SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN

47
sådana att de inte väsentligt utökar de nedre översvämningsskadorna även om de går
sönder.
Om en stor översvämning leder till att en damm rasar, kan de skador som detta
orsakar vara omfattande. I synnerhet om raset sker vid en lång älvsträckas övre del
och älven inte har några sjöbassänger som dämpar strömningen, kan skadan sträcka
sig mycket långt. I samband med så kallade P-dammars säkerhetsutredningar har
samlats in uppgifter om vissa dammbrotts ekonomiska verkningar. Skadorna från
raset av Kyrkösjärvis och Hirvijärvis dammar skulle sammanlagt uppgå till ca 270
miljoner euro (cirka 2 900 byggnader samt broar, vägar, järnvägar, vattenförsörjning
och avfallsvattenhantering). Raset av Hautaperäs, Uljuas och Haapajärvis (i
Brahestad) dammar skulle orsaka skador för sammanlagt ca 1 100 byggnader samt
otaliga vägar och broar. Dessa totalskadors värde har emellertid inte beräknats. Det
har beräknats att om det inte fanns dammbrott skulle skadorna vid översvämningar
som återkommer en gång på 250 år vara bara en liten del av de ovannämnda
skadebedömningarna, ty majoriteten av skadorna skulle uppstå till följd av
dammbrott.
I synnerhet för stora översvämningars del förutsätter förbättrandet av
vattenbyggnadskonstruktionernas funktionsduglighet och säkerhet utredande av
viktiga vattenbyggnadskonstruktioner och vid behov myndighetens åtgärder.
Konstruktionernas ombyggnads- och underhållsbehov måste uppskattas och de
behövliga åtgärdernas angelägenhet, tidtabell och resursbehov måste bedömas i de
åtgärdsprogram som skall utarbetas.
6.3 Uppgifter med vilka åtgärdsförslaget genomförs
6.3.1 Kartläggning av vattenbyggnadskonstruktionerna och deras
kondition
UPPGIFT 3.1
De med tanke på stora översvämningar viktiga vattenbyggnadskonstruktionerna
och deras skick kartläggs. Konstruktionernas underhålls-
och ombyggnadsbehov och åtgärdernas angelägenhet bedöms.
I fråga om andra dammar än dem som omfattas av dammsäkerhetslagen har de
regionala miljöcentralerna endast kunnat övervaka vattenbyggnadskonstruktionernas
skick och tillståndsvillkorens iakttagande från fall till fall med stöd av vattenlagen.
Det har inte funnits möjligheter till en systematisk övervakning som tidvis gäller alla
konstruktioner.
De regionala miljöcentralerna har inte tillräckligt med information om sitt områdes
vattenbyggnadskonstruktioner och deras skick med undantag av statens egna
konstruktioner. En allmän uppfattning är att i synnerhet många små konstruktioner är
i dåligt skick och riskerna för skador och ras är stora speciellt vid stora
översvämningar. Vissa av dessa konstruktioner är också så att säga herrelösa, d.v.s.
man vet inte vem som äger dem. I projekt i vilka tillståndsinnehavaren är till exempel
ett regleringsbolag är det svårt att finna medel och expertis för konstruktionernas
underhåll. Trots detta borde man veta hur dessa konstruktioner beter sig i