SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN

45
för Västra Finlands och Norra Österbottens miljöcentraler. Tidigare har man
uppskattat att det anslag som behövs för konstruktionernas underhåll årligen är cirka
2,2 miljoner euro av vilket 57 % går till konstruktionernas grundrenoveringar
(moment 30.51.77) och 43 % till det årliga underhållet (moment 30.51.22). Statens
byggnadsförmögenhet ökar i samma takt som statens egna vattendragsarbeten blir
färdiga. Färdigställandet av Kyro älvs ekonomiplan för vattendrag orsakar ett
märkbart tilläggsbehov av underhållsanslag under de närmaste åren. Ombyggnaderna
riktar sig till statens egna vattenbyggnadskonstruktioner och är sålunda statens egna
investeringar. Statens förpliktelser bestäms enligt vederbörande vattenlagsenliga
besluts tillståndsvillkor. Ur ägarens synvinkel är utgångspunkten för ombyggnads-
och underhållsarbetena emellertid optimering av underhållskostnader.
Den sammanlagda maskineffekten i Finlands vattenkraftverk är cirka 2 900 MW.
Anläggningarna har varit i bruk i medeltal cirka 40 år. Enligt den utredning om
vattenkraftens byggnadskostnader som elproducenternas samarbetsdelegation utförde
år 1979 är ett vattenkraftverks genomsnittliga totalkostnader 4 000–5 000 mk/kW,
eller på den nuvarande prisnivån cirka 2200 €/kW. Maskinstationsbyggnadens,
maskinbeståndens och elmaterielens andel av kostnaderna är cirka 45 % och
dammarnas, kanalernas och andra tappningskonstruktioners andel cirka 35 %. Det
övriga består av så kallade byggherrens kostnader. Enligt förmögenhetsskattelagen
bestäms värdet på en byggnad som hör till ett vattenkraftverk, en damm, en bassäng
och annan konstruktion genom att använda en årlig avskrivning på 1 %. Med denna
procentuella andel skulle nuvärdet på de vattenkraftverk som byggts i Finland vara i
medeltal cirka 60 % av deras återanskaffningsvärde, d.v.s. sammanlagt nästan 4
miljarder euro. Dammarnas, vallarnas, kanalernas och andra
tappningskonstruktioners andel av totalvärdet är cirka 1,7 miljarder euro och
maskinstationkonstruktionernas och maskinbeståndets andel cirka 2,1 miljarder euro,
när byggherrens kostnadsandel delas mellan andelssummorna. Denna uppskattning är
dock närmast riktgivande och beskriver storleksklassen.
6.1.3 Vatten- och dammsäkerhetsmyndighetens verksamhet
I vattenlagen och de tillstånd som getts med stöd av den har man ålagt
tillståndsinnehavaren förpliktelser att underhålla konstruktionerna. Enligt
vattenlagens 21 kap. 1 § bör de regionala miljöcentralerna övervaka att de
föreskrifter och bestämmelser som meddelats med stöd av vattenlagen uppföljs.
Denna tillsyn gäller alla tillståndspliktiga vattenbyggnadskonstruktioner. De med
tanke på översvämningar mest betydande vattenbyggnadskonstruktionerna är
dammar, översvämningsvallar, konstgjorda sjöar jämte kanaler för tappning och
tömning och andra anordningar, vattenkraftverk och broar. Innehavaren av ett
vattenlagenligt tillstånd måste hålla konstruktionerna i ett tillståndsenligt skick. Ifall
underhållet försummas, har den regionala miljöcentralen som tillsynsmyndighet rätt
och skyldighet att skrida till åtgärder för att rätta till situationen.
Förutom vattenlagens bestämmelser omfattas de över tre meter höga dammarna även
av dammsäkerhetslagen. Tillsynen över efterlevnaden av dammsäkerhetslagen
ansvarar de regionala miljöcentralerna för med undantag av räddningsväsendet. I
miljöcentralerna är dammsäkerhetsmyndighetens uppgifter verkställandet av
dammarnas ibruktagningskontroller (nya dammar och betydande ändringar),
deltagande i återkommande kontroller av gamla dammar, godkännande av
dammarnas säkerhetsövervakningsprogram, kontroll av dammarnas klassificering,