SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN
SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN
Arbetsgruppspromemoria JSM 2003:6 b SLUTRAPPORT AV STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN - ett förslag till åtgärder för minskandet av de skador som stora översvämningar orsakar Helsingfors 2003
- Page 2 and 3: Till jord- och skogsbruksministerie
- Page 4 and 5: IV samt skapande av en bas för lag
- Page 6 and 7: 1 6.3.2 Klimatförändringens inver
- Page 8 and 9: Ordlista 3 Sväll, kravis Is som bi
- Page 10 and 11: 5 av en viss storlek eller en ännu
- Page 12 and 13: 1 Inledning 7 En översvämning är
- Page 14 and 15: 9 Bedömningen av sådana skador sk
- Page 16 and 17: 11 2.1.2 Sverige I Sverige orsakade
- Page 18 and 19: 13 I direktivets 11 artikel present
- Page 20 and 21: 15 om gemenskapslagstiftningen ang
- Page 22 and 23: 17 högvattenregleringsåtgärder s
- Page 24 and 25: 19 vattenståndsregleringstillstån
- Page 26 and 27: 21 3.2.4 Räddningslagstiftning I d
- Page 28 and 29: 23 • växande, skördemogna eller
- Page 30 and 31: 25 De problem som förekommer i hö
- Page 32 and 33: 27 om de mest betydande skadeobjekt
- Page 34 and 35: 29 kan vara så små att skyddandet
- Page 36 and 37: 31 vilka det framgår vilka område
- Page 38 and 39: 33 4.3.3 Generalplaner för bostads
- Page 40 and 41: 35 Regionala miljöcentraler har ge
- Page 42 and 43: 37 fritidsbostäder (sommarstugor o
- Page 44 and 45: 39 Enligt markanvändnings- och byg
- Page 46 and 47: 41 beaktad. För de ovannämnda sä
- Page 48 and 49: 43 Om markanvändnings- och bygglag
- Page 50 and 51: 45 för Västra Finlands och Norra
Arbetsgruppspromemoria JSM 2003:6 b<br />
<strong>SLUTRAPPORT</strong> <strong>AV</strong><br />
<strong>STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN</strong><br />
- ett förslag till åtgärder för minskandet av de skador som stora översvämningar orsakar<br />
Helsingfors 2003
Till jord- och skogsbruksministeriet<br />
II<br />
Jord- och skogsbruksministeriet tillsatte 21.9.2001 (dnr 3007/042/2001) en<br />
arbetsgrupp för att utarbeta ett förslag till behövliga åtgärder för minskandet av de<br />
skador som stora översvämningar orsakar. Arbetet baserade sig på Suurtulvaselvitys<br />
(Utredning om storöversvämningar) (Ollila m.fl. 2000) som färdigställts år 2000 och<br />
som innehöll rekommendationer för minskandet av risker för översvämningsskador.<br />
Arbetsgruppen fick i uppdrag att utarbeta ett förslag till de åtgärder och<br />
författningsändringar som eventuellt behövs samt bedöma de behov för<br />
personalresurser och finansiering som genomförandet av åtgärderna orsakar.<br />
Vattenförvaltningsrådet Risto Timonen från jord- och skogsbruksministeriet har varit<br />
arbetsgruppens ordförande. De andra medlemmarna har varit överinspektör Rami<br />
Ruuska från inrikesministeriet, budgetrådet Kati Suihkonen från finansministeriet,<br />
utvecklingsingenjör Paavo Taipale från Finlands Kommunförbund, överingenjör<br />
Markku Ollila från Finlands miljöcentral, limnolog Satu Kouvalainen från Norra<br />
Österbottens miljöcentral, överinspektör Tarja Savea-Nukala från Västra Finlands<br />
miljöcentral, överingenjör Markku Maunula från jord- och skogsbruksministeriet,<br />
överingenjör Esko Vähäsöyrinki från jord- och skogsbruksministeriet och<br />
specialplanerare Minna Hanski från jord- och skogsbruksministeriet som även var<br />
arbetsgruppens sekreterare.<br />
Arbetsgruppen antog namnet Storöversvämningsarbetsgruppen. Arbetsgruppen har<br />
sammanträtt 27 gånger. Enligt sitt uppdrag har den undersökt de åtgärder som behövs<br />
för att effektivera översvämningsskyddet och säkerställa dammsäkerheten, de<br />
åtgärder som föranleds av högvattenregleringskonstruktionernas åldrande, de<br />
erfarenheter som man på sista tiden fått av storöversvämningar och bekämpningen av<br />
dem samt de krav som direktivet om ramen för den Europeiska gemenskapens<br />
vattenpolitik (2000/60/EG) ställer. Arbetsgruppen har under arbetets lopp hört flera<br />
experter inom miljöförvaltningen och det lokala räddningsväsendet, miljöministeriet,<br />
Industrins och Arbetsgivarnas Centralförbund, Centralförbundet för lant- och<br />
skogsbruksproducenter, försäkringsbolagens representanter och privata dammägarhåll.<br />
16-17.4.2002 gjorde Storöversvämningsarbetsgruppen en resa till<br />
Österbotten där man bekantade sig ingående med områdets högvattenregleringslösningar<br />
och översvämningsproblem.
III<br />
Arbetsgruppens frist var 31.12.2002, men den förlängdes på arbetsgruppens förslag<br />
till 15.4.2003 på grund av de kalkyler om dammsäkerhet som erhållits vid slutet av<br />
året 2002 och som ännu visade behovet av att precisera åtgärdsförslagen om detta<br />
ämnesområde. Dessutom förutsattes av arbetsgruppen att den i sin slutrapport ur<br />
Finlands synvinkel skulle framlägga en resumé om det översvämningsskyddssamarbete<br />
som är nu i gång inom EU.<br />
Storöversvämningsarbetsgruppen kom fram till sju åtgärdsförslag. De preciserades<br />
med detaljerade uppgifter för vilka utsågs ansvariga personer och för vilkas<br />
genomförande gavs en riktgivande tidtabell. I mån av möjlighet uppskattade man<br />
även de resursbehov vilka orsakas av åtgärdernas realisering. Med åtgärdsförslagen<br />
syftar man till att uppnå följande målsättningar:<br />
1. De skador som översvämningarna orsakar för befintliga byggnader,<br />
konstruktioner och funktioner minskas<br />
2. På översvämningsområdena placeras inte nya byggnader, konstruktioner eller<br />
andra aktiviteter på ett sådant sätt att avsevärda skador orsakas för dem vid en<br />
översvämning.<br />
3. Vattenbyggnadskonstruktionerna är fungerande och säkra.<br />
4. Översvämningsskyddet och räddningsverksamheten fungerar vid stora<br />
översvämningar.<br />
5. I översvämningsskyddet och räddningsverksamheten utnyttjas tidsenliga<br />
metoder.<br />
6. I de åtgärder som utförs i vattendragen och deras avrinningsområden syftar<br />
man till att minska översvämningsriskerna.<br />
7. De resurser och det kunnande som behövs för verkställigheten av<br />
åtgärdsförslagen säkras.<br />
Åtgärdsförslagens centrala innehåll är att man i skyddandet av bosättningen mot<br />
översvämning tar i bruk en enhetlig risknivå. Den nuvarande bosättningen skyddas i<br />
mån av möjlighet mot översvämningar som återkommer i medeltal en gång per<br />
hundra år. För samhället viktiga mål, såsom sjukhus, samt t. ex. anläggningar som<br />
hanterar farliga ämnen skall kunna skyddas mot ännu mera sällsynta översvämningar.<br />
I placeringen och byggandet av ny bosättning och andra viktiga mål tar<br />
man i bruk samma risknivåer. På vattenbyggnadskonstruktionernas underhåll satsas<br />
mera än för närvarande och deras funktion och säkerhet säkerställs även vid stora<br />
översvämningar. Skyddsåtgärdernas och räddningsverksamhetens effektivitet vid<br />
översvämningar förbättras.<br />
Förverkligandet av ovannämnda åtgärder får inte leda till, att man till exempel med<br />
hjälp av skyddsåtgärder placerar större bosättningar på områden som översvämmas i<br />
medeltal en gång på hundra år. Dylika nya områden borde tas i bostadsbruk enbart<br />
om det inte finns några andra alternativ. Annars kan följden vara att det uppstår<br />
översvämningsskador mera sällan än tidigare men att de är så mycket större. Större<br />
översvämningar än denna risknivå uppstår oundvikligt och de kan komma vilket år<br />
som helst.<br />
Enligt arbetsgruppens uppfattning kommer de åtgärder som framförts här märkbart<br />
att minska de skador som stora översvämningar orsakar. Verkställandet av<br />
åtgärdsförslagen berör många parter. Där behövs samarbete, rådgivning, uppmuntran
IV<br />
samt skapande av en bas för lagstiftning och resurser. Arbetsgruppen föreslår alltså<br />
att det reserveras tillräckliga resurser för genomförandet av åtgärdsförslagen och att<br />
man regelbundet följer med förslagens förverkligande. För statens del genomförs<br />
åtgärdsförslagen inom ramen för statsrådets utgiftsram och de anslag som beviljats i<br />
statsbudgeten. Arbetsgruppen vill dessutom betona att om man förbereder sig på<br />
stora översvämningar med de åtgärder som föreslagits här, blir översvämningsskyddet<br />
smidigare och dess verksamhetsmöjligheter bättre även vid vanliga<br />
översvämningar.<br />
När Storöversvämningsarbetsgruppen nu har slutfört sitt arbete, lämnar den sin<br />
slutrapport högaktningsfullt till jord- och skogsbruksministeriet.<br />
Helsingfors, den 15 april 2003<br />
Risto Timonen<br />
Rami Ruuska Kati Suihkonen<br />
Paavo Taipale Markku Ollila<br />
Satu Kouvalainen Tarja Savea-Nukala<br />
Markku Maunula Esko Vähäsöyrinki<br />
Minna Hanski
INNEHÅLLSFÖRTECKNING<br />
V<br />
ORDLISTA........................................................................................................................................... 3<br />
1 INLEDNING ............................................................................................................................... 7<br />
2 INTERNATIONELLT ÖVERSVÄMNINGSSKYDDSSAMARBETE............................... 10<br />
2.1 ERFARENHETER <strong>AV</strong> STORA ÖVERSVÄMNINGAR ANNORSTÄDES I EUROPA............................... 10<br />
2.1.1 Mellaneuropa ............................................................................................................... 10<br />
2.1.2 Sverige.......................................................................................................................... 11<br />
2.1.3 Norge............................................................................................................................ 11<br />
2.2 ECE:S REKOMMENDATIONER FÖR ÖVERSVÄMNINGSSKYDD ................................................... 11<br />
2.3 EG:S RAMDIREKTIV FÖR VATTEN............................................................................................ 12<br />
2.4 ÖVERSVÄMNINGSSKYDDSSAMARBETET INOM EU.................................................................. 13<br />
3 ARBETETS UTGÅNGSPUNKT OCH MÅLSÄTTNINGAR.............................................. 15<br />
3.1 HÖGVATTENREGLERINGENS OCH ÖVERSVÄMNINGSSKYDDETS NULÄGE................................. 15<br />
3.2 CENTRALA FÖRFATTNINGAR SOM REGLERAR VERKSAMHETEN............................................... 16<br />
3.2.1 Vattenlagstiftningen......................................................................................................17<br />
3.2.2 Dammsäkerhetslagstiftning .......................................................................................... 19<br />
3.2.3 Markanvändnings- och bygglagstiftning...................................................................... 20<br />
3.2.4 Räddningslagstiftning................................................................................................... 21<br />
3.2.5 Lagstiftning om miljöförvaltningen .............................................................................. 22<br />
3.2.6 Lag om ersättande av skador som förorsakats av exceptionella översvämningar ....... 22<br />
3.2.7 Statsrådets förordning om stödandet av vattendragsåtgärder ..................................... 23<br />
3.3 HÖGVATTENREGLERINGENS OCH ÖVERSVÄMNINGSSKYDDETS PROBLEM............................... 24<br />
3.4 ARBETSGRUPPENS MÅLSÄTTNINGAR ...................................................................................... 25<br />
4 MINSKANDET <strong>AV</strong> DE SKADOR SOM ÖVERSVÄMNINGAR ORSAKAR FÖR<br />
BEFINTLIGA BYGGNADER, KONSTRUKTIONER OCH FUNKTIONER............................ 26<br />
4.1 NULÄGET................................................................................................................................26<br />
4.2 MÅLSÄTTNING OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG 1 ............................................................................... 28<br />
4.3 UPPGIFTER MED VILKA ÅTGÄRDSFÖRSLAGET GENOMFÖRS..................................................... 29<br />
4.3.1 Kartläggning av översvämningsområden..................................................................... 29<br />
4.3.2 Kartläggning av riskobjekt.......................................................................................... 32<br />
4.3.3 Generalplaner för bostadsområden och exceptionellt viktiga objekt........................... 33<br />
5 PLACERINGEN <strong>AV</strong> NYA BYGGNADER, KONSTRUKTIONER OCH FUNKTIONER<br />
34<br />
5.1 NULÄGET................................................................................................................................34<br />
5.1.1 Styrningen av markanvändningen i översvämningsområden ....................................... 34<br />
5.1.2 Ersättandet av översvämningsskador och försäkringar mot översvämningsskador..... 35<br />
5.2 MÅLSÄTTNING OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG 2 ............................................................................... 36<br />
5.3 UPPGIFTER MED VILKA ÅTGÄRDSFÖRSLAGET GENOMFÖRS..................................................... 36<br />
5.3.1 Ändringsbehov i markanvändnings- och bygglagen och -förordningen....................... 36<br />
5.3.2 Byggande på områden med översvämningsrisk ........................................................... 38<br />
5.3.3 Ändringsbehov i författningar som rör ersättning av översvämningsskador ............... 41<br />
5.3.4 Rekommendationer om de lägsta bygghöjderna........................................................... 42<br />
6 SÄKERSTÄLLANDET <strong>AV</strong> VATTENBYGGNADSKONSTRUKTIONERNAS<br />
FUNKTION OCH SÄKERHET ....................................................................................................... 44<br />
6.1 NULÄGET................................................................................................................................44<br />
6.1.1 Nuvarande vattenbyggnadskonstruktioner................................................................... 44<br />
6.1.2 Vattenbyggnadskonstruktionernas skick och värde...................................................... 44<br />
6.1.3 Vatten- och dammsäkerhetsmyndighetens verksamhet................................................. 45<br />
6.2 MÅLSÄTTNING OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG 3 ............................................................................... 46<br />
6.3 UPPGIFTER MED VILKA ÅTGÄRDSFÖRSLAGET GENOMFÖRS..................................................... 47<br />
6.3.1 Kartläggning av vattenbyggnadskonstruktionerna och deras kondition ...................... 47
1<br />
6.3.2 Klimatförändringens inverkan på dammsäkerheten..................................................... 49<br />
6.3.3 Säkrandet av vattenbyggnadskonstruktionernas skick och funktion............................. 49<br />
6.3.4 Förändringsbehoven i vatten- och dammsäkerhetslagstiftningen ................................ 51<br />
6.3.5 Dammarnas säkerhetsplaner........................................................................................ 52<br />
7 ÖVERSVÄMNINGSSKYDDETS OCH RÄDDNINGSVERKSAMHETENS FUNKTION<br />
VID STORA ÖVERSVÄMNINGAR ............................................................................................... 52<br />
7.1 NULÄGET................................................................................................................................52<br />
7.1.1 Översvämningsskyddets metoder.................................................................................. 52<br />
7.1.2 Översvämningsskyddets och räddningsverksamhetens planer ..................................... 53<br />
7.1.3 Samarbete mellan myndigheter i översvämningsskyddet och räddningsverksamheten 53<br />
7.2 MÅLSÄTTNING OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG 4 ............................................................................... 55<br />
7.3 UPPGIFTER MED VILKA ÅTGÄRDSFÖRSLAGET GENOMFÖRS..................................................... 56<br />
7.3.1 Översvämningsskyddets verksamhetsplaner................................................................. 56<br />
7.3.2 Ansvaren i en översvämningssituation ......................................................................... 56<br />
7.3.3 Översvämningsskydds- och dammsäkerhetsövningar .................................................. 59<br />
7.3.4 Tillfälliga högvattenregleringskonstruktioner och åtgärder ........................................ 60<br />
7.3.5 Beredskaps- och räddningsplaner................................................................................ 61<br />
8 UTNYTTJANDE <strong>AV</strong> DEN NYASTE TEKNIKEN I ÖVERSVÄMNINGSSKYDD OCH<br />
RÄDDNINGSVERKSAMHET......................................................................................................... 62<br />
8.1 NULÄGET................................................................................................................................62<br />
8.2 MÅLSÄTTNING OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG 5 ............................................................................... 63<br />
8.3 UPPGIFTER MED VILKA ÅTGÄRDSFÖRSLAGET GENOMFÖRS..................................................... 63<br />
8.3.1 Trafik- och kommunikationsförbindelser...................................................................... 63<br />
8.3.2 Översvämningsprognoser............................................................................................. 65<br />
8.3.3 Information om översvämningar .................................................................................. 66<br />
9 VATTENBYGGNAD, REGLERING OCH ÅTGÄRDER PÅ <strong>AV</strong>RINNINGSOMRÅDET..<br />
.................................................................................................................................................... 69<br />
9.1 NULÄGET................................................................................................................................69<br />
9.2 MÅLSÄTTNING OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG 6 ............................................................................... 71<br />
9.3 UPPGIFTER MED VILKA ÅTGÄRDSFÖRSLAGET GENOMFÖRS..................................................... 72<br />
9.3.1 Förändringsbehoven i vattenlagstiftningen.................................................................. 72<br />
9.3.2 Åtgärder som genomförs på avrinningsområden ......................................................... 73<br />
9.3.3 Översyn av vattenlagsenliga tillstånd........................................................................... 74<br />
10 SÄKERSTÄLLANDE <strong>AV</strong> DE RESURSER OCH DET KUNNANDE SOM BEHÖVS I<br />
VERKSTÄLLIGHETEN <strong>AV</strong> ÅTGÄRDSFÖRSLAGEN............................................................... 75<br />
10.1 NULÄGET........................................................................................................................... 75<br />
10.1.1 Personalantal och kunnande i miljöförvaltningen ....................................................... 75<br />
10.1.2 Personalantal och kunnande inom räddningsväsendet ................................................ 77<br />
10.2 UTVECKLINGSTRENDEN I HÖGVATTENREGLERINGS- OCH<br />
ÖVERSVÄMNINGSSKYDDSUPPGIFTER................................................................................................ 77<br />
10.2.1 Miljöförvaltningen........................................................................................................ 77<br />
10.2.2 Räddningsväsendet....................................................................................................... 78<br />
10.3 MÅLSÄTTNING OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG ............................................................................. 79<br />
10.4 UPPGIFTER MED VILKA ÅTGÄRDSFÖRSLAGET GENOMFÖRS................................................ 79<br />
10.4.1 Säkrandet av behövliga resurser och kunnande........................................................... 79<br />
10.4.2 Uppföljningen av åtgärdsförslagens genomförande .................................................... 82<br />
10.5 STATENS GRUNDER FÖR DELTAGANDET I SKYDDSÅTGÄRDER OCH KONSTRUKTIONERS<br />
UNDERHÅLL ..................................................................................................................................... 82<br />
10.5.1 Skyddande av konstruktioner och byggnader............................................................... 82<br />
10.5.2 Konstruktionernas underhåll........................................................................................ 82<br />
11 ÅTGÄRDERNAS VERKNINGAR......................................................................................... 83<br />
11.1 MINSKANDET <strong>AV</strong> DE SKADOR SOM ÖVERSVÄMNINGAR ORSAKAR FÖR NUVARANDE<br />
BYGGNADER, KONSTRUKTIONER OCH FUNKTIONER.......................................................................... 83<br />
11.2 PLACERINGEN <strong>AV</strong> NYA BYGGNADER, KONSTRUKTIONER OCH FUNKTIONER....................... 84<br />
11.3 SÄKRANDET <strong>AV</strong> VATTENBYGGNADSKONSTRUKTIONERNAS FUNKTION OCH SÄKERHET ..... 85
11.4 ÖVERSVÄMNINGSSKYDDETS OCH RÄDDNINGSVERKSAMHETENS FUNKTION VID STORA<br />
ÖVERSVÄMNINGAR ...........................................................................................................................85<br />
11.5 UTNYTTJANDET <strong>AV</strong> DEN NYASTE TEKNIKEN I ÖVERSVÄMNINGSSKYDD OCH<br />
RÄDDNINGSVERKSAMHET .................................................................................................................85<br />
11.6 VATTENBYGGNAD, REGLERING OCH ÅTGÄRDER PÅ <strong>AV</strong>RINNINGSOMRÅDET........................86<br />
11.7 SÄKRANDET <strong>AV</strong> DE RESURSER OCH DET KUNNANDE SOM BEHÖVS I GENOMFÖRANDET <strong>AV</strong><br />
ÅTGÄRDSFÖRSLAGEN........................................................................................................................86<br />
12 SAMMANDRAG <strong>AV</strong> <strong>STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN</strong>S<br />
ÅTGÄRDSFÖRSLAG SAMT FÖRSLAG TILL TIDTABELL OCH RESURSBEHOV...........86<br />
LITTERATUR ....................................................................................................................................99<br />
BILAGOR<br />
1. De mest betydande målen för översvämningsskador på de regionala miljöcentralernas<br />
områden (målsättning 1) 103<br />
2. Utarbetande av en detaljerad, på höjdmodell baserad översvämningskarta.(uppgift1.1) 106<br />
3. Exempel på en detaljerad översvämningskarta (uppgift1.1) 108<br />
4. Ändringsförslag till markanvändnings- och bygglagen och -förordningen (uppgift 2.1) 109<br />
5. Att avge ett utlåtande om byggnadens placering i förhållande till vattendraget (uppgift<br />
2.2) 111<br />
6. Utarbetandet av rekommendationer för flodsystem om de lägsta bygghöjderna (uppgift<br />
2.4) 113<br />
7. Flodsystem, där det ofta förekommer översvämningsskador orsakade av kravis och<br />
ispropp (uppgift 2.4) 115<br />
8. Tidtabell för inspekterandet av hydrologiska dimensionerande tillflöden (uppgift 3.2) 116<br />
9. Exempel på räddningsväsendets organisations bassammansättning vid en stor<br />
översvämning (punkt 7.1.3) 117<br />
10. Minneslista över saker som översvämningsskyddets verksamhetsplan borde innehålla<br />
(uppgift 4.1) 119<br />
11. Vattendrag för vilka man bör utarbeta verksamhetsplaner för översvämningsskydd<br />
(uppgift 4.1) 120<br />
12. Rekommendation om ansvarsfördelning mellan en regional miljöcentral och<br />
räddningsmyndighet i uppgifter som gäller översvämningsskydd på basis av<br />
lagstiftningen och det nuvarande sättet att verka (uppgift 4.2) 121<br />
13. Exempel på en regional miljöcentrals översvämningsskyddorganisation ( många<br />
översvämningsbekämpningsuppgifter ) (uppgift 4.2) 123<br />
14. Exempel på en regional miljöcentrals översvämningsskyddorganisation ( få<br />
översvämningsskyddsuppgifter ) (uppgift 4.2) 124<br />
15. Regionala miljöcentralers preliminära tankar om behovet och bruket av och<br />
tillvägagångssätten med tillfälliga högvattenregleringskonstruktioner (uppgift 4.4) 125<br />
16. Projektplan för projektet ’Björneborgs översvämningar’ (uppgift 4.5) 126<br />
17. Bristerna i realtidsuppgifter om vattenstånd och vattenföring ur<br />
Vattendragsmodellsystemets synvinkel (uppgift 5.2) 130<br />
18. Översvämningsbenägna vattendrag som saknar vattendragsmodeller (uppgift 5.2) 133<br />
19. Vattendragsmodellsystemets utvecklingsbehov (uppgift 5.2) 134<br />
20. Riktgivande tidtabell och kostnadsberäkning för de uppgifter som<br />
Storöversvämningsarbetsgruppen har föreslagit 135<br />
2
Ordlista<br />
3<br />
Sväll, kravis Is som bildas i underkylt strömmande vatten och som<br />
kan fastna i fårans botten som bottenis, i vattenbyggnadskonstruktionerna<br />
eller under ett isflak då den<br />
kan täppa till exempelvis ett kraftverks isgrindar.<br />
Svällispropp, kravispropp, Propp av sväll eller kravis som höjer vattenståndet.<br />
issörjepropp<br />
Ledningsgrupp En grupp som verkar under ledning av<br />
räddningsverksamhetens ledare och består av<br />
myndigheternas, inrättningarnas och sådana enheters<br />
representanter som frivilligt deltar i räddningsverksamheten.<br />
Ispropp Ismassor som begränsar vattnets strömning i älven.<br />
Med ispropp avses vanligen en anhopning av isflak<br />
under islossningen.<br />
Dammsäkerhetsplan En räddningsverksamhetsplan som i enlighet med<br />
räddninglagens 9 § 1 moment och dammsäkerhetslagens<br />
9 § 2 moment har utarbetats för en damm som<br />
enligt dammsäkerhetslagen kallas P-damm. Säkerhetsplanen<br />
kallades tidigare målplan.<br />
P-damm Damm som då en olycka inträffar kan orsaka uppenbar<br />
fara för människoliv, sanitär fara eller betydande fara<br />
för miljön eller egendom (dammsäkerhetslagen 3 § och<br />
9 §).<br />
Räddningsplan En plan enligt räddningslagens 9 § 3 moment, där de<br />
som äger eller innehar en byggnad eller som utövar<br />
industri- eller affärsverksamhet samt ämbetsverk,<br />
inrättningar och andra sammanslutningar har planerat<br />
hur de på ifrågavarande plats och i sin övriga verksamhet<br />
förebygger uppkomsten av farliga situationer<br />
och har beredskap att när fara hotar skydda människor,<br />
egendom och miljön och är beredda att vidta räddningsåtgärder.<br />
Räddningsplanen kallades tidigare säkerhetsplanen..<br />
Räddningsledare Den räddningsmyndighet som leder räddningsverksamheten<br />
eller annan person som hör till en<br />
brandkår som avses i räddningslagens 5 § och leder<br />
räddningsverksamheten. Om inte annat har överenskommits<br />
är räddningsledaren från det område i<br />
räddningsväsendet där olyckan eller risksituationen har<br />
fått sin början.
