minska<br />
utsläppen stegvis eller på en gång. Det är nödvändigt att<br />
förbättra kunskapen om förekomsten <strong>av</strong> skadliga ämnen,<br />
<strong>de</strong>ras egenskaper och effekter. Mera kunskap behövs<br />
bland annat om ekologisk riskbedömning.<br />
I riktlinjerna för vattenskyd<strong>de</strong>t föreslås exempelvis föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong><br />
åtgär<strong>de</strong>r:<br />
• Inverkan på vattendrag minskas genom planering enligt<br />
<strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong> och lokal planering<br />
• I<strong>de</strong>ntifieringen <strong>av</strong> riskområ<strong>de</strong>n vad gäller vattenskyd<strong>de</strong>t<br />
utvecklas och riskerna minskas<br />
• Förebyggan<strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r vidtas för att minska <strong>de</strong> risker<br />
som åtgär<strong>de</strong>r medför<br />
• Grun<strong>de</strong>rna för statens <strong>de</strong>ltagan<strong>de</strong> i finansieringen <strong>av</strong><br />
skogsbruksåtgär<strong>de</strong>r bedöms med beaktan<strong>de</strong> <strong>av</strong> påverkan<br />
på vattenskyd<strong>de</strong>t<br />
• Bäckar och andra småvatten beaktas bättre än tidigare i<br />
planeringen och utföran<strong>de</strong>t <strong>av</strong> skogsbruksåtgär<strong>de</strong>r. Skyd<strong>de</strong>t<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong>m effektiveras också med stöd <strong>av</strong> lagstiftning.<br />
• Uppföljningen och bedömningen <strong>av</strong> åtgär<strong>de</strong>rnas konsekvenser<br />
samt meto<strong>de</strong>rna inom vattenskyd<strong>de</strong>t och un<strong>de</strong>rsökningen<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong>ras verkningar effektiveras<br />
5.2.2. Vattenförvaltningsplanerna<br />
För planeringen <strong>av</strong> vattenvår<strong>de</strong>n har Finland upp<strong>de</strong>lats i<br />
åtta vattenförvaltningsområ<strong>de</strong>n. För <strong>de</strong>ssa ska man utarbeta<br />
vattenförvaltningsplaner, som ska innehålla bland<br />
annat uppgifter om frågor som anknyter till vattenstatus<br />
och vattenanvändning, om miljömål och om åtgär<strong>de</strong>r som<br />
behövs för att nå målen samt en bedömning <strong>av</strong> hur miljömålen<br />
nåtts. Vattenförvaltningsplanerna baserar sig på<br />
<strong>de</strong> åtgärdsprogram för vattenvår<strong>de</strong>n som gjorts upp för<br />
områ<strong>de</strong>na. De första förslagen till vattenförvaltningsplaner<br />
är offentligt framlagda 30.10.2008–30.4.2009.<br />
Områ<strong>de</strong>na med <strong>sura</strong> sulfatjordar finns i huvudsak i två<br />
vattenförvaltningsområ<strong>de</strong>n: Kumo älvs–Skärgårdsh<strong>av</strong>ets–<br />
Bottenh<strong>av</strong>ets vattenförvaltningsområ<strong>de</strong> och Ule älvs–Ijo<br />
älvs vattenförvaltningsområ<strong>de</strong>. I <strong>de</strong>ssa områ<strong>de</strong>n har man<br />
utarbetat separata åtgärdsprogram för flera <strong>de</strong>lområ<strong>de</strong>n<br />
och <strong>sura</strong> sulfatjordar har behandlats i föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> åtgärdsprogram:<br />
Norra Österbottens miljöcentrals områ<strong>de</strong>, Lestijoki<br />
- Pöntiönjoki, Perho å - Kälviänjoki, vattendragen som<br />
mynnar ut i Larsmo-Ö<strong>ja</strong>sjön, Lappo å, Kyro älv, Närpes å,
Isojoki-Teuvanjoki, kusten och åarna inom Västra Finlands<br />
miljöcentrals områ<strong>de</strong> samt Satakunda.<br />
Den <strong>sura</strong> jordmånen och dräneringen <strong>av</strong> <strong>de</strong>n inverkar på<br />
<strong>de</strong>n ekologiska och kemiska statusen för <strong>de</strong> åar och älvar<br />
som mynnar ut i Bottniska viken. Surheten inverkar särskilt<br />
på fiskbestån<strong>de</strong>t och bottendjuren och därmed på <strong>de</strong>n<br />
ekologiska klassificeringen. Vattendragen inom områ<strong>de</strong>na<br />
med sulfatjordar har huvudsakligen en status som är otillfredsställan<strong>de</strong><br />
eller dålig. Metallerna som lakas ur med <strong>de</strong>t<br />
<strong>sura</strong> vattnet inverkar på <strong>de</strong>n kemiska klassificeringen <strong>av</strong><br />
älvarna. <strong>På</strong> grund <strong>av</strong> <strong>de</strong>n <strong>sura</strong> jordmånen är kadmium- och<br />
nickelhalterna i <strong>de</strong> österbottniska åarna och älvarna så<br />
höga att vattendragens kemiska status har klassificerats<br />
som dålig.<br />
I vattenförvaltningsplanerna och åtgärdsprogrammen har<br />
man i fråga om jordmånens surhet föreslagit att speciellt<br />
föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r vidtas före år 2015:<br />
• De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> karteras och risken för urlakning<br />
bedöms på hela sulfatjordsområ<strong>de</strong>t<br />
• Dräneringsförhållan<strong>de</strong>na regleras bå<strong>de</strong> på åkrar och i<br />
skogsmark så att urlakningen blir så liten som möjligt<br />
• Antalet reglerbara dräneringar ökas betydligt<br />
• Alla som driver jord- och skogsbruk på områ<strong>de</strong>n med<br />
sulfatjordar får gårdsvis rådgivning<br />
• Nya meto<strong>de</strong>r för <strong>kontroll</strong> <strong>av</strong> surheten utvecklas<br />
• Stödsystemen inom jord- och skogsbruket ändras så att<br />
<strong>de</strong> beaktar <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
• Åtgär<strong>de</strong>r vidtas för att förhindra och minska surhetsbelastningen<br />
från torvproduktionsmyrarna på områ<strong>de</strong>n med<br />
sulfatjordar<br />
• En riksomfattan<strong>de</strong> surhetsstrategi utarbetas<br />
Dräneringen <strong>av</strong> <strong>sura</strong> jordar och <strong>de</strong>ss effekter har i vattenförvaltningsplanerna<br />
konstaterats vara ett så stort problem<br />
att vattenförekomsterna på <strong>de</strong>ssa områ<strong>de</strong>n inte kommer<br />
att nå en god status ännu år 2015. För områ<strong>de</strong>na med <strong>de</strong><br />
största surhetsproblemen har man föreslagit att tidsfristen<br />
förlängs till år 2027 och för områ<strong>de</strong>na med mindre problem<br />
till år 2021. Målen att minska försurningen ska jämföras<br />
med naturtillstån<strong>de</strong>t i vattendragen i fråga och åtgär<strong>de</strong>rna<br />
för att nå målen ska inriktas på att minska <strong>de</strong>n belastning<br />
som människan orsakar.<br />
5.2.3. Nationella och regionala<br />
skogsprogram<br />
Nationella skogsprogrammet<br />
Statsrå<strong>de</strong>t godkän<strong>de</strong> i mars 2008 principbeslut om två stora<br />
program som drar upp linjerna för skogsbruket: <strong>de</strong>t nationella<br />
skogsprogrammet som spänner fram till år 2015 och<br />
handlingsprogrammet för mångfal<strong>de</strong>n i Södra Finlands skogar,<br />
METSO (2008–2016). Målnivån i skogsprogrammet<br />
17<br />
är att minska belastningen från skogsbruket till år 2015 så<br />
att kvaliteten på vattnet vid <strong>av</strong>verkning och markberedning<br />
<strong>av</strong> förnyelseytor är utmärkt eller god på 95 % <strong>av</strong> arealen.<br />
De centrala åtgär<strong>de</strong>r som behövs inom vattenskyd<strong>de</strong>t är<br />
föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong>: man ska se till att anvisningar och rekommendationer<br />
uppdateras enligt <strong>de</strong> senaste studierna, man ska<br />
genomföra vattenskydd med kostnadseffektiva meto<strong>de</strong>r,<br />
man ska iståndsätta småvatten och man ska grunda och<br />
upprätthålla ett riksomfattan<strong>de</strong> övervakningsnät. Dessutom<br />
är <strong>de</strong>t nödvändigt att öka forskningen kring skogsbrukets<br />
effekter på vattendragen och jordmånen samt att<br />
före år 2010 grunda ett geodatasystem med vars hjälp man<br />
kan bedöma <strong>de</strong>n erosionsrisk som skogsbruksåtgär<strong>de</strong>r<br />
medför samt åskådliggöra <strong>de</strong> egenskaper hos <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>t<br />
som påverkar risken. Avsikten är att utnytt<strong>ja</strong> geodatasystem<br />
när <strong>de</strong>n regionala vattenvår<strong>de</strong>n planeras och<br />
genomförs, och i samband med <strong>de</strong>tta genomförs också<br />
vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r inom skogsbruket.<br />
Åtgär<strong>de</strong>r som nämns i <strong>de</strong>t nationella skogsprogrammet:<br />
• Anvisningarna och rekommendationerna om skogsbrukets<br />
vattenskydd ska hållas à jour och grunda sig på <strong>de</strong>n<br />
nyaste forskningen och praktiska erfarenheter<br />
• Vattenskyd<strong>de</strong>t inom skogsbruket ska genomföras med<br />
<strong>de</strong> kostnadseffektivaste meto<strong>de</strong>rna<br />
• Skogarnas småvatten, till exempel bäckar och källor,<br />
ska iståndsättas. Detta kan i enskilda skogar finansieras<br />
bland annat som naturvårdsprojekt.<br />
• Ett riksomfattan<strong>de</strong> uppföljningsnätverk för hur skogsbruket<br />
belastar vattendragen ska inrättas och upprätthållas<br />
• Forskningen om <strong>de</strong> effekter som skogsbruket förorsakar<br />
på vattendragen och jordmånen ska utökas med särskilt<br />
<strong>av</strong>seen<strong>de</strong> på klimatförändringen<br />
• Före 2010 finns ett geodatasystem tillgängligt, med vars<br />
hjälp man kan bedöma <strong>de</strong>n erosionsrisk som skogsbruksåtgär<strong>de</strong>r<br />
medför samt åskådliggöra <strong>de</strong> egenskaper hos<br />
<strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>t som påverkar risken.<br />
Regionala skogsprogram<br />
Sura sulfatjordar finns framförallt i Norra Österbottens<br />
och Kustens skogscentralers områ<strong>de</strong>n, men potentiella<br />
riskområ<strong>de</strong>n finns också i Södra Österbottens skogscentrals<br />
områ<strong>de</strong>. I skogscentralernas regionala skogsprogram<br />
hänvisas till verkställan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> vattenramdirektivet, vilket<br />
förutsätter att regionala vattenförvaltningsplaner utarbetas<br />
un<strong>de</strong>r ledning <strong>av</strong> miljöcentralerna. Till exempel när Norra<br />
Österbottens skogsprogram revi<strong>de</strong>ra<strong>de</strong>s 2008 sattes som<br />
mål att skogsbruket inte får försämra yt- och grundvattnens<br />
status och att <strong>de</strong>ras status är åtminstone god senast<br />
2015. I Norra Österbottens och Kustens skogscentralers<br />
regionala skogsprogram 2006–2010 hänvisas till behovet<br />
<strong>av</strong> att effektivisera förebyggan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> skador i vattendrag<br />
orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar.
5.2.4. Övriga program<br />
I målprogrammet för täckdikning 2002–2020 har <strong>de</strong>t<br />
satts som mål att åkrarnas vattenhushållning ska förbättras<br />
så att en hållbar utveckling kan förverkligas inom jordbruket.<br />
I programmet konstateras att bland annat föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong><br />
forskningsteman är viktiga i framti<strong>de</strong>n: <strong>de</strong> processer i jordmånen<br />
som är viktiga med <strong>av</strong>seen<strong>de</strong> på belastningen från<br />
åkerbruket, effektivisering och förbättring <strong>av</strong> lerjordarnas<br />
vattenhushållning, klimatförändringens effekter på vattenhushållningen<br />
samt praktiska tillämpningar i anknytning till<br />
<strong>de</strong>ssa. Un<strong>de</strong>r programperio<strong>de</strong>n strävar man efter att täckdika<br />
hälften <strong>av</strong> <strong>de</strong> åkrar som ännu har öppna diken och att<br />
förnya <strong>de</strong> befintliga täckdiken som är i behov <strong>av</strong> förnyelse.<br />
Enligt målprogrammets uppgifter om torrläggningssituationen<br />
(år 2001) bety<strong>de</strong>r <strong>de</strong>tta i Österbotten täckdikning <strong>av</strong><br />
38 500 ha och i Norra Österbotten <strong>av</strong> 55 000 ha. Största<br />
<strong>de</strong>len <strong>av</strong> <strong>de</strong>ssa åkrar finns på en höjd un<strong>de</strong>r 100 m över<br />
h<strong>av</strong>sytan.<br />
EU:s ramdirektiv för markskydd, som är un<strong>de</strong>r beredning,<br />
tor<strong>de</strong> förutsätta att bestämmelser om skydd <strong>av</strong> marken<br />
inklu<strong>de</strong>ras i <strong>de</strong>n nationella lagstiftningen. För <strong>de</strong>tta<br />
tor<strong>de</strong> <strong>de</strong>t behövas mer omfattan<strong>de</strong> data om marken och<br />
<strong>de</strong> levan<strong>de</strong> organismerna i <strong>de</strong>n. Även direktivet om prioritera<strong>de</strong><br />
ämnen, som är un<strong>de</strong>r beredning, kommer för sin<br />
<strong>de</strong>l att gälla <strong>sura</strong> sulfatjordar och <strong>de</strong> metaller som urlakas<br />
ur <strong>de</strong>m till vattendragen.<br />
För <strong>de</strong>n programperiod för EU:s gemensamma jordbrukspolitik<br />
som bör<strong>ja</strong><strong>de</strong> år 2007 har man för Finland gjort<br />
18<br />
upp en strategi för utveckling <strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n samt<br />
ett program för utveckling <strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n. Programmet<br />
för utveckling <strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n har gjorts upp skilt för<br />
Fastlandsfinland och Åland. Strategin drar upp riktlinjer för<br />
utvecklingen <strong>av</strong> Finlands landsbygd un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>n programperiod<br />
som nu bör<strong>ja</strong>t. Målet i strategin är att <strong>de</strong>t ska vara<br />
ekonomiskt och ekologiskt hållbart samt etiskt godtagbart<br />
att bedriva jord- och skogsbruk. Målen i programmet för<br />
utveckling <strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n <strong>mot</strong>svarar målen i strategin<br />
och är föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong>: en livskraftig och fungeran<strong>de</strong> landsbygd<br />
ska bevaras, miljöns status ska förbättras och en hållbar<br />
användning <strong>av</strong> förnybara naturtillgångar ska säkerställas.<br />
För förverkligan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> målen bevil<strong>ja</strong>s stöd i enlighet<br />
med Europarå<strong>de</strong>ts landsbygdsförordning via fyra axlar: 1)<br />
Förbättring <strong>av</strong> jord- och skogsbrukets konkurrenskraft, 2)<br />
Förbättring <strong>av</strong> miljön och landsbyg<strong>de</strong>n, 3) Livskvalitet och<br />
diversifierat näringsliv på landsbyg<strong>de</strong>n samt 4) Lea<strong>de</strong>rdimensionen.<br />
I strategin för utveckling <strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n hänvisas inte<br />
specifikt till problem som beror på <strong>sura</strong> sulfatjordar. När<br />
<strong>de</strong>t gäller axel 2 konstateras allmänt bland annat att man<br />
i fråga om praxis inom jordbruket bör beakta miljöaspekterna<br />
och att praxis bör minska jordbruksproduktionens belastning<br />
på vattendragen. Dessutom bör man vid planering<br />
och produktion ta hänsyn till miljöverkningarna och göra<br />
sitt bästa för att minska bruket <strong>av</strong> meto<strong>de</strong>r som har menlig<br />
inverkan på miljön samt främ<strong>ja</strong> användningen <strong>av</strong> meto<strong>de</strong>r<br />
som gagnar miljön. Enligt strategin ska man förvissa sig<br />
om att åtgär<strong>de</strong>rna riktas just till <strong>de</strong> områ<strong>de</strong>n där jordbruket<br />
belastar miljön allra mest. Områ<strong>de</strong>na anges emellertid inte.
Programmet för utveckling <strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n i Fastlandsfinland<br />
är mer <strong>de</strong>taljerad än strategin i fråga om<br />
åtgär<strong>de</strong>r genom vilka man försöker nå målen inom tyngdpunktsområ<strong>de</strong>na.<br />
När <strong>de</strong>t gäller effekterna på vattendragen<br />
ligger fokus i <strong>de</strong>tta program huvudsakligen på att<br />
stoppa eutrofieringen och minska <strong>de</strong>n näringsbelastning<br />
som härrör från jordbruket, men man erkänner också att<br />
mark<strong>av</strong>vattningen ökar problemet med <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>.<br />
I fråga om <strong>de</strong> egentliga åtgär<strong>de</strong>rna har man satt<br />
som mål att minska <strong>de</strong> försurningsolägenheter som jordbruket<br />
orsakar genom att bevil<strong>ja</strong> stöd för <strong>de</strong> meto<strong>de</strong>r att<br />
hantera <strong>av</strong>rinningsvatten som omfattas <strong>av</strong> specialmiljöstöds<strong>av</strong>talen.<br />
Som ett <strong>av</strong> målen med att stöd<strong>ja</strong> meto<strong>de</strong>r<br />
att hantera <strong>av</strong>rinningsvattnen nämns att <strong>de</strong>n belastning<br />
från <strong>sura</strong> vatten som härrör från sulfatjordar ska minskas<br />
genom att <strong>de</strong>t förhindras att åkermarker torkar. Detta ska<br />
uppnås genom att man ser till att vattenytan un<strong>de</strong>r bearbetningsskiktet<br />
ligger tillräckligt högt. Föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> meto<strong>de</strong>r<br />
att hantera <strong>av</strong>rinningsvattnen nämns: reglerbar dränering,<br />
reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning samt återanvändning <strong>av</strong> <strong>av</strong>rinningsvatten.<br />
5.2.5. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> bor<strong>de</strong> beaktas i alla riksomfattan<strong>de</strong><br />
och regionala program som inverkar på dräneringen<br />
<strong>av</strong> områ<strong>de</strong>n med sulfatjordar eller vattenskyd<strong>de</strong>t på<br />
<strong>de</strong>ssa områ<strong>de</strong>n. Sådana program är exempelvis programmen<br />
för utveckling <strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n, skogsprogrammen,<br />
miljöprogrammen för jordbruket och olika program som<br />
inverkar på dräneringstillstån<strong>de</strong>t. Dessutom bor<strong>de</strong> man<br />
utarbeta en separat strategi för <strong>kontroll</strong> över <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>.<br />
Det skulle vara <strong>mot</strong>iverat att behandla <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
som en egen helhet när man nästa gång drar upp riksomfattan<strong>de</strong><br />
riktlinjer för vattenskyd<strong>de</strong>t. De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>s<br />
inverkan bå<strong>de</strong> på vattnens status och på vattennaturens<br />
biologiska mångfald bor<strong>de</strong> då beaktas. Åtgär<strong>de</strong>rna<br />
för att minska <strong>de</strong> olägenheter som <strong>sura</strong> sulfatjordar medför<br />
bor<strong>de</strong> preciseras och förenhetligas i åtgärdsprogrammen<br />
för vattenvår<strong>de</strong>n och i vattenförvaltningsplanerna un<strong>de</strong>r<br />
föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> planeringsperiod, <strong>de</strong>t vill säga åren 2012–2015.<br />
Det är i första hand miljöministeriet som har ansvaret för<br />
att <strong>de</strong>n surhet som <strong>sulfatjordarna</strong> orsakar beaktas i program<br />
som gäller vattenskyd<strong>de</strong>t. Jord- och skogsbruksministeriet<br />
å sin sida har <strong>de</strong>t främsta ansvaret för att <strong>de</strong>tta<br />
beaktas i program för utveckling <strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n, i skogsprogram,<br />
i miljöprogram för jordbruket och i program som<br />
inverkar på dräneringstillstån<strong>de</strong>t i åkrarna. Bå<strong>de</strong> jord- och<br />
skogsbruksministeriet och miljöministeriet har ansvar för<br />
att <strong>de</strong>t utarbetas en separat strategi som gäller <strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
19<br />
5.3. Stödsystem<br />
5.3.1. Stöd i samband med dränering<br />
Staten bevil<strong>ja</strong>r stöd för lokal torrläggning och grundtorrläggning<br />
vid åkerbruk på många olika sätt. Lokal torrläggning,<br />
<strong>de</strong>t vill säga i praktiken täckdikning <strong>av</strong> åkrar, stöds<br />
med investeringsstöd till jordbruket (lagen om strukturstöd<br />
till jordbruket 1476/2007) och på basis <strong>av</strong> lagen om stöd<strong>ja</strong>n<strong>de</strong><br />
<strong>av</strong> grundtorrläggning (947/1997). Dessutom kan<br />
man för reglerbar dränering, reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning<br />
och återanvändning <strong>av</strong> <strong>av</strong>rinningsvatten bevil<strong>ja</strong> stöd som<br />
miljöspecialstöd för jordbruket (lagen om kompensationsbidrag,<br />
miljöstöd för jordbruket samt om vissa andra stöd<br />
som har samband med förbättran<strong>de</strong> <strong>av</strong> miljöns och landsbyg<strong>de</strong>ns<br />
tillstånd 1440/2006).<br />
Målet med strukturstöd till jordbruket är att utveckla jordbrukets<br />
verksamhetsförutsättningar och konkurrensförmåga.<br />
År 2008 inför<strong>de</strong>s ett strukturstödssystem enligt <strong>de</strong>n revi<strong>de</strong>ra<strong>de</strong><br />
lagen om strukturstöd för jordbruket (1476/2007).<br />
I <strong>de</strong>tta system har man till målen lagt till ett omnämnan<strong>de</strong><br />
om att principerna om hållbar utveckling ska iakttas. Investeringsstö<strong>de</strong>n<br />
i <strong>de</strong>tta stödsystem kan sökas un<strong>de</strong>r tidsperio<strong>de</strong>r<br />
som fastslås i årliga statsrådsförordningar. Un<strong>de</strong>r<br />
åren 2008 och 2009 har man för täckdikning kunnat bevil<strong>ja</strong><br />
stöd i form <strong>av</strong> räntestöd för räntestödslån till högst 20 %<br />
och i form <strong>av</strong> un<strong>de</strong>rstöd till högst 20 % <strong>av</strong> <strong>de</strong> godtagbara<br />
kostna<strong>de</strong>rna för ett investeringsprojekt. Det lånebelopp<br />
som räntestöd kan bevil<strong>ja</strong>s för kan uppgå till högst 70 % <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong> godtagbara kostna<strong>de</strong>rna. Undantagsvis kun<strong>de</strong> man för<br />
<strong>de</strong> ansökningar som lämna<strong>de</strong>s in un<strong>de</strong>r ansökningsti<strong>de</strong>n<br />
22.5–30.6.2008 bevil<strong>ja</strong> enbart räntestöd, vilket innebar att<br />
<strong>de</strong>t stödda lånebeloppet kun<strong>de</strong> uppgå till högst 80 % <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong> godtagbara kostna<strong>de</strong>rna. Räntestödslånen bevil<strong>ja</strong>s ur<br />
statens budget (moment 30.20.49) och un<strong>de</strong>rstö<strong>de</strong>n från<br />
Gårdsbrukets utvecklingsfond.<br />
Med stöd <strong>av</strong> lagen om strukturstöd har man 22.5.2008 gett<br />
en statsrådsförordning om ändring <strong>av</strong> statsrå<strong>de</strong>ts förordning<br />
om kvalitetskr<strong>av</strong> och maximikostna<strong>de</strong>r för stödberättigad<br />
åkerdränering. Förordningen ändra<strong>de</strong>s 23.10.2008,<br />
vilket betyd<strong>de</strong> att bland annat tunna rörfilter bör<strong>ja</strong><strong>de</strong> omfattas<br />
<strong>av</strong> stödsystemet. Förordningen baserar sig i huvudsak<br />
på ett betänkan<strong>de</strong> som en ministeriearbetsgrupp<br />
g<strong>av</strong> 2006 om villkoren för statligt stöd till täckdikning och<br />
om minskning <strong>av</strong> näringsutsläppen från åkerbruket samt<br />
på <strong>de</strong>n tidigare förordningen <strong>av</strong> jord- och skogsbruksministeriet<br />
(204/2006). I förordningen ingår föreskrifter om<br />
bland annat dräneringsrörets och kringfyllnadsmaterialets<br />
tekniska egenskaper, om anläggningen <strong>av</strong> täckdiken, om<br />
bestämning <strong>av</strong> <strong>de</strong> godtagbara maximikostna<strong>de</strong>rna samt<br />
om <strong>de</strong>t maximala antal rör per hektar som man kan bevil<strong>ja</strong>
stöd för. Förordningen innehåller inga bestämmelser om<br />
reglerbar dränering eller om främ<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> <strong>av</strong> ibruktagning<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong>nna. Investeringsstöd för åkerdränering g<strong>av</strong>s i bör<strong>ja</strong>n<br />
enbart i form <strong>av</strong> räntestöd och för högst 20 procent<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong> godtagbara kostna<strong>de</strong>rna, men efter revi<strong>de</strong>ringen<br />
23.10.2008 <strong>av</strong> förordningen om styrning <strong>av</strong> investeringsstö<strong>de</strong>t<br />
(649/2008) blev även ett egentligt un<strong>de</strong>rstöd på 20<br />
procent möjligt.<br />
För grundtorrläggning <strong>av</strong> åkermark bevil<strong>ja</strong>s stöd på basis<br />
<strong>av</strong> lagen om stöd<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> <strong>av</strong> grundtorrläggning (947/1997)<br />
och <strong>de</strong>n <strong>mot</strong>svaran<strong>de</strong> förordning som jord- och skogsbruksministeriet<br />
gett (530/1998). Enligt lagen <strong>av</strong>ses med<br />
grundtorrläggning rensning och grävning <strong>av</strong> bäckar och<br />
<strong>av</strong>loppsdiken, byggan<strong>de</strong> <strong>av</strong> rördiken samt invallning <strong>av</strong><br />
åkerområ<strong>de</strong>n i syfte att skapa tillräckliga förutsättningar<br />
för lokal torrläggning, i synnerhet för täckdikning. Un<strong>de</strong>rstö<strong>de</strong>ts<br />
an<strong>de</strong>l <strong>av</strong> <strong>de</strong> godtagbara kostna<strong>de</strong>rna uppgår till<br />
högst 50 %, men om vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>rna eller strukturlösningarna<br />
är dyra kan för <strong>de</strong>ras <strong>de</strong>l <strong>de</strong>t maximala beloppet<br />
hö<strong>ja</strong>s med 20 %. Villkoret för bevil<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> <strong>av</strong> stöd är<br />
att projektets kostna<strong>de</strong>r är skäliga i förhållan<strong>de</strong> till nyttan<br />
och att <strong>de</strong>t i planen i tillräcklig utsträckning och på erfor<strong>de</strong>rligt<br />
sätt har beaktats frågor som gäller skydd och<br />
vård <strong>av</strong> miljön. Trots att lokal torrläggning har en viktigare<br />
roll än grundtorrläggning när <strong>de</strong>t gäller minskning <strong>av</strong> försurningsproblemet<br />
har man bedömt att man också med<br />
vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r i grundtorrläggningsprojekt, exempelvis<br />
med bottendammar och sedimenteringsdammar,<br />
kan minska försurningsbelastningen.<br />
5.3.2. Jordbruksstöd<br />
De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> har beaktats i miljöprogrammet för<br />
jordbruket 1995–1999, i <strong>de</strong>t horisontella programmet för utveckling<br />
<strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n 2000–2006 och i programmet för<br />
utveckling <strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n i Fastlandsfinland 2007–2013.<br />
Dessa program är <strong>de</strong>lfinansiera<strong>de</strong> <strong>av</strong> EU och utgör en <strong>de</strong>l<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong>n gemensamma jordbrukspolitiken inom EU. I programmet<br />
för utveckling <strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n i Fastlandsfinland<br />
2007–2013 konstateras föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> om <strong>de</strong> meto<strong>de</strong>r<br />
att hantera <strong>av</strong>rinningsvattnen som omfattas <strong>av</strong> miljöstö<strong>de</strong>t<br />
till jordbruket: ”Den belastning på vattenmiljön som härrör<br />
från <strong>sura</strong> sulfatjordar kan minskas när åkermarken hindras<br />
från att torka genom att vattennivån hålls tillräckligt<br />
hög un<strong>de</strong>r bearbetningsskiktet, så att inte <strong>de</strong> metallhaltiga<br />
reducera<strong>de</strong> sulfidskikten kommer åt att torka och frigöra<br />
surhet och metaller från åkern till vattendragen med <strong>av</strong>rinningsvattnet.<br />
Åtgär<strong>de</strong>n bromsar upp bildningen <strong>av</strong> sådana<br />
föreningar i alven som ger upphov till surhet och jämnar<br />
ut sådana toppar <strong>av</strong> sur urlakning som förekommer speciellt<br />
efter torra somrar. Åtgär<strong>de</strong>n hejdar eutrofieringen i<br />
vattendrag och sådana negativa förändringar i vattenekosystemen<br />
och fiskarternas sammansättning som beror på<br />
surt <strong>av</strong>rinningsvatten.”<br />
20<br />
I <strong>de</strong> statsrådsförordningar som ges årligen regleras för<br />
vilka objekt man un<strong>de</strong>r respektive år kan ansöka om miljöstöd.<br />
<strong>På</strong> grund <strong>av</strong> <strong>de</strong> knappa anslagen i moment 30.20.43<br />
(miljöstöd till jordbruket, stöd för animalieproduktionsdjurens<br />
välbefinnan<strong>de</strong> och icke-produktiva investeringar) har<br />
man un<strong>de</strong>r vissa år inte kunnat ordna något ansökningsförfaran<strong>de</strong>,<br />
<strong>de</strong>t vill säga man har inte kunnat ansöka om<br />
nya <strong>av</strong>tal. Nya <strong>av</strong>tal har man un<strong>de</strong>r olika programperio<strong>de</strong>r<br />
kunnat ansöka om från olika specialstöd enligt föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong>:<br />
• Reglerbar dränering, reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning och återanvändning<br />
<strong>av</strong> <strong>av</strong>rinningsvatten 1995, 2000, 2002–2006,<br />
2008<br />
• Kalkfilterdikning un<strong>de</strong>r åren 1995, 2000–2004<br />
• Kalkning <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar 1995<br />
• Effektiverad kalkning 2000, 2002–2004<br />
Avtal om bå<strong>de</strong> effektiverad kalkning <strong>av</strong> åkrar och kalkfilterdikning<br />
kun<strong>de</strong> ingås endast för <strong>de</strong> åkrar som ligger inom<br />
<strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>t för Esse å och Lappfjärds å. Kalkningen<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> begränsa<strong>de</strong>s geografiskt till<br />
<strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>na för <strong>de</strong> älvar som mynnar ut i Bottniska<br />
viken och som finns mellan Uleåborg och Åbo. Största <strong>de</strong>len<br />
<strong>av</strong> kalkningarna gjor<strong>de</strong>s inom <strong>de</strong>t områ<strong>de</strong> som tidigare<br />
var Vasa län. De övriga specialstöd som nämns ovan har<br />
kunnat sökas i hela lan<strong>de</strong>t (Åland har egna stödformer).<br />
De ovan nämnda specialstö<strong>de</strong>n är femåriga <strong>av</strong>tal, enligt<br />
vilka stöd betalas till odlaren varje år. I <strong>de</strong>ssa <strong>av</strong>tal baserar<br />
sig <strong>de</strong>n hektarbestämda stödnivån på miljöstö<strong>de</strong>t<br />
till jordbruket på stödnivåberäkningar i vilka man från <strong>de</strong><br />
kostna<strong>de</strong>r som odlaren haft för en åtgärd och odlarens<br />
inkomstbortfall har dragit <strong>av</strong> nyttan, och till <strong>de</strong>tta tal har<br />
man ad<strong>de</strong>rat <strong>de</strong>n så kalla<strong>de</strong> transaktionskostna<strong>de</strong>n. Stö<strong>de</strong>t<br />
till ett enskilt objekt baserar sig på en plan. För <strong>av</strong>tal som<br />
har bör<strong>ja</strong>t löpa år 2007 kan man bevil<strong>ja</strong> ett stöd på högst<br />
54 euro/ha/år (reglerbar dränering), 108 euro/ha/år (reglerbar<br />
un<strong>de</strong>rbevattning) och 140 euro/ha/år (återanvändning<br />
<strong>av</strong> <strong>av</strong>rinningsvatten). Un<strong>de</strong>r perio<strong>de</strong>rna 1995–1999 och<br />
2000–2006 omfatta<strong>de</strong> <strong>de</strong>ssa specialstöd även anläggningskostna<strong>de</strong>r,<br />
men un<strong>de</strong>r perio<strong>de</strong>n 2007–2013 endast<br />
un<strong>de</strong>rhållskostna<strong>de</strong>r, eftersom EU-författningarna inte<br />
längre tillät ersättning <strong>av</strong> fasta kostna<strong>de</strong>r i miljöstö<strong>de</strong>t. Detta<br />
innebär en lägre stödnivå jämfört med <strong>de</strong>n tidigare programperio<strong>de</strong>n.<br />
Målet är att un<strong>de</strong>r åren 2007–2013 årligen<br />
ge stöd till 1 400 gårdar för hantering <strong>av</strong> <strong>av</strong>rinningsvatten,<br />
eller i <strong>mot</strong>svaran<strong>de</strong> mån 9 000 ha/år eller 1 milj. euro/år.<br />
Stöd för anläggning och skötsel <strong>av</strong> våtmarker och sedimenteringsbassänger<br />
har ingått i miljöprogrammet för<br />
jordbruket 1995–1999, i <strong>de</strong>t horisontella programmet för utveckling<br />
<strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n 2000–2006 och i programmet för<br />
utveckling <strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n i Fastlandsfinland 2007–2013.<br />
Un<strong>de</strong>r innevaran<strong>de</strong> programperiod stöds anläggning <strong>av</strong><br />
våtmarker som icke-produktiva investeringar och skötsel<br />
som miljöspecialstöd.
I programmet för utveckling <strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n i Fastlandsfinland<br />
konstateras att med skötsel <strong>av</strong> mångfunktionell våtmark<br />
främ<strong>ja</strong>s bland annat vattenskyd<strong>de</strong>t i <strong>de</strong> vattendrags-<br />
och kustområ<strong>de</strong>n där belastningen från jordbruket är kraftig.<br />
Åtgär<strong>de</strong>n genomförs endast i områ<strong>de</strong>n där åkrarna<br />
upptar över 20 % <strong>av</strong> <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>t för ett vattendrag<br />
eller huvuddike. Åtgär<strong>de</strong>n kan genomföras endast i <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>n<br />
för <strong>de</strong> åar och älvar som mynnar ut i Finska<br />
viken, Skärgårdsh<strong>av</strong>et eller Bottenh<strong>av</strong>et samt i <strong>de</strong> sjöars<br />
<strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>n där åtgär<strong>de</strong>n på ett betydan<strong>de</strong> sätt<br />
kan minska <strong>de</strong>n belastning på vattendraget som jordbruket<br />
orsakar och öka <strong>de</strong>n biologiska mångfal<strong>de</strong>n på jordbruksområ<strong>de</strong>n<br />
samt främ<strong>ja</strong> vilt-, fiskeri- och kräfthushållningen.<br />
Åtgär<strong>de</strong>n kan också genomföras i objekt som har anlagts<br />
med stöd för icke-produktiva investeringar samt objekt för<br />
vilka <strong>de</strong>t har funnits ett <strong>mot</strong>svaran<strong>de</strong> specialstöds<strong>av</strong>tal enligt<br />
statsrå<strong>de</strong>ts beslut 760/1995 eller statsrå<strong>de</strong>ts förordning<br />
644/2000. De sedimenteringsbassänger och våtmarker<br />
som anlagts med femåriga <strong>av</strong>tal enligt miljöprogrammet<br />
för jordbruket 1995–1999 samt <strong>de</strong> våtmarker och sedimenteringsbassänger<br />
som anlagts med femåriga eller tioåriga<br />
<strong>av</strong>tal enligt miljöstödssystemet för jordbruket 2000–2006<br />
kan omfattas <strong>av</strong> skötsel<strong>av</strong>tal efter att ett tidigare specialstöds<strong>av</strong>tal<br />
har löpt ut.<br />
Stö<strong>de</strong>t för anläggning <strong>av</strong> en våtmark uppgår till högst 4 000<br />
euro/ha våtmark och stö<strong>de</strong>t för skötsel till högst 450 euro/<br />
ha/år. Målet är att åtgär<strong>de</strong>n un<strong>de</strong>r åren 2007–2013 årligen<br />
genomförs <strong>av</strong> 250 gårdar och på 250 hektar. Stö<strong>de</strong>ts årliga<br />
totalbelopp har uppskattats bli 120 000 euro.<br />
Förutsättningen för att man ska få direkta stöd till jordbruket<br />
och bland annat miljöstöd är att man iakttar <strong>de</strong> kompletteran<strong>de</strong><br />
villkoren. Syftet med <strong>de</strong> kompletteran<strong>de</strong> villkoren<br />
är bland annat att säkerställa att goda jordbruksmeto<strong>de</strong>r<br />
används vid skötsel <strong>av</strong> åkrar och att <strong>de</strong> åkrar som inte<br />
används för produktion förblir i gott skick med <strong>av</strong>seen<strong>de</strong><br />
på odling och miljön. De kompletteran<strong>de</strong> villkoren består<br />
<strong>av</strong> kr<strong>av</strong> på ett gott jordbruk och en god miljö samt <strong>av</strong> lagstadga<strong>de</strong><br />
kr<strong>av</strong> på skötsel. De inklu<strong>de</strong>rar skydd <strong>av</strong> marken,<br />
grundvattnet och naturen, men inte åtgär<strong>de</strong>r som har samband<br />
med åkerdränering.<br />
I rå<strong>de</strong>ts förordning (1698/2005 EY) om stöd för landsbygdsutveckling<br />
från Europeiska jordbruksfon<strong>de</strong>n för<br />
landsbygdsutveckling (landsbygdsfon<strong>de</strong>n) finns ett så<br />
kallat stöd enligt artikel 38. I <strong>de</strong>nna artikel regleras Natura<br />
2000-stö<strong>de</strong>t och <strong>de</strong> stöd som anknyter till verkställan<strong>de</strong>t <strong>av</strong><br />
EU:s vattenramdirektiv. Avsikten med <strong>de</strong>t senare är att <strong>de</strong>t<br />
ska vara ett me<strong>de</strong>l vid verkställan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> vattenramdirektivet.<br />
Med <strong>de</strong>ss hjälp är <strong>de</strong>t möjligt att rikta stödåtgär<strong>de</strong>r till<br />
<strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>na för <strong>de</strong> vattendrag där <strong>de</strong>t uppställda<br />
målet för vattendragets status inte nås. När <strong>de</strong>t gäller att nå<br />
målen i vattenramdirektivet är miljöstödsystemet för jordbruket<br />
<strong>de</strong>n huvudsakliga meto<strong>de</strong>n i fråga om stödsystemen<br />
21<br />
enligt <strong>de</strong>nna förordning. Detta så kalla<strong>de</strong> vrd-stöd (vattenramdirektivsstöd)<br />
kun<strong>de</strong> tas i bruk om man med hjälp <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong>t på vissa områ<strong>de</strong>n effektivt kun<strong>de</strong> stöd<strong>ja</strong> uppfyllelsen<br />
<strong>av</strong> målen i vattenramdirektivet. De åtgär<strong>de</strong>r för vilka ska<br />
bevil<strong>ja</strong>s <strong>de</strong>t egentliga stö<strong>de</strong>t är fortfaran<strong>de</strong> ostrukturera<strong>de</strong><br />
i behandlingen i EU-kommissionen bland annat på grund<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong> olika tidpunkterna i <strong>de</strong> program för utveckling <strong>av</strong><br />
landsbyg<strong>de</strong>n som föreskrivs i en rådsförordning och i vattenförvaltningsplanerna.<br />
Beredningen <strong>av</strong> ären<strong>de</strong>t förväntas<br />
framskrida när vattenförvaltningsplanerna är färdiga.<br />
Man bor<strong>de</strong> utreda möjligheten att inklu<strong>de</strong>ra <strong>de</strong>t så kalla<strong>de</strong><br />
vrd-stö<strong>de</strong>t enligt artikel 38 i programmet för utveckling<br />
<strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n i Fastlandsfinland. Vid finansieringen <strong>av</strong><br />
stödformen kun<strong>de</strong> man utnytt<strong>ja</strong> <strong>de</strong> me<strong>de</strong>l som från år 2010<br />
i samband med hälso<strong>kontroll</strong>en <strong>av</strong> EU:s jordbrukspolitik<br />
överförs från tilläggsmoduleringen till landsbygdsutvecklingen.<br />
I MYTVAS 2-projektet (2000–2006) har man utrett hur<br />
olika åtgär<strong>de</strong>r som omfattas <strong>av</strong> miljöstöd inverkar på miljöbelastningen<br />
från jordbruket och på miljöns status. Projektet<br />
är in<strong>de</strong>lat i två <strong>de</strong>lhelheter. I <strong>de</strong>n så kalla<strong>de</strong> Vattenmytvas-<strong>de</strong>len<br />
granska<strong>de</strong>s miljöstödsåtgär<strong>de</strong>rnas inverkan<br />
på vattendragen och på utsläppen i luften och i Natur-<br />
Mytvas-<strong>de</strong>len i sin tur un<strong>de</strong>rsöktes <strong>de</strong> förändringar som<br />
beror på miljöstö<strong>de</strong>t och som inverkar på <strong>de</strong>n biologiska<br />
mångfal<strong>de</strong>n. I <strong>de</strong>tta projekt gjor<strong>de</strong>s dock ganska få utredningar<br />
som gäller markens surhet.<br />
5.3.3. Stöd som betalas på basis <strong>av</strong> lagen<br />
om finansiering <strong>av</strong> hållbart skogsbruk<br />
Planeringsstöd<br />
Med stöd <strong>av</strong> <strong>de</strong>n gällan<strong>de</strong> lagen om finansiering <strong>av</strong> hållbart<br />
skogsbruk får skogsägarna ersättning för <strong>de</strong> kostna<strong>de</strong>r<br />
som planering <strong>av</strong> skogsförnyelse och iståndsättningsdikning<br />
<strong>av</strong> myrskogar medför helt och hållet enligt<br />
<strong>de</strong> grun<strong>de</strong>r som jord- och skogsbruksministeriet fastställt.<br />
Enligt 5 § i jord- och skogsbruksministeriets förordning<br />
2/2008, som gäller finansieringslagen,är planeringsstö<strong>de</strong>t<br />
för iståndsättningsdikesprojekt som omfattar flera gårdar<br />
högst 148,5 €/gård och 0,34 €/planerad meter dike. Om <strong>de</strong>t<br />
vid planering <strong>av</strong> vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r krävs från normal<br />
planering <strong>av</strong>vikan<strong>de</strong> tilläggsåtgär<strong>de</strong>r och mer krävan<strong>de</strong><br />
tilläggsåtgär<strong>de</strong>r, kan planeringsstö<strong>de</strong>t hö<strong>ja</strong>s högst 50 %<br />
så att <strong>de</strong>t <strong>mot</strong>svarar kostna<strong>de</strong>rna för tilläggsåtgär<strong>de</strong>rna.<br />
Vid skogsförnyelse kan statsstöd bevil<strong>ja</strong>s till objekt där<br />
<strong>av</strong>kastningen från trädbestån<strong>de</strong>t är låg jämfört med markens<br />
<strong>av</strong>kastningsförmåga och där trädbestån<strong>de</strong>t har lågt<br />
vär<strong>de</strong>. Stöd kan bevil<strong>ja</strong>s också för beskogning <strong>av</strong> ett områ<strong>de</strong><br />
som tidigare varit skoglöst om områ<strong>de</strong>t <strong>av</strong> naturen är<br />
lämpligt för skogsodling. Även områ<strong>de</strong>n som blivit utsatta<br />
för förö<strong>de</strong>lser i naturen kan förnyas med statliga me<strong>de</strong>l
(JSM:s förordning 1311/1996 3 §). I projekt där skog förnyas<br />
uppgår planeringsstö<strong>de</strong>t enligt finansieringslagen till<br />
högst 65 €/ha, då projektets areal är högst 1,2 ha, och<br />
i större projekt till högst 59,5 € + 18,5 €/ha. Stö<strong>de</strong>t för<br />
naturlig förnyelse uppgår till 40 % <strong>av</strong> stö<strong>de</strong>t för skogsodlingsprojekt.<br />
Planeringsstö<strong>de</strong>t vid byggan<strong>de</strong> <strong>av</strong> skogs<strong>väg</strong>ar<br />
varierar i samprojekt mellan 2,52 och 3,08 €/m beroen<strong>de</strong><br />
på antalet <strong>de</strong>lägarlägenheter. I projekt där grundliga förbättringar<br />
görs uppgår stö<strong>de</strong>t till 70 % <strong>av</strong> <strong>de</strong>t ovannämnda<br />
stö<strong>de</strong>t för <strong>väg</strong>byggen.<br />
Stöd betalas inte för normal skogsförnyelse efter <strong>av</strong>verkning,<br />
utan skogsägaren ansvarar med egna me<strong>de</strong>l för<br />
kostna<strong>de</strong>rna för planering och genomföran<strong>de</strong> <strong>av</strong> förnyelsearbetena.<br />
Stöd för genomföran<strong>de</strong><br />
Det stöd som bevil<strong>ja</strong>s för att vidta <strong>de</strong> vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r<br />
som ingår i projekt med iståndsättningsdikningar<br />
bestäms på samma sätt som i fråga om stöd för andra<br />
arbeten som genomförs. I iståndsättningsdikningsprojekt<br />
som genomförs som samprojekt varierar stö<strong>de</strong>t inom<br />
finansieringszonerna I–II mellan 40 och 55 % <strong>av</strong> <strong>de</strong><br />
faktiska kostna<strong>de</strong>rna för genomföran<strong>de</strong>t. Kostna<strong>de</strong>r för<br />
vilka stöd bevil<strong>ja</strong>s är för närvaran<strong>de</strong> främst kostna<strong>de</strong>r<br />
för genomföran<strong>de</strong> <strong>av</strong> vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r (t.ex. sedimenteringsbassänger,<br />
slamgropar, tillförseldiken för översilningsfält,<br />
dammkonstruktioner mm.), men till exempel<br />
skogsområ<strong>de</strong>n som hamnar un<strong>de</strong>r konstruktioner ersätts<br />
för närvaran<strong>de</strong> inte.<br />
Stö<strong>de</strong>t för genomföran<strong>de</strong> <strong>av</strong> ett samprojekt i vilket en ny<br />
skogs<strong>väg</strong> byggs uppgår till 20–30 %, och vid grundliga<br />
förbättringar till 40–50 % <strong>av</strong> <strong>de</strong> faktiska kostna<strong>de</strong>rna för<br />
genomföran<strong>de</strong> <strong>av</strong> projektet i finansieringszonerna I och II.<br />
Lagstiftningen ändras år 2009<br />
En ny lag om finansiering <strong>av</strong> ett hållbart skogsbruk<br />
(544/2007) tor<strong>de</strong> träda i kraft un<strong>de</strong>r år 2009. I <strong>de</strong>n statsrådsförordning<br />
som ges med stöd <strong>av</strong> lagen kommer man<br />
att noggrannare bestämma storleken på statsstö<strong>de</strong>t till olika<br />
åtgär<strong>de</strong>r. Arbetsslaget iståndsättningsdikning kommer<br />
att utvidgas till vård <strong>av</strong> myrskog, och inom <strong>de</strong>tta arbetsslag<br />
är <strong>de</strong>t fortfaran<strong>de</strong> möjligt att inklu<strong>de</strong>ra även iståndsättningsdikning.<br />
Genom lagändringen är <strong>av</strong>sikten fortfaran<strong>de</strong><br />
att bevil<strong>ja</strong> ett högre planeringsstöd för projekt inom vilka<br />
myrskogar vårdas, men <strong>de</strong>ssutom även för projekt inom<br />
vilka man bygger och grundligt förbättrar skogs<strong>väg</strong>ar, om<br />
planeringsarbetet är mer krävan<strong>de</strong> än normal planering.<br />
Som krävan<strong>de</strong> planering kun<strong>de</strong> man klassificera även<br />
planering som gäller <strong>sura</strong> sulfatjordar, om man på områ<strong>de</strong>t<br />
genomför åtgär<strong>de</strong>r som <strong>av</strong>viker från normal planering,<br />
såsom provtagningar <strong>av</strong> jordprofilen för att kunna utföra<br />
22<br />
en okulär bedömning <strong>av</strong> jordmånens egenskaper samt<br />
bestämningar <strong>av</strong> pH i terrängen.<br />
I projekt där man vårdar myrskogar kun<strong>de</strong> man utöver<br />
stöd för krävan<strong>de</strong> planering med enbart statsstöd finansiera<br />
arbets- och materialkostna<strong>de</strong>r för genomföran<strong>de</strong> <strong>av</strong><br />
vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r (bl.a. sedimenteringsbassänger,<br />
översilningsfält, dammar, igenfyllning <strong>av</strong> enskilda diken).<br />
Detta gäller också ersättning för markområ<strong>de</strong>n som hamnar<br />
un<strong>de</strong>r konstruktioner (t.ex. översilningsfält). Inom <strong>de</strong><br />
övriga arbetsslagen (t.ex. skogsförnyelse och skogs<strong>väg</strong>ar)<br />
bevil<strong>ja</strong>s även i framti<strong>de</strong>n statsstöd för kostna<strong>de</strong>r i samband<br />
med genomföran<strong>de</strong> <strong>av</strong> vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r som en <strong>de</strong>l<br />
<strong>av</strong> kostna<strong>de</strong>rna för genomföran<strong>de</strong>t <strong>av</strong> projektet: vid skogförnyelse<br />
20–35 %, om man låter någon utomståen<strong>de</strong> utföra<br />
arbetet; vid byggan<strong>de</strong> <strong>av</strong> en ny skogs<strong>väg</strong> 25–40 % och<br />
vid grundlig förbättring <strong>av</strong> skogs<strong>väg</strong> 45–55 %, om projektet<br />
genomförs som ett samprojekt. (Statsrå<strong>de</strong>ts förordning om<br />
finansiering <strong>av</strong> ett hållbart skogsbruk, utkast 20.5.2008)<br />
De stöd som bevil<strong>ja</strong>s enligt finansieringslagen för ett hållbart<br />
skogsbruk bevil<strong>ja</strong>s även i framti<strong>de</strong>n skogsägare, och<br />
stödme<strong>de</strong>l kan inte bevil<strong>ja</strong>s till exempel en organisation<br />
för kartering <strong>av</strong> riskområ<strong>de</strong>n. Trots att stödsystemet som<br />
baserar sig på lagen om finansiering <strong>av</strong> ett hållbart skogsbruk<br />
är relativt flexibelt när <strong>de</strong>t gäller effektivisering <strong>av</strong><br />
vattenskyd<strong>de</strong>t, har <strong>de</strong> me<strong>de</strong>l som riktas till verkställan<strong>de</strong>t<br />
<strong>av</strong> stödsystemet budgeterats på basis <strong>av</strong> planering och genomföran<strong>de</strong><br />
<strong>av</strong> så kalla<strong>de</strong> normala vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r.<br />
Stödnivåerna kan sålunda visa sig vara otillräckliga, om<br />
man med <strong>de</strong>m bor<strong>de</strong> ersätta vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r som är<br />
effektivare än normalt, såsom insamling och analysering<br />
<strong>av</strong> markprov eller kalkning <strong>av</strong> <strong>sura</strong> grävmassor. I statens<br />
finanser finns för närvaran<strong>de</strong> inga me<strong>de</strong>l reservera<strong>de</strong> för<br />
ersättning <strong>av</strong> <strong>de</strong>nna typ <strong>av</strong> kostna<strong>de</strong>r. Därför bör man vid<br />
planering och genomföran<strong>de</strong> <strong>av</strong> vattenskydd inom skogsbruket<br />
iaktta principen om särskild försiktighet, dvs. <strong>de</strong><br />
<strong>sura</strong> markskikten bör man försöka lämna orörda. De behövliga<br />
vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>rna bör vara effektiva och <strong>de</strong><br />
ska planeras och genomföras kostnadseffektivt.<br />
Även härefter ska man till miljömyndigheterna i planeringsske<strong>de</strong>t<br />
skicka en anmälan om iståndsättningsdikningsprojekt<br />
som finansieras med stöd <strong>av</strong> lagen om finansiering <strong>av</strong><br />
ett hållbart skogsbruk, på samma sätt som man gjor<strong>de</strong> i<br />
fråga om dikningsprojekt redan på 1980-talet. Vid behov<br />
förs förhandlingar mellan miljömyndigheten och skogscentralen<br />
om vattenskyd<strong>de</strong>t kräver ändringar i planerna för<br />
iståndsättningsdikningar. Likaså kan man komma överens<br />
om när <strong>de</strong>t med tanke på vattenskyd<strong>de</strong>t är mest ändamålsenligt<br />
att utföra iståndsättningsåtgär<strong>de</strong>r. De vattenskyddsplaner<br />
som är obligatoriska i samband med iståndsättningsdikningar<br />
som finansieras med statliga me<strong>de</strong>l<br />
innehåller <strong>de</strong>taljera<strong>de</strong> beskrivningar <strong>av</strong> <strong>de</strong> vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r<br />
som ska utföras vid iståndsättningsdikning.
