Nationell plan för lokaliseringsstyrning av vattenbruket
Nationell plan för lokaliseringsstyrning av vattenbruket Nationell plan för lokaliseringsstyrning av vattenbruket
Bild 1. Vattenbruksanläggningarna i planeringsområdet 2.1.2 Vattenbruksmetoder Bild 2. Fiskodlingsanläggningarna, renserierna och övervintringsplatserna i Egentliga Finland och Satakunta; anläggningar som hör till samma företagare är inramade I inlandet sker produktionen i regel i anläggningar med recirkuleringssystem. I dessa anläggningar odlar man yngel i bassänger och dammar med jordbotten. Livsmedelsfisk odlas i huvudsak i dammar med jordbotten, en liten del i större strömvatten och i kassar i sjöar. På 2000-talet har man allt mer börjat odla fisk i anläggningar som har ett recirkuleringssystem. På grund av recirkuleringsteknologin är det möjligt att rengöra vattenutloppet på ett effektivare sätt och optimera odlingsförhållandena året om. Vidare är det möjligt att odla fisk på platser där det finns för knappt med vatten för genomströmsodling. Ytterligare är det möjligt att utnyttja avloppsreningsverken i tätorter och industriområden samt spillvärme. Recirkuleringsanläggningar lämpar sig för odling av värdefulla fiskarter eftersom produktionskostnaderna är större jämfört med den vanliga teknologin. På havet odlas livsmedelsfisk i nätkassar. Den första odlingsfasen sker då nära stranden. Näringsbelastningen är föga under denna fas. Efter yngelstadiet vidareodlas fisken i 1 - 2 odlingsperioder. Odlingen sker längre bort från stranden, men åtminstone delvis på en vindskyddad plats. Under den sista odlingsfasen är fiskens biomassa, tillväxt och näringsutsläpp som störst. Företag har ofta övervintringsplatser där produktionskonstruktionerna och fiskarna är i skydd för stormar och packad is. Belastningen från övervintringsplatserna är liten eftersom utfodringens syfte är endast att hålla fiskarna vid liv. 2.1.3. Vattenbrukets miljökonsekvenser Vattenbrukets betydelsefullaste konsekvens för miljön är näringsbelastning. I det finländska fastlandet utgjorde fosforbelastningen dryg en procent och kvävebelastningen en dryg halv procent av den totala antropogena belastningen. År 2010 låg totalbelastningen vid ca 53 ton fosfor och 410 ton kväve. I Skärgårdshavet är motsvarande siffror ca 23 ton fosfor och ca 180 ton kväve. 6
Vattenbrukets totalbelastning och utsläppsfaktorn per ett kilogram fisk har minskat snabbt. År 2010 utgjorde belastningen bara en ca tredjedel av belastningen på 1990-talet (bild 3 och 4). 3. Mål Bild 3. Fiskodlingens totalbelastning (tn) Bild 4. Fiskodlingens utsläppsfaktorer (kg/tn producerad fisk) i det finländska i det finländska fastlandet 1980 - 2010 fastlandet 1980 - 2010 I planen för lokaliseringsstyrningen identifieras nya produktionsområden där vattenbruket går att utöka på ett hållbart sätt med så få negativa konsekvenser för vattenmiljön och vattenområdets övriga användning. Ett ytterligare mål är att hjälpa företagen att koncentrera produktionen till större produktionsenheter i synnerhet i området för Skärgårdshavet och på det sättet förbättra verksamhetens lönsamhet och minska konflikter. Styrningen ska också underlätta ansökan om och beviljande av tillstånd när såväl sökanden som tillståndsmyndigheten har så täckande information som möjligt om områdets lämplighet för vattenbruk. Planen för lokaliseringsstyrning förutsätter inte att nuvarande anläggningars aktiviteter flyttas till nya områden. Den hindrar inte heller från att söka och få miljötillstånd för områden som inte finns bland planens identifierade vattenområden, om områdets lämplighet för vattenbruk kan konstateras i miljötillståndsprocessen. 7