Risknivå Med risknivå avses den återkomstintervall för översvämningen<br />
som används i planeringen av beredskaps-<br />
och skyddsåtgärder, alltså till exempel en översvämning<br />
som återkommer i medeltal en gång på<br />
hundra år. Skyddande innebär inte att ett vattenstånd<br />
som motsvarar risknivån inte skulle kunna överskridas<br />
när som helst. Sannolikheten för att detta vattenstånd<br />
skulle överskridas under en tid som motsvarar den<br />
ifrågavarande återkomstintervallen är 65 %. Om man<br />
vill minska risknivåns HW 1/100 (i medeltal en gång på<br />
hundra år återkommande högsta vattenstånd)<br />
överstigningsrisk under de följande hundra åren till 50<br />
%, måste dimensioneringen göras enligt det vattenstånd<br />
som återkommer i medeltal en gång på 150 år. Om man<br />
vill minska denna risk till 10 %, måste<br />
dimensioneringen göras enligt det vattenstånd som<br />
återkommer i medeltal en gång på 1 000 år. Omvänt<br />
betyder detta alltså att det finns en 10 procents<br />
sannolikhet för det att en översvämning av den<br />
storleken som återkommer i medeltal en gång på 1000<br />
år återkommer redan under de följande hundra åren. Se<br />
även skyddsnivå och återkomstintervall.<br />
Skyddsnivå Med skyddsnivå avses återkomstintervallen för en<br />
översvämning som har samma högvattenstånd som det<br />
mot vilket en byggnad eller annan funktion skyddas.<br />
Till exempel skyddandet mot en översvämning som<br />
återkommer i medeltal en gång på hundra år kan<br />
innebära byggandet av en så hög damm att först en<br />
översvämning som är ovanligare än denna stiger över<br />
dammen. Skyddandet kan även innebära beredskap för<br />
att tillverka en motsvarande tillfällig högvattenregleringskonstruktion<br />
eller lyfta byggnadens grunder<br />
så högt, att inte detta högvattenstånd orsakar skada för<br />
konstruktionerna. Med skyddande kan även avses till<br />
exempel placeringen av en byggnad utanför det<br />
översvämningsområde som den valda risknivån anger.<br />
Se även risknivå och återkomstintervall.<br />
Storöversvämning Det har inte ansetts vara nödvändigt att definiera en<br />
storöversvämning exakt som en översvämning av en<br />
viss storlek. Med den avses en översvämning som är<br />
större än vanligt. Med den avses ofta en sådan<br />
översvämning som överskrider den dimensionerings-<br />
eller risknivå som används inom högvattenregleringen i<br />
det ifrågavarande området.<br />
Återkomstintervall Med återkomstintervall beskrivs översvämningens<br />
storlek och sällsynthet. Återkomstintervallen betyder<br />
den tid som i medeltal förflyter innan en översvämning<br />
4
5<br />
av en viss storlek eller en ännu större förekommer på<br />
nytt. I verkligheten förekommer översvämningar inte<br />
regelbundet med vissa års mellanrum, utan ibland finns<br />
det torrare perioder och ibland förekommer översvämningar<br />
oftare. En översvämning som motsvarar en<br />
återkomstintervall på hundra år (HW 1/100) innebär<br />
alltså till exempel att en översvämning i den storleksklassen<br />
eller en ännu större översvämning förekommer<br />
sannolikt tio gånger på tusen år. Den återkomstintervall<br />
för översvämningen som används i<br />
dimensioneringen är nära släkt med begreppet risknivå.<br />
Vanligen förändras förhållandena under tidens lopp så<br />
att när en återkomstintervallsuppskattning görs på<br />
samma plats efter flera årtionden, ger den en helt annan<br />
dimensionering av vattenståndet än en tidigare gjord<br />
uppskattning. Således återspeglar till exempel en<br />
dimensioneringsnivå som baserar sig på en återkomstintervall<br />
av hundra år eller en ännu längre tid närmast<br />
den risknivå som man vill uppehålla inom den närmaste<br />
framtiden. Se även risknivå och skyddsnivå.<br />
Översvämningskarta karta som beskriver översvämningens omfattning i en<br />
översvämningssituation. För uppskattandet av översvämningens<br />
omfattning används i allmänhet strömningsmodeller.<br />
Översvämningskartor kan användas<br />
som hjälp vid bekämpning av översvämningsskador, i<br />
räddningsverksamhet och vid fastställande av de lägsta<br />
bygghöjderna.<br />
Översvämningsskyddets I översvämningsskyddets verksamhetsplan framläggs<br />
de åtgärder med vilka man kan bekämpa eller begränsa<br />
verksamhetsplan översvämningsskador, dock inte byggandet av<br />
bestående högvattenregleringskonstruktioner. I planen<br />
ingår även en beskrivning av vattendraget och dess<br />
hydrologi, uppgifter om de centrala tillstånden i<br />
enlighet med vattenlagen, översvämningsskadade<br />
områden och riskobjekt, översvämningsskador samt<br />
myndigheternas uppgifter i översvämningsskydd.<br />
Översvämningsskydd Planering av åtgärder som skall vidtas före<br />
översvämningen och under den (utom planering och<br />
byggnad av permanenta högvattenregleringskonstruktioner)<br />
samt beredskap och verksamhet i<br />
översvämningssituationer. Till översvämningsskydd<br />
hör i praktiken utarbetandet av översvämningsskyddets<br />
verksamhetsplaner och vattendragsmodeller samt deras<br />
användning, användandet av permanenta högvattenregleringskonstruktioner,<br />
användningen av regleringar<br />
som baserar sig på dispensbeslut och vid behov vattenlagen<br />
och annan reglering av tappningar samt skötandet<br />
om dammsäkerheten. Till översvämningsskyddet hör
6<br />
även förebyggandet av kravisproppar samt förebyggandet<br />
av isproppar genom att såga, med hjälp av<br />
grävmaskin, genom att sanda och spränga.<br />
Högvattenreglering Planering och byggnad av sådana permanenta<br />
konstruktioner samt de tillståndsbeslut i enlighet med<br />
vattenlagen, med vilka man syftar till att minska på<br />
översvämningar och översvämningsolägenheter.<br />
Huvudsakliga medel är rensningar av floder och älvar,<br />
strandbankar och reglering av vattendrag med hjälp av<br />
naturliga sjöar eller speciellt för ändamålet byggda<br />
konstgjorda sjöar.<br />
Beredskapsplan En plan som kommunen gjort och vars syfte är att<br />
säkerställa basservicens funktion i undantagsförhållanden<br />
och i särskilda situationer under normala<br />
förhållanden. Planen består av en allmän del och delar<br />
som varje sektor gjort.<br />
Avrinningsområde Ett område från vilket älven eller sjön får sitt vatten,<br />
med andra ord det vatten som regnar på området rinner<br />
i samma älv eller sjö.<br />
Förberedelseplan En plan som kommunen och den regionala<br />
miljöcentralen har gjort för att förbereda sig för<br />
översvämningar i sådana bostads- och industriområden<br />
i vilka det behövs omfattande räddningsaktioner och<br />
evakueringar under en stor översvämning.<br />
Vattendragsmodell En modell som beskriver det hydrologiska kretsloppet i<br />
naturen. Modellen beskriver vattnets kretslopp från<br />
nederbörden genom jordmånen och vattendragen till<br />
avdunstning och avrinning i havet. Modellerna<br />
producerar vattenförings- och vattenståndsprognoser<br />
(översvämningsprognoser) och kartor över vattensituationen<br />
i realtid.<br />
Strömningsmodell Numerisk modell som beskriver vattnets strömning.<br />
Används som hjälp till exempel vid uppskattning av<br />
högvattenstånd för översvämningskartläggning eller<br />
bestämning av bygghöjder.<br />
VIRVE Myndighetsradionätet VIRVE är ett nytt digitalt<br />
radionät som skall byggas i Finland för myndighetsbruk<br />
och som effektiverar myndigheternas samarbete i alla<br />
förhållanden. Nätets främsta användare är statens och<br />
kommunernas säkerhetsmyndigheter.
1 Inledning<br />
7<br />
En översvämning är ett naturligt fenomen som beror på väderleks- och<br />
vattendragsförhållanden. Den är till skada bara om människan inte tar den i<br />
beaktande i sin egen verksamhet. När man blir medveten om översvämningsrisken i<br />
tid, får man många möjligheter att minska de skador som översvämningarna orsakar.<br />
Avrinningsområdets topografi och markanvändning samt områden som ökar eller<br />
hindrar översvämningar inverkar på en hurudan översvämningsfara ett visst<br />
väderfenomen orsakar. På översvämningens tillkomst inverkar dessutom själva<br />
vattendraget och de tekniska lösningar som gjorts i den. Översvämningsskadorna kan<br />
minskas betydligt genom att planera markanvändningen förståndigt och styra<br />
byggandet bort från översvämningsområdena. Detta är vanligen den bästa och<br />
förmånligaste metoden att minska översvämningsskador. Kostnaderna blir större, om<br />
byggnader eller aktiviteter som placerats eller kommer att placeras på<br />
översvämningsområdet måste skyddas mot översvämningar, eller om man måste<br />
reparera översvämningsskador som oskyddade byggnader fått. Även i själva<br />
översvämningssituationen påverkar samarbetet mellan organisationerna och<br />
människornas beteende översvämningsskadornas storlek på ett avgörande sätt.<br />
Snösmältningsöversvämningar förekommer överallt i vårt land varje år i april-juni.<br />
Speciellt i Österbotten och i Norra Finland kan de också orsaka skador, även om de<br />
inte skulle vara så värst exceptionella. På syd- och västkustens flodområden med få<br />
sjöar kan även häftiga regn orsaka en plötslig höjning i vattenstånden. I Insjö-Finland<br />
är höga vattenstånd vanligen en följd av flera våta år i sträck. Förutom dessa kan<br />
häftiga åskregn orsaka små översvämningar överallt i landet. Om ett sådant regn<br />
inträffar i en tätort där det finns stora ytor som är ogenomträngliga för vatten, till<br />
exempel asfalt, kan regnvattnet orsaka betydande skador när det tränger sig t.ex. in i<br />
husens källare. I Södra och Västra Finlands älvar förekommer dessutom<br />
kravisöversvämningar på hösten. Å andra sidan kan isproppar plötsligt orsaka stora<br />
skador på våren närmast i Västra och Norra Finland.<br />
Med storöversvämning avses en översvämning som är större än vanligt, och i olika<br />
sammanhang får den olika innehåll. Ofta avses med den en sådan översvämning som<br />
överskrider den dimensioneringsnivå som används i högvattenregleringsarbeten i<br />
området i fråga. En verkligt sällsynt och till sina verkningar omfattande<br />
översvämning har inte skett i Finland sedan den så kallade Menedarens<br />
översvämning år 1899. Återkomstintervallen för den översvämning som då uppstod<br />
bland annat i Vuoksens, Kymmene älvs och Kumo älvs vattendrag har uppskattats<br />
vara minst 250 år. Lokalt kan bland annat isproppar ha höjt vattenståndet betydligt<br />
högre än en översvämning som återkommer en gång på 250 år. Storöversvämning är<br />
som begrepp litet diffus, och därför har man försökt undvika att använda<br />
benämningen i denna rapport.<br />
Efter årets 1899 stora översvämning har allt flera bostadshus, industrianläggningar<br />
och andra objekt som skadas vid översvämningar byggts i närheten av vattendrag. I<br />
samband med Suurtulvaselvitys (Utredning om storöversvämningar) (Ollila m.fl.<br />
2000) kartlades de skador som en stor översvämning som inträffar en gång på 250 år<br />
orsakar. En dylik översvämning som förekommer samtidigt över allt i landet bedömdes
orsaka skador på sammanlagt cirka 560 miljoner euro i Finland. De består i huvudsak<br />
av byggnadsskador (52 %), industrins produktionsmässiga och materiella skador (20<br />
%) samt lantbruksskador (17 %). Att stora översvämningar uppstår samtidigt över<br />
hela landet är naturligtvis en mycket teoretisk situation. Vid Västra Finlands<br />
flodsystem översvämmas ett par tusen hektar odlingsmark nästan varje vår, och några<br />
bostäder kan även lida av översvämningsskador. En av den senaste tidens största<br />
översvämningar var år 1984, då cirka 10 000 hektar mark blev under vatten enbart i<br />
området kring Kyro älv. Vid en översvämning av samma storlek som Menedarens<br />
skulle detta område ännu fördubblas. Vid en stor översvämning är ett av de största<br />
enskilda skadeobjekten Björneborgs stad. Där bor cirka 15 000 invånare på områden,<br />
som har skyddats i huvudsak under tiden mellan 1950- och 1970-talen och endast<br />
mot översvämningar som i medeltal återkommer en gång varje 20–50 år. Dessa<br />
invallade områden var från början i lantbruksanvändning, men på dessa marker har<br />
sedermera uppstått en omfattande bosättning och industriverksamhet.<br />
I bedömningarna av översvämningsskador i Utredningen om storöversvämningar<br />
ingår vissa osäkerhetsfaktorer. För det första är det svårt att exakt identifiera en<br />
översvämning som återkommer i medeltal en gång på 250 år på basis av<br />
observationsmaterial som omfattar högst cirka hundra år. Å andra sidan kan man inte<br />
särskilt exakt uppskatta på vilket sätt de ibrukvarande regleringarna av vattendrag<br />
samt de otaliga undantagstappningarna som sannolikt verkställs skulle inverka på<br />
översvämningen. Bedömningarna av översvämningsskador är inte helt à jour och<br />
många skadebedömningar har inte ursprungligen gällt så sällsynta översvämningar.<br />
Det har varit speciellt svårt att bedöma industriskador och väg- och broskador, och<br />
ingen riksomfattande bedömning har gjorts om dessa. Trots osäkerheten ger<br />
skadebedömningarna en bild av totalskadornas storlek och de objekt som drabbas<br />
värst. Skadebedömningarna har gjorts på de regionala miljöcentralerna och de har<br />
den bästa expertisen i dessa frågor.<br />
I Utredningen om storöversvämningar strävade man efter att på basis av den dåtida<br />
informationen bedöma alla skador som orsakas vid de värst drabbade skadeobjekten.<br />
I flera regionala miljöcentralers områden har man emellertid inte tagit industriskador<br />
tillräckligt i beaktande. Eftersom i synnerhet industrins produktionsmässiga skador<br />
kan vara mycket stora, kan det vara motiverat med en precisare bedömning av<br />
industriskador på vissa områden. Även i bedömningen av de översvämningsskador<br />
som orsakas för vägar och broar fanns oenhetligheter.<br />
Storöversvämningsarbetsgruppen analyserade tillsammans med Vägverkets<br />
Lapplands vägdistrikt och Lapplands miljöcentral de bedömningar som gjorts om<br />
väg- och broskador i Lappland. På basis av utredningen konstaterades att dessa<br />
skadebedömningar, cirka 160 miljoner euro, uppenbarligen är avsevärt<br />
överdimensionerade.<br />
I Utredningen om storöversvämningar kom man inte fram med eventuella skador<br />
som orsakas av vattenföroreningen. Eftersom den undersökta översvämningen som<br />
återkommer i medeltal en gång på 250 år är mycket sällsynt, är det möjligt att den<br />
skulle leda till att industrianläggningar, lagerområden, oljecisterner,<br />
avstjälpningsplatser och andra objekt översvämmas, och att giftiga ämnen till följd av<br />
detta sprids till vattendragen och därifrån till exempel till samhällenas och industrins<br />
vattentäkter. Detta kunde orsaka skador både för hälsan och för produktionen.<br />
Dessutom skulle skador orsakas av till exempel eventuella fiskdöd och badvattnets<br />
och strändernas förorening och de rengöringskostnader som detta medför.<br />
8
9<br />
Bedömningen av sådana skador skulle emellertid kräva noggranna lokala<br />
utredningar.<br />
Man har redan länge försökt begränsa de skador som översvämningar orsakar, inte<br />
bara via högvattenregleringsarbeten utan även med styrning av byggandet. När<br />
helhetsplaner för nyttjandet av vatten utarbetades på 1970-talet, gavs för vissa viktiga<br />
sjöars strandområden rekommendationer om de lägsta bygghöjderna. Motsvarande<br />
rekommendationer som delvis berört floddalar har även getts i samband med<br />
översvämningsskyddets verksamhetsplaner. År 1984 utarbetade vattenstyrelsen en<br />
rekommendation om Beaktandet av vattendragens högsta vattenstånd i utnyttjande<br />
av strandområden och i byggnadsverksamhet. Miljöministeriet sände<br />
rekommendationen till kommunstyrelserna och kommunernas byggnadsnämnder och<br />
uppmanade dem att ta saken i beaktande vid planläggningen och styrningen av<br />
byggandet. Denna rekommendation kompletterades och uppdaterades år 1999<br />
(Ylimmät vedenkorkeudet ja sortumariskit ranta-alueille rakennettaessa – Suositus<br />
alimmista rakentamiskorkeuksista. Ympäristöopas 52), och jord- och<br />
skogsbruksministeriet och miljöministeriet skickade den till kommunerna och alla<br />
andra aktörer som ansågs behöva den information som där gavs. År 1999 gav<br />
Finlands Kommunförbund en rekommendation om innehållet i kommunens<br />
byggnadsordning, och den följde den ovannämnda miljöguidens utstakningar vad<br />
beaktandet av översvämningar beträffar. I markanvändnings- och bygglagen som<br />
trädde i kraft vid början av år 2000 ingår ett krav om beaktandet av<br />
översvämningsfaran.<br />
Återuppbyggandet av översvämningsområden och kvarhållandet av<br />
översvämningsvatten på avrinningsområdet har ansetts vara mest till nytta vid<br />
vanliga översvämningar, till exempel sådana översvämningar som återkommer oftare<br />
än en gång vart tionde år. Vid större översvämningar än detta framhävs den tekniska<br />
högvattenregleringens fördelar. Dylika tekniska medel är bland annat<br />
lagringsbassänger, skyddsvallar och utvidgandet av flodbäddarnas tvärsnitt. Vid<br />
sällsynta översvämningar, till exempel sådana som återkommer en gång på 200 år<br />
eller mera sällan, betonas översvämningsskyddets och räddningsverksamhetens<br />
smidighet och organisationernas funktion. Även vissa tekniska konstruktioner kan bli<br />
viktiga för minskandet av skador, även om de har byggts för mindre översvämningar.<br />
Med reglering av i synnerhet stora sjöar och genom undantagstappningar kan skador<br />
märkbart minskas.<br />
De förödande översvämningarna i Mellaneuropa på 1990- och 2000-talen visade att<br />
det är skäl att ta översvämningar på allvar. Översvämningar är ett naturfenomen som<br />
inte kan avskaffas. Man måste bara klara dem. Översvämningarnas skadliga<br />
verkningar kan bäst undvikas, om översvämningarna kan tas i beaktande på förhand,<br />
när man planerar markanvändningen och placeringen av funktioner. Den senaste<br />
tidens översvämningar i Mellaneuropa och även i Sverige bidrog till att det i Finland<br />
påbörjades ett utredningsarbete om stora översvämningars verkningar. Den<br />
ovannämnda Utredningen om storöversvämningar blev färdig år 2000 och visade att<br />
det även i Finland finns behov av och möjligheter till att förbättra beredskapen för<br />
stora översvämningar. Storöversvämningsarbetsgruppens arbete startade år 2001. I<br />
arbetsgruppens slutrapport har presenterats de viktigaste medlen för minskandet av<br />
de skador som stora översvämningar orsakar samt de aktörer som ansvarar för<br />
verkställigheten av de behövliga åtgärderna. Man har gjort upp en tidtabell för
åtgärderna och uppskattat hur stora resurser det behövs för att kunna verkställa dem,<br />
om möjligt.<br />
10<br />
2 Internationellt<br />
översvämningsskyddssamarbete<br />
Översvämningarna är globalt sett de mest förödande naturkatastroferna. De orsakar<br />
fler dödsfall än jordbävningar, stormar och andra naturkatastrofer sammanlagt och<br />
även de ekonomiska skadorna är betydande. År 2002 uppstod skadliga<br />
översvämningar på nästan 3000 områden, inom vilkas influensområde sammanlagt<br />
17 miljoner människor var bosatta. Skadorna uppgick till över 30 miljarder euro.<br />
Speciellt utsatta för översvämningar är vissa områden i Asien. Till exempel i<br />
Bangladesh är cirka 80 % av landet översvämningsplatå, och ca hälften av marken<br />
ligger högst 5 meter över havet.<br />
I detta kapitel behandlas översvämningar och översvämningsskyddssamarbete i<br />
Europa. Erfarenheterna i resten av världen har lämnats utanför analysen på grund av<br />
olikheterna i förhållandena och lagstiftningen.<br />
2.1 Erfarenheter av stora översvämningar annorstädes i Europa<br />
På basen av internationell skadeförsäkringsstatistik kan det inte konstateras någon<br />
klar förändring i översvämningarnas antal, men de skador som översvämningar<br />
orsakar har ökat betydligt. Ökningen av översvämningsskador beror på många<br />
faktorer. Växlingarna i meteorologiska fenomen tros åtminstone delvis bero på<br />
klimatförändringen. Befolkningstillväxten och urbaniseringen, förändringarna i<br />
markanvändningen på avrinnings- och översvämningsområdena, ökningen i mängden<br />
av belagda ytor på grund av att det har kommit mera bebyggelse, vägar och annan<br />
infrastruktur och vattenbyggandet har skärpt variationerna i vattenföringen och ökat<br />
potentialen för översvämningsskador. De större skadorna speglar för sin del trycket<br />
mot markanvändningen. Man har blivit tvungen att ta även översvämningsområden i<br />
effektivt bruk. I dessa fall har man uppenbarligen inte varit tillräckligt medveten om<br />
översvämningsrisken.<br />
2.1.1 Mellaneuropa<br />
I Mellaneuropa inträffade många speciellt stora översvämningar på 1990-talet. Av<br />
dessa kan nämnas Rhens översvämningar 1993 och 1995 och Oders översvämning år<br />
1997. I Tyskland, Holland, Polen och Tjeckien orsakade dessa tre översvämningar<br />
skador på sammanlagt ca 7 miljarder euro.<br />
De senaste översvämningarna som Mellaneuropa var utsatt för i augusti 2002 var så<br />
omfattande att man aldrig tidigare upplevt något liknande. Tiotals människor<br />
omkom, hela regioners socioekonomiska infrastrukturer led svåra skador och naturen<br />
samt kulturarvet tog stor skada. Översvämningskatastrofen orsakade skador på över<br />
20 miljarder euro och dess följder syns ännu länge.