Vård <strong>av</strong> skogsnatur<br />
Det är möjligt att effektivisera vattenskyd<strong>de</strong>t inom skogsbruket<br />
på privata skogsägares marker även med stöd som<br />
bevil<strong>ja</strong>s för projekt för vård <strong>av</strong> skogsnaturen, om åtgär<strong>de</strong>n<br />
har större bety<strong>de</strong>lse än normalt med <strong>av</strong>seen<strong>de</strong> på vattnen<br />
och vattennaturen och kostna<strong>de</strong>rna inte kan påföras någon<br />
viss aktör som vållat skada. Kostna<strong>de</strong>rna i projektet kan<br />
finansieras helt med stöd enligt finansieringslagen.<br />
Försök och utredningar<br />
Stöd kan bevil<strong>ja</strong>s för försök och utredningar som är nationellt<br />
betydan<strong>de</strong> och som främ<strong>ja</strong>r hållbar vård och användning<br />
<strong>av</strong> privata skogsägares skogar. Jord- och skogsbruksministeriet<br />
beslutar årligen om bevil<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> <strong>av</strong> stöd för<br />
projekt. Det har årligen funnits un<strong>de</strong>r 200 000 € tillgängligt,<br />
och med <strong>de</strong>nna summa har man finansierat nationella<br />
försök och utredningar som hänför sig till finansiering <strong>av</strong><br />
hållbart skogsbruk. Eftersom man också finansierar fleråriga<br />
projekt kan medlen vara bundna för flera år framöver.<br />
Det är såle<strong>de</strong>s nödvändigt att finna annan finansiering för<br />
till exempel kartering <strong>av</strong> riskområ<strong>de</strong>n och att till exempel<br />
utreda möjligheten att använda ministeriets samarbetsforskningsanslag.<br />
Un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> senaste åren har anslag bevil<strong>ja</strong>ts<br />
speciellt för projekt som främ<strong>ja</strong>r vattenskyd<strong>de</strong>t inom<br />
skogsbruket.<br />
Den nya lagen om finansiering <strong>av</strong> ett hållbart skogsbruk<br />
kommer att gälla till slutet <strong>av</strong> år 2013. Om riskområ<strong>de</strong>na<br />
kan kartläggas tillräckligt heltäckan<strong>de</strong> till <strong>de</strong>ss kan man<br />
bättre bedöma vilka behov och möjligheter som finns efter<br />
år 2013 vad gäller ändring <strong>av</strong> lagstiftningen och stödsystemen<br />
för skogsbruket.<br />
5.3.4. Övriga stödsystem<br />
Genom ägoregleringar på jord- och skogsbruksmarker,<br />
vilka också kallas nyskiften, försöker man förstora lägenheter<br />
och få till stånd stora, enhetliga åker- och skogsskiften.<br />
<strong>På</strong> <strong>de</strong>tta sätt vill man åtgärda <strong>de</strong>n situation som<br />
ägo<strong>de</strong>lningarna och kolonisationsverksamheten på 1800-<br />
och 1900-talet medför<strong>de</strong>. Huvudprinciperna för stöd till<br />
ägoregleringar ingår i EU-bestämmelser. I <strong>de</strong>n nationella<br />
lagstiftningen finns bestämmelser om vilka åtgär<strong>de</strong>r och till<br />
hur stor <strong>de</strong>l åtgär<strong>de</strong>rna kan finansieras <strong>av</strong> staten. Stöd<strong>ja</strong>n<strong>de</strong>t<br />
<strong>av</strong> ägoregleringar regleras i lagen om stöd för nyskiften<br />
(24/1981). Åtgär<strong>de</strong>r som <strong>de</strong>t bevil<strong>ja</strong>s stöd för i samband<br />
med ägoregleringar är grundliga förbättringar, dvs. <strong>väg</strong>-<br />
och torrläggningsarbeten, utflyttning <strong>av</strong> lägenheter samt<br />
egentliga ägoregleringsförrättningar.<br />
Statens an<strong>de</strong>l <strong>av</strong> kostna<strong>de</strong>rna för ägoreglering och grundliga<br />
förbättringar beror på hur viktigt projektet är i förhållan<strong>de</strong><br />
till <strong>de</strong> allmänna målen för ägoregleringarna. Beroen<strong>de</strong><br />
23<br />
på projektet och <strong>de</strong>n kostnad som <strong>de</strong>t bevil<strong>ja</strong>s stöd för kan<br />
statens an<strong>de</strong>l uppgå till 10–100 procent. Efter en ägoreglering<br />
uppbär staten enligt stödbeslutet <strong>av</strong> sakägarna en<br />
<strong>de</strong>l <strong>av</strong> kostna<strong>de</strong>rna för ägoregleringen och <strong>de</strong> grundliga<br />
förbättringar som gjorts i samband med <strong>de</strong>n. I praktiken<br />
har stö<strong>de</strong>t för torrläggningsarbeten un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> tio senaste<br />
åren uppgått till högst 50 procent (jord- och skogsbruksministeriets<br />
strategi för ägoregleringar 2008–2013, 2007).<br />
Staten kan vid behov också främ<strong>ja</strong> ägoregleringar genom<br />
att förvärva och förmedla mark.<br />
Största <strong>de</strong>len <strong>av</strong> ägoregleringarna har un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> senaste<br />
åren gällt åkrar och baserat sig på behov bland lantbruksföretagarna.<br />
För stöd <strong>av</strong> ägoregleringar har man i statsbudgeten<br />
un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> senaste åren reserverat 5–7 miljoner<br />
euro. Efterfrågan på ägoregleringar ser ut att öka särskilt<br />
i Österbotten, där också en stor <strong>de</strong>l <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
ligger. <strong>På</strong> sista ti<strong>de</strong>n har efterfrågan ökat också<br />
på andra områ<strong>de</strong>n, varför <strong>de</strong>t finns behov <strong>av</strong> att öka <strong>de</strong>t<br />
årliga stödbeloppet. Man ansöker om ägoreglering hos<br />
lantmäteribyråerna. De slutliga stödbesluten fattas <strong>av</strong> jord-<br />
och skogsbruksministeriet utifrån <strong>de</strong> stödansökningar som<br />
förrättningsmännen har utarbetat och på basis <strong>av</strong> Lantmäteribyråns<br />
och lantmäteriverkets utlåtan<strong>de</strong>n.<br />
I <strong>de</strong>n lagstiftning som gäller stöd för ägoregleringar nämns<br />
inte miljöskydd eller miljövård. Detta beror främst på att<br />
<strong>av</strong>sikten med lagstiftningen om ägoregleringarna inte är<br />
att i <strong>de</strong>talj reglera vilka åtgär<strong>de</strong>r som <strong>de</strong>t ska bevil<strong>ja</strong>s stöd<br />
för utan att fokusera på att ge <strong>de</strong> allmänna ramarna för<br />
vilka åtgär<strong>de</strong>r och hur man kan stöd<strong>ja</strong> i samband med<br />
ägoregleringar. I samband med att olika åtgär<strong>de</strong>r vidtas<br />
anses <strong>de</strong> faktorer som ska beaktas omfattas <strong>av</strong> annan<br />
åtgärdsspecifik reglering.<br />
5.3.5. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
Stö<strong>de</strong>t för torrläggning och miljöåtgär<strong>de</strong>r bor<strong>de</strong> basera sig<br />
på tillräckliga och tillförlitliga uppgifter om jordmånen, så<br />
att man kan fatta kostnadseffektiva och transparenta beslut<br />
om åtgär<strong>de</strong>rna och storlek på stö<strong>de</strong>n. Dessa uppgifter<br />
bor<strong>de</strong> i första hand insamlas med offentliga me<strong>de</strong>l genom<br />
att utnytt<strong>ja</strong> tidigare karteringar. Eftersom <strong>de</strong>t kommer att<br />
ta flera år innan man får heltäckan<strong>de</strong> data om <strong>de</strong> <strong>sura</strong><br />
<strong>sulfatjordarna</strong> i hela Finland, bor<strong>de</strong> enskilda projekt där<br />
sulfatjordar i<strong>de</strong>ntifieras och pH i jor<strong>de</strong>ns bestäms omfattas<br />
<strong>av</strong> stödfinansieringen. Alla myndigheter bor<strong>de</strong> ha tillgång<br />
till <strong>de</strong> data som erhålls vid <strong>de</strong>ssa karteringar.<br />
Villkoret för stöd till grundtorrläggningsprojekt på <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
bor<strong>de</strong> vara att utarbeta en plan för <strong>kontroll</strong> <strong>av</strong><br />
surheten. Man bor<strong>de</strong> stöd<strong>ja</strong> un<strong>de</strong>rsökning <strong>av</strong> sulfatjordar<br />
och planering och genomföran<strong>de</strong> <strong>av</strong> behövliga särskilda<br />
vattenskyddslösningar.
Stödsystemet inom jordbruket bor<strong>de</strong> ändras så att <strong>de</strong>t<br />
klart beaktar <strong>kontroll</strong>en över <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>. <strong>På</strong><br />
<strong>de</strong> värsta sulfatjordsområ<strong>de</strong>na (sulfidskikten mycket nära<br />
jordytan, < 1,5 m) bor<strong>de</strong> <strong>de</strong>t bevil<strong>ja</strong>s stöd för att man till exempel<br />
upphör med åkerdränering, vilket i praktiken skulle<br />
betyda att åkrarna inte längre odla<strong>de</strong>s. Detta kun<strong>de</strong> man<br />
genomföra exempelvis med hjälp <strong>av</strong> <strong>de</strong>n så kalla<strong>de</strong> naturvär<strong>de</strong>shan<strong>de</strong>ln<br />
(jord- och skogsbruksministeriet 2008),<br />
och <strong>de</strong>tta förfaran<strong>de</strong> kun<strong>de</strong> också kallas bekämpning <strong>av</strong><br />
naturbetinga<strong>de</strong> skador I naturvär<strong>de</strong>shan<strong>de</strong>ln skulle staten<br />
ge kompensation för områ<strong>de</strong>n som man upphör att odla på<br />
genom ersättningar eller genom att inlösa områ<strong>de</strong>n eller<br />
naturvär<strong>de</strong>n på områ<strong>de</strong>n för en viss tid eller helt och hållet.<br />
Han<strong>de</strong>ln med naturvär<strong>de</strong>n skulle gälla endast en liten <strong>de</strong>l<br />
<strong>av</strong> sulfatjordsområ<strong>de</strong>na, eftersom sulfidskikten i allmänhet<br />
ligger djupare. Dessutom bor<strong>de</strong> man ta fram en stödform<br />
med vilken man skulle främ<strong>ja</strong> odling <strong>av</strong> växter som kräver<br />
ett mindre torrläggningsdjup på <strong>sura</strong> sulfatjordar. I fråga<br />
om <strong>de</strong>tta bor<strong>de</strong> man också utreda möjligheten för så kalllat<br />
vattenvårdsstöd (Rå<strong>de</strong>ts förordning om utveckling <strong>av</strong><br />
landsbyg<strong>de</strong>n, artikel 38, <strong>de</strong>t så kalla<strong>de</strong> vrd-stö<strong>de</strong>t).<br />
De nuvaran<strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>rna för hantering <strong>av</strong> <strong>av</strong>rinningsvatten,<br />
särskilt reglerbar dränering och reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning,<br />
bor<strong>de</strong> stödas genom investeringsstöd, och un<strong>de</strong>rhållet som<br />
nu genom specialmiljöstöd. Villkoret för stöd bor<strong>de</strong> vara rätt<br />
skötsel <strong>av</strong> dräneringssystemet – ett villkor som fattas i <strong>de</strong><br />
Bild 3. Förslag till hur jordmånens surhet ska beaktas i stödsystemen för jord- och skogsbruket.<br />
24<br />
nuvaran<strong>de</strong> stödsystemen. Dessutom bor<strong>de</strong> stö<strong>de</strong>n uppmuntra<br />
till man bör<strong>ja</strong>r genomföra reglerbar dränering och<br />
reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning uttryckligen på <strong>sura</strong> sulfatjordar,<br />
om <strong>de</strong>ssa meto<strong>de</strong>r är effektiva på områ<strong>de</strong>t med beaktan<strong>de</strong><br />
<strong>av</strong> förhållan<strong>de</strong>na. Stö<strong>de</strong>t för våtmarker bor<strong>de</strong> mer än nu<br />
riktas till <strong>sura</strong> sulfatjordar och <strong>av</strong>lägsna <strong>de</strong>n begränsning<br />
i stödvillkoren som i första hand riktar stö<strong>de</strong>t till områ<strong>de</strong>n<br />
sö<strong>de</strong>r om Kvarken. Un<strong>de</strong>rsökning <strong>av</strong> sulfatjordar i enskilda<br />
projekt bor<strong>de</strong> höra till <strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r som <strong>de</strong>t bevil<strong>ja</strong>s stöd för<br />
tills <strong>de</strong>n riksomfattan<strong>de</strong> karteringen har gjorts.<br />
De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> bor<strong>de</strong> omfattas <strong>av</strong> <strong>de</strong>n så kalla<strong>de</strong><br />
Kemera-finansieringen (stöd som betalas på basis <strong>av</strong> lagen<br />
om finansiering <strong>av</strong> ett hållbart skogsbruk) på så vis att<br />
stö<strong>de</strong>t i fråga om <strong>de</strong>m skulle täcka kostna<strong>de</strong>rna för <strong>de</strong> tillläggsåtgär<strong>de</strong>r<br />
som behövs för bekämpning <strong>av</strong> olägenheter<br />
förena<strong>de</strong> med sulfatjordar. Un<strong>de</strong>rsökning <strong>av</strong> sulfatjordar i<br />
enskilda projekt bor<strong>de</strong> höra till <strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r som <strong>de</strong>t bevil<strong>ja</strong>s<br />
stöd för tills <strong>de</strong>n riksomfattan<strong>de</strong> karteringen har gjorts. De<br />
vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r som planeras och vidtas på <strong>sura</strong><br />
sulfatjordar bor<strong>de</strong> anses vara åtgär<strong>de</strong>r som är mer krävan<strong>de</strong><br />
än normalt, och därför bor<strong>de</strong> <strong>de</strong>t bevil<strong>ja</strong>s ett högre<br />
stöd för <strong>de</strong>m.<br />
Ägoregleringsverksamheten och stö<strong>de</strong>t till <strong>de</strong>n bor<strong>de</strong> utvecklas<br />
så att man när dräneringar utförs i samband med<br />
regleringar skulle beakta miljö- och vattenskyddsaspekt-
erna på ett enhetligt sätt tillsammans med övriga dräneringsåtgär<strong>de</strong>r<br />
inom jord- och skogsbruket framförallt på<br />
områ<strong>de</strong>n med <strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
Det är i första hand jord- och skogsbruksministeriet som<br />
har ansvar för att <strong>de</strong>n surhet som <strong>sulfatjordarna</strong> orsakar i<br />
tillräcklig mån beaktas i stödsystemen för jord- och skogsbruket<br />
samt för att stödsystemen utvecklas.<br />
5.4. Anvisningar och<br />
rekommendationer<br />
5.4.1. Anvisningar och rekommendationer<br />
som gäller jordbruket och allmän<br />
torrläggning<br />
Våren 2007 g<strong>av</strong>s <strong>de</strong>t ut en ny handbok om planering <strong>av</strong><br />
markdränering och bevattning (Pajula m.fl., 2007). Handboken<br />
ha<strong>de</strong> utarbetats <strong>av</strong> en arbetsgrupp som var tillsatt <strong>av</strong><br />
jord- och skogsbruksministeriet. Planeringshandboken har<br />
publicerats i elektronisk form, och <strong>av</strong>sikten är att <strong>de</strong>n ska<br />
uppdateras när <strong>de</strong>n eventuella revi<strong>de</strong>ringen <strong>av</strong> vattenlagen<br />
genomförs. I handboken behandlas ingåen<strong>de</strong> aspekterna<br />
i anknytning till planering och tekniskt genomföran<strong>de</strong> <strong>av</strong><br />
markdräneringar. Dessutom innehåller <strong>de</strong>n anvisningar<br />
gällan<strong>de</strong> bå<strong>de</strong> teknik och miljö samt kvalitetskr<strong>av</strong>. I handboken<br />
fokuseras på dränering <strong>av</strong> jordbruksområ<strong>de</strong>n, men<br />
även skogsdikningar har behandlats kort. När handboken<br />
utarbeta<strong>de</strong>s fästes också uppmärksamhet vid problemen<br />
i fråga om <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>: man fastställer exempelvis<br />
vilken bety<strong>de</strong>lse täckdikningen och ökningen <strong>av</strong> dräneringsdjupet<br />
har på försurningen <strong>av</strong> vattendragen nedströms<br />
och i planeringsanvisningarna om grundtorrläggning och<br />
(reglerbar) dränering finns <strong>de</strong>t rekommendationer om hur<br />
man ska försöka minska försurningsolägenheterna på problemområ<strong>de</strong>n.<br />
De rekommendationer som framförs gäller<br />
kartering <strong>av</strong> var <strong>de</strong>t finns <strong>sura</strong> sulfatjordar, minskning <strong>av</strong><br />
dräneringsdjupen med bottendammar och reglerbar dränering<br />
samt våtmarker som jämnar ut plötsliga förändringar<br />
i vattenkvaliteten. Man nämner också kalkfilterdiken som<br />
en möjlighet vid bekämpning <strong>av</strong> försurningsolägenheterna.<br />
Vatten- och miljöstyrelsen publicera<strong>de</strong> år 1988 en handbok<br />
om planering <strong>av</strong> torrläggning på <strong>sura</strong> sulfatjordar (Palko<br />
m.fl., 1988).<br />
5.4.2. Anvisningar och rekommendationer<br />
som gäller skogsbruket<br />
Den centrala <strong>av</strong>sikten med <strong>de</strong> nuvaran<strong>de</strong> anvisningar och<br />
rekommendationer som gäller vattenskyd<strong>de</strong>t inom skogsbruket<br />
har varit att minska belastningen på vattendragen<br />
25<br />
från fasta partiklar och näringsämnen. När <strong>de</strong>t gäller <strong>de</strong>m<br />
har rekommendationerna varit ganska täckan<strong>de</strong> (bl.a.<br />
vattenskyd<strong>de</strong>t inom skogsbruket 2007, miljöhandboken<br />
för skogsbruket 2004, skogsvårdsrekommendationerna<br />
2006, gui<strong>de</strong>n för <strong>de</strong>m som ger utbildning i vattenskydd<br />
inom skogsbruket 2004). Samma åtgär<strong>de</strong>r kan i någon<br />
mån också minska risken för försurning <strong>av</strong> vattendrag,<br />
men i dagens läge fattas nästan helt egentliga anvisningar<br />
om försurningsförebyggan<strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r inom skogsbruket.<br />
I rekommendationerna om vattenskyd<strong>de</strong>t konstateras huvudsakligen<br />
att man bor<strong>de</strong> kartlägga förekomsten <strong>av</strong> sulfatjordsskikt<br />
på riskområ<strong>de</strong>n, att diken inte bor<strong>de</strong> grävas<br />
djupare än <strong>de</strong> ursprungligen har varit och att man kun<strong>de</strong><br />
kalka grävmassorna. Bland rekommendationerna nämns<br />
inte meto<strong>de</strong>r som kun<strong>de</strong> användas för un<strong>de</strong>rsökning <strong>av</strong><br />
jordlager.<br />
När man i framti<strong>de</strong>n ska revi<strong>de</strong>ra anvisningarna om vattenskyd<strong>de</strong>t<br />
inom skogsbruket vore <strong>de</strong>t skäl att fästa uppmärksamhet<br />
vid hur man i samband med skogsbruksåtgär<strong>de</strong>r<br />
på sulfatjordar kun<strong>de</strong> undvika att vattnen och jordmånen<br />
för<strong>sura</strong>s. Vid planering och genomföran<strong>de</strong> <strong>av</strong> skogsbruksåtgär<strong>de</strong>r<br />
kommer man att ha stor nytta <strong>av</strong> karteringen <strong>av</strong><br />
riskområ<strong>de</strong>n.<br />
Väsentliga kr<strong>av</strong> vad gäller vattenskyd<strong>de</strong>t ingår också i <strong>de</strong>t<br />
frivilliga skogscertifieringssystem som skogsägarna och<br />
virkesköparna tillsammans har tagit fram och som nästan<br />
alla skogsägare har anslutit sig till. Skogscertifieringssystemet<br />
revi<strong>de</strong>ras regelbun<strong>de</strong>t och främ<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> <strong>av</strong> vattenskyd<strong>de</strong>t<br />
är ett <strong>av</strong> <strong>de</strong> teman som är un<strong>de</strong>r utveckling.<br />
5.4.3. Anvisningar och rekommendationer<br />
som gäller torvutvinningen<br />
För torvproduktionsområ<strong>de</strong>n på över 10 ha krävs enligt miljöskyddsförordningen<br />
miljötillstånd. Till exempel för mindre<br />
produktionsområ<strong>de</strong>n gäller <strong>de</strong>n allmänna miljötillståndsplikten<br />
enligt 28 § i miljöskyddslagen, om verksamheten<br />
kan medföra risk för förorening <strong>av</strong> vattendrag. I tillstån<strong>de</strong>n<br />
ges bestämmelser om bland annat <strong>de</strong> dränerings- och<br />
vattenbehandlingskonstruktioner som behövs på torvproduktionsområ<strong>de</strong>n.<br />
<strong>På</strong> grund <strong>av</strong> torvproduktionsområ<strong>de</strong>nas<br />
natur har man i allmänhet inte gett några egentliga<br />
utsläppsgränser för belastningen förutom i några undantagsfall.<br />
Miljötillstånd för ett torvproduktionsområ<strong>de</strong> ges<br />
i allmänhet så att <strong>de</strong>n är i kraft tillsvidare, men <strong>de</strong>t har<br />
bestämts att villkoren ska ses över med 10 års mellanrum.<br />
För torvproduktionsområ<strong>de</strong>n på över 150 hektar ska <strong>de</strong>t<br />
göras en miljökonsekvensbedömning innan man ansöker<br />
om miljötillstånd för ett projekt. I miljötillstån<strong>de</strong>n för torvproduktion<br />
<strong>av</strong>görs vattenskyd<strong>de</strong>t för verksamheten fall för fall.<br />
Förläggningen <strong>av</strong> torvproduktion koncentreras till områ<strong>de</strong>n<br />
som redan är dika<strong>de</strong>.
Miljövår<strong>de</strong>n vid torvproduktion styrs med riksomfattan<strong>de</strong><br />
anvisningar. Målet med <strong>de</strong>n nuvaran<strong>de</strong> anvisningen<br />
(Väyrynen m.fl. 2008) är bland annat att ge råd om hur<br />
goda tillståndsansökningar utarbetas samt råd om hur man<br />
i praktiken ska beakta <strong>de</strong> senaste miljöskyddskr<strong>av</strong>en. För<br />
planeringen <strong>av</strong> efteranvändningen <strong>av</strong> torvproduktionsområ<strong>de</strong>na<br />
har Turveteollisuusliitto (2008) utarbetat en<br />
handbok (Turvetuotantoaluei<strong>de</strong>n jälkikäyttö) för aktörerna<br />
inom branschen. I <strong>de</strong> båda ovannämnda handböckerna<br />
har man behandlat miljöriskerna förena<strong>de</strong> med eventuella<br />
sulfidsediment i myrarnas bottenjord och i handboken om<br />
miljövård har man också nämnt områ<strong>de</strong>na med berggrund<br />
<strong>av</strong> svartskiffer som riskområ<strong>de</strong>n. I miljöhandboken nämns<br />
kalkning <strong>av</strong> <strong>sura</strong> dikesjordar. I handboken om efteranvändning<br />
föreslås att samverkan mellan sv<strong>av</strong>el och surhet ska<br />
utredas med mätningar <strong>av</strong> vattenlösligt sv<strong>av</strong>el och pH i<br />
myrens botten och ges riktgivan<strong>de</strong> gränsvär<strong>de</strong>n. I handboken<br />
ges också instruktioner om hur man ska ta prov <strong>av</strong><br />
bottenjor<strong>de</strong>n. Som åtgär<strong>de</strong>r föreslås kalkning vid odling,<br />
användning <strong>av</strong> torv som isolering vid återskapan<strong>de</strong> <strong>av</strong><br />
våtmark och i vissa fall specialbehandling <strong>av</strong> <strong>av</strong>rinnan<strong>de</strong><br />
vatten. Dessutom konstateras att inte endast sulfidlera<br />
hör till <strong>de</strong> sulfidsediment som är kritiska med <strong>av</strong>seen<strong>de</strong><br />
26<br />
på efteranvändningen. Höga sulfidhalter kan förekomma<br />
i alla grovleksklasser, dvs. även i me<strong>de</strong>lgrova och grova<br />
jordarter.<br />
<strong>På</strong> initiativ <strong>av</strong> flera aktörer bör<strong>ja</strong>r jord- och skogsbruksministeriet<br />
år 2009 i samarbete med arbets- och näringsministeriet<br />
bereda en nationell strategi för myr- och torvmarker.<br />
Målet i strategin är att skapa en enhetlig, aktuell syn på<br />
mångsidig och hållbar användning <strong>av</strong> myrar och myrnatur<br />
samt torvmarker och att samordna <strong>de</strong> olika användningsbehoven<br />
i fråga om myrar och torvmarker. För utarbetan<strong>de</strong>t<br />
<strong>av</strong> strategin tillsätts en arbetsgrupp vars mandatperiod går<br />
ut hösten 2010.<br />
5.4.4. Anvisningar och rekommendationer<br />
som gäller ägoregleringar<br />
Med ägoregleringar förbättras skiftesläggningen genom<br />
ägobyten, vilket främ<strong>ja</strong>r bildningen <strong>av</strong> ändamålsenliga<br />
gränser mellan fastigheter och användningen <strong>av</strong> fastigheterna.<br />
Regleringar har traditionellt gjorts på områ<strong>de</strong>n<br />
med en splittrad fastighetsstruktur. Ägoregleringarna utförs<br />
som samarbetsprojekt, i vilka markägarna, lantmäte-
ibyråerna och andra sakkunniga inom markanvändning<br />
<strong>de</strong>ltar. Vid ägoregleringar iakttas fastighetsbildningslagen<br />
samt bestämmelser om nyskifte i några andra lagar. Staten<br />
betalar kostna<strong>de</strong>rna för ägoregleringarna och <strong>de</strong> grundliga<br />
förbättringarna un<strong>de</strong>r skiftningen. Efter ägoregleringen<br />
uppbär staten <strong>av</strong> sakägarna enligt stödbeslutet en <strong>de</strong>l <strong>av</strong><br />
kostna<strong>de</strong>rna för ägoregleringen och <strong>de</strong> grundliga förbättringar<br />
som gjorts i samband med <strong>de</strong>n.<br />
Jord- och skogsbruksministeriet har utarbetat en strategi<br />
för ägoregleringar för åren 2008–2013. Strategin behandlar<br />
principerna vad gäller politiknivån och styrningen i fråga<br />
om ägoregleringsverksamheten. I strategins mål har man<br />
korrekt i<strong>de</strong>ntifierat behovet <strong>av</strong> att olika förvaltningsområ<strong>de</strong>n<br />
samarbetar och <strong>av</strong> att växelverkan utvecklas. Inom<br />
ägoregleringsverksamheten har man som mål att härefter<br />
fästa mer uppmärksamhet vid exempelvis frågor som gäller<br />
översvämnings- och vattenskydd. I strategin nämns<br />
bland annat att man bör känna till <strong>de</strong> eventuella miljökonsekvenserna<br />
och att man vid behov ska komma överens<br />
om behövliga utredningar och åtgär<strong>de</strong>r med <strong>de</strong>n regionala<br />
miljöcentralen. Målet med <strong>de</strong>t nya helhetsmässiga förhållningssättet<br />
är att <strong>de</strong>t ska fungera som en grund för <strong>de</strong>n<br />
framtida utvecklingen <strong>av</strong> lagstiftningen, finansieringsmekanismerna<br />
och verksamheten.<br />
Skötseln <strong>av</strong> ägoregleringarna hör till Lantmäteriverkets och<br />
<strong>de</strong> regionala lantmäteribyråernas uppgifter. Lantmäteriverket<br />
har för åren 2007–2013 ställt upp föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> strategiska<br />
mål för sin verksamhet:<br />
• Kundorientering<br />
• Information och ett aktivt samarbete med intressentgrupper<br />
• Beaktan<strong>de</strong> <strong>av</strong> förändringar i verksamhetsmiljön<br />
• Fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet<br />
• Säkerställan<strong>de</strong> <strong>av</strong> resurser.<br />
Lantmäteriverkets strategi fokuserar på ett heltäckan<strong>de</strong><br />
sätt på utvecklingen <strong>av</strong> ägoregleringsverksamheten och<br />
på att beakta förändringar i verksamhetsmiljön samt olika<br />
mål, men miljöskyd<strong>de</strong>t och miljövår<strong>de</strong>n lyfts inte fram på<br />
ett lika konkret sätt som i <strong>de</strong>n nya strategin på politiknivå<br />
som jord- och skogsbruksministeriet har utarbetat. För att<br />
stöd<strong>ja</strong> <strong>de</strong>n praktiska verksamheten vid ägoregleringar har<br />
man gett ut <strong>de</strong>taljera<strong>de</strong> anvisningar (Handboken för förrättningsförfaran<strong>de</strong>t).<br />
I <strong>de</strong>nna handbok ingår bland annat klara<br />
anvisningar om vilka myndigheter som ska kontaktas och<br />
vilka författningar som ska beaktas i <strong>de</strong> olika faserna <strong>av</strong> en<br />
ägoregleringsförrättning. När <strong>de</strong>t gäller dräneringsprojekt<br />
konstateras i handboken att man i ären<strong>de</strong>t ska begära<br />
utlåtan<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>de</strong>n regionala miljöcentralen. Dessutom bör<br />
dräneringsprojekten uppfylla <strong>de</strong> villkor i finansieringslagen<br />
och andra lagar som gäller projekten, om projekten genomförs<br />
enligt <strong>de</strong> planer som krävs i <strong>de</strong>ssa lagar.<br />
27<br />
Vid ägoregleringsförrättningar kan vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>rna<br />
ordnas som en omfattan<strong>de</strong> helhet, vilket ger goda<br />
möjligheter att vidta <strong>de</strong> tekniskt-ekonomiskt bästa vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>rna.<br />
Exempelvis i Norra Österbotten har<br />
man genomfört två stora dikningsprojekt i samband med<br />
nyskiften, och i <strong>de</strong>ssa har man kartlagt förekomsten <strong>av</strong> sulfatjordar<br />
och försökt förhindra belastning genom att reglera<br />
dräneringsdjupet. Dessutom har man övervakat effekterna<br />
<strong>av</strong> en eventuell surhetsbelastning på vattendrag och fiskerinäringen.<br />
Man fäster dock inte nödvändigtvis tillräckligt<br />
med uppmärksamhet vid <strong>de</strong> miljökonsekvenser som kan<br />
uppstå vid dränering i samband med nyskiftesprojekt och<br />
vid <strong>de</strong> hot som särskilt surhetsbelastningen medför. Dessutom<br />
nämns i anvisningarna om ägoregleringar inget om<br />
riskerna vid dränering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
5.4.5. Övriga anvisningar och<br />
rekommendationer<br />
Muddringar på områ<strong>de</strong>n med <strong>sura</strong> sulfatjordar kan medföra<br />
olägenheter i form <strong>av</strong> försurning <strong>av</strong> områ<strong>de</strong>ts vattendrag<br />
och <strong>de</strong>ras influensområ<strong>de</strong>. I anvisningarna om muddring<br />
(bl.a. Majuri 2003) betonas bland annat föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong>:<br />
• Muddringens nödvändighet säkerställs<br />
• Möjligheten att ersätta muddringen <strong>av</strong> områ<strong>de</strong>n med sulfatjordar<br />
med andra åtgär<strong>de</strong>r utreds<br />
• Muddringarna anmäls till ägaren <strong>av</strong> vattenområ<strong>de</strong>t och<br />
till miljömyndigheterna<br />
• Muddringarna planeras så att mäng<strong>de</strong>n muddringsmassor<br />
blir så liten som möjligt<br />
• Muddringsmassorna placeras tillräckligt långt från vattendraget<br />
och vid behov kalkas muddringsmassorna<br />
tillräckligt<br />
5.4.6. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
Anvisningarna om torrläggning, nyskifte, jordbruk, skogsbruk,<br />
torvproduktion och muddring samt andra <strong>mot</strong>svaran<strong>de</strong><br />
åtgär<strong>de</strong>r bor<strong>de</strong> kompletteras så att <strong>de</strong> innehåller<br />
konkreta anvisningar om hur man kan i<strong>de</strong>ntifiera <strong>sura</strong><br />
sulfatjordar och om vilka åtgär<strong>de</strong>r som behövs för att bekämpa<br />
olägenheterna orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> surhet. Trots att <strong>de</strong>t har<br />
getts ut en ny handbok om markdränering och bevattning<br />
och trots att man i handboken på flera ställen behandlar<br />
<strong>de</strong> försurningsrisker som dräneringarna medför, bor<strong>de</strong><br />
man utreda om <strong>de</strong>t finns behov <strong>av</strong> en uppdatering i fråga<br />
om surhetsproblemen. Detta kun<strong>de</strong> till exempel göras i<br />
samband med att man uppdaterar handboken efter <strong>de</strong>n<br />
eventuella komman<strong>de</strong> revi<strong>de</strong>ringen <strong>av</strong> vattenlagen.<br />
I anvisningar om ägoregleringarna och vid dräneringar i<br />
samband med ägoregleringar bor<strong>de</strong> man bättre än nu beakta<br />
riskerna förena<strong>de</strong> med <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>. Genom<br />
att utveckla anvisningarna och till<strong>väg</strong>agångssätten i fråga
om ägoregleringarna och stö<strong>de</strong>t till <strong>de</strong>m kun<strong>de</strong> man styra<br />
verksamheten så att <strong>de</strong>n är mindre belastan<strong>de</strong>, exempelvis<br />
genom att föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> frågor betonas på <strong>de</strong> områ<strong>de</strong>n där <strong>de</strong>t<br />
finns <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>:<br />
• När <strong>de</strong>t gäller planering <strong>av</strong> dräneringarna bor<strong>de</strong> man<br />
ställa som villkor att <strong>de</strong>n belastning som dräneringarna<br />
kan medföra beaktas<br />
• När kostnadskalkyler för projekt görs bor<strong>de</strong> man bereda<br />
sig på <strong>de</strong> extra kostna<strong>de</strong>r som kartering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
samt planering och genomföran<strong>de</strong> <strong>av</strong> vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r<br />
innebär, och <strong>de</strong> extra kostna<strong>de</strong>rna bor<strong>de</strong><br />
beaktas i <strong>de</strong>t statliga stö<strong>de</strong>t.<br />
I anvisningen om torvproduktion bor<strong>de</strong> betonas att förekomsten<br />
<strong>av</strong> sulfidskikt i <strong>de</strong> myrar som reserverats eller<br />
kommer att reserveras för torvproduktion ska utredas. Nya<br />
produktionsområ<strong>de</strong>n bor<strong>de</strong> i första hand tas i drift på områ<strong>de</strong>n<br />
där <strong>de</strong>t inte finns någon risk för belastning på grund<br />
<strong>av</strong> surhet eller där belastningen är liten. Om man ansöker<br />
om tillstånd för produktion på ett riskområ<strong>de</strong> ska <strong>de</strong>t i tillstån<strong>de</strong>t<br />
ingå kr<strong>av</strong> på åtgär<strong>de</strong>r för att förhindra och minska<br />
belastningen. Dessutom bor<strong>de</strong> <strong>de</strong>t i anvisningarna också<br />
fästas uppmärksamhet vid risken för belastning orsakad<br />
<strong>av</strong> eftervår<strong>de</strong>n och efteranvändningen.<br />
Jord- och skogsbruksministeriet har tillsammans med<br />
miljöministeriet huvudansvaret för att ta fram riksomfattan<strong>de</strong><br />
anvisningar och utveckla <strong>de</strong>n lagstiftning som gäller<br />
markdränering, ägoregleringar, jord- och skogsbruk och<br />
torvproduktion.<br />
5.5. Information och rådgivning<br />
5.5.1. Nuläge<br />
Rådgivning och information är mycket viktiga instrument<br />
vid <strong>kontroll</strong> över <strong>de</strong> surhetsproblem som beror på <strong>sulfatjordarna</strong>.<br />
Vid rådgivning till mark- och skogsägare har man<br />
hittills sällan fäst uppmärksamhet vid <strong>de</strong> surhetsproblem<br />
som dränering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar medför. Även andra<br />
aktörer, exempelvis planläggare, skogsplanerare, <strong>väg</strong>planerare,<br />
<strong>de</strong> som ansvarar för ägoregleringar och <strong>de</strong> som<br />
planerar och genomför muddringar har haft lite kunskap<br />
eller ingen kunskap alls om <strong>de</strong> risker som är förena<strong>de</strong> med<br />
<strong>sura</strong> sulfatjordar. En orsak till <strong>de</strong>n bristfälliga kunskapen<br />
har varit brist på informationsmaterial om <strong>de</strong> <strong>sura</strong> jordarna<br />
och <strong>de</strong> olägenheter som <strong>de</strong> medför.<br />
Un<strong>de</strong>r åren 2009–2010 ska man i ett projekt som leds<br />
<strong>av</strong> Österbottens Svenska Producentförbund ta fram ett<br />
rådgivningsmaterial om jordmånens surhet. Detta material<br />
ska riktas till odlare. Dessutom ingår utveckling <strong>av</strong> informa-<br />
28<br />
tionen och rådgivningen som en viktig <strong>de</strong>l <strong>av</strong> exempelvis<br />
<strong>de</strong>t omfattan<strong>de</strong> forsknings- och utvecklingsprojekt som är<br />
un<strong>de</strong>r beredning och som ska gälla sulfatjordar (projektet<br />
Catermass, Bilaga 5). Till <strong>de</strong>tta projekt försöker man få<br />
finansiering från bland annat finansieringssystemet EU<br />
Life+ samt från <strong>de</strong> regionutvecklingsprojekt som är un<strong>de</strong>r<br />
planering. I alla <strong>de</strong>ssa projekt är informationen och rådgivningen<br />
om surhet i jordmånen i huvudsak inriktad på<br />
jordbruket.<br />
5.5.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
När <strong>de</strong>t gäller rådgivning och information behövs åtminstone<br />
föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r:<br />
• Fastighetsspecifik handledning och rådgivning samt informationsmaterial<br />
till <strong>de</strong>m som bedriver jord- och skogsbruk<br />
• Utbildning till <strong>de</strong>m som planerar och genomför dränering<br />
så att <strong>de</strong> ska beakta <strong>sulfatjordarna</strong> i samband med åtgär<strong>de</strong>r<br />
som ändrar dräneringen <strong>av</strong> marken<br />
• Utbildning till <strong>de</strong>m som ansvarar för planläggning, <strong>väg</strong>planering<br />
och ägoregleringar<br />
• Handledning till <strong>de</strong>m som planerar och genomför muddringsprojekt<br />
• Information till aktörerna inom skogsbruket och intressentgrupperna<br />
inom skogsbranschen (t.ex. skogsägare,<br />
<strong>de</strong> som planerar och utför arbeten inom skogsbruket,<br />
läroinrättningar mm. intressentgrupper).<br />
• Beaktan<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> i olika läroanstalters<br />
läroplaner, särskilt när <strong>de</strong>t gäller utbildning som anknyter<br />
till jord- och skogsbruket samt planering <strong>av</strong> markanvändning<br />
• Informationsmaterial för <strong>de</strong>n breda allmänheten och för<br />
läroinrättningar<br />
• Omfattan<strong>de</strong> information om forsknings- och övervakningsresultat<br />
• Ett informationsförmedlingsnätverk som säkerställer ett<br />
gott informationsutbyte mellan olika myndigheter, organisationer,<br />
forskningsanstalter och andra sakägare un<strong>de</strong>r<br />
perio<strong>de</strong>r med akuta surhetsproblem<br />
Rådgivningsorganisationerna inom jord- och skogsbruket,<br />
läroinrättningarna, skogscentralerna, Skogsbrukets<br />
utvecklingscentral Tapio, TE-centralerna, miljöcentralerna<br />
och kommunerna är centrala aktörer när <strong>de</strong>t gäller att ge<br />
råd och utbildning. När <strong>de</strong>t ordnas med information kan<br />
man utnytt<strong>ja</strong> programmet för utveckling <strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n i<br />
Fastlandsfinland och Landsbygdsnätverket. Rådgivningen<br />
bör vara fortgåen<strong>de</strong> och innehålla <strong>de</strong> färskaste forskningsdata.<br />
Vid informationen och rådgivningen bör man särskilt<br />
beakta att <strong>de</strong>t behövs olika åtgär<strong>de</strong>r beroen<strong>de</strong> på om surhetsproblemet<br />
på ett områ<strong>de</strong> är stort eller litet.
6. Förekomsten <strong>av</strong> <strong>sura</strong><br />
sulfatjordar i Finland och<br />
olägenheterna orsaka<strong>de</strong><br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong>m<br />
6.1. Förekomst<br />
6.1.1. Helhetsbedömningar<br />
I <strong>de</strong> studier och karteringar som har gällt <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
i Finland har man använt olika meto<strong>de</strong>r för<br />
i<strong>de</strong>ntifiering <strong>av</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> (Bilaga 1, punkterna A och<br />
B). De använda kriterierna <strong>av</strong>viker <strong>de</strong>ssutom betydligt<br />
från <strong>de</strong> internationella klassificeringskriterierna, som är<br />
mycket strängare än <strong>de</strong> gränsvär<strong>de</strong>n som tillämpats i Finland<br />
(Bilaga 1). <strong>På</strong> grund <strong>av</strong> att olika kriterier har använts<br />
vid i<strong>de</strong>ntifiering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar har man i olika publikationer<br />
framfört mycket varieran<strong>de</strong> uppskattningar <strong>av</strong> hur<br />
stor areal <strong>de</strong>ssa jordar upptar i Finland. Vid en bedömning<br />
enligt <strong>de</strong> stränga internationella kriterierna kom man<br />
fram till att <strong>de</strong>t finns 48 000-130 000 ha <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
som används för jordbruk (Yli-Halla m.fl. 1999). När man<br />
använ<strong>de</strong>r <strong>de</strong> mindre stränga kriterierna, som ingår i KUTIstudien,<br />
blir resultatet med samma material 336 000 ha<br />
sulfatjordar.<br />
Att <strong>de</strong> finländska kriterierna i en internationell jämförelse<br />
verkar vara mindre stränga beror på markanvändningen.<br />
De internationella kriterierna har tagits fram huvudsakligen<br />
för jordar där ris odlas, och där görs inga djupa dräneringar.<br />
Målet med <strong>de</strong> internationella kriterierna är att man<br />
ska i<strong>de</strong>ntifiera sådana jordar (vid risodling) där man har<br />
problem som beror på oxidation <strong>av</strong> sulfi<strong>de</strong>r. Vid <strong>de</strong>nna typ<br />
<strong>av</strong> användning har <strong>de</strong> djupa sulfidlagren ingen betydan<strong>de</strong><br />
negativ påverkan på odlingen eller miljön. Internationellt<br />
sett är <strong>de</strong>n typ <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar som vi har i Finland, dvs.<br />
jordar som dräneras effektivt, mycket ovanliga. I Finland<br />
har man konstaterat att på en täckdikad odlingsjord kan<br />
sulfidlager på t.o.m. ett djup <strong>av</strong> 2-3 meter oxi<strong>de</strong>ra och ge<br />
upphov till skadlig surhet i <strong>av</strong>rinningsvattnen (Joukainen<br />
och Yli-Halla 2003). Därför är <strong>de</strong>t i Finland mycket väl<strong>mot</strong>iverat<br />
att använda andra kriterier för i<strong>de</strong>ntifiering <strong>av</strong> <strong>sura</strong><br />
sulfatjordar än på risodlingsområ<strong>de</strong>n.<br />
Sulfatjordarna är ingen enhetlig grupp, utan <strong>de</strong>t finns stora<br />
skillna<strong>de</strong>r i hur allvarliga miljöproblem <strong>de</strong> orsakar. I Finland<br />
finns <strong>de</strong>t alltså enligt <strong>de</strong>n tolkning som gjor<strong>de</strong>s <strong>av</strong> materialet<br />
i KUTI-studien högst 48 000–130 000 ha sådana <strong>sura</strong><br />
29<br />
sulfatjordar som uppfyller även <strong>de</strong> internationella kriterierna<br />
för <strong>sura</strong> sulfatjordar. Man kan alltså med fog säga<br />
att om sådana odlingsjordar är täckdika<strong>de</strong> medför <strong>de</strong> en<br />
betydan<strong>de</strong> försurning i miljön. Utöver <strong>de</strong>ssa jordar finns<br />
<strong>de</strong>t enligt <strong>de</strong>n ursprungliga tolkningen i KUTI-studien cirka<br />
200 000 ha sådana marker på vilka<br />
1) sulfidskikten ligger djupare än vad <strong>de</strong> internationella<br />
kriterierna beaktar<br />
2) <strong>de</strong>t finns lite sulfid som ger upphov till surhet<br />
3) oxi<strong>de</strong>ring och urlakning redan har skett.<br />
Även om sådana marker täckdikas blir surhetsbelastningen<br />
mycket mindre. Det finns alltså skäl att koncentrera<br />
bekämpningen <strong>av</strong> surheten till marker som producerar<br />
mest surhet till miljön och inte till alla marker som enligt<br />
våra egna kriterier kan räknas till sulfatjordar. Utifrån <strong>de</strong>tta<br />
bor<strong>de</strong> <strong>de</strong>t vara förnuftigt att <strong>de</strong>la upp <strong>sulfatjordarna</strong> i flera<br />
olika klasser enligt hur allvarliga miljöproblem <strong>de</strong> orsakar<br />
(Bilaga 1, punkt A) och bedöma behovet <strong>av</strong> en mer noggrann<br />
kartering på basis <strong>av</strong> risken. Så har man <strong>de</strong> facto<br />
också gjort vid kartering <strong>av</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> inom Sirppujokis<br />
<strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong> (Palko m.fl. 1985).<br />
Man bör känna till <strong>de</strong> områ<strong>de</strong>n där sulfatjordar förekommer<br />
för att kunna inrikta bekämpningen <strong>av</strong> problemen i<br />
vattendragen på ett ändamålsenligt sätt och för att åtgär<strong>de</strong>rna<br />
ska kunna utföras kostnadseffektivt. Uppgifterna<br />
om behovet <strong>av</strong> åtgär<strong>de</strong>r och <strong>de</strong> resultat som erhållits vid<br />
<strong>de</strong> karteringar som hittills gjorts för att bedöma genomföran<strong>de</strong>t<br />
<strong>av</strong> åtgär<strong>de</strong>rna och hur täckan<strong>de</strong> karteringarna<br />
har varit bor<strong>de</strong> samlas i en form som gör <strong>de</strong>t möjligt att<br />
hantera <strong>de</strong>m i geodataprogram. Efter <strong>de</strong>tta har man bättre<br />
kunskap om behovet <strong>av</strong> nya karteringar och var <strong>de</strong> mest<br />
kritiska objekten finns. I Finland har <strong>de</strong>t un<strong>de</strong>r ti<strong>de</strong>rnas<br />
lopp gjorts många inventeringar <strong>av</strong> sulfatjordar. De flesta<br />
inventeringar gäller ett visst <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong> och har<br />
samband med markdräneringsprojekt som planerats på<br />
områ<strong>de</strong>t. Det finns inga heltäckan<strong>de</strong> och enhetliga karteringsdata<br />
om förekomsten <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar. Resultaten<br />
<strong>av</strong> karteringarna har i allmänhet publicerats i begränsad<br />
omfattning i olika rapporter, och ingen aktör har samlat<br />
<strong>de</strong>ssa uppgifter. Av <strong>de</strong>nna anledning är <strong>de</strong> exakta data om<br />
förekomsten <strong>av</strong> sulfatjordar utspridd. Dessutom har karteringarna<br />
gjorts i olika skalor, olika meto<strong>de</strong>r och kriterier<br />
har använts och noggrannheten har varierat från projekt<br />
till projekt. Resultaten <strong>av</strong> <strong>de</strong> olika karteringarna är därför<br />
inte jämförbara. De inventeringar som gjor<strong>de</strong>s un<strong>de</strong>r ledning<br />
<strong>av</strong> Palko på 1980-talet bildar <strong>de</strong>n största helhet som<br />
genomförts med enhetliga meto<strong>de</strong>r. Trots att karteringarna<br />
är heterogena är <strong>de</strong> till nytta när man ska lokalisera <strong>de</strong><br />
<strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>, och <strong>de</strong>ssa områ<strong>de</strong>n kan användas<br />
exempelvis för testning <strong>av</strong> olika åtgär<strong>de</strong>r.
