Nationell plan för lokaliseringsstyrning av vattenbruket
Nationell plan för lokaliseringsstyrning av vattenbruket Nationell plan för lokaliseringsstyrning av vattenbruket
har bra föring och byts ut väl och där belastningen späds ut snabbt, de lämpligaste för vidareodling av livsmedelsfisk. De bottenområden som är viktiga för fiskarnas fortplantning och många vattendjur och -växter (till exempel blåstång) finns i 10 m grundare områden och därför kan verksamheten inte placeras i dessa områden. Även djupare vatten än det här kan lämpa sig dåligt för fiskodling om kringliggande grundare vattenområden försämrar vattencirkulationen. I sådana här områden kan följderna vara en sämre botten, ökade syreproblem och större intern belastning. Utspädning av belastningen från vattenproduktionen i Skärgårdshavet analyseras närmare med hjälp av BEVIS-ekosystem- och vattenkvalitetsmodellen. I inlandet finns ett stort antal älvar, sammanhängande vatten och sjöar med god strömföring. Tillståndet i stora delar av bl.a. Kemi älv, Ijo älv och Ule älv är åtminstone gott. Medeldjupet i finska insjöar är ca sex meter. Stora sjöar är i regel djupare, Saimen och Päijänne är i genomsnitt över 15 meter djupa. I nästan alla stora sjöar finns områden som är över 50 meter djupa. Fritidsboende Målet har varit att förebygga konflikter som uppstått med hänsyn till vattenområdets övriga användning genom att bilda buffertzoner. Runt fritidshusen planerades en 500 m stor buffertzon som ska vara fri från vattenbruk (bilaga 3). I Egentliga Finland och Satakunta tog man i mån av möjlighet reda på planlagda fritidsfastigheter och undantagstillstånd beviljade för semesterbyggnader i områden som inte är planlagda. Kring de fastigheter som enligt general- och delgeneralplanerna är avsedda för fritidsbruk planerades buffertzoner. Eftersom de flesta stranddetaljplaner (eller gamla strandplaner) inte visar fritidsfastigheter, planerades runt hela området en buffertzon på 500 meter. Planerna finns i bilaga 4. Naturskyddsområden I linje med det nationella vattenbruksprogrammet ska de gällande skyddsbestämmelserna följas i naturskyddsområdena. Bestämmelser om skydd av statsägda national- och naturparker och övriga naturskyddsområden (till exempel områdena för skydd av sälar) ingår i lagar, förordningar och ordningsregler. När det gäller skyddsområden i privat ägo ingår bestämmelserna i beslutet om anläggande av området. Naturskyddsområdena framgår av bilaga 5. I områdena för Natura 2000 går det att idka vattenbruk eller inleda ny odling förutsatt att verksamheten inte på något betydande sätt försvagar de naturtyper eller arter som är anledningen till att områdena är med i Natura 2000. Eventuella konsekvensbedömningar ska gälla dessa naturvärden. 10
Sannolikt riskerar vattenbruket inte naturvärdena inom NATURA om 1) områden grundare än 20 meter avgränsas från de NATURA-områden som är bildade för att skydda sublitorala rev eller sandbankar, 2) man för häckningstiden inrättar en buffertzon på 500 m runt fågelöarna. Om dessa restriktioner införs, krävs det sannolikt inte någon Natura-bedömning enligt naturvårdslagens 65 och 66 § för att godkänna lokaliseringsplanen. Den som söker ett vattenbrukstillstånd ska i samband med miljötillståndsförfarandet ta fram en Natura-bedömning om sökanden inte kan komma med sådana grunder som gör att ingen bedömning behövs. En del av nationalparkerna och NATURA-områdena hör till skyddsnätverket för Östersjöns kust- och havsområden (bilaga 6). Övrig användning av vatten och infrastruktur Vattenbruk planeras inte i områden där det väsentligt stör den nuvarande användningen. Däremot har man målet att placera vattenbruk i vattenområden som redan tydligt är förändrade till följd av mänsklig aktivitet eller i områden med en sådan infrastruktur och industriell verksamhet som stödjer odlingen. Vid kusten sker yrkesfisket i regel i skärgårdsområdena som på grund av de buffertzoner som gäller vattendjupet och fritidsboendet inte hör till områden där lokalisering av ny odling uppmuntras. Längre ut på havet fiskas emellertid lax, havsöring och sik med ryssjor och fällor (bilaga 7). Trålfiske sker på öppet hav och ställvis även i skärgården i över 20 djupa vatten (bilaga 8). Vid tillståndsprocessen för nya anläggningar ska beaktas att odlingen inte stör fisket eller naturfiskproduktionen märkbart. Största delen av fiskarnas lekområden finns i grundare vatten än 10 m. Strömming och sik kan dock leka i djupare vatten eller vid kanterna till djupa vatten. Stora anläggningar i omedelbar närhet av identifierade lekområden ska undvikas. Lekområdena för strömming och sik i havsområdet i Kvarken har kartlagts med hjälp av intervjuar med fiskare (bilaga 9). Kring dessa områden planerades en buffertzon på 100 m. I områden som är känsliga med tanke på vandrande fiskar etableras inte fiskodlingar. Vattenbruk planeras inte heller i havsområdet invid Torne älv eftersom det är ett viktigt lekområde för lax och vandringssik. Odling av sik placeras inte i Torne älv på grund av att området är den hotade vandringssikens förökningsområde. Vid lokalisering av nya anläggningar är det bra att ta i beaktande möjligheterna att nyttja vattenvägar och hamnar. Kustens fiskhamnar finns i bilaga 8. Vid kusten ligger också flera andra året runt hamnar. Trafiken på vattenlederna till städer är livlig. I skärgården och stora 11
