SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN

skador som orsakats de byggnader som byggts efter det att ändringen trätt i kraft
samt deras nödvändiga lösöre skall ersättas endast de skador som orsakas av en
översvämning som återkommer i medeltal en gång på hundra år eller mera sällan.
Ändringen borde även gälla nya fritidsbostäder samt alla sådana nya
hushållsbyggnader som bastu och garage som kan lida betydande
översvämningsskador. Ersättningsgrunderna för de byggnader och konstruktioner
som finns i översvämningsområden sedan gammalt borde följa samma praxis som
tillämpas med stöd av den nuvarande lagen. För de byggnaders del som byggts efter
början av år 2000 måste man dessutom överväga om ett villkor för ersättandet av
översvämningsskador kunde vara det att byggnaden inte har placerats för lågt ner på
ett strandområde i strid med en regional miljöcentrals dokumenterade ståndpunkt.
För andra skadetypers del föreslår Storöversvämningsarbetsgruppen inte ändringar
till nuvarande praxis angående definitionen av en exceptionell översvämning och
utbetalandet av ersättningar.
42
5.3.4 Rekommendationer om de lägsta bygghöjderna
UPPGIFT 2.4
Rekommendationer om de lägsta bygghöjderna utarbetas för de med tanke på
översvämningsskador viktigaste vattendragsobjekten. För andra vattendrag
utarbetas rekommendationer vid behov enligt hur stora användningsbehov
som riktas mot deras strandområden.
Markanvändnings- och bygglagen som trädde i kraft i början av år 2000 har
förbättrat beaktandet av översvämningsfaran i byggandet. Man är emellertid inte
nödvändigtvis alltid medveten om faran för översvämning i kommuner, och den
praxis som baserar sig på begäran om utlåtande från fall till fall är således inte helt
sammanhängande. Av denna orsak borde man utarbeta en rekommendation om de
lägsta bygghöjderna för de viktigaste vattendragssträckorna i vilka det ofta
förekommer översvämningar och mot vilkas stränder det riktas byggnadstryck.
Bygghöjderna måste basera sig på det bestämningssätt som framlagts i publikationen
Ylimmät vedenkorkeudet ja sortumariskit ranta-alueille rakennettaessa
(Ympäristöopas 52, Ollila 1999). Sålunda anges i rekommendationerna vattenståndet
vid en översvämning som återkommer i medeltal en gång på hundra år. I detta
vattenstånd har dessutom beaktats böljegången och det motsvarar den definition av
översvämningsfara, som man föreslår att skall inkluderas i markanvändnings- och
byggnadslagstiftningen samt den skyddsnivå som man försöker uppnå med
åtgärderna i de generalplaner som föreslås i Storöversvämningsarbetsgruppens
åtgärdsförslag 1. Vid havsstranden används en återkomstintervall på 200 år i dessa
rekommendationer. Under de senaste åren har regionala miljöcentraler redan gett
sådana rekommendationer. Man måste målmedvetet fortsätta att ge dem och de måste
meddelas kommunerna till kännedom.
Med den lägsta acceptabla bygghöjden med tanke på översvämningar avser
rekommendationerna den högsta nivå dit vatten kan stiga utan att det skadar
konstruktionerna. Förutom höjden på de konstruktioner som kan skadas måste man
beakta att översvämningsvatten kan via avloppen stiga till byggnaden även vid en
översvämning som är mindre än risknivån.