Bild 4. Förekomsten <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar på åkerområ<strong>de</strong>n (Puustinen<br />
m.fl. 1994)<br />
30<br />
6.1.2. Karteringar <strong>av</strong> jordbruksmarker<br />
De befintliga karteringarna innehåller oftast enbart uppgifter<br />
om var sulfatjordar finns på <strong>de</strong>t granska<strong>de</strong> områ<strong>de</strong>t.<br />
I några karteringar har man <strong>de</strong>ssutom klassificerat<br />
<strong>sulfatjordarna</strong> enligt hur stor surhetsbelastning man kan<br />
vänta från <strong>de</strong>m. Utöver att veta var <strong>sulfatjordarna</strong> finns är<br />
<strong>de</strong>t också nödvändigt att veta hur djupt ner jordprofilen är<br />
oxi<strong>de</strong>rad och var <strong>de</strong>t ooxi<strong>de</strong>ra<strong>de</strong> sulfidskiktet (med potential<br />
för surhet) bör<strong>ja</strong>r (Bild 5). Risken för negativa effekter<br />
på vattendraget är större ju närmare ytan <strong>de</strong>t sulfidhaltiga<br />
jordlagret finns. Dessa uppgifter finns i allmänhet inte att<br />
tillgå, eftersom man vid karteringar oftast har granskat<br />
egenskaperna hos ett jordlager på ett på förhand bestämt<br />
djup (i allmänhet 40–60 cm).<br />
I samband med KUTI-projektet, som behandla<strong>de</strong> dräneringsläget<br />
i åkrarna i Finland (Puustinen m.fl. 1994, bilaga<br />
2) gjor<strong>de</strong>s en landsomfattan<strong>de</strong> inventering som basera<strong>de</strong><br />
sig på sampling. Vid <strong>de</strong>nna inventering un<strong>de</strong>rsöktes<br />
1 065 åkerskiften. Varje skifte representera<strong>de</strong> en åkerareal<br />
på cirka 2 100 ha. Jordprofilen i forskningsfiguren<br />
un<strong>de</strong>rsöktes på två ställen ner till två meters djup med en<br />
genomströmningsborr. Enligt <strong>de</strong> kriterier som använ<strong>de</strong>s<br />
i un<strong>de</strong>rsökningen ansågs cirka 150 un<strong>de</strong>rsökta skiften<br />
representera <strong>sura</strong> sulfatjordar. Utifrån <strong>de</strong>tta erhölls <strong>de</strong>n<br />
nuförti<strong>de</strong>n ofta framförda uppskattningen <strong>av</strong> totalarealen<br />
<strong>av</strong> odla<strong>de</strong> sulfatjordar i vårt land: 150 st. x ca 2 100 ha<br />
= 336 000 ha. I KUTI-studien tog man inte ställning till<br />
hur kraftig sulfatjordsegenskapen är. Yli-Halla m.fl. (1999)<br />
Bild 5. Provtagning <strong>av</strong> jordmånen vid <strong>de</strong>n torrlagda insjön Höykjärvi i Pe<strong>de</strong>rsöre och <strong>de</strong>n lokala sulfatjordsprofilen.
gjor<strong>de</strong> <strong>av</strong> samma material en annan tolkning, enligt vilken<br />
<strong>de</strong>t i vårt land finns 48 000–130 000 ha åkrar som uppfyller<br />
<strong>de</strong> internationella kriterierna för <strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> inom Kyro älvs <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong><br />
inventera<strong>de</strong>s då <strong>de</strong>t i bör<strong>ja</strong>n <strong>av</strong> 1970-talet inträffa<strong>de</strong> omfattan<strong>de</strong><br />
fiskdöd vid älvens mynning (Ervio 1975, bilaga 2). I<br />
karteringen, som utför<strong>de</strong>s <strong>av</strong> Lantbrukets forskningscentral,<br />
togs jordprov på 220 åkrar. Resultaten har publicerats<br />
som en karta <strong>av</strong> allmän natur, och <strong>de</strong> har också med<strong>de</strong>lats<br />
som arealer <strong>av</strong> sulfatjordar grundkartbladsvis. Den totala<br />
arealen <strong>av</strong> sulfatjordar konstatera<strong>de</strong>s vara 26 390 ha i Kyro<br />
älvs <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>.<br />
De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> i <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>t för Sirppujoki,<br />
som mynnar ut i Nystads sötvattensbassäng kartla<strong>de</strong>s år<br />
1984 genom borrningar i sammanlagt 340 punkter; borrning<br />
till ett djup på 100 cm, pH-bestämning vid ett djup på<br />
50 cm och 90 cm. För analys (pH och sulfatsv<strong>av</strong>el) togs<br />
jordprov på 40 – 60 cm djup. Dessutom un<strong>de</strong>rsöktes sulfatjordar<br />
i 20 jordprofiler noggrannare ner till ett djup på 150<br />
– 200 cm och <strong>de</strong> <strong>de</strong>la<strong>de</strong>s i <strong>de</strong>nna kartering i tre klasser utgåen<strong>de</strong><br />
från <strong>de</strong>n försurningsrisk <strong>de</strong> utgörs. Sulfatjordarnas<br />
gränser visas på <strong>de</strong>n karta i skalan 1:50 000 som finns som<br />
bilaga till rapporten. Karteringen precisera<strong>de</strong>s år 1994,<br />
då man borra<strong>de</strong> i 100 punkter och komplettera<strong>de</strong> arbetet<br />
med övervakning <strong>av</strong> <strong>av</strong>rinningsvattnet (Triipponen 1997).<br />
Det har uppskattats att <strong>de</strong>n totala arealen <strong>av</strong> sulfatjordar<br />
på områ<strong>de</strong>t kring Sirppujoki är 4 228 ha (Palko m.fl. 1985).<br />
6.1.3. Karteringar <strong>av</strong> skogsbruksmarker<br />
De tidigare un<strong>de</strong>rsökningar som gällt sulfatjordar har i<br />
huvudsak varit inrikta<strong>de</strong> på jordbruksmarker. Trots <strong>de</strong>tta<br />
kan man vid kartering <strong>av</strong> riskområ<strong>de</strong>na inom skogsbruket<br />
utnytt<strong>ja</strong> <strong>de</strong> förhandsdata som finns om riskområ<strong>de</strong>n inom<br />
jordbruket. Risken för att <strong>de</strong>t ska finnas surhetsproduceran<strong>de</strong><br />
jordlager i skogsmarker som ligger i närheten <strong>av</strong><br />
<strong>sura</strong> odlingsmarker är antagligen större än <strong>de</strong>n genomsnittliga<br />
risken när <strong>de</strong>t gäller skogsmarker. Detsamma gäller<br />
<strong>de</strong> skogsbruksområ<strong>de</strong>n som ligger i <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>n<br />
för vattendrag som drabbats <strong>av</strong> allvarlig försurning.<br />
Det finns mycket få egentliga un<strong>de</strong>rsökningsresultat om<br />
vattendragens status på skogsmarker och skogsbrukets<br />
försurningsinverkan, och <strong>de</strong> observationsdata som har<br />
insamlats gäller endast enstaka områ<strong>de</strong>n. Det har också<br />
gjorts mycket få utredningar om riskområ<strong>de</strong>n (Willman<br />
2006). Av <strong>de</strong>n totala arealen <strong>sura</strong> sulfatjordar finns sannolikt<br />
en relativt sett mindre <strong>de</strong>l på skogsbruksmarker än<br />
på jordbruksmarker. Lokalt kan dock skogsbruket betydligt<br />
öka försurningen <strong>av</strong> vattendragen i synnerhet då åtgär<strong>de</strong>r<br />
görs på områ<strong>de</strong>n med källflö<strong>de</strong>n eller då <strong>av</strong>rinningsområ-<br />
31<br />
<strong>de</strong>t i projektet är större än normalt eller då en exceptionellt<br />
torr sommar sänker grundvattenytan till lägre jordlager än<br />
normalt. De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>s effekter på trädbestån<strong>de</strong>ts<br />
tillväxt har likaså un<strong>de</strong>rsökts ganska lite i Finland,<br />
och <strong>de</strong>t har visat sig att <strong>de</strong>t är svårt att skil<strong>ja</strong> effekterna<br />
från andra miljöfaktorers effekter (Kubin 1999, Svensson<br />
m.fl. 2000, Merilä m.fl. 2002, Lindroos m.fl. 2007). I Finland<br />
tor<strong>de</strong> <strong>de</strong>t inte alls ha publicerats beskrivningar <strong>av</strong><br />
sulfatjordsprofiler i skogsbruksanvändning eller resultat<br />
från kemiska analyser <strong>av</strong> <strong>de</strong>ssa jordar.<br />
I pilotprojektet (VESPA) som gäll<strong>de</strong> bästa praxis i fråga om<br />
vattenskydd vid iståndsättningsdikning och markbearbetning<br />
kun<strong>de</strong> man år 2006 konstatera att man med hjälp <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong>t landsomfattan<strong>de</strong> geofysikaliska lågflygningsmaterial<br />
som Geologiska forskningscentralen har tillgång till kan<br />
bestämma <strong>de</strong> vidsträckta finkorniga jordlager som finns<br />
på potentiella <strong>sura</strong> sulfatjordsområ<strong>de</strong>n. Samtidigt kan man<br />
un<strong>de</strong>rsöka tjockleken på <strong>de</strong>t torvskikt som finns ovanpå<br />
<strong>de</strong>ras mineraljordslager. Denna uppgift är väsentlig vid<br />
planering <strong>av</strong> iståndsättningsdikning och vid vattenskyd<strong>de</strong>t<br />
(Makkonen m.fl. 2006).<br />
6.1.4. Karteringar <strong>av</strong> älvar, åar och bäckar<br />
Älvar, åar och bäckar har i synnerhet i Österbotten kartlagts<br />
åtminstone sedan 1970-talet. Då har man un<strong>de</strong>rsökt<br />
urlakning <strong>av</strong> ämnen ur <strong>sura</strong> sulfatjordar och ämnenas inverkan<br />
på vattenkvaliteten (bland annat Manninen 1970,<br />
Palko m.fl. 1985, 1988, Åström 1996, Åström m.fl. 1995,<br />
1996, 1997). I några karteringar har man un<strong>de</strong>rsökt sv<strong>av</strong>elisotoper<br />
för att få veta vattnets ursprung (bland annat<br />
Backlund m.fl. 2005, Åström m.fl. 2005).<br />
I Finland kartla<strong>de</strong>s un<strong>de</strong>r åren 1987–1990 sammanlagt 1<br />
165 bäckar och 1 172 sjöar (Lahermo m.fl. 1995). Varje<br />
bäckprov <strong>mot</strong>svara<strong>de</strong> ett <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong> på ca 30 km2<br />
och varje sjöprov ett områ<strong>de</strong> på ca 0,01–10 km2. Resultaten<br />
visa<strong>de</strong> på höga grundämneshalter särskilt vid kusten.<br />
Un<strong>de</strong>r åren 2002–2003 togs vattenprov i 21 älvar eller åar<br />
vid <strong>de</strong>n österbottniska kusten (Roos & Åström 2005). Proven<br />
togs åtta gånger på våren, sommaren och hösten. Av<br />
proven analysera<strong>de</strong>s 35 grundämnen, <strong>av</strong> vilka så många<br />
som 24 laka<strong>de</strong>s ur främst från <strong>sura</strong> sulfatjordar. Av rapporten<br />
framgår att urlakningen från <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> har<br />
en stor negativ påverkan på åar och älvar i områ<strong>de</strong>t. Åarna<br />
och älvarna klassificera<strong>de</strong>s utifrån halterna <strong>av</strong> potentiellt<br />
skadliga ämnen (bild 6). Den beräkna<strong>de</strong> effekten var minst<br />
i Lestijoki, i Lappfjärds å och i Perho å och störst i Solf å,<br />
Vörå å och Malax å. Denna klassificering kan användas<br />
när man planerar dikning och <strong>de</strong>n visar också vilka åar eller<br />
älvar som är i behov <strong>av</strong> specialåtgär<strong>de</strong>r.
Medianhalterna <strong>av</strong> metaller jämför<strong>de</strong>s i 47 åar och älvar<br />
(<strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>t > 500 km2) i Sverige och Finland, för<br />
att man skulle få veta i vilken utsträckning ämnen från <strong>sura</strong><br />
sulfatjordar har urlakats till <strong>de</strong>m. Proven togs år 2002 vid<br />
vattendragens mynningar i Bottniska viken eller Finska<br />
viken. I vattenproven analysera<strong>de</strong>s arsenik (As), kadmium<br />
(Cd), krom (Cr), järn (Fe), nickel (Ni), bly (Pb) och zink (Zn).<br />
I Teuvanjoki och i Malax å var halterna <strong>av</strong> kadmium, nickel<br />
och zink högre än halterna <strong>av</strong> andra metaller. I tidigare un-<br />
32<br />
<strong>de</strong>rsökningar har man konstaterat att urlakningen <strong>av</strong> <strong>de</strong>ssa<br />
tre metaller ur <strong>sura</strong> sulfatjordar är riklig. Österbottens vattendrag<br />
är ganska små, vilket minskar utspädningen <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong>t <strong>sura</strong> vattnet. När en betydan<strong>de</strong> <strong>de</strong>l <strong>av</strong> ett vattendrags<br />
<strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong> består <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar, blir resultatet<br />
ett mycket surt och metallhaltigt vatten. Sulfatjordarna i<br />
Österbotten verkar också vara kompaktare och mer problematiska<br />
än på andra ställen vid kusten <strong>av</strong> Bottniska<br />
viken. (Bild 7, Roos & Åström 2006.)<br />
Bild 6. Klassificering <strong>av</strong> åarna och älvarna i Österbotten utifrån metallhalterna. Föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> ämnen un<strong>de</strong>rsöktes: aluminium (Al), beryllium (Be),<br />
kadmium (Cd), kobolt (Co), koppar (Cu), mangan (Mn), nickel (Ni), torium (Th), tallium (Tl), uran (U) och zink (Zn). (Roos & Åström 2005).<br />
Bild 7. Medianhalterna <strong>av</strong> kadmium, nickel och zink i vattendrag i Sverige och Finland (Roos & Åström 2006).
6.1.5. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
Förekomsten <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar och <strong>de</strong> risker som jordarna<br />
medför för att vattendragen ska belastas bor<strong>de</strong><br />
kartläggas i hela Finland med enhetliga meto<strong>de</strong>r före år<br />
2015. Man bor<strong>de</strong> snarast möjligt ta fram enhetliga karteringsmeto<strong>de</strong>r<br />
och komma överens om klassificeringskriterier<br />
i Finland. För att ta fram karteringsmeto<strong>de</strong>r och<br />
klassificeringskriterier bor<strong>de</strong> man redan år 2009 bilda en<br />
arbetsgrupp med uppgift att bestämma förfaringssätt samt<br />
kriterier.<br />
Tidigare karteringar <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar bor<strong>de</strong> samlas och<br />
på basis <strong>av</strong> <strong>de</strong>m bor<strong>de</strong> man göra upp ett geodatamaterial<br />
som kun<strong>de</strong> utnytt<strong>ja</strong>s som utgångsmaterial för <strong>de</strong>n riksomfattan<strong>de</strong><br />
fortsatta karteringen. <strong>På</strong> basis <strong>av</strong> <strong>de</strong> gamla karteringarna<br />
och bakgrundsdata om jordmån, höjd m.m. bor<strong>de</strong><br />
man ta fram en angelägenhetsordning för karteringen skilt<br />
för varje <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>. Samtidigt bor<strong>de</strong> man samla <strong>de</strong><br />
data som finns om egenskaperna hos <strong>de</strong> typiska sulfatjordsprofilerna<br />
(sulfidskiktens djup, pH, sv<strong>av</strong>elmängd osv.).<br />
De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> bor<strong>de</strong> kartläggas systematiskt.<br />
Resultatet <strong>av</strong> karteringen bor<strong>de</strong> vara tillräckliga utgångsdata<br />
om riskområ<strong>de</strong>nas läge med tanke på planeringen <strong>av</strong><br />
markanvändning, torrläggningar och vattenskydd. Målet är<br />
att metodutvecklingen och karteringen <strong>av</strong> <strong>de</strong> värsta områ<strong>de</strong>na<br />
ska vara klar un<strong>de</strong>r åren 2009–2011, men karteringen<br />
<strong>av</strong> hela lan<strong>de</strong>t kommer att ta längre tid beroen<strong>de</strong> på<br />
noggrannhetsnivån och <strong>de</strong> tillgängliga resurserna.<br />
De senaste un<strong>de</strong>rsökningarna (Nordmyr 2008) visar att<br />
<strong>de</strong>t i älvarnas och åarnas <strong>de</strong>ltan och utanför <strong>de</strong>m bildas<br />
mycket metallrika sediment, från vilka metaller kan frigöras<br />
på grund <strong>av</strong> hydrologiska förändringar och förändringar<br />
i klimatet samt på grund <strong>av</strong> landhöjningen. Även <strong>de</strong>ssa<br />
områ<strong>de</strong>n bor<strong>de</strong> kartläggas.<br />
Det är Geologiska forskningscentralen som har <strong>de</strong>t främsta<br />
ansvaret för karteringen <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>. För att<br />
karteringsmeto<strong>de</strong>rna ska kunna utvecklas och karteringarna<br />
snabbt genomföras krävs en betydan<strong>de</strong> tilläggsfinansiering.<br />
Utvecklingen <strong>av</strong> karteringsmeto<strong>de</strong>rna ingår<br />
i ansökan för projektet Catermass för åren 2010–2012<br />
(bilaga 5). Därutöver behövs statlig tilläggsfinansiering för<br />
att man ska få <strong>sulfatjordarna</strong> kartlagda före år 2015. Till exempel<br />
finansieringen <strong>av</strong> regionalutveckling bor<strong>de</strong> inriktas<br />
på kartering <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>. <strong>På</strong> områ<strong>de</strong>t Siikajoki<br />
- Pyhäjoki har man ansökt om finansiering för ett regionutvecklingsprojekt<br />
där man ska utreda förekomsten <strong>av</strong><br />
sulfatjordar och planera förebyggan<strong>de</strong> <strong>av</strong> surhetsproblem.<br />
Geologiska forskningscentralen har preliminärt uppskattat<br />
att kostna<strong>de</strong>n för karteringen <strong>av</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> skulle<br />
uppgå till drygt 9 miljoner euro (Bilaga 4). Vid karteringen<br />
33<br />
bor<strong>de</strong> man prioritera <strong>de</strong> områ<strong>de</strong>n som man vet är mest<br />
problematiska. Karteringsuppgifterna bör publiceras som<br />
geodata, som alla skulle ha gratis tillgång till.<br />
Vid kartering <strong>av</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> är föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r centrala:<br />
• Praktiska verktyg för kartering och bedömning <strong>av</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
så att karteringen kan utföras ekonomiskt och<br />
effektivt<br />
• Enhetliga kriterier för att i<strong>de</strong>ntifiera <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
• Ihopsamling <strong>av</strong> data om läget för och egenskaperna hos<br />
<strong>de</strong> riskområ<strong>de</strong>n som man i dagens läge känner till eller<br />
antar finns och införan<strong>de</strong> <strong>av</strong> data i en gemensam geodatabas<br />
• En noggrannare kartering <strong>av</strong> surheten i åkerskiften och<br />
bestämning <strong>av</strong> så kalla<strong>de</strong> hotspot-områ<strong>de</strong>n.<br />
• Kartering <strong>av</strong> skogsmarker, torvproduktionsområ<strong>de</strong>nas<br />
bottenjord och andra objekt som ligger utanför åkerområ<strong>de</strong>n<br />
samt bestämning <strong>av</strong> hotspot-områ<strong>de</strong>n<br />
• Kartering <strong>av</strong> nya potentiella sulfatjordar som uppkommer<br />
på grund <strong>av</strong> landhöjningen<br />
• Un<strong>de</strong>rsökning <strong>av</strong> berggrund som består <strong>av</strong> svartskiffer<br />
• Ett riksomfattan<strong>de</strong> heltäckan<strong>de</strong> sammandrag i form <strong>av</strong><br />
ett geodatamaterial <strong>av</strong> var <strong>sura</strong> sulfatjordar finns, vilka<br />
egenskaper <strong>de</strong> har och vilka miljörisker <strong>de</strong> medför.<br />
6.2. Olägenheter<br />
6.2.1. Ytvatten<br />
Dränering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar inverkar menligt på vattendragens<br />
organismer direkt genom att <strong>de</strong>n ökar vattnets<br />
surhet och indirekt genom att <strong>de</strong>t <strong>sura</strong> vattnet ökar många<br />
metallers löslighet och därmed gör vattnet giftigare och<br />
problemen orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> metallerna värre (Fältmarsch m.fl.<br />
2008). I <strong>sura</strong> vatten minskar <strong>de</strong> levan<strong>de</strong> organismernas<br />
och växtlighetens biologiska mångfald kraftigt, eftersom<br />
endast få arter kan leva och föröka sig i för<strong>sura</strong><strong>de</strong> vatten.<br />
Typiska förlorare i <strong>sura</strong> förhållan<strong>de</strong>n är musslor och<br />
snäckor, vilkas kalkskal inte tål långvarig surhet. Även <strong>de</strong><br />
flesta skaldjuren, såsom bland annat kräftorna, är känsliga<br />
för försurning, liksom också insektslarver och fiskar.<br />
Arternas känslighet varierar och <strong>de</strong> känsligaste arterna<br />
försvinner först. Många arters ägg och nykläckta ungar är<br />
mer känsliga för surhetens inverkan än fullvuxna indivi<strong>de</strong>r.<br />
Exempelvis laxfiskarnas rom exponeras för surhet bå<strong>de</strong><br />
un<strong>de</strong>r höstens och un<strong>de</strong>r vårens maximi<strong>av</strong>rinningar. När<br />
<strong>de</strong>t gäller öringarna exponeras rommen men också ynglen,<br />
som uppehåller sig i åar och älvar i några års tid. Problemet<br />
med sikarna i sin tur är att <strong>de</strong> leker vid älvarnas nedre lopp<br />
och i <strong>de</strong>ltan, vilka i allmänhet är <strong>de</strong> mest problematiska<br />
områ<strong>de</strong>na med <strong>av</strong>seen<strong>de</strong> på surheten.
I synnerhet <strong>de</strong> organismer som andas genom gälar li<strong>de</strong>r<br />
<strong>av</strong> försurningen. Gälarnas ytor är milt basiska och i <strong>sura</strong><br />
vatten där metallhalten är hög fälls därför metaller ut på<br />
gälarna och tillsammans med <strong>de</strong>t slemskikt som <strong>av</strong>söndras<br />
för att skydda gälarna bildar metallerna ett lager som<br />
inte släpper igenom syre. Detta le<strong>de</strong>r till att organismen<br />
kvävs. I mycket <strong>sura</strong> vatten lossnar <strong>de</strong> översta cellskikten<br />
på fiskarnas gälar och fisken dör antingen på grund <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong> giftiga metallerna i vattnet eller på grund <strong>av</strong> en os<strong>mot</strong>isk<br />
chock då hindret mellan fiskarnas vävnadsvätska och<br />
vattnet försvinner. Organismer som inte andas via gälar<br />
(t.ex. skalbaggar och vattenspindlar) kan öka i antal och bli<br />
domineran<strong>de</strong> i <strong>sura</strong> vatten, eftersom bå<strong>de</strong> <strong>de</strong>ras konkurrenter<br />
och rovdjur fattas.<br />
Surheten kan påverka organismerna och växtligheten även<br />
indirekt via sediment. Detta sker i synnerhet i åars och<br />
älvars <strong>de</strong>ltan, där surt vatten möter h<strong>av</strong>svatten, vilket le<strong>de</strong>r<br />
till att metaller faller ut i form <strong>av</strong> oxi<strong>de</strong>r och även binds till<br />
humus. <strong>På</strong> <strong>de</strong>tta områ<strong>de</strong> där utfällningar sker finns <strong>de</strong>t i<br />
sedimenten mycket metaller som kan försvaga bottendjuren<br />
och ge <strong>de</strong>m utvecklingsstörningar och missbildningar.<br />
Vattendragens ekologiska status<br />
Dränering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar påverkar bå<strong>de</strong> vattnens<br />
ekologiska och kemiska status. Vid ekologisk klassificering<br />
in<strong>de</strong>las vattnen i fem klasser (hög, god, måttlig, otillfredsställan<strong>de</strong><br />
och dålig) med hjälp <strong>av</strong> <strong>de</strong> organismer som<br />
beskriver vattenförekomstens status. Vid bedömningen <strong>av</strong><br />
status beaktas också vattnets kvalitet samt hydrologiska<br />
och morfologiska egenskaper. Vid <strong>de</strong>n ekologiska klassificeringen<br />
ser man <strong>de</strong>n negativa effekten <strong>av</strong> dränering <strong>av</strong><br />
<strong>sura</strong> sulfatjordar särskilt i bottendjuren och fiskbestån<strong>de</strong>t.<br />
De få objekt som i Finland har konstaterats vara dåliga<br />
vid fisk- eller bottendjursklassificeringen har i allmänhet<br />
varit <strong>de</strong> <strong>sura</strong> älvarna och åarna i Österbotten. Sådana<br />
objekt är exempelvis Vörå å, Purmo å, Kovjoki å och nedre<br />
<strong>de</strong>len <strong>av</strong> Lappo å. Dessutom finns <strong>de</strong>t i Österbotten rikligt<br />
med andra vattendrag där påverkan på fiskerinäringen är<br />
minst lika stor, men för <strong>de</strong>m finns <strong>de</strong>t inte något klassificeringsmaterial<br />
tillgängligt. I bild 8 finns en karta över <strong>de</strong>n<br />
ekologiska klassificeringen <strong>av</strong> Finlands ytvatten.<br />
I fråga om nästan alla objekt som i <strong>de</strong>t västra vattenförvaltningsområ<strong>de</strong>t<br />
konstaterats ha en dålig ekologisk status<br />
beror <strong>de</strong>t på att <strong>de</strong>t finns sulfatjordar i <strong>de</strong>ras <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>.<br />
<strong>På</strong>verkan <strong>av</strong> dränering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar innebär<br />
också att många vattendrag har en otillfredsställan<strong>de</strong> eller<br />
måttlig status. Man kan allmänt säga att <strong>de</strong> vattendrag som<br />
ligger un<strong>de</strong>r höjdkurvan 60 meter i synnerhet i Österbotten<br />
(kusten, Mellersta Österbotten, Södra Österbotten) och<br />
<strong>de</strong>lvis också i Satakunta och Egentliga Finland har en ekologisk<br />
status som är högst måttlig, vilket till stor <strong>de</strong>l beror<br />
34<br />
på dränering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar. Även i Ule älvs–Ijo älvs<br />
vattenförvaltningsområ<strong>de</strong> ser man olägenheter orsaka<strong>de</strong><br />
<strong>av</strong> dränering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar. Detta fenomen kan konstateras<br />
på allt fler områ<strong>de</strong>n och olägenheterna har blivit<br />
allvarligare på 2000-talet. Klassificering <strong>av</strong> <strong>de</strong>n ekologiska<br />
statusen har gjorts främst för stora och me<strong>de</strong>lstora åar och<br />
älvar. Sulfatjordarnas påverkan i mindre åar och älvar har<br />
man knappt alls övervakat eller un<strong>de</strong>rsökt. Till <strong>de</strong>nna <strong>de</strong>l<br />
bör övervakningen förbättras.<br />
Vattendragens kemiska status<br />
Effekterna <strong>av</strong> dränering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar syns särskilt<br />
klart vid <strong>de</strong>n kemiska klassificeringen. Vid <strong>de</strong>n kemiska<br />
klassificeringen granskas halterna <strong>av</strong> <strong>de</strong> så kalla<strong>de</strong> prioritera<strong>de</strong><br />
ämnen som EU har bestämt ska användas. Den<br />
kemiska statusen anses vara god om ämnenas miljökvalitetsnormer<br />
inte överskrids. Till <strong>de</strong> prioritera<strong>de</strong> ämnena<br />
hör bland annat flera metaller. Nästan alla objekt som vid<br />
<strong>de</strong>n kemiska klassificeringen i Finland har bedömts ha en<br />
sämre status än god finns på sulfatjordar. I bild 9 visas <strong>de</strong>n<br />
kemiska klassificeringen <strong>av</strong> Finlands ytvatten.<br />
I Österbottens åar och älvar överskrids kvalitetsnormerna<br />
för särskilt kadmium och ställvis sannolikt också för nickel.<br />
Av <strong>de</strong> åar och älvar som omfattas <strong>av</strong> <strong>de</strong>n riksomfattan<strong>de</strong><br />
övervakningen har Lappo å, Kyro älv, Närpes å och Eura å<br />
en sämre status än god på grund <strong>av</strong> höga kadmiumhalter.<br />
Enligt <strong>de</strong> un<strong>de</strong>rsökningar som utförts <strong>av</strong> Institutionen för<br />
geologi och mineralogi vid Åbo Aka<strong>de</strong>mi är metallhalterna<br />
i många mindre vattendrag högre än i <strong>de</strong> vattendrag som<br />
omfattas <strong>av</strong> <strong>de</strong>n riksomfattan<strong>de</strong> övervakningen. Enligt<br />
<strong>de</strong>ssa un<strong>de</strong>rsökningar har huvud<strong>de</strong>len <strong>av</strong> <strong>de</strong> små vattendrag<br />
som mynnar ut i h<strong>av</strong>et mellan Lestijoki och Närpes å<br />
och i vilka man har observerat allvarliga surhetsproblem<br />
konstaterats ha en status som är sämre än god. Kvalitetsnormen<br />
vad gäller kadmiumhalten överskrids sannolikt<br />
även i många andra vattendrag som påverkas <strong>av</strong> sulfatjordar<br />
(t.ex. Sirppujoki), men <strong>de</strong>t finns inga mätdata som<br />
skulle bekräfta <strong>de</strong>t.
Bild 8. Totalbedömning <strong>av</strong> ytvattnens ekologiska status i Finland (Hertta-registret, 2008).<br />
35
Bild 9. Ytvattnens kemiska status i Finland (Hertta-registret, 2008).<br />
36
6.2.2. Grundvattenområ<strong>de</strong>n och<br />
vattenförsörjning<br />
Det har inte gjorts någon utredning om <strong>de</strong> problem som <strong>de</strong><br />
<strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> medför för grundvattenområ<strong>de</strong>na och<br />
vattentäkterna. Vid <strong>de</strong>n österbottniska kusten och ställvis<br />
även någon annanstans har åsar på låga områ<strong>de</strong>n täckts<br />
<strong>av</strong> finare sediment, vilket bety<strong>de</strong>r att <strong>sura</strong> sulfatjordar kan<br />
påverka grundvattenområ<strong>de</strong>n. <strong>På</strong> sina håll kan man påträffa<br />
<strong>sura</strong> sulfatjordar även på åsarnas grövre randområ<strong>de</strong>n,<br />
där <strong>de</strong>n fina san<strong>de</strong>n <strong>av</strong> strandkrafterna har spridits flera<br />
kilometer från åsens kärna.<br />
De olägenheter som dikning medför kan på grundvattenområ<strong>de</strong>n<br />
också drabba grundvattnet, om man gräver igenom<br />
<strong>de</strong> täta lager som finns vid förekomstens randområ<strong>de</strong>n<br />
och dikesvattnen kan sugas upp i åsen. <strong>På</strong> låga områ<strong>de</strong>n<br />
kan också diken som löper genom ett grundvattenområ<strong>de</strong><br />
utgöra ett problem, om <strong>sura</strong> vatten som kommer från andra<br />
ställen leds genom grundvattenområ<strong>de</strong>t i ett dike från<br />
vilket <strong>de</strong> kan sugas upp i vattenförekomsten. Vattenuttag<br />
kan eventuellt också medföra att metaller frigörs, eftersom<br />
uttaget sänker grundvattenytan i områ<strong>de</strong>t. I allmänhet ligger<br />
vattentäkterna i åsarnas kärnor, men effekterna kan<br />
sträcka sig ända till åsarnas randzoner. Med ti<strong>de</strong>n kan<br />
metaller transporteras till vattentäkten.<br />
Allmänt taget är grundvattnets pH lågt på stora områ<strong>de</strong>n<br />
vid <strong>de</strong>n österbottniska kusten och vattnet är syrefritt. Järn<br />
och mangan har löst sig i grundvatten och ställvis har man<br />
också observerat höga humushalter, vilket är ett tecken<br />
på att ytvatten har hamnat i grundvattenförekomsten. De<br />
<strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>s eventuella påverkan på grundvattenområ<strong>de</strong>na<br />
bor<strong>de</strong> un<strong>de</strong>rsökas, för att man vid en eventuell<br />
vattentäkt inte ska få en sämre kvalitet på grundvattnet.<br />
Samhällenas vattenförsörjning baserar sig i Finland i huvudsak<br />
på användning <strong>av</strong> grundvatten. Orsaken till att<br />
grundvattnet behöver behandlas är ofta grundvattnets<br />
surhet samt <strong>de</strong> förhöjda järn- och manganhalterna. De<br />
<strong>sura</strong> grundvattnen vid <strong>de</strong>n österbottniska kusten används<br />
allmänt för samhällenas vattenförsörjning. Samban<strong>de</strong>t<br />
mellan <strong>sura</strong> sulfatjordar och <strong>de</strong> <strong>sura</strong> grundvattnen i områ<strong>de</strong>t<br />
har un<strong>de</strong>rsökts. Vid behandling <strong>av</strong> hushållsvattnet<br />
kan grundvattnets surhet lätt minskas genom alkalisering<br />
<strong>av</strong> vattnet, till exempel genom kalkstensfiltrering. För att<br />
få bort metallerna ur grundvattnet krävs vanligen förutom<br />
reglering <strong>av</strong> pH även luftning (oxidation <strong>av</strong> metaller) och<br />
därefter vattenbehandling som baserar sig på filtrering<br />
(<strong>av</strong>lägsnan<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>de</strong> flockar som uppstår vid oxi<strong>de</strong>ringen).<br />
Ställvis har också humus hamnat i grundvattnet, och då<br />
kräver vattenreningen kemisk behandling (kemisk utfällning<br />
<strong>av</strong> humus) eller användning <strong>av</strong> membranteknik.<br />
37<br />
Ytvattnens surhet och <strong>de</strong> övriga kvalitetsproblem som <strong>de</strong>n<br />
medför försvårar på vissa ställen användningen <strong>av</strong> ytvatten<br />
som råvattenkälla för samhällen. Vattendrag som li<strong>de</strong>r <strong>av</strong><br />
surhet är man tvungen att använda som råvattenkälla exempelvis<br />
i Vasa (Kyro älv), i Jakobstad (Esse å) och i Nystad<br />
(sötvattenbassäng). Sura vatten används också som<br />
råvatten för industrin till exempel i Karleby, Jakobstad och<br />
Kaskö. De varieran<strong>de</strong> och tidvis höga metallhalterna som<br />
beror på dräneringsvattnet från <strong>sura</strong> sulfatjordar innebär<br />
utmaningar och problem i vattenverkens behandlingsprocess.<br />
För att säkerställa en tillräckligt god vattenkvalitet<br />
har man tagit i bruk behandlingsprocesser i flera steg och<br />
försökt få en jämn kvalitet på råvattnet. Till exempel vid<br />
Vasa vattenverk förbehandlas vattnet från Kyro älv (3,3<br />
milj. m3) kemiskt innan råvattnet når Molnträsket, som<br />
fungerar som utjämningsbassäng. Vattenintaget från Kyro<br />
älv till Molnträsket regleras enligt kvaliteten på älvvattnet.<br />
När vattenkvaliteten är som sämst utnytt<strong>ja</strong>s Molnträskets<br />
lagervolym (täcker behovet i max. 4 måna<strong>de</strong>r). I Jakobstad<br />
i sin tur har man planerat bygga en liknan<strong>de</strong> utjämningsbassäng<br />
i ett gammal bergsbrott. I dagens läge tas dock<br />
råvattnet till Jakobstads vattenverk direkt från Esse år,<br />
vars kvalitetsvariationer tidvis har orsakat problem i vattenbehandlingsprocessen,<br />
bland annat på grund <strong>av</strong> <strong>de</strong>n<br />
höga aluminiumhalten.<br />
6.2.3. Fiskerinäring<br />
Dräneringen <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar har utrotat eller kraftigt<br />
försvagat många lokalt och regionalt viktiga fiskbestånd<br />
vid Finlands västkust. I synnerhet i <strong>de</strong> vattendrag som helt<br />
eller i huvudsak ligger på områ<strong>de</strong>n med <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
har <strong>de</strong> egna fiskbestån<strong>de</strong>n nästan helt försvunnit. Exempel<br />
på sådana vattendrag är Närpes å, Solf å, Vörå å, Munsala<br />
å, Kimo å och Kälviänjoki. Även i sådana större vattendrag<br />
vilkas nedre lopp ligger på ett sulfatjordsområ<strong>de</strong> har fiskbestån<strong>de</strong>n<br />
kraftigt försvagats. Sådana är exempelvis Kyro älv,<br />
Lappo å, Kronoby å och Perho å. Åar och älvar är viktiga<br />
föröknings- och yngelproduktionsområ<strong>de</strong>n för vandringsfiskar<br />
och lokala fiskar. Av <strong>de</strong>n anledningen påverkar surheten<br />
ett betydligt större områ<strong>de</strong> i fråga om fiskerinäringen än i<br />
fråga om vattenkvaliteten. Surhetens effekter visar sig tydligt<br />
i yrkes- och fritidsfiskarnas fångster på <strong>de</strong>n finska sidan<br />
<strong>av</strong> Bottniska viken. Särskilt inom Kyro älvs influensområ<strong>de</strong>,<br />
dvs. i Kvarken, sjönk produktionen för många fiskbestånd<br />
(abborre, gädda, braxen, nors, lake, sik och gös) för lång<br />
tid efter <strong>de</strong>n omfattan<strong>de</strong> fiskdö<strong>de</strong>n un<strong>de</strong>r åren 1968–1971.<br />
Vissa arter har inte ännu återhämtat sig, eftersom <strong>sura</strong><br />
perio<strong>de</strong>r har förekommit även senare med 5–10 års mellanrum.<br />
De ekonomiska effekterna <strong>av</strong> <strong>de</strong>n fiskdöd som<br />
dräneringarna <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar har orsakat har oftast<br />
förblivit ganska oklara, eftersom kunskapen om fiskarnas<br />
regionala spridning och rörlighet är bristfällig. De <strong>sura</strong> sul-
fatjordarna har också haft en betydan<strong>de</strong> påverkan på <strong>de</strong>n<br />
fiskerinäringsmässiga bety<strong>de</strong>lsen <strong>av</strong> <strong>de</strong> utrotningshota<strong>de</strong><br />
vandringsfiskarna, såsom vandringssiken och h<strong>av</strong>söringen.<br />
När man riktar in åtgär<strong>de</strong>rna är <strong>de</strong>t viktigt att kraftfullt beakta<br />
och förebygga små surhetsproblem och risker för surhet.<br />
Sådana vattendrag är bland annat Kiminge älv, som ligger<br />
på Norra Österbottens miljöcentrals områ<strong>de</strong> och som hör<br />
till Natura-områ<strong>de</strong>na och är ett så kallat SAP-vattendrag<br />
(Salmon action plan). I <strong>de</strong>ssa visar sig effekterna <strong>av</strong> dränering<br />
<strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar nödvändigtvis inte direkt i fiskdöd.<br />
Fiskarnas lek kan lyckas, men surheten dödar rommen och<br />
<strong>de</strong> nykläckta ynglen, <strong>de</strong>t vill säga <strong>de</strong>t syns knappt någon<br />
död fisk alls. Den inträffa<strong>de</strong> fiskerinäringsmässiga skadan<br />
visar sig först flera år efteråt i form <strong>av</strong> att en eller flera<br />
årsklasser fattas i fångsten. Detta un<strong>de</strong>rstryker behovet<br />
<strong>av</strong> att rikta in karteringen och andra åtgär<strong>de</strong>r även på <strong>de</strong><br />
vattenområ<strong>de</strong>n där <strong>de</strong>t inte finns några synliga skador.<br />
Sådana är framförallt <strong>de</strong> vattendrag där laxfiskar förökar<br />
sig naturligt un<strong>de</strong>r hösten.<br />
De värsta effekterna orsakas <strong>av</strong> dräneringen <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
i områ<strong>de</strong>ts söta sjövatten (Bild 10). Sådana söta<br />
Bild 10. Torrläggning <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar vållar tidvis fiskdöd i stor skala.<br />
38<br />
vatten är exempelvis <strong>de</strong> h<strong>av</strong>svikar som uppdämts för vattentäkt<br />
samt fla<strong>de</strong>rna och glona vid landhöjningskusten.<br />
Det söta vattnets buffringsförmåga är svagare än h<strong>av</strong>svattnets,<br />
och <strong>de</strong> fiskar som inte kan fly surheten med hjälp <strong>av</strong><br />
en damm eller tröskel dör. Många fla<strong>de</strong>r och glon är un<strong>de</strong>r<br />
normala år viktiga lek- och yngelproduktionsområ<strong>de</strong>n, men<br />
på grund <strong>av</strong> dränering <strong>av</strong> jord- och skogsbruksområ<strong>de</strong>n<br />
uppströms kan <strong>de</strong> förlora sin fiskerinäringsmässiga bety<strong>de</strong>lse<br />
för årtion<strong>de</strong>n.<br />
6.2.4. Jordbruk<br />
Man förstod redan i bör<strong>ja</strong>n <strong>av</strong> 1900-talet att <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
är ett betydan<strong>de</strong> problem för jordbruket. Frågan<br />
behandla<strong>de</strong>s i flera publikationer (t.ex. Aarnio 1922, Kivinen<br />
1938c, 1944, 1950). Från första bör<strong>ja</strong>n konstatera<strong>de</strong>s<br />
att <strong>de</strong> <strong>sura</strong> salter som med kapillärvattnet stiger upp i bearbetningsskiktet<br />
och markytan har en negativ påverkan<br />
på användningen <strong>av</strong> <strong>de</strong>ssa marker för jordbruk. I Kivinens<br />
(1944) publikation fanns bil<strong>de</strong>r på en ”steril alunjord” som<br />
var helt växtlös. Kivinen beskrev processerna i <strong>sulfatjordarna</strong><br />
på ett sätt som nästan <strong>mot</strong>svarar nuvaran<strong>de</strong> uppfattningar<br />
och nämn<strong>de</strong> också fiskdöd. Kivinen skrev att man
på vissa ställen vid Bottniska vikens kuster har konstaterat<br />
att un<strong>de</strong>r regniga somrar som följer på många regnfattiga<br />
somrar har regnvattnen transporterat så mycket alun till<br />
vissa h<strong>av</strong>svikar att <strong>de</strong>ras vatten har blivit all<strong>de</strong>les klart,<br />
och samtidigt har fiskarna försvunnit. Redan i tidiga publikationer<br />
(t.ex. Kivinen 1938) 1) g<strong>av</strong>s rå<strong>de</strong>t att inte sprida<br />
ut sulfidhaltiga dikesgrävmassor på åkrarna, 2) varna<strong>de</strong>s<br />
för djup plöjning, som lyfter <strong>de</strong>n <strong>sura</strong> jord som finns un<strong>de</strong>r<br />
bearbetningsskiktet till rotskiktet, 3) betona<strong>de</strong>s bety<strong>de</strong>lsen<br />
<strong>av</strong> en effektiv dränering för att från ytjor<strong>de</strong>n hålla borta <strong>de</strong><br />
salter som finns i kapillärvattnen, 4) odling <strong>av</strong> växter som<br />
tål surhet på <strong>de</strong>ssa marker (råg, h<strong>av</strong>re, potatis, gräs) och<br />
5) kalkning <strong>av</strong> åkrar. Aarnio (1922) med<strong>de</strong>la<strong>de</strong> att på <strong>de</strong>ssa<br />
områ<strong>de</strong>n är ett tryggt djup för grundvattenytan en meter.<br />
Fastän man i Laihela starta<strong>de</strong> ett försök med kalkning <strong>av</strong><br />
en sur sulfatjord redan år 1928 (Honk<strong>av</strong>aara 1951, Sillanpää<br />
1978), gjor<strong>de</strong>s en större serie försök med kalkning <strong>av</strong><br />
sulfatjordar först un<strong>de</strong>r åren 1955–1956. I <strong>de</strong>ssa konstatera<strong>de</strong>s<br />
att man på okalka<strong>de</strong> rutor fick en spannmålsskörd<br />
på i genomsnitt bara 1 130 kg/ha, men kalkning med 8<br />
ton/ha öka<strong>de</strong> skör<strong>de</strong>n med i genomsnitt 38 %, en rikligare<br />
kalkning ännu mer. Även på sulfatjordar har täckdikning<br />
blivit en ve<strong>de</strong>rtagen metod för lokaldränering. Med täckdikning<br />
blir dräneringseffekten mycket större än med öppna<br />
diken. I Österbotten har man i enlighet med <strong>de</strong>ssa riktlinjer<br />
med jordbruket som utgångspunkt genomfört många projekt<br />
där man målmedvetet har förbättrat dräneringsläget i<br />
odlingsjordar. Projektet inom vilket man gjor<strong>de</strong> kompletteringsdränering<br />
på Rintalaområ<strong>de</strong>t tor<strong>de</strong> vara ett <strong>av</strong> <strong>de</strong><br />
mest betydan<strong>de</strong>. Odling på sulfatjordar un<strong>de</strong>rsöktes igen<br />
först på 1980-talet, när man som en <strong>de</strong>l <strong>av</strong> en studie om<br />
bekämpning <strong>av</strong> olägenheter orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> surhet fäste uppmärksamhet<br />
vid <strong>de</strong>n i någon mån <strong>av</strong>vikan<strong>de</strong> mineralsammansättningen<br />
hos odlingsväxterna på Limingoområ<strong>de</strong>t<br />
(t.ex. Palko 1988,1994). Mäng<strong>de</strong>n skörda<strong>de</strong> odlingsväxter<br />
har bestämts åtminstone i <strong>de</strong> dikningsförsök som gjorts<br />
på Tupos försöksområ<strong>de</strong> (Palko 1988) och på ett områ<strong>de</strong><br />
med reglerbar dränering i Ilmola (Bärlund m.fl. 2004), men<br />
även i <strong>de</strong>ssa försök låg huvudvikten vid un<strong>de</strong>rsökning <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong> problem som <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>av</strong>rinningsvattnen orsakar.<br />
I projekt som gällt reglerbar dränering och reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning<br />
har utöver urlakningen <strong>av</strong> kväve även skördarnas<br />
storlek varit ett centralt un<strong>de</strong>rsökningsobjekt. Dessa<br />
un<strong>de</strong>rsökningar har dock inte främst varit inrikta<strong>de</strong> på <strong>de</strong><br />
<strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>, fastän <strong>de</strong> nog har funnits med bland<br />
försöksplatserna. Åtminstone på Sö<strong>de</strong>rfjär<strong>de</strong>ns områ<strong>de</strong><br />
(Vasa/Korsholm) har några odlare enligt dräneringstekniker<br />
Rainer Rosendahl (uppgiften g<strong>av</strong>s muntligt 10.9.2008)<br />
med hjälp <strong>av</strong> reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning och återanvändning<br />
<strong>av</strong> <strong>av</strong>rinningsvatten fått större skördar efter att på<br />
sommaren ha pumpat in mera vatten via regleringsbrunnarna.<br />
Systematiska un<strong>de</strong>rsökningsdata finns emellertid<br />
inte om hur mycket större skördar man har fått, med vilka<br />
39<br />
växter <strong>de</strong>t skulle löna sig att använda meto<strong>de</strong>n och hur<br />
stora kostna<strong>de</strong>r meto<strong>de</strong>n medför.<br />
Eftersom förbättring <strong>av</strong> dräneringsläget i sulfatjordar har<br />
lett till större skördar och ökad odlingssäkerhet kan man<br />
dra <strong>de</strong>n slutsatsen att åtminstone en betydan<strong>de</strong> minskning<br />
<strong>av</strong> dräneringen skulle medföra problem för växtodlingen på<br />
sulfatjordar. Många odlingsväxter skulle igen bör<strong>ja</strong> lida <strong>av</strong><br />
ett för högt grundvattenstånd och därmed <strong>av</strong> <strong>de</strong>t salta och<br />
<strong>sura</strong> kapillärt stigan<strong>de</strong> vatten som når rotzonen. Det finns<br />
inga forskningsdata om hur mycket dräneringen eventuellt<br />
kun<strong>de</strong> minskas och med vilka växter <strong>de</strong>t vore möjligt.<br />
De observationer som gjorts vid reglerbar dränering och<br />
reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning stö<strong>de</strong>r <strong>de</strong>n uppfattningen att<br />
åtminstone ett visst mått <strong>av</strong> minskning och reglering <strong>av</strong><br />
dräneringen är möjlig.<br />
6.2.5. Skogsbruk<br />
Om <strong>de</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordsskiktens påverkan på skogarnas<br />
tillväxt vet man ganska litet. De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> ligger i<br />
allmänhet på myrmarker med ett tunt torvlager, på vilka virkesproduktionens<br />
förutsättningar med <strong>av</strong>seen<strong>de</strong> på vatten-<br />
och näringshushållningen kun<strong>de</strong> vara goda. Å andra sidan<br />
vet man att <strong>de</strong>t är svårare att anlägga plantbestånd på <strong>sura</strong><br />
sulfatjordar än <strong>de</strong>t i genomsnitt är på andra skogsmarker,<br />
men om effekter på äldre träds tillväxt har man nästan ingen<br />
kunskap och eventuella effekter är svåra att skil<strong>ja</strong> från<br />
andra miljöfaktorers effekter (Kubin 1999, Svensson m.fl.<br />
2000, Merilä m.fl. 2002, Lindroos m.fl. 2007). Det är möjligt<br />
att trädbestån<strong>de</strong>ts rotsystem blir skadat om vattnet kring<br />
rotsystemet är mycket surt. Detta bety<strong>de</strong>r att växtförluster i<br />
trädbestånd kan förekomma även i äldre skogsbestånd. Det<br />
finns inte tillräckligt med forskningsdata om växtförluster,<br />
och <strong>de</strong>t är möjligt att <strong>de</strong>n sämre tillväxten också beror på en<br />
oförmånlig vattenhushållning och/eller obalans vad gäller<br />
jordmånens näringsämnen. Effekterna <strong>av</strong> <strong>de</strong>ssa förhållan<strong>de</strong>n<br />
kan inte skil<strong>ja</strong>s från effekterna <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar. Å<br />
andra sidan påverkar <strong>de</strong> sv<strong>av</strong>elpartiklar som är bundna till<br />
jordpartiklar inte nödvändigtvis alls trädbestån<strong>de</strong>ns tillväxt<br />
om <strong>de</strong> inte kan reagera med syre och vatten.<br />
6.2.6. Torvproduktion<br />
Torvproduktionsområ<strong>de</strong>na ligger på myrar som har ett<br />
tjockt torvlager och i vars bottenjord <strong>de</strong>t kan finnas sulfid.<br />
Förekomsten <strong>av</strong> sulfidsediment på myrbottnen har ingen<br />
betydan<strong>de</strong> inverkan på torvproduktionen. Däre<strong>mot</strong> kan<br />
efteranvändning <strong>av</strong> produktionsområ<strong>de</strong>t för åkerodling eller<br />
skogsbruk medföra <strong>de</strong> olägenheter som beskrivs i <strong>de</strong><br />
punkter där jord- och skogsbruket behandlas.<br />
Vattnen som finns utanför torvproduktionsområ<strong>de</strong>na leds<br />
förbi produktionsfälten. Dräneringsvattnet från produk-
tionsområ<strong>de</strong>na leds via vattenskyddskonstruktioner bort<br />
från produktionsområ<strong>de</strong>na. Kantdikena, liksom också<br />
produktionsfältens utloppsdiken, når ofta ända ner till<br />
mineraljor<strong>de</strong>n. <strong>På</strong> produktionsfält når tegdikenas dräneringseffekt<br />
ända ner till <strong>de</strong>n un<strong>de</strong>rliggan<strong>de</strong> mineraljor<strong>de</strong>n<br />
i allmänhet först i slutske<strong>de</strong>t <strong>av</strong> produktionen. Den dräneringseffekt<br />
som dikningsarrangemangen i samband med<br />
efteranvändning har kan nå ännu djupare i bottenjor<strong>de</strong>n,<br />
varvid riskerna för surhetsbelastning blir stora där <strong>de</strong>t finns<br />
sulfidsediment.<br />
6.2.7. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
Man känner ganska väl till <strong>de</strong> allmänna olägenheter som<br />
dränering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar medför för jordbruksproduktionen<br />
och ytvattnens status. Mindre kända och un<strong>de</strong>rsökta<br />
är <strong>de</strong> surhetsproblem som <strong>sulfatjordarna</strong> medför<br />
för skogsbruket, för efteranvändningen <strong>av</strong> <strong>de</strong> områ<strong>de</strong>n<br />
som frigörs efter torvproduktion och för grundvattnen.<br />
Man bor<strong>de</strong> inleda en studie om <strong>sulfatjordarna</strong>s eventuella<br />
påverkan på skogens tillväxt. Den eventuella påverkan<br />
<strong>av</strong> surhet i jordmånen på grundvattenkvaliteten bor<strong>de</strong> utredas.<br />
Likaså bor<strong>de</strong> man un<strong>de</strong>rsöka <strong>de</strong>n påverkan som<br />
torvproduktion på områ<strong>de</strong>n med sulfatjord och eftervår<strong>de</strong>n<br />
och efteranvändningen <strong>av</strong> områ<strong>de</strong>na har på surheten i<br />
yt- och grundvatten.<br />
Kunskapen om <strong>de</strong>n påverkan som surhet från <strong>sulfatjordarna</strong><br />
har på ytvattnens ekologiska och kemiska status bor<strong>de</strong><br />
breddas. I <strong>de</strong>n riksomfattan<strong>de</strong> övervakningen <strong>av</strong> vattnens<br />
status bor<strong>de</strong> man få med tillräckligt med objekt på områ<strong>de</strong>n<br />
med sulfatjordar och <strong>de</strong>t behövs mera övervakningsdata<br />
över halterna <strong>av</strong> lösliga metaller i vattendragen. När <strong>de</strong>t<br />
gäller fiskerinäringen behövs en systematisk observation<br />
40<br />
<strong>av</strong> fiskdöd, och för <strong>de</strong>tta ändamål bor<strong>de</strong> ett fiskdödsregister<br />
upprättas. Även på andra sätt bor<strong>de</strong> man utreda <strong>de</strong>n<br />
påverkan surheten i jordmånen har på fiskerinäringen.<br />
Man bor<strong>de</strong> i betydligt större utsträckning än nu satsa på<br />
un<strong>de</strong>rsökning <strong>av</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>s ekonomiska och sociala<br />
effekter och utveckla stödsystem för beslutsfattan<strong>de</strong>t.<br />
Kostna<strong>de</strong>rna för att förebygga och bekämpa olägenheter<br />
orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar bor<strong>de</strong> utredas. Man bor<strong>de</strong><br />
särskilt utreda <strong>de</strong> kostna<strong>de</strong>r, <strong>de</strong>n nytta och <strong>de</strong> olägenheter<br />
som dränering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar medför för fiskerinäringen,<br />
rekreationsmöjligheterna och vattenförsörjningen.<br />
Dessutom bor<strong>de</strong> man bedöma <strong>de</strong>n sociala bety<strong>de</strong>lsen <strong>av</strong><br />
och acceptabiliteten för förebyggan<strong>de</strong> <strong>av</strong> surhetsproblemen<br />
och uppkomsten <strong>av</strong> <strong>de</strong>m och för bekämpning <strong>av</strong> olägenheter,<br />
och man bor<strong>de</strong> använda planeringsprocesser<br />
som möjliggör <strong>de</strong>laktighet för att göra upp prioritetslistor<br />
över <strong>de</strong> objekt där åtgär<strong>de</strong>r primärt bor<strong>de</strong> vidtas.<br />
Det främsta ansvaret för studier <strong>av</strong> <strong>de</strong> olägenheter som<br />
sulfatjordar orsakar har universiteten och forskningsanstalterna,<br />
såsom Finlands miljöcentral, Geologiska forskningscentralen,<br />
Forskningscentralen för jordbruk och livsme<strong>de</strong>lsekonomi,<br />
Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Helsingfors<br />
universitet och Åbo Aka<strong>de</strong>mi. Dessa aktörer har <strong>de</strong> facto<br />
tillsammans planerat ett projekt inom vilket man un<strong>de</strong>r<br />
åren 2010–2012 skulle utreda <strong>sulfatjordarna</strong>s påverkan<br />
på vattnens status och fiskerinäringen och bedöma vilka<br />
socioekonomiska effekter surheten i jordbruksområ<strong>de</strong>n<br />
har. Utöver <strong>de</strong>tta behövs också andra un<strong>de</strong>rsökningar <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong> olägenheter som orsakas <strong>av</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>. Sådana<br />
projekt har <strong>de</strong>lvis redan startats, men ytterligare satsningar<br />
skulle behövas åtminstone inom skogsbruket, torvproduktionen<br />
och vattentjänsterna.