11<br />
2.1.2 Sverige<br />
I Sverige orsakade de rikliga och långvariga regnen under våren och sommaren 2000<br />
stora översvämningar i Mellersta och Västra Sverige. Översvämningarna i Sverige<br />
var av den typen att de kan förekomma även i Finland. Höstöversvämningen i<br />
Arvikaområdet orsakades av regn som började i början av oktober och fortsatte<br />
kontinuerligt i två månader. Den totala nederbördsmängden var cirka 400 mm.<br />
Översvämningens återkomstintervall beräknades vara cirka 200 år (HW 1/200).<br />
Översvämningsskadorna i Arvikaområdet uppgick till 7–8 miljoner euro. Man<br />
försökte minska högvattenstånden genom reglering, men nyttan var begränsad,<br />
eftersom bassängerna var nästan fulla. Många lokala skyddsåtgärder genomfördes,<br />
till exempel tillfälliga högvattenregleringskonstruktioner byggdes upp.<br />
2.1.3 Norge<br />
Älven Glomma i Norge svämmade över i maj-juni 1995 och orsakade skador på 200<br />
miljoner euro. 700 personer måste evakueras undan översvämningen.<br />
Översvämningen orsakade en trafikolycka med dödlig utgång. Den viktigaste<br />
skyddsmetoden mot översvämningen var användningen av reservoarer med hjälp av<br />
vilka man kunde sänka vattennivån till och med 2,3 m. Översvämningens<br />
återkomstintervall har beräknats vara hundra år (HW 1/100), i vissa områden 200 år<br />
(HW 1/200).<br />
Snart efter översvämningen tillsatte Norges regering en kommitté som skulle utreda<br />
möjligheterna att minska samhällets sårbarhet i översvämningssituationer och säkra<br />
att man samtidigt också tar vattennaturen och ekosystemet i beaktande. Kommittén<br />
utarbetade en mängd rekommendationer som framtidsmål. De viktigaste målen<br />
ansågs vara klarläggandet av de olika organisationernas roller samt förbättrandet av<br />
översvämningsprognosernas kvalitet och begriplighet. Dessutom föreslog man i<br />
rekommendationerna bland annat att regleringen borde bättre utnyttjas i<br />
översvämningsskyddet, att översvämningskartor borde framställas, markanvändning<br />
planeras, översvämningsskyddsplaner utarbetas och forsknings- och<br />
utvecklingsverksamhet ökas. Vattenverkens verksamhet under översvämningarna har<br />
ansetts vara viktig när det gäller att bibehålla dricksvattenkvaliteten och förhindra<br />
nedsmutsningen av miljön.<br />
2.2 ECE:s rekommendationer för översvämningsskydd<br />
Vid det andra mötet mellan parterna i Konventionen om skydd för och användning av<br />
gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar i mars 2000 godkände<br />
Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE) Direktiv för hållbart<br />
flödesskydd som har utarbetats i en arbetsgrupp som letts av Tyskland. Även<br />
finländska representanter deltog i arbetsgruppens arbete. De tog med i direktiven de<br />
finländska erfarenheterna och tillvägagångssätten.<br />
Direktivens syfte är att rekommendera olika åtgärder och de bästa tillvägagångssätt<br />
med hjälp av vilka man kan förhindra, kontrollera och minska de skador som<br />
översvämningarna orsakar för människornas hälsa och säkerhet, värdeföremål och<br />
egendom samt vatten- och markområden. Direktivens syfte är att hjälpa<br />
avtalsparterna och övriga UN/ECE-länder och organisationer att utveckla och<br />
genomföra hållbara åtgärder och goda översvämningsskydds- och
högvattenregleringsmetoder i vilka man tar i beaktande ekonomiska, sociala och<br />
miljömässiga synpunkter. Eftersom detta beror på situationen och de speciella<br />
förhållanden som råder inom varje vattenområde, är direktiven inte bindande.<br />
Direktiven är till sin natur strategiska snarare än tekniska. Deras syfte är att fästa<br />
uppmärksamhet vid viktiga faktorer som borde tas i beaktande då man utarbetar<br />
gemensamma verksamhetsplaner.<br />
I direktiven ingår sammanlagt 36 rekommendationer. Dessutom finns det<br />
sammanlagt 38 rekommendationer (ECE 2000) i de två bilagorna om goda<br />
tillvägagångssätt i översvämningsskydd och högvattenreglering. Verkställigheten av<br />
de rekommendationer som ingår i direktiven leder i viss mån till en minskning av<br />
översvämningsskador och till positiva miljöverkningar, eftersom de bland annat<br />
betonar en täckande bedömning av miljöverkningarna, främjar en naturlig<br />
kvarhållning och lagring av vatten på avrinningsområden och syftar till att minska de<br />
näringsämnen och växtskyddsmedel som spolas ut i vattendragen. Med direktiven<br />
syftar man till att minska många av de skadliga miljöverkningar som<br />
översvämningarna orsakar naturmiljön, människans livsmiljö och samhället.<br />
I Finland kan verkställandet av de rekommendationer som ingår i direktiven skötas<br />
på ett tillbörligt sätt med statens och kommunernas nuvarande organisationer.<br />
Direktiven orsakar inget behov av att ändra på lagstiftningen eller avtalen gällande<br />
gränsvattendragen. Direktivens rekommendationer kan till vissa delar tillämpas när<br />
våra avtal för gränsvattendragen förnyas.<br />
Inom den närmaste framtiden gör arbetsgruppen som leds av Tyskland en bedömning<br />
om hur Direktiven för hållbart översvämningsskydd verkställts och fortsätter att<br />
bearbeta ärendet med beaktande av erfarenheterna av den senaste tidens<br />
översvämningar i Mellaneuropa. I fortsättningsarbetet ingår bland annat en konferens<br />
om översvämningsskydd och högvattenreglering i Tyskland under senare hälften av<br />
år 2004. Finlands representanter deltar även i detta fortsättningsarbete.<br />
2.3 EG:s ramdirektiv för vatten<br />
Syftet med EG:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG) är att förbättra skyddet av yt-<br />
och grundvattnen samt bland annat att minska översvämningarnas och torkans<br />
verkningar. EG:s ramdirektiv för vatten är framförallt ett vattenskyddsdirektiv, varför<br />
översvämningsskyddet knappast alls behandlas där. I direktivet fästs uppmärksamhet<br />
vid översvämningarnas skadliga verkningar och krävs att de skall avhjälpas, men å<br />
andra sidan ses översvämningen som ett naturligt och önskvärt fenomen, varför<br />
återställandet av fåror och översvämningsområden troligen kommer att öka.<br />
I ramdirektivet behandlas på samma gång vattendragens vattenkvalitet, ekologi och<br />
hållbart utnyttjande av vattendrag i allmänhet. Direktivets målsättning är att uppnå ett<br />
bra ekologiskt tillstånd i vattendragen och som tillståndets klassificeringsprincip<br />
används förutom vattenkvalitet och ekologiska kriterier även hydromorfologiska<br />
parametrar, d.v.s. vattendragens strukturella egenskaper på vilka traditionell<br />
högvattenreglering har en stor inverkan. Älvarnas ekologiska tillstånd bör inte<br />
försämras och detta måste tas i beaktande när man överväger högvattenregleringens<br />
alternativ.<br />
12
13<br />
I direktivets 11 artikel presenteras innehållet för det åtgärdsprogram som skall<br />
utarbetas för varje vattenvårdsområde. Som åtgärdsprogrammets minimikrav har<br />
angetts de åtgärder som förutsätts till exempel för att förebygga och/eller minska den<br />
förorening som uppstått till följd av översvämningar. Till dessa hör även system vars<br />
syfte är att upptäcka dylika fall eller varna för dem. Vad gäller de olyckor som inte<br />
rimligtvis har kunnat förutses förutsätter direktivet att man skall vidta alla<br />
ändamålsenliga åtgärder för att minska den fara som orsakas för vattenekosystemen.<br />
Direktivet ger alltså grunder för minskning av de miljörisker som de funktioner som<br />
finns eller planeras på ett översvämningsområde orsakar i en översvämningssituation.<br />
Det helhetsbetonade tänkandet i direktivet innebär i praktiken ett intensivt samarbete<br />
mellan olika aktörer, vattendragsplanerare och dem som ansvarar för<br />
markanvändningen och naturskyddet. Dessutom måste man få även<br />
medborgarorganisationer och enskilda medborgare med i planeringen. För tillfället<br />
håller man på att utarbeta vårdplaner i enlighet med ramdirektivet för vatten.<br />
2.4 Översvämningsskyddssamarbetet inom EU<br />
Många av Mellaneuropas stora floder, såsom Rhen, Donau och Elbe, flyter genom<br />
flera länder. För att koordinera användningen, vården och skyddet av floderna har<br />
internationella flodkommissioner grundats. Högvattenregleringssamarbetet är ett av<br />
kommissionernas centrala ämnesområden. Till exempel verksamhetsplanen för<br />
Rhens översvämningsskydd blev färdig år 1998. Dess målsättning är att minska<br />
risken för översvämningsskador, sänka högvattenstånden, öka kännedomen om<br />
översvämningar och förbättra översvämningsprognoserna. Även Mosels, Saars,<br />
Oders och Elbes internationella flodkommissioner har utarbetat motsvarande planer.<br />
De oerhörda översvämningsskadorna i Europa under slutet av 1990-talet väckte även<br />
de politiska beslutsfattarna och ledde till att samarbetet mellan EU-länderna och EUkandidatländerna<br />
intensifierades. Man var tvungen att ersätta de stora<br />
översvämningsskadorna även med EU-medel, vilket hade som följd att man ansåg<br />
det vara viktigt även på gemenskapsnivån att fästa uppmärksamhet vid<br />
förebyggandet av översvämningsskador. I effektiverandet av<br />
översvämningsberedskapen anses det vara väsentligt att man i stället för separata<br />
högvattenregleringsprojekt närmar sig översvämningsproblemet genom en<br />
helhetsbetonad skötsel av avrinningsområdet, vilket också är tillvägagångssättet i<br />
EG:s ramdirektiv för vatten. Användningen av vattendrag, planeringen av<br />
markanvändningen, den hållbara användningen av vattendrag och naturskyddet<br />
måste undersökas tillsammans. I stället för skyddet mot översvämningar ses det som<br />
viktigt att ge plats för översvämningar och att lära sig att leva med dem.<br />
Om man även i fortsättningen tänker ersätta översvämningsskador med EU-medel,<br />
måste man skapa klara principer för betalandet av ersättningar i olika förhållanden.<br />
Enhetlig betalningspraxis försvåras av skillnaderna i nationell ersättningspraxis och<br />
översvämningsskadeförsäkring. Förberedelsen för översvämningar och lokala klimat-<br />
och terrängförhållanden är mycket olika i olika länder. Till exempel 23 % av<br />
Ungerns areal är tidigare översvämningsområden och 97 % av denna areal är<br />
skyddad med högvattenregleringsdammar. Bakom dammarna bor 2,5 miljoner<br />
människor, vilket naturligtvis innebär att det finns en stor skaderisk om det uppstår<br />
sprickor i dammarna. När det inte finns tillräckligt med pengar för att underhålla
dammarna, kan följderna vara likadana som vid floden Tisza år 2001 då farliga<br />
kemikalier hamnade i översvämningsvattnet och orsakade omfattande skador. Till<br />
exempel i Nederländerna har man konstaterat att bara hälften av<br />
högvattenregleringsdammarna är i ett klart acceptabelt skick och åtminstone 15 %<br />
(cirka 500 km) behöver renovering. I Nederländerna har man uppskattat att<br />
renoveringsarbetet kommer att räcka över 10 år och kosta över 4 miljarder euro.<br />
I Mellaneuropa anses det vara ett viktigt sätt att minska översvämningsskador genom<br />
att bryta den cirkel där ny bosättning hela tiden placerar sig bakom<br />
översvämningsdammarna, vilket ökar behovet av att stärka och höja dammarna. De<br />
höjda dammarna ökar i sin tur trygghetskänslan och därigenom bebyggelsen bakom<br />
dammarna. Kartläggningen av översvämningsriskområdena anses vara mycket<br />
viktigt i EU-länderna. Översvämningskartorna erbjuder en databas över<br />
riskområdenas placering och riskernas orsaker och fungerar sålunda som hjälpmedel<br />
i planeringen av markanvändningen och räddningsverksamheten. I många länder har<br />
man upptäckt att man borde kunna producera mera information om översvämningar<br />
och översvämningsområden för beslutsfattarna, speciellt dem som är ansvariga för<br />
markanvändningen i översvämningsområdena. Till dem som bor i<br />
översvämningsriskområden borde aktivt informeras om översvämningsrisken, och då<br />
är översvämningskartorna och den beredskapsinformation som distribueras med dem<br />
av väsentlig vikt så att det inte uppstår panik. Informationen om översvämningar ses i<br />
EU-länderna allmänt som sådan miljöinformation som omfattas av bland annat det i<br />
Århusdeklarationen protokollförda offentlighetskravet (Konvention om tillgång till<br />
information, allmänhetens deltagande och möjlighet till rättslig prövning avseende<br />
miljöfrågor, Århus 25.6.1998; som undertecknare 39 stater och Europeiska<br />
gemenskapen).<br />
Återställandet av översvämningsområden håller på att öka sin popularitet i många<br />
länder. Förutom högvattenregleringen har projekten även en verkning som ökar<br />
naturens mångfald, d.v.s. det är frågan om en viss slags "win-win”-situation. Till<br />
dylika projekt får man finansiering speciellt därför att de har mål som är förknippade<br />
med högvattenreglering, medan det är svårt att hitta finansiering för rena<br />
återställelseprojekt även i Mellaneuropa. Å andra sidan går det ofta inte att hitta<br />
betalare för denna nya slags högvattenreglering så lätt som för traditionella<br />
högvattenregleringsprojekt vilka ofta har genomförts med statens finansiering.<br />
Återställandet av översvämningsområden är mindre populärt också därför att den<br />
traditionella högvattenregleringen möjliggör en intensivare markanvändning. Även<br />
om återställandet av översvämningsområden och kvarhållandet av<br />
översvämningsvattnen på avrinningsområdena har setts på många ställen i Europa<br />
som ett viktigt sätt med vilket man kan komma bättre överens med en översvämning,<br />
betonas det även på EU-nivån att det inte finns bara en rätt lösning i minskning av<br />
översvämningsskador och att det behövs även mera tekniska<br />
högvattenregleringsmetoder.<br />
I oktober 2002 tog EU:s miljöministerråd ett initiativ om att en hållbar<br />
översvämningsskyddsstrategi skall utarbetas för EU. EU:s kommission och<br />
medlemsländernas vattendirektörer fick arbetet i uppdrag. I EU:s medlemsländer och<br />
anslutarländer samlas år 2003 de bästa tillvägagångssätten i prognostisering av<br />
översvämningar, i högvattenreglering, översvämningsskydd och verksamhet som<br />
minskar översvämningar. I arbetet stöder man sig kraftigt på ECE:s<br />
rekommendationer som nämns i punkt 2.2. I samma sammanhang görs en utredning<br />
14
15<br />
om gemenskapslagstiftningen angående översvämningar och bland annat<br />
gemenskapens anslag som finns till förfogande vid högvattenreglering och<br />
översvämningsskydd.<br />
EU:s kommission har även satt igång utarbetandet av en enhetlig verksamhetsplan<br />
för förebyggande och bekämpning av och förberedande för teknologiska och<br />
naturliga katastrofer. Avsikten är i synnerhet att harmonisera kartläggningen av<br />
katastrofrisker och identifieringen av riskområden. Det viktigaste incitamentet till<br />
detta var de stora översvämningarna i Mellaneuropa. I verksamhetsplanen behandlas<br />
förutom översvämningar även skogsbränder och teknologiska hot, i synnerhet<br />
industriolyckor. Kommissionen har för avsikt att ge ett meddelande om saken i maj<br />
2003. Kommissionen tänker verkställa verksamhetsplanen med hjälp av horisontell<br />
lagstiftning. Lagstiftningen skall röra utarbetandet av riskkartor och informerandet<br />
om dem, utarbetandet av räddningsplaner, planeringen av markanvändning och<br />
åtgärder som syftar till att sänka risknivån. Kommissionen tänker ge sitt förslag till<br />
ramdirektiv före slutet av år 2004.<br />
I det 6:e ramprogrammet för forskning i punkten Global change and<br />
ecosystems.satsar EU betydligt på finansiering av forskning som har att göra med<br />
översvämningar. Dessutom strävar man efter att i framtiden ännu bättre än tidigare<br />
kunna kompensera odlarna för de förluster som orsakas av att översvämningsskyddad<br />
jordbruksmark ändras tillbaka till översvämningsområde.<br />
På en konferens om förebyggande av översvämningsskador i Budapest i december<br />
2002 godkändes det så kallade Budapestinitiativet som betonar behovet av att<br />
behandla översvämningsärenden som omfattande avrinningsområdeshelheter. Det<br />
regionala samarbetet är här mycket viktigt och även markanvändningen bör tas i<br />
beaktande när åtgärder planeras.<br />
3 Arbetets utgångspunkt och målsättningar<br />
3.1 Högvattenregleringens och översvämningsskyddets nuläge<br />
Syftet med högvattenregleringsprojekten i Finland har traditionellt varit att skydda<br />
jordbruksmarken mot översvämningar. Vanligen har man syftat till att skydda<br />
odlingsmarken mot sommaröversvämningar och mot sådana våröversvämningar som<br />
inträffar oftare än en gång på 20 år. Att skydda åkrarna mot större översvämningar än<br />
detta har ansetts vara olönsamt. Minskandet av översvämningsområdena har utökat<br />
vanliga översvämningar i vattenområdet nedanför projekten. Vid stora<br />
översvämningar stiger vattnet ändå över de låga dammarna och de skyddade<br />
områdena fungerar som översvämningsområden precis som tidigare.<br />
Högvattenregleringsarbetena har genomförts som vattendragsreglerings- och<br />
organisationsprojekt som vanligen har gagnat mest lantbruket och bosättningen, i<br />
vissa fall även energihushållningen<br />
Tyngdpunkten i de vattendragsarbeten som staten delvis finansierar har gradvist<br />
förflyttats från agrikulturell högvattenreglering till andra projekt. De centrala<br />
målsättningarna är att skydda bosättningen mot översvämningar, förbättra<br />
vattenbyggnadskonstruktionernas och -regleringarnas säkerhet och funktionssäkerhet<br />
samt modernisera gamla projekt och minska de skador som de orsakar. Under de
senaste åren har högvattenregleringsprojekt målmedvetet utvecklats till<br />
högvattenreglerings- och restaureringsprojekt där speciell uppmärksamhet fästs vid<br />
vattendragsrestaurering, landskapsvård, naturens mångfald och minskandet av<br />
belastningen på vattendrag. De högvattenregleringsarbeten som betjänar enbart<br />
bosättningen har varit små lokala projekt som närmast genomförts med hjälp av<br />
fördämningar.<br />
Stora högvattenregleringsarbeten har tidigare vanligtvis varit statens egna<br />
investeringar och staten har även varit den som sökt det vattenlagsenliga tillståndet<br />
för projekten. Nuförtiden ligger tyngdpunkten för vattendragsarbetenas finansiering<br />
på slutförandet av de ännu halvfärdiga projekten i Österbotten. Det mest betydande<br />
återstående vattendragsarbetet är högvattenregleringsarbetet i Kumo älvs mellersta<br />
del och Loimijokis nedre del. Dessutom utförs på några ställen mindre<br />
högvattenregleringsarbeten i vilka betonas både vattendragsrestaurering och så kallat<br />
ekologiskt vattenbyggande. Sammanlagt har vattenarbetenas tyngdpunkt tydligt<br />
förflyttats till användning, skötsel och underhåll av de verkställda projekten.<br />
Förutom strukturell högvattenreglering sköter staten även sin del av<br />
översvämningsskyddet, d.v.s. förebyggandet av ispropp- och svällöversvämningar<br />
samt bekämpningsåtgärderna under översvämningen. Till förhandsåtgärder hör<br />
uppföljning av istjockleken, issågningar med en maskin som utvecklats för detta<br />
ändamål samt sandningar, uppföljning av älvarnas vattenföringar, skötsel och<br />
styrning av regleringen enligt den prognostiserade översvämningssituationen samt<br />
förhandsinformation. Uppgifter som måste tas hand om under en översvämning är<br />
