SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN

dammarna, kan följderna vara likadana som vid floden Tisza år 2001 då farliga
kemikalier hamnade i översvämningsvattnet och orsakade omfattande skador. Till
exempel i Nederländerna har man konstaterat att bara hälften av
högvattenregleringsdammarna är i ett klart acceptabelt skick och åtminstone 15 %
(cirka 500 km) behöver renovering. I Nederländerna har man uppskattat att
renoveringsarbetet kommer att räcka över 10 år och kosta över 4 miljarder euro.
I Mellaneuropa anses det vara ett viktigt sätt att minska översvämningsskador genom
att bryta den cirkel där ny bosättning hela tiden placerar sig bakom
översvämningsdammarna, vilket ökar behovet av att stärka och höja dammarna. De
höjda dammarna ökar i sin tur trygghetskänslan och därigenom bebyggelsen bakom
dammarna. Kartläggningen av översvämningsriskområdena anses vara mycket
viktigt i EU-länderna. Översvämningskartorna erbjuder en databas över
riskområdenas placering och riskernas orsaker och fungerar sålunda som hjälpmedel
i planeringen av markanvändningen och räddningsverksamheten. I många länder har
man upptäckt att man borde kunna producera mera information om översvämningar
och översvämningsområden för beslutsfattarna, speciellt dem som är ansvariga för
markanvändningen i översvämningsområdena. Till dem som bor i
översvämningsriskområden borde aktivt informeras om översvämningsrisken, och då
är översvämningskartorna och den beredskapsinformation som distribueras med dem
av väsentlig vikt så att det inte uppstår panik. Informationen om översvämningar ses i
EU-länderna allmänt som sådan miljöinformation som omfattas av bland annat det i
Århusdeklarationen protokollförda offentlighetskravet (Konvention om tillgång till
information, allmänhetens deltagande och möjlighet till rättslig prövning avseende
miljöfrågor, Århus 25.6.1998; som undertecknare 39 stater och Europeiska
gemenskapen).
Återställandet av översvämningsområden håller på att öka sin popularitet i många
länder. Förutom högvattenregleringen har projekten även en verkning som ökar
naturens mångfald, d.v.s. det är frågan om en viss slags "win-win”-situation. Till
dylika projekt får man finansiering speciellt därför att de har mål som är förknippade
med högvattenreglering, medan det är svårt att hitta finansiering för rena
återställelseprojekt även i Mellaneuropa. Å andra sidan går det ofta inte att hitta
betalare för denna nya slags högvattenreglering så lätt som för traditionella
högvattenregleringsprojekt vilka ofta har genomförts med statens finansiering.
Återställandet av översvämningsområden är mindre populärt också därför att den
traditionella högvattenregleringen möjliggör en intensivare markanvändning. Även
om återställandet av översvämningsområden och kvarhållandet av
översvämningsvattnen på avrinningsområdena har setts på många ställen i Europa
som ett viktigt sätt med vilket man kan komma bättre överens med en översvämning,
betonas det även på EU-nivån att det inte finns bara en rätt lösning i minskning av
översvämningsskador och att det behövs även mera tekniska
högvattenregleringsmetoder.
I oktober 2002 tog EU:s miljöministerråd ett initiativ om att en hållbar
översvämningsskyddsstrategi skall utarbetas för EU. EU:s kommission och
medlemsländernas vattendirektörer fick arbetet i uppdrag. I EU:s medlemsländer och
anslutarländer samlas år 2003 de bästa tillvägagångssätten i prognostisering av
översvämningar, i högvattenreglering, översvämningsskydd och verksamhet som
minskar översvämningar. I arbetet stöder man sig kraftigt på ECE:s
rekommendationer som nämns i punkt 2.2. I samma sammanhang görs en utredning
14