7. Förebyggan<strong>de</strong> <strong>av</strong><br />
uppkomsten <strong>av</strong><br />
olägenheter orsaka<strong>de</strong><br />
<strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
När <strong>de</strong>t gäller mänsklig verksamhet är markdräneringen<br />
<strong>de</strong>n åtgärd som är mest betydan<strong>de</strong> med <strong>av</strong>seen<strong>de</strong> på<br />
surhetsproblemen i vattendrag på områ<strong>de</strong>n med sulfatjordar.<br />
Det effektivaste sättet att förebygga surhets- och<br />
metallbelastning orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> sulfatjordar är att se till att<br />
markerna inte dräneras, dvs. man förebygger oxidation<br />
<strong>av</strong> sulfidskikten genom att se till att grundvattenytan är<br />
tillräckligt hög. Grundvattenytan kan lättare hållas ovanför<br />
sulfidskikten om <strong>de</strong>ssa ligger djupt, medan <strong>de</strong>t däre<strong>mot</strong> är<br />
nästan omöjligt att förebygga oxidation <strong>av</strong> sulfidskikt som<br />
finns nära markytan, om man på områ<strong>de</strong>t har för <strong>av</strong>sikt att<br />
bedriva normalt jord- och skogsbruk. Att grundvattenytan<br />
bor<strong>de</strong> hållas på en så hög nivå som möjligt på sulfatjordar<br />
vet man redan sedan gammalt. Saken nämns redan för årtion<strong>de</strong>n<br />
sedan framförallt i utländsk litteratur som i huvudsak<br />
behandlar jordbruk i tropikerna (t.ex. Beers 1962, Moorman<br />
1963, Bloomfield 1972), men meto<strong>de</strong>n har också tillämpats<br />
i sulfatjordar inom <strong>de</strong>n temperera<strong>de</strong> zonen (Dent 1986).<br />
7.1. Markanvändning och<br />
dräneringsbehov<br />
7.1.1. Nuläge<br />
<strong>På</strong> grund <strong>av</strong> <strong>de</strong>n korta växtperio<strong>de</strong>n, snösmältningen och<br />
<strong>de</strong>n ojämna för<strong>de</strong>lningen <strong>av</strong> regnen samt jordmånens<br />
egenskaper förutsätter jordbruket och på många områ<strong>de</strong>n<br />
också skogsbruket en fungeran<strong>de</strong> markdränering. <strong>På</strong> jordbruksområ<strong>de</strong>n<br />
görs <strong>de</strong>n lokala dräneringen med hjälp <strong>av</strong><br />
täck- eller tegdiken. Den lokala dräneringen förutsätter att<br />
dräneringsvattnen leds bort från områ<strong>de</strong>t med huvuddiken<br />
och andra diken, dvs. med grundtorrläggning (Bild 11). <strong>På</strong><br />
skogsbruksområ<strong>de</strong>n dräneras marken med öppna diken.<br />
För att kunna bedriva jord- och skogsbruksnäringar och för<br />
att förbättra verksamhetsförutsättningarna skulle <strong>de</strong>t på<br />
många håll behövas en effektivare dränering. <strong>På</strong> områ<strong>de</strong>n<br />
med <strong>sura</strong> sulfatjordar står behovet <strong>av</strong> effektivare dränering<br />
ofta i konflikt med målen att minska <strong>de</strong> olägenheter<br />
som försurningen orsakar. Exempelvis vid kusten finns<br />
<strong>de</strong>t fortfaran<strong>de</strong> åkrar som <strong>de</strong>lvis har öppna diken och som<br />
man bor<strong>de</strong> täckdika för att odlingen skulle bli effektivare.<br />
Dessutom behövs ytterligare dränering på låglänta områ<strong>de</strong>n<br />
där odlingsjor<strong>de</strong>n har sammanpackats exempelvis på<br />
grund <strong>av</strong> att <strong>de</strong>t organiska materialet minskat och att jor<strong>de</strong>n<br />
komprimerats. Även översvämningsskyddsarbetena till<br />
41<br />
exempel på Rintalaområ<strong>de</strong>t vid Kyro älv har lett till en effektivare<br />
dränering (t.ex. Teppo m.fl. 2006).<br />
Då områ<strong>de</strong>na vid älvmynningar blir grundare på grund <strong>av</strong><br />
ansamling <strong>av</strong> erosionsmaterial och på grund <strong>av</strong> landhöjningen<br />
le<strong>de</strong>r <strong>de</strong>t bland annat till behov <strong>av</strong> muddring för att<br />
förebygga översvämningar. De låga strän<strong>de</strong>rna har emellertid<br />
viktiga ekologiska uppgifter, genom att <strong>de</strong> exempelvis<br />
samlar näringsämnen och fungerar som fiskarnas föröknings-<br />
och yngelproduktionsområ<strong>de</strong>n. <strong>På</strong> områ<strong>de</strong>n som<br />
domineras <strong>av</strong> sulfatjordar är bottensedimenten i åarna och<br />
älvarna och <strong>de</strong>ras <strong>de</strong>ltan ofta sulfidhaltiga och innehåller<br />
rikligt med skadliga metaller, vilkas koncentration blir ännu<br />
högre som en följd <strong>av</strong> dränering <strong>av</strong> <strong>de</strong>t ovanförliggan<strong>de</strong><br />
<strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>t. Metallsedimenten vid kusten är i ett<br />
viloläge och medför inga olägenheter, om <strong>de</strong> inte rörs. I<br />
samband med muddringar kan metallsedimenten bör<strong>ja</strong><br />
röra på sig och hota kustens ekosystem. Vid muddring<br />
är <strong>de</strong>t inte nödvändigtvis själva grävningen som medför<br />
utsköljning <strong>av</strong> för<strong>sura</strong>n<strong>de</strong> föreningar, utan <strong>de</strong>nna sker först<br />
efter oxidation och upplösning. Den för<strong>sura</strong>n<strong>de</strong> effekten<br />
är ofta som störst 2–3 år efter grävningsarbetet. Om grävmassorna<br />
kalkas effektivt i samband med jordtippning, kan<br />
försurningseffekten förebyggas eller minskas. Muddringsmassorna<br />
ska kalkas enligt behov med 10–30 kg kalk per<br />
kubikmeter massa (Palko m.fl. 1988).<br />
Översvämningsskyddsarbetena i Österbotten, i synnerhet<br />
invallningsområ<strong>de</strong>na vid låglänta <strong>de</strong>ltaområ<strong>de</strong>n och dräneringsverksamheten<br />
i anknytning till <strong>de</strong>m, har också medfört<br />
problem med försurning. <strong>På</strong> låglänta <strong>de</strong>ltaområ<strong>de</strong>n har <strong>de</strong>t<br />
samlats rikligt med Litorinasediment (Manninen 1972), och<br />
sulfidskikten kan ligga mycket nära jordytan (1–1,5 m). Exempelvis<br />
ett skolområ<strong>de</strong> i Korsholm vid <strong>de</strong>ltat till Laihela å<br />
invalla<strong>de</strong>s och dika<strong>de</strong>s på 1950-talet och där ligger sulfidskikten<br />
på ett djup <strong>av</strong> endast en meter (Joukainen och Yli-<br />
Halla 2003). Sådana marker ger vid torrläggning, i synnerhet<br />
vid täckdikning, en mycket stor surhetsbelastning. Det<br />
har antagits att man måste upphöra med dräneringen för att<br />
få till stånd en betydlig minskning <strong>av</strong> surhetsbelastningen<br />
på områ<strong>de</strong>n där sulfidskiktet ligger nära markytan (Yli-Halla<br />
2003). Eftersom grundvattenytan på jordbruksmarker un<strong>de</strong>r<br />
sommarens torra perio<strong>de</strong>r sjunker på grund <strong>av</strong> växternas<br />
transpiration ända ner un<strong>de</strong>r dikningsdjupet bör<strong>ja</strong>r oxidation<br />
ske i sulfidskikten. Om man skulle sluta dränera <strong>de</strong>ssa<br />
områ<strong>de</strong>n betyd<strong>de</strong> <strong>de</strong>t i praktiken att odling blir omöjlig.<br />
Torvproduktion förutsätter dränering <strong>av</strong> myrar som är lämpliga<br />
för produktion. Vattnen utanför produktionsområ<strong>de</strong>na<br />
leds med hjälp <strong>av</strong> kantdiken förbi produktionsfälten och<br />
<strong>de</strong> egentliga dräneringsvattnen från produktionsområ<strong>de</strong>na<br />
leds via vattenskyddskonstruktioner bort från produktionsområ<strong>de</strong>na.<br />
Den dräneringseffekt som kantdikena och produktionsfältens<br />
utloppsdiken har når ända ner till <strong>de</strong>n un<strong>de</strong>rliggan<strong>de</strong><br />
mineraljor<strong>de</strong>n och kan därmed medföra försur-
ningsolägenheter, om mineraljor<strong>de</strong>n innehåller betydan<strong>de</strong><br />
mäng<strong>de</strong>r sulfid. Däre<strong>mot</strong> är produktionsfältens tegdiken i<br />
allmänhet först i slutske<strong>de</strong>t <strong>av</strong> produktionen tillräckligt djupa<br />
för att medföra olägenheter som beror på att sulfidhaltig<br />
mineraljord oxi<strong>de</strong>rar. Eftervår<strong>de</strong>n och efteranvändningen<br />
<strong>av</strong> torvproduktionsområ<strong>de</strong>n kan också kräva dräneringsarrangemang,<br />
som kan leda till att surhetsbelastningen ökar.<br />
7.1.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
Att <strong>av</strong>stå från ytterligare dränering är en åtgärd som kan<br />
rekommen<strong>de</strong>ras på <strong>de</strong> svårare riskområ<strong>de</strong>na oberoen<strong>de</strong><br />
<strong>av</strong> om <strong>de</strong> finns på åkrar, i skogar eller andra områ<strong>de</strong>n.<br />
<strong>På</strong> <strong>de</strong> värsta områ<strong>de</strong>na bor<strong>de</strong> man stöd<strong>ja</strong> odling <strong>av</strong> sådana<br />
växter som anpassar sig till ett litet dräneringsdjup.<br />
Till <strong>de</strong>ssa växter hör sannolikt exempelvis gräsväxter och<br />
vissa energigrödor. Man har visserligen inte un<strong>de</strong>rsökt hur<br />
stort dräneringshöjd <strong>de</strong> nuvaran<strong>de</strong> växtsorterna kräver.<br />
Dessutom bor<strong>de</strong> man på <strong>de</strong> mest problematiska områ<strong>de</strong>na<br />
utreda möjligheten att helt <strong>av</strong>stå från odling på <strong>de</strong>m till<br />
exempel med hjälp <strong>av</strong> naturvär<strong>de</strong>shan<strong>de</strong>l. Det sistnämnda<br />
kräver tillräckligt med kunskap om åtgär<strong>de</strong>ns effektivitet<br />
samt utveckling <strong>av</strong> stödsystemen.<br />
Inom skogsbruket bor<strong>de</strong> man helt <strong>av</strong>hålla sig från dränering<br />
eller iståndsättning <strong>av</strong> dräneringsdikningar på <strong>de</strong><br />
besvärligaste områ<strong>de</strong>na med <strong>sura</strong> sulfatjordar. Detta kan<br />
man anta medför mindre ekonomiska förluster än på jordbruksområ<strong>de</strong>n.<br />
<strong>På</strong> projektområ<strong>de</strong>n som sätts i skick kun<strong>de</strong><br />
42<br />
man låta bli att sätta i stånd enskilda diken eller små områ<strong>de</strong>n.<br />
Kompletteringsdikningar bor<strong>de</strong> inte göras ens på<br />
dikningsområ<strong>de</strong>n som sätts i stånd, och inte heller bör man<br />
ändra dräneringsvattnens ledningsriktning, om <strong>de</strong>t på projektområ<strong>de</strong>t<br />
finns sulfatjordsskikt som producerar surhet.<br />
<strong>På</strong> områ<strong>de</strong>n med <strong>sura</strong> sulfatjordar och <strong>de</strong>ras influensområ<strong>de</strong>n<br />
bor<strong>de</strong> man i mån <strong>av</strong> möjlighet <strong>av</strong>hålla sig från muddringar.<br />
Bedömningen <strong>av</strong> muddringarnas konsekvenser är<br />
svår, så man bor<strong>de</strong> noggrant över<strong>väg</strong>a om muddringarna<br />
verkligen behövs och försöka hålla antalet muddringar så<br />
lågt som möjligt. Före muddring på ett sulfatjordsområ<strong>de</strong><br />
bör <strong>de</strong>t utarbetas en plan för var muddringsmassorna ska<br />
läggas upp och hur <strong>de</strong> ska hanteras. Planen ska basera sig<br />
på kemiska analyser som gjorts <strong>av</strong> <strong>de</strong>t material som ska<br />
muddras och <strong>de</strong>n ska innehålla uppgifter om åtgär<strong>de</strong>r för<br />
att förebygga uppkomsten <strong>av</strong> olägenheter genom kalkning<br />
<strong>av</strong> muddringsmassorna.<br />
Man bör ta reda på om <strong>de</strong>t finns sulfidsediment i bottenjor<strong>de</strong>n<br />
på <strong>de</strong> myrar som reserverats och kommer att reserveras<br />
för torvutvinning. Ny torvproduktion bor<strong>de</strong> i första<br />
hand påbör<strong>ja</strong>s på områ<strong>de</strong>n där <strong>de</strong>t inte finns någon risk<br />
för belastning på grund <strong>av</strong> surhet eller där belastningen är<br />
liten. Om man ansöker om tillstånd för produktion på ett<br />
riskområ<strong>de</strong> ska <strong>de</strong>t i tillstån<strong>de</strong>t ingå kr<strong>av</strong> på åtgär<strong>de</strong>r för att<br />
förhindra och minska belastningen. Det är särskilt viktigt<br />
att i <strong>de</strong>tta fall kräva att eftervår<strong>de</strong>n och efteranvändningen<br />
inte medför surhetsbelastning.<br />
Bild 11. <strong>På</strong> jordbruksområ<strong>de</strong>n görs <strong>de</strong>n lokala dräneringen med hjälp <strong>av</strong> täck- eller tegdiken och dräneringsvattnen leds bort från områ<strong>de</strong>na<br />
med huvuddiken.
7.2. Dräneringssätt och<br />
dräneringsdjup<br />
7.2.1. Nuläge<br />
Den mo<strong>de</strong>rna ekonomiska odlingstekniken förutsätter<br />
täckdikning som lokal dränering. Den jordbruksmark som<br />
brukas är till stor <strong>de</strong>l täckdikad. Av <strong>de</strong>n totala jordbruksarealen<br />
på 2,2 milj. hektar görs <strong>de</strong>n lokala dräneringen<br />
med öppna diken på cirka 600 000 hektar och <strong>de</strong> odika<strong>de</strong><br />
markerna uppgår till 300 000 hektar. Målprogrammet för<br />
täckdikning 2020 (Dräneringscentralen, 2002) innehåller<br />
ett mål om att man årligen ska täckdika 15 000 hektar nya<br />
åkrar för att främ<strong>ja</strong> odlingen och miljöaspekterna. I allmänhet<br />
minskar täckdikningen belastningen från fasta partiklar<br />
och näringsämnen jämfört med <strong>de</strong>n belastning som öppna<br />
diken medför, men på <strong>sura</strong> sulfatjordar ökar <strong>de</strong>n surhets-<br />
och metallbelastningen från <strong>de</strong>ssa områ<strong>de</strong>n.<br />
Täckdikningen är en effektivare markdräneringsmetod än<br />
öppen dikning, vilket bety<strong>de</strong>r att en betydligt större mängd<br />
sulfi<strong>de</strong>r blir oxi<strong>de</strong>ra<strong>de</strong>. Enligt olika bedömningar är sulfathalten<br />
i dräneringsvatten från sulfatjordar 1,5–10 så hög<br />
som halterna i öppna diken (Manninen 1972, Palko 1988).<br />
Ytskiktet på åkrar med öppna diken kan visserligen vara<br />
<strong>sura</strong>re och salthalten högre på grund <strong>av</strong> att vatten kapillärt<br />
stiger upp ur djupare jordlager, vilket kan inverka negativt<br />
på hur odlingsväxterna klarar sig. Exempelvis <strong>de</strong> täckdika<strong>de</strong><br />
fälten på Tupos försöksfält i Limingo producera<strong>de</strong><br />
cirka 30 % högre h<strong>av</strong>reskördar än fält med öppna diken<br />
(Palko, 1988). <strong>På</strong> samma försöksområ<strong>de</strong> un<strong>de</strong>rsöktes låg<br />
täckdikning för att minska <strong>de</strong> olägenheter som täckdikning<br />
medför. <strong>På</strong> <strong>de</strong> försöksrutor som ha<strong>de</strong> täckdikats lågt (70<br />
cm) var skör<strong>de</strong>n större än på rutor med öppna diken. Enligt<br />
studien i fråga innebar låg täckdikning också att sulfi<strong>de</strong>rna<br />
oxi<strong>de</strong>ra<strong>de</strong>s en aning långsammare, men i <strong>de</strong>tta fall blev effekten<br />
dock liten och låg dikning föreslogs inte som lösning<br />
på problemet. Vid låg täckdikning finns <strong>de</strong>t risk för tjälskador.<br />
Man observera<strong>de</strong> också att täckdikningsdjupet också<br />
har en viss effekt på grödornas mineralsammansättning.<br />
<strong>På</strong> skogsbruksmarker sträcker sig dikenas dräneringseffekt<br />
i normala fall inte lika djupt som på jordbruksmarker, eftersom<br />
man använ<strong>de</strong>r endast öppna diken vid markdränering.<br />
<strong>På</strong> basis <strong>av</strong> studier på åkerodlingar kan man anta att risken<br />
för försurning orsakad <strong>av</strong> dräneringsvatten är mindre på<br />
skogsbruksområ<strong>de</strong>n än på täckdika<strong>de</strong> jordbruksområ<strong>de</strong>n<br />
(Manninen 1972, Palko 1988). Normalt är tegdikenas djup<br />
i me<strong>de</strong>ltal cirka 80 cm. Samlingsdikena och utloppsdikena<br />
är lite djupare, i me<strong>de</strong>ltal 100–120 cm, men endast i undantagsfall<br />
djupare än så. Undantagsvis kan dräneringseffekten<br />
påverka djupare jordlager, om områ<strong>de</strong>ts lutning är liten och<br />
man därför är tvungen att gräva djupare diken än normalt<br />
för att leda bort dräneringsvattnen eller om <strong>de</strong>t på områ<strong>de</strong>t<br />
43<br />
finns till exempel ett allvarligt erosionsproblem som har lett<br />
till att dikena har ero<strong>de</strong>rat efter <strong>de</strong>n egentliga dikningen.<br />
Vattnen som finns utanför torvproduktionsområ<strong>de</strong>na leds<br />
förbi produktionsfälten. Dräneringsvattnet från produktionsområ<strong>de</strong>na<br />
leds via vattenskyddskonstruktioner bort från<br />
produktionsområ<strong>de</strong>na. Kantdikena, liksom också produktionsfältens<br />
utloppsdiken, når ofta ända ner till mineraljor<strong>de</strong>n.<br />
<strong>På</strong> produktionsfälten når tegdikenas dräneringseffekt<br />
ända ner till <strong>de</strong>n un<strong>de</strong>rliggan<strong>de</strong> mineraljor<strong>de</strong>n i allmänhet<br />
först i slutske<strong>de</strong>t <strong>av</strong> produktionen. Den dräneringseffekt<br />
som dikningsarrangemangen i samband med efteranvändning<br />
har kan nå ännu djupare i bottenjor<strong>de</strong>n, varvid riskerna<br />
för surhetsbelastning blir stora där <strong>de</strong>t finns sulfidsediment.<br />
7.2.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
<strong>På</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar bor<strong>de</strong> man undvika att öka dräneringsdjupet.<br />
<strong>På</strong> åkrar med reglerbar täckdikning bor<strong>de</strong> <strong>de</strong>t största<br />
dräneringsdjupet användas endast un<strong>de</strong>r såningsti<strong>de</strong>n och<br />
på hösten un<strong>de</strong>r skör<strong>de</strong>ti<strong>de</strong>n, och un<strong>de</strong>r andra ti<strong>de</strong>r bor<strong>de</strong><br />
vattenytan hållas så hög som möjligt. <strong>På</strong> jordbruksområ<strong>de</strong>n<br />
där täckdikning inte är nödvändig bor<strong>de</strong> man f<strong>av</strong>orisera<br />
öppna diken. I samband med ny dikning rekommen<strong>de</strong>ras<br />
grävning <strong>av</strong> öppna diken och först efter cirka 10 år kan<br />
man rekommen<strong>de</strong>ra täckdikning (Palko 1988). Genom att<br />
<strong>de</strong>la in dikningsområ<strong>de</strong>n i mindre <strong>de</strong>lar och genom att dika<br />
endast ett områ<strong>de</strong> åt gången med 2–5 års mellanrum kan<br />
man förhindra att för stora mäng<strong>de</strong>r för<strong>sura</strong>n<strong>de</strong> föreningar<br />
rinner ut i vattendragen. Dikningen kan också upp<strong>de</strong>las i<br />
två faser, varvid man först gräver rätt bredd på diket och i<br />
föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> fas dikets hela djup. Dessa faser genomförs med<br />
två års mellanrum (Palko m.fl. 1988). <strong>På</strong> <strong>de</strong>tta sätt uppkommer<br />
vid grävningen en mindre mängd grävmassa på en<br />
gång, utsköljningen <strong>av</strong> <strong>de</strong> för<strong>sura</strong>n<strong>de</strong> ämnena sker un<strong>de</strong>r<br />
en längre tidsperiod och kalkningen blir effektivare.<br />
<strong>På</strong> sulfatjordar bor<strong>de</strong> man i samband med iståndsättningsdikningar<br />
inte öka dräneringsdjupet jämfört med <strong>de</strong>n<br />
tidigare dikningen. Vid planering <strong>av</strong> dräneringsprojekt är<br />
<strong>de</strong>t nödvändigt att bestämma torvskiktets tjocklek, och på<br />
områ<strong>de</strong>n med tunt torvlager även mineraljordarten. <strong>På</strong><br />
skogsmarker med tunt torvlager bör jordprofilens sammansättning<br />
un<strong>de</strong>rsökas med borrningar. Med hjälp <strong>av</strong> jordproven<br />
bedöms okulärt om <strong>de</strong>t på områ<strong>de</strong>t finns finför<strong>de</strong>la<strong>de</strong><br />
mineraljordarter, om <strong>de</strong>t eventuellt finns sulfidlager som<br />
producerar surhet och om områ<strong>de</strong>t är erosionskänsligt.<br />
Sulfidlagren <strong>av</strong>viker från andra lager i allmänhet genom att<br />
<strong>de</strong> är mörkgrå eller nästan svarta (Purokoski 1959, Palko &<br />
Ruokanen 1994). Meto<strong>de</strong>ns svaghet är att ett mörkt skikt<br />
inte alltid bildas om <strong>de</strong>t finns lerpartiklar som innehåller<br />
sv<strong>av</strong>elföreningar bland <strong>de</strong>t grövre jordmaterialet. Vid behov<br />
bor<strong>de</strong> ett dikningsprojekten upp<strong>de</strong>las i mindre <strong>de</strong>lar<br />
och vattenskyddskonstruktionerna dimensioneras enligt<br />
<strong>de</strong>ssa. Genom att effektivisera vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>rna
Bild 12. Principbild <strong>av</strong> ett översilningsfält (Joensuu m.fl. 2007).<br />
i teg-, samlings- eller huvuddikenas utloppspunkter kan<br />
man minska belastningen på vattendraget.<br />
Man bor<strong>de</strong> ta reda på om <strong>de</strong>t finns sulfidsediment i bottenjor<strong>de</strong>n<br />
på <strong>de</strong> myrar som reserverats och kommer att reserveras<br />
för torvutvinning. Ny torvproduktion bor<strong>de</strong> i första<br />
hand påbör<strong>ja</strong>s på områ<strong>de</strong>n där <strong>de</strong>t inte finns någon risk för<br />
belastning på grund <strong>av</strong> surhet eller där belastningen är liten.<br />
Om man ansöker om tillstånd för produktion på ett riskområ<strong>de</strong><br />
ska <strong>de</strong>t i tillstån<strong>de</strong>t ingå kr<strong>av</strong> på åtgär<strong>de</strong>r för att förhindra<br />
och minska belastningen. Det är särskilt viktigt att i <strong>de</strong>tta<br />
fall kräva att eftervår<strong>de</strong>n och efteranvändningen inte medför<br />
surhetsbelastning. Dräneringsarrangemangen på torvproduktionsområ<strong>de</strong>n<br />
som ligger på <strong>sura</strong> sulfatjordar bor<strong>de</strong><br />
planeras och genomföras så att sulfidsedimenten även i<br />
slutske<strong>de</strong>t <strong>av</strong> produktionen förblir un<strong>de</strong>r grundvattenytan.<br />
<strong>På</strong> sulfatjordsområ<strong>de</strong>n bör man undvika sådana former <strong>av</strong><br />
efteranvändning på produktionsmyrar som medför surhetsbelastning.<br />
Återskapan<strong>de</strong> <strong>av</strong> våtmark eller myrmark och<br />
eventuella andra användningsformer i vilka sulfidskikten<br />
förblir un<strong>de</strong>r grundvattenytan förhindrar effektivast att belastning<br />
uppstår.<br />
7.3. Vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r vid dikning<br />
7.3.1. Nuläge<br />
Vid dikning inom åkerodlingen görs vattenskyddskonstruktioner<br />
i huvudsak endast som en åtgärd som bevil<strong>ja</strong>s miljöstöd<br />
till jordbruket. Till <strong>de</strong>ssa åtgär<strong>de</strong>r hör reglerbar dränering,<br />
reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning och återanvändning <strong>av</strong><br />
<strong>av</strong>rinningsvatten samt mångfunktionella våtmarker. Inom<br />
skogsbruket används vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r allmänt och<br />
<strong>de</strong>t finns <strong>de</strong>taljera<strong>de</strong> föreskrifter i lagstiftningen om <strong>de</strong>tta<br />
44<br />
när <strong>de</strong>t gäller statligt finansierad iståndsättningsdikning.<br />
De vanligaste vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>rna inom skogsbruket<br />
är slamgropar som grävs i tegdiken, sedimenteringsbassänger<br />
som grävs i samlings- och utloppsdiken samt grävnings<strong>av</strong>brott<br />
och översilningsfält (bild 12). Slamgroparna är<br />
mycket vanliga inom skogsbruket och man försöker gräva<br />
<strong>de</strong>m med 150–200 meters mellanrum. Sedimenteringsbassängerna<br />
är i me<strong>de</strong>ltal cirka 1,0–1,2 m djupare än <strong>de</strong>t<br />
dike som har sitt utlopp i <strong>de</strong>m, så grävdjupet når lätt även<br />
un<strong>de</strong>r normala förhållan<strong>de</strong>n två meter un<strong>de</strong>r markytans<br />
nivå. I allmänhet är slamvolymen i sedimenteringsbassängerna<br />
i me<strong>de</strong>ltal cirka 10–20 m3, men slamvolymen i<br />
stora sedimenteringsbassänger kan vara till och med hundratals<br />
kubikmeter. Sv<strong>av</strong>elföreningarna i grävmassor som<br />
lagts upp på markytan kan reagera med syre och ytvatten<br />
så att <strong>sura</strong> föreningar transporteras till dräneringsdiken och<br />
vidare till vattendrag. De slamgropar som grävs i tegdiken<br />
är grundare än sedimenteringsbassängerna. Deras totala<br />
grävdjup från markytans nivå är normalt cirka 1,2 meter.<br />
Vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>rna inom skogsbruket och dimensioneringsuppgifterna<br />
vad gäller <strong>de</strong>m behandlas i bland<br />
annat vattenskyddshandboken för skogsbruket (Joensuu,<br />
2007). Inom torvproduktionen används <strong>de</strong>lvis likadana vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r<br />
som inom skogsbruket. I tegdikena i<br />
torvproduktionsområ<strong>de</strong>n används slamfördjupningar och<br />
andra slamstoppare. I utloppsdikena används allmänt sedimenteringsbassänger<br />
och översilningsfält. Även flö<strong>de</strong>sreglering,<br />
kemisk rening eller våtmarker kan höra till <strong>de</strong> vattenskyddsmeto<strong>de</strong>r<br />
som används på torvproduktionsområ<strong>de</strong>n<br />
(Väyrynen m.fl. 2008). När man väljer metod är <strong>de</strong>t viktigt<br />
att veta om dikningsområ<strong>de</strong>t finns på en sur sulfatjord.<br />
7.3.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
Det rekommen<strong>de</strong>ras att vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r vidtas på<br />
områ<strong>de</strong>n med <strong>sura</strong> sulfatjordar vid dräneringar och muddringar<br />
inom skogsbruket och jordbruket samt även vid alla
andra dräneringar och muddringar. I samband med iståndsättningsdikning<br />
på <strong>sura</strong> sulfatjordar rekommen<strong>de</strong>ras att<br />
tegdiken förses med i synnerhet rensnings- och grävnings<strong>av</strong>brott,<br />
små översilningsfält för vattnet från samlings- och<br />
utloppsdikena och rensnings<strong>av</strong>brott.<br />
Användning <strong>av</strong> rensnings<strong>av</strong>brott och översilningsfält förutsätter<br />
inte grävning <strong>av</strong> djupare jordlager med undantag för<br />
diken som <strong>av</strong>le<strong>de</strong>r vatten. De diken som är utsatta för erosion<br />
och som har ett godtagbart djup ska lämnas orensa<strong>de</strong><br />
och på områ<strong>de</strong>n med <strong>sura</strong> sulfatjordar bör man inte leda<br />
dräneringsvatten från andra ställen via ero<strong>de</strong>ra<strong>de</strong> diken.<br />
Grävning <strong>av</strong> sedimenteringsbassänger bör undvikas på<br />
områ<strong>de</strong>n med tunt torvlager, eftersom grävningsdjupet<br />
normalt når cirka 1,0 meter djupare än dikets botten. Sura<br />
sulfatjordar utgör i allmänhet ett problem på myrar med<br />
tunt torvlager, som också är mer känsliga för erosion, om<br />
<strong>de</strong>n mineraljordart som finns un<strong>de</strong>r torven är finför<strong>de</strong>lad<br />
(till exempel fin sand, mo, mjäla eller lera).<br />
<strong>På</strong> torvproduktionsmyrar bör man sör<strong>ja</strong> för att vattenskyddskonstruktionerna<br />
inte medför försurningsbelastning.<br />
Man ska till exempel undvika att gräva tegdikenas<br />
slamfördjupningar djupare än till mineraljor<strong>de</strong>n på områ<strong>de</strong>n<br />
med <strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
7.4. Reglerbar dränering och<br />
reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning<br />
7.4.1. Nuläge<br />
När <strong>de</strong>t gäller <strong>de</strong>n reglerbara dränering som används i<br />
Finland är målet att man låter vattnet i dräneringsbrunnarna<br />
stiga högre än dikningsdjupet alltid när <strong>de</strong>t <strong>av</strong> arbetstekniska<br />
skäl är möjligt (Bild 13). Då förblir sulfi<strong>de</strong>rna i<br />
alven i princip en längre tid vattenmätta<strong>de</strong>. Även i Finland<br />
har vi emellertid ofta mitt i sommaren torra perio<strong>de</strong>r då<br />
växternas stora vattenbehov le<strong>de</strong>r till en betydlig sänkning<br />
<strong>av</strong> grundvattenytan till en nivå som ligger un<strong>de</strong>r dräneringsdikenas<br />
nivå (till exempel Joukainen och Yli-Halla<br />
2003, Bärlund m.fl. 2005). Man har dragit <strong>de</strong>n slutsatsen<br />
att reglerbar dränering kan förebygga oxidation <strong>av</strong> sulfi<strong>de</strong>r<br />
som ligger ganska djupt (exempelvis över 2 m) i jordprofilen,<br />
men oxidation <strong>av</strong> sulfidskikt som ligger nära markytan<br />
(exempelvis 1 m) kan man inte förhindra med reglerbar<br />
dränering, eftersom grundvattenytan på en täckdikad åker<br />
ofrånkomligen sjunker till en nivå som är lägre än <strong>de</strong>tta.<br />
Det tar antagligen flera år innan man kan se effekten <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong>n reglerbara dräneringen (Tuhkanen 2007; Åström m.fl.<br />
2006). Reglerbar dränering kan också genomföras så att<br />
man anlägger reglerbrunnar i befintlig täckdikning (Pelanteri<br />
1998). I <strong>sulfatjordarna</strong>s täckdiken är <strong>de</strong>t vanligt att <strong>de</strong>t<br />
45<br />
fälls ut rost, som småningom täpper till dikena. Även <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong>nna anledning är <strong>de</strong>t rekommendabelt med dikning till<br />
sedvanligt djup och dikning så att täckdikningsrören ligger<br />
un<strong>de</strong>r grundvattenytan, eftersom järnet då i <strong>de</strong>n vattenmätta<strong>de</strong><br />
jor<strong>de</strong>n förblir huvudsakligen i löst form och inte<br />
på samma sätt faller ut som vid en sedvanlig täckdikning.<br />
Un<strong>de</strong>r en treårsperiod, 1999-2001, un<strong>de</strong>rsöktes i Korsholm<br />
bland annat <strong>de</strong>n reglerbara dräneringens effekter på en<br />
mycket kraftig sulfatjord (Åström m.fl. 2006), där sulfidskiktet<br />
låg på en meters djup. Un<strong>de</strong>rsökningen g<strong>av</strong> en fingervisning<br />
om att vattnets genomströmningstid på <strong>de</strong>t reglerbart<br />
dränera<strong>de</strong> områ<strong>de</strong>t var längre än på försöksfältet, vilket<br />
kan få till stånd en sänkning <strong>av</strong> översvämningstopparna.<br />
Genom att jämna ut översvämningtopparna kan man minska<br />
<strong>de</strong> skadliga effekterna i vattendragen. Däre<strong>mot</strong> kun<strong>de</strong><br />
man inte observera någon höjning <strong>av</strong> grundvattenytan på<br />
<strong>de</strong>t reglerbart dränera<strong>de</strong> områ<strong>de</strong>t, fastän man antog att<br />
<strong>de</strong>tta skulle ske. De un<strong>de</strong>rsökta metallerna (aluminium,<br />
beryllium, kobolt, koppar, mangan, nickel, tallium, uran och<br />
zink) frigjor<strong>de</strong> sig om somrarna från sulfi<strong>de</strong>rna och aluminiumsilikaterna<br />
och skölj<strong>de</strong>s därefter un<strong>de</strong>r regnperio<strong>de</strong>rna<br />
ut i dikena. Det verka<strong>de</strong> som om <strong>de</strong>n reglerbara dräneringen<br />
inte inverka<strong>de</strong> på mäng<strong>de</strong>n utsköljda metaller, på<br />
pH i dikesvattnet eller på sulfathalterna. Orsaken till <strong>de</strong>ssa<br />
resultat tor<strong>de</strong> vara att sulfi<strong>de</strong>rnas halt var hög och att <strong>de</strong><br />
låg ganska nära markytan i <strong>de</strong>t skikt där täckdikena ha<strong>de</strong><br />
grävts och att reglerbrunnarna inte förmåd<strong>de</strong> hålla grundvattennivån<br />
tillräckligt hög. Det ovan beskrivna resultatet<br />
beror antagligen på att man inte skötte försöksfältet i Korsholm<br />
tillräckligt väl och att <strong>de</strong>t fanns brister i användningen<br />
<strong>av</strong> försöksfältens spärrar. Försöksresultatet visar konkret<br />
att lösningen på problemet med <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> inte<br />
är att anlägga reglerbar dränering, om man inte sköter <strong>de</strong>n<br />
omsorgsfullt. Detta kräver att odlaren är engagerad i miljövård<br />
och förstår <strong>de</strong> fenomen som man med <strong>de</strong>n reglerbara<br />
dräneringen på <strong>sulfatjordarna</strong> försöker påverka.<br />
Den reglerbara dräneringen som en åtgärd för att förebygga<br />
oxidation <strong>av</strong> sulfi<strong>de</strong>r bor<strong>de</strong> effektiviseras genom att<br />
un<strong>de</strong>r sommarens torra period leda in mera vatten som<br />
kompensation för <strong>de</strong>n sänkning <strong>av</strong> grundvattenytan som<br />
växternas transpiration orsakar. Med hjälp <strong>av</strong> reglerbar<br />
un<strong>de</strong>rbevattning och återanvändning <strong>av</strong> <strong>av</strong>rinningsvatten<br />
tor<strong>de</strong> man kunna göra sänkningen <strong>av</strong> grundvattenytan på<br />
åkrar långsammare med reglerbar dränering. Hittills har<br />
<strong>de</strong>ssa åtgär<strong>de</strong>r utgått enbart från behovet att bevattna<br />
odlingsväxterna, men <strong>de</strong> kan också vara viktiga vid <strong>kontroll</strong><br />
<strong>av</strong> surheten. Ett problem som dock kan uppkomma är att<br />
påfyllnadsvatten inte finns tillgängligt un<strong>de</strong>r sommarens<br />
torra period. Dessutom uppstår kostna<strong>de</strong>r vid en eventuell<br />
vattenpumpning. <strong>På</strong> låglänta invallningsområ<strong>de</strong>n, <strong>av</strong> vilka<br />
åtminstone några är mycket problematiska sulfatjordar<br />
(hot-spot-områ<strong>de</strong>n), kan dock en sådan här reglering <strong>av</strong><br />
vattenhushållningen lyckas utan orimliga kostna<strong>de</strong>r.