bland annat skötsel och styrning av regleringen, användning av<br />
högvattenregleringskonstruktioner (bland annat dammar, bräddavlopp och<br />
pumpstationer), sprängningar av isproppar och sväll, uppföljning av vattenstånd och<br />
vattenföring under översvämning, kontakter med befolkningen och andra<br />
myndigheter samt information.<br />
Regionala miljöcentraler svarar för planeringen av översvämningsskyddet och<br />
beredskapen för översvämningar samt verkställer största delen av<br />
översvämningsåtgärderna. Översvämningsskyddet kan emellertid inte verkställas<br />
enbart med de regionala miljöcentralernas resurser. Ju större översvämning det är<br />
frågan om, desto mera hjälp behövs det från andra. Redan vid små översvämningar är<br />
den viktigaste samarbetspartnern i en praktisk översvämningsskyddssituation<br />
räddningsmyndigheten som svarar för räddningsverksamheten. Vid stora<br />
översvämningar är även andra myndigheters och aktörers hjälparbete av en stor<br />
betydelse.<br />
3.2 Centrala författningar som reglerar verksamheten<br />
Högvattenreglering och översvämningsskydd tangeras i flera författningar utgående<br />
från olika utgångspunkter. Man har här försökt gruppera författningarna enligt det<br />
om de rör högvattenregleringsåtgärder, myndigheternas åligganden i<br />
översvämningsskyddet eller ersättandet av de ovannämnda åtgärdernas kostnader och<br />
översvämningsskador ur statens medel.<br />
Åtgärder och konstruktioner som utförs i vattendrag och vars verkningar är av någon<br />
som helst större betydelse förutsätter ett tillstånd enligt vattenlagen (punkt 3.2.1). De<br />
16
17<br />
högvattenregleringsåtgärder som utförs i vattendraget, tillfälliga skyddsåtgärder<br />
medräknade, hör alltså i allmänhet till vattenlagens tillämpningsområde. Å andra<br />
sidan stadgas det i vattenlagen allmänt om hur skyddet mot översvämningar skall tas<br />
i beaktande i annat vattenbyggande. Förutom vattenlagen måste man i fråga om<br />
dammarna lägga märke till att om dammsäkerheten (punkt 3.2.2) har stadgats i egen<br />
speciallagstiftning. Om hur högvattenregleringen skall beaktas i styrningen av<br />
markanvändning och byggande stadgas å andra sidan i markanvändnings- och<br />
bygglagen och de författningar som utfärdats med stöd av den (punkt 3.2.3).<br />
Redan i de ovannämnda lagarna ingår bestämmelser om myndigheternas kompetens,<br />
men om myndigheternas kompetens och uppgifter i högvattenregleringen och i<br />
synnerhet i översvämningsskyddet har stadgats mera ingående i allmän<br />
räddningslagstiftning (punkt 3.2.4) och om miljömyndigheter i<br />
miljöförvaltningslagen (punkt 3.2.5). Om ersättandet av de skador som orsakas av<br />
exceptionella översvämningar har stiftats en egen speciallag (punkt 3.2.6).<br />
Högvattenregleringsåtgärder kan utföras som statens arbete eller för dem kan beviljas<br />
understöd enligt statsrådets förordning om stödandet av vattendragsåtgärder (punkt<br />
3.2.7).<br />
3.2.1 Vattenlagstiftningen<br />
Vattenlagen (264/1961) trädde i kraft 1.4.1962. Lagen har ändrats flera gånger med<br />
partiella revisioner. En del av lagen är dock fortfarande i sin ursprungliga form. Den<br />
sista stora ändringen i vattenlagen gjordes i samband med stiftandet av<br />
miljöskyddslagen (86/2000), när vattenföroreningsärenden flyttades från vattenlagen<br />
till miljöskyddslagen. Ändringarna i annan lagstiftning samt ändringar som skett i<br />
samhället och ekonomin har gett upphov till revision och uppdatering av vattenlagen.<br />
Denna uppgift ålades en kommitté som justitieministeriet tillsatte 22.3.2000 efter att<br />
ha hört jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet. Vattenlagkommitténs<br />
mandatperiod upphör 31.5.2004.<br />
Redan i begynnelseskedet av sitt arbete kom kommittén fram till att hela vattenlagen<br />
måste skrivas om. Även om det inte finns behov av att väsentligt ändra lagens<br />
centrala tillämpningsprinciper eller tillämpningsområden, är de reformer som är<br />
nödvändiga för lagens uppdatering så betydande att deras verkställande med en<br />
delreform inte är möjligt eller åtminstone inte ändamålsenligt. Vattenlagens 1 och 2<br />
kapitel innehåller allmänna stadganden om användning av vatten och vattenbyggnad.<br />
Kommitténs avsikt är att öka dessa allmänna stadgandens användningsområde och<br />
begränsa projektspecifik specialreglering.<br />
När man bygger i ett vattendrag eller avviker från ett tidigare tillstånd på ett sätt som<br />
påverkar vattenförhållandena, måste man enligt vattenlagens 1 kap. 15 § och 2 kap. 2<br />
§ få miljötillståndsverkets tillstånd för detta, om byggandet eller byggnadens<br />
användning kan medföra bland annat risk för översvämning, skada eller men för<br />
annans mark, byggnad eller annan egendom, risk för hälsa eller på annat sätt kränka<br />
allmänt intresse. Om man vill ändra ett markområde permanent till ett vattenområde<br />
på basis av ett avtal eller en tillåtelse, måste man alltid ha miljötillståndsverkets<br />
tillstånd.<br />
Ägare av anläggning i vattendrag är skyldig att så underhålla anläggningen, att därav<br />
ej förorsakas fara eller skadliga eller menliga påföljder för allmänt eller enskilt
intresse (vattenlag 2 kap. 31 §). Den allmänna övervakningen av de bestämmelser<br />
som utfärdats med stöd av vattenlagen ansvarar de regionala miljöcentralerna för<br />
(vattenlag 21 kap.1 §).<br />
I den nuvarande vattenlagen finns det inga förpliktande bestämmelser om<br />
kompenserandet av sådana verkningar av vattendragsprojekt som ökar<br />
översvämningar och skärper deras variationer. I vattenlagens 2 kap. 3 § har det<br />
visserligen konstaterats bland annat att byggandet skall, såframt dess ändamål utan<br />
oskälig stegring av kostnaderna i förhållande till företagets totalkostnader och den<br />
skada som åstadkommes, utföras så, att ägare av stranden eller vattenområdet av<br />
företaget ej förorsakas skada, men eller annan förlust av förmån, som kan undvikas.<br />
Man måste lägga märke till att enligt vattenlagens 1 kap. 15 § och 2 kap. 1 § anses<br />
som byggande även sådant byggande på marken, varav kan förorsakas ändring i<br />
vattnets lopp eller i vattenståndet i vattendrag. Således kan den ifrågavarande<br />
författningen även ses röra till exempel vägbyggnad.<br />
I vattenlagen har torrläggning av mark traditionellt setts som en fundamental<br />
rättighet. Enligt vattenlagens 6 kap. 1 § skall dikning utföras och diket underhållas<br />
så, att ej annans område blir vattendränkt eller eljest orsakas skada. Om enligt<br />
vattenlagens 11 kap. 13 § skada, men eller annan förlust av förmån kan genom<br />
särskilda anordningar eller åtgärder förebyggas eller minskas och om kostnaderna för<br />
dem inte oskäligt överstiger beloppet av den penningersättning, som borde utgå för<br />
skadan, skall den ersättningsskyldige, där det finnes skäligt, åläggas att i stället för<br />
penningersättning på sin bekostnad utföra sagda anordningar och vidtaga övriga<br />
åtgärder för förebyggande av skadan. Dessa bestämmelser skulle det vara möjligt att<br />
tillämpa när man ålägger den tillståndssökande att kompensera de verkningar som<br />
ökar översvämningar och variationer.<br />
Stadgandena om byggande i vattendrag i vattenlagens 2 kapitel är relativt strikta när<br />
det gäller genomförandet av projekt för kortvarig lagring av översvämningsvatten.<br />
Det kan vara fråga om att vattnet under flödestopp styrs till sådana delar av<br />
avrinningsområdet som tar bara lindrig skada, t.ex. ängar, skogsområden eller myrar,<br />
genom att bygga en liten damm med en naturlig tröskel eller ett trummrör. Med ett<br />
avtal mellan parterna är det möjligt att skapa en våtmark som minskar<br />
dikningskostnader och främjar miljöskydd (vattenlagen 6:3.3).<br />
Från och med 1.8.1994 ändrades vattenlagen sålunda att tillståndsvillkoren för<br />
vattendragets reglering kan under vissa förutsättningar ses över för att minska<br />
betydande skador för vattenmiljön och dess användning. Om detta stadgades i<br />
vattenlagens 8 kap. 10 b §. Först skall den vederbörande regionala miljöcentralen i<br />
samarbete med olika parter utreda om det är möjligt att frivilligt minska regleringens<br />
skadliga verkningar. Om skadorna kan minskas tillräckligt så som planerats i<br />
utredningsarbetet utan att avvika från gällande tillståndsbestämmelser, är det inte<br />
nödvändigt att behandla saken i miljötillståndsverket. Å andra sidan, om<br />
utredningsarbetet visar att det inte finns möjlighet till utvecklande av frivillig<br />
reglering och tillräcklig minskning av skadliga verkningar, kan ärendet under vissa<br />
förutsättningar föras inför miljötillståndsverket, då den regionala miljöcentralen,<br />
fiskerihushållningsmyndigheten eller kommunen kan vid behov söka om översyn av<br />
tillståndsvillkoren eller utfärdande av nya bestämmelser. Dessa bestämmelser rör i<br />
tillämpliga delar även vattendragets alla byggnads- och<br />
18
19<br />
vattenståndsregleringstillstånd och vattenkraftverktillstånd (vattenlagen 2:14.3 och<br />
7:6 a).<br />
I vattenlagen ingår vissa speciella befogenhetsbestämmelser om regionala<br />
miljöcentraler. Enligt vattenlagens 21 kap. 3–3b § har den regionala miljöcentralen<br />
rätt att vidtaga erforderliga åtgärder för att avlägsna faran eller olägenheten om en<br />
åtgärd eller försummelse som är i strid med vattenlagen eller de författningar som<br />
utfärdats med stöd av den kan förorsaka uppenbar fara för annans liv, hälsa eller<br />
egendom eller allmänt intresse. Även då måste det alltid vara fråga om verksamhet i<br />
strid med vattenlagen, d.v.s. i praktiken vanligtvis en olovlig anläggning i<br />
vattendraget eller försummelse att underhålla anläggningen.<br />
Med stöd av vattenlagens 12 kap. 19 § 1 moment kan miljötillståndsverket på<br />
ansökan av den regionala miljöcentralen förordna om temporära åtgärder<br />
(skyddsåtgärder), som är oundgängliga för avvärjande av faran eller begränsande av<br />
skadorna, om naturförhållanden av undantagskaraktär kan föranleda sådan<br />
översvämning som kan förorsaka allmän fara för människoliv eller hälsa eller stor<br />
skada för enskilt eller allmänt intresse. En regional miljöcentral måste få jord- och<br />
skogsbruksministeriets samtycke innan den gör en sådan ansökan. För de skador som<br />
direkt orsakats för egendomen av skyddsåtgärderna måste ersättning betalas från<br />
statliga medel med undantag av de förmånsförluster som orsakats av förlust av<br />
vattenkraft. Ett sådant tillstånd till skyddsåtgärder har i allmänhet kallats<br />
undantagstillstånd i enlighet med vattenlagen.<br />
Med stöd av 12 kap. 19 § 3 moment kan vem som helst som har ett tillstånd i<br />
enlighet med vattenlagen söka tillstånd från miljötillståndsverket för temporära<br />
bestämmelser om åtgärder som snabbt måste utföras på grund av översvämning, ras<br />
eller kravis eller annat exceptionellt skäl i ett projekt som man fått tillstånd till. Den<br />
tillståndssökande ansvarar för de eventuella skador, nackdelar och andra<br />
förmånsförluster som åtgärderna orsakar och som måste ersättas på ansökan.<br />
Med stöd av vattenlagens 12 kap. 17 § har ägare av inrättning eller anläggning samt<br />
vederbörande statlig myndighet, när detta behövs för att förhindra en skada eller<br />
olägenhet som föranletts av isbildning eller is, rätt att med iakttagande av nödig<br />
försiktighet spränga is, uppställa tillfälliga bommar eller utföra andra nödvändiga<br />
åtgärder. Före sprängningen måste den behöriga polismyndigheten och regionala<br />
miljöcentralen meddelas om detta.<br />
3.2.2 Dammsäkerhetslagstiftning<br />
Dammsäkerhetslagen (413/1984) och -förordningen (574/1984) trädde i kraft år<br />
1984. Dammsäkerhetsanvisningar som tjänar verkställigheten av lagen och<br />
förordningen har senast förnyats år 1997 (jord- och skogsbruksministeriet 1997).<br />
Dammsäkerhetslagen omfattar nästan 500 vattendrags- och avfallsdammar.<br />
Regionala miljöcentraler är lagenliga tillsynsmyndigheter. Den högsta<br />
dammsäkerhetstillsynen och -styrningen hör till jord- och skogsbruksministeriet .<br />
Vad gäller meddelande- och handlingsskyldigheten vid dammolycka hänvisas i<br />
dammsäkerhetslagen till räddningslagens 30 § där det stadgas om allmän<br />
handlingsskyldighet vid olycka (i dammsäkerhetslagens 8 § hänvisas egentligen<br />
fortfarande felaktigt till 28 § i den upphävda lagen om brand- och räddningsväsen;
också den nya räddningslagen har samma stadgande i 28 §). I dammsäkerhetslagen<br />
stadgas det alltså inte separat om en regional miljöcentrals befogenheter i farliga eller<br />
olycksfallssituationer.<br />
Dammsäkerhetslagen tillämpas på en damm vars höjd är minst tre meter. Lagen skall<br />
likväl även tillämpas på lägre damm, om dess bassäng innehåller sådant ämne att<br />
det, såvida en olycka inträffar, kan uppkomma uppenbar fara för människoliv,<br />
uppenbar sanitär fara eller uppenbar betydande fara för miljön eller egendom.<br />
För att minska den risken för skada som damm kan orsaka skall dammens ägare eller<br />
innehavare uppgöra ett säkerhetskontrollprogram som godkänns av den regionala<br />
miljöcentralen. Ett sådant program måste utarbetas för varje damm som avses i<br />
dammsäkerhetslagen. På basis av § 9 i dammsäkerhetslagen kan den regionala<br />
miljöcentralen ålägga dammägaren att utarbeta en redogörelse för den skaderisk som<br />
dammen orsakar. På basis av modellkalkyler visas i redogörelsen med<br />
översvämningskartor hur flodvågor som orsakats av olika typ av ras framskrider.<br />
Enligt dammsäkerhetslagens 9 § beaktas sådan damm, som avses i<br />
dammsäkerhetslagen och som då olycka inträffar kan orsaka uppenbar fara för<br />
människoliv, uppenbar sanitär fara eller uppenbar betydande fara för miljön eller<br />
egendom (så kallad P-damm), som riskobjekt i samarbetsplan som avses i<br />
räddningslagens 9 §. Enligt dammsäkerhetslagens 9 § är dammens ägare eller<br />
innehavare skyldig att bistå räddningsmyndigheterna vid uppgörandet av<br />
säkerhetsplanen (i nuvarande dammsäkerhetsanvisningar målplan). I säkerhetsplanen<br />
behandlas bland annat sådana åtgärder angående vattendrag och<br />
vattenbyggnadskonstruktioner som skall vidtas i fall av skada samt alarmering,<br />
evakuering, räddningsåtgärder, bildandet av ledningscentrum och ledningsgrupp,<br />
trafikarrangemang och information.<br />
3.2.3 Markanvändnings- och bygglagstiftning<br />
Markanvändnings- och bygglagen (132/1999) trädde i kraft 1.1.2000. Lagen förutsätter<br />
att man vid bedömningen av byggplatsens lämplighet bland annat beaktar att det inte<br />
finns risk för översvämning, ras eller jordskred på byggplatsen (116 §). Den som<br />
påbörjar ett byggprojekt skall se till att byggnaden planeras och byggs i enlighet med<br />
bestämmelserna om byggande samt det beviljade tillståndet (119 §). Kommunen skall<br />
sköta områdesplaneringen samt styrningen av och tillsynen över byggandet på sitt<br />
område. (20 §). De myndighetsuppgifter som gäller byggnadstillsynen sköts av en<br />
nämnd eller något annat kollegialt organ som kommunen utser (21 §). Den regionala<br />
miljöcentralen främjar, styr och övervakar denna verksamhet (18 §), medan<br />
verksamhetens allmänna utvecklande och styrning hör till miljöministeriet (17 §).<br />
Markanvändnings- och bygglagen samt -förordningen (895/1999) gör det möjligt att ta<br />
fram dammsäkerhetsärenden när dammarna är på planområden eller planeras till<br />
sådana. Om undersökningen av planens verkningar har stadgats detaljerat i lagens 9 §<br />
och förordningens 1 §. I förordningens 23 § har man dessutom specificerat vilka som<br />
skall bes om utlåtande om planförslaget. Enligt lagens 66 § kan översvämnings- och<br />
dammärenden dessutom behandlas i förhandlingar mellan den regionala miljöcentralen<br />
och kommunen och på en årlig utvecklingsdiskussion i enlighet med 8 §.<br />
20
21<br />
3.2.4 Räddningslagstiftning<br />
I denna rapport har beaktats regeringens proposition till riksdagen med förslag till<br />
räddningslag (HE 192/2002 vp) och riksdagens beslut om den (18.2.2003). Med<br />
räddningslagen ersätts lagen om räddningsväsendet (561/1999). Lagen träder i kraft<br />
1.1.2004. Principerna i den nuvarande lagen om räddningsväsendet ändras knappast<br />
alls med den nya lagen. I denna rapport har dessutom beaktats en del av principerna i<br />
den ännu gällande förordningen om räddningsväsendet (857/1999), eftersom<br />
statsrådets nya förordning om räddningsväsendet inte ännu är färdig.<br />
Enligt räddningslagens 1 § avses med räddningsverksamheten skyndsamma<br />
åtgärder till följd av en olycka eller en hotande olycka som vidtas för att skydda och<br />
rädda människor, egendom och miljön samt för att begränsa skadorna.<br />
Enligt räddningslagens motiveringar skall förutom eldsvådor även<br />
explosionsolyckor, olje- och kemikalieskador, ras, gas- och vätskeläckage,<br />
översvämningar och andra naturkatastrofer, situationer med strålningsfara samt<br />
personalens säkerhet i massmöten beaktas i förebyggandet av olyckor. Även andra<br />
olyckor skall beaktas i den mån de omfattas av räddningsmyndigheternas uppgifter.<br />
Ett motsvarande krav finns även i 13 § i den nuvarande förordningen om<br />
räddningsväsendet (857/1999).<br />
Enligt 8 § i den nuvarande förordningen om räddningsväsendet tar<br />
miljömyndigheterna hand om högvattenregleringen och dammsäkerheten så att<br />
dammsäkerheten och andra säkerhetsfaktorer tas i beaktande så som speciellt<br />
stadgats om dem samt att de ger experthjälp i bedömning av skadeverkningar för<br />
miljön i samband med räddningsåtgärder.<br />
Räddningsmyndigheter och andra myndigheter och samfund som har uppgifter som<br />
har med räddningsväsendet att göra eller som ger assistans i sådana uppgifter är<br />
skyldiga att i samverkan uppgöra planer för räddningsväsendet (räddningslag 9 §).<br />
Räddningsmyndigheterna skall följa med hur olycksrisker och olyckornas antal och<br />
orsaker utvecklas och utgående från de slutsatser som dras för sin del vidta åtgärder<br />
för förebyggande av olyckor och vid behov göra förslag till andra myndigheter<br />
(räddningslagen 20 §). Vid förebyggandet av olyckor måste man ta i beaktande bland<br />
annat översvämningar och andra naturkatastrofer.<br />
Länsstyrelsernas uppgift är att göra upp räddningsväsendets planer i länens område<br />
på basis av olycksriskerna i området, styra den regionala och lokala planeringen samt<br />
arrangera övningar för att upprätthålla beredskap mot storkatastrofer (förordning om<br />
räddningsväsendet 5 §).<br />
De som äger eller innehar en byggnad eller som utövar industri- eller<br />
affärsverksamhet samt ämbetsverk, inrättningar och andra sammanslutningar är<br />
skyldiga att på ifrågavarande plats och i sin övriga verksamhet förebygga<br />
uppkomsten av farliga situationer samt att ha beredskap att när fara hotar skydda<br />
människor, egendom och miljön och att vidta sådana räddningsåtgärder som de på<br />
egen hand förmår genomföra (räddningslag 8 §). I en räddningsplan i enlighet med<br />
förordningen om räddningsväsendet (10 §) skall man till exempel utreda<br />
risksituationerna och deras verkningar, åtgärder för förebyggande av risksituationer<br />
samt planer om verksamheten i olika olycks-, risk- och skadesituationer.
