SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN

intresse (vattenlag 2 kap. 31 §). Den allmänna övervakningen av de bestämmelser
som utfärdats med stöd av vattenlagen ansvarar de regionala miljöcentralerna för
(vattenlag 21 kap.1 §).
I den nuvarande vattenlagen finns det inga förpliktande bestämmelser om
kompenserandet av sådana verkningar av vattendragsprojekt som ökar
översvämningar och skärper deras variationer. I vattenlagens 2 kap. 3 § har det
visserligen konstaterats bland annat att byggandet skall, såframt dess ändamål utan
oskälig stegring av kostnaderna i förhållande till företagets totalkostnader och den
skada som åstadkommes, utföras så, att ägare av stranden eller vattenområdet av
företaget ej förorsakas skada, men eller annan förlust av förmån, som kan undvikas.
Man måste lägga märke till att enligt vattenlagens 1 kap. 15 § och 2 kap. 1 § anses
som byggande även sådant byggande på marken, varav kan förorsakas ändring i
vattnets lopp eller i vattenståndet i vattendrag. Således kan den ifrågavarande
författningen även ses röra till exempel vägbyggnad.
I vattenlagen har torrläggning av mark traditionellt setts som en fundamental
rättighet. Enligt vattenlagens 6 kap. 1 § skall dikning utföras och diket underhållas
så, att ej annans område blir vattendränkt eller eljest orsakas skada. Om enligt
vattenlagens 11 kap. 13 § skada, men eller annan förlust av förmån kan genom
särskilda anordningar eller åtgärder förebyggas eller minskas och om kostnaderna för
dem inte oskäligt överstiger beloppet av den penningersättning, som borde utgå för
skadan, skall den ersättningsskyldige, där det finnes skäligt, åläggas att i stället för
penningersättning på sin bekostnad utföra sagda anordningar och vidtaga övriga
åtgärder för förebyggande av skadan. Dessa bestämmelser skulle det vara möjligt att
tillämpa när man ålägger den tillståndssökande att kompensera de verkningar som
ökar översvämningar och variationer.
Stadgandena om byggande i vattendrag i vattenlagens 2 kapitel är relativt strikta när
det gäller genomförandet av projekt för kortvarig lagring av översvämningsvatten.
Det kan vara fråga om att vattnet under flödestopp styrs till sådana delar av
avrinningsområdet som tar bara lindrig skada, t.ex. ängar, skogsområden eller myrar,
genom att bygga en liten damm med en naturlig tröskel eller ett trummrör. Med ett
avtal mellan parterna är det möjligt att skapa en våtmark som minskar
dikningskostnader och främjar miljöskydd (vattenlagen 6:3.3).
Från och med 1.8.1994 ändrades vattenlagen sålunda att tillståndsvillkoren för
vattendragets reglering kan under vissa förutsättningar ses över för att minska
betydande skador för vattenmiljön och dess användning. Om detta stadgades i
vattenlagens 8 kap. 10 b §. Först skall den vederbörande regionala miljöcentralen i
samarbete med olika parter utreda om det är möjligt att frivilligt minska regleringens
skadliga verkningar. Om skadorna kan minskas tillräckligt så som planerats i
utredningsarbetet utan att avvika från gällande tillståndsbestämmelser, är det inte
nödvändigt att behandla saken i miljötillståndsverket. Å andra sidan, om
utredningsarbetet visar att det inte finns möjlighet till utvecklande av frivillig
reglering och tillräcklig minskning av skadliga verkningar, kan ärendet under vissa
förutsättningar föras inför miljötillståndsverket, då den regionala miljöcentralen,
fiskerihushållningsmyndigheten eller kommunen kan vid behov söka om översyn av
tillståndsvillkoren eller utfärdande av nya bestämmelser. Dessa bestämmelser rör i
tillämpliga delar även vattendragets alla byggnads- och
18