Bild 13. Principbild <strong>av</strong> reglerbrunnarnas påverkan på grundvattenytans höjd.<br />
Kostna<strong>de</strong>rna för <strong>de</strong>n reglerbara dräneringen är 20–30 %<br />
högre än vid normal täckdikning. För skötseln <strong>av</strong> <strong>de</strong>n reglerbara<br />
dräneringen betalas i dagens läge miljöstöd på 54<br />
euro/hektar/år (Miljöstöd för jordbruket 2008). För reglerbar<br />
un<strong>de</strong>rbevattning betalas miljöstöd på 108 euro/hektar/<br />
år och för återanvändning <strong>av</strong> <strong>av</strong>rinningsvatten 140 euro/<br />
hektar/år. År 2007 fanns sammanlagt <strong>av</strong>tal som omfatta<strong>de</strong><br />
21 542 ha; reglerbar dränering 21 460 ha och reglerbar<br />
un<strong>de</strong>rbevattning 82 ha. Det betala<strong>de</strong> stö<strong>de</strong>t uppgick till<br />
3 000 000 euro. I tabell 2 visas kommunvis <strong>de</strong> arealer där<br />
man år 2005 använ<strong>de</strong> reglerbar dränering och reglerbar<br />
un<strong>de</strong>rbevattning. Villkoret för betalning <strong>av</strong> stöd har inte<br />
varit att objekten ligger på <strong>sura</strong> sulfatjordsområ<strong>de</strong>n. De<br />
objekt för vilka bevil<strong>ja</strong><strong>de</strong>s stöd ligger dock huvudsakligen<br />
un<strong>de</strong>r höjdkurvan 60 meter och kan till stora <strong>de</strong>lar vara<br />
<strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
7.4.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
De reglerbara dräneringar och reglerbara un<strong>de</strong>rbevattningar<br />
som görs med stödfinansiering för jordbruket bor<strong>de</strong><br />
i första hand vara inrikta<strong>de</strong> på <strong>sura</strong> sulfatjordar och i stället<br />
för vanliga täckdikningar <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar bor<strong>de</strong> man<br />
göra reglerbara täckdikningar. De reglerbara dräneringarna<br />
bör planeras och skötas väl. I samband med nyskiften<br />
bor<strong>de</strong> man utreda möjligheterna att i stället för täckdikning<br />
anlägga reglerbar dränering eller reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning.<br />
Man bör fästa särskild uppmärksamhet vid användningen<br />
och skötseln <strong>av</strong> <strong>de</strong>n reglerbara dräneringen<br />
exempelvis genom att i stöd<strong>av</strong>talen ställa som villkor att<br />
<strong>de</strong>t utarbetas en bruks- och skötselplan. För jordbrukarna<br />
bor<strong>de</strong> ordnas utbildning så att <strong>de</strong> kan sköta reglerbrunnarna<br />
så att man får ut mesta möjliga nytta <strong>av</strong> <strong>de</strong>m bå<strong>de</strong><br />
med tanke på odlingen och vattenskyd<strong>de</strong>t.<br />
Den reglerbara dräneringen och reglerbrunnarna bor<strong>de</strong><br />
utvecklas vidare så att <strong>kontroll</strong>en över grundvattennivån<br />
skulle bli bättre och möjligheterna för oxidation <strong>av</strong> sulfi<strong>de</strong>r<br />
46<br />
minska. För att man ska kunna förhindra oxidation även<br />
un<strong>de</strong>r sommarens torra perio<strong>de</strong>r bor<strong>de</strong> man främ<strong>ja</strong> möjligheterna<br />
att skaffa tilläggsvatten och ledningen <strong>av</strong> vattnet<br />
från områ<strong>de</strong>t utanför åkrarna till täckdikena. Detta kompenserar<br />
<strong>de</strong>n sänkning <strong>av</strong> grundvattenytan som sker när<br />
vattnet i växterna <strong>av</strong>dunstar. <strong>På</strong> alla platser finns <strong>de</strong>t inte<br />
något lämpligt vattendrag från vilket man kun<strong>de</strong> pumpa vatten<br />
och pumpningen medför kostna<strong>de</strong>r. Av <strong>de</strong>tta förfaran<strong>de</strong><br />
bor<strong>de</strong> man få mera driftserfarenheter i Finland.<br />
Utveckling <strong>av</strong> <strong>de</strong>n reglerbara dräneringen ingår i <strong>de</strong>n ansökan<br />
för projektet life som Finlands miljöcentral tillsammans<br />
med Forskningscentralen för jordbruk och livsme<strong>de</strong>lsekonomi<br />
och några andra aktörer håller på att bereda (projektet<br />
Catermass, Bilaga 5). Via <strong>de</strong>tta projekt försöker man<br />
un<strong>de</strong>r åren 2010–2012 få mera kunskap om utveckling<br />
och optimal skötsel <strong>av</strong> <strong>de</strong>n reglerbara dräneringen. Det<br />
bor<strong>de</strong> säkerställas att <strong>de</strong>ssa fältförsök genomförs även om<br />
projektet Catermass inte skulle finansieras.<br />
7.5. Bottendammar i vattendrag<br />
7.5.1. Nuläge<br />
Med bottendammar kan man reglera vattenytans höjd i<br />
dikena och förebygga bland annat erosion som beror på<br />
dränering genom att dämma upp vatten i dikessystem<br />
eller på mark. Sätt- och rördammarnas funktionsprincip<br />
är <strong>de</strong>nsamma som bottendammarnas, <strong>de</strong>t vill säga <strong>de</strong><br />
reglerar vattenytans höjd. Ursprungligen har bottendammar<br />
använts för att sänka vattnets strömningshastighet<br />
och därmed minska erosionen. Med hjälp <strong>av</strong> dammarna<br />
minskas transporten <strong>av</strong> fasta partiklar och näringsämnen<br />
till vattendragen. Med åtgär<strong>de</strong>rna kan man i någon mån<br />
också inverka på vattenytans minimihöjd un<strong>de</strong>r sommaren.<br />
Un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> värsta torrperio<strong>de</strong>rna kan dock mäng<strong>de</strong>n dräne-
ings- och <strong>av</strong>rinningsvatten som rinner ut i dikena vara så<br />
liten att vattenytan trots dammarna sjunker till jordlagren<br />
un<strong>de</strong>r diket. Priset på rördammarna varierar mellan 10<br />
och 60 euro/m beroen<strong>de</strong> på anläggningssätt. Grund- och<br />
sättdammarna är betydligt dyrare. Priset för <strong>de</strong>m uppskattas<br />
ligga mellan 3 000 och 5 000 euro/st. <strong>På</strong> vissa platser<br />
kan bottendammarnas konstruktioner vara lättare och då<br />
blir priset några hundra euro per damm.<br />
I Sirppujokis <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong> har man un<strong>de</strong>r åren 1994<br />
- 2000 byggt 17 bottendammar. Kostna<strong>de</strong>rna för planering<br />
och byggan<strong>de</strong> uppgick till cirka 50 000 euro (Triipponen<br />
2000). Innan bottendammarna bygg<strong>de</strong>s togs vattenprov i<br />
<strong>de</strong> bäckar som ligger inom bottendammarnas influensområ<strong>de</strong><br />
samt i referensbäckar. Provtagningen pågick ända<br />
till år 2001. Efter att bottendammarna ha<strong>de</strong> byggts låg<br />
pH på en 0,3–0,5 procentenheter högre nivå än innan <strong>de</strong><br />
bygg<strong>de</strong>s. Aciditeten var cirka 0,3 mmol/l lägre än innan<br />
bottendammarna bygg<strong>de</strong>s. Det togs emellertid så få prov<br />
47<br />
att man inte utifrån resultaten kan dra några särskilt tillförlitliga<br />
slutsatser.<br />
7.5.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
Såvitt möjligt bor<strong>de</strong> man anlägga bottendammar i utloppsdikena<br />
på områ<strong>de</strong>n med <strong>sura</strong> sulfatjordar. När bottendammarna<br />
planeras bör man fästa uppmärksamhet vid bå<strong>de</strong><br />
jordmånens surhet och <strong>kontroll</strong>en <strong>av</strong> erosionen. Man bör<br />
ha som mål att <strong>de</strong>t uppdämda områ<strong>de</strong>t är tillräckligt stort.<br />
Ovanför bottendammen bör en slamgrop anläggas. Vid<br />
behov ska man använda stenläggning eller fibertyg för att<br />
förebygga erosion. Såvitt möjligt bör dammen förses med<br />
två trumöppningar. Om man använ<strong>de</strong>r endast en trumma<br />
bör man för överflödigt vatten göra en <strong>väg</strong> bredvid dammen<br />
för att förebygga erosion. Om man har två trummor kan<br />
<strong>de</strong>n övre reglera vattnets maximimängd, vilket förhindrar<br />
att områ<strong>de</strong>t översvämmas. Trummornas storlek beror på<br />
<strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>ts storlek.<br />
Tabell 1: Kommunvisa uppgifter om arealerna med reglerbar dränering och reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning enligt miljöstöds<strong>av</strong>talen år 2005.<br />
KOMMUN Reglerbar dränering ha Un<strong>de</strong>rbevattning ha<br />
Lappo 2 608<br />
Korsholm 2 386<br />
Närpes 2 218<br />
Storkyro 2 112 45<br />
Tyrnävä 2 030<br />
Laihela 1 607<br />
Ylistaro 1 450<br />
Liminka 1 083<br />
Kauhajoki 1 054<br />
Lillkyro 1 044<br />
Kauh<strong>av</strong>a 829<br />
Ruukki 776<br />
Siikajoki 712<br />
Kristinestad 696 13<br />
Alahärmä 680<br />
Lumijoki 635<br />
Jurva 526<br />
Ilmajoki 519<br />
Ylihärmä 508<br />
Kalajoki 504<br />
Kannus 473<br />
Malax 459<br />
Seinäjoki 421<br />
Kokemäki 373<br />
Pyhäjoki 37<br />
Köyliö 15<br />
Himanka 13<br />
Mietoinen 11<br />
Karvia 10<br />
TOTALT 25 704 144<br />
ÖVRIGA FINLAND 6 676 28<br />
HELA FINLAND 32 380 172
8. Motverkan<strong>de</strong> <strong>av</strong><br />
olägenheter orsaka<strong>de</strong><br />
<strong>av</strong> dränering <strong>av</strong> <strong>sura</strong><br />
sulfatjordar<br />
Sulfatjordar har i synnerhet sedan 1970-talet dränerats<br />
mycket effektivt. Belastningen <strong>av</strong> metaller och surhet från<br />
<strong>de</strong>ssa marker varierar beroen<strong>de</strong> på klimatologiska faktorer.<br />
Den klassiska meto<strong>de</strong>n att <strong>mot</strong>verka försurning går ut på<br />
att neutralisera <strong>de</strong>n <strong>sura</strong> belastningen genom tillsats <strong>av</strong><br />
basiska ämnen. Neutraliseringen kan verkställas antingen<br />
på land eller i vattendraget. Man kan även försöka lindra<br />
effekterna <strong>av</strong> försurning genom att späda ut <strong>sura</strong> flö<strong>de</strong>n<br />
från dränera<strong>de</strong> områ<strong>de</strong>n. Kalkning direkt i vattendrag utgör<br />
en kostsam form <strong>av</strong> eftervård och meto<strong>de</strong>n kan rekommen<strong>de</strong>ras<br />
endast för att snabbt <strong>mot</strong>verka oförutsedda<br />
surhetsolägenheter.<br />
8.1. Kalkning <strong>av</strong> jordmånen<br />
8.1.1. Nuläge<br />
Ett traditionellt sätt att få åkrar med <strong>sura</strong> sulfatjordar i odlingsbart<br />
skick har varit att kalka åkern. Genom inblandning<br />
<strong>av</strong> kalk kan man neutralisera <strong>de</strong>t bruka<strong>de</strong> skiktet men<br />
kalkningen har en mycket liten effekt på kvaliteten <strong>av</strong> <strong>de</strong>t<br />
vatten som rinner ut via täckdikningsrören. Detta faktum<br />
har klarlagts i fältun<strong>de</strong>rsökningar utförda i Tupos i Limingo<br />
(Palko 1988). För att utreda vilken effekt <strong>av</strong> kalkning <strong>av</strong><br />
åkrar har på vattendragen tillsatte man 15 och 30 ton kalk<br />
per hektar. Endast en marginell skillnad i kvaliteten på <strong>av</strong>rinningsvattnet<br />
från <strong>de</strong> två försöksfälten notera<strong>de</strong>s. Un<strong>de</strong>r<br />
<strong>de</strong> fyra första åren var surheten mellan 5 och 35% lägre i<br />
<strong>de</strong>t vattnen som <strong>av</strong>led<strong>de</strong>s från provrutorna med <strong>de</strong>n högre<br />
kalkdosen. Efter åtta år syntes inte längre någon skillnad.<br />
I vattnet som <strong>av</strong>led<strong>de</strong>s från <strong>de</strong> provrutor som kalkats med<br />
<strong>de</strong>n högre dosen minska<strong>de</strong> aluminiumhalten märkbart och<br />
minskningen var större i <strong>de</strong>t täckdika<strong>de</strong> områ<strong>de</strong>t än i områ<strong>de</strong>t<br />
som dränera<strong>de</strong>s med öppna diken (Weppling 1997).<br />
Palko och Weppling (1994) beräkna<strong>de</strong> att man för att neutralisera<br />
<strong>de</strong>n <strong>sura</strong> belastning som finns i ett 10 cm tjockt<br />
lager <strong>av</strong> en sur sulfatjord teoretiskt sett kan behöva 31<br />
ton kalk per hektar. Detta är en dos som är mångdubbelt<br />
större än <strong>de</strong>n gängse doseringen. Enligt <strong>de</strong>nna un<strong>de</strong>rsökning<br />
var kalkens neutraliseran<strong>de</strong> effekt som störst om<br />
<strong>de</strong>n placera<strong>de</strong>s i lägre belägna skikt (20-40 cm un<strong>de</strong>r<br />
marknivån) därför att <strong>de</strong> i ytskiktet rikligt förekomman<strong>de</strong><br />
48<br />
organiska föreningarna minska<strong>de</strong> kalkens neutraliseran<strong>de</strong><br />
effekt. Ännu efter åtta år var jor<strong>de</strong>ns pH i <strong>de</strong> provrutor<br />
som kalkats med 15 ton/ha 0,5-1 enhet högre, och i <strong>de</strong><br />
provrutor som kalkats med 30 ton/ha 1-1,5 enheter högre,<br />
än då försöket inled<strong>de</strong>s. Efter åtta år var pH-vär<strong>de</strong>t i <strong>de</strong><br />
täckdika<strong>de</strong> områ<strong>de</strong>na högre än i <strong>de</strong> som dränera<strong>de</strong>s med<br />
öppna diken. Detta beror förmodligen på att <strong>de</strong> för<strong>sura</strong>n<strong>de</strong><br />
ämnena i <strong>de</strong> täckdika<strong>de</strong> områ<strong>de</strong>na <strong>av</strong>led<strong>de</strong>s via täckdikena<br />
medan en <strong>de</strong>l <strong>av</strong> <strong>de</strong> för<strong>sura</strong>n<strong>de</strong> ämnena i områ<strong>de</strong>n<br />
som dränera<strong>de</strong>s med öppna diken på grund <strong>av</strong> kapillärkraften<br />
transportera<strong>de</strong>s upp till ytskiktet. Neutraliseringen<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong>m led<strong>de</strong> till förbrukning <strong>av</strong> kalk i ytskiktet (Palko &<br />
Weppling 1994).<br />
I försöksfältet i Korsholm, där man använ<strong>de</strong> en kalkdos<br />
som var tio gånger högre än <strong>de</strong>n som vanligen används<br />
i jordbruket, var kalkhalterna lägre än i andra områ<strong>de</strong>n.<br />
Orsaken var förmodligen att kalkens neutraliseran<strong>de</strong> verkan<br />
ha<strong>de</strong> hindrats <strong>av</strong> järnföreningar som adsorberats på<br />
kalkpartiklarna. Kalkning <strong>av</strong> markens ytskikt verkar inte<br />
ha någon effekt på halterna <strong>av</strong> metaller i <strong>de</strong>t <strong>av</strong>rinnan<strong>de</strong><br />
vattnet (Åström et al. 2006).<br />
I försöksfältet i Tupos un<strong>de</strong>rsöktes även hur kalkning påverka<strong>de</strong><br />
h<strong>av</strong>reskör<strong>de</strong>n. H<strong>av</strong>rekornens innehåll <strong>av</strong> kalk,<br />
magnesium, och mangan var betydligt högre och halterna<br />
<strong>av</strong> kobolt betydligt lägre på <strong>de</strong>n åker som kalka<strong>de</strong>s med<br />
en dos som var dubbelt högre än normalt (Palko 1988).<br />
Det bör noteras att i försöksfältet i Tupos kun<strong>de</strong> man inte<br />
använda ett okalkat referensområ<strong>de</strong> enär <strong>de</strong>n okalka<strong>de</strong><br />
marken var för sur för att kunna odlas. Odlarna har i varieran<strong>de</strong><br />
mån kunnat erhålla specialstöd för kalkning <strong>av</strong> <strong>sura</strong><br />
sulfatjordar un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> två senaste miljöstödsperio<strong>de</strong>rna.<br />
8.1.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
För odling <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar är kalkning <strong>av</strong> ytskiktet<br />
mycket nödvändigt och kan därför rekommen<strong>de</strong>ras. En ökning<br />
<strong>av</strong> kalkdosen i ytskiktet minskar likväl inte urlakningen<br />
<strong>av</strong> för<strong>sura</strong>n<strong>de</strong> ämnen i vattendragen. För att tillsatser <strong>av</strong><br />
kalk skall ha en märkbar inverkan på surhetsbelastningen<br />
i vattendragen bör <strong>de</strong>n placeras i <strong>de</strong> lägre ner belägna<br />
markskikt där oxi<strong>de</strong>ringen <strong>av</strong> sulfatjordar sker. Det finns<br />
ingen kostnadseffektiv metod för <strong>de</strong>tta i dagens läge. I<br />
<strong>de</strong>tta hänseen<strong>de</strong> bör meto<strong>de</strong>rna för kalkning utvecklas.<br />
Kalkning <strong>av</strong> åkrar är sällan kostnadseffektivt om <strong>de</strong>n huvudsakliga<br />
målsättningen är att minska <strong>de</strong> skador som<br />
försurningen åstadkommer. I fortsatta un<strong>de</strong>rsökningar bör<br />
man utreda om en ändamålsenligt placerad kalkning utförd<br />
efter en lång torrperiod kan fungera som ett preventivt<br />
skydd <strong>mot</strong> försurningsolägenheter.
8.2. Kalkning <strong>av</strong> vattendrag<br />
8.2.1.Kalkstationer<br />
8.2.1.1. Nuläge<br />
Kalkning direkt i vattendrag kan komma i fråga endast i<br />
undantagsfall enär meto<strong>de</strong>n har flere biverkningar. Anläggnings-<br />
och framförallt driftkostna<strong>de</strong>rna är mycket<br />
höga och meto<strong>de</strong>n lämpar sig bäst för vattendrag med en<br />
mo<strong>de</strong>rat belastning från <strong>sura</strong> sulfatjordar och/eller en låg<br />
vattenföring. Meto<strong>de</strong>n kan användas ifall <strong>de</strong>t handlar om<br />
att rädda små vattendrag; till exempel om <strong>de</strong>t gäller ett<br />
viktigt råvattentag eller ifall kalkning är en förutsättning för<br />
att akut säkra fiskbestån<strong>de</strong>ts överlevnad (Rantala 1991).<br />
Vid kalkning direkt i vattendrag används vanligen mald<br />
kalksten (CaCO3). För neutraliseringen behövs vanligtvis<br />
ca 200 gram kalk per kubikmeter vatten, men <strong>de</strong>n exakta<br />
mäng<strong>de</strong>n beror på kalkstenens partikelstorlek och <strong>de</strong>ss<br />
karbonatinnehåll, på <strong>de</strong>n doseringsteknik man använ<strong>de</strong>r<br />
och vilka målsättningar man vill uppnå (Lakso et al. 1989).<br />
En stor <strong>de</strong>l <strong>av</strong> kalkens neutraliseringspotential förbrukas i<br />
samband med att metallföreningar sedimenterar. Kalkning<br />
har ofta utförts vid pumpstationer eftersom pumpen kan<br />
blanda in kalken i vattenmassan på ett effektivt sätt.<br />
En nack<strong>de</strong>l med att kalka metallhaltiga dräneringsvatten<br />
är att <strong>de</strong>t på vattendragets botten samlas stora mäng<strong>de</strong>r<br />
Bild 14. En kalkstation med torr- eller våtdoserare för neutralisering <strong>av</strong> vatten (Lakso et al.1989).<br />
49<br />
metallhaltiga sediment. Då vattnets pH-vär<strong>de</strong> stiger utfälls<br />
speciellt aluminium och järn som hydroxi<strong>de</strong>r (Lakso et<br />
al.1989) och i reaktionen förbrukas en stor mängd basiska<br />
ämnen. Om vattendragets surhetsgrad <strong>de</strong>t vill säga aciditet<br />
(mmol/l) är hög är kalkens lösningsgrad låg. En genom titrering<br />
bestämd surhetsgrad <strong>de</strong>finierar bättre än pH-vär<strong>de</strong>t<br />
<strong>de</strong>n mängd kalk som behövs för en neutralisering, därför<br />
att metallerna verkar buffran<strong>de</strong> vid låga pH-vär<strong>de</strong>n. Ju högre<br />
surhetsgrad vattnet har <strong>de</strong>sto högre är metallhalterna<br />
och därmed är också <strong>de</strong>n mängd neutraliseran<strong>de</strong> ämne<br />
(kalk) som åtgår för neutraliseringen större.<br />
Kalkstationerna kan upp<strong>de</strong>las i två kategorier: Stationer<br />
med torrdosering och våtdosering (bild 14). Vid torrdosering<br />
tillsätts kalkmjölet som sådant eller uppblandat i vatten.<br />
Vid våtdosering använ<strong>de</strong>s en fabrikstillverkad lösning,<br />
t.ex. kalkslam eller lut.<br />
I Västra Finlands miljöcentrals verksamhetsområ<strong>de</strong> utför<strong>de</strong>s<br />
försök med kalkning i flere vattendrag som t.ex. Kyro<br />
Älv, Solf å, Lappfjärds å, Lappsunds å, Karperöfjär<strong>de</strong>n<br />
och i Iskmo sund (Korsholm). Som neutraliseran<strong>de</strong> ämne<br />
använ<strong>de</strong>s i <strong>de</strong> flesta vattendrag kalciumkarbonat (CaCO3),<br />
i en <strong>de</strong>l använ<strong>de</strong>s även kalciumoxid (CaO). I Lappsunds å<br />
tillsattes 150 gram kalciumoxid till en kubikmeter vatten,<br />
vilket fick pH-vär<strong>de</strong>t att stiga till över 6,0. I Lappfjärds å<br />
tillsattes via en pumpstation 400 gram kalciumkarbonat per<br />
kubikmeter vatten, vilket höj<strong>de</strong> pH-vär<strong>de</strong>t med 0,7 enheter<br />
(Rantala 1991).
År 1987 utför<strong>de</strong>s ett kalkningsförsök i Solf å. Solf å mynnar<br />
i Södra Stadsfjär<strong>de</strong>n sö<strong>de</strong>r om Vasa. Som neutraliseran<strong>de</strong><br />
ämne använ<strong>de</strong>s kalciumoxid (CaO) och <strong>de</strong>t tillsattes med<br />
torrdosering. Efter kalkningen minska<strong>de</strong> vattnets surhetsgrad<br />
och halter <strong>av</strong> aluminium och järn. Sulfathalten,<br />
pH-vär<strong>de</strong>t och vattnets ledningsförmåga öka<strong>de</strong>. Kalkpartiklarna<br />
samla<strong>de</strong>s direkt efter tillsatsen på bottnen och<br />
neutralisera<strong>de</strong> bottensedimenten. Effekter <strong>av</strong> kalkningen<br />
kun<strong>de</strong> även noteras i Södra Stadsfjär<strong>de</strong>n. Rapportörens<br />
åsikt var att man genom att kalka Solf å kun<strong>de</strong> minska<br />
surhetsproblemen i Södra Stadsfjär<strong>de</strong>n (Rekilä 1988).<br />
Den såkalla<strong>de</strong> ”alunarbetsgruppen” som tillsattes för att utreda<br />
<strong>de</strong> försurningsproblem som förorsakas <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
granska<strong>de</strong> i bör<strong>ja</strong>n <strong>av</strong> 1990-talet 28 vattendrag i<br />
längs Finlands västra och sydvästra kust. Gruppen föreslog<br />
att föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> vattendrag bor<strong>de</strong> kalkas: Lestijoki, Kronoby å,<br />
Harrström å, Lappfjärds å och Sirppujoki (Rantala 1991). År<br />
1992 var tre kalkstationer med automatdosering i bruk. De<br />
fanns i Harrström å, Lappsunds å och i Kronoby å. Numera<br />
är endast kalkstationen i Kronoby å i bruk.<br />
År 1990 använ<strong>de</strong>s i Finland ca 2000 ton kalksten för att<br />
neutralisera vattendrag. Dessutom använ<strong>de</strong>s ca 400 ton<br />
kalciumoxid för att neutralisera sådana vattendrag i vilkas<br />
<strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong> <strong>de</strong>t fanns <strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
År 1991-1992 utför<strong>de</strong> man i Alisenjärvi i Nokia ett neutraliseringsförsök<br />
(Iivonen & Kenttämies 1993). År 1992 tillsatte<br />
man totalt 60,2 ton kalk i sjön och <strong>de</strong>ss vattenkvalitet<br />
granska<strong>de</strong>s före och efter kalkningen. Efter kalkningen<br />
steg pH-vär<strong>de</strong>t i ytvattnet och likaså alkalinitetsvär<strong>de</strong>t. De<br />
övriga parametrarna förändra<strong>de</strong>s inte märkbart.<br />
Den i sydöstra Finland belägna Kaltonjoki kalka<strong>de</strong>s våren<br />
1992 då man tillsatte 25 och 17 ton kalkstensgrus i två<br />
bäckar i <strong>de</strong>ss <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>. Jämfört med referensbäcken<br />
höj<strong>de</strong> kalkningen pH-vär<strong>de</strong>t en aning i <strong>de</strong>n ena<br />
bäcken un<strong>de</strong>r sommaren men un<strong>de</strong>r hösten sjönk pHvär<strong>de</strong>t<br />
igen och kalkningen kun<strong>de</strong> inte hindra uppkomsten<br />
<strong>av</strong> ett surt höstflö<strong>de</strong>. I <strong>de</strong>n andra bäcken ha<strong>de</strong> kalkningen<br />
ingen märkbar effekt (Iivonen & Kenttämies 1993). I Hallu<br />
by invid Sirppujoki iordningställ<strong>de</strong> man år 1989 en kalkstation<br />
för att <strong>mot</strong>verka försurningsolägenheter i samband<br />
med rensningen <strong>av</strong> ån 1990-1994.<br />
I Triipponens (1997) rapport presenteras beräkningar <strong>av</strong><br />
kostna<strong>de</strong>r för och effekterna <strong>av</strong> vattendragskalkningen.<br />
Då <strong>de</strong>n använda kalkdosen var 50 gram per sekund var<br />
<strong>de</strong>t möjligt att vid me<strong>de</strong>lhögvattenföring (10m3/s) hö<strong>ja</strong> pHvär<strong>de</strong>t<br />
med 0,2 pH-enheter (4,6 → 4,8) och kostna<strong>de</strong>rna<br />
var 500-850 €/dygn. I fall pH-vär<strong>de</strong>t är mycket lågt är en<br />
höjning med 0,2 enheter inte tillräckligt för att säkra livsbetingelserna<br />
för fiskar och andra organismer. Ifall man vill<br />
50<br />
hö<strong>ja</strong> pH-vär<strong>de</strong>t i Sirppujoki till 5,2 skulle kostna<strong>de</strong>n vara<br />
2 500 – 3 400 €/dygn. Enär <strong>de</strong>t <strong>sura</strong> flö<strong>de</strong>t i Sirppujoki varar<br />
i åtminstone en månad på våren och på hösten skulle <strong>de</strong><br />
årliga kostna<strong>de</strong>rna uppgå till cirka 170 000 €.<br />
Huttu (2007) har bedömt att man, genom att använda<br />
kalkfilterdikning på <strong>de</strong> mest kritiska områ<strong>de</strong>n i Kyro älvs<br />
<strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>, skulle kunna åstadkomma samma neutraliseringseffekt<br />
som vid en direkt vattendragskalkning.<br />
8.2.1.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
Försurningsproblemen bör i första hand förhindras på <strong>de</strong><br />
platser där <strong>de</strong> kan uppkomma. Vattendrags-kalkning är en<br />
tillfällig åtgärd som endast lämpar sig för att åtgärda ett<br />
oförutsett undantagsläge. Direkt kalkning kan på basen <strong>av</strong><br />
en specifik lägesbedömning rekommen<strong>de</strong>ras t.ex. för små<br />
sidofåror, som har en klar bety<strong>de</strong>lse för ett för naturhushållningen<br />
viktigt vattendrag. Vattendragskalkning lämpar<br />
sig bäst för små vattendrag som endast i liten eller måttlig<br />
grad påverkas <strong>av</strong> dräneringsvatten från <strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
Vattendragskalkning lämpar sig dåligt för stora vattendrag<br />
eftersom <strong>de</strong> kalkmäng<strong>de</strong>r som behövs är stora och enär<br />
<strong>de</strong>n icke upplösta kalken och <strong>de</strong> utfällda metallerna orsakar<br />
problem.<br />
Kalkning <strong>av</strong> vattendrag kan rekommen<strong>de</strong>ras som en åtgärd<br />
för att snabbt åtgärda en betydan<strong>de</strong> försurningsolägenhet.<br />
För <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>na bor<strong>de</strong> man uppgöra planer<br />
för kalkning <strong>av</strong> dränerings-vatten. I <strong>de</strong>ssa utvär<strong>de</strong>ras i<br />
vilka vattendrag och i vilket läge <strong>de</strong>t lönar sig att inleda<br />
kalkning. Av kostnadsskäl tor<strong>de</strong> <strong>de</strong>t vara möjligt att kalka<br />
dräneringsvatten endast i enstaka fall, då <strong>de</strong>t är nödvändigt<br />
för kunna <strong>av</strong>leda <strong>av</strong> dräneringsvatten. Det kan handla<br />
om t.ex. rensning <strong>av</strong> ett utfallsdike eller åtgärdan<strong>de</strong> <strong>av</strong> ett<br />
oförutsett krisläge.<br />
För att anskaffa kalkstationer och kalk behövs en tillräcklig<br />
finansiering (<strong>av</strong> <strong>de</strong>n som förorsakar skadan) och en plan för<br />
hur stationen skall skötas un<strong>de</strong>r försurningstoppar. I särskilda<br />
fall kan <strong>de</strong>t vara ändamålsenligt att anskaffa mobila<br />
kalkstationer. Med hjälp <strong>av</strong> en sådan kan man åtminstone<br />
begränsa försurningsskador i fall man kan inleda kalkningen<br />
i rätt tid och på rätt plats. Kostna<strong>de</strong>rna för vattendragskalkningen<br />
är likväl höga och resultaten varieran<strong>de</strong>.<br />
Det är förmodligen också svårt att, i ett akut och överraskan<strong>de</strong><br />
krisläge, tillräckligt snabbt få kalkstationen på<br />
plats. Kalkstationen bor<strong>de</strong> förses med automatlarm, som<br />
med<strong>de</strong>lar om störningar i driften. Även ett kort <strong>av</strong>brott i<br />
kalkningen un<strong>de</strong>r en kritisk tidpunkt kan vara mycket skadligt<br />
för livet i vattendraget (Rantala 1991).<br />
Kalkning <strong>av</strong> vattendrag bör planeras noggrant enär meto<strong>de</strong>n<br />
lämpar sig bäst för små vattendrag och/eller vatten-
drag som sällan är <strong>sura</strong>. Det är skäl att utreda förekomsten<br />
<strong>av</strong> hota<strong>de</strong> eller i övrigt bety<strong>de</strong>lsefulla arter i samarbete<br />
med ve<strong>de</strong>rböran<strong>de</strong> miljöcentral och fiskerimyndigheterna<br />
(Rantala 1991).<br />
Nedanför kalkstationen vore <strong>de</strong>t skäl att i mån <strong>av</strong> möjlighet<br />
anlägga en sedimentationsbassäng som samlar upp kalk-<br />
och metall<strong>av</strong>lagringarna. I fall vattnets aciditet överskri<strong>de</strong>r<br />
2 mmol/l lönar <strong>de</strong>t sig att använda en annan metod enär<br />
kalkens upplösningsgrad i ett så surt vatten är 20-25%<br />
(Weppling 1997). Då vattnets surhetsgrad är så hög blir<br />
direkt kalkning, i <strong>de</strong>n omfattning att <strong>de</strong>n skulle ha en effekt,<br />
oerhört dyr att förverkliga. Dessutom skulle meto<strong>de</strong>n medföra<br />
att en stor mängd metallhaltiga sediment ansamlas på<br />
vattendragets botten.<br />
8.2.2. Anaeroba kalkfilter<br />
8.2.2.1. Nuläge<br />
Kvaliteten på dräneringsvattnet från <strong>sura</strong> sulfatjordar och<br />
<strong>de</strong> problem <strong>de</strong> förorsakar påminner om <strong>de</strong> problem som <strong>de</strong><br />
<strong>sura</strong> vattnen från gruvor förorsakar. Detta innebär att man i<br />
princip kan använda samma meto<strong>de</strong>r för att behandla båda<br />
typerna <strong>av</strong> vatten. Som en följd <strong>av</strong> <strong>de</strong>n höga kostnadsnivån<br />
för kalkning <strong>av</strong> vattendrag, och andra <strong>mot</strong>svaran<strong>de</strong> aktiva<br />
meto<strong>de</strong>r, har man främst i USA fr.o.m. 1970-talet utvecklat<br />
olika meto<strong>de</strong>r för att behandla vatten från gruvor. En <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong>ssa meto<strong>de</strong>r är anaeroba kalkfilter, vilka tar mindre plats<br />
än stora våtmarker och kan fungera som producenter <strong>av</strong><br />
alkalinitet (Kustula et al. 2005a).<br />
I Rintalaområ<strong>de</strong>t i Ilmajoki har man testat en anaerob<br />
kalkfilteranläggning (successive alkalinity producing system,<br />
SAPS, bild 15) för att neutralisera dräneringsvatten.<br />
Neutraliseringen baseras på <strong>de</strong>n pH-höjning som mikro-<br />
Vatten<br />
Kompostskikt<br />
SAPS-bassäng<br />
Kalkstenslager<br />
Reglerbrunn<br />
Bild 15. En principskiss <strong>av</strong> en SAPS-anläggning (Kustula et al. 2005).<br />
51<br />
bernas reduktion åstadkommer. Försöket utför<strong>de</strong>s först i<br />
laboratoriemiljö och därefter som ett pilotförsök (i fält). Anläggningen<br />
planera<strong>de</strong>s så att <strong>de</strong>n bestod <strong>av</strong> tre parallella<br />
linjer, som var<strong>de</strong>ra innehöll ett filter <strong>av</strong> organiskt material,<br />
ett kalkstenslager och en luftad sedimentationsbassäng. I<br />
två linjer fanns <strong>de</strong>ssutom halmkompost (egentliga SAPSanläggningar)<br />
och i en <strong>av</strong> <strong>de</strong>m tilla<strong>de</strong>s gips. Avsikten var<br />
att neutralisera surheten i vattnet och fälla ut metallerna<br />
ur <strong>de</strong>t. I fall vattnets syrehalt var för hög föll hydroxi<strong>de</strong>rna<br />
ut på kalkstenens yta, vilket hindra<strong>de</strong> reaktionen mellan<br />
kalken och <strong>de</strong>t vatten som skulle neutraliseras. Avsikten<br />
var att skiktet med <strong>de</strong>t kompostera<strong>de</strong> materialet skulle<br />
påskynda <strong>de</strong>n biologiska reduceringen <strong>av</strong> sv<strong>av</strong>let och <strong>av</strong>lägsna<br />
syre ur <strong>de</strong>t behandla<strong>de</strong> vattnet. Därefter led<strong>de</strong>s<br />
vattnet till sedimentationsbassängen där utfällningen <strong>av</strong><br />
metallhydroxi<strong>de</strong>rna sked<strong>de</strong> (Kustula et al. 2005 b).<br />
Anläggningen bygg<strong>de</strong>s och togs i bruk år 2001 och försöket<br />
pågick ända till år 2004. De olika behandlingslinjerna<br />
kun<strong>de</strong> hö<strong>ja</strong> vattnets pH-vär<strong>de</strong> och hö<strong>ja</strong> alkaliniteten.<br />
Aciditeten minska<strong>de</strong> märkbart vid alla behandlingsalternativ.<br />
Komposteringsbassängerna minska<strong>de</strong> effektivt på<br />
syrehalten men förmåd<strong>de</strong> inte i märkbar mån sänka sulfathalterna.<br />
<strong>På</strong> basen <strong>av</strong> vattenkvalitetsmätningar kun<strong>de</strong><br />
man inte konstatera att SAPS-filtrets funktion försämra<strong>de</strong>s<br />
un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> tre år som försöket pågick (Kustula et al.2005b).<br />
Kalla vintrar innebär problem för <strong>de</strong>nna metodik. Åtminstone<br />
un<strong>de</strong>r vårflö<strong>de</strong>t sker så gott som ingen mikrobaktivitet.<br />
Vattenvolymerna på våren och ibland även på hösten är<br />
så stora att man inte nödvändigtvis kan uppnå <strong>de</strong>n behövliga<br />
behandlingseffektiviteten. Dessutom inverkar <strong>de</strong><br />
stora pH-fluktuationerna negativt på <strong>de</strong> biologiska processerna.<br />
Meto<strong>de</strong>n kun<strong>de</strong> lämpa sig för sådana objekt, som<br />
producerar små mäng<strong>de</strong>r mycket surt vatten, så kalla<strong>de</strong><br />
hotspot-områ<strong>de</strong>n.<br />
Sedimentationsbassäng<br />
Luftning<br />
Utlopppsbrunn
8.2.2.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
Utvecklingen <strong>av</strong> anaeroba kalkfilter och andra nya meto<strong>de</strong>r<br />
bor<strong>de</strong> fortsätta. Anaeroba kalkfilter har visat sig fungera<br />
bra i pilotförsök men många tekniska problem återstår<br />
att lösa innan meto<strong>de</strong>n kan användas i en större skala.<br />
Anläggningen måste planeras så att metallutfällningar<br />
inte leds in i systemet och så att flö<strong>de</strong>na kan hållas på<br />
en önskad nivå. Utförda i större skala kräver sedimentationsbassängerna<br />
en märkbar yta och anläggnings- och<br />
un<strong>de</strong>rhållskostna<strong>de</strong>rna kan bli märkbara. Jämfört med direkt<br />
vattendragskalkning är SAPS-meto<strong>de</strong>n förmodligen<br />
en billigare och för miljön tryggare lösning.<br />
8.2.3. Bottendammar och bäddar <strong>av</strong><br />
kalkkross<br />
8.2.3.1. Nuläge<br />
Bottendammar <strong>av</strong> kalkkross har används vid fiskeriekonomiska<br />
restaureringar <strong>av</strong> småvattendrag där <strong>av</strong>sikten har<br />
varit hö<strong>ja</strong> vattennivån och i viss mån även pH-vär<strong>de</strong>t. Inga<br />
resultat från storskaliga un<strong>de</strong>rsökningar i områ<strong>de</strong>n med<br />
<strong>sura</strong> sulfatjordar finns att tillgå.<br />
År 1992 gjor<strong>de</strong> man en kalkning i försökssyfte i Kaltonjoki<br />
i sydöstra Finland. I två <strong>av</strong> bifårorna till Kaltonjoki var<br />
pH-vär<strong>de</strong>t un<strong>de</strong>r vårflö<strong>de</strong>t ofta un<strong>de</strong>r 5,0 som en följd <strong>av</strong><br />
en hög belastning <strong>av</strong> luftburen försurning. Vid provkalkningen<br />
täcktes bägge bäckarnas botten på en 30 m lång<br />
sträcka med ett 15-20 cm tjockt lager med kalkstenskross<br />
(partikelstorlek 94,8%
to<strong>de</strong>n beror förmodligen inte på meto<strong>de</strong>n som sådan. Det<br />
kan till exempel bero på att <strong>de</strong>n reglerbara dräneringen<br />
inte använts på ett ändamålsenligt sätt.<br />
8.3.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
Man bör anlägga mera kalkfilterdiken på sådana marker<br />
där <strong>de</strong>n största <strong>de</strong>len <strong>av</strong> sulfi<strong>de</strong>rna oxi<strong>de</strong>rats och största<br />
<strong>de</strong>len <strong>av</strong> oxidationsprodukterna har urlakats. Eftersom<br />
olika jordarter har olika stor kapacitet att buffra pH-vär<strong>de</strong>t<br />
bor<strong>de</strong> man redan i planeringsske<strong>de</strong>t karlägga vilket<br />
1<br />
2<br />
3<br />
Bild 16. Principskiss för kalkfilterdikning (Weppling 1997).<br />
Tabell 2. Total yta dränerad med kalkfilterdiken i Finland år 2000 baserat på miljöstöds<strong>av</strong>tal.<br />
4<br />
7<br />
53<br />
5<br />
6<br />
kalkningsbehovet är för olika jordarter. Användningen <strong>av</strong><br />
bränd kalk medför att jor<strong>de</strong>ns partikelstruktur förbättras.<br />
Möjligheterna och effekten <strong>av</strong> att samordna användan<strong>de</strong>t<br />
<strong>av</strong> kalkfilterdiken och reglerbar dränering bör ytterligare<br />
utredas.<br />
Meto<strong>de</strong>n skulle förutom inom jordbruket möjligen kunna<br />
användas i skogsbruket fastän dräneringen där utförs<br />
med öppna diken. Kalfilterdikning kun<strong>de</strong> utgöra en <strong>de</strong>l <strong>av</strong><br />
skogsbrukets vattenskydd. Dränerings- och flö<strong>de</strong>svattnen<br />
kun<strong>de</strong> efter <strong>de</strong> gängse vattenskyddsanordningarna ledas<br />
1. Muokkauskerros<br />
2. Hapan sulfaattimaa<br />
3. Hapeton neutraali poh<strong>ja</strong>maa<br />
4. <strong>Maa</strong>-aine + poltettu kalkki<br />
5. Pohj<strong>av</strong>e<strong>de</strong>n pinta<br />
6. Salao<strong>ja</strong>sora<br />
7. Salao<strong>ja</strong>putki<br />
1. Bearbetningsskikt<br />
2. Sur sulfatjord<br />
3. Syrefri, neutral bottenjord<br />
4. Marksubstans + bränd kalk<br />
5. Grundvattenyta<br />
6. Täckdikesgrus<br />
7. Täckdikesrör<br />
Kalfilterdikning<br />
TE-central ha st<br />
Nyland 42 1<br />
Egentliga Finland 285 22<br />
Satakunta<br />
T<strong>av</strong>astland<br />
255 19<br />
Birkaland 80 8<br />
Sydöstra Finland 22 4<br />
Södra S<strong>av</strong>olax<br />
Norra S<strong>av</strong>olax<br />
Norra Karelen<br />
Mellersta Finland<br />
13 1<br />
Sydösterbotten 7 2<br />
Österbotten 299 29<br />
Norra Österbotten<br />
Ka<strong>ja</strong>naland<br />
Lappland<br />
15 3<br />
TOTALT 1018 89
via ett kalkfilterdike till recipienten. Man bör ytterligare utreda<br />
användningsmöjligheterna för kalkfilterdikning inom<br />
skogsbruket.<br />
8.4. Justering <strong>av</strong> vattendragets<br />
reglering och användningen <strong>av</strong><br />
pumpstationer<br />
8.4.1. Nuläge<br />
En potentiell vattenskyddsmetod i ett reglerat vattendrag<br />
är att justera regleringen så att man genom att öka flö<strong>de</strong>t<br />
kan späda ut tillflö<strong>de</strong>n <strong>av</strong> surt vatten. I fall områ<strong>de</strong>n i <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>t<br />
dräneras med pumpstationer kan man ordna<br />
torrläggningen så att surt vatten pumpas upp i vattendraget<br />
från en pumpstation i taget (Teppo et al. 2006) (bild 17). De<br />
invalla<strong>de</strong> områ<strong>de</strong>na utgör endast en liten an<strong>de</strong>l <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong><br />
<strong>sulfatjordarna</strong>. Torrläggningsgra<strong>de</strong>n innan invallningen har<br />
ofta varit mycket låg, vilket innebär att endast en liten <strong>de</strong>r <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong>n <strong>sura</strong> belastningen har urlakats. Vattnet som pumpas<br />
från <strong>de</strong>ssa områ<strong>de</strong>n är därför mycket surt och en effektiv<br />
pumpning kan medföra betydan<strong>de</strong> lokala surhetsproblem.<br />
Genom att justera vattenflö<strong>de</strong>t i reglera<strong>de</strong> vattendrag kan<br />
man i undantagsfall minska på försurningsolägenheterna.<br />
Genom reglering kan man un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> mest <strong>sura</strong> perio<strong>de</strong>rna<br />
lindra försurnings-olägenheterna genom att späda ut <strong>de</strong><br />
<strong>sura</strong> tillflö<strong>de</strong>na. En annan möjlighet är att leda <strong>de</strong>t <strong>sura</strong><br />
54<br />
flö<strong>de</strong>t till områ<strong>de</strong>n där <strong>de</strong> gör så liten skada som möjligt.<br />
Förutsättningarna för att tillämpa <strong>de</strong>ssa meto<strong>de</strong>r har utretts<br />
åtminstone i fråga om Kyro älv.<br />
8.4.2. Riktlinjer för fortsatta åtgär<strong>de</strong>r<br />
För alla vattendrag där en justering <strong>av</strong> regleringen och användan<strong>de</strong>t<br />
<strong>av</strong> pumpstationerna konkret kan <strong>mot</strong>verka försurning<br />
bör man uppgöra en för vattendraget specifik plan<br />
för tillämpningen. Sådana vattendrag är till exempel Esse<br />
ås vattendragsområ<strong>de</strong> och Larsmo-Ö<strong>ja</strong>sjön samt Kyro älv.<br />
Det är att rekommen<strong>de</strong>ra att som ett led i vattenskyd<strong>de</strong>t<br />
för <strong>sura</strong> sulfatjordar nytt<strong>ja</strong> användan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> pumpstationer.<br />
Ändran<strong>de</strong>t <strong>av</strong> pumpningsregimen förutsätter dock tillstånd<br />
<strong>av</strong> dikningsbolaget. Genom att justera intervallen för att<br />
starta och stoppa pumpningen kan man påverka grundvattennivån<br />
på åkermarken och därmed också påverka<br />
<strong>de</strong>n <strong>sura</strong> belastningen. I praktiken innebär <strong>de</strong>tta att man<br />
un<strong>de</strong>r vegetationsperio<strong>de</strong>n håller grundvattennivån på en<br />
så hög nivå som möjligt. Speciellt un<strong>de</strong>r torra somrar kan<br />
<strong>de</strong>nna typ <strong>av</strong> reglering även hö<strong>ja</strong> på skör<strong>de</strong>nivån. Un<strong>de</strong>r<br />
plöjnings- och såningsti<strong>de</strong>n samt un<strong>de</strong>r skör<strong>de</strong>ti<strong>de</strong>n bör<br />
grundvattennivån likväl hållas så låg att åkrarna håller för<br />
jordbruksmaskinerna. Meto<strong>de</strong>n fungerar bäst i fall <strong>de</strong>t dikessystem<br />
som le<strong>de</strong>r vattnet till pumpstationen endast har<br />
en liten lutning (vilket ofta är fallet på invalla<strong>de</strong> områ<strong>de</strong>n)<br />
och om man har tillgång till minst två pumpar med olika effekt.<br />
Med <strong>de</strong>n mindre pumpen sköter man regleringen un<strong>de</strong>r<br />
vegetationsperio<strong>de</strong>n då vattenmäng<strong>de</strong>rna är mindre.<br />
Bild 17. Den gamla pumpstationen från 1926 och <strong>de</strong>n nya pumpstationen från år 1964 vid <strong>de</strong>t 2300 ha stora torrläggningsområ<strong>de</strong>t Sö<strong>de</strong>rfjär<strong>de</strong>n.
9. Förslag för att bemästra<br />
olägenheter orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong><br />
<strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
9.1. Lagstiftning<br />
Förslag<br />
Man bör utreda möjligheterna att i vattenlagen, miljöskyddslagen<br />
och i lagstiftningen angåen<strong>de</strong> jord- och<br />
skogsbruk tillägga ett omnämnan<strong>de</strong> om att en sur jordmån,<br />
förorsakad <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar, är en faktor som bör<br />
beaktas vid projektplanering. Genom att stifta nya lagar<br />
eller uppgöra kompletteran<strong>de</strong> direktiv för nu gällan<strong>de</strong> lagar<br />
bör man säkerställa att förbu<strong>de</strong>t <strong>mot</strong> ändring <strong>av</strong> vattendrag<br />
i tillräcklig omfattning tas i beaktan<strong>de</strong> vid bedömning <strong>av</strong><br />
tillståndsbehov för dränering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar. Dessutom<br />
bör man över<strong>väg</strong>a att införa en anmälningsplikt till<br />
miljömyndigheterna angåen<strong>de</strong> omfattan<strong>de</strong> projekt som<br />
inverkar på torrläggningsstatusen hos <strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
Förverkligan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> vattenskyddsanordningar bör un<strong>de</strong>rlättas<br />
så att behövliga åtgär<strong>de</strong>r kan förverkligas på även på<br />
områ<strong>de</strong>n med passiva markägare.<br />
Ansvaret för <strong>de</strong>n fortsatta beredningen ligger hos jord- och<br />
skogsbruksministeriet, miljöministeriet samt hos justitieministeriet.<br />
Motiveringar<br />
I vattenlagen och miljöskyddslagen samt i lagstiftningen<br />
angåen<strong>de</strong> jord- och skogsbruk finns i nuläget inget sårskilt<br />
omnämnan<strong>de</strong> om att <strong>sura</strong> sulfatjordar är en faktor som<br />
bör beaktas i projektplanering. Omnämnan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong><br />
<strong>sulfatjordarna</strong> ökar medvetenheten om och beaktan<strong>de</strong>t <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong>tta miljöproblem. <strong>På</strong> <strong>de</strong>tta sätt förbättras också karteringen<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>.<br />
Enligt nu gällan<strong>de</strong> lagstiftning kan dikning genomföras utan<br />
markägarens medgivan<strong>de</strong>, <strong>de</strong>t vill säga på en så kallad<br />
passiv markägares marker, men vattenskyddsanordningar<br />
kan inte placeras på sådana områ<strong>de</strong>n. Man bör utreda<br />
möjligheterna att ändra vatten- eller miljöskyddslagen så<br />
att man på en annans mark kan genomföra åtgär<strong>de</strong>r för<br />
att minska på försurningen (t.ex. anlägga våtmarker) enligt<br />
samma principer som man i samband med dikning<br />
kan stadga om pumpstationer och invallningar. Ären<strong>de</strong>na<br />
skulle då behandlas som förrättningar.<br />
Man bör säkerställa att dikningar i <strong>sura</strong> sulfatjordar inte<br />
i onödan belastar vattendragen. Ären<strong>de</strong>t kan skötas an-<br />
55<br />
tingen med hjälp <strong>av</strong> administrativa direktiv eller genom<br />
att justera vattenlagens stadgan<strong>de</strong>n. En anmälningsplikt<br />
till miljömyndigheterna är en möjlighet att förverkliga <strong>de</strong>nna<br />
målsättning. Nuförti<strong>de</strong>n beaktar man vid bedömning<br />
<strong>av</strong> tillståndsplikt inte i tillräcklig mån <strong>de</strong>n sammanlagda<br />
inverkan <strong>av</strong> flere dikningsprojekt, som på basen <strong>av</strong> lagstiftningen<br />
kun<strong>de</strong> förutsätta ett åläggan<strong>de</strong> om att minska<br />
belastningen.<br />
9.2. Nationella och regionala<br />
program<br />
Förslag<br />
De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> och <strong>de</strong>ras inverkan bör särskilt nämnas<br />
i alla nationella och regionala program, genom vilka<br />
man strävar till att inverka på vattendragens tillstånd och<br />
markens torrläggningsstatus. Sådana program är till exempel<br />
<strong>de</strong>t nationella vattenskyddsprogrammet, regionala<br />
vattenskyddsprogram, nationella och regionala skogsprogram,<br />
program för utveckling <strong>av</strong> landbyg<strong>de</strong>n samt nationella<br />
program för torrläggning. Dessutom bör <strong>de</strong> <strong>sura</strong><br />
<strong>sulfatjordarna</strong> uppmärksammas i all markplanering som<br />
utförs på <strong>sura</strong> sulfatjordar. <strong>På</strong> basen <strong>av</strong> <strong>de</strong>nna rapport<br />
bör en nationell strategi angåen<strong>de</strong> markbun<strong>de</strong>n försurning<br />
uppgöras.<br />
Ansvaret för beaktan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> <strong>de</strong>tta förslag ligger hos <strong>de</strong>m<br />
som gör uppgör programmen. Ansvaret för beaktan<strong>de</strong>t<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> vid planering <strong>av</strong> markanvändning<br />
ligger hos landskapsförbun<strong>de</strong>n och kommunerna.<br />
Ansvaret för beredan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> en nationell strategi för <strong>de</strong>n<br />
markbundna försurningen ligger hos jord- och skogsbruksministeriet<br />
och hos miljöministeriet.<br />
Motiveringar<br />
Via markplanering och <strong>de</strong> nationella och regionala programmen<br />
kan man styra markanvändningen och vattenskyd<strong>de</strong>t<br />
på <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>. I <strong>de</strong> nu gällan<strong>de</strong> nationella<br />
målsättningsprogrammen har <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
inte behandlats skilt och även i <strong>de</strong> regionala programmen<br />
har <strong>de</strong> uppmärksammats ganska bristfälligt. Ett systematiskt<br />
uppmärksamman<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
vid all markplanering samt i <strong>de</strong> nationella och regionala<br />
målprogrammen ökar <strong>av</strong>sevärt medvetan<strong>de</strong>t om <strong>de</strong> <strong>sura</strong><br />
<strong>sulfatjordarna</strong> och <strong>de</strong>ras bety<strong>de</strong>lse, samt styr markanvändningen<br />
så att man i ett så tidigt ske<strong>de</strong> som möjligt<br />
kan beakta problematiken kring <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
och vidta preventiva åtgär<strong>de</strong>r för att förhindra att problem<br />
uppstår.
