Nationell plan för lokaliseringsstyrning av vattenbruket

Nationell plan för lokaliseringsstyrning av vattenbruket Nationell plan för lokaliseringsstyrning av vattenbruket

29.08.2013 Views

har bra föring och byts ut väl och där belastningen späds ut snabbt, de lämpligaste för vidareodling av livsmedelsfisk. De bottenområden som är viktiga för fiskarnas fortplantning och många vattendjur och -växter (till exempel blåstång) finns i 10 m grundare områden och därför kan verksamheten inte placeras i dessa områden. Även djupare vatten än det här kan lämpa sig dåligt för fiskodling om kringliggande grundare vattenområden försämrar vattencirkulationen. I sådana här områden kan följderna vara en sämre botten, ökade syreproblem och större intern belastning. Utspädning av belastningen från vattenproduktionen i Skärgårdshavet analyseras närmare med hjälp av BEVIS-ekosystem- och vattenkvalitetsmodellen. I inlandet finns ett stort antal älvar, sammanhängande vatten och sjöar med god strömföring. Tillståndet i stora delar av bl.a. Kemi älv, Ijo älv och Ule älv är åtminstone gott. Medeldjupet i finska insjöar är ca sex meter. Stora sjöar är i regel djupare, Saimen och Päijänne är i genomsnitt över 15 meter djupa. I nästan alla stora sjöar finns områden som är över 50 meter djupa. Fritidsboende Målet har varit att förebygga konflikter som uppstått med hänsyn till vattenområdets övriga användning genom att bilda buffertzoner. Runt fritidshusen planerades en 500 m stor buffertzon som ska vara fri från vattenbruk (bilaga 3). I Egentliga Finland och Satakunta tog man i mån av möjlighet reda på planlagda fritidsfastigheter och undantagstillstånd beviljade för semesterbyggnader i områden som inte är planlagda. Kring de fastigheter som enligt general- och delgeneralplanerna är avsedda för fritidsbruk planerades buffertzoner. Eftersom de flesta stranddetaljplaner (eller gamla strandplaner) inte visar fritidsfastigheter, planerades runt hela området en buffertzon på 500 meter. Planerna finns i bilaga 4. Naturskyddsområden I linje med det nationella vattenbruksprogrammet ska de gällande skyddsbestämmelserna följas i naturskyddsområdena. Bestämmelser om skydd av statsägda national- och naturparker och övriga naturskyddsområden (till exempel områdena för skydd av sälar) ingår i lagar, förordningar och ordningsregler. När det gäller skyddsområden i privat ägo ingår bestämmelserna i beslutet om anläggande av området. Naturskyddsområdena framgår av bilaga 5. I områdena för Natura 2000 går det att idka vattenbruk eller inleda ny odling förutsatt att verksamheten inte på något betydande sätt försvagar de naturtyper eller arter som är anledningen till att områdena är med i Natura 2000. Eventuella konsekvensbedömningar ska gälla dessa naturvärden. 10

Sannolikt riskerar vattenbruket inte naturvärdena inom NATURA om 1) områden grundare än 20 meter avgränsas från de NATURA-områden som är bildade för att skydda sublitorala rev eller sandbankar, 2) man för häckningstiden inrättar en buffertzon på 500 m runt fågelöarna. Om dessa restriktioner införs, krävs det sannolikt inte någon Natura-bedömning enligt naturvårdslagens 65 och 66 § för att godkänna lokaliseringsplanen. Den som söker ett vattenbrukstillstånd ska i samband med miljötillståndsförfarandet ta fram en Natura-bedömning om sökanden inte kan komma med sådana grunder som gör att ingen bedömning behövs. En del av nationalparkerna och NATURA-områdena hör till skyddsnätverket för Östersjöns kust- och havsområden (bilaga 6). Övrig användning av vatten och infrastruktur Vattenbruk planeras inte i områden där det väsentligt stör den nuvarande användningen. Däremot har man målet att placera vattenbruk i vattenområden som redan tydligt är förändrade till följd av mänsklig aktivitet eller i områden med en sådan infrastruktur och industriell verksamhet som stödjer odlingen. Vid kusten sker yrkesfisket i regel i skärgårdsområdena som på grund av de buffertzoner som gäller vattendjupet och fritidsboendet inte hör till områden där lokalisering av ny odling uppmuntras. Längre ut på havet fiskas emellertid lax, havsöring och sik med ryssjor och fällor (bilaga 7). Trålfiske sker på öppet hav och ställvis även i skärgården i över 20 djupa vatten (bilaga 8). Vid tillståndsprocessen för nya anläggningar ska beaktas att odlingen inte stör fisket eller naturfiskproduktionen märkbart. Största delen av fiskarnas lekområden finns i grundare vatten än 10 m. Strömming och sik kan dock leka i djupare vatten eller vid kanterna till djupa vatten. Stora anläggningar i omedelbar närhet av identifierade lekområden ska undvikas. Lekområdena för strömming och sik i havsområdet i Kvarken har kartlagts med hjälp av intervjuar med fiskare (bilaga 9). Kring dessa områden planerades en buffertzon på 100 m. I områden som är känsliga med tanke på vandrande fiskar etableras inte fiskodlingar. Vattenbruk planeras inte heller i havsområdet invid Torne älv eftersom det är ett viktigt lekområde för lax och vandringssik. Odling av sik placeras inte i Torne älv på grund av att området är den hotade vandringssikens förökningsområde. Vid lokalisering av nya anläggningar är det bra att ta i beaktande möjligheterna att nyttja vattenvägar och hamnar. Kustens fiskhamnar finns i bilaga 8. Vid kusten ligger också flera andra året runt hamnar. Trafiken på vattenlederna till städer är livlig. I skärgården och stora 11