Om räddningsmyndigheternas befogenheter föreskrivs i räddningslagen. Enligt<br />
räddningslagens 45 § har räddningsverksamhetens ledare och av särskilda skäl även<br />
länsstyrelsen och inrikesministeriet rätt att bland annat evakuera människor och<br />
egendom, vidta sådana åtgärder som kan medföra skada för fast eller lös egendom,<br />
bestämma att byggnader, kommunikations- och dataförbindelser som behövs för<br />
räddningsverksamheten ställs till förfogande. Det lokala räddningsväsendet skall<br />
betala full ersättning för egendom som tas i bruk samt ersätta eventuella skador på<br />
egendom som tagits i bruk. Enligt lagens 46 § har räddningsledaren rätt att förordna<br />
en arbetsför person som befinner sig på en brand- eller olycksplats eller i dess närhet<br />
och som inte hindras av ett giltigt skäl att delta i räddningsverksamheten, om detta är<br />
nödvändigt för att en människa skall kunna räddas eller en olycka avvärjas. I<br />
motsvarande situation har en räddningsmyndighet, om situationen inte annars kan<br />
bemästras, rätt att förordna arbetsföra personer som uppehåller sig i den kommun där<br />
olyckan har inträffat att ofördröjligen infinna sig på brand- eller olycksplatsen och<br />
delta i räddningsverksamheten.<br />
3.2.5 Lagstiftning om miljöförvaltningen<br />
Enligt lagen om miljöförvaltningen (55/1995) har de regionala miljöcentralerna<br />
dessutom i uppgift att inom sina respektive verksamhetsområden särskilt främja<br />
miljövården, bevaka allmänt intresse i vatten- och miljöärenden, handha<br />
miljöforskning och övervakning av miljöns tillstånd samt främja vattenförsörjningen<br />
och ha hand om nyttjandet och vården av vattnen samt skyddet mot översvämningar.<br />
Lagen nämner inte översvämningsskydd, men förebyggandet och bekämpningen av<br />
miljöskador och miljöolägenheter har även tolkats betyda översvämningsskydd.<br />
Enligt lagen övervakar och bedömer Finlands miljöcentral som forsknings- och<br />
utvecklingscentralen inom sitt område vattenresurser - samt utvecklar, utvärderar<br />
och tillämpar modeller och förfaringssätt som stöder nyttjandet och vården av<br />
vattentillgångarna samt producerar experttjänster både för de ministerier som styr<br />
den och för de regionala miljöcentralerna. Miljöministeriet och jord- och<br />
skogsbruksministeriet styr de regionala miljöcentralerna och Finlands miljöcentral i<br />
ärenden som hör till deras verksamhetsområde och de kan förordna en regional<br />
miljöcentral att sköta om uppgifter även utanför miljöcentralens verksamhetsområde.<br />
Uppgifterna inom nyttjande och vård av vattentillgångar inklusive<br />
högvattenreglerings- och översvämningsskyddsuppgifter hör till jord- och<br />
skogsbruksministeriets förvaltningsområde.<br />
3.2.6 Lag om ersättande av skador som förorsakats av exceptionella<br />
översvämningar<br />
Lagen om ersättande av skador som förorsakats av exceptionella översvämningar<br />
(284/1983) trädde i kraft 1.4.1983. Skador som orsakats av exceptionella<br />
översvämningar i vattendrag samt kostnader för åtgärder som har vidtagits för<br />
förebyggande eller begränsning av skador till följd av dylika översvämningar kan<br />
enligt denna lag ersättas ur statens medel. För utbetalning av ersättningarna skall i<br />
statsbudgeten årligen intas ett reservationsanslag på 841 000 euro. Förorsakas<br />
översvämning av åtgärd som vidtagits i strid med vattenlagen eller annan lag, ersätts<br />
översvämningsskador dock inte enligt denna lag.<br />
22<br />
Ersättning kan betalas för skada som har förorsakats:
23<br />
• växande, skördemogna eller bärgade trädgårdsprodukter, om inte skadan kan<br />
ersättas enligt lagen om ersättande av skördeskador (530/75), eller bärgad<br />
skörd,<br />
• växande trädbestånd,<br />
• enskilda vägar, broar, diken eller vallar,<br />
• byggnader eller konstruktioner,<br />
• lösöre som behövs i hushållen eller<br />
• produkter som tillverkats vid yrkesutövning eller däri erforderligt lösöre.<br />
Ersättning kan betalas även för skada som förorsakats odlare på grund av att<br />
översvämning omöjliggjort sådd samt för kostnader som föranletts av åtgärder som<br />
vidtagits i syfte att förebygga eller begränsa avsedda skador. Ersättning betalas inte,<br />
om den skadelidande kunde ha förhindrat skadan genom att vidta skäliga åtgärder då<br />
översvämningen inträffade eller om skadan är ringa. Ersättning kan betalas till fysisk<br />
person och dödsbo, till bostadsaktiebolag, bostadsandelslag och fastighetsbolag som<br />
grundats för bostadsproduktion samt till väglag som avses i lagen om enskilda vägar<br />
(358/1962). I ersättning kan beviljas högst 80 procent av det uppskattade<br />
skadebeloppet och de kostnader som orsakats av åtgärder som vidtagits för att<br />
förebygga eller begränsa skadorna.<br />
Närmare stadganden om denna sak och behandling av ersättningsansökningar har<br />
utfärdats i förordningen om ersättande av skador som förorsakats av exceptionella<br />
översvämningar (93/1995).<br />
Den skada som översvämningen orsakat på skörden bedöms genom att beakta i<br />
lämpliga delar vad som stadgats i lagen om ersättande av skördeskador (530/1975).<br />
Om saken har utfärdats en ny lag (1214/2000) och därtill anknuten förordning. De<br />
träder i kraft 15.4.2003.<br />
3.2.7 Statsrådets förordning om stödandet av vattendragsåtgärder<br />
I 15 § i lagen om finansiering av landsbygdsnäringar (329/1999) stadgas allmänt om<br />
stödandet av vattendragsåtgärder så att de genomförs som statens arbete eller så att<br />
understöd beviljas för dem från statens medel. I statsrådets förordning om stödjande<br />
av vattendragsåtgärder (651/2001) stadgas det mera ingående om förutsättningarna<br />
för stödet, stödets andel av totalkostnaderna och om det förfarande som de regionala<br />
miljöcentralerna skall följa i beviljandet av stöd.<br />
På basis av denna förordning kan stöd beviljas bland annat för en åtgärd vars syfte är<br />
att minska faror, olägenheter och skador som översvämningar förorsakar i<br />
vattendraget eller på dess strandområde. Ett exempel på en sådan i 2 § avsedd åtgärd<br />
kunde vara en nödvändig invallning av stranden eller rensning av flodbädden. Den<br />
stödda åtgärdens syfte kan enligt 2 § även vara att främja att vattendraget används<br />
mångsidigt och vårdas, vilket man har tänkt att omfattar även byggandet av en med<br />
tanke på högvattenreglering ändamålsenlig våtmark när annat stöd inte beviljas för<br />
detta.<br />
I förordningens 3 § är en förutsättning för att en vattendragsåtgärd skall understödas<br />
att kostnaderna för åtgärden är rimliga jämfört med de fördelar som uppnås genom<br />
den. I bedömningen av nyttor borde nyttorna förstås i ordets vida bemärkelse och så
att målområdets kommande utveckling beaktas. Till exempel nyttoområdet för en<br />
högvattenregleringsåtgärd som är avsedd för att skydda odlingsområden borde till<br />
sina egenskaper vara sådant att det är ändamålsenligt och sannolikt att området odlas<br />
även i fortsättningen. När man överväger stödets storlek enligt 5 §, måste man å<br />
andra sidan ta i beaktande nyttotagarens eget ansvar för åtgärdens kostnader. Till<br />
exempel när man stöder en bebyggelses högvattenregleringsåtgärder, borde man<br />
således ta i beaktande i vilken mån det byggnadsbestånd som skall skyddas har<br />
placerats under den lägsta rekommenderade bygghöjden i ett område med<br />
översvämningsrisk.<br />
3.3 Högvattenregleringens och översvämningsskyddets problem<br />
Det är i synnerhet byggandet på områden med översvämningsfara som har ökat<br />
risken för översvämningsskador. Detta framgår tydligt av det att byggnadsskadorna<br />
utgjorde över hälften av alla skador i Utredningen om storöversvämningar. Även vid<br />
vanligare översvämningar är byggnadsskadorna stora. Av de skador som orsakas av<br />
översvämningar som återkommer i medeltal en gång på 20 år eller mera sällan har 32<br />
% varit byggnadsskador.<br />
I vattenområden finns många olika slags konstruktioner som har en inverkan på<br />
översvämningens utveckling, översvämningsrisken och översvämningsskyddet.<br />
Många högvattenregleringskonstruktioner håller på att bli föråldrade och<br />
ombyggnader är på många ställen aktuella för att hålla konstruktionerna i<br />
funktionsdugligt skick. Dessutom måste man utreda hur förändrade omständigheter,<br />
speciellt klimatförändringen, verkar på saken för att kunna förutse om<br />
konstruktionernas dimensionering och andra beredskapsåtgärder måste ses över.<br />
I översvämningsskydds- och räddningsverksamheten är problemet otillräckliga<br />
resurser. Vid vanliga översvämningar har man hittills klarat sig utan särskilt stora<br />
problem. Det finns stora skillnader i beredskapen för översvämningsskydd i olika<br />
delar av landet. I Österbotten och Lappland gör statens förpliktelser som<br />
tillståndsinnehavare och de årligen återkommande översvämningarna att man<br />
upprätthåller en rimlig beredskap, men i övriga områden kunde beredskapen vara<br />
mycket bättre. Ökat byggande och miljöförvaltningens minskade resurser för dessa<br />
uppgifter gör problemet värre. Vid exceptionella översvämningar förutsätter<br />
översvämningsskyddet effektivare åtgärder än dem vilka man har blivit van att klara<br />
sig med vid vanliga översvämningar.<br />
I översvämningsskyddet är de regionala miljöcentralerna i nära samarbete med<br />
räddningsmyndigheten. Samarbetet har formats enligt de praktiska behoven och<br />
varierar i olika delar av landet. Samarbetet har fungerat bra, men det finns vissa<br />
oklarheter om vilka uppgifter som hör till vem. Behovet av att klarlägga uppgifterna<br />
och ansvarsfördelningen accentueras av de båda myndigheternas knappa resurser.<br />
Ett hot mot ett lyckat översvämningsskyddsarbete är minskningen av personresurser<br />
när de nuvarande anställda går i pension och det inte anställs tillräckligt med ny<br />
personal. Översvämningsskyddsuppgifterna lär man sig i det praktiska arbetet. För att<br />
bevara kunnandet borde man alltså säkerställa tillräckliga resurser och möjligheter<br />
till anställandet av nya arbetstagare så att de kan inskolas av dem som går i pension.<br />
24
25<br />
De problem som förekommer i högvattenreglering och översvämningsskydd<br />
behandlas mera ingående i samband med åtgärdsförslagen i kapitlen 4–10.<br />
3.4 Arbetsgruppens målsättningar<br />
Främst i Västra och Norra Finlands flodsystem förutsätter översvämningarna årligen<br />
åtgärder med vilka myndigheter och även andra behöriga har erhållit kunnande.<br />
Vanliga översvämningar har man också lyckats klara av med relativt små skador.<br />
Stora översvämningar har det inte funnits på länge i Finland, vilket kan ha lett till en<br />
falsk känsla av säkerhet. Översvämningarna i Mellaneuropa och Sverige under de<br />
senaste åren och även våra egna erfarenheter av nära ögat-situationer har emellertid<br />
gett anledning till nya lägesbedömningar och utvecklingsbehov. Häftiga regn kan<br />
förekomma även hos oss. Det är bra att se till att vi är ändamålsenligt förberedda för<br />
stora översvämningar och att de förändrande omständigheterna tas i beaktande på det<br />
rätta sättet.<br />
Också i Finland möjliggör väderleksförhållandena svåra översvämningar. Det skulle<br />
vara tillräckligt med till exempel ett tjockare snötäcke som skulle smälta snabbt först<br />
sent på våren med hjälp av måttligt regn. Myrar och sjöar och de förhållandevis flata<br />
markerna jämnar emellertid ut översvämningarna, vilket ger tid för<br />
försiktighetsåtgärder. Man har uppskattat att klimatuppvärmningen ökar avsevärt<br />
nederbörderna hos oss på hösten och vintern. I och med höstöversvämningar och<br />
högre vintertemperaturer skulle vinteröversvämningarna alltså öka även i Södra och<br />
Mellersta Finland. Eftersom snötäcket i Norra Finland kunde bli mycket tjockare än i<br />
dag, kunde våröversvämningarna där öka när klimatet blir varmare. I slutet av<br />
sommaren och början av hösten kan det vara svårt att behärska en översvämning,<br />
eftersom de reglerade sjöarna och bassängerna då är fulla också på grund av<br />
rekreationsbruk. Det är alltså begränsat med spelrum. Ändringarna i<br />
klimatförhållandena har också uppskattats bli större. Fenomen som är mycket<br />
sällsynta idag, är kanske inte alls så sällsynta i framtiden.<br />
Man kan inte utrusta sig för alla tänkbara situationer så att vatten inte skall orsaka<br />
skador. Man skall planera redan i förväg hur man skall handla då när det finns mera<br />
vatten än man kan behärskat styra. Vi befinner oss i en mycket bättre situation än<br />
många mellaneuropeiska länder i det avseendet att man hos oss inte har varit tvungen<br />
att ta sådana områden som är utsatta för översvämningar i så effektivt bruk som man<br />
har gjort längre söderut. Vi har alltså en möjlighet att märkbart begränsa de skador<br />
som översvämningar orsakar. Det är förnuftigare och betydligt förmånligare att styra<br />
markanvändning i tid och planera byggandet rätt än att flytta bosättningscentra eller<br />
industrianläggningar som byggts på fel plats eller säkra tillräcklig högvattenreglering<br />
i efterhand.<br />
Redan i början av sitt arbete ställde Storöversvämningsarbetsgruppen de mål som<br />
man ville uppnå med åtgärdsförslagen. Dessa mål har strukturerat arbetet och även<br />
denna slutrapport har indelats enligt dem. Målsättningarna är:<br />
1. De skador som översvämningarna orsakar för befintliga byggnader,<br />
konstruktioner och funktioner minskas<br />
2. På översvämningsområdena placeras inte nya byggnader, konstruktioner eller<br />
andra aktiviteter så att översvämningen orsakar avsevärd skada för dem.<br />
3. Vattenbyggnadskonstruktionerna är fungerande och säkra.
4. Översvämningsskyddet och räddningsverksamheten fungerar vid stora<br />
översvämningar.<br />
5. I översvämningsskyddet och räddningsverksamheten utnyttjas tidsenliga<br />
metoder.<br />
6. I de åtgärder som utförs i vattendragen och deras avrinningsområden strävar<br />
man till att minska översvämningsriskerna.<br />
7. De resurser och det kunnande som behövs för verkställigheten av<br />
åtgärdsförslagen säkras.<br />
Verkställigheten av åtgärdsförslagen och de uppgifter som preciserar dem berör<br />
många parter. Där behövs samarbete, rådgivning och uppmuntran och man måste<br />
skapa en bas för lagstiftning, finansiering och kunnande. De åtgärdsförslag som rör<br />
statliga myndigheter förverkligas inom den utgiftsram som statsrådet har givit till<br />
ministerierna och de anslag som beviljats i statsbudgeten. Verkställigheten av de<br />
uppgifter som ålagts myndigheterna förutsätter i många fall förutom tillräckliga<br />
anslag även en systematisk uppställning av mål i styrningen av förvaltningen.<br />
Verkställigheten av förslagen orsakar kostnader även för dem som är ansvariga för<br />
åtgärderna i översvämningsområdena, d.v.s. för vattenbyggnadskonstruktionernas<br />
ägare och kommunerna. En exakt bedömning av kostnaderna är emellertid möjlig<br />
först, när planer och program för behövliga åtgärder är klara. Beredskapen för stora<br />
översvämningar med de åtgärder som föreslagits förbättrar översvämningsskyddets<br />
smidighet och verksamhetsmöjligheter även vid vanliga översvämningar.<br />
Storöversvämningsarbetsgruppens förslag borde tas i beaktande i lämpliga delar även<br />
när man förbereder förvaltningsområdenas strategier för säkerställandet av<br />
samhällets livsviktiga funktioner och därtill anknutna utvecklingsprogram.<br />
4 Minskandet av de skador som<br />
översvämningar orsakar för befintliga<br />
byggnader, konstruktioner och funktioner<br />
4.1 Nuläget<br />
I Utredningen om storöversvämningar (Ollila m.fl. 2000) har man skärskådat de<br />
enskilda skadeobjekt som drabbas värst vid en stor översvämning vars<br />
återkomstintervall är i medeltal 250 år. Man har uppskattat att synnerligen stora<br />
skador orsakas i Sydvästra Finland inom Björneborgs stads område närmast för<br />
industrin, i Sydöstra Finland för industrin i Villmanstrand-Imatra-området och i<br />
Västra Finland i Kyro älvs vattenområde och Laihela ås mellersta del närmast för<br />
bebyggelsen och lantbruket. Betydande skador orsakas även samhällen och industrin<br />
i Salo, Kuusankoski, Kuopio, Rovaniemi och Torneå.<br />
År 2002 utförde de regionala miljöcentralerna på Storöversvämningsarbetsgruppens<br />
begäran kompletterande bedömningar om de mest brådskande åtgärderna för att<br />
förbättra bekämpningsberedskapen vid stora översvämningar. Utredningarnas<br />
omfattning, innehåll, utförlighet och kvalitet varierar. Förutom utredningarna bad<br />
Storöversvämningsarbetsgruppen varje regional miljöcentral att utarbeta en bedömning<br />
26
27<br />
om de mest betydande skadeobjekten i prioriteringsordning på miljöcentralens<br />
område. De mest betydande skadeobjekten har räknats upp i bilaga 1.<br />
För bebyggelsens del har Storöversvämningsarbetsgruppen granskat en översvämning<br />
vars återkomstintervall är i medeltal hundra år. De skador som en dylik översvämning<br />
orsakar drabbar samma områden som konstaterats vara skadeobjekt i Utredningen om<br />
storöversvämningar, skadorna är bara mindre. Som exempel kan nämnas att i Västra<br />
Finlands miljöcentrals område skulle en översvämning vars återkomstintervall är större<br />
än 20 år men högst 100 år orsaka skador i åtminstone nio tätorters områden: Himango<br />
centrum, Ilmola centrum, Lappo centrum, Jalasjärvi centrum, Merikarts tätort i Lillkyro,<br />
Storkyro centrum, Vindala centrum, Laihela centrum och Nedervetils tätort i Kronoby.<br />
Den sistnämnda tätorten hotas även av isproppar.<br />
Inom Norra Österbottens miljöcentrals område skulle en motsvarande översvämning<br />
orsaka skador i sex tätorters områden. En del av Alavieska och Nivala centrum hotas<br />
av isproppar som bekämpas årligen med issågningar. Pyhäjokis, Storsjöns, Kiminges<br />
och Pudasjärvis kommuncentra skulle drabbas av översvämningsskador även utan<br />
isproppar. Enskilda boningshus och fritidsbostäder finns i Norra Österbottens<br />
skadeområden enligt följande: i Kala- och Vääräjokis älvdal 40–50 boningshus samt<br />
i Pyhäjokis och Siikajokis älvdal, på det såkallade Plattlandet, vid Ule älvs, Kiminge<br />
älvs och Ijo älvs grenar och i Oijärvi tätort sammanlagt 100–150 byggnader.<br />
Dessutom finns det bakom agrikulturella högvattenregleringsdammar enskilda hus<br />
och husgrupper som skulle orsakas skador vid översvämningar som återkommer en<br />
gång på hundra år. I Himango kommun i Mellersta Österbotten finns et invallat<br />
område som administreras av regleringsbolaget för Lestijokis nedre del. Där har man<br />
effektiverat högvattenregleringen under 1980-talet för att skydda åkrarna mot sådana<br />
översvämningar som återkommer i medeltal en gång på 30 år. Det invallade området<br />
är beläget så nära tätorten att man har planlagt och byggt även boningshus på det.<br />
Under ett betydande översvämningshot finns där boningshus på cirka 10 000<br />
våningskvadratmeter omfattande byggnadsplanområdet och några enskilda hus och<br />
husgrupper, sammanlagt åtminstone 7 radhus och 20 egnahemshus.<br />
Även Kyro älv och Lappo älv är sådana lantbruksinvallningar där det finns<br />
boningshus och dit högvatten ändå måste släppas ut enligt tillståndsbeslut, om<br />
översvämningen är mera sällsynt än en översvämning som förekommer i medeltal en<br />
gång på 20 år. I dessa områden finns enskilda hus och husgrupper: på Kyro älvs<br />
område sammanlagt 50–60 och vid Lappo älv cirka 15. Boendet i sådana områden<br />
medför betydande nackdelar, fara och osäkerhet.<br />
I och med att den stadslika bebyggelsen ökar växer andelen belagda ytor som inte<br />
släpper igenom vatten. Den ökade ogenomträngliga arealen tillsammans med sådana<br />
tekniska konstruktioner som trappar upp avrinningen, såsom diken och<br />
regnvattenavlopp, ökar ytavrinningen och påskyndar vattnets strömning. På byggda<br />
och belagda områden är ytavrinningens mängd och vattenföringstoppar sålunda<br />
större än annanstans i förhållande till avrinningsområdets storlek. Ett störtregn som<br />
inträffar i ett stadsområde kan orsaka flödande både i bäckar och diken och på<br />
gatorna efter det att regnvattenavloppens kapacitet överstigits. I städer kan även<br />
byggnadsprojekt, ändrandet av genomträngliga ytor till sådana som släpper vatten<br />
igenom dåligt eller inte alls och torrläggning av områden ha kunnat bidra till att<br />
flodbädden i stadsområden svämmar över oftare än förut. För att utreda de
översvämningsskador som störtregnen orsakar i tätorterna planerar man att starta en<br />
utredning där saken undersöks i valda exempelkommuner. Utredningen genomförs<br />
som ett samarbete mellan kommunerna och Finlands miljöcentral.<br />
4.2 Målsättning och åtgärdsförslag 1<br />
Målsättning: De skador som översvämningar orsakar för befintliga<br />
byggnader, konstruktioner och funktioner minskas.<br />
Åtgärdsförslag 1: Generalplaner utarbetas för att minska de skador som<br />
stora översvämningar orsakar vid viktiga skadeobjekt.<br />
Enligt Utredningen om storöversvämningar (Ollila m.fl. 2000) finns det i Finland ett<br />
stort antal sådana översvämningsskadeområden där skadorna uppgår till tiotals<br />
miljoner euro men där man tillsvidare inte har utrett möjligheter att minska<br />
översvämningsskador. I en översvämningssituation hinner man inte mera utreda olika<br />
alternativ för att minska skadorna, varför man borde bedöma dem på förhand och<br />
vidta behövliga förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder.<br />
Med beaktande av konstruktionernas och byggnadernas livslängd vore det motiverat<br />
att de konstruktioner och byggnader som lider betydande skador vid översvämning i<br />
ett område som översvämmas i medeltal en gång på hundra år skyddas. Läget för<br />
speciellt viktiga objekt måste studeras också med tanke på mera sällsynta<br />
översvämningar. Som sådana speciellt viktiga objekt för vilka en högre säkerhetsnivå<br />
borde övervägas måste ses bland annat:<br />
• anläggningar som hanterar och lagrar farliga ämnen,<br />
• kemisk industri,<br />
• vatten- och avloppsreningsverk,<br />
• trafikförbindelser i vissa fall (till exempel trafikförbindelser till dammen),<br />
• kommunikationsförbindelser (till exempel kablar, länkar),<br />
• avstjälpningsplatser<br />
problemavfall),<br />
(även gamla) i vissa fall (betydande miljörisk,<br />
• sjukhus,<br />
• evakueringspunkter (till exempel skolor) samt<br />
• eldistributionspunkter och transformatorer.<br />
Eftersom det inte finns ekonomiska möjligheter att skydda alla funktioner och det<br />
inte heller är nödvändigt, borde de behövliga åtgärderna prioriteras i särskilda<br />
generalplaner. Utarbetandet av generalplaner förutsätter en allmän kartläggning av<br />
översvämningsområden samt identifiering av riskställen. I generalplanerna borde<br />
man bedöma möjligheterna till bestående högvattenregleringskonstruktioner,<br />
tillfälliga konstruktioner och tillfälliga åtgärder, såsom avtappningsändringar, samt<br />
bedöma det lämpligaste alternativet för varje riskställe. När man överväger<br />
skyddsnivån och -metoder skall man dessutom uppskatta eventuella skadors storlek i<br />
förhållande till de kostnader som skyddandet orsakar. Skador för vissa konstruktioner<br />
28
29<br />
kan vara så små att skyddandet inte lönar sig. Likaså kan vissa funktioner i<br />
översvämningssituationen avbrytas utan att detta orsakar stora ekonomiska skador<br />
eller risker för miljön eller hälsan.<br />
4.3 Uppgifter med vilka åtgärdsförslaget genomförs<br />
4.3.1 Kartläggning av översvämningsområden<br />
UPPGIFT 1.1<br />
Aktuella uppgifter om högvattenstånd som motsvarar 100 och 250 års<br />
återkomstintervaller samlas i ett enhetligt geografiskt informationssystem där<br />
de vid behov är tillgängliga för analysering av översvämningsområdena och<br />
utarbetandet av schematiska översvämningskartor. För de vattendragsobjekt<br />
som är viktigast med tanke på översvämningsskyddsåtgärder och<br />
översvämningsskador utarbetas detaljerade översvämningskartor som baserar<br />
sig på höjdmodeller.<br />
För skadeuppskattningarna i Utredningen om storöversvämningar (Ollila m.fl. 2000)<br />
beräknades de största värdena för vattenstånd och vattenföring vid en översvämning<br />
som återkommer i medeltal en gång på hundra eller 250 år. Värdena beräknades för<br />
nästan 350 vattenståndsstationer och nästan 300 vattenföringsstationer på basis av de<br />
observationsuppgifter som finns till förfogande. Dessutom utarbetar de regionala<br />
miljöcentralerna uppskattningar på basis av sina egna observationsställen för<br />
vattenstånd och vattenföring. Om många sjöar och flodsträckor fanns det tidigare<br />
utarbetade skadekurvor och vattenståndsuppgifter om stora översvämningar. På basis<br />
av dessa uppgifter gjorde de regionala miljöcentralerna skadebedömningar om en<br />
översvämningssituation som motsvarade en återkomstintervall på 250 år.<br />
Miljöcentralerna har även gett enskilda utlåtanden och allmänna rekommendationer<br />
om de lägsta bygghöjderna.<br />
Alla ovannämnda uppgifter som innehåller vattenståndsuppgifter som motsvarar<br />
återkomstintervaller på cirka 100 och 250 år borde samlas till ett enhetligt<br />
geografiskt informationssystem, så att de vid behov kunde användas för en ungefärlig<br />
granskning av översvämningsområdet. Det är skäl att samla informationen med det<br />
snaraste. Detta skulle garantera att de nuvarande uppgifterna om högvattenstånden<br />
skulle vara till förfogande för de ändamål i vilka sådan information kan utnyttjas.<br />
Översvämningskartor förmedlar information om översvämningsområdenas<br />
omfattning och översvämningsriskområden vid olika stora översvämningar. I fråga<br />
om vissa områden i Finland har man ritat på kartan de översvämningsområden som<br />
bildats under stora översvämningar. Arbetet har emellertid inte varit systematiskt,<br />
utan den metod med vilken arbetet har genomförts och storleken på de<br />
översvämningarna som beskrivits har varierat från fall till fall. Definieringen av<br />
översvämningsområdena har baserat sig på terrängobservationer eller flygbilder.<br />
Man har också bekantat sig med de metoder med vilka översvämningar kartläggs i<br />
andra länder.