9.3. Stödsystem<br />
Förslag<br />
Beaktan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar, och <strong>de</strong> speciella vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r<br />
<strong>de</strong> förutsätter, bör på ett mer heltäckan<strong>de</strong><br />
och mångsidigt sätt än vad som nu är fallet ingå i<br />
stödsystemen för jordbruk, skogsbruk och torrläggning.<br />
Utbu<strong>de</strong>t <strong>av</strong> stödformer för vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r på <strong>sura</strong><br />
sulfatjordar bör utökas. Man bör också utreda möjligheten<br />
att använda Europeiska Unionens vattenramdirektivstöd<br />
enligt § 38 i förordningen om utvecklan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> landsbyg<strong>de</strong>n.<br />
Ett villkor för att godkänna stöd för bastorrläggning <strong>av</strong> <strong>sura</strong><br />
sulfatjordar kun<strong>de</strong> vara en godkänd plan för att bemästra<br />
försurningsproblematiken.<br />
Jord- och skogsbrukets stödformer bör i första hand styras<br />
till kända problemområ<strong>de</strong>n. Eftersom <strong>de</strong>ssa inte systematiskt<br />
har kartlagts bör man över<strong>väg</strong>a att via stödme<strong>de</strong>l tillsvidare<br />
även ersätta <strong>de</strong> kostna<strong>de</strong>r som sökan<strong>de</strong>n åsamkas <strong>av</strong><br />
att kartlägga <strong>de</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar som finns i projektområ<strong>de</strong>t.<br />
I brist på heltäckan<strong>de</strong> karteringar bör man också över<strong>väg</strong>a<br />
att tillgodogöra sig nuvaran<strong>de</strong> kunskap. Detta innebär att<br />
man som stödområ<strong>de</strong> kun<strong>de</strong> <strong>av</strong>gränsa hela <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>t<br />
för en å eller älv, som har omfattan<strong>de</strong> försurningsproblem<br />
och där åkerbruk och skogsbruk utgör en märkbar<br />
form <strong>av</strong> markanvändning. Gränserna för <strong>de</strong> regioner där<br />
man kan erhålla lantbruksstöd för att anlägga våtmarker bör<br />
justeras så att stöd kan erhållas även i <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>na<br />
för <strong>de</strong> vattendrag som mynnar i Kvarken eller Bottenviken.<br />
Den förnya<strong>de</strong> lagen om ett hållbart skogsbruk beräknas<br />
träda i kraft år 2009. Den bor<strong>de</strong> möjliggöra ett förhöjt planeringsstöd<br />
för speciellt krävan<strong>de</strong> objekt och ett flertal<br />
vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r tor<strong>de</strong> kunna komma att utföras helt<br />
på statens bekostnad. Vid tillämpan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> lagen bör man<br />
utvär<strong>de</strong>ra huruvida planering och förverkligan<strong>de</strong> <strong>av</strong> vattenskydd<br />
på <strong>sura</strong> sulfatjordar kan anses vara en speciellt<br />
krävan<strong>de</strong> verksamhet.<br />
Ägoregleringsverksamheten och stö<strong>de</strong>t <strong>av</strong> <strong>de</strong>n bör utvecklas<br />
så att man vid <strong>de</strong> dräneringsarbeten som utförs<br />
i samband med ägoregleringen även beaktar miljö- och<br />
vattenskyddsaspekter. Detta görs i enlighet med övrig torrläggningsverksamhet<br />
inom jord- och skogsbruksverksamhet<br />
i synnerhet på områ<strong>de</strong>n med <strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
Ansvaret för utvecklan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> stödsystemen ligger i första<br />
hand hos jord- och skogsbruksministeriet.<br />
Motiveringar<br />
I villkoren för <strong>de</strong> stöd som erhålls för ägoregleringar och<br />
dränering nämns inget om <strong>sura</strong> sulfatjordar och <strong>de</strong> speciel-<br />
56<br />
la vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r <strong>de</strong> skulle förutsätta. Stödvillkoren<br />
för dränering bör kompletteras eller så bör man på annat<br />
sätt säkerställa att uppkomsten <strong>av</strong> försurningsolägenhet<br />
förhindras, t.ex. genom att förutsätta uppgöran<strong>de</strong>t <strong>av</strong> planer<br />
för att bemästra försurningen. Vid tillämpan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> <strong>de</strong>n<br />
nya lagen för hållbart skogsbruk bör man säkerställa att<br />
planering och förverkligan<strong>de</strong> <strong>av</strong> vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r på<br />
<strong>sura</strong> sulfatjordar kan anses vara en speciellt krävan<strong>de</strong><br />
verksamhet, som bör åtnjuta en förhöjd stödnivå.<br />
I jordbrukets investeringsstöd ingår inte för närvaran<strong>de</strong><br />
(2008) åtgär<strong>de</strong>r som speciellt lämpar sig för <strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
I fråga om jordbrukets miljöstöd är stö<strong>de</strong>n för reglerbar<br />
dränering och un<strong>de</strong>rhåll <strong>av</strong> bevattning inte bundna till jordmånens<br />
egenskaper. <strong>På</strong> områ<strong>de</strong>n med <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
bör man kunna bevil<strong>ja</strong> stöd för att ta <strong>de</strong> mest problematiska<br />
områ<strong>de</strong>na ur bruk. Man bör också stöda odling <strong>av</strong> grödor<br />
som inte kräver så stort torrläggningsdjup samt stöda anläggan<strong>de</strong>t<br />
och un<strong>de</strong>rhållet <strong>av</strong> våtmarker, reglerbar dränering,<br />
reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning och andra <strong>mot</strong>svaran<strong>de</strong><br />
meto<strong>de</strong>r. Man bör också utreda i vilken mån <strong>de</strong>ssa åtgär<strong>de</strong>r<br />
kan få stöd via vattenramdirektivet.<br />
Åtgär<strong>de</strong>r angåen<strong>de</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> bor<strong>de</strong> riktas<br />
till speciellt besvärliga så kalla<strong>de</strong> hot spot-områ<strong>de</strong>n, men<br />
sådana områ<strong>de</strong>n har ännu inte systematiskt karterats.<br />
Avsakna<strong>de</strong>n <strong>av</strong> en heltäckan<strong>de</strong> kartering skall inte hindra<br />
utföran<strong>de</strong>t <strong>av</strong> vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r. Därför bör man<br />
via stödsystemen kunna ersätta kostna<strong>de</strong>rna för vattenprover<br />
och jordprovtagning genom borrning vid kartering<br />
<strong>av</strong> försurningsläget i planeringsområ<strong>de</strong>t. Dessutom bör<br />
man över<strong>väg</strong>a möjligheterna att rikta åtgär<strong>de</strong>rna till <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>na<br />
för <strong>de</strong> vattendrag där torrläggning <strong>av</strong> <strong>sura</strong><br />
sulfatjordar förorsakar märkbara olägenheter.<br />
9.4. Direktiv och rekommendationer<br />
Förslag<br />
Nuvaran<strong>de</strong> direktiv och rekommendationer för torrläggning,<br />
nyskiften, jordbruk och torvtäkt bör kompletteras<br />
sålunda att <strong>de</strong> innehåller konkreta direktiv för hur <strong>sura</strong><br />
sulfatjordar skall lokaliseras och med vilka åtgär<strong>de</strong>r försurningsolägenheterna<br />
skall <strong>mot</strong>verkas. Man bör också<br />
förtydliga direktiven för hur vattenlagens stadgan<strong>de</strong>n om<br />
förbu<strong>de</strong>t <strong>mot</strong> förändring <strong>av</strong> vattendrag skall tillämpas i<br />
fråga om dikningsprojekt som utförs i <strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
Ansvaret för att direktiven och handböckerna uppdateras<br />
ligger i första hand hos jord- och skogsbruksministeriet<br />
och miljöministeriet.
Motiveringar<br />
Direktiv och handböcker styr markanvändning och <strong>de</strong> olika<br />
sektorernas vattenskyddsverksamhet på ett entydigt sätt. I<br />
<strong>de</strong> nuvaran<strong>de</strong> direktiven och handböckerna nämns <strong>de</strong> <strong>sura</strong><br />
<strong>sulfatjordarna</strong> överlag endast sporadiskt. En metodisk presentation<br />
<strong>av</strong> hur <strong>sura</strong> sulfatjordar kan lokaliseras och <strong>av</strong> <strong>de</strong><br />
potentiella vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>rna höjer vattenskyd<strong>de</strong>ts<br />
nivå och ökar medvetan<strong>de</strong>t om <strong>de</strong>n markbundna försurningen.<br />
I direktiven och handböckerna bör man behandla<br />
objekt som förorsakar omfattan<strong>de</strong> respektive ringa försurningsskador<br />
skilt.<br />
9.5. Information och rådgivning<br />
Förslag<br />
Information och rådgivning angåen<strong>de</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
bör ges i större utsträckning inom alla sektorer. Speciellt<br />
utövare <strong>av</strong> jord- och skogsbruk, planerare och förverkligare<br />
<strong>av</strong> projekt som påverkar markens torrläggningsläge,<br />
myndigheter, skolor och <strong>de</strong>n stora allmänheten är i behov<br />
att tilläggsinformation. Det behövs såväl informationsmaterial,<br />
skolningstillfällen som fastighetsvis rådgivning. I<br />
fortsättningen bör <strong>de</strong>t skolningsmaterial, som behandlar<br />
57<br />
<strong>de</strong>n försurningsbelastning som förorsakas <strong>av</strong> oxi<strong>de</strong>ringen<br />
<strong>av</strong> sulfi<strong>de</strong>r i alven och <strong>mot</strong>verkan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> <strong>de</strong>n, utgöra en<br />
egen helhet. Detta material bör särskil<strong>ja</strong>s från <strong>de</strong>t material<br />
som behandlar <strong>mot</strong>verkan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> försurning <strong>av</strong> markens<br />
ytskikt eftersom <strong>de</strong>ssa problem måste lösas på helt skilda<br />
sätt. Man bör grunda ett informationsnätverk som garanterar<br />
att information alltid finns tillgänglig i samband med<br />
problematiska försurningssituationer. Även landsbyg<strong>de</strong>ns<br />
utvecklingsprogram och landsbygdsnätverk bör utnytt<strong>ja</strong>s<br />
för informations- och rådgivningsarbetet.<br />
Motiveringar<br />
I nuläget är information och rådgivning angåen<strong>de</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong><br />
<strong>sulfatjordarna</strong> icke enhetlig. I <strong>de</strong>n rådgivning som ges åt jordbrukare<br />
och skogsägare i <strong>de</strong>n fastighetsvisa rådgivningen<br />
behandlas <strong>de</strong>n markbundna försurning som orsakas <strong>av</strong> oxi<strong>de</strong>ring<br />
<strong>av</strong> sulfi<strong>de</strong>r endast sporadiskt. Planerarna skolas inte<br />
systematiskt angåen<strong>de</strong> i<strong>de</strong>ntifiering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar eller<br />
<strong>de</strong> vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r som behövs i sådana områ<strong>de</strong>n.<br />
Samhällsplanerare, dräneringsplanerare, skogsbruksplanerare,<br />
<strong>väg</strong>planerare, planerare <strong>av</strong> nyskiften, grävmaskinsförare<br />
och andra aktörer på områ<strong>de</strong>n med <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
känner nödvändigtvis inte igen <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> och<br />
äger inte heller nödvändig kunskap om vilka åtgär<strong>de</strong>r som<br />
förutsätts för att minimera <strong>de</strong>n belastning <strong>de</strong> orsakar.
Det tillgängliga informationsmaterialet angåen<strong>de</strong> <strong>de</strong>n försurning<br />
som förorsakas <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> är inte<br />
enhetligt. För objekt som förorsakar betydan<strong>de</strong> respektive<br />
ringa försurningsbelastning föreslås likadana åtgär<strong>de</strong>r. Befintlig<br />
kunskap om <strong>de</strong> problem som <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
orsakar i vattendragen sprids inte ome<strong>de</strong>lbart till aktörerna<br />
inom områ<strong>de</strong>n med <strong>sura</strong> sulfatjordar. Då informationsspridningen<br />
förbättras kan försurningsproblemen minskas<br />
genom en optimal skötsel <strong>av</strong> områ<strong>de</strong>n med reglerbar<br />
dränering och justeringar <strong>av</strong> regleringen <strong>av</strong> vattendragen.<br />
9.6. Kartering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
Förslag<br />
En med enhetliga meto<strong>de</strong>r genomförd kartering <strong>av</strong> förekomsten<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>, och <strong>de</strong>n risk för belastning <strong>av</strong><br />
vattendragen <strong>de</strong> utgör, bör färdigställas före utgången <strong>av</strong> år<br />
2015. Man bör överenskomma, helst redan år 2009, om enhetliga<br />
karteringsmeto<strong>de</strong>r och <strong>de</strong>finitioner <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
i Finland. I bilaga 6 finns förslag till klassificeringsgrun<strong>de</strong>r<br />
för <strong>sura</strong> sulfatmarker. Uppgifter från tidigare karteringar<br />
<strong>av</strong> sulfatjordar bör samlas som GIS-databas och slutmålet<br />
för <strong>de</strong>n nationella karteringen bör vara att nationell GISdatabas<br />
för <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>, som kostnadsfritt är<br />
tillgänglig för alla. Ända tills <strong>de</strong>n nationella karteringen är<br />
klar bör man ha möjlighet att få projektspecifikt stöd för<br />
att kartera <strong>sura</strong> sulfatjordar. För karteringarna bör anvisas<br />
tillräckliga budgetme<strong>de</strong>l.<br />
Ansvaret för <strong>de</strong>n nationella karteringen <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
vilar i första hand på Geologiska forskningscentralen<br />
(GTK). De som planerar projekt på områ<strong>de</strong>n där <strong>sura</strong><br />
sulfatjordar kan förekomma är ansvariga för lokaliseringen<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> inom projektområ<strong>de</strong>t. Karteringsarbetet<br />
bör organiseras så att man ome<strong>de</strong>lbart karterar <strong>de</strong><br />
mest problematiska områ<strong>de</strong>na.<br />
Motiveringar<br />
De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> bör karteras och <strong>de</strong>finieras på ett<br />
enhetligt sätt före år 2015. En kartering <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
skulle ge tillräckliga basuppgifter om förekomsten <strong>av</strong><br />
riskområ<strong>de</strong>n för samhällsplanering och planering <strong>av</strong> torrläggning<br />
och vattenskydd. Karteringen skulle också utgöra<br />
en grund för att kunna rikta jord- och skogsbruksstö<strong>de</strong>n till<br />
områ<strong>de</strong>n med <strong>de</strong>n mest akuta försurningsproblematiken.<br />
De tidigare karteringarna <strong>av</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> med åtföl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong><br />
riskbedömningar har gjorts med varieran<strong>de</strong> metodik<br />
och med användan<strong>de</strong> <strong>av</strong> olika kriterier. Man bör snarast<br />
möjligt åstadkomma en överens-kommelse om vilka karteringsmeto<strong>de</strong>r<br />
och vilka klassificeringskriterier som skall användas<br />
i Finland. <strong>På</strong> så sätt skulle man kunna använda <strong>de</strong><br />
58<br />
karteringar som utförs inom ramen för enskilda projekt som<br />
en <strong>de</strong>l <strong>av</strong> <strong>de</strong>n nationella karteringen. Karteringsmeto<strong>de</strong>n<br />
bör också vara sådan att <strong>de</strong>n lämpar sig för att lokalisera<br />
<strong>sura</strong> sulfatjordar inom ett enskilt skogs- eller åkerskifte.<br />
Sådana karteringar behövs ända tills <strong>de</strong>n landsomfattan<strong>de</strong><br />
karteringen är klar.<br />
Man bör överenskomma om att projekt- eller fastighetsvisa<br />
karteringsdata överlämnas till <strong>de</strong>n nationella karteringen.<br />
Uppgifterna från <strong>de</strong>n nationella karteringen och riskbedömningen<br />
bör sammanställas till GIS-databas som kostnadsfritt<br />
kan användas <strong>av</strong> var och en.<br />
Man bör säkerställa att tillräckliga resurser reserveras för<br />
<strong>de</strong>n nationella karteringen. Karteringen bör inledas i kända<br />
problemområ<strong>de</strong>n, vilket till exempel innebär sådana vattendrag<br />
där man konstaterat att <strong>de</strong>n markbundna försurningen<br />
förorsakat fiskdöd. Då man prioriterar <strong>de</strong> områ<strong>de</strong>n<br />
som skall karteras bör man nytt<strong>ja</strong> tidigare utförda karteringar<br />
och data från tidigare karteringar bör ome<strong>de</strong>lbart<br />
sammanställas till en GIS-databas.<br />
9.7. Utredningar angåen<strong>de</strong><br />
olägenheter orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> försurning<br />
Förslag<br />
De olägenheter som försurningen från <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
förorsakar för fiskeriekonomin, skogsbruket, torvtäktverksamheten<br />
och vattenförsörjningen bör utredas bättre<br />
än vad nu är fallet. Försurningen bör också i tillräcklig<br />
mån beaktas vid uppföljningen <strong>av</strong> tillstån<strong>de</strong>t i miljön. Man<br />
bör prioritera utredan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> <strong>de</strong> socioekonomiska konsekvenserna<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>. Man bör också utveckla<br />
beslutsprocessen för <strong>de</strong> till problematiken anknutna<br />
stödformerna. Dessutom bör man inleda projekt där man<br />
genomför en <strong>de</strong>ltagan<strong>de</strong> planering i anknytning till <strong>de</strong>tta<br />
ämne.<br />
Ansvaret för att utreda effekterna <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
ligger i första hand hos universiteten och forskningsinstitutionerna<br />
såsom till exempel Finlands miljöcentral (SYKE),<br />
Vilt- och fiskeriforsknings-institutet (RKTL), Forskningscentralen<br />
för jordbruk och livsme<strong>de</strong>lsekonomi (MTT) och<br />
Skogsforsknings-institutet (Metla).<br />
Motiveringar<br />
De olägenheter som dräneringarna <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
medför för jordbruksproduktionen och tillstån<strong>de</strong>t hos<br />
ytvattnen är rätt väl kända. De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>s inverkan<br />
på trä<strong>de</strong>ns tillväxt, torvtäkter och torvtäktområ<strong>de</strong>nas<br />
fortsatta användning samt på råvattenanskaffningen är
istfälligt känd. Också i fråga om surhetens inverkan på<br />
fiskeriekonomin finns <strong>de</strong>t stora kunskapsluckor.<br />
I fråga om uppföl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong>t <strong>av</strong> miljöns tillstånd uppmärksammas<br />
surhet och metallbelastning främst i fråga om uppföljning<br />
<strong>av</strong> vattnets fysikalisk-kemiska egenskaper. Vid uppföl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong>t<br />
bör man i tillräcklig mån beakta <strong>de</strong> fiskeriekonomiska<br />
effekterna samt metallbelastningens miljöpåverkan.<br />
Kunskapen om <strong>de</strong> socioekonomiska konsekvenserna <strong>av</strong><br />
försurningen från <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> och <strong>mot</strong>verkan<strong>de</strong>t<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong>nna försurning <strong>de</strong> orsakar är mycket ringa. Detta<br />
försvårar beslutsfattan<strong>de</strong>t angåen<strong>de</strong> hur problematiken<br />
skall bemästras i <strong>de</strong> drabba<strong>de</strong> områ<strong>de</strong>na. Det finns ett<br />
akut behov <strong>av</strong> tilläggskunskap bland annat som <strong>mot</strong>ivering<br />
för att förändra grun<strong>de</strong>rna för jordbruksstö<strong>de</strong>t. Problematiken<br />
kring <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> är så omfattan<strong>de</strong><br />
att resurserna i <strong>de</strong>n närmaste framti<strong>de</strong>n inte kommer att<br />
vara tillräckliga för alla behövliga åtgär<strong>de</strong>r. Därför behövs<br />
<strong>de</strong>t förbättra<strong>de</strong> beslutsun<strong>de</strong>rlag för beslutsfattan<strong>de</strong>t samt<br />
en <strong>de</strong>ltagan<strong>de</strong> planering. Detta bor<strong>de</strong> resultera i en konsensus<br />
angåen<strong>de</strong> vilka objekt som bör prioriseras i vattenskyddsarbetet.<br />
9.8. Markanvändning och behov <strong>av</strong><br />
torrläggning<br />
Förslag<br />
De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> bör beaktas vid all planering <strong>av</strong><br />
markanvändning. Planeringen <strong>av</strong> markanvändningen bör<br />
baseras på en tillräcklig kunskap om <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
och om <strong>de</strong> risker <strong>de</strong> medför. Detta förutsätter såväl en<br />
nationell kartering som projektspecifika utredningar.<br />
Placeringen <strong>av</strong> nya aktiviteter bör styras så att man undviker<br />
att lokalisera ett stort torrläggningsbehov till områ<strong>de</strong>n<br />
som är problematiska i fråga om sur jordmån. Om och när<br />
en tillståndsbehandling aktualiseras för sådana objekt bör<br />
man stadga om tillräckliga åtgär<strong>de</strong>r för att förebygga eller<br />
lindra <strong>de</strong>n <strong>sura</strong> belastningen. Man bör fästa uppmärksamhet<br />
vid förekomsten <strong>av</strong> från sulfatjordar härstamman<strong>de</strong><br />
sulfi<strong>de</strong>r och metaller då man bedömer muddringsbehovet<br />
i mynningsområ<strong>de</strong>n för åar och älvar. Muddringsplanerna<br />
bör baseras på kemisk analys <strong>de</strong> substanser man <strong>av</strong>ser<br />
utföra muddringar i.<br />
I fall sulfidlagren är belägna nära markytan bör man undvika<br />
att öka torrläggningsdjupet till exempel genom att<br />
undvika att anlägga nya skogsdiken. <strong>På</strong> jordbruksmarker<br />
kan man över<strong>väg</strong>a att odla växer som kräver ett mindre<br />
torrläggningsdjup eller i exceptionella fall över<strong>väg</strong>a att <strong>av</strong>sluta<br />
torrläggningen och odlan<strong>de</strong>t på områ<strong>de</strong>t. Sådana<br />
här arrangemang förutsätter mera forskningsresultat för<br />
59<br />
att klargöra effekterna <strong>av</strong> åtgär<strong>de</strong>rna och för att reda ut<br />
konsekvenserna <strong>av</strong> förändran<strong>de</strong>t <strong>av</strong> stödformerna. Även<br />
inom skogsbruket bör man undvika åtgär<strong>de</strong>r som ökar<br />
torrläggningsdjupet i områ<strong>de</strong>n där sulfidlagren ligger nära<br />
markytan. Även i fråga om övrig markanvändning förutsätter<br />
områ<strong>de</strong>n där sulfidlagren är belägna nära markytan en<br />
speciell varsamhet.<br />
Då sulfidlagren är djupare belägna bör man vid effektiveran<strong>de</strong>t<br />
<strong>av</strong> torrläggningen <strong>av</strong> odlingsmarken använda<br />
reglerbar dränering som möjligen kombineras med kalkfilterdiken.<br />
<strong>På</strong> täckdika<strong>de</strong> områ<strong>de</strong>n bör man utöka regleringsmöjligheterna<br />
och fästa speciell uppmärksamhet vid<br />
att sköta <strong>de</strong>n reglerbara dräneringen på ett optimalt sätt.<br />
Inom skogsbruket kan <strong>de</strong> <strong>av</strong> torrläggningen förorsaka<strong>de</strong><br />
olägenheterna vid behov minskas genom att anläggan<strong>de</strong>t<br />
<strong>av</strong> bottendammar.<br />
De speciella kr<strong>av</strong> som <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> ställer bör<br />
beaktas såväl i fråga om planering som i förverkligan<strong>de</strong>t<br />
<strong>av</strong> åtgär<strong>de</strong>r. Man bör iaktta särskild försiktighet då man<br />
muddrar i <strong>sura</strong> sulfatjordar eller i <strong>sura</strong> sediment. I fråga<br />
om torvtäkter bör sulfidhaltiga jordar beaktas även då man<br />
planerar täktområ<strong>de</strong>ts eftervård och fortsatta användning.<br />
Motiveringar<br />
En grundförsättning för att kunna hantera försurningen är<br />
att man känner till var <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> är belägna<br />
samt risken för ursköljning <strong>av</strong> för<strong>sura</strong>n<strong>de</strong> ämnen. Redan<br />
på basen <strong>av</strong> nuvaran<strong>de</strong> kunskap kan man rekommen<strong>de</strong>ra<br />
olika åtgärdsalternativ för att hantera riskerna med <strong>de</strong> <strong>sura</strong><br />
<strong>sulfatjordarna</strong>. Bristen på kartläggningar accentuerar bety<strong>de</strong>lsen<br />
<strong>av</strong> en projektspecifik planering <strong>av</strong> markanvändningen.<br />
<strong>På</strong> områ<strong>de</strong>n med <strong>sura</strong> sulfatjordar bör man förhålla<br />
sig kritiskt till att märkbart öka torrläggningsdjupet och<br />
projektspecifikt klarlägga riskerna för försurning ifall tidigare<br />
karteringar inte har gjorts.<br />
De <strong>sura</strong>ste jordarna som förorsakar <strong>de</strong>n största surhetsbelastningen<br />
är förmodligen belägna i kustområ<strong>de</strong>ts åkrar<br />
eller i andra bördiga områ<strong>de</strong>n, som till exempel invalla<strong>de</strong><br />
områ<strong>de</strong>n. Ur vattenskydds-synvinkel bör man begränsa<br />
odlingen på sådana områ<strong>de</strong>n. Eftersom en begränsning<br />
<strong>av</strong> odlingen skulle ha betydan<strong>de</strong> socioekonomiska konsekvenser<br />
är <strong>de</strong>t skäl att försöka finna andra lösningar. En<br />
övergång till växter som kräver mindre torrläggningsdjup,<br />
som till exempel gräsvallar och växter lämpliga för bioenergiproduktion,<br />
kan utgöra en sådan alternativ lösning.<br />
Konsekvenserna <strong>av</strong> <strong>de</strong>ssa alternativ bor<strong>de</strong> utredas såväl<br />
ur ett naturvetenskapligt som ur ett socioekonomiskt perspektiv.<br />
Man bör inleda fältförsök för att utreda effekterna<br />
<strong>av</strong> ett minskad dräneringshöjd. En Life-ansökan som är<br />
un<strong>de</strong>r beredning (Catermass-projektet, Bilaga 5) innehåller<br />
ett <strong>de</strong>lprojekt vars målsättning är att utreda bemästran<strong>de</strong>t
<strong>av</strong> <strong>de</strong>n <strong>sura</strong> jordmånen i två försöksfält (Ylistaro och Sö<strong>de</strong>rfjär<strong>de</strong>n).<br />
Fältun<strong>de</strong>rsökningarna bör förverkligas snabbt<br />
även i fall life-projektet inte erhåller finansiering.<br />
<strong>På</strong> områ<strong>de</strong>n där sulfidlagren inte ligger i ome<strong>de</strong>lbar närhet<br />
<strong>av</strong> markytan bör traditionellt täckdika<strong>de</strong> områ<strong>de</strong>n förses<br />
med reglerbar dränering eller kalkfilterdiken, ifall <strong>de</strong>t föreligger<br />
ett behov <strong>av</strong> att effektivera torrläggningen. I fall <strong>de</strong>t<br />
befintliga täckdikningssystemet fungerar tillräckligt bra bör<br />
man över<strong>väg</strong>a att anlägga regleringsbrunnar som möjliggör<br />
införan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> reglerbar dränering.<br />
Inom skogsbruket bör man helt <strong>av</strong>stå från att dränera eller<br />
öka dräneringsdjupet i <strong>de</strong> områ<strong>de</strong>n som ifråga om förekomsten<br />
<strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar är mest problematiska. I fall<br />
sulfidlagren är djupare belägna kan försurningsskadorna<br />
minskas till exempel genom anläggan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> bottendammar.<br />
9.9. Motverkan<strong>de</strong> <strong>av</strong> olägenheter<br />
orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
Förslag<br />
Det behövs mera kunskap om <strong>de</strong> meto<strong>de</strong>r som används<br />
för att <strong>mot</strong>verka <strong>de</strong> olägenheter som förorsakas <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong><br />
<strong>sulfatjordarna</strong>. Detta gäller för kalkfilterdiken, dammar och<br />
bäddar <strong>av</strong> kalkkross samt för anaeroba kalkfilter. Man bör<br />
även utveckla nya meto<strong>de</strong>r för att <strong>mot</strong>verka olägenheterna<br />
60<br />
genom tillämpa erfarenheter från <strong>mot</strong>svaran<strong>de</strong> försök i<br />
utlan<strong>de</strong>t.<br />
I problemområ<strong>de</strong>n bör man uppgöra <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>sspecifika<br />
planer angåen<strong>de</strong> behovet <strong>av</strong> kalkning och förutsättningarna<br />
för direkt kalkning i vattendraget. I <strong>de</strong>ssa<br />
planer bör man utvär<strong>de</strong>ra åtgär<strong>de</strong>rnas kostnadseffektivitet<br />
och miljökonsekvenser. För alla vattendrag där <strong>de</strong>t är möjligt<br />
att en justering <strong>av</strong> vattendragets reglering och en förändrad<br />
pumpningsregim i invalla<strong>de</strong> områ<strong>de</strong>n kan <strong>mot</strong>verka<br />
försurningen bör man uppgöra ett lokalt handlingsprogram.<br />
Sådana områ<strong>de</strong>n är till exempel vattendragshelheten Esse<br />
å -Larsmo-Ö<strong>ja</strong>sjön samt Kyro älv.<br />
Motiveringar<br />
En <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar förorsakad omfattan<strong>de</strong> miljöskada<br />
är en relativt sällsynt företeelse, som ofta förorsakas <strong>av</strong><br />
en långvarig torrperiod. Väl planera<strong>de</strong> och rätt rikta<strong>de</strong> vattendragskalkningar<br />
och justeringar <strong>av</strong> vattendragens reglering<br />
kan i sådana fall ha en märkbar inverkan. Eftersom<br />
en <strong>av</strong> försurning förorsakad miljöskada spri<strong>de</strong>r sig snabbt<br />
är <strong>de</strong>t skäl att uppgöra och kontinuerligt uppdatera handlingsplaner<br />
för hur vattendragskalkning och justeringar <strong>av</strong><br />
regleringen skall kunna användas i nödsituationer. I fråga<br />
om vattendragskalkning bör man sträva efter lösningar<br />
som är lätta att förverkliga och endast kräver ett minimalt<br />
un<strong>de</strong>rhåll.
10. Konsekvenser<br />
<strong>av</strong> förslagen<br />
10.1. Allmänt<br />
Kunskapen angåen<strong>de</strong> effekterna <strong>av</strong> <strong>de</strong> åtgärdsförslag som<br />
framläggs i <strong>de</strong>nna rapport är rätt bristfällig. Därför har effekterna<br />
bedömts enligt en verbal skala. I fråga om <strong>de</strong><br />
effekterna <strong>av</strong> merparten <strong>av</strong> <strong>de</strong> föreslagna åtgär<strong>de</strong>rna finns<br />
inga eller endast ringa resultat från fullskaliga fältförsök att<br />
tillgå. Detta medför att <strong>de</strong>t tillsvidare är mycket svårt att<br />
utvär<strong>de</strong>ra <strong>de</strong>ras reella konsekvenser.<br />
De åtgär<strong>de</strong>r som granskats har en mycket varieran<strong>de</strong> effekt<br />
i fråga om att <strong>mot</strong>verka försurning. Genom förändrad<br />
markanvändning och en förändring <strong>av</strong> torrläggningspraxisen<br />
kan man åstadkomma en märkbar effekt på försurnings-<br />
och metallbelastningen förutsatt att förändringarna<br />
genomförs på ett stort områ<strong>de</strong>. Genom reglerbar dränering<br />
kan man effektivt minska belastningen från merparten<br />
<strong>av</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> förutsatt att regleringen sköts på<br />
ett ändamålsenligt sätt. Likaså har anläggan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> bottendammar<br />
bedömts vara en effektiv eller till och med<br />
mycket effektiv metod. Effekten <strong>av</strong> direkt kalkning i vattendrag<br />
varierar betydligt beroen<strong>de</strong> på omständigheterna.<br />
Erfarenheterna <strong>av</strong> användning <strong>av</strong> anaeroba kalkfilter och<br />
dammar <strong>av</strong> kalkkross är små. Man har bedömt att effekten<br />
hos <strong>de</strong> anaeroba kalkfiltren är me<strong>de</strong>lmåttig men klimatet<br />
i Finland medför låga vattentemperaturer då flö<strong>de</strong>na är<br />
stora. Den låga temperaturen hämmar <strong>de</strong> mikrober vars<br />
verksamhet utgör meto<strong>de</strong>ns centrala funktion. Effekten<br />
<strong>av</strong> justering <strong>av</strong> regleringen tor<strong>de</strong> vara rätt god även om<br />
meto<strong>de</strong>n endast lämpar sig för utbyggda vattendrag. Kalkning<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong>t bruka<strong>de</strong> skiktet på åkrar har ingen väsentlig<br />
inverkan på surhets- och metallbelastningen från <strong>de</strong> <strong>sura</strong><br />
<strong>sulfatjordarna</strong>.<br />
De direkta kostna<strong>de</strong>r som förorsakas <strong>av</strong> förändrad markanvändning<br />
och torrläggningspraxis är vanligen låga. De<br />
indirekta effekterna på näringsidkan<strong>de</strong>t kan dock vara<br />
omfattan<strong>de</strong>. Kalkning <strong>av</strong> vattendrag som omfattar en hel<br />
å eller älv är vanligen en mycket kostsam åtgärd. Även <strong>de</strong><br />
anaeroba kalkfiltren har bedömts vara mycket kostsamma<br />
enär meto<strong>de</strong>n förutsätter användning <strong>av</strong> stora markområ<strong>de</strong>n.<br />
De socioekonomiska konsekvenserna <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
har inte klarlagts och ett akut behov att ytterligare<br />
kunskap föreligger. De socioekonomiska konsekvenserna<br />
är direkt beroen<strong>de</strong> <strong>av</strong> åtgär<strong>de</strong>rnas omfattning samt <strong>av</strong> hur<br />
stor <strong>de</strong>l <strong>av</strong> fastighetens åkrar som berörs. I fall en förändrad<br />
markanvändning och torrläggningspraxis skulle med-<br />
61<br />
föra en märkbar minskning <strong>av</strong> <strong>de</strong>n odla<strong>de</strong> arealen eller<br />
en förändring <strong>av</strong> lägenhetens produktionsinriktning skulle<br />
<strong>de</strong> negativa ekonomiska konsekvenserna vara betydan<strong>de</strong>.<br />
De sociala konsekvenserna <strong>av</strong> <strong>de</strong> övriga meto<strong>de</strong>r som<br />
granskats är förmodligen <strong>av</strong> mindre omfattning. Å andra<br />
sidan bör man också beakta övriga socioekonomiska konsekvenser<br />
- särskilt i fråga om rekreationsbruket <strong>av</strong> vattendragen<br />
och fiskeriekonomin. En preliminär granskning <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong> socioekonomiska konsekvenserna för lantbruket finns<br />
i tabell 3.<br />
10.2. Kostna<strong>de</strong>r<br />
De lagstiftningsåtgär<strong>de</strong>r som föreslås i <strong>de</strong>nna rapport medför<br />
rätt ringa kostna<strong>de</strong>r. Det är närmast <strong>de</strong> projektspecifika<br />
karteringarna <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> som medför<br />
kostna<strong>de</strong>r. Kartering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar med hjälp <strong>av</strong> pHanalys<br />
kostar 15 euro/prov.<br />
De förändringar som föreslås i fråga om stödformerna förutsätter<br />
en märkbar ökning <strong>av</strong> stödme<strong>de</strong>l för områ<strong>de</strong>n med<br />
<strong>sura</strong> sulfatjordar. I synnerhet jordbruket skulle vara i behov<br />
<strong>av</strong> utökat stöd för att möjliggöra att <strong>de</strong> mest problematiska<br />
områ<strong>de</strong>na kan tas ur odlingsbruk och för att man skall<br />
kunna utöka odlan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> växter som kräver mindre torrläggningsdjup<br />
samt anläggan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> reglerbar dränering.<br />
Stö<strong>de</strong>t för skötsel <strong>av</strong> reglerbar dränering är nu 54 euro/ha/<br />
år och stö<strong>de</strong>t för reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning är 108 euro/ha/<br />
år. Tagan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> åkrar ur odlingsbruk tor<strong>de</strong> kunna jämföras<br />
med <strong>de</strong>t nuvaran<strong>de</strong> stö<strong>de</strong>t för skyddszoner, vilket innebär<br />
att stödnivån kun<strong>de</strong> tänkas vara 350-450 euro/ha/år.<br />
Det finns ingen heltäckan<strong>de</strong> bedömning <strong>av</strong> kostna<strong>de</strong>rna<br />
för att utöka informations- och rådgivnings-verksamheten.<br />
I vattenvårdsplanen för Kumo älv-Skärgårdsh<strong>av</strong>et-<br />
Bottenh<strong>av</strong>et (2008) har man bedömt att en heltäckan<strong>de</strong><br />
rådgivning un<strong>de</strong>r åren 2010-2015, för <strong>de</strong> fastigheter som<br />
befinner sig på områ<strong>de</strong>n med <strong>sura</strong> sulfatjordar, skulle kosta<br />
ca 800 000 euro/år. Detta innebär att man årligen skulle ge<br />
fastighetsvis rådgivning åt 2600 lägenheter och kostna<strong>de</strong>n<br />
per informationstillfälle skulle då vara 300 euro/lägenhet.<br />
Enligt en preliminär beräkning <strong>av</strong> Geologiska forskningscentralen<br />
(GTK) skulle kostna<strong>de</strong>rna för att utveckla metodiken<br />
för att kartlägga <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> samt för<br />
att genomföra karteringen i hela lan<strong>de</strong>t kosta 9,2 miljoner<br />
euro. I fall karteringen skall utföras 2010-2015 är <strong>de</strong> årliga<br />
kostna<strong>de</strong>rna ca 1,5 miljoner euro. En mer exakt kalkyl<br />
erhålls då Geologiska forskningscentralen noggrannare<br />
har kunnat <strong>de</strong>finiera antalet objekt som skall karteras samt<br />
karteringens kostnadsnivå. Karteringen ingår <strong>de</strong>lvis i Geologiska<br />
forsknings-centralens normala budgetreglera<strong>de</strong><br />
verksamhet.
Kostna<strong>de</strong>rna för att utreda konsekvenserna <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
har till en <strong>de</strong>l beräknats i Catermass-projektets<br />
projektplan. För år 2010-2012 har man beräknat behovet till<br />
2,6 miljoner euro. Då man ännu beaktar <strong>de</strong> övriga föreslagna<br />
utredningarna i <strong>de</strong>nna rapport är behovet <strong>av</strong> me<strong>de</strong>l för<br />
forskning - och utveckling åtminstone i storleksordningen<br />
5 miljoner euro.<br />
Kostna<strong>de</strong>rna för att förändra markanvändningen och torrläggningsdjupet<br />
har inte beräknats. I vattenvårds-planen<br />
för Kumo älv-Skärgårdsh<strong>av</strong>et-Bottenh<strong>av</strong>et (2008) har man<br />
bedömt att en reglering <strong>av</strong> dränerings-förhållan<strong>de</strong>n bor<strong>de</strong><br />
utföras på ett 117 500 ha stort områ<strong>de</strong>. Om kostna<strong>de</strong>rna<br />
Tabell 3. Uppskattning <strong>av</strong> effekten hos åtgär<strong>de</strong>r för att bemästra försurning orsakad <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
Åtgärd<br />
Byte <strong>av</strong> odlingsväxt eller tagan<strong>de</strong><br />
<strong>av</strong> åker ur odlingsbruk<br />
Effekt angåen<strong>de</strong><br />
<strong>mot</strong>verkan<strong>de</strong><br />
<strong>av</strong> försurning<br />
Mycket effektivt,<br />
<strong>de</strong>lvis osäker effekt<br />
62<br />
för en reglering <strong>av</strong> dräneringsförhållan<strong>de</strong>na beräknas utgåen<strong>de</strong><br />
från <strong>de</strong>n stödnivå som gäller i fråga om reglerbar<br />
dränering, skulle <strong>de</strong> årliga kostna<strong>de</strong>rna vara 16 miljoner<br />
euro.<br />
Man har inte utrett <strong>de</strong>t totala behovet <strong>av</strong> reglerbar dränering,<br />
reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning eller anläggan<strong>de</strong> <strong>av</strong><br />
bottendammar. I vattenvårdsplanen för Kumo älv-Skärgårdsh<strong>av</strong>et-Bottenh<strong>av</strong>et<br />
(2008) har man beräknat att för att<br />
förbättra vattendragens tillstånd bor<strong>de</strong> år 2015 reglerbar<br />
dränering och andra <strong>mot</strong>svaran<strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r ha förverkligas<br />
på ett 78 400 ha stort områ<strong>de</strong>. Detta medför en årlig kostnad<br />
i storleksordningen 12 miljoner euro.<br />
Kostnad för<br />
förverkligan<strong>de</strong><br />
Sociala<br />
effekter<br />
Rekommendation<br />
för <strong>mot</strong>verkan<strong>de</strong><br />
<strong>av</strong> försurning<br />
För<strong>de</strong>laktigt Omfattan<strong>de</strong> Rekommen<strong>de</strong>ras<br />
Ändring <strong>av</strong> dräneringsmetod Mycket effektivt För<strong>de</strong>laktigt Omfattan<strong>de</strong> Rekommen<strong>de</strong>ras<br />
Vattenskyddskonstruktioner vid<br />
dikning<br />
Reglerbar dränering<br />
Reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning och<br />
återvinning <strong>av</strong> dräneringsvattnet<br />
Mycket effektivt Rätt dyrt Mycket små Rekommen<strong>de</strong>ras<br />
Rätt effektivt, x),<br />
<strong>de</strong>lvis osäker effekt<br />
Anläggan<strong>de</strong> <strong>av</strong> bottendammar Effektivt<br />
Rätt dyrt Små Rekommen<strong>de</strong>ras<br />
Rätt effektivt Rätt dyrt Små Rekommen<strong>de</strong>ras<br />
Rätt<br />
för<strong>de</strong>laktigt<br />
Små Rekommen<strong>de</strong>ras<br />
Kalkning <strong>av</strong> jordmånen Ineffektivt För<strong>de</strong>laktigt Små Rekommen<strong>de</strong>ras ej<br />
Kalkning <strong>av</strong> vattendrag Rätt effektivt Mycket dyrt Små<br />
Anaeroba kalkfilter Rätt effektivt Mycket dyrt Små<br />
Dammar och bäddar <strong>av</strong> kalkkross Osäker effekt Rätt dyrt Små<br />
Kalkfilterdikning<br />
Justering <strong>av</strong> reglering och<br />
pumpstationsregimer<br />
x) på områ<strong>de</strong>n där sulfidsedimenten är rätt djupt belägna<br />
xx) går att tillämpa endast i en <strong>de</strong>l fall<br />
Rätt effektivt,<br />
<strong>de</strong>lvis osäker effekt<br />
Rätt effektivt<br />
Dyrt Små<br />
Rätt<br />
för<strong>de</strong>laktigt<br />
Mycket små<br />
Rekommen<strong>de</strong>ras för<br />
specifika objekt<br />
Kräver<br />
tilläggskunskap<br />
Kräver<br />
tilläggskunskap<br />
Kräver<br />
tilläggskunskap<br />
Rekommen<strong>de</strong>ras för<br />
specifika objekt
11. Sammandrag<br />
I <strong>de</strong>nna rapport granskas behovet <strong>av</strong> tilläggsutredningar<br />
angåen<strong>de</strong> minskan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> belastningen från <strong>de</strong> <strong>sura</strong><br />
<strong>sulfatjordarna</strong> samt riktlinjer för <strong>mot</strong>verkan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> <strong>de</strong> olägenheter<br />
<strong>de</strong> åsamkar. Målsättningen med utredningen<br />
är att gynna hållbara lösningar för markanvändning och<br />
dränering samt att införa en praxis som innebär att surhets-<br />
och metallbelastningen från <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
blir möjligast liten.<br />
De största förekomsterna <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar i Europa<br />
finns i Finland och ytan <strong>av</strong> <strong>de</strong> uppodla<strong>de</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
uppskattas vara mellan 50 000 och 336 000ha. De förekommer<br />
som mest rikligt i sydvästra och västra Finland<br />
mellan Mynäjoki och Limingoviken. De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
har huvudsakligen uppkommit un<strong>de</strong>r Litorina-perio<strong>de</strong>n för<br />
över 4000 år sedan.<br />
I rapporten konstateras att <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> länge<br />
ansågs vara ett problem endast för jordbruksproduktionen.<br />
Först senare har man konstaterat att <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
har en märkbar påverkan på fiskeriekonomin, vattenförsörjningen,<br />
skogsbruket, torvtäktsverksamheten samt på<br />
yt- och grundvatten. De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> utgör ingen<br />
miljörisk så länge som sulfitsedimenten hålls vattentäckta.<br />
I fall sulfidsedimenten hamnar ovanför grundvattennivån<br />
blir <strong>de</strong> oundvikligen <strong>sura</strong>.<br />
Den försurnings- och metallbelastning som uppkommer<br />
då <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> dräneras försämrar tydligt <strong>de</strong>t<br />
ekologiska och kemiska tillstån<strong>de</strong>t hos ytvattnen på västkusten<br />
och medför att <strong>de</strong> inte kan uppnå ett god ekologisk<br />
status. Den mest synliga olägenheten, som orsakas <strong>av</strong><br />
dräneringen <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>, är periodiskt förekomman<strong>de</strong><br />
fiskdöd.<br />
De skador som <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> åsamkar kan minskas<br />
med flere olika meto<strong>de</strong>r, som kan <strong>de</strong>las upp i två olika<br />
grupper dvs a) att försöka stoppa eller minska oxi<strong>de</strong>ringen<br />
<strong>av</strong> sulfidsedimenten och b) att försöka neutralisera eller<br />
späda ut <strong>de</strong>n uppkomna <strong>sura</strong> belastningen. Det är dyrt<br />
att åtgärda redan uppkomna skador och därför bör man<br />
i första hand försöka förhindra oxi<strong>de</strong>ringen <strong>av</strong> sulfidsedimenten.<br />
I rapporten poängteras att <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> bör tas<br />
i beaktan<strong>de</strong> vid alla former <strong>av</strong> markanvändning och att<br />
planeringen <strong>av</strong> markanvändningen bör baseras på en tillräcklig<br />
kunskap om <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> och <strong>de</strong> risker<br />
<strong>de</strong> innebär. Placeringen <strong>av</strong> nya verksamheter bör styras<br />
så att man undviker att märkbart öka behovet <strong>av</strong> torrläggning<br />
på <strong>de</strong> mest problematiska områ<strong>de</strong>na. I fall sulfidsedimenten<br />
är belägna nära markytan bör man undvika att<br />
63<br />
öka torrläggningsdjupet. I rapporten konstateras att man<br />
på sådana områ<strong>de</strong>n bör övergå till att odla växter som<br />
kräver mindre torrläggningsdjup. I en <strong>de</strong>l extrema fall bör<br />
man upphöra med jordbruk på områ<strong>de</strong>t. I rapporten poängteras<br />
ordnan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> odlingen och torrläggningen på<br />
problemområ<strong>de</strong>na förutsätter ytterligare forskning och en<br />
förändring <strong>av</strong> stödsystemen. Även inom skogsbruk och annan<br />
markanvändning bör man inom <strong>de</strong> mest problematiska<br />
områ<strong>de</strong>na undvika åtgär<strong>de</strong>r som ökar torrläggningsdjupet.<br />
I rapporten konstateras att <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> inte specifikt<br />
har uppmärksammats i vatten-, miljö-, jordbruks- och<br />
skogslagstiftningen. Även i fråga om nationella och regionala<br />
program och handböcker har <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
till stor <strong>de</strong>l förbigåtts. De speciella åtgär<strong>de</strong>r som behövs på<br />
<strong>sura</strong> sulfatjordar uppmärksammas på ett varieran<strong>de</strong> sätt<br />
i <strong>de</strong> stödsystem som finns för bastorrläggning, jordbruk<br />
och skogsbruk. I rapporten föreslås ett förtydligan<strong>de</strong> <strong>av</strong><br />
lagstiftning, direktiv och handböcker. Det föreslås att stödsystemen<br />
bör ändras så att <strong>de</strong> bättre beaktar <strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r<br />
som behövs för att minska olägenheter orsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>de</strong><br />
<strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>.<br />
Förekomsten <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar har karterats inom ramen<br />
för olika projekt men <strong>de</strong> insamla<strong>de</strong> uppgifterna är inte lätta<br />
att få tag på. Finland saknar enhetliga kriterier för hur dylika<br />
områ<strong>de</strong>n skall karteras och kategoriseras. Med nuvaran<strong>de</strong><br />
resurser skulle en kartering <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> räcka<br />
tiotals år. I rapporten konstateras att <strong>de</strong>t finns ett akut behov<br />
<strong>av</strong> en heltäckan<strong>de</strong> och enhetligt utförd kartering <strong>av</strong> såväl<br />
förekomsten <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> som <strong>de</strong>n risk för<br />
belastning <strong>av</strong> vattendragen <strong>de</strong> innebär. En <strong>av</strong>saknad <strong>av</strong> en<br />
heltäckan<strong>de</strong> kartering får dock inte förhindra att åtgär<strong>de</strong>r<br />
vidtas i områ<strong>de</strong>n där man redan vet var <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
förekommer. De socioekonomiska konsekvenserna <strong>av</strong> <strong>de</strong><br />
<strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> har inte utretts.<br />
I rapporten konstateras att mera kunskap behövs om <strong>de</strong><br />
<strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> och om <strong>de</strong> kostna<strong>de</strong>r, nack<strong>de</strong>lar och<br />
för<strong>de</strong>lar som <strong>de</strong> meto<strong>de</strong>rna att <strong>mot</strong>verka <strong>de</strong>ras negativa<br />
inverkan medför. Det finns även ett behov <strong>av</strong> hjälpme<strong>de</strong>l för<br />
beslutsfattan<strong>de</strong>t och <strong>av</strong> en interaktiv planering. I rapporten<br />
poängteras vikten <strong>av</strong> rådgivning och skolning angåen<strong>de</strong><br />
<strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>. I rapporten ingår en omfattan<strong>de</strong><br />
litteratur-förteckning angåen<strong>de</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>.<br />
I rapporten föreslås bl.a. föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r:<br />
Lagstiftning, program och stödsystem:<br />
• Lagstiftningen utvecklas så att <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
beaktas som en utgångspunkt i projektplanering och<br />
möjliggör att vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r även kan utföras på<br />
passiva <strong>de</strong>lägares marker.
• De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> och <strong>de</strong>ras effekter beaktas i alla<br />
nationella och regionala program, i vilka man strävar till<br />
att påverka markernas torrläggningsstatus eller vattendragens<br />
tillstånd.<br />
• De specialåtgär<strong>de</strong>r som behövs för att hantera <strong>de</strong>n<br />
markbundna försurningen un<strong>de</strong>rstöds. Stödsystemen<br />
för dräneringsverksamhet inom jordbruk, skogsbruk<br />
samt övrig torrläggnings-verksamhet utvecklas.<br />
• Direktiv och rekommendationer för torrläggning, nyskifte,<br />
jordbruk, skogsbruk och torvtäkt kompletteras.<br />
• Naturvär<strong>de</strong>shan<strong>de</strong>lns och <strong>de</strong>t så kalla<strong>de</strong> ”vattenramdirektivstö<strong>de</strong>ts”<br />
potential angåen<strong>de</strong> surhetsbekämpning<br />
utvär<strong>de</strong>ras.<br />
• Information och rådgivning angåen<strong>de</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
utökas inom alla sektorer.<br />
• Rådgivningen och rådgivningsmaterialet skall specificeras<br />
utgåen<strong>de</strong> från hur djupt sulfidsedimenten är belägna.<br />
Förekomst och olägenheter<br />
<strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar:<br />
• Nationella rekommendationer angåen<strong>de</strong> karteringsmeto<strong>de</strong>r<br />
och kategorisering <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> uppgörs.<br />
• En sammanställning <strong>av</strong> hittills utförda karteringar <strong>av</strong> <strong>sura</strong><br />
sulfatjordar görs.<br />
• En kartering <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> alunjordarnas förekomst och<br />
en heltäckan<strong>de</strong> kartering <strong>av</strong> <strong>de</strong> risker för belastning <strong>av</strong><br />
vattendragen <strong>de</strong> medför färdigställs år 2015.<br />
• Mera information om <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>s inverkan<br />
på fiskeriekonomi, skogsbruk, torvtäkt och vattenförsörjning<br />
inskaffas.<br />
• Mera information om <strong>de</strong> socioekonomiska effekterna <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> inskaffas. Effekterna <strong>av</strong> olägenheterna<br />
och <strong>mot</strong>åtgär<strong>de</strong>rna övervakas.<br />
Förhindran<strong>de</strong> <strong>av</strong> uppkomst <strong>av</strong> skador<br />
förorsaka<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar:<br />
• De <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> beaktas vid all planering <strong>av</strong> markanvändning<br />
• <strong>På</strong> särskilt problematiska områ<strong>de</strong>n där sulfidlagren ligger<br />
nära markytan undviks ett ökan<strong>de</strong> <strong>av</strong> dräneringsdjupet<br />
eller <strong>mot</strong>svaran<strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r. En möjlighet är övergång till<br />
odling <strong>av</strong> växter som kräver ett mindre torrläggningsdjup.<br />
• I områ<strong>de</strong>n där sulfidsedimenten är djupare belägna ökas<br />
tillämpningen <strong>av</strong> reglerbar dränering, <strong>av</strong> olika bottendammlösningar<br />
samt <strong>av</strong> reglering <strong>av</strong> torrläggningen.<br />
• Meto<strong>de</strong>rna för att reglera torrläggningen utvecklas och<br />
direktiv för metodiken sammanställs.<br />
• Sura sulfatjordar beaktas vid bedömning <strong>av</strong> tillståndsbehov<br />
för muddringar och en <strong>de</strong>finition <strong>av</strong> <strong>de</strong> kemiska<br />
analyser som skall ingå i muddringsplanering görs.<br />
64<br />
Motverkan<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>de</strong> skador som <strong>de</strong><br />
<strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> förorsakar:<br />
• Mera information inskaffas om funktionen hos kalkfilterdiken,<br />
dammar <strong>av</strong> kalkkross och anaeroba kalkfilter samt<br />
om andra nya meto<strong>de</strong>r för att minska belastningen.<br />
• Avrinningsområ<strong>de</strong>sspecifika planer uppgörs, möjligheterna<br />
att kalka vattendraget klargörs och åtgärdsplaner<br />
uppgörs för att klarlägga möjligheterna att ta hjälp <strong>av</strong><br />
vattendragsregleringen un<strong>de</strong>r <strong>sura</strong> perio<strong>de</strong>r.<br />
• Ett regionalt informationsnätverk grundas för att säkra<br />
en effektiv spridning <strong>av</strong> information un<strong>de</strong>r perio<strong>de</strong>r med<br />
akuta försurningsproblem.<br />
Ytterligare föreslås i rapporten uppgöran<strong>de</strong>t <strong>av</strong> en nationell<br />
strategi för att minska <strong>de</strong> skador som<br />
<strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> åstadkommer.
