SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN

72
9.3 Uppgifter med vilka åtgärdsförslaget genomförs
9.3.1 Förändringsbehoven i vattenlagstiftningen
UPPGIFT 6.1
Vattenlagstiftningen ändras så att det blir lättare att ålägga den som söker
vattenlagsenligt tillstånd för ett projekt att balansera sådana av projektets
verkningar som ökar och försvårar översvämningar. En korttida lagring av
högvatten på avrinningsområdet möjliggörs. Ersättningsgrunder utarbetas för
eventuell vattensjuk mark och den förändring i markanvändningen som detta
orsakar.
De verkningar av enskilda projekt som försvårar översvämningen har ofta
konstaterats vara så ringa och svårt definierbara att man inte har yrkat på åtgärder
som skulle minska sådana verkningar som skärper variationerna i vattenståndet
förutom högvattenregleringsprojekt i Österbotten och Kumo älv, även om detta
skulle vara möjligt också enligt den nuvarande vattenlagens stadganden. Om man i
samma vattendrag genomför flera högvattenregleringsprojekt, kan de tillsammans
öka översvämningsrisken vid flodmynningen med sådana översvämningar som inte
överskrider den dimensioneringsnivå som används i högvattenregleringsprojekt. En
dylik samverkan har inte tagits i beaktande vid bedömningen av enskilda projekt.
Vad områdesbyggandet beträffar finns till exempel i Tysklands och Förenta Staternas
lagstiftning ett krav om att avrinningsområdets lagringskapacitet måste bevaras och
kompenseras till exempel genom att skapa våtmarker. Man kunde tänka sig att
kraven angående områdesbyggande i finländska förhållanden snarare borde höra till
markanvändnings- och bygglagstiftningen.
Enligt storöversvämningsarbetsgruppens bedömning har områdesbyggandets
inverkan på ökningen av avrinningsvolymerna inte en så stor betydelse för stora
översvämningar i Finland att arbetsgruppen skulle anse det vara skäl att göra
motsvarande ändringsförslag i markanvändnings- och bygglagstiftningen. Det är
emellertid skäl att särskilt utreda verkningar och eventuella kompenseringsmedel.
Högvattenregleringsarbeten och dräneringsverksamheten kan tänkas ha betydelse för
stora översvämningar i följande fall:
• I övre loppet har gjorts mycket omfattande högvattenregleringsarbeten, varför
vattenståndet i nedre loppet också vid en vanlig översvämning kan stiga till en
nivå som motsvarar en stor översvämning, och
• dräneringsverksamheten varit mycket omfattande.
I Finland skulle kompensationstänkandet komma i fråga i synnerhet i de vattendrag
som ofta svämmar över och i vilka den ökning av översvämningar som beror på de
ovannämnda åtgärderna kunde förhindras genom att skapa områden som lämpar sig
för kvarhållande av högvatten eller genom att utvidga översvämningsområden till ett
gammalt naturligt översvämningsområde. I nya projekt kunde kompensationsbehovet
beaktas i samband med den behandling av tillstånd som vattenlagen förutsätter.