SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN

BILAGA 2
104
UTARBETANDE AV EN DETALJERAD ÖVERSVÄMNINGS-
KARTA SOM BASERAR SIG PÅ HÖJDMODELL
Definierandet av högvattenståndet i sjöarnas strandområden sker med frekvensanalys
på basis av observationer eller med hjälp av en numerisk vattendragsmodell. Det är
enklare att producera kartor i sjöarnas strandområden än i flodsystemen, eftersom
vattenytan är på samma nivå eller nästan på samma nivå i hela
översvämningsområdet. I flodsystemen måste man först definiera vattenföringen till
exempel med hjälp av en frekvensanalys eller vattendragsmodell och efter detta
måste man definiera vattenståndet med en strömningsmodell i olika delar av
översvämningsområdet.
För översvämningskartläggning behövs en höjdmodell för det undersökta området
som beskriver det undersökta områdets topografi med tillräcklig exakthet. För
utarbetandet av exakta höjdmodeller kan man samla uppgifter på många olika sätt.
Med fotogrammetri utarbetas höjdmodellen genom att tolka flygfotografier och med
hjälp av höjdpunkter i terrängen. Nuförtiden används även så kallad digital
fotogrammetri där tolkningen av flygfotografierna sker automatiskt. Samma
precision som med fotogrammetri kan man även uppnå med lasersvepning. Enligt
norska erfarenheter är producerandet av precisa höjdmodeller det dyraste enskilda
arbetsskedet i översvämningskartläggningen. Tillräckligt precisa höjdmodeller finns
dock redan för vissa områden som är i behov av en översvämningskartläggning.
Eftersom det är sannolikt att producerandet av precisa höjdmodeller blir billigare
inom den närmaste framtiden, måste översvämningskartläggningar påbörjas i
områden för vilka det redan finns tillräckligt precisa höjdmodeller.
I översvämningskartläggning i flodsystemen används antingen endimensionella eller
tvådimensionella strömningsmodeller för kalkyleringen av vattenståndet. De
endimensionella modellerna är lättare att använda, men med tvådimensionella
modeller uppnår man ett bättre kalkylresultat om det finns många separata
strömningsleder i översvämningsområdet.
I finländska förhållanden måste man i översvämningskartläggningen inkludera även
sådana översvämningsområden som en isproppsöversvämning orsakat. För
isproppsöversvämningar är det emellertid betydligt svårare att kalkylera vattenstånd
än för vattenöversvämningar. Översvämningsområdet kan definieras på basis av de
vattenstånd som isproppar orsakat utökat med en säkerhetsmarginal. Med
förenklingar och antaganden är det även möjligt att med numeriska modeller uträkna
de vattenstånd som isproppar orsakar. På grund av den oförutsebarhet som hör ihop
med isproppar är det skäl att förhålla sig försiktigt till de kalkylerade värdena, men
det är skäl att satsa på metodernas utveckling, uppföljning av utvecklingen
(utvecklingsarbete utförs mest i Kanada och Förenta Staterna) och observation.
Geografiska informationssystem kan utnyttjas vid utskrivning av
översvämningskartor och analysering av uppgifter. Översvämningskartor kan printas
ut till exempel på grundkartor (1:20 000). Denna exakthet är emellertid inte
tillräcklig för en exaktare undersökning, utan det behövs kartor i skala 1:10 000 eller
1:5 000. När man väljer skala skall man emellertid ta i beaktande