12. Litteratur angåen<strong>de</strong><br />
<strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
Aarnio B. 1922. Über salzbö<strong>de</strong>n (Alunabö<strong>de</strong>n) <strong>de</strong>s humi<strong>de</strong>n<br />
Klimas in Finnland. Comptes Rendus <strong>de</strong> la Conference<br />
Extraordinaire Agropedologique á Prague, pp. 186-192.<br />
Aarnio B. 1937. Über Gytt<strong>ja</strong>bö<strong>de</strong>n. Bo<strong>de</strong>nkun<strong>de</strong> und<br />
Pflanzenernährung 2: 186-192.<br />
Alasaarela E. 1981. Ennakkoarvio Rintalan pengerryksen<br />
<strong>ja</strong> Seinäjoen suuosan oikaisun vaikutuksista Kyrönjoen <strong>ja</strong><br />
Seinäjoen ve<strong>de</strong>n laatuun. Pohjois-Suomen vesitutkimustoimisto.<br />
11 s.<br />
Alasaarela E. 1981. Ennakkoselvitys Kyrönjoen yläosan<br />
vesistötöi<strong>de</strong>n työnaikaisista <strong>ja</strong> valmistumisen jälkeisen<br />
käytön vaikutuksista Kyrönjoen ve<strong>de</strong>n laatuun. Pohjois-<br />
Suomen vesitutkimustoimisto. 61 s.<br />
Alasaarela E., H<strong>av</strong>u J., Heikkinen K. and Weppling K.<br />
1990. Neutralization of acidified watercourses. In: Kauppi<br />
et al. (eds.) Acidification in Finland. Springer-Verlag, Berlin.<br />
P. 1117-1125. ISBN 3-540-52213-1.<br />
Backlund K, Boman A, Fröjdö S & Åström M. 2005. An<br />
analytical procedure for <strong>de</strong>termination of sulphur species<br />
and isotopes in boreal acid sulphate soils and sediments.<br />
Agricultural and Food Science, Vol 14 (2005): 70 – 82.<br />
Beers W F J van. 1962. Acid sulphate soils. International<br />
Institute for Land Reclamation and Improvement Bulletin<br />
3. 31 s.<br />
Björklund A. 1985. Mera om markförsurningen – Moränerna<br />
innehåller enorma sv<strong>av</strong>elmäng<strong>de</strong>r. Finlands Natur.<br />
Natur och miljö. Ss 4 – 7.<br />
Björkqvist D. & Weppling K. 1987. Liming as a method to<br />
neutralize highly acidic drainage waters from sulphate basins<br />
in Western Finland. Proc. Int. Symp. On Acidification<br />
and Water Pathways, Bolkesø 4-5 May 1987, p. 365-374.<br />
Bloomfield C. 1972. The oxidation of iron sulphi<strong>de</strong>s in<br />
soils in relation to the formation of acid sulphate soils, and<br />
of ochre <strong>de</strong>posits in field drains. Journal of Soil Science<br />
23: 1-16.<br />
Boman A. 2008. Sulphur dynamics in boreal potential and<br />
actual acid sulphate soils rich in metastable iron sulphi<strong>de</strong>.<br />
Department of geology and mineralogy, Åbo aka<strong>de</strong>mi university.<br />
Aka<strong>de</strong>mic dissertation. Åbo 2008.<br />
65<br />
Bronswijk J J B & Groenenberg J E. 1993. A simulation<br />
mo<strong>de</strong>l for acid sulphate soils. I: basic principles. Selected<br />
papers of the Ho Chi minh City symposium on acid sulphate<br />
soils. ILRI Publication 53: 341-355.<br />
Bärlund I, Tattari S., Yli-Halla M & Åström M. 2002. Effect<br />
of intensified surface liming, control drainage and lime<br />
filter drainage on groundwater level and drainage water<br />
quality on acid sulphate soils at research fields in Ilmajoki<br />
and Mustasaari. Internet-julkaisu, toukokuu 2002. http://<br />
www.ymparisto.fi/eng/research/projects/ hapsu/hapsufinal.doc.<br />
Bärlund I, Tattari S, Yli-Halla M & Åström M. 2004. Effects<br />
of sophisticated drainage techniques on groundwater<br />
level and drainage water quality on acid sulphate soils – Final<br />
report of the HAPSU project. The Finnish Environment<br />
732. Finnish Environment Institute. 66 s.<br />
Bärlund I, Tattari S, Yli-Halla M & Åström M. 2005.<br />
Measured and simulated effects of sophisticated drainage<br />
techniques on groundwater level and runoff hydrochemistry<br />
in areas of boreal acid sulphate soils. Agricultural<br />
and Food Science, Vol 14 (2005): 98 – 111.<br />
Dent D. 1986. Acid suphate soils: a baseline for research<br />
and <strong>de</strong>velopment. International Institute for Land Reclamation<br />
and Improvement/ILRI. 196 s.<br />
Edén P. 1994. Wi<strong>de</strong>-spaced sampling of overbank sediment,<br />
till, humus and river water in Fennoskandia. Applicability<br />
for global geochemical mapping and environmental<br />
assessment. Väitöskir<strong>ja</strong>. Åbo Aka<strong>de</strong>mi. 44 s.<br />
Edén P, Weppling K & Jokela S. 1999. Natural and landuse<br />
induced load of acidity, metals, humus and suspen<strong>de</strong>d<br />
matter in Lestijoki, a river in western Finland. Boreal Environmental<br />
Research 4:31 – 43.<br />
Erviö R. 1975. Kyrönjoen vesistöalueen rikkipitoiset viljelysmaat.<br />
Journal of the Scientific Agricultural Society of<br />
Finland. <strong>Maa</strong>taloustieteellinen Aikakauskir<strong>ja</strong> vol. 47:550<br />
– 561.<br />
Erviö R. 1991. Chemical properties of air-dried samples<br />
from an unlimed and limed acid sulphate soil profile and<br />
leaching of elements from the profile. Annales Agriculturae<br />
Fenniae 30: 321-329.<br />
Erviö R & Palko J. 1984. Macronutrient and micronutrient<br />
status of cultivated acid sulphate soils at Tupos, Finland.<br />
Annales Agriculturae Fenniae 32: 121-133.
FAO. 1988. FAO/Unesco Soil Map of the World. Revised<br />
legend with corrections. World Soil Resources Report 60.<br />
Reprinted as a Technical paper 20, ISRIC, Wageningen,<br />
The Netherlands. 140 s.<br />
FAO. 2006. World Reference Base for Soil Resources<br />
2006. A framework for international classification, correlation<br />
and communication. World Soil Resources Reports<br />
103. Rome, Italy. 128 s.<br />
Fältmarsch R.M., Åström M. & Vuori K.-M. 2008. Environmental<br />
risks of toxic metals mobilised from acid sulphate<br />
soils in Finland: a literature review. –Boreal Environment<br />
Research 13: 444-456.<br />
Hartikainen H & Yli-Halla M. 1986. Oxidation-induced<br />
leaching of sulphate and cations from acid sulphate soils.<br />
Water, Air and Soil Pollution 27: 1-13.<br />
Heikkinen, M. 2004. Luohuanjoen happamoitumiseen liittyvät<br />
vesianalyysit vuosina 2002 <strong>ja</strong> 2003. Moniste. Pohjois-Poh<strong>ja</strong>nmaan<br />
ympäristökeskus 26.1.2004.<br />
Heikkinen K & Alasaarela E. 1988. Happamoitunei<strong>de</strong>n<br />
vesistöjen neutralointi. Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallinnon julkaisu<strong>ja</strong><br />
18. Helsingfors. 93 s.<br />
Honk<strong>av</strong>aara T. 1951. Tuloksia huomatt<strong>av</strong>immasta kalkituskokeestamme.<br />
Koetoiminta <strong>ja</strong> käytäntö 8, 3:1-3.<br />
Hudd R. 2000. Springtime Episodic Acidification as a Regulatory<br />
Factor of Estuary Spawning Fish Recruitment.<br />
Väitöskir<strong>ja</strong>. Helsinki yliopisto. 37 s.<br />
Hudd R & Leskelä A. 1998. Acidification-induced species<br />
shifts in coastal fisheries off the river Kyrönjoki, Finland: a<br />
case study. Ambio 27: 535-538.<br />
Hutka R, Laitinen T, Holmberg M, Maunula M & Schultz<br />
T. 1996. Happamien sulfaattimai<strong>de</strong>n ionivirtausmalli HAP-<br />
SU. Suomen ympäristö 8, 154 p.<br />
Huttu U. 2007. Happamuu<strong>de</strong>n vähentäminen Rintalan<br />
pengerrysalueella. Sura sulfatjurdar - Happamat sulfaattimaat.<br />
Seminaari Kokkolassa 20.4.2007. http://www.gtk.<br />
fi/a<strong>ja</strong>nkohtaista/SS_JORD/Tiivistelmat_Sammandrag.pdf<br />
Huttu U & Koskenniemi E. 1998. Rintalan pengerryksen<br />
valum<strong>av</strong>esien happamuu<strong>de</strong>n vähentäminen Kyrönjoella.<br />
Alueelliset ympäristöjulkaisut 69. Länsi-Suomen ympäristökeskus.<br />
17 s.<br />
66<br />
Iivonen P & Kenttämies K (toim.). 1993. Vesistöjen koeneutralointi.<br />
Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallinnon koeneutralointiohjelman<br />
raportti vuosilta 1991 – 1992. Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallituksen<br />
monistesar<strong>ja</strong> Nro 458. 63 s.<br />
Iivonen P & Kenttämies K (toim.). 1995. Happamoitunei<strong>de</strong>n<br />
vesistöjen kalkitus Suomessa. Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallinnon<br />
julkaisu<strong>ja</strong> – sar<strong>ja</strong> A 204. Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallitus.<br />
71 s.<br />
Joensuu S, Makkonen T & Matila A. 2007. Metsätalou<strong>de</strong>n<br />
vesiensuojelu-opas. Metsätalou<strong>de</strong>n kehittämiskeskus Tapio. 48 s.<br />
Jord- och skogsbruksministeriet. 2005. Reglerbar<br />
dränering, reglerbar un<strong>de</strong>rbevattning, återanvändning <strong>av</strong><br />
torrläggningsvatten. Jordbrukets miljöspecialstöd år 2000-<br />
2006. Broschyr. 8 s.<br />
Joukainen S. 1998. Happamien sulfaattimai<strong>de</strong>n ympäristöongelmat<br />
– seminaari 30.9.1998 EU Life – Environment.<br />
Suomen ympäristökeskuksen moniste 142. Suomen ympäristökeskus.<br />
44 s.<br />
Joukainen S & Yli-Halla M. 2003. Environmental impacts<br />
and acid loads from <strong>de</strong>ep sulphidic layers of two<br />
well-drained acid sulphate soils in western Finland. Agriculture,<br />
Ecosystems and Environment 95 (2003) 297<br />
– 309.<br />
Kalliolinna M & Aaltonen E-K. 2000. Utredning <strong>av</strong> belastningen<br />
år 1999 och vattenskyddsplan för Kronoby å.<br />
Poh<strong>ja</strong>nmaan vesiensuojeluyhdistys ry. 43 s.<br />
Kettunen J. 1983. Selvitys Mälsorin kuivatusalueen virtaamista,<br />
sulfaattikuormituksesta <strong>ja</strong> happamien kuivatusvesien<br />
neutraloinnista. Salao<strong>ja</strong>keskus. 30 s.<br />
Kivinen E. 1938a. Uber die Eigenschaften <strong>de</strong>r Gytt<strong>ja</strong>bö<strong>de</strong>n.<br />
Bo<strong>de</strong>nkun<strong>de</strong> und Pflanzenernährung 9/10:122-134.<br />
Kivinen E. 1938b. Untersuchungen uber die Eigenschaften<br />
<strong>de</strong>r Gytt<strong>ja</strong>bö<strong>de</strong>n. Agrogeologisia julkaisu<strong>ja</strong> 48.<br />
Kivinen E. 1938c. Papulanlah<strong>de</strong>n liejualue Viipurissa. Referat:<br />
Ein Gytt<strong>ja</strong>gebiet <strong>de</strong>r Bucht Papulanlahti in <strong>de</strong>r Stadt<br />
Viipuri. Agrogeologisia julkaisu<strong>ja</strong> 49. 14 p.<br />
Kivinen E. 1944. Aluna- eli sulfaattimaista. Referat: Über<br />
Alaun- o<strong>de</strong>r Sulfatbö<strong>de</strong>n. Journal of the Scientific Agricultural<br />
Society of Finland 16: 147-161.
Kivinen, E. 1950. Sulphate soils and their management in<br />
Finland. In: Fourth International Congress of Soil Science.<br />
Transactions, Vol II: p. 259-262<br />
Komulainen E-S., Leinonen R. Nikunen E. & Soivio<br />
A. 1987. Happaman ve<strong>de</strong>n vaikutuksista ahveneen (Perca<br />
Fluviatilis L.) Osa 2. Laboratoriotutkimusten tulokset.<br />
Helsingin yliopisto. Suomen voimalaitosyhdistys ry. 35 s.<br />
Kubin, E. 1999. <strong>Maa</strong>nkohoamisrannikon sulfidis<strong>av</strong>imai<strong>de</strong>n<br />
metsittäminen. Teoksessa: Karlsson, K. (toim.). Metsät<br />
Poh<strong>ja</strong>nmaan rannikolla. Metsäntutkimuslaitoksen tiedonanto<strong>ja</strong><br />
723. s. 50–58.<br />
Kustula V., Witick A. & Meriläinen J. 2005a. Successive<br />
alkalinity producing system for the treatment of acid<br />
sulphate soil runoff: preliminary results of a field trial. Agricultural<br />
and Food Science Vol. 14 (2005): 112 – 121.<br />
Kustula V., Witick A. & Meriläinen J. 2005b. Rintalan<br />
alueen happamien valum<strong>av</strong>esien käsittely – loppuraportti.<br />
Ympäristöntutkimuskeskuksen tiedonanto<strong>ja</strong> 160. Jyväskylän<br />
yliopisto. 43 s.<br />
Lahermo P., Väänänen P., Tarvainen T., Salminen R.<br />
1996. Geochemical atlas of Finland, Part 3: Environmental<br />
geochemistry – stream waters and sediments. GTK,<br />
Esbo. 149 s.<br />
Lakso E., Lindroos S. & Weppling K. 1989. Neutralointiohjeet<br />
happamien sulfaattimai<strong>de</strong>n valum<strong>av</strong>esille. Vesi- <strong>ja</strong><br />
ympäristöhallinnon julkaisu<strong>ja</strong> 34. Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallitus.<br />
Helsinki. 29 s.<br />
Laudon H. 2000. Separating natural acidity from anthropogenic<br />
acidification in the spring flood of northern Swe<strong>de</strong>n.<br />
Väitöskir<strong>ja</strong>. Sveriges lantbruksuniversitet. Umeå. 48 s.<br />
Lax K. 2005. Stream plant chemistry as indicator of acid<br />
sulphate soils in Swe<strong>de</strong>n. Agricultural and Food Science<br />
Vol. 14 (2005): 83 – 97.<br />
Lindroos, A-J., Derome, J., Raitio, H. & Rautio, P. 2007.<br />
He<strong>av</strong>y metal concentrations in soil solution, soil, and needles<br />
in a Norway spruce stand on an acid sulphate forest<br />
soil. Water, Air, and Soil Pollution 180: 155–170.<br />
Lon<strong>de</strong>sborough S (toim.), Holm K, Jaakkonen S, Jokela<br />
S, Kallio-Mannila K, Mannio J, Mehtonen J, Nikunen<br />
E, Pyy O, Siimes K, Silvo K <strong>ja</strong> Verta M. 2006. Haitallisista<br />
aineista aiheutuvan kuormituksen vähentäminen. Taustaselvitys<br />
osa II – Vesiensuojelun suunt<strong>av</strong>iivat vuoteen 2015.<br />
Suomen ympäristökeskuksen raportte<strong>ja</strong> 23/2006. 51 s.<br />
67<br />
Länsi-Suomen ympäristökeskus, 2008. Ehdotus Kokemäenjoen-Saaristomeren-Selkämeren<br />
vesienhoitoalueen<br />
vesienhoitosuunnitelmaksi vuoteen 2015. 231 s<br />
Länsi-Suomen ympäristökeskus, 2008. Ehdotus Lestijoen-<br />
Pöntiönjoen vesistöalueen vesienhoidon toimenpi<strong>de</strong>ohjelmaksi<br />
vuoteen 2015.<br />
Länsi-Suomen ympäristökeskus, 2008. Ehdotus Perhonjoen-Kälviänjoen<br />
vesistöalueen vesienhoidon toimenpi<strong>de</strong>ohjelmaksi<br />
vuoteen 2015.<br />
Länsi-Suomen ympäristökeskus, 2008. Ehdotus Luodon-Ö<strong>ja</strong>njärveen<br />
laskevien vesistöjen vesienhoidon toimenpi<strong>de</strong>ohjelmaksi<br />
vuoteen 2015.<br />
Länsi-Suomen ympäristökeskus, 2008. Ehdotus Lapuanjoen<br />
vesistöalueen vesienhoidon toimenpi<strong>de</strong>ohjelmaksi<br />
vuoteen 2015.<br />
Länsi-Suomen ympäristökeskus, 2008. Ehdotus vesistöalueen<br />
Kyrönjoen vesienhoidon toimenpi<strong>de</strong>ohjelmaksi<br />
vuoteen 2015.<br />
Länsi-Suomen ympäristökeskus, 2008. Ehdotus Närpiönjoen<br />
vesistöalueen vesienhoidon toimenpi<strong>de</strong>ohjelmaksi<br />
vuoteen 2015.<br />
Länsi-Suomen ympäristökeskus, 2008. Ehdotus Isojoen<br />
– Teuvanjoen vesistöalueen vesienhoidon toimenpi<strong>de</strong>ohjelmaksi<br />
vuoteen 2015.<br />
Länsi-Suomen ympäristökeskus, 2008. Ehdotus Länsi-<br />
Suomen ympäristökeskuksen alueen rannikon <strong>ja</strong> pienten<br />
jokien vesienhoidon toimenpi<strong>de</strong>ohjelmaksi vuoteen 2015.<br />
<strong>Maa</strong>- <strong>ja</strong> metsätalousministeriö 2007, <strong>Maa</strong>- <strong>ja</strong> metsätalousministeriön<br />
tilusjärjestelystrategia 2008 - 2013, maa- <strong>ja</strong><br />
metsätalousministeriö, ISBN 978-952-453-356-0<br />
<strong>Maa</strong>- <strong>ja</strong> metsätalousministeriö 2007, Manner-Suomen<br />
maaseudun kehittämisohjelma 2007-2013. <strong>Maa</strong>- <strong>ja</strong> metsätalousministeriö.<br />
Euroopan maaseudun kehittämisrahasto.<br />
CC1 2007 F1 06 RPO 001.<br />
<strong>Maa</strong>- <strong>ja</strong> metsätalousministeriö 2008, <strong>Maa</strong>talou<strong>de</strong>n r<strong>av</strong>innekuormitus<br />
<strong>ja</strong> sen tehokkaat vähentämistoimenpiteet,<br />
Loppuraportti, Työryhmämuistio mmm 2008:9. Helsinki<br />
Makkonen, T., Joensuu, S., Hämäläinen, T., Leinonen,<br />
A., Vuollekoski, M., Hiltunen, T. <strong>ja</strong> Lintinen, P. 2006.<br />
Kunnostusojituksen <strong>ja</strong> maanmuokkauksen vesiensuojelun<br />
parhaat käytännöt pilottihanke (Vespa). Väliraportti. 5 s.
Manninen H. 1972. <strong>Maa</strong>nkuivatustoimenpitei<strong>de</strong>n vaikutus<br />
ve<strong>de</strong>n laatuun lähinnä Kyrönjoen vesistöalueella. Diplomityö.<br />
Vaasan vesipiiri. Vesihallitus. 133 s.<br />
Merilä, P., Smolan<strong>de</strong>r, A. & Strömmer, R. 2002. Soil nitrogen<br />
transformations along a primary succession transect<br />
on the land-uplift coast in western Finland. Soil Biology &<br />
Biochemistry 34:373–385.<br />
Meriläinen J. 1988. Happamien vesien ongelma Kyrönjoen<br />
suistossa – vaikutus suiston kasvillisuuteen <strong>ja</strong> eläimistöön.<br />
Yhteenveto. Jyväskylän yliopisto. Ympäristötutkimus-keskus.<br />
24 s.<br />
Metsätalou<strong>de</strong>n kehittämiskeskus Tapio. 2006. Hyvän<br />
metsähoidon suositukset. 59 s.<br />
Metsätalou<strong>de</strong>n ympäristöopas. Metsähallitus 2004.<br />
Edita Prima Oy.<br />
MMM, Metla & Tapio 2004. Metsätalou<strong>de</strong>n vesiensuojelu<br />
”Vesistökuormituksen vähentäminen <strong>ja</strong> seuranta” - hankkeen<br />
loppuraportti, koulutta<strong>ja</strong>n opas 2004. MMM, Metla &<br />
Tapio 2004. 85 s.<br />
Moorman F R. 1963. Acid sulphate soils of the tropics.<br />
Soil Science 95: 271-275.<br />
Myllynen K., Ojutkangas E & Nikinmaa M. 1997. River<br />
water with high iron concentration and low pH causes mortality<br />
of lamprey roe and newly hatched larvae. Ecotoxicology<br />
and Environmental Safety 36:43-48.<br />
National strategy for the management of coastal acid<br />
sulfate soils. 2000. Australian government, Department<br />
of the Environment, Water, Heritage and the Arts. Internetosoite:http://www.mincos.gov.au/__data/assets/pdf_file/0003/316065/natass.pdf<br />
Niemi J. & Raateland A. 2007. River water quality in the<br />
Finnish Eurowaternet. Boreal environment research 12:571<br />
– 584.<br />
Nordmyr L., Boman A., Åström M. & Österholm P.<br />
2006. Estimation of leakage of chemical elements from<br />
boreal acid sulphate soils. Boreal environment research<br />
11: 261 – 273.<br />
Nordmyr L., 2008. Release, transport and <strong>de</strong>position of<br />
metals in a coastal acid sulphate soil landscape, Western<br />
Finland. Department of geology and mineralogy, Åbo aka<strong>de</strong>mi<br />
university. Aka<strong>de</strong>mic dissertation. Åbo 2008.<br />
68<br />
Paasonen-Kivekäs M & Yli-Halla M. 2005. A comparison<br />
of nitrogen and carbon reserves in acid sulphate and non<br />
acid sulphate soils in western Finland. Agricultural and<br />
Food Science Vol. 14 (2005): 57 – 69.<br />
Pajula H. (toim). 2003. Ojitustoimitusopas. Peruskuivatuksen<br />
laaturyhmä. <strong>Maa</strong>- <strong>ja</strong> metsätalousministeriön julkaisu<strong>ja</strong><br />
4/2003. ISBN 952-453-126-7<br />
Pajula H. <strong>ja</strong> Järvenpää L. (toim). 2007. <strong>Maa</strong>nkuivatuksen<br />
<strong>ja</strong> kastelun suunnittelu. Työryhmän mietintö. Suomen ympäristökeskuksen<br />
raportte<strong>ja</strong> 23 | 2007<br />
Palko J. 1988. Happamien sulfaattimai<strong>de</strong>n kuivatus <strong>ja</strong><br />
kalkitus Limingan koekentällä 1984 – 1987. Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallinnon<br />
julkaisu<strong>ja</strong> 19. 84 s.<br />
Palko J. 1994. Acid sulphate soils and their agricultural<br />
and environmental problems in Finland. Väitöskir<strong>ja</strong>. University<br />
of Oulu. 58 s.<br />
Palko J. 1998. Såkabäckenin perkauksen vaikutukset<br />
Perhonjoen ve<strong>de</strong>n happamuuteen <strong>ja</strong> toimenpiteet vaikutusten<br />
estämiseksi. Envitop – Environmental technology<br />
and research. 4 s.<br />
Palko J. & Alasaarela E. 1988. Happamien sulfaattimai<strong>de</strong>n<br />
esiintyminen <strong>ja</strong> nii<strong>de</strong>n vaikutus ve<strong>de</strong>n happamuuteen<br />
Luodon-Ö<strong>ja</strong>njärven vesistöalueella. Larsmo-Ö<strong>ja</strong>sjöns flodområ<strong>de</strong>:<br />
Förekomst <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar och <strong>de</strong>ras inverkan<br />
på vattnets surhet. Valtion teknillinen tutkimuskeskus.<br />
Rakennuslaboratorio. Oulu. 43 s.<br />
Palko J., Merilä E & Heino S. 1988. <strong>Maa</strong>nkuivatuksen<br />
suunnittelu happamilla sulfaattimailla. Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallinnon<br />
julkaisu<strong>ja</strong> 21. Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallitus. 60 s.<br />
Palko, J. & Ruokanen, I. 1994. Siika-Pattijoen uus<strong>ja</strong>koalueen<br />
metsäojitus: arvio happamien sulfaattimai<strong>de</strong>n esiintymisestä<br />
alueella <strong>ja</strong> toimenpi<strong>de</strong>-ehdotus happamuushaittojen<br />
ehkäisemiseksi. Oulun vesi- <strong>ja</strong> ympäristöpiiri & Pohjois-<br />
Poh<strong>ja</strong>nmaan metsälautakunta. 12 s.<br />
Palko J., Räsänen M & Alasaarela E. 1985. Happamien<br />
sulfaattimai<strong>de</strong>n esiintyminen <strong>ja</strong> vaikutus ve<strong>de</strong>n laatuun<br />
Sirppujoen vesistöalueella. National Board of Waters.<br />
Report 260. 95 s.<br />
Palko J., Räsänen M & Alasaarela E. 1987. Luodon-<br />
Ö<strong>ja</strong>njärven valuma-alueen maaperän <strong>ja</strong> vesistön happamuuskartoitus,<br />
Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallinnon julkaisu<strong>ja</strong> 11.
Palko J. & Saari M. 1987. Lapväärtin-Isojoen vesistöalueella<br />
si<strong>ja</strong>itsevan Storsjön järvikuivion happamat sulfaattimaat.<br />
Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallituksen julkaisu<strong>ja</strong> 11: 3-21.<br />
Palko J & Weppling K. 1994. Lime requirement experiments<br />
in acid sulphate soils. Acta. Agric. Scand., Sect. B,<br />
Soil and Plant Sci. 44: 149-156.<br />
Palko J. & Weppling K. 1994. Mo<strong>de</strong>lling the effects of acid<br />
sulphate soils on river acidity in Finland. Nordic Hydrology<br />
26: 37-54.<br />
Palko J. & Yli-Halla M. 1988. Solubility of Co, Ni and Mn<br />
in some extractants in a Finnish acid sulphate soil area.<br />
Acta. Agric. Scand. 38: 153-158.<br />
Palko J. & Yli-Halla M. 1990. Solubility of Al, Cr, Cu and<br />
Zn in soils from a Finnish acid sulphate soil area. Acta.<br />
Agric. Scand. 40: 117-122.<br />
Palko J. & Yli-Halla M. 1993. Assessment and management<br />
of acidity release upon drainage of acid sulphate soils<br />
in Finland. In: Dent, D.L. & Mensvoort, M.E.F. van (eds.).<br />
Selected papers of the Ho Chi Minh City symposium on<br />
acid sulphate soils. ILRI Publication 53: 411-418.<br />
Pelanteri K. 1998. Säätösalaojitus happamilla sulfaattimailla.<br />
s. 31-32 julkaisussa Joukainen, S. (toim). Happamien<br />
sulfaattimai<strong>de</strong>n ympäristöongelmat. Seminaari<br />
30.9.1998. Suomen ympäristökeskuksen moniste 142.<br />
Pohjois-Poh<strong>ja</strong>nmaan ympäristökeskus <strong>ja</strong> Kainuun<br />
ympäristökeskus 2008. Ehdotus Oulunjoen-Iijoen vesienhoitoalueen<br />
vesienhoitosuunnitelmaksi vuoteen 2015.<br />
Multiprint Oulu 2008.<br />
Pousette K. 2007. Råd och rekommendationer för hantering<br />
<strong>av</strong> sulfidjordsmassor. Luleå tekniska universitet, Institutionen<br />
för samhällsbyggnad, Av<strong>de</strong>lningen för geoteknologi.<br />
36 s.<br />
Purokoski P. 1958. Die schwefelhaltigen Tonsedimente<br />
in <strong>de</strong>m Flachlandgebiet von Liminka im Lichte chemisher<br />
Forschung. Agrogeologisia julkaisu<strong>ja</strong> 70. 88 s.<br />
Purokoski P. 1959a. Kalkituksen vaikutuksesta rannikkoseudun<br />
rikkipitoisissa maissa. Referat: Uber Kalkungswirkung<br />
in schwefelhaltigen Bö<strong>de</strong>n an <strong>de</strong>r Meereskuste<br />
Finnlands. Agrogeologisia julkaisu<strong>ja</strong> 72. 21 p.<br />
Purokoski P. 1959b. Rannikkoseudun rikkipitoisista maista.<br />
Referat: Über die schwefelhaltigen Bö<strong>de</strong>n an <strong>de</strong>r Kuste<br />
Finnlands. Agrogeologisia julkaisu<strong>ja</strong> 74. 27 p.<br />
69<br />
Puustinen M., Merilä E., Palko J. & Seuna P. 1994.<br />
Kuivatustila, viljelykäytäntö <strong>ja</strong> vesistökuormitukseen vaikutt<strong>av</strong>at<br />
ominaisuu<strong>de</strong>t Suomen pelloilla. National Board<br />
of Waters and Environment. Summary: Drainage level,<br />
cultivation practices and factors affecting load on waterways<br />
in Finnish farmland. Research Report A 198. 319 p.<br />
Rantala A (toim). 1991. Vesistöjen kalkitus happamien<br />
sulfaattimai<strong>de</strong>n vaikutusalueella. Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallinnon<br />
julkaisu<strong>ja</strong> – sar<strong>ja</strong> A 78. Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallitus.<br />
Helsingfors. 85 s.<br />
Rautio L.M. (toim.) <strong>ja</strong> Ilvessalo H. (toim.) 1998. Ympäristön<br />
tila Länsi-Suomessa. Länsi-Suomen ympäristökeskus,<br />
Poh<strong>ja</strong>nmaan liitto <strong>ja</strong> Etelä-Poh<strong>ja</strong>nmaan liitto. ISBN 951-53-<br />
1549-2 Jyväskylä 296 s.<br />
Rekilä K. 1988. Sundominlah<strong>de</strong>n happamuushaitan vähentäminen.<br />
Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallituksen monistesar<strong>ja</strong><br />
Nro 116. Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallitus. 93 s.<br />
Ro<strong>ja</strong>s Ruiz J. & Bon<strong>de</strong> A. 2004. Markförsurningen vid<br />
Närpes ås vattendragsområ<strong>de</strong> och <strong>de</strong>ss inverkan på<br />
vattenkvaliteten – Närpiönjoen vesistöalueen maaperän<br />
happamuus <strong>ja</strong> sen vaikutus ve<strong>de</strong>nlaatuun. Länsi-Suomen<br />
ympäristökeskuksen moniste 110/2004. Länsi-Suomen<br />
ympäristökeskus. 108 s.<br />
Roos M. 2006. Hydrochemical characteristics of boreal and tropical<br />
surface and ground waters affected by acid sulphate soils. Högskolan<br />
i Kalmar.<br />
Roos M. & Åström M. 2005. Hydrochemistry of rivers<br />
in an acid sulphate soil hotspot area in western Finland.<br />
Agricultural and Food Science vol. 14 (2005) 24 – 33.<br />
Roos M. & Åström M. 2005. Seasonal and spacial variations<br />
in major and trace elements in a regulated boreal river<br />
(Esse river) affected by acid sulphate soils. River Research<br />
and Applications 21: 351 – 361.<br />
Roos M. & Åström M. 2006. Gulf of Bothnia receives high<br />
concentrations of potentially toxic metals from acid sulphate<br />
soils. Boreal Environment Research 11: 383 – 388.<br />
Roos M. and Åström M., Nguyen M, H., Huynh T, C.<br />
and M.E.F. van Mensvoort. Hydrochemical comparison<br />
of boreal and tropical severe acid sulphate soil areas. Manuscript.<br />
Ruotsalainen, M. 2007. Hyvän metsänhoidon suositukset<br />
turvemaille. Metsätalou<strong>de</strong>n kehittämiskeskus Tapio. 50 s.
Räisänen M-L. & Nikkarinen M. 1999. Peltomai<strong>de</strong>n r<strong>av</strong>innetila,<br />
happamoituminen <strong>ja</strong> ainei<strong>de</strong>n huuhtoutuminen<br />
pohj<strong>av</strong>eteen Niittyjärven ympäristössä. Geologian tutkimuskeskus.<br />
Väli-Suomen aluetoimisto. Raportti. 26 s.<br />
Salaojituksen t<strong>av</strong>oiteohjelma 2020. 2002. Salao<strong>ja</strong>keskus<br />
ry. 34 s.<br />
Sarkkinen N. 2008. Happamat sulfaattimaat <strong>ja</strong><br />
nii<strong>de</strong>n merkitys soi<strong>de</strong>n uusiokäytölle siikajoen valuma-alueella.<br />
Pro Gradu-tutkielma. Oulun yliopisto,<br />
maantieteen laitos.<br />
Seppänen J. 1975. Selvitys Luodonjärveen laskevien jokien sulfaattipitoisuuksista<br />
<strong>ja</strong> –virtaamista. Kokkolan vesipiirin vesitoimisto.<br />
Vesihallitus. 9 s.<br />
Sevola P. 1975. Uu<strong>de</strong>nkaupungin make<strong>av</strong>esialtaan ekologinen<br />
tutkimus: hydrologia, poh<strong>ja</strong>eläimet, kalat. Lounais-Suomen vesien<br />
suojeluyhdistys ry. Julkaisu 25, 86 s. Turku<br />
Sevola P. 1979. Poh<strong>ja</strong>nmaan ongelmas<strong>av</strong>et–muinaismeren poh<strong>ja</strong>liejut.<br />
Suomen luonto no 8/1979. s.102-106<br />
Sevola P., Hudd R. <strong>ja</strong> Hil<strong>de</strong>n M. 1982. Luontaiset mahdollisuu<strong>de</strong>t<br />
tutkia happamuu<strong>de</strong>n vaikutuksia vesiin Suomessa tulisi käyttää<br />
hyväksi. Luonnon Tutki<strong>ja</strong>t 1/1982. s. 62-64.<br />
Sevola P. <strong>ja</strong> Peura P. 1992. Acidification mosaic of small lakes – a<br />
study on 81 lakes in the Kvarken, Gulf of Bothnia. Repring from Aqua<br />
Fennica 22, 2s. 153-171.<br />
Sillanpää, M. 1978. Kalkituksen pitkäaikainen vaikutus<br />
maaprofiilin kemiallisiin ominaisuuksiin. <strong>Maa</strong>talou<strong>de</strong>n tutkimuskeskus.<br />
<strong>Maa</strong>ntutkimuslaitos. Tiedote 1: 10 p.<br />
Sohlenius G., Persson L, Lax K, An<strong>de</strong>rsson L & Daniels<br />
J. 2004. Förekomsten <strong>av</strong> sulfidhaltiga postglaciala<br />
sediment. SGU-rapport 2004:9.<br />
Soil Survey Staff, 1999. Soil Taxonomy. A basic system<br />
of soil classification for making and linterpreting soil surveys.<br />
2nd Ed. Agriculture Handbook 436. U.S. Government<br />
Printing Office, Washington, DC. 869 pp.<br />
Sullivan, L. 2004. Preface Sustainable management of<br />
acid sulphate soil. Australian Journal of Soil Research 42:i.<br />
Sundström R. 2005. Läckage <strong>av</strong> syra och metall från<br />
dikad jordbruksmark – En naturvetenskaplig och juridisk<br />
granskning. Institutionen för geologi och mineralogi. Väitöskir<strong>ja</strong>.<br />
Åbo Aka<strong>de</strong>mi. 28 s.<br />
70<br />
Sundström R. & Åström M. 2005. En miljörättslig granskning<br />
<strong>av</strong> dikning förorsakat syra- och metalläckage från<br />
finländsk jordbruksmark. Tidskrift utgiven <strong>av</strong> juridiska föreningen<br />
i Finland 2: 216-229.<br />
Sundström R. & Åström M. 2006. Characterization of the<br />
metal leakage from Finnish agricultural acid sulphate soils<br />
in the light of the European Water Framework Directive.<br />
Boreal Environment Research 11: 275– 281.<br />
Sundström R, Åström M & Österholm P. 2002. Comparison<br />
of the metal content in acid sulphate soil runoff and<br />
industrial effluents in Finland. Environmental Science and<br />
Technology 36: 4269-4272.<br />
Suomen maaseudun kehittämisstrategia 2007 – 2013.<br />
2006. <strong>Maa</strong>- <strong>ja</strong> metsätalousministeriö.<br />
Suomen salao<strong>ja</strong>keskus Oy. 1998. Kalkkisuodinojitukseen<br />
liittyviä hankkeita, Happamien sulfaattimai<strong>de</strong>n happamuushaittojen<br />
vähentäminen kalkkisuodinojituksella –<br />
Loppuraportti 31.3.2000. 27 s.<br />
Svensson, J.S. & Jeglum, J.K. 2000. Primary succession<br />
and dynamics of Norway spruce coastal forests on landuplift<br />
ground moreine. Studia Forestalia Suecica 209. 32 s.<br />
Talvitie J. (toim.). 1992. Virta<strong>av</strong>ien vesien kalkitusasemien<br />
automatisointi. Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallinnon julkaisu<strong>ja</strong><br />
– sar<strong>ja</strong> A. Vesi- <strong>ja</strong> ympäristöhallinto. 32 s.<br />
Teppo A., Latvala J. & Sivil M. 1999. Kyrönjoen yläosan<br />
vesistötöi<strong>de</strong>n vaikutukset ve<strong>de</strong>n laatuun sekä kala, rapu-<br />
<strong>ja</strong> nahkiaiskantoihin vuosina 1996-1997. Länsi-Suomen<br />
ympäristökeskus. Julkaisu<strong>ja</strong> 108. 80 s.<br />
Teppo A., Tolonen M., Korsu K., Sivil M., Koivurinta M.,<br />
Marjomäki T., Koivisto A-M., Latvala J. & Rautio L-M.<br />
2006. Kyrönjoen yläosan vesistötöi<strong>de</strong>n vaikutus <strong>ja</strong> Kyrönjoen<br />
tila vuosina 1975-2003. Suomen ympäristö 18. 174 s.<br />
Triipponen J-P. 1997. Sirppujoen valuma-alueen happamuustutkimus.<br />
Lounais-Suomen ympäristökeskus. 42 s.<br />
Triipponen J-P. 1998. Sirppujoen valuma-alueen happamuustutkimus.<br />
s. 25-30 julkaisussa Joukainen, S. (toim).<br />
Happamien sulfaattimai<strong>de</strong>n ympäristöongelmat. Seminaari<br />
30.9.1998. Suomen ympäristökeskuksen moniste 142.<br />
Tuhkanen J. 2007. Ilmajoen koekentän kokemuksia ojitusmenetelmien<br />
vaikutuksista happamien valum<strong>av</strong>esien<br />
laatuun. Sura sulfatjurdar - Happamat sulfaattimaat. Seminaari<br />
Kokkolassa 20.4.2007.
Valtakunnallinen pint<strong>av</strong>esien ekologisen tilan luokittelu.<br />
2008. [WWW] [Viitattu 15.12.1999]. Saat<strong>av</strong>issa: http://<br />
herkules.oulu.fi/issn14558025/. ISSN 1455-8025.<br />
Valtion varoin tuett<strong>av</strong>an salaojituksen ehdot - Peltoviljelyn<br />
r<strong>av</strong>innepäästöjen vähentäminen. 2006. Työryhmämuistio.<br />
<strong>Maa</strong>- <strong>ja</strong> metsätalousministeriö 2006:15.<br />
Warfvinge P. 1997. Miljökemi – Miljövetenskap i biogeokemiskt<br />
perspektiv. Lund. 279 s.<br />
Weppling K. 1993. Hydrochemical factors affecting the<br />
neutralization <strong>de</strong>mand in acidic sulphate waters. Vatten<br />
49(3): 161-170<br />
Weppling K. 1997. On the assessment of feasible liming<br />
strategies for acid sulphate waters in Finland. Väitöskir<strong>ja</strong>.<br />
Tartu. Estonia. 81 s<br />
Weppling K, Innanen M & Jokela S. 1999. Life Lestijoki<br />
– happamien sulfaattimai<strong>de</strong>n hoito. Life Lestijoki – managing<br />
acid sulphate soils. WWF Finland Report No 11. 63 s.<br />
Weppling K & Iivonen P. 2005. Kalkitus. Ss. 271-286. Ur:<br />
Ulvi T & Lakso E (red). Järvien kunnostus. Ympäristöopas<br />
114. Finlands miljöcentral. 336 s.<br />
Weppling K, Järvinen M & Rask M. 1992. The lake Iso<br />
Valkjärvi project – Ecological studies of liming on an artificially<br />
divi<strong>de</strong>d acidified lake in southern Finland. Mitteilungsblatt<br />
<strong>de</strong>s Hydrographischen Dienstes in Österreich<br />
67:62-75. Wien.<br />
Vesihallitus, Vaasan vesipiiri. 1973. Selvitys Kyrönjoen<br />
<strong>ja</strong> sen edustan merialueen kalakuolemien syistä.<br />
Willman K. 2006. Metsätalous alunamailla – esiselvityshankkeen<br />
loppuraportti. Metsäkeskus Pohjois-Poh<strong>ja</strong>nmaa.<br />
15 s.<br />
Woodhead A.C, Cornish P.S & Sl<strong>av</strong>ich P.G. 2000. Multistakehol<strong>de</strong>r<br />
benchmarking: clarifying attitu<strong>de</strong>s and beh<strong>av</strong>iour<br />
from complexity and ambiguity. Australian Journal of<br />
Experimental Agriculture 40: 595 – 607.<br />
Yli-Halla M. 1997. Classification of acid sulphate soils of<br />
Finland according to Soil Taxonomy and the FAO/Unesco<br />
legend. Agricultural and Food Science in Finland Vol. 6<br />
(1997): 247 – 258.<br />
Yli-Halla M. 1983. Happamien sulfaattimai<strong>de</strong>n ominaisuuksista,<br />
analytiikasta, käytöstä <strong>ja</strong> ympäristövaikutuksista.<br />
Vesihallituksen monistesar<strong>ja</strong> 1983: 191. Vesihallitus.<br />
55 s.<br />
71<br />
Yli-Halla M. 2003. Pitääkö kaikkein happamimmat sulfaattimaat<br />
poistaa viljelystä? Suo 54(4):143-148. Suoseura<br />
– Finnish Peatland Society. Helsingfors. 6 s.<br />
Yli-Halla M. & Hartikainen H. 1984. Rikin, raudan, aluminiumin<br />
<strong>ja</strong> mangaanin huuhtoutuminen kolmen happaman<br />
sulfaattiprofiilin kerrosnäytteistä. Vesihallituksen monistesar<strong>ja</strong><br />
1984:235. Vesihallitus. 34 s.<br />
Yli-Halla M. & Palko J. 1987. Mineral element content of<br />
oats (Avena sativa L.) in an acid sulphate soil area of Tupos<br />
village, northern Finland. Journal of Agricultural science in<br />
Finland Vol. 59: 73-78.<br />
Yli-Halla M, Puustinen M & Koskiaho J. 1999. Area of<br />
cultivated acid sulfate soils in Finland. Soil Use and Management<br />
15: 62-67.<br />
Ympäristöministeriö, ympäristönsuojeluosasto. 1991.<br />
Pint<strong>av</strong>esien neutraloinnin suunt<strong>av</strong>iivat Suomessa. Työryhmän<br />
mietintö 60/1991. Ympäristöministeriö. 92 s.<br />
Åström M. 1996. Geochemistry, chemical reactivity and<br />
extent of leaching of sulphi<strong>de</strong>-bearing fine-grained sediments<br />
in southern Ostrobothnia, western Finland. Institutionen<br />
för geologi och mineralogi. Väitöskir<strong>ja</strong>. Åbo Aka<strong>de</strong>mi.<br />
44 s.<br />
Åström M. 1998. Partitioning of metals in reduced and<br />
oxidised layers of sulphi<strong>de</strong>.bearing sediments in western<br />
Finland. Appl. Geochem. 13(5): 607-617.<br />
Åström M., Aaltonen E-K & Koivusaari J. 2001. Impact<br />
of ditching in a small forested catchment on concentrations<br />
of suspen<strong>de</strong>d material, organic carbon, hydrogen ions and<br />
metals in stream water. Aquatic geochemistry 57: 57 – 73.<br />
Åström M. & Björklund A. 1995. Impact of acid sulphate<br />
soils on stream water geochemistry in western Finland.<br />
Journal of Geochemical Exploration 55: 163-170.<br />
Åström M. & Björklund A. 1996. Hydrogeochemistry of a<br />
stream draining sulphi<strong>de</strong>-bearing postglacial sediments in<br />
Finland. Water. Air and Soil Pollution 89:233-246.<br />
Åström M. & Björklund A. 1997. Geochemistry and acidity<br />
of sulphi<strong>de</strong>-bearing postglacial sediments of western<br />
Finland. Environmental Geochemistry and Health 19: 155-<br />
164.<br />
Åström M. & Rönnback K. 2005. Concentration levels<br />
and spatial distribution of sulphur and metals in finegrained<br />
sediments in western Finland. Agricultural and<br />
Food Science Vol. 14 (2005):14 – 23.
Åström M. & Spiro B. 2005. Sources of acidity and metals<br />
in a stream draining acid sulphate soil, till and peat, western<br />
Finland, revealed by a hydrochemical and sulphur isotope<br />
study. Agricultural and Food Science Vol. 14 (2005):<br />
34 – 43.<br />
Åström M. Sundström R, Holmberg M & Storberg K-E.<br />
2005. pH of streams in western Finland–a perspective<br />
from the Middle Ages into the mid 21stcentury. Agricultural<br />
and Food Science Vol. 14(2005):5-13.<br />
Åström M & Åström J. 1997. Geochemistry of stream<br />
water in a catchment in Finland affected by sulphidic fine<br />
sediments. Appl. Geochem. 13: 593-605.<br />
Åström M., Österholm P., Bärlund I. & Tattari S. 2006.<br />
Hydrochemical effects of surface liming, controlled drainage<br />
and lime-filter drainage on Boreal acid sulphate soils.<br />
Water, Air, and Soil Pollution, vol 179, nro 1 – 4, ss. 107-<br />
116 (10)<br />
Österholm P. 2005. Previous, current and future leaching<br />
of sulphur and metals from acid sulphate soils in w. Finland.<br />
Institutionen för geologi och mineralogi. Väitöskir<strong>ja</strong>. Åbo<br />
Aka<strong>de</strong>mi. 35 s.<br />
Österholm P. & Åström M. 2002. Spatial trends and<br />
losses of major and trace elements in agricultural acid<br />
sulphate soils distributed in the artificially drained Rintala<br />
area, W. Finland. Åbo Aka<strong>de</strong>mi. Applied Geochemistry 17<br />
(2002) ss. 1209-1218.<br />
Österholm P. & Åström M. 2004. Quantification of current<br />
and future leaching of sulphur and metals from Boreal acid<br />
sulphate soils, western Finland. Australian Journal of Soil<br />
Research 42: 547-551.<br />
Österholm P & Åström M. Meteorological impacts on the<br />
water quality in the Pajuluoma acid sulphate soil area. W.<br />
Finland. Submitted.<br />
Österholm P., Åström M. & Sundström R. 2005. Assessment<br />
of aquatic pollution, remedial measures and juridical<br />
obligations of an acid sulphate soil area in western Finland.<br />
Agricultural and Food Science Vol. 14 (2005): 44 – 56.<br />
72<br />
Opublicera<strong>de</strong> rapporter:<br />
Heikkinen M-L. & Hynninen P. 2007. Olkijoen happamoitumiseen<br />
liittyvä kuormitusselvitys. Pohjois-Poh<strong>ja</strong>nmaan<br />
ympäristökeskus. 6 s.<br />
Kelhä S. & Hynninen P. 2004. Happamat sulfaattimaat<br />
Luohuanjoen valuma-alueen pelloilla. Pohjois-Poh<strong>ja</strong>nmaan<br />
ympäristökeskus. 14 s.<br />
Kokkolan vesi- <strong>ja</strong> ympäristöpiiri. 1998. Toimenpiteet<br />
happamuu<strong>de</strong>n torjuntaan Perhonjoen alaosalla. Julkaisematon<br />
raportti. 27 s.<br />
Lipkin T. 1984. Kyrönjoen kalkituskoe keväällä 1984. Vaasan<br />
vesipiirin vesitoimisto. 4 s.<br />
Länsi-Suomen ympäristökeskus. 2005. Kyrönjoen yläosan<br />
vesistötyö. Happamuu<strong>de</strong>n huuhtoutuminen Rintalan<br />
pengerrysalueelta <strong>ja</strong> sen torjumismahdollisuu<strong>de</strong>t. Ramboll<br />
30.11.2005. 49 s.<br />
Palko J., Räsänen M. & E. Alasaarela 1985. Happamien<br />
sulfaattimai<strong>de</strong>n esiintyminen <strong>ja</strong> vaikutus ve<strong>de</strong>n laatuun<br />
Sirppujoen vesistöalueella. Vesihallitus. Tiedotus 260. 95<br />
s.<br />
Palko J. 1988. Arvio Särssjöbäckenin kuivatuksen vaikutuksesta<br />
Kruunupyynjoen happamuuteen. Kokkolan vesi-<br />
<strong>ja</strong> ympäristöpiiri.<br />
Palko J. 1996. Hanke: Orismalanjoen perkaus; Arvio<br />
perkauksen aiheuttamasta happamuusvaikutuksista <strong>ja</strong><br />
toimenpiteet happamuusvaikutusten estämiseksi. Envitop<br />
– Environmental Technology and Research. 3 s.<br />
Palko J & Saari M. 1987. Lapväärtin – Isonjoen vesistöalueella<br />
si<strong>ja</strong>itsevan Lillsjön järvikuivion happamat sulfaattimaat.<br />
15 s.<br />
Palko J & Ku<strong>ja</strong>la K. 1989. <strong>Maa</strong>lah<strong>de</strong>njoen perkauksen<br />
vaikutus valum<strong>av</strong>esien happamuuteen. Suomen Geotutkimus<br />
– SGT Oy. 14 s.<br />
Seppälä T. 1995. Särsjöbäckenin happamat ojitusve<strong>de</strong>t:<br />
ve<strong>de</strong>n laadun seurantatutkimus vuosina 1989 – 1994.<br />
Keski-Poh<strong>ja</strong>nmaan ympäristökeskus. 21 s.<br />
Skogscentralen Kusten. 2008. Direktiv för vattenskydd vid<br />
skogsdikning. 3 s.