Allmänna översvämningskartor<br />
På basis av högvattenståndsuppgifter som samlas i datasystemet på ovan beskrivna<br />
och andra sätt samt eventuellt med hjälp av strömningsmodeller som utarbetats för<br />
flodsystemen borde man utarbeta schematiska översvämningskartor (HW 1/100 och<br />
HW 1/250) åtminstone för de vattendrag i vilka stora översvämningar orsakar<br />
betydande översvämningsskador (de områden i bilaga 1 för vilka man inte utarbetar<br />
en detaljerad översvämningskarta under de närmaste åren). Ifall inte precisare<br />
uppgifter om markytans höjd är tillgängliga, kan man i utarbetandet av dylika<br />
översvämningskartor utnyttja Lantmäteriverkets höjdmodell som täcker hela Finland.<br />
Det är en rutmodell som kalkylerats på basis av grundkartans höjdkurvor och<br />
vattenområdets strandlinjer med triangelnätsinterpolation, där rutans storlek är 25 m<br />
x 25 m och där höjduppgifternas medelfel är 1,76 meter enligt den utredning som<br />
gjorts om saken. På flera kartblad konstaterades höjdfelet vara 5–10 meter.<br />
Lantmäteriverket har påbörjat en genomgripande förbättring av<br />
terränginformationsmaterialet. I samband med förbättringen förbättras även<br />
höjduppgifternas exakthet. Samtidigt antecknas sockelns höjdställning i databasen<br />
åtminstone för en del av byggnaderna.<br />
För översvämningskartor som baserar sig på ovannämnda höjdmodell får<br />
observationsskalan vara högst cirka 1:50 000, helst mindre. Miljöcentralerna kan<br />
välja översvämningsområdenas observationsskala på basis av de tillgängliga<br />
höjduppgifternas och andra uppgifters exakthet. Enligt<br />
Storöversvämningsarbetsgruppens bedömning räcker skalan 1:100 000 – 1:250 000<br />
för många sådana uppgifter som arbetsgruppen föreslagit. Utarbetandet av kartor på<br />
basis av de uppgifter som ingår i databaserna möjliggör kartornas flexibla<br />
preciserande allteftersom exaktare information kommer i bruk.<br />
Schematiska översvämningskartor kan utnyttjas åtminstone i den riktgivande<br />
dimensioneringen av riskobjekten i uppgift 1.2 och i utarbetandet av generalplaner<br />
för begränsandet av skador enligt uppgift 1.3. Schematiska översvämningskartor kan<br />
dessutom utnyttjas bland annat:<br />
• i information om översvämningar,<br />
• i placering av nya funktioner som utgör en miljörisk,<br />
• i den allmänna planeringen av markanvändningen,<br />
• i placering av funktioner eller inrättningar som är viktiga för samhället (till<br />
exempel sjukhus, ålderdomshem och skolor) och<br />
• i allmän planering av räddningsverksamheten.<br />
Man måste emellertid ta i beaktande de schematiska översvämningskartornas<br />
inexakthet, och de bör inte användas som sådana för bedömning av enskilda<br />
fastigheters översvämningsrisk. Om informationens tillförlitlighetsnivå bedöms som<br />
mycket låg, kan man uppge variationsbredden angående återkomstintervallen.<br />
Detaljerade översvämningskartor<br />
För en noggrann planering av markanvändningen, översvämningsskyddet och<br />
räddningsverksamheten på de viktigaste områdena med översvämningsskador behövs<br />
detaljerade översvämningskartor som är baserade på en exakt höjdmodell och av<br />
30
31<br />
vilka det framgår vilka områden som blir under vatten till exempel vid<br />
översvämningar som motsvarar återkomstintervaller på 100 och 250 år. På en<br />
översvämningskarta kan man anteckna många uppgifter om översvämningsområdet<br />
med hjälp av geografiska informationssystem. Sådana uppgifter är till exempel<br />
byggnadsregisteruppgifter om boningshus, semesterbostäder och övriga byggnader<br />
samt uppgifter om markanvändningen. Med hjälp av dessa uppgifter och uppgifterna<br />
om översvämningsområdet är det möjligt att precisera skadeuppskattningarna samt<br />
förbättra beredskapen mot översvämningar för att minska skadorna. År 2003 var den<br />
detaljerade översvämningkartläggningens exempelprojekt i gång i Rovaniemi- och<br />
Björneborgområden.<br />
Med hjälp av detaljerade översvämningskartor kan skyddsåtgärderna riktas mot de<br />
ställen som är mest kritiska med tanke på skador. Då kan till exempel<br />
trafikförbindelsernas användbarhet utredas med relativt litet arbete. Detaljerade<br />
översvämningskartor kan utnyttjas som hjälp även vid planering av tillfälliga<br />
översvämningsskyddsåtgärder och andra åtgärder som minskar<br />
översvämningsskador.<br />
Detaljerade översvämningskartor kan utnyttjas bland annat för:<br />
• bedömning av översvämningsrisker,<br />
• information,<br />
• planering av markanvändningen (byggnadsplaner),<br />
• planering av evakueringar,<br />
• planering av översvämningsskyddsåtgärder (bland annat placering av tillfälliga<br />
skyddskonstruktioner),<br />
• planering av räddningsverksamheten och befolkningsskyddsåtgärder (bland<br />
annat evakuering, utredning av de trafikförbindelser som finns till förfogande),<br />
• planering och prövning av nya funktioner som utgör en miljörisk, till exempel<br />
placering av lager för farliga ämnen<br />
• planering och prövning av specialprojekt enligt lagen för räddningsväsendet,<br />
• planering av trafikförbindelser (vägar, järnvägar, flygfält) och bedömning av<br />
deras användbarhet samt<br />
• planering av tekniska infrastrukturnätverk (el-, vattenförsörjnings-,<br />
kommunikations-, värme- och andra nätverk) och bedömning av deras<br />
funktion.<br />
De regionala miljöcentralerna har preliminärt bedömt för vilka objekt man borde<br />
utarbeta detaljerade översvämningskartor. Man måste ta reda på de uppdaterade<br />
uppgifterna om dessa objekt och utreda deras betydelse med tanke på de skador som<br />
stora översvämningar orsakar samt beräkna kostnaderna för utarbetandet av<br />
översvämningskartan. På basis av dessa uppgifter måste man överväga i vilken<br />
ordning översvämningskartorna skall utarbetas. Dessutom måste man följa<br />
översvämningskartläggningsmetodernas utveckling och internationella erfarenheter<br />
så att översvämningskartläggningarnas kostnadseffektivitet ytterligare kan förbättras.
I bilaga 2 har föreslagits metoder som kunde användas vid utarbetande av en<br />
detaljerad översvämningskarta. Ett exempel på en sådan översvämningskarta finns<br />
som bilaga 3.<br />
4.3.2 Kartläggning av riskobjekt<br />
UPPGIFT 1.2<br />
Man preciserar utredningar om vilken slags bebyggelse och vilka andra<br />
översvämningsdrabbade funktioner det finns på områden som översvämmas i<br />
medeltal en gång på hundra år (HW 1/100) och vilka speciellt viktiga mål, som<br />
till exempel anläggningar som hanterar farliga ämnen, det finns på de områden<br />
som översvämmas ännu mera sällan, till exempel i medeltal en gång på 250 år<br />
(HW 1/250).<br />
Kartläggningen av kritiska funktioner är en fortsättning till Utredningen om<br />
storöversvämningar och de bedömningar som de regionala miljöcentralerna år 2002<br />
gjort om de mest brådskande åtgärderna som behövs för att förbättra<br />
skyddsberedskapen vid stora översvämningar. Även om deras innehåll och exakthet<br />
varierar områdesvis, erbjuder de ändå goda basuppgifter för den föreslagna<br />
kartläggningen av riskobjekt.<br />
I uppgift 1.1 definieras de områden som översvämmas en gång på hundra år och de<br />
som översvämmas en gång på 250 år. Dessa uppgifter utnyttjas vid lokaliseringen av<br />
de objekt i översvämningsområden som kunde lida svåra skador vid en sådan<br />
översvämning eller som eventuellt orsakar fara för miljön eller hälsan. Sådana objekt<br />
är bland annat bostadshus, andra byggnader som lider svåra skador vid<br />
översvämningar, viktiga vägar och broar. För broarnas del måste man fästa<br />
uppmärksamhet vid den faran att broöppningar blir igenproppade av trädstammar<br />
eller annat material som översvämningen för med sig. Man borde också se till att<br />
broöppningarna är rätt dimensionerade, och här borde man även beakta de<br />
bedömningar som gjorts om klimatförändringens verkningar på vattendragens<br />
vattenföringar. Sådana aspekter borde man ta hänsyn till när man bygger broar och<br />
vägar eller planerar en sanering. Med mycket viktiga objekt i denna uppgift avses de<br />
anläggningar och objekt som räknats upp i punkt 4.2 .<br />
I kartläggningen av riskobjekt använder man som hjälp ett geografiskt<br />
informationssystem. I Övervaknings- och belastningsdatasystemet (VAHTI) som<br />
miljöförvaltningen uppehåller finns uppgifter om cirka 29000 miljötillståndspliktiga<br />
anläggningar och deras utsläpp. I informationssystemet finns även anläggningarnas<br />
koordinater. När översvämningsområdena har definierats på det sätt som uppgift 1.1<br />
förutsätter, kan man plocka ut de funktioner som finns på riskområdet från det<br />
geografiska informationssystemet. Därutöver måste de regionala miljöcentralerna<br />
kartlägga den bebyggelse som finns i översvämningsområden samt andra viktiga<br />
funktioner som lider av översvämningar.<br />
32
33<br />
4.3.3 Generalplaner för bostadsområden och exceptionellt viktiga<br />
objekt<br />
UPPGIFT 1.3<br />
Generalplaner utarbetas för att begränsa de skador som stora översvämningar<br />
orsakar för de nuvarande funktionerna. Bestående bebyggelse skyddas<br />
åtminstone mot översvämningar som återkommer i medeltal en gång på<br />
hundra år (HW 1/100). Speciellt viktiga mål skyddas till exempel mot<br />
översvämningar som återkommer en gång på 250 år (HW 1/250) enligt<br />
prövning som görs på basis av skaderisken.<br />
På basis av kartläggning av riskobjekt (uppgift 1.2) måste man i varje regional<br />
miljöcentrals område utarbetas generalplaner i vilka det antingen planeras bestående<br />
högvattenregleringslösningar för de bostadsområden och särskilt viktiga objekt som<br />
befinner sig i översvämningshotade områden eller tillfälliga<br />
högvattenregleringskonstruktioner eller andra tillfälliga åtgärder. Företräde ges för<br />
åtgärder som är viktiga med tanke på människornas säkerhet och hälsa, samhällets<br />
livsviktiga funktioner samt egendom. I arbetet kan man utnyttja tidigare utförda<br />
utredningar såsom Utredningen om storöversvämningar och de bedömningar som<br />
utfördes år 2002 om de mest brådskande åtgärderna för att förbättra<br />
översvämningsskyddsberedskapen.<br />
I Finland finns cirka 310 reglerade sjöar och dessutom otaliga sådana sjöar som kunde<br />
regleras med den damm som finns i avloppsdiket. Om en stor översvämning hotar<br />
uppstå till exempel därför att enorma snömassors har smält, kunde skadorna minskas,<br />
om man på förhand skulle sänka vattennivån lägre än tillståndet tillåter med ett<br />
undantagstillstånd i enlighet med vattenlagen (vattenlagen 12:19). Även sådana åtgärder<br />
måste utredas i generalplanerna. För de speciellt viktiga objektens del utreds i<br />
generalplaner, om funktionerna har ändamålsenliga räddningsplaner i enlighet med<br />
räddningslagens 9 § eller om de borde uppdateras.<br />
När man bedömer behovet av generalplaner måste man ta i beaktande förutom<br />
vattendragsöversvämningar även kustområden. Behovet av generalplaner för att<br />
begränsa de skador som störtregnen orsakar tätortsområden bedöms separat på basis<br />
av resultaten i den planerade separatutredningen i punkt 4.1.<br />
Generalplaner utarbetas av den regionala miljöcentralen i tätt samarbete med kommuner<br />
och andra aktörer. För de speciellt viktiga objektens del är sådana aktörer bland annat<br />
industrianläggningar, vägförvaltningen, vattenkraftverk, innehavare av<br />
regleringstillstånd, kraftbolag och vattentjänstverk. Alternativt kan aktörerna även<br />
själva sköta om utarbetandet av generalplaner, men i objekt som är kritiska för<br />
människornas säkerhet och hälsa eller miljön är det viktigt att den regionala<br />
miljöcentralen är med eller åtminstone ger ett utlåtande om generalplanens<br />
tillräcklighet. I generalplanerna antecknas åtgärder, deras tidtabell och ansvar. I<br />
generalplanerna skall presenteras alternativa principbeslut, deras kostnader och det<br />
alternativ som valts för fortsättningsarbetet. Vid utarbetande av generalplaner måste<br />
man ta i beaktande behovet av att kontrollera konstruktionernas dimensioneringar på<br />
grund av klimatförändringen och åtgärdernas kostnader i relation till den nytta som
uppnås. På basis av generalplanerna besluter man om fortsatta åtgärder och deras<br />
prioritering och genomförande.<br />
5 Placeringen av nya byggnader, konstruktioner<br />
och funktioner<br />
5.1 Nuläget<br />
5.1.1 Styrningen av markanvändningen i översvämningsområden<br />
I början av år 2000 trädde den nya markanvändnings- och bygglagen i kraft. Den<br />
förutsätter att översvämningsfaran beaktas vid byggandet. Under de senaste åren har<br />
man fäst större uppmärksamhet än tidigare vid översvämningar i byggande och<br />
markanvändningsplanering. Praxis i olika kommuner är inte enhetlig, och man är inte<br />
ens nödvändigtvis medveten om översvämningsfaran i alla fall. I synnerhet när en<br />
lång tid har förflutit sedan en stor översvämning, är vetskapen om<br />
översvämningsområden klart bristfällig.<br />
År 1999 färdigställdes ympäristöopas 52 Ylimmät vedenkorkeudet ja sortumariskit<br />
ranta-alueille rakennettaessa –Suositus alimmista rakentamiskorkeuksista (Ollila<br />
1999) i vilken man hade tagit i beaktande den nya markanvändnings- och bygglagen<br />
som trädde i kraft i början av år 2000. 10.6.1999 sände jord- och skogsbruksministeriet<br />
samt miljöministeriet handboken med ett gemensamt brev bland annat till de regionala<br />
miljöcentralerna samt kommunstyrelser och kommunernas byggkontrollmyndigheter<br />
för kännedom och för att beaktas i verksamheten. I miljöhandboken gavs en<br />
rekommendation om att åretruntbosättningen borde placeras så högt att den kan lida<br />
skada först vid ett sådant högvatten, som kan uppskattas förekomma i medeltal en gång<br />
på 100–200 år .<br />
Avsikten med kommunens byggnadsordning är att styra byggandet inom kommunen<br />
med beaktande av lokala särdrag. År 1999 gav Finlands Kommunförbund en<br />
rekommendation om byggnadsordningens innehåll. Rekommendationens syfte var att<br />
hjälpa kommunerna förnya sina byggnadsordningar när markanvändnings- och<br />
bygglagen trätt i kraft. Under Storöversvämningsarbetsgruppens arbete i maj 2002<br />
sände Kommunförbundet till kommunernas byggkontrollmyndigheter ett<br />
preciserande brev om beaktande av översvämningsfara i placeringen av byggnader<br />
utanför planområdena.<br />
I mars 2003 färdigställdes den av miljöministeriet finansierade och av<br />
Kommunförbundet genomförda utredningen om innehållet i kommunernas förnyade<br />
byggnadsordningar. I utredningen undersöktes även de bestämmelser som utfärdats<br />
om byggnadernas höjd i förhållande till vattendragen. För utredningsarbetet tillställde<br />
296 kommuner de förnyade byggnadsordningarna till Kommunförbundet. Antagligen<br />
hade andra kommuner inte ännu slutfört byggnadsordningens förnyelsearbete då<br />
informationen samlades. I 26 av de byggnadsordningar som kunde undersökas var<br />
den lägsta tillåtna bygghöjden i förhållande till vattendraget dimensionerad enligt<br />
rekommendationerna i den ovannämnda miljöhandboken 52. Av de kommuner som<br />
var med i utredningen hade 32 inte inkluderat något omnämnande av byggnaders<br />
höjd i förhållande till vattendraget i sina byggnadsordningar.<br />
34
35<br />
Regionala miljöcentraler har gett rekommendationer om de lägsta bygghöjderna<br />
närmast på basis av kommuners och privatpersoners begäran om utlåtande. Då har<br />
rekommendationerna i allmänhet gällt ett planerat planområde eller en enskild<br />
byggplats. För flera sjöar och vissa flodsträckor har miljöcentralerna även utarbetat<br />
allmänna rekommendationer.<br />
5.1.2 Ersättandet av översvämningsskador och försäkringar mot<br />
översvämningsskador<br />
I Europa finns det varierande praxis beträffande statens deltagande i ersättandet av<br />
översvämningsskador och möjligheterna att försäkra egendom mot<br />
översvämningsskador. På grund av de senaste årens stora översvämningar har<br />
efterfrågan på översvämningsförsäkringar ökat. Till exempel Frankrike betalar inga<br />
kompensationer för översvämningsskador men där finns en obligatorisk<br />
översvämningsskadeförsäkring. I Norge har stiftats en lag på basis av vilken 0,20 ‰<br />
av alla brandförsäkrade objekts försäkringspremier styrs till en fond från vilken man<br />
ersätter skador som orsakats av naturfenomen, översvämningar medräknade. Alla<br />
försäkringsbolag är med i denna pool. I Norge inträffar rikligt med skadehändelser<br />
som orsakas av naturfenomen, till exempel år 2001 var de 4300 till antalet.<br />
I Finland har försäkringsbolagen inte inkluderat översvämningsskador till<br />
privatpersonernas försäkringar. Detta lär bero på följande orsaker:<br />
• Vattendragets översvämmande har inte ansetts vara plötsligt och oförutsett,<br />
och därför har översvämningsskador inte inkluderats i skador som skall<br />
ersättas.<br />
• I Finland är det bara en mycket begränsad grupp som behöver<br />
översvämningsskadeförsäkringar, varför ett system där skadorna skulle täckas<br />
endast med de försäkringstagares premier som tagit en<br />
•<br />
översvämningsförsäkring lätt skulle leda till oskäligt höga premier.<br />
De ersättningar som staten betalat på basis av en speciallag om skador som<br />
orsakats av exceptionella översvämningar har varit små. På grund av dessa<br />
ersättningar har man inte sett ett behov till översvämningsskadeförsäkringar.<br />
Enligt de försäkringsbolags representanter som arbetsgruppen hört ses<br />
översvämningar inte som en exceptionell risk till skillnad från till exempel<br />
stormskador, och sålunda är det inte ändamålsenligt att de omfattas av försäkringar.<br />
Även om den ersättningspraxis som baserar sig på statens speciallag ändrades så att<br />
skadorna för byggnader skulle ses som exceptionella och sålunda ersättningsgilla<br />
först vid en översvämning som inträffar i medeltal en gång på hundra år, skulle en<br />
sådan praxis i försäkringsbolagens tycke inte skapa en marknad för<br />
översvämningskadeförsäkringar. Den enda möjligheten skulle vara att skapa en<br />
lagstadgad pool enligt Norges modell från vilken alla skador som naturfenomen<br />
orsakar skulle ersättas. I försäkringsbolagen ses detta emellertid som ett svårt beslut.
