SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN

1 Inledning
7
En översvämning är ett naturligt fenomen som beror på väderleks- och
vattendragsförhållanden. Den är till skada bara om människan inte tar den i
beaktande i sin egen verksamhet. När man blir medveten om översvämningsrisken i
tid, får man många möjligheter att minska de skador som översvämningarna orsakar.
Avrinningsområdets topografi och markanvändning samt områden som ökar eller
hindrar översvämningar inverkar på en hurudan översvämningsfara ett visst
väderfenomen orsakar. På översvämningens tillkomst inverkar dessutom själva
vattendraget och de tekniska lösningar som gjorts i den. Översvämningsskadorna kan
minskas betydligt genom att planera markanvändningen förståndigt och styra
byggandet bort från översvämningsområdena. Detta är vanligen den bästa och
förmånligaste metoden att minska översvämningsskador. Kostnaderna blir större, om
byggnader eller aktiviteter som placerats eller kommer att placeras på
översvämningsområdet måste skyddas mot översvämningar, eller om man måste
reparera översvämningsskador som oskyddade byggnader fått. Även i själva
översvämningssituationen påverkar samarbetet mellan organisationerna och
människornas beteende översvämningsskadornas storlek på ett avgörande sätt.
Snösmältningsöversvämningar förekommer överallt i vårt land varje år i april-juni.
Speciellt i Österbotten och i Norra Finland kan de också orsaka skador, även om de
inte skulle vara så värst exceptionella. På syd- och västkustens flodområden med få
sjöar kan även häftiga regn orsaka en plötslig höjning i vattenstånden. I Insjö-Finland
är höga vattenstånd vanligen en följd av flera våta år i sträck. Förutom dessa kan
häftiga åskregn orsaka små översvämningar överallt i landet. Om ett sådant regn
inträffar i en tätort där det finns stora ytor som är ogenomträngliga för vatten, till
exempel asfalt, kan regnvattnet orsaka betydande skador när det tränger sig t.ex. in i
husens källare. I Södra och Västra Finlands älvar förekommer dessutom
kravisöversvämningar på hösten. Å andra sidan kan isproppar plötsligt orsaka stora
skador på våren närmast i Västra och Norra Finland.
Med storöversvämning avses en översvämning som är större än vanligt, och i olika
sammanhang får den olika innehåll. Ofta avses med den en sådan översvämning som
överskrider den dimensioneringsnivå som används i högvattenregleringsarbeten i
området i fråga. En verkligt sällsynt och till sina verkningar omfattande
översvämning har inte skett i Finland sedan den så kallade Menedarens
översvämning år 1899. Återkomstintervallen för den översvämning som då uppstod
bland annat i Vuoksens, Kymmene älvs och Kumo älvs vattendrag har uppskattats
vara minst 250 år. Lokalt kan bland annat isproppar ha höjt vattenståndet betydligt
högre än en översvämning som återkommer en gång på 250 år. Storöversvämning är
som begrepp litet diffus, och därför har man försökt undvika att använda
benämningen i denna rapport.
Efter årets 1899 stora översvämning har allt flera bostadshus, industrianläggningar
och andra objekt som skadas vid översvämningar byggts i närheten av vattendrag. I
samband med Suurtulvaselvitys (Utredning om storöversvämningar) (Ollila m.fl.
2000) kartlades de skador som en stor översvämning som inträffar en gång på 250 år
orsakar. En dylik översvämning som förekommer samtidigt över allt i landet bedömdes