Suomen Geotutkimus SGT Oy. 1989. De för<strong>sura</strong>n<strong>de</strong> effekterna<br />
som upprensningarna <strong>av</strong> Harrström å och Bjurbäcken<br />
har på <strong>av</strong>rinningsvattnet. Un<strong>de</strong>rsökningsrapport.<br />
12 s.<br />
Triipponen J-P. 1997. Laitilan kalkkisuodinkoekentän tarkkailutulosten<br />
yhteenvetoraportti kolmen vuo<strong>de</strong>n a<strong>ja</strong>lta. Julkaisematon<br />
raportti. Lounais-Suomen ympäristökeskus.<br />
2 s.<br />
Vaasan vesi- <strong>ja</strong> ympäristöpiiri & Oulun yliopisto. 1987.<br />
Tutkimussuunnitelma – Arvio Kärjenjoen happamien sulfaattimai<strong>de</strong>n<br />
vaikutuksesta Lapväärtinjoen ve<strong>de</strong>n laatuun.<br />
Österholm P, Sundström R, Nyberg M & Nystrand M.<br />
2006. Happamien sulfaattimai<strong>de</strong>n vaikutukset Sirppu-,<br />
Laa-, Mynä- <strong>ja</strong> Paimionjoessa 2004 – 2005. Tutkimusraportti.<br />
Åbo Aka<strong>de</strong>mi. 20 s.<br />
Australiensiska publikationer och<br />
<strong>de</strong>ras internetadresser:<br />
http://naturalresources.nsw.gov.au/soils/as_publications.<br />
shtml<br />
Atkinson G. 2000, ‘Acid sulfate soils assessment and<br />
management in NSW’, in Papers of the Xth World Water<br />
Congress held in Melbourne, March 2000, Dept of Land &<br />
Water Conservation, Kempsey, NSW. (PDF file, 131 Kb).<br />
Atkinson G, Naylor S D, Flewin T C, Chapman G A,<br />
Murphy C L, Tulau M J, Milford HB and Morand D T<br />
1996. ‘DLWC acid sulfate soil risk mapping’, in R.J. Smith &<br />
Associates and ASSMAC (eds), Proceedings 2nd National<br />
Conference of Acid Sulfate Soils, pp. 57. (PDF file, 133 Kb).<br />
Naylor S D, Chapman G A, Atkinson G, Murphy C L,<br />
Tulau M J, Flewin T C, Milford H B, Morand D T 1998.<br />
Gui<strong>de</strong>lines for the use of acid sulfate soil risk maps, Dept<br />
of Land & Water Conservation, Sydney, NSW. (PDF file,<br />
947Kb) Text–only Rich Text Format (RTF 130 Kb).<br />
Hen<strong>de</strong>rson S 1 & Tulau M. 2 2001. ‘Active water management<br />
trials for the remediation of acid sulfate soils back<br />
swamps, Kinchela Creek, New South Wales, Australia’, in<br />
Papers of the 2 nd Australian Wetland Conference held<br />
at Couran Cove Island Resort, South Stradbroke Island,<br />
Qld, 15–17 October, 2001 (1:NSW Agriculture, Kempsey, NSW;<br />
2: Dept of Land & Water Conservation, Kempsey, NSW).<br />
(PDF file, 346 Kb).<br />
73<br />
Tulau M 1 & Hen<strong>de</strong>rson S. 2 2001. ‘Remediation of<br />
drained acid sulfate soil back swamps in New South Wales,<br />
Australia ¾ technical and policy responses’, in Papers<br />
of the 2 nd Australian Wetland Conference held at<br />
Couran Cove Island Resort, South Stradbroke Island, Qld,<br />
15–17 October, 2001 (1: Dept of Land & Water Conservation,<br />
Kempsey, NSW; 2: NSW Agriculture, Kempsey, NSW).<br />
(PDF file, 97 Kb).<br />
Tulau M. 1999. ‘Management of acid sulphate soils in NSW<br />
¾ policy, organisation and regulation’, The Australasian<br />
Journal of Natural Resources Law and Policy 6:1. (PDF<br />
file, 215 Kb).<br />
Tulau M J. 2001. Agricultural drainage in acid sulfate soil<br />
back swamps in New South Wales, Australia–technical,<br />
regulatory and policy responses, Dept of Natural Resources,<br />
Kempsey, NSW. (PDF file, 271 Kb).
BILAGOR<br />
Bilaga 1. Benämningar och gränsvär<strong>de</strong>n som<br />
använts vid klassificering <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
A) Klassificering <strong>av</strong> sulfatjordar vid kartering <strong>av</strong> Sirppujoki<br />
<strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong> på basen <strong>av</strong> omfattningen <strong>av</strong> <strong>de</strong> miljöproblem<br />
<strong>de</strong> orsakar (Palko et al. 1985):<br />
Klass I: pH 500 mg/km<br />
Klass II: pH 100 mg/km<br />
Klass I: pH 0,5%<br />
• Det oxi<strong>de</strong>ra<strong>de</strong> provets sulfatsv<strong>av</strong>elhalt är minst 100 mg/<br />
kg eller 500 mg/kg.<br />
3) Dessutom har man ibland som kriterier använt tjockleken<br />
och <strong>av</strong>stån<strong>de</strong>t från markytan för <strong>de</strong>t skikt som fyller kriterierna<br />
för surhet och sv<strong>av</strong>elhalt.<br />
• Skiktet som fyller <strong>de</strong> kemiska kriterierna bör vara åtminstone<br />
15 cm tjockt<br />
• Detta skikt bör vara närmare 1 m än 1,5 m från markytan<br />
74<br />
C) Enligt <strong>de</strong>t amerikanska Soil Taxonomy-systemet (Soul<br />
Survey Staff 1999) bör en sur sulfatjord bestå <strong>av</strong> ett minst<br />
15 cm tjockt lager, vars pH-vär<strong>de</strong>
Bilaga 2. En förteckning över nationella un<strong>de</strong>rsökningar<br />
som behandlar förekomsten <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
• Gyttjeområ<strong>de</strong>t vid Papul<strong>av</strong>iken i Viborg: Kivinen (1938c)<br />
• En nationell kartering: (Purokoski (1959b)<br />
Fortfaran<strong>de</strong> en ofta refererad un<strong>de</strong>rsökning. Inom<br />
ramen för <strong>de</strong>n togs från åkermarker mellan Litorinah<strong>av</strong>ets<br />
översta strandlinje och <strong>de</strong>n nuvaran<strong>de</strong> strandlinjen<br />
1 259 jordprover. Dess togs från områ<strong>de</strong>n som<br />
på basen <strong>av</strong> lokal kunskap misstänktes vara <strong>sura</strong>.<br />
Proverna upp<strong>de</strong>la<strong>de</strong>s i olika kategorier på basen <strong>av</strong><br />
sv<strong>av</strong>elinnehållet. Detta bestäm<strong>de</strong>s genom ur prover<br />
från 40-60 cm djup extrahera sv<strong>av</strong>let med en sur ammoniumacetatlösning<br />
(samma analyslösning som<br />
används vid markkartering). Resultaten har endast<br />
publicerats i form <strong>av</strong> en översiktlig nationell karta så<br />
att <strong>sulfatjordarna</strong> yta anges för sju <strong>de</strong>lområ<strong>de</strong>n (Norra<br />
Österbotten, Mellersta Österbotten, Kustområ<strong>de</strong>t vid<br />
Vasa, Sydösterbotten, Satakunda kustområ<strong>de</strong>, Kustområ<strong>de</strong>t<br />
vid Skärgårdsh<strong>av</strong>et samt Västnyland och<br />
Östnyland och Kymmene älvdal.<br />
• Den nationella KUTI- un<strong>de</strong>rsökningen; Puustinen et<br />
al.(1994)<br />
Inom ramen för ett projekt där man utvär<strong>de</strong>ra<strong>de</strong> <strong>de</strong><br />
finländska åkrarnas torrläggningsstatus togs slumpmässigt<br />
jordprover från 1065 åkerskiften. Vart och ett<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong>ssa skiften representera<strong>de</strong> 2100 ha åkermark.<br />
Det un<strong>de</strong>rsökta skiftets jordprofil un<strong>de</strong>rsöktes på två<br />
ställe till två meters djup med en genomströmningsborr.<br />
Markens pH-vär<strong>de</strong> och redoxpotential mättes<br />
med 10 centimeters mellanrum. Enligt <strong>de</strong> kriterier som<br />
använ<strong>de</strong>s i un<strong>de</strong>rsökningen (på 04-60cm djup är <strong>de</strong>n<br />
obehandla<strong>de</strong> jor<strong>de</strong>ns pH
en rapport utgiven <strong>av</strong> Sydvästra Finlands miljöcentral<br />
(Triipponen 1997).<br />
• Un<strong>de</strong>rsökningar har gjorts i <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>na för <strong>de</strong><br />
vattendrag som mynnar i Larsmo-Ö<strong>ja</strong>sjön (Kovjoki å,<br />
Purmo å, Kronoby å och Esse å): Palko et al. (1988) och<br />
Palko & Alasaarela (1988); Noggrannare un<strong>de</strong>rsökningar<br />
har gjorts i Särsjöbäcken; Palko (1988).<br />
• I Lappjärds å-Storås <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong> har un<strong>de</strong>rsökningar<br />
gjorts i <strong>de</strong> torrlagda sjöbottnarna i Storsjön och<br />
Lillsjön<br />
(Palko & Saari (1987).<br />
• I <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>t för Liminganjoki: Erviö & Palko<br />
(1984).<br />
• Närpes ås <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>; Ruiz & Bon<strong>de</strong> (2004)<br />
• Perho ås <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>; Mellersta Österbottens vatten-<br />
och miljödistrikt (En karta finns hos Västra Finlands<br />
miljöcentral)<br />
• Avrinningsområ<strong>de</strong>t för Lestijoki; E<strong>de</strong>n et al (1999) och<br />
Weppling et al (1999). En noggrannare kartering <strong>av</strong> Kinareheno<strong>ja</strong><br />
publicera<strong>de</strong>s <strong>av</strong> Weppling et al (1999).<br />
• Avrinningsområ<strong>de</strong>t för Louhuanjoki (Kelhä & Hynninen,<br />
PPO, 2004). Un<strong>de</strong>rsökning <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar på åkrar<br />
i åns <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>.<br />
• Harrström å: En kartering <strong>av</strong> Harrström å och Bjurbäcken<br />
(Palko & Ku<strong>ja</strong>la 1989)<br />
Åtminstone föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> enstaka markprofiler från <strong>sura</strong> sulfatjordar<br />
finns publicera<strong>de</strong>:<br />
• Markprofiler från Limingo: Purokoski (1958)<br />
• Mälsor, Storsjö och Härkmeri (enstaka markprofiler):<br />
Yli-Halla & Hartikainen (1983), Hartikainen & Yli-Halla<br />
(1986)<br />
• Kyro älvs <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>. Markprofiler gjorda för<br />
att utveckla MAPSU-mo<strong>de</strong>llen. Hutka et al. (1996)<br />
• Limingo, Ylistaro och Valkojärvi sjö i Laitila: Yli-Halla<br />
(1997)<br />
• Markprofiler från lantburksskolorna i Ilmajoki och Korsholm:<br />
Erviö (1991) och Joukainen & Yli-Halla (2003)<br />
• En markprofil från Lappo: Paasonen-Kivekäs & Ylihalla<br />
(2005).<br />
För att kunna fokusera åtgär<strong>de</strong>rna är <strong>de</strong>t viktigt att känna<br />
till vilken roll <strong>de</strong> un<strong>de</strong>rsökta områ<strong>de</strong>na har för uppkomsten<br />
<strong>av</strong> surhets- och metallbelastningen. Därför presenteras i<br />
<strong>de</strong>t föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> resultat från projekt i vilka specifika <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>ns<br />
bety<strong>de</strong>lse för surhets- och metallbelastningen<br />
har klargjorts.<br />
• Avrinningsområ<strong>de</strong>n i Vasanej<strong>de</strong>n (Manninen 19972)<br />
I <strong>de</strong>tta arbete granska<strong>de</strong>s i november-<strong>de</strong>cember 1971,<br />
med hjälp <strong>av</strong> vattenprover, sulfathalter och pH-vär<strong>de</strong>n<br />
i diken på Litorina-områ<strong>de</strong>n (Invallningsområ<strong>de</strong>t vid<br />
76<br />
Toby å, Mäenpäänloukuno<strong>ja</strong>, Herttoolano<strong>ja</strong> och diken<br />
i Ylistaro och Kvevlax). Den gångna sommaren<br />
ha<strong>de</strong> varit torr och förutsättningarna för oxi<strong>de</strong>ring <strong>av</strong><br />
sulfi<strong>de</strong>r ha<strong>de</strong> varit goda. Från öppna diken togs 70<br />
vattenprover och från täckdikningsrör togs 113 prov.<br />
Sär<strong>de</strong>les höga sulfathalter notera<strong>de</strong>s i dikena i invallningsområ<strong>de</strong>t<br />
vid Toby å. (I <strong>de</strong>tta områ<strong>de</strong> finns<br />
förmodligen <strong>de</strong>t områ<strong>de</strong> som tillhör Korsholms skolor<br />
där ett fältförsök med reglerbar dränering utför<strong>de</strong>s.<br />
Publikationer: Joukainen & Yli-Halla (2003), Bärlund<br />
et al. (2002, 2005). Manninens rapport är svår att få<br />
tag på men resultaten refereras i Yli-Halla (1983).<br />
• Del<strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>n i Sirppujoki (Palko et al 1985,<br />
Triipponen 1997,1998)<br />
Triipponen (1997) har gjort intressanta beräkningar<br />
angåen<strong>de</strong> från vilka <strong>de</strong>l<strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>n surheten<br />
och sulfaterna i ån härstammar.<br />
• Pumpstationerna i Kyro älvs övre lopp: Österholm et al.<br />
(2005), Teppo et al (2006)<br />
• Hela Lestijoki och Kinareheno<strong>ja</strong>: E<strong>de</strong>n et al. (1999) och<br />
Weppling et al (1999)<br />
• Åar och älvar på västkusten<br />
• 21 åar och älvar inom <strong>de</strong>t tidigare Vasa län (Roos &<br />
Åström 2005)<br />
▪ 47 åar och älvar som huvudsakligen mynnar i Bottniska<br />
viken (Roos & Åström 2006)<br />
• Munsala å: Åström & Spiro (2005)
Bilaga 3. En bedömning <strong>av</strong> <strong>de</strong> socioekonomiska<br />
effekterna <strong>av</strong> en reglering <strong>av</strong> sulfat-jordarnas<br />
surhet ur jordbrukets synvinkel<br />
Markku Yli-Halla, Helsingfors universitet 2.1.2009<br />
Man bedömer att <strong>de</strong>t i vårt land finns mellan 50 000 och<br />
336 000 ha åkrar, som är belägna på <strong>sura</strong> sulfatjordar.<br />
Jordbruket är en näring som direkt eller indirekt ger utkomst<br />
åt en märkbar <strong>de</strong>l <strong>av</strong> befolkningen. Jordbrukaren har<br />
<strong>av</strong> tradition haft och har fortfaran<strong>de</strong> nästan helt fria hän<strong>de</strong>r<br />
att väl<strong>ja</strong> hur åkern brukas, vad som skall odlas där och att<br />
vidta <strong>de</strong> dräneringsåtgär<strong>de</strong>r som odlingen förutsätter. Det<br />
här gäller också för dränering <strong>av</strong> skogsmark. Jordbrukets<br />
kostna<strong>de</strong>r kommer att stiga i fall man blir tvungen att vidta<br />
särskilda åtgär<strong>de</strong>r för att minska eller stoppa <strong>de</strong>n försurning<br />
som härrör från sulfatjordar. I fall åkrarna inte kan<br />
odlas på möjligast effektiva sätt kommer jordbrukarens<br />
inkomster att minska. Dessa faktorer har tveklöst en märkbar<br />
inverkan på jordbrukets lönsamhet på <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>.<br />
Av <strong>de</strong>nna orsak kan bestämmelserna angåen<strong>de</strong><br />
<strong>de</strong>ssa områ<strong>de</strong>n inte enbart baseras på naturvetenskapliga<br />
argument. Man bör känna till <strong>de</strong> ekonomiska och sociala<br />
konsekvenserna <strong>av</strong> direktiven. Konsekvenserna bör också<br />
beaktas då man konstruerar <strong>de</strong> stödsystem som anknyter<br />
till bestämmelser och åtgär<strong>de</strong>r som inverkar på markanvändningen.<br />
<strong>På</strong> basen <strong>av</strong> <strong>de</strong> slumpvisa prov som togs för KUTI-un<strong>de</strong>rsökningen<br />
(Puustinen et al 1993, Yli-Halla et al. 1999), som<br />
är <strong>de</strong>n mest omfattan<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>de</strong> tillgängliga un<strong>de</strong>rsökningarna,<br />
ingår jordar <strong>av</strong> mycket varieran<strong>de</strong> kvalitet i <strong>de</strong> jordar<br />
som på basen <strong>av</strong> olika kriterier klassats som sulfatjordar.<br />
I fråga om merparten <strong>av</strong> <strong>de</strong> i bruk varan<strong>de</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
ligger sulfidsedimenten rätt djupt, sulfidmäng<strong>de</strong>n har ursprungligen<br />
varit rätt låg och sulfi<strong>de</strong>rnas oxi<strong>de</strong>ringsprodukter<br />
har som en följd <strong>av</strong> en långvarig odlingsperiod redan<br />
hunnit urlakas. Belastningen på vattendragen från sådana<br />
områ<strong>de</strong>n är förmodligen rätt liten, såvida man inte märkbart<br />
ökar torrläggningsdjupet. <strong>På</strong> dylika områ<strong>de</strong>n exempelvis<br />
reglerbar dränering, möjligen kombinerad med kalkfilterdiken,<br />
utgöra en tillräcklig vattenskyddsåtgärd för <strong>mot</strong>verka<br />
en försurning som härrör från sulfatjordar. Sådana åtgär<strong>de</strong>r<br />
har endast en rätt liten inverkan på idkan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> jordbruk.<br />
<strong>På</strong> basen <strong>av</strong> KUTI-un<strong>de</strong>rsökningen kan man bedöma att<br />
<strong>de</strong>t i vårt land på <strong>sura</strong> sulfatjordar finns cirka 50 000 ha<br />
odlad mark där sulfidsedimenten ligger nära (
markerna ur egentligt jordbruksanvändning förmodligen<br />
en effektiv lösning. Denna åtgärd skulle innebära att ingen<br />
odling sker på åkrarna och <strong>de</strong> skulle högst kunna fungera<br />
som någon sorts ängsbete.<br />
En möjlig inskränkning <strong>av</strong> användan<strong>de</strong>t <strong>av</strong> odlingsmarken<br />
(val <strong>av</strong> dräneringsmetod, val <strong>av</strong> odlingsväxter) eller ett kr<strong>av</strong><br />
på nya åtgär<strong>de</strong>r medför omfattan<strong>de</strong> kostna<strong>de</strong>r och märkbara<br />
socioekonomiska konsekvenser för <strong>de</strong> områ<strong>de</strong>n där<br />
<strong>de</strong>t finns rikligt <strong>av</strong> <strong>de</strong>n typ <strong>av</strong> <strong>sura</strong> sulfatjordar, som orsakar<br />
<strong>de</strong>n mest märkbara belastningen på vattendragen. Effekten<br />
på <strong>de</strong>n enskilda fastigheten beror på hur stor an<strong>de</strong>l <strong>av</strong><br />
fastighetens åkrar som är belägna på <strong>sura</strong> sulfatjordar och<br />
vilken fastighetens produktionsinriktning för närvaran<strong>de</strong><br />
är. Ett byte <strong>av</strong> produktionsinriktning innebär mycket stora<br />
investeringskostna<strong>de</strong>r och även ett behov <strong>av</strong> skolning. I fall<br />
en märkbar <strong>de</strong>l <strong>av</strong> fastigheterna på ett områ<strong>de</strong> berörs <strong>av</strong><br />
ovannämnda omfattan<strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r kan <strong>de</strong>tta ha bety<strong>de</strong>lse<br />
för hela byns eller hela kommunens ekonomiska och sociala<br />
livskraft.<br />
Kraftfulla åtgär<strong>de</strong>r för att minska <strong>sulfatjordarna</strong>s belastning<br />
på vattendragen blir kostsamma, vilket innebär att <strong>de</strong><br />
förutsätter ett stödsystem. En ändamålsenlig (kostnadseffektiv)<br />
fokusering <strong>av</strong> dyra åtgär<strong>de</strong>r förutsätter en <strong>av</strong>sevärt<br />
förbättrad kartering <strong>av</strong> förekomsten <strong>av</strong> <strong>de</strong> sulfatjordar,<br />
som orsakar <strong>de</strong>n största belastningen, samt noggrannare<br />
utredning <strong>av</strong> <strong>de</strong> reella effekterna <strong>av</strong> <strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r som nu<br />
presenteras.<br />
När <strong>de</strong>t exakta läget för <strong>de</strong> <strong>sura</strong>ste <strong>sulfatjordarna</strong> inte är<br />
känt kan man inte veta hur <strong>de</strong> för<strong>de</strong>las på olika jordbruksfastigheter<br />
och hur stor an<strong>de</strong>l <strong>av</strong> <strong>de</strong> enskilda fastigheterna,<br />
som utgörs <strong>av</strong> sådana sulfatjordar som troligtvis förutsätter<br />
<strong>de</strong> mest kraftfulla åtgär<strong>de</strong>rna för surhetsbekämpning. För<br />
närvaran<strong>de</strong> vet man inte heller vilka växter som skall odlas<br />
på <strong>sura</strong>ste <strong>sulfatjordarna</strong>. Detta innebär att man inte kan<br />
bedöm på hur stora områ<strong>de</strong>n och på hur många fastigheter<br />
man i extremfall måste ändra produktionsinriktning och på<br />
hurudana områ<strong>de</strong>n en <strong>av</strong>slutning <strong>av</strong> odlingsverksamheten<br />
är en lösning som kan rekommen<strong>de</strong>ras. Detta innebär att<br />
<strong>de</strong>t tillsvidare är omöjligt att ens göra en grov uppskattning<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong> kostna<strong>de</strong>r som skulle föranledas <strong>av</strong> att märkbart<br />
minska <strong>de</strong>n belastning på vattendragen som <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
medför. För att en sådan uppskattning skall kunna<br />
göras är <strong>de</strong>t nödvändigt att inleda en un<strong>de</strong>rsökning i vilken<br />
man utre<strong>de</strong>r <strong>de</strong>n fastighetsvisa produktionsstrukturen för<br />
<strong>de</strong>t jordbruk som bedrivs på sulfatjordsområ<strong>de</strong>t. <strong>På</strong> basen<br />
<strong>av</strong> en sådan un<strong>de</strong>rsökning kan man uppgöra scenarier för<br />
<strong>de</strong> ekonomiska och sociala konsekvenserna <strong>av</strong> att minska<br />
78<br />
belastningen från <strong>de</strong> <strong>sura</strong>ste <strong>sulfatjordarna</strong>. Det är dock<br />
viktigt att inse att en märkbar minskning <strong>av</strong> belastningen<br />
från <strong>de</strong> <strong>sura</strong>ste <strong>sulfatjordarna</strong> innebär ett behov <strong>av</strong> en<br />
utökad åtgärdsarsenal, höga kostna<strong>de</strong>r och förmodligen<br />
omfattan<strong>de</strong> lokala sociala konsekvenser.
Bilaga 4. En kalkyl över kostna<strong>de</strong>rna<br />
för att kartera <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong><br />
Peter Edén, 16.12.2008<br />
SS-jord = sur sulfatjord + potentiellt sur sulfatjord (sulfidlera)<br />
Målsättning<br />
1. Att utveckla en möjligast snabb och kostnadseffektiv<br />
metod<br />
2. Att kartera <strong>de</strong> surs <strong>sulfatjordarna</strong>s läge, förekomstdjup<br />
och egenskaper samt på en <strong>de</strong>l ställen<br />
även sedimentens tjocklek.<br />
3. Att uppgöra en klassificering utgåen<strong>de</strong> från <strong>de</strong>ras<br />
negativa konsekvenser<br />
4. Att uppgöra en databas och kartor<br />
5. Att uppgöra åtgärdsförslag och direktiv för markanvändning<br />
A. Avgränsning <strong>av</strong> <strong>de</strong>t områ<strong>de</strong> som skall kartlägga<br />
(kontorsarbete)<br />
(Ytan <strong>av</strong> markområ<strong>de</strong>t mellan Uleåborg och Åbo < 80 m<br />
höjd är 3 223 000 ha)<br />
Möjliga och troliga SS-områ<strong>de</strong>n <strong>av</strong>gränsas:<br />
• på basen <strong>av</strong> materialet på <strong>de</strong>n översiktliga jordartskartan<br />
(1: 200 000)<br />
• på basen <strong>av</strong> övrig jordartsinformation (1:20 000)<br />
• med hjälp ab bergartskartor (t.ex. förekomst <strong>av</strong> svartskiffer,<br />
malmbälten)<br />
• med hjälp <strong>av</strong> höjddata/lasermätning<br />
• på basen <strong>av</strong> geofysikaliskt material insamlat genom flygning<br />
(1 frekvens)<br />
• med hjälp <strong>av</strong> övrigt tillgängligt material (tidigare SS-jordkarteringar,<br />
vattenanalyser, torvkarteringar, åkerskifteskartor,<br />
förekomst <strong>av</strong> svartskiffer)<br />
-> 800 000 – 1 200 000 ha (ler-, silt- och gyttjeområ<strong>de</strong>n<br />
samt områ<strong>de</strong>n som täcks <strong>av</strong> ett tunt sand- eller torvskikt).<br />
Vattendragsvis?<br />
->Grov in<strong>de</strong>lning; Säkra, Troliga och Möjliga objekt =<br />
Preliminär un<strong>de</strong>rsökningsobjektkarta<br />
Kontorsarbete: GIS-expert, (sedimentär)geolog, geofysiker,<br />
bassängforskare<br />
B. Preciseran<strong>de</strong> fältarbete, översiktlig kartering<br />
• Mätning <strong>av</strong> pH och ledningsförmåga<br />
• Vattenprovtagning<br />
• Analyser (t.ex. metaller 80 €, aciditet 10 € och sulfat<br />
10 €/prov)<br />
79<br />
• Manuell borrning till 3 (5) meter<br />
• Mätningar<br />
• Provtagning (från markprofilen med 20 cm mellanrum)<br />
• Analyser (t.ex. torkning, malning, extrahering + analyser<br />
40 €/prov)<br />
Behandling <strong>av</strong> analysdata, införan<strong>de</strong> <strong>av</strong> materialet i datasystem,<br />
kartor, tolkning GIS-expert, (sedimentär)geolog,<br />
geokemist, fältarbetare, förmän…<br />
C. Precisionskartering (utvecklingsske<strong>de</strong>, Hot Spotområ<strong>de</strong>n,<br />
pilotun<strong>de</strong>rsökningsområ<strong>de</strong>n)<br />
Tillägg till punkt B:<br />
• tätare och <strong>de</strong>lvis djupare provtagning<br />
• maskinell borrning (100 €/minut)<br />
• geofysikaliska mätningar i fält (mätan<strong>de</strong> <strong>av</strong> ledningsförmåga,<br />
gr<strong>av</strong>itation…..)<br />
• utvecklan<strong>de</strong> och nytt<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>de</strong>t med flygplan insamla<strong>de</strong><br />
geofysikaliska materialet<br />
• bassänganalyser<br />
D. Bearbetning <strong>av</strong> resultaten, produceran<strong>de</strong> <strong>av</strong> rapporter,<br />
rapportering<br />
Kartor och markprofiler, klassificering, databaser, tolkning,<br />
rapportering, åtgärdsförslag, direktiv för markanvändning,<br />
Införan<strong>de</strong> <strong>av</strong> uppgifter på Internet, sammanställning <strong>av</strong><br />
broschyrer…<br />
E. Kompletteran<strong>de</strong> kartering<br />
Kontroller + översiktlig kartering <strong>av</strong> områ<strong>de</strong>n som täcks<br />
<strong>av</strong> sand och torv<br />
Kartering <strong>av</strong> metallhaltiga sediment i mynningsområ<strong>de</strong>n<br />
och på h<strong>av</strong>sbottnar.<br />
Preliminärt kostnadsförslag<br />
Det är svårt att åskådliggöra innan erfarenheter har gjorts<br />
och meto<strong>de</strong>rna har utvecklats. I varje fall kommer <strong>de</strong>t att<br />
behövas mycket fältarbete och många analyser, vilket<br />
förutsätter omfattan<strong>de</strong> resurser. <strong>På</strong> basen <strong>av</strong> nuvaran<strong>de</strong><br />
erfarenheter vet vi att områ<strong>de</strong>n, och till och med två invid<br />
varandra belägna åkerskiften, kan ha helt olika egenska-
per. Detta innebär att man (ställvis) blir tvungen att göra<br />
mycket täta karteringar/provtagningar/mätningar.<br />
B = Översiktlig kartering<br />
ca 8 € / ha x 500 000 ha = 4 000 000 €<br />
C = Precisionskartering<br />
ca 15 € / ha x 100 000 ha = 1 500000 €<br />
D = Ledning, administration, produkter, rapporter,<br />
ca 8 maå = 1 300 000 €<br />
E = Kompletteran<strong>de</strong> kartering<br />
ca 6 € / ha x 400 000 ha = 2 400 000 €<br />
---------------<br />
9 200 000 €<br />
80
Bilaga 5. Catermass-projektbeskrivning<br />
Climate Change Adaptation Tools for Environmental<br />
Risk Mitigation of Acid Sulphate Soils –<br />
CATERMASS<br />
(Meto<strong>de</strong>r för att beakta klimatförändringen då man <strong>av</strong>ser<br />
minska miljöriskerna hos <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>)<br />
Projektets målsättning är att utveckla en beredskap för<br />
att anpassa nytt<strong>ja</strong>n<strong>de</strong>t <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> och vattenskyd<strong>de</strong>t<br />
till klimatförändringen. Den redan stora miljöbelastningen<br />
från <strong>sulfatjordarna</strong> hotar att öka ytterligare<br />
som en följd <strong>av</strong> klimatförändringen. Det är oundvikligt att<br />
vidta åtgär<strong>de</strong>r för att kunna nå <strong>de</strong> miljömålsättningar som<br />
vattenramdirektivet, direktivet om en strategi för <strong>de</strong>n marina<br />
miljön, direktivet om miljö-kvalitetsnormer inom vattenpolitikens<br />
områ<strong>de</strong>, direktivet om bedömning och hantering<br />
<strong>av</strong> översvämningsrisker och habitatdirektivet medför.<br />
Beredskap angåen<strong>de</strong> skador på vattenmiljön, fiskfaunan<br />
och biodiversiteten och en kapacitet att <strong>mot</strong>verka <strong>de</strong>ssa<br />
skador förutsätter ett systematiskt insamlan<strong>de</strong> <strong>av</strong> kunskap<br />
angåen<strong>de</strong> problemområ<strong>de</strong>n, scenarier för försurnings- och<br />
metallbelastning, miljöriskernas karaktär och prioritera<strong>de</strong><br />
områ<strong>de</strong>n samt kunskap om <strong>de</strong> till buds ståen<strong>de</strong> vattenskyddsplanerna<br />
och <strong>de</strong>ras funktionalitet i ett förän<strong>de</strong>rligt<br />
klimat. Problemområ<strong>de</strong>na är i huvudsak privatägd jordbruksmark<br />
och ett åtgärdan<strong>de</strong> <strong>av</strong> problemet förutsätter<br />
förändra<strong>de</strong> odlingsmeto<strong>de</strong>r och torrläggningsstrategier.<br />
Det är möjligt att uppnå resultat endast genom en möjligast<br />
brett förankrad och interaktiv process där man jämsi<strong>de</strong>s<br />
med <strong>de</strong> naturvetenskapliga synpunkterna även beaktar <strong>de</strong><br />
socioekonomiska faktorerna.<br />
Inom ramen för projektet insamlas information om förekomsten<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>, om <strong>de</strong>ras belastningspotential,<br />
om <strong>de</strong>ras påverkan på vattendragen samt om<br />
<strong>de</strong> nuvaran<strong>de</strong> vattenskyddsmeto<strong>de</strong>rna och <strong>de</strong>ras funktion.<br />
Vidare utvecklas beredskapen att anpassa vattenskyd<strong>de</strong>t<br />
till ett förän<strong>de</strong>rligt klimat genom att ordna <strong>de</strong>monstrationer<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong> bästa miljöskyddsåtgär<strong>de</strong>rna. Man har planerat att<br />
projektet skall fokusera på föl<strong>ja</strong>n<strong>de</strong> uppgifter (inom parentes<br />
nämns först <strong>de</strong>n ansvariga organisationen, <strong>de</strong> övriga<br />
är medarbetare eller un<strong>de</strong>rleverantörer):<br />
Uppgift 1: En kartering och riskkategorisering <strong>av</strong> <strong>de</strong><br />
<strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong> (GTK, HU, LSU, ÅA)<br />
81<br />
• Befintligt material och uppgifter om karteringsmetodik<br />
insamlas<br />
• Meto<strong>de</strong>rna för kartering och riskkategorisering <strong>av</strong> objekten<br />
utvecklas<br />
• En kompletteran<strong>de</strong> jordartskartering utförs på pilotområ<strong>de</strong>n<br />
i priorisera<strong>de</strong> <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong>n<br />
• För vattenskyddsområ<strong>de</strong>na uppgörs en karta över <strong>de</strong><br />
existeran<strong>de</strong>/potentiella områ<strong>de</strong>n som orsakar surhets-<br />
eller metallbelastning och en riskkategorisering görs. Vid<br />
kategoriseringen används <strong>de</strong>t <strong>av</strong> EU rekommen<strong>de</strong>ra<strong>de</strong><br />
WRB-systemet (http://www.fao.org/ag/agl/agII/wrb/)<br />
• Informationen produceras på basen <strong>av</strong> EU:s INSPIREdirektiv<br />
(www.inspire-geoportal.eu) och materialet kompletterar<br />
Finlands an<strong>de</strong>l i Europas databas för jordarter<br />
(European Soil Data Center; http://eusoils.jcr.eu.europa.<br />
eu).<br />
Uppgift 2: I<strong>de</strong>ntifiering och påvisan<strong>de</strong> <strong>av</strong> befintliga<br />
riskfaktorer gällan<strong>de</strong> ytvattnens ekologiska tillstånd<br />
och fiskbestån<strong>de</strong>n (SYKE, RKTL, LSU, ÅA)<br />
• Kunskapen om SS-jordarnas metall- och surhetsbelastning<br />
och <strong>de</strong>ras effekter insamlas. Vidare bedöms hur<br />
effekterna <strong>av</strong> SS-jordarna utvecklats un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> senaste<br />
<strong>de</strong>cennierna.<br />
• Monitoringkunskapen angåen<strong>de</strong> SS-jordarnas toxicitet<br />
och inverkan på fiskafaunan kompletteras i <strong>de</strong> pilotun<strong>de</strong>rsökningar<br />
som görs i SS-jordområ<strong>de</strong>n.<br />
• Klimatförändringens inverkan på belastningen och vattendragens<br />
tillstånd samt på fiskfaunan bedöms<br />
• Effekten <strong>av</strong> anpassningen <strong>av</strong> vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>rna<br />
utvär<strong>de</strong>ras och uppföljningen <strong>av</strong> effekterna förbättras<br />
• De områ<strong>de</strong>n som utgör <strong>de</strong>n största risken för en negativ<br />
utveckling i<strong>de</strong>ntifieras och karta över riskområ<strong>de</strong>n gällan<strong>de</strong><br />
vattendragspåverkan sammanställs.<br />
Uppgift 3: Utvecklan<strong>de</strong> <strong>av</strong> meto<strong>de</strong>r för att minska<br />
olägenheterna samt anpassan<strong>de</strong> <strong>av</strong> <strong>de</strong>ssa meto<strong>de</strong>r<br />
till jord- och skogsbrukets produktionssystem, med<br />
beaktan<strong>de</strong> <strong>av</strong> ett förän<strong>de</strong>rligt klimat (MTT, HU, ÅA,<br />
SYKE, GTK)<br />
• Befintlig kunskap om existeran<strong>de</strong> vattenskyddsmeto<strong>de</strong>r<br />
på SS-jordar och <strong>de</strong>ras tillämpning insamlas<br />
• SS-jordarnas an<strong>de</strong>l i Finlands utsläpp <strong>av</strong> växthusgaser<br />
bedöms och en metod för att beakta <strong>de</strong>n vid beräknan-
<strong>de</strong>t <strong>av</strong> lan<strong>de</strong>ts totala utsläpp utvecklas (http//:www.stat.<br />
fi/tup/khkinv/in<strong>de</strong>x.html)<br />
• Vattenskyddsmeto<strong>de</strong>rnas funktion och utvecklingsbehov<br />
med beaktan<strong>de</strong> <strong>av</strong> klimatförändringen testas. Meto<strong>de</strong>r<br />
för att skräddarsy <strong>de</strong>m för reella problemställningar<br />
<strong>de</strong>monstreras via pilotun<strong>de</strong>rökningsobjekt. För jordbrukets<br />
<strong>de</strong>l tor<strong>de</strong> <strong>de</strong>tta innebära en mer exakt reglering <strong>av</strong><br />
torrläggningen och en strävan att hålla grundvattnet på<br />
än högre nivå än nu är fallet, samt att odla växter som<br />
tål sådana förhållan<strong>de</strong>n.<br />
• Kunskap om <strong>de</strong> meto<strong>de</strong>r som används för att behandla<br />
surt vatten från gruvor insamlas och meto<strong>de</strong>rnas lämplighet<br />
för SS-jordar utvär<strong>de</strong>ras<br />
• Direktiv för hur meto<strong>de</strong>rna skall anpassas till klimatförändringen<br />
sammanställs.<br />
Uppgift 4: De socioekonomiska konsekvenserna <strong>av</strong><br />
<strong>de</strong> olika åtgärdsalternativen för SS-jordar samt <strong>de</strong>ras<br />
brister utvär<strong>de</strong>ras (SYKE, LSU, MTT, RKTL)<br />
• Kostna<strong>de</strong>r och för<strong>de</strong>lar hos <strong>de</strong> olika vattenskyddsmeto<strong>de</strong>rna<br />
granskas ur jordbrukarnas, viktiga intressegruppers<br />
och myndigheternas synvinkel.<br />
• Älv<strong>de</strong>legationerna <strong>mot</strong>iveras att <strong>de</strong>lta i utvär<strong>de</strong>ringen <strong>av</strong><br />
målsättningarna till <strong>de</strong>n <strong>de</strong>l <strong>de</strong> berör vattenskyd<strong>de</strong>t och<br />
anpassningen till klimatförändringen.<br />
• Direktiv för hur man kan väl<strong>ja</strong> kostnadseffektiva meto<strong>de</strong>r<br />
för en anpassning till klimatförändringen uppgörs<br />
Uppgift 5: Spridning <strong>av</strong> information angåen<strong>de</strong> <strong>de</strong><br />
miljömässigt bästa vattenskyddsmeto<strong>de</strong>rna för SSjordar<br />
i en period <strong>av</strong> klimatförändring (SYKE, LSU, HU,<br />
ÅA, GTK, RKTL, PPO och ÖSP, Pro Agria)<br />
• Tillgänglig kunskap angåen<strong>de</strong> <strong>de</strong> miljömässigt bästa<br />
meto<strong>de</strong>rna samlas, utgåen<strong>de</strong> från <strong>de</strong>t PM som försurningsstrategigruppen<br />
sammanställ<strong>de</strong> och från resultat<br />
från tidigare projekt<br />
• En databank angåen<strong>de</strong> vattenskydd på SS-marker<br />
grundas<br />
• Demonstrationer <strong>av</strong> förverkliga<strong>de</strong> vattenskyddsåtgär<strong>de</strong>r<br />
ordnas i pilotförsöksområ<strong>de</strong>n<br />
• www-sidor sammanställs, audiovisuella presentationer<br />
produceras och råd i hur man kan minska miljöriskerna<br />
hos SS-jordar i ett förän<strong>de</strong>rligt klimat publiceras på finska<br />
och svenska<br />
• <strong>På</strong> sommaren 2012 ordnas ett internationellt sulfatjordssymposium.<br />
Detta skulle vara <strong>de</strong>t sjun<strong>de</strong> i sitt slag. De<br />
son<strong>de</strong>ringar som gjorts angåen<strong>de</strong> möjligheterna att<br />
ordna tillställningen i Finland har rönt ett positivt <strong>mot</strong>tagan<strong>de</strong><br />
internationellt på <strong>de</strong>t symposium som ordna<strong>de</strong>s i<br />
Kina hösten 2008 (International Union of Soil Sciences,<br />
Working Group Acid Sulphate Soils; (http://www.iuss.<br />
org/popup/Working%20Groups.htm).<br />
82<br />
Projektet administreras och koordineras <strong>av</strong> Finlands miljöcentral<br />
(SYKE), där projektet leds <strong>av</strong> forsknings-professor,<br />
FD Kari-Matti Vuori. Man har planerat att förverkliga projektet<br />
år 2010-2012.<br />
(SYKE= Finlands miljöcentral, GTK = Geologiska forskningscentralen,<br />
MTT= Forskningscentralen för jordbruk<br />
och livsme<strong>de</strong>lsekonomi, RKT= Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet,<br />
PPO= Norra Österbottens miljöcentral, LSU =<br />
Västra Finlands miljöcentral, ÅA= Åbo Aka<strong>de</strong>mi, HU=<br />
Helsingfors universitet och ÖSP = Österbottens svenska<br />
producentförbund r.f.)
Bilaga 6. Förslag till klassificeringsgrun<strong>de</strong>r<br />
för <strong>sura</strong> sulfatmarker<br />
Markku Yli-Halla/Helsingfors universitet<br />
I Finland har <strong>sura</strong> sulfatmarker hittills behandlas som en<br />
enda helhet, trots att <strong>de</strong>t bland <strong>de</strong>m finns marker som har<br />
många olika egenskaper. Sulfatmarker som ligger högre<br />
upp över h<strong>av</strong>sytan och som har dränerats för länge sedan<br />
har syresatts djupt ner och försurningen i marken har till<br />
stor <strong>de</strong>l sköljts bort. I sulfatmarker som ligger närmare<br />
kusten är däre<strong>mot</strong> <strong>de</strong>t syresatta och utsköljda ytskiktet<br />
ofta tunnare och <strong>de</strong> reducera<strong>de</strong> sv<strong>av</strong>elföreningarna ligger<br />
tämligen när markytan. Ju närmare markytan sulfidskikten<br />
ligger och ju större sulfidhalten i <strong>de</strong>m är, <strong>de</strong>sto mera försurning<br />
frigörs från <strong>de</strong>m, vilket i sin tur skadar jordbruket och<br />
orsakar problem i vattendragen. Åtminstone i kartläggningen<br />
<strong>av</strong> Sirppujokis <strong>av</strong>rinningsområ<strong>de</strong> (Palko m.fl. 1985)<br />
och i Life Lestijoki-projektet (Weppling m.fl. 1999) <strong>de</strong>la<strong>de</strong>s<br />
sulfatmarkerna i <strong>de</strong> un<strong>de</strong>rsökta områ<strong>de</strong>na in i klasser utgåen<strong>de</strong><br />
från hur stor försurningsbelastning som antogs<br />
frigöras ut i vattendragen. Även i internationella system<br />
för klassificering <strong>av</strong> mark <strong>de</strong>las <strong>de</strong> <strong>sura</strong> sulfatmarkerna in<br />
i olika klasser exempelvis på basis <strong>av</strong> sulfidskiktens djup,<br />
markprofilens minimi-pH och sv<strong>av</strong>elhalt. Lokalisering <strong>av</strong><br />
marker som representerar olika klasser gör <strong>de</strong>t möjligt att<br />
utföra effektivare riskbedömning jämfört med i dag och<br />
att rikta <strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r som utförs i <strong>de</strong>ssa områ<strong>de</strong>n på ett<br />
effektivare sätt.<br />
Utgångspunkten för kartläggningen och klassificeringen<br />
är <strong>av</strong>gränsning <strong>av</strong> områ<strong>de</strong>n där <strong>de</strong>t sannolikt finns sulfatmarker<br />
exempelvis på basis <strong>av</strong> uppgifter från markkartor,<br />
höjddata och tidigare kartläggningar <strong>av</strong> sulfatmarker. I<br />
gränsdragningen kan man i viss mån även stöda sig på<br />
Klass Egenskaper<br />
83<br />
pH-analyser <strong>av</strong> <strong>av</strong>rinningsvatten från områ<strong>de</strong>na, men i<br />
<strong>de</strong>n egentliga kartläggningen un<strong>de</strong>rsöks <strong>de</strong> utvalda områ<strong>de</strong>nas<br />
markprofiler genom att utföra mätningar och organoleptiska<br />
observationer och genom att ta markprover<br />
för laboratorieanalyser.<br />
Med en borr tas vid behov markprover <strong>av</strong> markprofilen<br />
på t.o.m. 2,5 meters djup. Okulärt utförs observationer <strong>av</strong><br />
markprofilen på olika djup beträffan<strong>de</strong> jordarter, grundvattenstånd<br />
och på vilket djup <strong>de</strong>t eventuellt förekommer<br />
gulaktig <strong>ja</strong>rosit eller svart sulfid. Av färsk jord på olika djup<br />
(t.ex. 40 - 60 cm, 80 - 100 cm, 130 - 150 cm och 230 - 250<br />
cm) utförs pH-analys, eventuellt också analys <strong>av</strong> elektrisk<br />
ledningsförmåga. I laboratorium utförs analys <strong>av</strong> <strong>de</strong>n totala<br />
sv<strong>av</strong>elhalten i markproverna. Markproverna tillåts syresättas<br />
un<strong>de</strong>r 16 veckor, efter vilket pH-vär<strong>de</strong>t mäts. Vid sidan<br />
<strong>av</strong> pH-mätningen som utförs i fält är <strong>de</strong>tta <strong>de</strong>n allra viktigaste<br />
analysen, eftersom <strong>de</strong>n visar om <strong>de</strong>t finns sulfi<strong>de</strong>r<br />
i markskiktet där provet är taget. Om markens pH-vär<strong>de</strong><br />
sjunker un<strong>de</strong>r 4,5 un<strong>de</strong>r syresättningen och sänkningen<br />
är minst 0,5 pH-enheter, anses <strong>de</strong>t finnas sulfid i marken.<br />
<strong>På</strong> basis <strong>av</strong> <strong>de</strong>ssa uppgifter kan sulfatmarkerna <strong>de</strong>las in i<br />
exempelvis fyra klasser utgåen<strong>de</strong> från <strong>de</strong> problem som <strong>de</strong><br />
orsakar för jordbruket och miljön. Nedan skisseras eventuella<br />
klassificeringskriterier, vilka dock måste testas på<br />
basis <strong>av</strong> materialet som erhålls från markkarteringarna.<br />
Varje klass kan in<strong>de</strong>las i <strong>de</strong>lar exempelvis på basis <strong>av</strong><br />
sv<strong>av</strong>elhalten i sulfidskikten: 0,6 %.<br />
I: mycket hög Sulfid på 0-1,0 m djup och/eller i fält på 0-1,0 m djup uppmätt minimi-pH
MMM:n vuonna 2009 julkaisemat työryhmämuistiot<br />
ISSN: 0781-6723 (Painettu)<br />
ISSN 1797-4011 (Verkkojulkaisu)<br />
2009:1 Lannoitevalmistesektorin tulevaisuuskatsaus vuosille 2009 – 2013<br />
ISBN 978-952-453-455-0 (Painettu)<br />
ISBN 978-952-453-456-7 (Verkkojulkaisu)<br />
2009:2 Korkeustieto-yhteistyöryhmän loppuraportti<br />
ISBN 978-952-453-461-1 (Painettu)<br />
ISBN 978-952-453-462-8 (Verkkojulkaisu)<br />
2009:3 Pienten <strong>ja</strong> keskisuurten yritysten kokemia elintarvikelainsäädännön<br />
<strong>ja</strong> -valvonnan ongelmia selvittävän hanketyöryhmän raportti<br />
ISBN 978-952-453-465-9 (Painettu)<br />
ISBN 978-952-453-466-6 (Verkkojulkaisu)<br />
2009:4 <strong>Maa</strong>- <strong>ja</strong> porotalou<strong>de</strong>n luopumistukijärjestelmän <strong>ja</strong>tkamistyöryhmän<br />
muistio<br />
ISBN 978-952-453-471-0 (Painettu)<br />
ISBN 978-952-453-472-7 (Verkkojulkaisu)<br />
2009:5 Tulvariskityöryhmän raportti<br />
ISBN 978-952-453-475-8 (Painettu)<br />
ISBN 978-952-453-476-5 (Verkkojulkaisu)<br />
2009:6 <strong>Maa</strong>- <strong>ja</strong> metsätalousministeriön geenitekniikkastrategia <strong>ja</strong> toimenpi<strong>de</strong>ohjelma<br />
vuosille 2009-2013<br />
ISBN 978-952-453-479-6 (Painettu)<br />
ISBN 978-952-453-480-2 (Verkkojulkaisu)<br />
2009:7 Metsäkeskusten metsätietotyöryhmä<br />
ISBN 978-952-453-491-8 (Painettu)<br />
ISBN 978-952-453-492-5 (Verkkojulkaisu)<br />
2009:8 Kohti happamien sulfaattimai<strong>de</strong>n hallintaa. Ehdotus happamien sulfaattimai<strong>de</strong>n<br />
aiheuttamien haittojenvähentämisen suunt<strong>av</strong>iivoiksi<br />
ISBN 978-952-453-493-2 (Painettu)<br />
ISBN 978-952-453-494-9 (Verkkojulkaisu)<br />
2009:8a <strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>kontroll</strong> <strong>av</strong> <strong>de</strong> <strong>sura</strong> <strong>sulfatjordarna</strong>. Förslag till riktlinjer för minskning<br />
<strong>av</strong> <strong>de</strong> olägenheter som <strong>sura</strong> sulfatjordar orsakar<br />
ISBN 978-952-453-495-6 (Painettu)<br />
ISBN 978-952-453-496-3 (Verkkojulkaisu)
ISBN 978-952-453-495-6 (Painettu)<br />
ISSN 0781-6723 (Painettu)<br />
ISBN 978-952-453-496-3 (Verkkojulkaisu)<br />
ISSN 1797-4011 (Verkkojulkaisu)