SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN

27
om de mest betydande skadeobjekten i prioriteringsordning på miljöcentralens
område. De mest betydande skadeobjekten har räknats upp i bilaga 1.
För bebyggelsens del har Storöversvämningsarbetsgruppen granskat en översvämning
vars återkomstintervall är i medeltal hundra år. De skador som en dylik översvämning
orsakar drabbar samma områden som konstaterats vara skadeobjekt i Utredningen om
storöversvämningar, skadorna är bara mindre. Som exempel kan nämnas att i Västra
Finlands miljöcentrals område skulle en översvämning vars återkomstintervall är större
än 20 år men högst 100 år orsaka skador i åtminstone nio tätorters områden: Himango
centrum, Ilmola centrum, Lappo centrum, Jalasjärvi centrum, Merikarts tätort i Lillkyro,
Storkyro centrum, Vindala centrum, Laihela centrum och Nedervetils tätort i Kronoby.
Den sistnämnda tätorten hotas även av isproppar.
Inom Norra Österbottens miljöcentrals område skulle en motsvarande översvämning
orsaka skador i sex tätorters områden. En del av Alavieska och Nivala centrum hotas
av isproppar som bekämpas årligen med issågningar. Pyhäjokis, Storsjöns, Kiminges
och Pudasjärvis kommuncentra skulle drabbas av översvämningsskador även utan
isproppar. Enskilda boningshus och fritidsbostäder finns i Norra Österbottens
skadeområden enligt följande: i Kala- och Vääräjokis älvdal 40–50 boningshus samt
i Pyhäjokis och Siikajokis älvdal, på det såkallade Plattlandet, vid Ule älvs, Kiminge
älvs och Ijo älvs grenar och i Oijärvi tätort sammanlagt 100–150 byggnader.
Dessutom finns det bakom agrikulturella högvattenregleringsdammar enskilda hus
och husgrupper som skulle orsakas skador vid översvämningar som återkommer en
gång på hundra år. I Himango kommun i Mellersta Österbotten finns et invallat
område som administreras av regleringsbolaget för Lestijokis nedre del. Där har man
effektiverat högvattenregleringen under 1980-talet för att skydda åkrarna mot sådana
översvämningar som återkommer i medeltal en gång på 30 år. Det invallade området
är beläget så nära tätorten att man har planlagt och byggt även boningshus på det.
Under ett betydande översvämningshot finns där boningshus på cirka 10 000
våningskvadratmeter omfattande byggnadsplanområdet och några enskilda hus och
husgrupper, sammanlagt åtminstone 7 radhus och 20 egnahemshus.
Även Kyro älv och Lappo älv är sådana lantbruksinvallningar där det finns
boningshus och dit högvatten ändå måste släppas ut enligt tillståndsbeslut, om
översvämningen är mera sällsynt än en översvämning som förekommer i medeltal en
gång på 20 år. I dessa områden finns enskilda hus och husgrupper: på Kyro älvs
område sammanlagt 50–60 och vid Lappo älv cirka 15. Boendet i sådana områden
medför betydande nackdelar, fara och osäkerhet.
I och med att den stadslika bebyggelsen ökar växer andelen belagda ytor som inte
släpper igenom vatten. Den ökade ogenomträngliga arealen tillsammans med sådana
tekniska konstruktioner som trappar upp avrinningen, såsom diken och
regnvattenavlopp, ökar ytavrinningen och påskyndar vattnets strömning. På byggda
och belagda områden är ytavrinningens mängd och vattenföringstoppar sålunda
större än annanstans i förhållande till avrinningsområdets storlek. Ett störtregn som
inträffar i ett stadsområde kan orsaka flödande både i bäckar och diken och på
gatorna efter det att regnvattenavloppens kapacitet överstigits. I städer kan även
byggnadsprojekt, ändrandet av genomträngliga ytor till sådana som släpper vatten
igenom dåligt eller inte alls och torrläggning av områden ha kunnat bidra till att
flodbädden i stadsområden svämmar över oftare än förut. För att utreda de