Sannolikt riskerar <strong>vattenbruket</strong> inte naturvärdena inom NATURA om<br />

1) områden grundare än 20 meter <strong>av</strong>gränsas från de NATURA-områden som är bildade <strong>för</strong> att<br />

skydda sublitorala rev eller sandbankar,<br />

2) man <strong>för</strong> häckningstiden inrättar en buffertzon på 500 m runt fågelöarna.<br />

Om dessa restriktioner in<strong>för</strong>s, krävs det sannolikt inte någon Natura-bedömning enligt<br />

naturvårdslagens 65 och 66 § <strong>för</strong> att godkänna lokaliserings<strong>plan</strong>en. Den som söker ett<br />

vattenbrukstillstånd ska i samband med miljötillstånds<strong>för</strong>farandet ta fram en Natura-bedömning<br />

om sökanden inte kan komma med sådana grunder som gör att ingen bedömning behövs. En<br />

del <strong>av</strong> nationalparkerna och NATURA-områdena hör till skyddsnätverket <strong>för</strong> Östersjöns kust-<br />

och h<strong>av</strong>sområden (bilaga 6).<br />

Övrig användning <strong>av</strong> vatten och infrastruktur<br />

Vattenbruk <strong>plan</strong>eras inte i områden där det väsentligt stör den nuvarande användningen.<br />

Däremot har man målet att placera vattenbruk i vattenområden som redan tydligt är <strong>för</strong>ändrade<br />

till följd <strong>av</strong> mänsklig aktivitet eller i områden med en sådan infrastruktur och industriell<br />

verksamhet som stödjer odlingen.<br />

Vid kusten sker yrkesfisket i regel i skärgårdsområdena som på grund <strong>av</strong> de buffertzoner som<br />

gäller vattendjupet och fritidsboendet inte hör till områden där lokalisering <strong>av</strong> ny odling<br />

uppmuntras. Längre ut på h<strong>av</strong>et fiskas emellertid lax, h<strong>av</strong>söring och sik med ryssjor och fällor<br />

(bilaga 7). Trålfiske sker på öppet h<strong>av</strong> och ställvis även i skärgården i över 20 djupa vatten<br />

(bilaga 8). Vid tillståndsprocessen <strong>för</strong> nya anläggningar ska beaktas att odlingen inte stör fisket<br />

eller naturfiskproduktionen märkbart. Största delen <strong>av</strong> fiskarnas lekområden finns i grundare<br />

vatten än 10 m. Strömming och sik kan dock leka i djupare vatten eller vid kanterna till djupa<br />

vatten. Stora anläggningar i omedelbar närhet <strong>av</strong> identifierade lekområden ska undvikas.<br />

Lekområdena <strong>för</strong> strömming och sik i h<strong>av</strong>sområdet i Kvarken har kartlagts med hjälp <strong>av</strong><br />

intervjuar med fiskare (bilaga 9). Kring dessa områden <strong>plan</strong>erades en buffertzon på 100 m. I<br />

områden som är känsliga med tanke på vandrande fiskar etableras inte fiskodlingar.<br />

Vattenbruk <strong>plan</strong>eras inte heller i h<strong>av</strong>sområdet invid Torne älv eftersom det är ett viktigt<br />

lekområde <strong>för</strong> lax och vandringssik. Odling <strong>av</strong> sik placeras inte i Torne älv på grund <strong>av</strong> att<br />

området är den hotade vandringssikens <strong>för</strong>ökningsområde.<br />

Vid lokalisering <strong>av</strong> nya anläggningar är det bra att ta i beaktande möjligheterna att nyttja<br />

vattenvägar och hamnar. Kustens fiskhamnar finns i bilaga 8. Vid kusten ligger också flera<br />

andra året runt hamnar. Trafiken på vattenlederna till städer är livlig. I skärgården och stora<br />

11

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!