SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN

57
praktiska räddningsarbetet på order av den myndighet som avses i räddningslagens
45 §.
Inom ramen för de befogenheter som angetts i vattenlagen kan den regionala
miljöcentralen endast i mycket begränsad omfattning vidta sådana
översvämningsskyddsåtgärder som kan vålla skada för egendom. I allmänhet kan
sådana åtgärder vidtas endast under ledning av den räddningsmyndighet som nämns i
räddningslagens 45 §.
Huvudregeln i arbetsfördelningen mellan den regionala miljöcentralen och
räddningsmyndigheten kan anses vara att räddningsmyndigheten tar hand om
säkerheten och därtill anknuten räddningsverksamhet medan den regionala
räddningscentralen tar hand om den verksamhet som har med vattendraget att göra. I
översvämningsskyddet sköter den regionala miljöcentralen förutom sådan allmän
myndighetsverksamhet som har med vattendraget att göra även expertuppgifterna
och de uppgifter som hör till innehavaren av ett vattenlagsenligt tillstånd. Till
räddningsmyndigheten hör räddningsverksamheten och befolkningsskyddsåtgärder
samt situationens allmänna ledning när flera myndigheter tar del i
räddningsverksamheten. Mellan dessa funktioner förblir uppgifter som utförs lokalt
på fältet och vars utförare och ansvar är oklara.
Ingenstans har man hittills sagt eller tydligt klarlagt hur den regionala
miljöcentralens och räddningsmyndighetens uppgifter borde delas i en
översvämningssituation. I bilaga 12 finns Storöversvämningsarbetsgruppens
rekommendation om ansvarsfördelning som baserar sig på lagstiftningen och
nuvarande praxis. Lagstiftningen är inte klar och entydig om uppgifternas fördelning
mellan den regionala miljöcentralen och räddningsmyndigheten. Skötseln av
uppgifterna kan i varierande grad innehålla ingripande till exempel i
egendomsskyddet och förutsätter därför lagstadgade befogenheter (se punkt 3.2). I
sådana situationer är det vanligen bara räddningsmyndigheten som har befogenheter.
I dag finns det olikheter i den regionala miljöcentralens och räddningsmyndighetens
verksamhet på olika håll i landet och arbetsfördelningen mellan dem är olika. Med
arbetsgruppens rekommendation strävar man efter att förenhetliga praxis på olika
håll i landet, även om det också i fortsättningen kommer att vara möjligt att lokalt
göra annorlunda överenskommelser om hur uppgifterna skall utföras. Syftet med
dryftandet av den regionala miljömyndighetens och räddningsmyndighetens
uppgifter och arbetsfördelning är att säkerställa effektivt översvämningsskydd och
trygga tillräckliga resurser för dessa uppgifter.
Huvudprincipen i ansvarsfrågor kan anses vara att båda myndigheterna (den
regionala miljöcentralen och räddningsmyndigheten) ansvarar för sina egna uppgifter
(bilaga 12). I praktiken, om ansvarsmyndighetens kunnande eller resurser lokalt inte
är tillräckliga för uppgifterna, kan den be om handräckning. Detta ändrar emellertid
inte ansvaret för uppgiften som myndigheten har. När miljöförvaltningens
byggnadsorganisation utvecklas eller de tillgängliga resurserna av annan anledning
minskas, kan det visa sig att miljöförvaltningen inte förmår klara sådana uppgifter
som egentligen inte hör till dess uppgiftsområde och som har ålagts
miljöförvaltningen därför att den har haft en stark byggorganisation till sitt
förfogande i tiden. I en sådan situation blir man tvungen att särskilt utreda
resursfrågor och arbetsfördelningen mellan myndigheter och andra aktörer såsom
fastighetsägare. Det skulle till exempel inte egentligen höra till den regionala