SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN
SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN
53 • användning av pumpanordningar för att hålla konstruktionerna torra • sprängning av is- eller kravisproppar eller avlägsnande av isar med grävmaskin, • byggande av en skyddsvall av jord, • byggande av tillfälliga översvämningsväggar, • tillfälligt höjande av den nuvarande jordvallen, • byggande av öppning i skyddsvall eller vägbank • ledande av vatten till ett annat vattendrag. I Finland har temporära högvattenregleringskonstruktioner mest varit sandsäckar eller vallar som byggts med den jord som finns på platsen. I speciella fall har man tillverkat färdiga element eller reglerbara bjälkar som täpps till med presenning. För att skydda en byggnad har både myndigheter och privatpersoner ibland använt en plastfilm som lindas runt byggnaden och vars fållar har försetts med tyngder av sand. 7.1.2 Översvämningsskyddets och räddningsverksamhetens planer Översvämningsskyddets verksamhetsplaner utarbetas under ledning av vattenmyndigheten. I Finland har sex planer utarbetats: Saimenområdet (1997), Mäntyharjustråten (1999) samt Kymmene älvs (1999), Kumo älvs (1999), Ijo älvs (1989, revidering pågår) och Kemi älvs (1988) vattendrag. I dessa planer har man bland annat bedömt möjligheter att minska översvämningsskador till exempel med undantagstillstånd i enlighet med vattenlagen. Även om man betydligt kan minska skador med hjälp av de regleringsåtgärder som finns i verksamhetsplanerna för översvämningsskydd, orsakar en stor översvämning trots allt omfattande skador. I de räddningsplaner som föreskrivs i räddningslagens 9 § (se punkt 3.2.4) och som baserar sig på skaderiskerna i området har man fäst ganska litet uppmärksamhet vid stora översvämningar. Inte heller verksamhetsutövarna har utarbetat en räddningsplan för stora översvämningar och man har inte förutsatt att de skall göra detta. 7.1.3 Samarbete mellan myndigheter i översvämningsskyddet och räddningsverksamheten Enligt lagen om miljöförvaltningen (55/1995) hör högvattenregleringen och översvämningsskyddet till regionala miljöcentraler. Hos oss har de största skadorna vanligen orsakats av de översvämningar som beror på snösmältningen och ispropparna på våren. I många regionala miljöcentraler har man därför grundat en översvämningsskyddsorganisation och utsett ansvariga personer för olika vattendrag på vårvintern och fört diskussioner med kommunernas räddningsmyndigheter för att förbereda sig för översvämningen. År 2002 var det fyra regionala miljöcentraler som hade en egentlig översvämningsskyddsorganisation. Sju miljöcentraler hade utsett en ansvarig person för översvämningsskydd. Två miljöcentraler hade inte utsett en speciell ansvarig person eller organisation för översvämningsskydd. Fem regionala miljöcentraler berättade att de uppdaterar uppgifterna om sin översvämningsskyddsorganisation och sina ansvariga personer årligen medan sex miljöcentraler meddelade att uppgifterna
uppdateras vid behov. Elva miljöcentraler sänder dessa uppgifter till antingen alarmcentralen, länsstyrelsen, kommunerna eller räddningsmyndigheterna I en översvämningssituation bildas räddningsmyndigheternas organisation enligt räddningsväsendets praxis i normala förhållanden. Enligt den nya räddningslagens 4 § bestäms räddningsledaren i princip på grund av var olyckan inträffat. Räddningsledaren är i allmänhet en heltidsanställd tjänsteinnehavare i befälet (en heltidsanställd brandmästare eller motsvarande). Om myndigheter från flera olika verksamhetsområden deltar i räddningsverksamheten, är räddningsledaren i den situationen allmän ledare enligt räddningslagens 4 §. Då måste de andra myndigheterna som deltar i räddningsverksamheten lyda räddningsmyndighetens order som syftar till att organisera och säkerställa räddningsverksamheten på ett ändamålsenligt sätt och för att koordinera åtgärderna. Räddningsmyndighetens ansvar för den allmänna ledningen begränsar emellertid inte lagstadgade ansvar hos andra myndigheter som deltar i räddningsverksamheten. I den här situationen är andra myndigheter skyldiga att