- Page 1 and 2: Nationell plan för lokaliseringsst
- Page 3 and 4: Sammanfattning Planen för lokalise
- Page 5 and 6: etableras. Till planeringsområdet
- Page 7 and 8: Vattenbrukets totalbelastning och u
- Page 9: • i produktionsområdets omedelba
- Page 13 and 14: Närmare analys av potentiella till
- Page 15 and 16: 5 b. Identifierade områden i Kvark
- Page 17 and 18: Kaskö Vasa Raumo Björneborg Nysta
- Page 19 and 20: Gustavs Bild 7. Produktionsområden
- Page 21 and 22: Vattenområden där vidareodling in
- Page 23 and 24: kvävebelastningen till 0,4 procent
- Page 25 and 26: Vilt- och fiskeriforskningsinstitut
- Page 27 and 28: Bilaga 2. Vattenkvalitet, klassific
- Page 29 and 30: Stranddetalj- och strandplaner Hela
- Page 32 and 33: Bilaga 7 a. Platserna för lax- och
- Page 34 and 35: Bilaga 8. Fiskhamnar och bottentrå
- Page 36 and 37: Bilaga 10 a. Fartygsleder och -vrak
- Page 38 and 39: Bilaga 11. Planerade vindkraftparke
- Page 40 and 41: Bilaga 13 a. Potentiella tillväxto
- Page 42: Bilaga 13 c. Potentiella tillväxto
har bra <strong>för</strong>ing och byts ut väl och där belastningen späds ut snabbt, de lämpligaste <strong>för</strong><br />
vidareodling <strong>av</strong> livsmedelsfisk.<br />
De bottenområden som är viktiga <strong>för</strong> fiskarnas fort<strong>plan</strong>tning och många vattendjur och -växter<br />
(till exempel blåstång) finns i 10 m grundare områden och där<strong>för</strong> kan verksamheten inte<br />
placeras i dessa områden. Även djupare vatten än det här kan lämpa sig dåligt <strong>för</strong> fiskodling<br />
om kringliggande grundare vattenområden <strong>för</strong>sämrar vattencirkulationen. I sådana här<br />
områden kan följderna vara en sämre botten, ökade syreproblem och större intern belastning.<br />
Utspädning <strong>av</strong> belastningen från vattenproduktionen i Skärgårdsh<strong>av</strong>et analyseras närmare<br />
med hjälp <strong>av</strong> BEVIS-ekosystem- och vattenkvalitetsmodellen.<br />
I inlandet finns ett stort antal älvar, sammanhängande vatten och sjöar med god ström<strong>för</strong>ing.<br />
Tillståndet i stora delar <strong>av</strong> bl.a. Kemi älv, Ijo älv och Ule älv är åtminstone gott. Medeldjupet i<br />
finska insjöar är ca sex meter. Stora sjöar är i regel djupare, Saimen och Päijänne är i<br />
genomsnitt över 15 meter djupa. I nästan alla stora sjöar finns områden som är över 50 meter<br />
djupa.<br />
Fritidsboende<br />
Målet har varit att <strong>för</strong>ebygga konflikter som uppstått med hänsyn till vattenområdets övriga<br />
användning genom att bilda buffertzoner. Runt fritidshusen <strong>plan</strong>erades en 500 m stor<br />
buffertzon som ska vara fri från vattenbruk (bilaga 3). I Egentliga Finland och Satakunta tog<br />
man i mån <strong>av</strong> möjlighet reda på <strong>plan</strong>lagda fritidsfastigheter och undantagstillstånd beviljade <strong>för</strong><br />
semesterbyggnader i områden som inte är <strong>plan</strong>lagda. Kring de fastigheter som enligt general-<br />
och delgeneral<strong>plan</strong>erna är <strong>av</strong>sedda <strong>för</strong> fritidsbruk <strong>plan</strong>erades buffertzoner. Eftersom de flesta<br />
stranddetalj<strong>plan</strong>er (eller gamla strand<strong>plan</strong>er) inte visar fritidsfastigheter, <strong>plan</strong>erades runt hela<br />
området en buffertzon på 500 meter. Planerna finns i bilaga 4.<br />
Naturskyddsområden<br />
I linje med det nationella vattenbruksprogrammet ska de gällande skyddsbestämmelserna<br />
följas i naturskyddsområdena. Bestämmelser om skydd <strong>av</strong> statsägda national- och naturparker<br />
och övriga naturskyddsområden (till exempel områdena <strong>för</strong> skydd <strong>av</strong> sälar) ingår i lagar,<br />
<strong>för</strong>ordningar och ordningsregler. När det gäller skyddsområden i privat ägo ingår<br />
bestämmelserna i beslutet om anläggande <strong>av</strong> området. Naturskyddsområdena framgår <strong>av</strong><br />
bilaga 5.<br />
I områdena <strong>för</strong> Natura 2000 går det att idka vattenbruk eller inleda ny odling <strong>för</strong>utsatt att<br />
verksamheten inte på något betydande sätt <strong>för</strong>svagar de naturtyper eller arter som är<br />
anledningen till att områdena är med i Natura 2000. Eventuella konsekvensbedömningar ska<br />
gälla dessa naturvärden.<br />
10
Change language