SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN

SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN

29.08.2013 Views

73 Minskningen av översvämningsskador borde tas i beaktande också när man bygger om nuvarande vattendragskonstruktioner. Då kunde man till exempel i stället för en grundlig renovering eller höjning av översvämningsvallarna tänka sig att flytta vallarna längre bort från fåran, varvid kapaciteten för översvämningslagring skulle öka. Betydelsen av dylika enskilda åtgärder är sällan stor. På lång sikt kan ett gradvist återställande av översvämningsområden emellertid ha betydelse för minskningen av översvämningsskador. Kompenserande åtgärder står i samband med beredning av vårdplaner i enlighet med EG:s ramdirektiv för vatten under de närmaste åren. Vattenlagskommittén som arbetar för närvarande borde överväga åtminstone följande saker i samband med förnyandet av vattenlagsstiftningen: • möjliggörandet av en korttida lagring av flödesvatten, • grundande och utvidgning av översvämningsskyddsfrämjande områden (som kvarhåller högvatten) samt • grunder för ersättning av vattenskada och ändring i markanvändningen (till exempel övergång från spannmålsodling till betesgång) som eventuellt orsakats av ovannämnda åtgärder. Kompenserandet av kostnadseffekterna i de verkningar som ökar översvämningen och variationerna bör utredas separat. Verkställandet av de föreslagna lagstiftningsändringarna skulle innebära en ökning av kostnaderna i vattenbyggnadsprojekt, eftersom kompensationskostnaderna skulle i första hand betalas av dem som ansvarar för projekten. 9.3.2 Åtgärder som genomförs på avrinningsområden UPPGIFT 6.2 Undersöks med vilka åtgärder man kunde minska risken för stora översvämningar på avrinningsområden och kompensera verkningarna av de åtgärder som ökar och tillspetsar översvämningen. Om de författningsändringar som föreslås i uppgift 6.1 verkställs i samband med förnyelsen av vattenlagen, kommer både sådana åtgärder som syftar till att kvarhålla högvatten i avrinningsområdet och användningen av det naturenliga vattenbyggandets metoder att öka. Också utan de föreslagna författningsändringarna kunde dessa nya metoder utnyttjas bättre än för närvarande i många åtgärder i vattendragen. Förutom högvattnets ökade kvarhållningsförmåga har metoderna många verkningar som klart förbättrar vattenkvaliteten och livsmiljöernas mångfald. Användningen av högvattens temporära kvarhållande och naturenliga vattenbyggnadsmetoder begränsas nuförtiden framför allt av markägoförhållanden, bristen på planerings- och dimensioneringsdirektiv och etablerade förfaringssätt i planering och byggande. Det behövs ytterligare utredningar om hur metoderna lämpar sig för finländska förhållanden och hur de påverkar minskningen av flödestoppar. I vattendrag som är problematiska med tanke på stora översvämningar borde man utreda befintligheten av större områden som kunde användas för kvarhållande av översvämningen och hur dessa områden kunde tas i bruk tekniskt. I

ehandlingen av tillståndsansökningar för vattendragprojekt borde man kunna förutse vilka verkningar dessa projekt av en ny typ har på vattenstånd och avrinningar. Förutom nya metoder borde man fästa uppmärksamhet vid tidpunkten för arbetena. I synnerhet i skogsbruket skulle det behövas direktiv som skulle hjälpa förlägga skogsdikningsarbetena så att man inte i skadlig utsträckning utför arbeten i samma avrinningsområde som försvårar översvämningen. 74 9.3.3 Översyn av vattenlagsenliga tillstånd UPPGIFT 6.3 Stora översvämningars risker bedöms och tas i beaktande vid översyn av vattenlagsenliga tillstånd, till exempel regleringstillstånd. I de flesta vattenregleringsprojekt har skyddet mot översvämningar varit en viktig målsättning. När man utvecklar regleringsprojekt och ser över tillståndsvillkor är motiveringen oftast minskningen av de skador som vållas för vattennaturen, fiskbeståndet, vattenmiljön och rekreationsanvändning. Å andra sidan bedöms klimatförändringen försvåra översvämningar hos oss, och risken för översvämningsskador har ökat på stränder i synnerhet på grund av nya bostadshus. Därför måste även möjligheten av stora översvämningar tas i beaktande när regleringstillstånd kontrolleras. Om det i vattendraget genomförs flera enskilda projekt som i sig själva ökar översvämningsrisken bara litet, kan deras sammanlagda effekt trots detta vara betydande. Om projektet ökar översvämningsrisker och - skador, måste man förhålla sig till det mycket kritiskt och projektet måste förändras för att avlägsna effekten i fråga eller kompenseras med ett annat projekt. Finland har inte haft en enda verkligt stor, omfattande översvämning på cirka hundra år. Därför föreligger det en risk att man inte anser det vara nödvändigt att ta översvämningar i beaktande i regleringsutvecklingen. Förutom vattendragsregleringen bör möjligheten till stora översvämningar beaktas även i andra projekt såsom konstgjorda sjöar, invallningar, kanaler, dammar, broar och trummor, vattendragsrestaureringar och omfattande dikningsprojekt. Mer än 80 vattenregleringsprojekt antingen pågår för närvarande eller har färdigställts under det senaste decenniet. Av dessa har cirka två tredjedelar genomförts på frivillig basis, på cirka en femtedel av projekten har åtminstone delvis tillämpats förfarandet i enlighet med vattenlagens 8 kap. 10 b § och de övriga har i det närmaste varit baserade på en förpliktelse som ålagts regleringstillståndsinnehavaren. Under de senaste tio åren har de mest betydande och framgångsrika utvecklingsutredningarna om regleringar, även med tanke på bevarandet av nyttan med högvattenreglering, utförts i Ijo och Ule älvs vattendrag, på Enareträsket samt på Päijänne och Konnivesi-Ruotsalainen. I slutet av år 2002 fick man Östra Finlands miljötillståndsverks beslut om en översyn av villkoren för de två sist regleringsprojekt på basis av tillståndsinnehavarens (Sydöstra Finlands miljöcentral) frivilliga ansökningar. Besluten har överklagats. Storöversvämningsarbetsgruppen lät göra en enkät till de regionala miljöcentralers representanter om sådana eventuella regleringstillstånd som borde ses över i synnerhet med tanke på skydd mot stora översvämningar. På basis av svaren verkar