delta i räddningsverksamhet och befolkningsskydd vid sidan om räddningsmyndigheterna i enlighet med vad som föreskrivits om deras uppgifter i författningar för enskilda verksamhetsområden eller i annan lagstiftning. Detta gäller bland annat de regionala miljöcentralerna. Till sin hjälp kan räddningsverksamhetens ledare bilda en ledningsgrupp som består av representanter för myndigheter, inrättningar och enheter som frivilligt deltar i räddningsverksamheten. Räddningsledaren kan även tillkalla experter. Det är skäl att på förhand planera hur ledningsgruppen skall samlas och vem som skall ingå i den. I detta avseendet förblir situationen densamma också när den nya räddningslagen träder i kraft år 2004. Enligt lagstiftningen flyttas huvudansvaret till räddningsmyndigheten när det är frågan om en uppgift enligt räddningslagens 1 §. När det gäller att avgöra när räddningsverksamheten skall startas i en översvämningssituation, kan ett kriterium anses vara det att verksamheten skall startas då ett människoliv är i fara (samma kriterium har till exempel använts när man definierat skillnaden mellan P-dammar och N-dammar i dammsäkerhetslagen) eller om en ansenlig mängd egendom (till exempel boskap) är i fara. Man måste komma ihåg att i översvämningssituationens utvecklingsskede, i förhandsåtgärder och i utförandet av de praktiska översvämningsskyddsåtgärderna är det den sakkunniga myndigheten, d.v.s. den regionala miljöcentralen, som innehar nyckelpositionen, varför en översvämningssituation alltid förutsätter ett friktionsfritt samarbete mellan de olika myndigheterna. I praktiken håller den regionala miljöcentralen räddningsmyndigheten à jour angående situationen redan i det skede då man sköter den börjande översvämningssituationen. När översvämningssituationen blir värre, intensifieras samarbetet vid behov. Räddningsmyndigheten fastställer den tidpunkt då översvämningsskyddet ändras till räddningsverksamhet. Om översvämningen utvidgas och hotar flera verksamhetsområden inom kommunen, är det frågan om en speciell situation under normala förhållanden. Myndigheternas organisation baserar sig på organisationen under normala förhållanden och den borde fungera också om situationen eskalerar. Verksamheten måste vara planerad så att den fungerar också i undantagsförhållanden (ett exempel på räddningsmyndighetens organisation vid en stor översvämning finns i bilaga 9). För att räddningsverksamheten skall vara snabb och effektiv, gäller det att först organisera 54
- Page 7 and 8: 11.4 ÖVERSVÄMNINGSSKYDDETS OCH R
- Page 9 and 10: Risknivå Med risknivå avses den
- Page 11 and 12: 6 även förebyggandet av kravispro
- Page 13 and 14: orsaka skador på sammanlagt cirka
- Page 15 and 16: åtgärderna och uppskattat hur sto
- Page 17 and 18: högvattenregleringsmetoder i vilka
- Page 19 and 20: dammarna, kan följderna vara likad
- Page 21 and 22: senaste åren har högvattenregleri
- Page 23 and 24: intresse (vattenlag 2 kap. 31 §).
- Page 25 and 26: också den nya räddningslagen har
- Page 27 and 28: Om räddningsmyndigheternas befogen
- Page 29 and 30: att målområdets kommande utveckli
- Page 31 and 32: 4. Översvämningsskyddet och rädd
- Page 33 and 34: översvämningsskador som störtreg
- Page 35 and 36: Allmänna översvämningskartor På
- Page 37 and 38: I bilaga 2 har föreslagits metoder
- Page 39 and 40: uppnås. På basis av generalplaner
- Page 41 and 42: 5.2 Målsättning och åtgärdsför
- Page 43 and 44: områden måste tas i bostadsbruk e
- Page 45 and 46: tillståndsbestämmelser kan ge än
- Page 47 and 48: skador som orsakats de byggnader so
- Page 49 and 50: program eller en plan för datainsa
- Page 51 and 52: dammarnas efterkontroller samt uppd
- Page 53 and 54: översvämningssituationer och om d
- Page 55 and 56: säkerställa att konstruktionerna
- Page 57: 6.3.5 Dammarnas säkerhetsplaner Up
- Page 61 and 62: 56 7.3 Uppgifter med vilka åtgärd
- Page 63 and 64: miljöcentralens uppgifter att ta b
- Page 65 and 66: 7.3.4 Tillfälliga högvattenregler
- Page 67 and 68: 8 Utnyttjande av den nyaste teknike
- Page 69 and 70: också i bruk nya ledningsmetoder s