- Page 1 and 2: Nationell plan för lokaliseringsst
- Page 3 and 4: Sammanfattning Planen för lokalise
- Page 5: etableras. Till planeringsområdet
- Page 9 and 10: • i produktionsområdets omedelba
- Page 11 and 12: Sannolikt riskerar vattenbruket int
- Page 13 and 14: Närmare analys av potentiella till
- Page 15 and 16: 5 b. Identifierade områden i Kvark
- Page 17 and 18: Kaskö Vasa Raumo Björneborg Nysta
- Page 19 and 20: Gustavs Bild 7. Produktionsområden
- Page 21 and 22: Vattenområden där vidareodling in
- Page 23 and 24: kvävebelastningen till 0,4 procent
- Page 25 and 26: Vilt- och fiskeriforskningsinstitut
- Page 27 and 28: Bilaga 2. Vattenkvalitet, klassific
- Page 29 and 30: Stranddetalj- och strandplaner Hela
- Page 32 and 33: Bilaga 7 a. Platserna för lax- och
- Page 34 and 35: Bilaga 8. Fiskhamnar och bottentrå
- Page 36 and 37: Bilaga 10 a. Fartygsleder och -vrak
- Page 38 and 39: Bilaga 11. Planerade vindkraftparke
- Page 40 and 41: Bilaga 13 a. Potentiella tillväxto
- Page 42: Bilaga 13 c. Potentiella tillväxto
Bild 1. Vattenbruksanläggningarna i <strong>plan</strong>eringsområdet<br />
2.1.2 Vattenbruksmetoder<br />
Bild 2. Fiskodlingsanläggningarna, renserierna<br />
och övervintringsplatserna i Egentliga Finland och<br />
Satakunta; anläggningar som hör till samma<br />
<strong>för</strong>etagare är inramade<br />
I inlandet sker produktionen i regel i anläggningar med recirkuleringssystem. I dessa<br />
anläggningar odlar man yngel i bassänger och dammar med jordbotten. Livsmedelsfisk odlas i<br />
huvudsak i dammar med jordbotten, en liten del i större strömvatten och i kassar i sjöar.<br />
På 2000-talet har man allt mer börjat odla fisk i anläggningar som har ett recirkuleringssystem.<br />
På grund <strong>av</strong> recirkuleringsteknologin är det möjligt att rengöra vattenutloppet på ett effektivare<br />
sätt och optimera odlings<strong>för</strong>hållandena året om. Vidare är det möjligt att odla fisk på platser där<br />
det finns <strong>för</strong> knappt med vatten <strong>för</strong> genomströmsodling. Ytterligare är det möjligt att utnyttja<br />
<strong>av</strong>loppsreningsverken i tätorter och industriområden samt spillvärme.<br />
Recirkuleringsanläggningar lämpar sig <strong>för</strong> odling <strong>av</strong> värdefulla fiskarter eftersom<br />
produktionskostnaderna är större jäm<strong>för</strong>t med den vanliga teknologin.<br />
På h<strong>av</strong>et odlas livsmedelsfisk i nätkassar. Den <strong>för</strong>sta odlingsfasen sker då nära stranden.<br />
Näringsbelastningen är föga under denna fas. Efter yngelstadiet vidareodlas fisken i 1 - 2<br />
odlingsperioder. Odlingen sker längre bort från stranden, men åtminstone delvis på en<br />
vindskyddad plats. Under den sista odlingsfasen är fiskens biomassa, tillväxt och<br />
näringsutsläpp som störst. Företag har ofta övervintringsplatser där<br />
produktionskonstruktionerna och fiskarna är i skydd <strong>för</strong> stormar och packad is. Belastningen<br />
från övervintringsplatserna är liten eftersom utfodringens syfte är endast att hålla fiskarna vid<br />
liv.<br />
2.1.3. Vattenbrukets miljökonsekvenser<br />
Vattenbrukets betydelsefullaste konsekvens <strong>för</strong> miljön är näringsbelastning. I det finländska<br />
fastlandet utgjorde fosforbelastningen dryg en procent och kvävebelastningen en dryg halv<br />
procent <strong>av</strong> den totala antropogena belastningen. År 2010 låg totalbelastningen vid ca 53 ton<br />
fosfor och 410 ton kväve. I Skärgårdsh<strong>av</strong>et är motsvarande siffror ca 23 ton fosfor och ca 180<br />
ton kväve.<br />
6
Change language