SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN

markanvändningen hela tiden och de hydrologiska förhållandena i
avrinningsområden har ändrats till följd av årensningar, fördämningar, sjösänkningar,
åker- och skogsdikningar och dränering av myrar.
Under de senaste åren har man börjat fästa allt mera uppmärksamhet vid naturenliga
metoder i högvattenreglering i Finland bland annat genom att skaffa erfarenheter från
internationell praxis. Kompenseringen av de verkningar som ökar översvämningen
har undersökts i Tulvavesien tilapäinen pidättäminen valuma-alueilla som
publicerats av Finlands miljöcentral år 2002 (Rantakokko 2002). I samband med
arbetet gjorde man preliminära beräkningar med vattendragsmodeller om hur
såkallade torra konstgjorda sjöar påverkar översvämningar. Enligt utredningen kan
man till och med betydligt minska översvämningarna med hjälp av torra konstgjorda
sjöar, men det är inte särskilt lätt att bygga dem. Med hjälp av andra åtgärder med
vilka man temporärt kan lagra översvämningsvatten (till exempel genom att
kontrollerat fylla invallade områden, återställa skogsdikningsområden samt reglera
deras avrinningsvolym, lägga dränerade sjöar och sådana områden som tas bort från
torvproduktionen under vatten, använda våtmarker) kan man bromsa upp
översvämningen, minska risken för isproppar samt i viss mån skära ner flödestoppen
beroende på de kvarhållande områdenas läge och möjligheterna att välja tidpunkten
för lagringen. Dessa metoder lämpar sig för mindre vattenområden där det inte finns
många sjöar och där översvämningen stiger ganska snabbt. Sådana vattendrag kunde
vara västkustens flodsystem, andra vattendrags sidogrenar samt mindre bäcksystem
som drabbas av lokala översvämningsproblem. En väsentlig sänkning av
vattenståndet vid översvämningar skulle kräva en omfattande tillämpning av nya
metoder i hela avrinningsområdet.
I utveckling av naturenligt vattenbyggande har högvattenregleringens alternativ och
principer utretts i publikationen Luonnonmukainen vesirakentaminen (Jormola m.fl.
1998). Som principer och metoder för vattendragsplanering framförs bland annat
konservering av översvämningsområden, byggande av högvattenkanaler, flyttning av
vallarna längre bort från fåran, bevarande av översvämningsplan eller byggande av
nya plan i samband med byggandet av nya kanaler samt återställandet av fårornas
slingor.
I vissa mera omfattande vattendragsprojekt har de verkningar som ökar
översvämningen kompenserats. Till exempel en väsentlig del av
högvattenregleringen i Kyro och Lappo älvar är konstgjorda sjöar och det att man
släpper flödesvatten till en del av de invallade områdena om det finns en risk för att
översvämningen orsakar betydande skador för bosättningsområden.
70