Nationell plan för lokaliseringsstyrning av vattenbruket
Nationell plan för lokaliseringsstyrning av vattenbruket
Nationell plan för lokaliseringsstyrning av vattenbruket
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
1. Inledning<br />
Finländarnas fiskkonsumtionen har ökat i jämn takt. Inhemsk fisk utgör dock en minskande<br />
andel <strong>av</strong> konsumtionen. År 2010 kom en knapp tredjedel <strong>av</strong> den fisk som finländarna<br />
konsumerade från inhemska vatten. Den ökade konsumtionen har man i huvudsak tillfredsställt<br />
genom att importera odlad fisk. Primärproduktionen i hemlandet har inte kunnat möta den<br />
ökande efterfrågan på grund <strong>av</strong> restriktionerna i verksamhetsmiljön.<br />
Över hälften <strong>av</strong> den inhemska inhandlade fisken är odlad. Regnbågslax är den viktigaste<br />
råvaran <strong>för</strong> fisk<strong>för</strong>ädlingsindustrin. Vattenbruket hjälper att bevara bestånd <strong>av</strong> ädelfisk som<br />
<strong>för</strong>svunnit från naturen och stärka <strong>för</strong>svagade bestånd. Många <strong>av</strong> de fiskar som man fångar i<br />
naturen kommer från odlingsanläggningar och har ut<strong>plan</strong>terats i yngelstadiet.<br />
I dag är <strong>vattenbruket</strong> mycket miljöeffektivt. Näringens miljöbelastning har gått ner med närmare<br />
70 procent jäm<strong>för</strong>t med början <strong>av</strong> 1990-talet. Miljökonsekvenserna är därtill lättare att hantera<br />
på grund <strong>av</strong> nya teknologiska och funktionsmässiga innovationer. Vattenbruksnäringens andel<br />
<strong>av</strong> näringsbelastningen är obetydlig i dag. Merparten <strong>av</strong> näringsbelastningen uppstår under<br />
matfiskens fortsatta kassodling i h<strong>av</strong>sområdet. Inom det viktigaste produktionsområdet i<br />
Skärgårdsh<strong>av</strong>et är fiskodlingens andel ca tre procent <strong>av</strong> den totala fosforbelastningen och<br />
ungefär två procent <strong>av</strong> den totala kvävebelastningen. Lokalt kan näringsbelastningen ha större<br />
betydelse. Där<strong>för</strong> ligger miljöskyddets fokus på minimering <strong>av</strong> konsekvenser på det lokala<br />
<strong>plan</strong>et.<br />
Lokaliseringsstyrningen har i många miljö- och näringspolitiska <strong>plan</strong>er identifierats som ett <strong>av</strong><br />
de viktigaste verktygen att minska fiskodlingens negativa konsekvenser <strong>för</strong> miljön. I<br />
<strong>plan</strong>eringsarbetet har man särskilt beaktat statsrådets beslut om vattenvårds<strong>plan</strong>er till år 2015<br />
samt om riktlinjerna <strong>för</strong> vattenskyddet. I identifieringen <strong>av</strong> vattenområden har som den centrala<br />
utgångspunkten där<strong>för</strong> använts vattenområdenas ekologiska klassificering. Vattenbruk styrs<br />
inte till vattenområden där det <strong>för</strong>orsakar skada <strong>för</strong> miljön eller vattenområdets övriga<br />
användning.<br />
Planen <strong>för</strong> <strong>lokaliseringsstyrning</strong> <strong>av</strong> <strong>vattenbruket</strong> bygger på statsrådets principbeslut om det<br />
nationella vattenbruksprogrammet (19.6.2009). Programmets mål är att genom att samordna<br />
närings- och miljöpolitiken skapa <strong>för</strong>utsättningar <strong>för</strong> en hållbar produktionstillväxt. Planen är<br />
inriktad på att styra placeringen <strong>av</strong> vattenbruksproduktion på områden som är lämpliga med<br />
tanke på miljön, vattenbruksnäringen och de övriga formerna <strong>av</strong> användning <strong>av</strong> vatten. I <strong>plan</strong>en<br />
identifieras vattenområden där det nuvarande <strong>vattenbruket</strong> kan centraliseras och ny produktion<br />
4
Change language