- Page 71 and 72: sex timmars fördröjning. Denna f
- Page 73 and 74: or i ett område med översvämning
- Page 75 and 76: markanvändningen hela tiden och de
- Page 77 and 78: 72 9.3 Uppgifter med vilka åtgärd
- Page 79 and 80: ehandlingen av tillståndsansöknin
- Page 81 and 82: miljöcentral. I dammsäkerhetsuppg
- Page 83 and 84: lönebaserade sysselsättningsuppgi
- Page 85 and 86: högvattenreglerings-, översvämni
- Page 87 and 88: 10.4.2 Uppföljningen av åtgärdsf
- Page 89 and 90: temporära högvattenregleringskons
- Page 91 and 92: 11.6 Vattenbyggnad, reglering och
- Page 93 and 94: Målsättning: De skador som övers
- Page 95 and 96: område som översvämmas i medelta
- Page 97 and 98: 92 Ansvar: vattenbyggnadskonstrukti
- Page 99 and 100: Ansvar: inrikesministeriet, jord- o
- Page 101 and 102: 96 − arbetstid inom tjänsten und
- Page 103 and 104: 98 Ansvar: vederbörande ministerie
- Page 105 and 106: 100 Rantakokko, K. (toim.) 2002. Tu
- Page 107 and 108: 102 • Tätorter i mindre kommuner
53<br />
• användning av pumpanordningar för att hålla konstruktionerna torra<br />
• sprängning av is- eller kravisproppar eller avlägsnande av isar med<br />
grävmaskin,<br />
• byggande av en skyddsvall av jord,<br />
• byggande av tillfälliga översvämningsväggar,<br />
• tillfälligt höjande av den nuvarande jordvallen,<br />
• byggande av öppning i skyddsvall eller vägbank<br />
• ledande av vatten till ett annat vattendrag.<br />
I Finland har temporära högvattenregleringskonstruktioner mest varit sandsäckar<br />
eller vallar som byggts med den jord som finns på platsen. I speciella fall har man<br />
tillverkat färdiga element eller reglerbara bjälkar som täpps till med presenning. För<br />
att skydda en byggnad har både myndigheter och privatpersoner ibland använt en<br />
plastfilm som lindas runt byggnaden och vars fållar har försetts med tyngder av sand.<br />
7.1.2 Översvämningsskyddets och räddningsverksamhetens planer<br />
Översvämningsskyddets verksamhetsplaner utarbetas under ledning av<br />
vattenmyndigheten. I Finland har sex planer utarbetats: Saimenområdet (1997),<br />
Mäntyharjustråten (1999) samt Kymmene älvs (1999), Kumo älvs (1999), Ijo älvs<br />
(1989, revidering pågår) och Kemi älvs (1988) vattendrag. I dessa planer har man<br />
bland annat bedömt möjligheter att minska översvämningsskador till exempel med<br />
undantagstillstånd i enlighet med vattenlagen. Även om man betydligt kan minska<br />
skador med hjälp av de regleringsåtgärder som finns i verksamhetsplanerna för<br />
översvämningsskydd, orsakar en stor översvämning trots allt omfattande skador.<br />
I de räddningsplaner som föreskrivs i räddningslagens 9 § (se punkt 3.2.4) och som<br />
baserar sig på skaderiskerna i området har man fäst ganska litet uppmärksamhet vid<br />
stora översvämningar. Inte heller verksamhetsutövarna har utarbetat en<br />
räddningsplan för stora översvämningar och man har inte förutsatt att de skall göra<br />
detta.<br />
7.1.3 Samarbete mellan myndigheter i översvämningsskyddet och<br />
räddningsverksamheten<br />
Enligt lagen om miljöförvaltningen (55/1995) hör högvattenregleringen och<br />
översvämningsskyddet till regionala miljöcentraler. Hos oss har de största skadorna<br />
vanligen orsakats av de översvämningar som beror på snösmältningen och<br />
ispropparna på våren. I många regionala miljöcentraler har man därför grundat en<br />
översvämningsskyddsorganisation och utsett ansvariga personer för olika vattendrag<br />
på vårvintern och fört diskussioner med kommunernas räddningsmyndigheter för att<br />
förbereda sig för översvämningen.<br />
År 2002 var det fyra regionala miljöcentraler som hade en egentlig översvämningsskyddsorganisation.<br />
Sju miljöcentraler hade utsett en ansvarig person för<br />
översvämningsskydd. Två miljöcentraler hade inte utsett en speciell ansvarig person<br />
eller organisation för översvämningsskydd. Fem regionala miljöcentraler berättade<br />
att de uppdaterar uppgifterna om sin översvämningsskyddsorganisation och sina<br />
ansvariga personer årligen medan sex miljöcentraler meddelade att uppgifterna
Change language