5.2 Målsättning och åtgärdsförslag 2<br />
Målsättning: På översvämningsområdena placeras inte nya byggnader,<br />
konstruktioner eller andra aktiviteter på ett sådant sätt att avsevärda<br />
skador orsakas för dem vid en översvämning.<br />
Åtgärdsförslag 2: Vid planläggning och beviljande av byggnadstillstånd<br />
tas faran för översvämning i beaktande på ett enhetligt sätt. För nya<br />
byggnaders översvämningsskador betalas ersättningar bara om skadorna<br />
har orsakats av en översvämning som är större än en översvämning som<br />
återkommer i medeltal en gång på hundra år.<br />
Man borde kunna förhindra ökningen av byggnadernas och konstruktionernas<br />
översvämningsskadepotential. Målsättningen kräver aktivt samarbete av regionala<br />
miljöcentraler och kommuner.<br />
Enhetlig praxis i planläggning och beviljande av byggnadstillstånd kan uppnås bara<br />
om man klart definierar i lagstiftningen vad man menar med fara för översvämning. I<br />
praktiken innebär detta fastställandet av den risknivå för översvämning som skall tas<br />
i beaktande i planläggning och byggande. Denna risknivå måste vara densamma som<br />
tillämpas för nya byggnader i den lagstiftning som rör ersättandet av<br />
översvämningsskador och densamma som tillämpas på det nuvarande<br />
byggnadsbeståndet i generalplaner enligt åtgärdsförslag 1.<br />
För bostadshusens del borde risknivån motsvara en översvämning som återkommer i<br />
medeltal en gång på hundra år (HW 1/100) definierad som i miljöhandboken 52<br />
(Ollila 1999) och enligt vilken de regionala miljöcentralerna har gett<br />
rekommendationer om de lägsta bygghöjderna.<br />
36<br />
5.3 Uppgifter med vilka åtgärdsförslaget genomförs<br />
5.3.1 Ändringsbehov i markanvändnings- och bygglagen och -<br />
förordningen<br />
UPPGIFT 2.1<br />
Markanvändnings- och bygglagen (132/1999) och -förordningen (895/1999)<br />
ändras så att ett område med översvämningsrisk definieras som ett område<br />
som översvämmas i medeltal en gång på hundra år (HW 1/100). I speciellt<br />
viktiga objekt definieras översvämningsfaran enligt prövning på basis av en<br />
ännu sällsyntare översvämning.<br />
Med beaktande av konstruktionernas och byggnadernas livslängd vore det motiverat att<br />
ett översvämningshotat område skulle definieras enligt en i medeltal en gång på hundra<br />
år återkommande översvämning. På ett område som definierats så här borde man<br />
undvika att placera nya byggnader som är avsedda för permanent åretruntboende,
37<br />
fritidsbostäder (sommarstugor och semesterstugor eller motsvarande) eller andra<br />
ekonomibyggnader för vilka en översvämning orsakar betydande skador (bland annat<br />
bastun och garage men inte båthus och motsvarande). Byggnader som är avsedda för<br />
fritidsbruk används en allt längre tid om året och det finns en påtaglig trend att bygga<br />
om fritidshus för åretruntboende, speciellt när deras ägare åldras och går i pension. På<br />
ett så definierat översvämningsområde borde man dessutom undvika att placera för<br />
samhället viktiga funktioner, såsom byggnader med offentliga tjänster (bland annat<br />
skolor, daghem och ålderdomshem) och affärer.<br />
Många funktioner är så kritiska med tanke på människornas trygghet och hälsa eller<br />
miljön att det inte är tillräckligt att skydda dem mot en översvämning som återkommer<br />
en gång på hundra år. På samma sätt som i skyddandet av de nuvarande funktionerna<br />
måste man även i placeringen av nya synnerligen viktiga objekt (se punkt 4.2) överväga<br />
en stramare risknivå, till exempel en översvämning som återkommer en gång på 250 år.<br />
Vid anläggningar där ämnen som är farliga för miljön eller hälsan hanteras kan man<br />
kräva att återkomstintervallen är till exempel 10 000 år (HW 1/10000).<br />
Förutom de ovannämnda högvattenstånden måste man från fall till fall skilt överväga<br />
och ta i beaktande isproppsöversvämningar som stigit ännu högre och vars<br />
återkomstintervall det är svårt att definiera i praktiken. I områden där det finns risk för<br />
isproppar borde man inte ens tillåta placeringen av sådana byggnader som inte får<br />
vattenskador vid översvämning men som kan skadas på grund av isen. Isproppar kan<br />
orsaka en plötslig höjning i vattenståndet, varför man måste också undvika att placera<br />
objekt som är svåra att evakuera, såsom sjukhus och ålderdomshem, på områden där det<br />
finns risk för isproppar. En översvämning kan även åstadkomma ras eller skred på<br />
strandområdet och faran för dem måste också tas i beaktande.<br />
Även på författningsnivån borde ett område med översvämningsrisk definieras att<br />
betyda ett område som översvämmas i medeltal en gång på hundra år. Den bästa<br />
lösningen skulle vara att inkludera denna risknivå i markanvändnings- och<br />
byggförordningen (895/1999). I motiveringsdelen till förordningsändringen borde<br />
man ytterligare konstatera att Finlands miljöcentral med handledning borde<br />
säkerställa att man i definierandet av översvämningens återkomstintervall använder<br />
högklassiga och enhetliga tillvägagångssätt. Storöversvämningsarbetsgruppen har i<br />
detta sitt förslag utgått ifrån att med en översvämning som återkommer i medeltal en<br />
gång på hundra år avses ett sådant högvattenstånd som enligt nuvarande bästa<br />
praxis definieras på samma sätt som i miljöhandboken 52 (Ollila 1999). I<br />
markanvändnings- och bygglagen (132/1999) borde dessutom göras en ändring som<br />
skulle klarlägga praxis för utarbetandet av byggnadsplanen så att faran för<br />
översvämning, ras och jordskred alltid skulle tas i beaktande också vid utarbetandet<br />
av byggnadsplanen. Det skulle emellertid vara tillåtet att bygga på ett område med<br />
översvämningsrisk, om byggplatsen eller själva byggnaden vederbörligt skyddas mot<br />
översvämningsskador.<br />
I vissa områden finns det begränsat med sådana områden som inte hotas av en<br />
översvämning av ovannämnda storlek. Då kan det hända att man måste ta även<br />
översvämningsområden i effektivt bruk, varvid de funktioner som placerats i dem<br />
med bestående eller tillfälliga konstruktioner eller andra medel skyddas mot<br />
översvämningar som återkommer till exempel en gång på hundra år (HW 1/100). I<br />
sådana områden som översvämmas i medeltal en gång på cirka hundra år borde<br />
emellertid inte placeras bebyggelse i stor omfattning med stöd av skydd. Dylika nya
områden måste tas i bostadsbruk enbart om det inte finns några andra alternativ.<br />
Annars kan följden vara att det uppstår översvämningsskador mera sällan än tidigare<br />
men att de är så mycket större. Större översvämningar än denna skyddsnivå uppstår<br />
oundvikligt och de kan komma vilket år som helst.<br />
Översvämningsrisker borde tas i beaktande i planläggnings- och<br />
undantagstillståndsförfarandena på det sätt som Storöversvämningsarbetsgruppen<br />
föreslår redan under lagberedningen och övergångsperioden och även om de<br />
föreslagna författningsändringarna inte förverkligas. Detta säkerställs genom att man<br />
i de regionala miljöcentralerna utarbetar rekommendationer om de lägsta<br />
bygghöjderna (uppgift 2.4) och att man tar dem i beaktande i kommunernas<br />
byggnadsordningar (uppgift 2.2). Storöversvämningsarbetsgruppens förslag för de<br />
ändringar som behövs i markanvändnings- och bygglagen och -förordningen finns<br />
som bilaga 4.<br />
38<br />
5.3.2 Byggande på områden med översvämningsrisk<br />
UPPGIFT 2.2<br />
I kommunernas byggnadsordningar inkluderas de med tanke på<br />
förebyggandet av översvämningsskador erforderliga rekommendationerna om<br />
byggnadernas lägsta bygghöjder i förhållande till vattendraget. Om kommunen<br />
anser det vara nödvändigt att planera eller bevilja byggnadstillstånd för ett<br />
område med översvämningsrisk, ser kommunen till - exempelvis med plan- och<br />
tillståndsbestämmelser - att området eller byggnaderna och funktionerna<br />
skyddas med sådana ändamålsenliga konstruktioner eller åtgärder att den<br />
översvämning som avsetts i uppgift 2.1 inte orsakar skador för dem.<br />
På basis av Finlands Kommunförbunds enkät om byggnadsordningar (se punkt 5.1.1)<br />
kan man konstatera att översvämningsfaran nuförtiden beaktas på mycket olika sätt i<br />
olika kommuners byggnadsordningar. Både kommunerna och de regionala<br />
miljöcentralerna som ger utlåtanden om byggnadsordningar kunde agera bättre i det<br />
här avseendet.<br />
I kommunernas byggnadsordningar skall ingå lämpliga notiser om att<br />
översvämningsrisken måste tas i beaktande. I byggnadsordningarna måste ingå de med<br />
tanke på högvattenregleringen erforderliga rekommendationerna om byggnadernas<br />
lägsta bygghöjder i förhållande till vattendraget. Dessutom måste de ha en anmodan att<br />
be om utlåtande av den regionala miljöcentralen fall för fall, om kommunens<br />
byggkontrollmyndighet inte har uppgifter om de lägsta rekommenderade bygghöjderna<br />
för ett byggnadsområde i närheten av vattendrag. I bilaga 5 har presenterats de ärenden<br />
som regionala miljöcentraler borde ta i beaktande när de ger dylika utlåtanden fall till<br />
fall.<br />
Den som påbörjar ett byggprojekt skall se till att byggnaden planeras och byggs i<br />
enlighet med bestämmelserna om byggande samt det beviljade byggtillståndet. Om<br />
ett översvämningshotat område inte är helt skyddat med till exempel en bestående<br />
högvattenregleringsdamm eller andra medel, måste den som åtar sig<br />
byggnadsprojektet se till att byggnaden och konstruktionerna skyddas mot<br />
översvämningar.
39<br />
Enligt markanvändnings- och bygglagen skall kommunen sköta områdesplaneringen<br />
samt styrningen av och tillsynen över byggandet på sitt område. (20 §). När<br />
kommunen utarbetar och godkänner planer och beviljar byggnadstillstånd skall den<br />
alltså se till att det inte finns i lagen avsedd risk för översvämning, ras eller jordskred<br />
på byggplatsen. Om kommunens utveckling och ett viktigt allmänt intresse<br />
nödvändigtvis kräver att även översvämningshotade områden planläggs och beviljas<br />
byggnadstillstånd, är det i allmänhet kommunen som skall ansvara för skyddandet av<br />
dessa områden mot översvämningar före byggandet. Då ansvarar kommunen till<br />
exempel med en planbestämmelse för att området eller byggnaderna och<br />
funktionerna skyddas med sådana ändamålsenliga konstruktioner eller åtgärder att<br />
översvämningen inte orsakar skador för dem. När kommunen beviljar ett<br />
byggnadstillstånd ger den de behövliga bestämmelserna och övervakar deras<br />
iakttagande. På basis av prövning fall till fall borde staten inom ramen för de anslag<br />
som finns i budgeten delta i planeringen och verkställigheten av skyddandet av dessa<br />
områden mot översvämningar i enlighet med de principer som framlagts i punkt<br />
10.5.1.<br />
I områden utanför byggnadsplanen måste den som åtar sig ett byggnadsprojekt i sin<br />
ansökan om byggnadstillstånd framlägga ett förslag om hur han eller hon genomför<br />
det behövliga skyddandet av sina byggnader mot översvämningar, om inte hela det<br />
översvämningshotade området skyddas. När kommunen beviljar ett<br />
byggnadstillstånd utfärdar den de behövliga bestämmelserna och övervakar deras<br />
iakttagande.<br />
Uppgiften om översvämningsrisken på en byggnadsplats borde alltid förmedlas till<br />
köparen när fastigheten säljs, även om byggnaden vore ändamålsenligt skyddad mot<br />
översvämningar. Detta kan säkras genom att uppdatera fastighetsdatasystemet med<br />
uppgiften om läget av ifrågavarande byggnader på fastigheten i förhållande till nivån<br />
HW 1/100 (syftar till en regional miljöcentrals rekommendation eller utlåtande om<br />
den lägsta bygghöjden), ifall detta vattenstånd sträcker sig till byggplatsen.<br />
Eftersom resurserna är begränsade, är det framför allt uppgifter om nya byggnader<br />
som borde föras in i fastighetsdatasystemet.<br />
I allmänhet borde man undvika byggande på områden där det finns fara för<br />
översvämning och i stället söka alternativa lösningar. Prövning från fall till fall måste<br />
ändå iakttas för de planerade byggnadsprojektens del som man har tänkt placera på<br />
ett delvis byggt område som inte ännu har skyddats i enlighet med den krävda<br />
risknivån. Även på sådana områden borde nytt byggande i mån av möjlighet göras på<br />
en trygg nivå eller man borde annars sköta om byggnadens ändamålsenliga<br />
skyddande.<br />
Den ovannämnda skyddsskyldigheten gäller bara nya byggnader och funktioner.<br />
Renovering och utvidgning av nuvarande byggnader måste tillåtas. När man beviljar<br />
åtgärds- eller byggnadstillstånd måste man ta i beaktande översvämningsskadans<br />
sannolikhet och de olägenheter som skadan orsakar i förhållande till utvidgningens<br />
kostnader. Om det mot ett sådant område riktas stora byggnadstryck och<br />
översvämningsskadepotentialen väntas sålunda stiga, måste man konstatera detta i<br />
generalplaner i enlighet med uppgift 1.3 och se till att området skyddas.<br />
Kommunens planläggare och byggkontroll måste ha tillräckliga uppgifter om eventuella<br />
högvattenregleringskonstruktioner och -åtgärder, så att de i sina plan- och
tillståndsbestämmelser kan ge ändamålsenliga föreskrifter för byggande på<br />
översvämningshotade områden. För kommuner borde man som separat arbete göra en<br />
metodhandbok om användning av permanenta och temporära<br />
högvattenregleringskonstruktioner och -åtgärder.<br />
I definierandet av fara för översvämning för de i punkt 4.2 uppräknade särskilt viktiga<br />
objektens del tänker man i enlighet med uppgift 2.1 använda en översvämning som<br />
återkommer mera sällan än i medeltal en gång på hundra år. För sådana särskilt viktiga<br />
objekts del som kräver förutom byggnadstillstånd även miljötillstånd, kan<br />
översvämningsrisken tas i beaktande i de båda tillstånden. I praktiken har<br />
översvämningsrisken hittills knappast alls tagits i beaktande vid beviljandet av<br />
miljötillstånd i kommuner, regionala miljöcentraler eller miljötillståndsverk, även om<br />
lagstiftningen ger goda möjligheter till detta. Den praktiska orsaken till detta torde vara<br />
att så många saker måste tas i beaktande vid beviljandet av miljötillstånd att den<br />
eventuella översvämningsrisken inte har blivit beaktad på grund av sin sällsynthet. Det<br />
är också ett problem att det inte finns information om översvämningsområden på<br />
samma sätt som till exempel om grundvattenområden. Det finns ändå praktiska<br />
exempel på beaktandet av översvämningsrisken, såsom flyttningen av en<br />
lagringsbehållare för flytgödsel längre bort från flodfåran på grund av<br />
översvämningsrisken. Översvämningsrisken kan aldrig ensam hindra beviljandet av<br />
miljötillstånd.<br />
Vid sådana miljötillståndsbehandlingar där det om projektet har utarbetats en<br />
bedömning av verkningarna i enlighet med lagen om bedömning av miljökonsekvenser<br />
har översvämningsrisken sannolikt bättre tagits i beaktande. I byggnadstillstånden och<br />
planerna har översvämningsrisken tagits i beaktande mycket bättre än i miljötillstånden.<br />
Nästan alla funktioner som förutsätter miljötillstånd behöver även byggnadstillstånd.<br />
Miljötillståndet och byggnadstillståndet behandlas i separata processer. I praktiken är<br />
dessa separata tillståndsprocesser bundna till varandra så att till exempel i<br />
miljötillståndet har antecknats att verksamheten inte får påbörjas förrän<br />
byggnadstillståndet har erhållits. Problematiska är sådana fall där det inte behövs<br />
byggnadstillstånd eller en ändring av den, men där det med miljötillstånd påbörjas en<br />
verksamhet eller där den verksamhet som finns på fastigheten ändras väsentligt, till<br />
exempel från metallindustri till en verksamhet som hanterar eller lagrar skadliga ämnen.<br />
Ett förslag i enlighet med uppgift 2.1 medför ett betydligt extratryck på att vid<br />
beviljandet av miljötillstånd i fortsättningen ta i beaktande översvämningsrisker till<br />
t.o.m. HW 1/10000. I praktiken lyckas detta bäst med skolning och rådgivning och<br />
utarbetande av översvämningskartor, då tillståndsbeviljarna i dem lätt kan kontrollera<br />
behovet av att ta i beaktande den eventuella översvämningsrisken. I sitt utlåtande om<br />
miljötillstånd kan kommunen fästa uppmärksamhet vid eventuell översvämningsrisk.<br />
Dessutom kan man till exempel vid planläggning av industriområden i<br />
översvämningsområden eller i deras närhet i planbestämmelserna registrera att på<br />
området inte får placeras industri som lagrar eller hanterar farliga ämnen.<br />
Vad särskilt viktiga objekt beträffar, kan i placeringen av svårt evakuerbara objekt,<br />
såsom sjukhus och åldringshem och ofta skolor som verkar som evakueringspunkter,<br />
översvämningsrisken tas i beaktande i samband med beviljandet av byggnadstillstånd<br />
och vid planläggningen. Problem kan uppstå till exempel i sådana fall där byggnadens<br />
bruksändamål förändras. Vid beviljandet av byggnadstillstånd behöver man inte ange<br />
byggnadernas bruksändamål särskilt klart, varför det kan hända att saken inte blir<br />
40
41<br />
beaktad. För de ovannämnda särskilt viktiga objektens del kräver ett tillräckligt<br />
beaktande av översvämningsrisken utbildning och rådgivning framför allt i kommuner.<br />
Med tanke på placeringen av andra specialobjekt, såsom trafikförbindelser,<br />
kommunikationsförbindelser och eldistributionsobjekt kan beaktandet av<br />
översvämningsrisken förbättras genom utbildning och rådgivning till kommunerna,<br />
vägverket, elproducenter och andra aktörer. Även för dessas del är en betydande faktor i<br />
beaktandet av översvämningsrisken den att översvämningsområdets läge kan visas på<br />
kartor.<br />
5.3.3 Ändringsbehov i författningar som rör ersättning av<br />
översvämningsskador<br />
UPPGIFT 2.3<br />
Lagen om ersättande av skador som förorsakats av exceptionella<br />
översvämningar (284/1983) ändras så att av skador för de byggnader som<br />
byggts efter det att ändringen trätt i kraft samt för deras nödvändiga lösöre<br />
ersätts bara de skador som orsakats av en översvämning som återkommer i<br />
medeltal en gång på hundra år (HW 1/100) eller mera sällan.<br />
Storöversvämningsarbetsgruppen anser att systemet för ersättande av skador som<br />
förorsakas av exceptionella översvämningar borde utvecklas och ifrågavarande lag<br />
ändras (se punkt 3.2.6). Den nuvarande tillämpningen av översvämningsskadors<br />
ersättningslag är inte sådan, som de arbetsgrupper som i tiden skötte beredningen av<br />
lagen avsåg. Översvämningsskadornas ersättningslag (284/1983) och motsvarande<br />
förordning (93/1995) definierar inte vad en exceptionell översvämning är. I praktiken<br />
har vid tillämpningen av lagen för alla ersättningsgilla skadetypers del setts som<br />
exceptionella sådana översvämningar som återkommer i medeltal en gång på 20 år<br />
eller mera sällan, och på basis av detta har man ersatt de skador som lagen<br />
förutsätter, inklusive byggnadsskador. Eftersom åtminstone bostadshus borde hålla<br />
50–100 år, skulle man vara tvungen att ersätta översvämningsskador för en dylik för<br />
lågt placerad byggnad i medeltal t.o.m. fem gånger under byggnadens<br />
användningstid.<br />
Enligt markanvändnings- och bygglagen (132/1999) som trätt i kraft i början av år<br />
2000 skall vid bedömningen av byggplatsens lämplighet bland annat beaktas att det<br />
inte finns risk för översvämning, ras eller jordskred på byggplatsen.<br />
Rekommendationerna om de lägsta bygghöjderna (Ollila 1999) syftar till att nya<br />
byggnader inte mera placeras på områden som översvämmas i medeltal en gång på<br />
100-200 år. Storöversvämningsarbetsgruppen har i praktiken valt samma<br />
översvämningsnivå i sina åtgärdsförslag och syftar med sina förslag till att nya<br />
byggnader placeras ovanför denna nivå eller alternativt skyddas på ett ändamålsenligt<br />
sätt. Med beaktande av konstruktionernas och byggnadernas livslängd är det<br />
motiverat att ersättningspraxis angående sådana byggnadsskador som orsakas av<br />
översvämningar harmoniseras med Storöversvämningsarbetsgruppens åtgärdsförslag<br />
(uppgifterna 2.1 och 2.2) och rekommendationerna i ympäristöopas 52 (Ollila 1999).<br />
Man har för avsikt att tillsätta en arbetsgrupp för beredning av ändring av lagen om<br />
ersättande av översvämningsskador. Storöversvämningsarbetsgruppen anser att av de
skador som orsakats de byggnader som byggts efter det att ändringen trätt i kraft<br />
samt deras nödvändiga lösöre skall ersättas endast de skador som orsakas av en<br />
översvämning som återkommer i medeltal en gång på hundra år eller mera sällan.<br />
Ändringen borde även gälla nya fritidsbostäder samt alla sådana nya<br />
hushållsbyggnader som bastu och garage som kan lida betydande<br />
översvämningsskador. Ersättningsgrunderna för de byggnader och konstruktioner<br />
som finns i översvämningsområden sedan gammalt borde följa samma praxis som<br />
tillämpas med stöd av den nuvarande lagen. För de byggnaders del som byggts efter<br />
början av år 2000 måste man dessutom överväga om ett villkor för ersättandet av<br />
översvämningsskador kunde vara det att byggnaden inte har placerats för lågt ner på<br />
ett strandområde i strid med en regional miljöcentrals dokumenterade ståndpunkt.<br />
För andra skadetypers del föreslår Storöversvämningsarbetsgruppen inte ändringar<br />
till nuvarande praxis angående definitionen av en exceptionell översvämning och<br />
utbetalandet av ersättningar.<br />
42<br />
5.3.4 Rekommendationer om de lägsta bygghöjderna<br />
UPPGIFT 2.4<br />
Rekommendationer om de lägsta bygghöjderna utarbetas för de med tanke på<br />
översvämningsskador viktigaste vattendragsobjekten. För andra vattendrag<br />
utarbetas rekommendationer vid behov enligt hur stora användningsbehov<br />
som riktas mot deras strandområden.<br />
Markanvändnings- och bygglagen som trädde i kraft i början av år 2000 har<br />
förbättrat beaktandet av översvämningsfaran i byggandet. Man är emellertid inte<br />
nödvändigtvis alltid medveten om faran för översvämning i kommuner, och den<br />
praxis som baserar sig på begäran om utlåtande från fall till fall är således inte helt<br />
sammanhängande. Av denna orsak borde man utarbeta en rekommendation om de<br />
lägsta bygghöjderna för de viktigaste vattendragssträckorna i vilka det ofta<br />
förekommer översvämningar och mot vilkas stränder det riktas byggnadstryck.<br />
Bygghöjderna måste basera sig på det bestämningssätt som framlagts i publikationen<br />
Ylimmät vedenkorkeudet ja sortumariskit ranta-alueille rakennettaessa<br />
(Ympäristöopas 52, Ollila 1999). Sålunda anges i rekommendationerna vattenståndet<br />
vid en översvämning som återkommer i medeltal en gång på hundra år. I detta<br />
vattenstånd har dessutom beaktats böljegången och det motsvarar den definition av<br />
översvämningsfara, som man föreslår att skall inkluderas i markanvändnings- och<br />
byggnadslagstiftningen samt den skyddsnivå som man försöker uppnå med<br />
åtgärderna i de generalplaner som föreslås i Storöversvämningsarbetsgruppens<br />
åtgärdsförslag 1. Vid havsstranden används en återkomstintervall på 200 år i dessa<br />
rekommendationer. Under de senaste åren har regionala miljöcentraler redan gett<br />
sådana rekommendationer. Man måste målmedvetet fortsätta att ge dem och de måste<br />
meddelas kommunerna till kännedom.<br />
Med den lägsta acceptabla bygghöjden med tanke på översvämningar avser<br />
rekommendationerna den högsta nivå dit vatten kan stiga utan att det skadar<br />
konstruktionerna. Förutom höjden på de konstruktioner som kan skadas måste man<br />
beakta att översvämningsvatten kan via avloppen stiga till byggnaden även vid en<br />
översvämning som är mindre än risknivån.