ehandlingen av tillståndsansökningar för vattendragprojekt borde man kunna förutse<br />

vilka verkningar dessa projekt av en ny typ har på vattenstånd och avrinningar.<br />

Förutom nya metoder borde man fästa uppmärksamhet vid tidpunkten för arbetena. I<br />

synnerhet i skogsbruket skulle det behövas direktiv som skulle hjälpa förlägga<br />

skogsdikningsarbetena så att man inte i skadlig utsträckning utför arbeten i samma<br />

avrinningsområde som försvårar översvämningen.<br />

74<br />

9.3.3 Översyn av vattenlagsenliga tillstånd<br />

UPPGIFT 6.3<br />

Stora översvämningars risker bedöms och tas i beaktande vid översyn av<br />

vattenlagsenliga tillstånd, till exempel regleringstillstånd.<br />

I de flesta vattenregleringsprojekt har skyddet mot översvämningar varit en viktig<br />

målsättning. När man utvecklar regleringsprojekt och ser över tillståndsvillkor är<br />

motiveringen oftast minskningen av de skador som vållas för vattennaturen,<br />

fiskbeståndet, vattenmiljön och rekreationsanvändning. Å andra sidan bedöms<br />

klimatförändringen försvåra översvämningar hos oss, och risken för<br />

översvämningsskador har ökat på stränder i synnerhet på grund av nya bostadshus.<br />

Därför måste även möjligheten av stora översvämningar tas i beaktande när<br />

regleringstillstånd kontrolleras. Om det i vattendraget genomförs flera enskilda<br />

projekt som i sig själva ökar översvämningsrisken bara litet, kan deras sammanlagda<br />

effekt trots detta vara betydande. Om projektet ökar översvämningsrisker och -<br />

skador, måste man förhålla sig till det mycket kritiskt och projektet måste förändras<br />

för att avlägsna effekten i fråga eller kompenseras med ett annat projekt. Finland har<br />

inte haft en enda verkligt stor, omfattande översvämning på cirka hundra år. Därför<br />

föreligger det en risk att man inte anser det vara nödvändigt att ta översvämningar i<br />

beaktande i regleringsutvecklingen. Förutom vattendragsregleringen bör möjligheten<br />

till stora översvämningar beaktas även i andra projekt såsom konstgjorda sjöar,<br />

invallningar, kanaler, dammar, broar och trummor, vattendragsrestaureringar och<br />

omfattande dikningsprojekt.<br />

Mer än 80 vattenregleringsprojekt antingen pågår för närvarande eller har<br />

färdigställts under det senaste decenniet. Av dessa har cirka två tredjedelar<br />

genomförts på frivillig basis, på cirka en femtedel av projekten har åtminstone delvis<br />

tillämpats förfarandet i enlighet med vattenlagens 8 kap. 10 b § och de övriga har i<br />

det närmaste varit baserade på en förpliktelse som ålagts regleringstillståndsinnehavaren.<br />

Under de senaste tio åren har de mest betydande och<br />

framgångsrika utvecklingsutredningarna om regleringar, även med tanke på<br />

bevarandet av nyttan med högvattenreglering, utförts i Ijo och Ule älvs vattendrag, på<br />

Enareträsket samt på Päijänne och Konnivesi-Ruotsalainen. I slutet av år 2002 fick<br />

man Östra Finlands miljötillståndsverks beslut om en översyn av villkoren för de två<br />

sist regleringsprojekt på basis av tillståndsinnehavarens (Sydöstra Finlands<br />

miljöcentral) frivilliga ansökningar. Besluten har överklagats.<br />

Storöversvämningsarbetsgruppen lät göra en enkät till de regionala miljöcentralers<br />

representanter om sådana eventuella regleringstillstånd som borde ses över i<br />

synnerhet med tanke på skydd mot stora översvämningar. På basis av svaren verkar

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!