43<br />
Om markanvändnings- och bygglagen (132/1999) och -förordningen (895/1999)<br />
ändras på det sätt som föreslagits i uppgift 2.1 så att ett översvämningshotat område<br />
definieras som ett område som översvämmas i medeltal en gång på hundra år,<br />
förändras ställningstagandet för det utlåtande som ges av den regionala<br />
miljöcentralen. Den tidigare rekommendationen blir ett myndighetsutlåtande med<br />
lagstadgade förpliktelser som gäller byggande. Ju mera dylika rekommendationer<br />
eller myndighetsutlåtanden ges, desto mindre behövs utlåtanden som ges fall till fall<br />
om begränsade områden eller enskilda byggnader.<br />
Avsikten är att man i definieringen av bygghöjden likaväl som vid givandet av<br />
enskilda myndighetsutlåtanden använder den bästa kunskapen och tekniken som<br />
finns till buds. Trycken på markanvändning vid vattendrag måste beaktas och<br />
rekommendationer om de lägsta bygghöjderna lönar det sig att göra i synnerhet för<br />
områden mot vilka det riktas placeringsbehov för många nya funktioner.<br />
Rekommendationer eller myndighetsutlåtanden om de lägsta bygghöjderna kan göras<br />
för sjöar, flodsystem och kustområden.<br />
För reglerade och hydrologiskt välkända sjöar kan man använda statistiska metoder<br />
vid definieringen av högvattenstånden. För de sjöar om vilka det finns mindre<br />
uppgifter kan man använda Finlands miljöcentrals vattendragsmodeller för<br />
definieringen av högvattenstånden.<br />
För flodsystemen förutsätter definieringen av den lägsta bygghöjden i allmänhet<br />
användning av strömningsmodeller. Om det tvärsnittsmaterial och hydrologiska<br />
observationsmaterial som behövs i strömningsmodelleringen inte existerar, kräver<br />
användningen av en strömningsmodell många mätningar och observationer. Med<br />
hjälp av en ändamålsenligt utarbetad och kalibrerad strömningsmodell kan<br />
högvattenstånden ändå definieras relativt tillförlitligt. I stället för strömningsmodeller<br />
kan man vid definieringen av flodsystemens högvattenstånd i vissa fall använda<br />
enklare metoder, såsom högvattenståndens interpolation mellan två sådana platser<br />
vars högvattennivåer är kända. Enkla metoders användbarhet måste utredas från fall<br />
till fall. Dessutom måste i definieringen av flodsystemens lägsta bygghöjder beaktas<br />
de is- och issörjeproppar som förekommer i området och observationer om de<br />
högvattenstånd som de orsakar. Som bilaga 6 finns en redogörelse för definiering av<br />
de lägsta bygghöjderna i flodsystemen. I bilaga 7 har uppräknats de vattendrag i vilka<br />
det ofta förekommer översvämningsskador som flytande issörjeproppar och<br />
isproppar orsakat.<br />
För kustens del har de lägsta rekommenderade bygghöjderna definierats separat och<br />
de har framlagts i ympäristöopas 52 (Ollila 1999).<br />
Storöversvämningsarbetsgruppen bad regionala miljöcentraler att namnge de objekt<br />
för vilka man borde göra en rekommendation om de lägsta bygghöjderna. I<br />
namngivandet av objekten bad man miljöcentralerna att fästa speciellt<br />
uppmärksamhet vid områden som är viktiga med tanke på översvämningsskador<br />
samt objekt mot vilka det riktas byggnadstryck. Man namngav 237 sådana objekt av<br />
vilka 206 var sjöar och 31 var älvar. Vissa miljöcentraler har under arbete<br />
rekommendationer för alla sjöar som överskrider en viss storleksgräns. Största delen<br />
av dessa objekt är sjösystem. Som fortsättningsarbete borde varje miljöcentral ställa<br />
objekten i prioriteringsordning, kartlägga den aktuella informationen om objekten,<br />
besluta om de metoder som skall användas vid datainsamlingen och utarbeta ett
program eller en plan för datainsamling och utarbetande av rekommendationer.<br />
Observation av högvattenstånden vid flodsystemsobjekt borde startas så fort som<br />
möjligt.<br />
I definieringen av de lägsta bygghöjderna i flodsystem kan man använda statistiska<br />
metoder och Finlands miljöcentrals vattendragsmodeller eller låta konsulter utföra<br />
arbetet. I strömningsmodelleringen av flodsystem kan man använda konsulter eller<br />
låta Finlands miljöcentral eller regionala miljöcentraler utföra arbetet. Åtminstone i<br />
begynnelseskedet behöver de regionala miljöcentralerna Finlands miljöcentrals<br />
experthandledning i denna uppgift. För flodsystemens del kan högvattenstånden visas<br />
till exempel på en karta där högvattenståndet har angetts till exempel med en<br />
kilometers mellanrum eller vid behov ännu tätare.<br />
6 Säkerställandet av vattenbyggnadskonstruktionernas<br />
funktion och säkerhet<br />
6.1 Nuläget<br />
6.1.1 Nuvarande vattenbyggnadskonstruktioner<br />
I Finland regleras över 300 sjöars och konstgjorda sjöars vattenstånd och<br />
vattenföringar med hjälp av regleringsdammar som baserar sig på vattenlagsenliga<br />
tillstånd. Deras sammanlagda areal är cirka en tredjedel av våra sjöars totalareal.<br />
Dessa sjöar och konstgjorda sjöar har en stor betydelse i översvämningsskydd<br />
speciellt i vattendrag där det finns många sjöar. Andra<br />
vattenbyggnadskonstruktioner, till exempel älvarnas kraftverksdammar och andra<br />
regleringsdammar är av ringa betydelse med tanke på stora översvämningar, men om<br />
de skadas kan det uppstå stora skador både för dammarnas ägare och för vatten- och<br />
strandområdenas ägare och för andra som använder vattendraget.<br />
Majoriteten av högvattenregleringskonstruktionerna är dimensionerade för en<br />
översvämning som inträffar en gång per 20 eller 50 år. Större översvämningar än<br />
denna stiger över konstruktionen (invallning eller liten damm). Dessa konstruktioner<br />
borde vara i ett behärskat tillstånd även under och efter en översvämning som är<br />
större än den som de dimensionerats för. I praktiken skadas de vanligen vid en stor<br />
översvämning. De dammar som omfattas av dammsäkerhetslagen har<br />
dimensionerats för att uthärda betydligt större översvämningar. Dimensioneringen<br />
beror på dammens riskklassificering. Dammarna klassificeras på basis av vilken<br />
slags fara de orsakar vid en olycka eller hur temporära de är. I praktiken har<br />
dammarna dimensionerats för en översvämning som återkommer en gång på 500–10<br />
000 år. Det är ändå skäl att se över dimensioneringarna då och då och vid underhållet<br />
av konstruktionerna även bereda sig på att bekämpa de skador som stora<br />
översvämningar orsakar.<br />
6.1.2 Vattenbyggnadskonstruktionernas skick och värde<br />
Enligt det underhållsregister som Finlands miljöcentral upprätthåller uppgår det<br />
tekniska nuvärdet för de vattenbyggnadskonstruktioner för vilkas uppehåll staten<br />
ansvarar för till över 230 miljoner euro. Majoriteten av dessa är belägna i områden<br />
44
45<br />
för Västra Finlands och Norra Österbottens miljöcentraler. Tidigare har man<br />
uppskattat att det anslag som behövs för konstruktionernas underhåll årligen är cirka<br />
2,2 miljoner euro av vilket 57 % går till konstruktionernas grundrenoveringar<br />
(moment 30.51.77) och 43 % till det årliga underhållet (moment 30.51.22). Statens<br />
byggnadsförmögenhet ökar i samma takt som statens egna vattendragsarbeten blir<br />
färdiga. Färdigställandet av Kyro älvs ekonomiplan för vattendrag orsakar ett<br />
märkbart tilläggsbehov av underhållsanslag under de närmaste åren. Ombyggnaderna<br />
riktar sig till statens egna vattenbyggnadskonstruktioner och är sålunda statens egna<br />
investeringar. Statens förpliktelser bestäms enligt vederbörande vattenlagsenliga<br />
besluts tillståndsvillkor. Ur ägarens synvinkel är utgångspunkten för ombyggnads-<br />
och underhållsarbetena emellertid optimering av underhållskostnader.<br />
Den sammanlagda maskineffekten i Finlands vattenkraftverk är cirka 2 900 MW.<br />
Anläggningarna har varit i bruk i medeltal cirka 40 år. Enligt den utredning om<br />
vattenkraftens byggnadskostnader som elproducenternas samarbetsdelegation utförde<br />
år 1979 är ett vattenkraftverks genomsnittliga totalkostnader 4 000–5 000 mk/kW,<br />
eller på den nuvarande prisnivån cirka 2200 €/kW. Maskinstationsbyggnadens,<br />
maskinbeståndens och elmaterielens andel av kostnaderna är cirka 45 % och<br />
dammarnas, kanalernas och andra tappningskonstruktioners andel cirka 35 %. Det<br />
övriga består av så kallade byggherrens kostnader. Enligt förmögenhetsskattelagen<br />
bestäms värdet på en byggnad som hör till ett vattenkraftverk, en damm, en bassäng<br />
och annan konstruktion genom att använda en årlig avskrivning på 1 %. Med denna<br />
procentuella andel skulle nuvärdet på de vattenkraftverk som byggts i Finland vara i<br />
medeltal cirka 60 % av deras återanskaffningsvärde, d.v.s. sammanlagt nästan 4<br />
miljarder euro. Dammarnas, vallarnas, kanalernas och andra<br />
tappningskonstruktioners andel av totalvärdet är cirka 1,7 miljarder euro och<br />
maskinstationkonstruktionernas och maskinbeståndets andel cirka 2,1 miljarder euro,<br />
när byggherrens kostnadsandel delas mellan andelssummorna. Denna uppskattning är<br />
dock närmast riktgivande och beskriver storleksklassen.<br />
6.1.3 Vatten- och dammsäkerhetsmyndighetens verksamhet<br />
I vattenlagen och de tillstånd som getts med stöd av den har man ålagt<br />
tillståndsinnehavaren förpliktelser att underhålla konstruktionerna. Enligt<br />
vattenlagens 21 kap. 1 § bör de regionala miljöcentralerna övervaka att de<br />
föreskrifter och bestämmelser som meddelats med stöd av vattenlagen uppföljs.<br />
Denna tillsyn gäller alla tillståndspliktiga vattenbyggnadskonstruktioner. De med<br />
tanke på översvämningar mest betydande vattenbyggnadskonstruktionerna är<br />
dammar, översvämningsvallar, konstgjorda sjöar jämte kanaler för tappning och<br />
tömning och andra anordningar, vattenkraftverk och broar. Innehavaren av ett<br />
vattenlagenligt tillstånd måste hålla konstruktionerna i ett tillståndsenligt skick. Ifall<br />
underhållet försummas, har den regionala miljöcentralen som tillsynsmyndighet rätt<br />
och skyldighet att skrida till åtgärder för att rätta till situationen.<br />
Förutom vattenlagens bestämmelser omfattas de över tre meter höga dammarna även<br />
av dammsäkerhetslagen. Tillsynen över efterlevnaden av dammsäkerhetslagen<br />
ansvarar de regionala miljöcentralerna för med undantag av räddningsväsendet. I<br />
miljöcentralerna är dammsäkerhetsmyndighetens uppgifter verkställandet av<br />
dammarnas ibruktagningskontroller (nya dammar och betydande ändringar),<br />
deltagande i återkommande kontroller av gamla dammar, godkännande av<br />
dammarnas säkerhetsövervakningsprogram, kontroll av dammarnas klassificering,
dammarnas efterkontroller samt uppdatering av informationsinnehållet i dammfiler<br />
och PATO-datasystemet samt rådgivning och sakkunnig hjälp. Det åligger även<br />
miljöcentralerna att anordna dammsäkerhetsutbildning för områdets dammägare och<br />
räddningsmyndigheter, vid behov bestämma om utarbetandet av riskutredningar och<br />
delta i samarbete med räddningsmyndigheter och dammägare i utarbetandet av planer<br />
för P-dammarnas räddningsverksamhet (dammsäkerhetsplaner) (räddningslagen 9 §<br />
1 moment och dammsäkerhetslagen 9 §). Miljöcentralerna ordnar tidvis även<br />
samarbetsövningar tillsammans med räddningsmyndigheterna.<br />
De regionala miljöcentralerna ansvarar även för skötseln av de uppgifter som åligger<br />
ägaren av statens dammar. Myndighetsuppgifter som har med dammsäkerheten att<br />
göra har differentierats från dammägarens uppgifter i de miljöcentraler som har<br />
kontroll över statens dammar.<br />
I de flesta miljöcentralernas verksamhetsområden finns det så få dammar som<br />
omfattas av dammsäkerhetslagen att dammsäkerhetsmyndighetens uppgifter<br />
förutsätter knappt ett årsverkes arbetsinsats årligen. I förvaltandet av<br />
dammsäkerhetsärenden föreligger det en risk att kunnandet på ett till sin årliga<br />
arbetsinsats litet arbetsfält och kvaliteten på uppgifternas skötsel så småningom<br />
minskar. Därför har skötseln av dylika uppgifter centraliserats områdesvis med jord-<br />
och skogsbruksministeriets bestämmelser. Norra Savolax miljöcentral sköter<br />
dammsäkerhetsmyndighetens uppgifter även på Södra Savolax och Norra Karelens<br />
miljöcentralers verksamhetsområden och Tavastlands miljöcentral på motsvarande<br />
sätt även Nylands, Sydvästra Finlands och Birkalands miljöcentralers<br />
verksamhetsområden. Västra Finlands och Norra Österbottens miljöcentraler sköter<br />
dammsäkerhetsmyndighetens uppgifter på sitt eget verksamhetsområde för andra än<br />
för statens dammars del, men de myndighetsuppgifter som rör statens dammar på<br />
deras områden sköts av Kajanalands miljöcentral. Sydöstra Finlands och Lapplands<br />
miljöcentraler sköter fortfarande alla dammsäkerhetsmyndighetens uppgifter inom<br />
sitt eget verksamhetsområde. Centraliseringen av dammsäkerhetsmyndighetens<br />
uppgifter gäller inte den vattenlagsenliga tillsynen, utan för detta ansvarar fortfarande<br />
varje regional miljöcentral inom sitt eget verksamhetsområde.<br />
6.2 Målsättning och åtgärdsförslag 3<br />
Målsättning: Vattenbyggnadskonstruktionerna är fungerande och säkra.<br />
Åtgärdsförslag 3: Skicket och funktionen av de<br />
vattenbyggnadskonstruktioner som är viktiga med tanke på stora<br />
översvämningar utreds och säkerställs.<br />
Vattenbyggnadskonstruktionerna måste vara fungerande och säkra även vid stora<br />
översvämningar. I synnerhet sådana dammkonstruktioner som kan orsaka påtaglig<br />
fara för människoliv eller hälsan eller en avsevärd fara för miljö eller egendom måste<br />
fungera utan problem även vid en stor översvämning. Eventuella<br />
tappningsförändringar vid dammarna är också väsentliga med tanke på skyddandet<br />
av vattendragets nedre områden. Även mindre konstruktioner med vilka man i och<br />
för sig inte kan påverka översvämningsskador i vattendragets nedre del måste vara<br />
46
47<br />
sådana att de inte väsentligt utökar de nedre översvämningsskadorna även om de går<br />
sönder.<br />
Om en stor översvämning leder till att en damm rasar, kan de skador som detta<br />
orsakar vara omfattande. I synnerhet om raset sker vid en lång älvsträckas övre del<br />
och älven inte har några sjöbassänger som dämpar strömningen, kan skadan sträcka<br />
sig mycket långt. I samband med så kallade P-dammars säkerhetsutredningar har<br />
samlats in uppgifter om vissa dammbrotts ekonomiska verkningar. Skadorna från<br />
raset av Kyrkösjärvis och Hirvijärvis dammar skulle sammanlagt uppgå till ca 270<br />
miljoner euro (cirka 2 900 byggnader samt broar, vägar, järnvägar, vattenförsörjning<br />
och avfallsvattenhantering). Raset av Hautaperäs, Uljuas och Haapajärvis (i<br />
Brahestad) dammar skulle orsaka skador för sammanlagt ca 1 100 byggnader samt<br />
otaliga vägar och broar. Dessa totalskadors värde har emellertid inte beräknats. Det<br />
har beräknats att om det inte fanns dammbrott skulle skadorna vid översvämningar<br />
som återkommer en gång på 250 år vara bara en liten del av de ovannämnda<br />
skadebedömningarna, ty majoriteten av skadorna skulle uppstå till följd av<br />
dammbrott.<br />
I synnerhet för stora översvämningars del förutsätter förbättrandet av<br />
vattenbyggnadskonstruktionernas funktionsduglighet och säkerhet utredande av<br />
viktiga vattenbyggnadskonstruktioner och vid behov myndighetens åtgärder.<br />
Konstruktionernas ombyggnads- och underhållsbehov måste uppskattas och de<br />
behövliga åtgärdernas angelägenhet, tidtabell och resursbehov måste bedömas i de<br />
åtgärdsprogram som skall utarbetas.<br />
6.3 Uppgifter med vilka åtgärdsförslaget genomförs<br />
6.3.1 Kartläggning av vattenbyggnadskonstruktionerna och deras<br />
kondition<br />
UPPGIFT 3.1<br />
De med tanke på stora översvämningar viktiga vattenbyggnadskonstruktionerna<br />
och deras skick kartläggs. Konstruktionernas underhålls-<br />
och ombyggnadsbehov och åtgärdernas angelägenhet bedöms.<br />
I fråga om andra dammar än dem som omfattas av dammsäkerhetslagen har de<br />
regionala miljöcentralerna endast kunnat övervaka vattenbyggnadskonstruktionernas<br />
skick och tillståndsvillkorens iakttagande från fall till fall med stöd av vattenlagen.<br />
Det har inte funnits möjligheter till en systematisk övervakning som tidvis gäller alla<br />
konstruktioner.<br />
De regionala miljöcentralerna har inte tillräckligt med information om sitt områdes<br />
vattenbyggnadskonstruktioner och deras skick med undantag av statens egna<br />
konstruktioner. En allmän uppfattning är att i synnerhet många små konstruktioner är<br />
i dåligt skick och riskerna för skador och ras är stora speciellt vid stora<br />
översvämningar. Vissa av dessa konstruktioner är också så att säga herrelösa, d.v.s.<br />
man vet inte vem som äger dem. I projekt i vilka tillståndsinnehavaren är till exempel<br />
ett regleringsbolag är det svårt att finna medel och expertis för konstruktionernas<br />
underhåll. Trots detta borde man veta hur dessa konstruktioner beter sig i
översvämningssituationer och om de på vissa ställen har en inverkan som ökar<br />
översvämningen och om de är i ett behärskat tillstånd efter översvämningen.<br />
Man borde systematiskt kontrollera att dammkonstruktioner och andra för stora<br />
översvämningars del betydelsefulla konstruktioner är funktionsdugliga. I denna<br />
bedömning anses följande saker ha betydelse:<br />
• konstruktioner som är viktiga för kontrollen av stora översvämningar och<br />
• konstruktioner som kan orsaka skada annorstädes vid en stor översvämning om<br />
de skadas.<br />
I kartläggningen av vattenbyggnadskonstruktioner och deras skick är det nödvändigt<br />
att fästa uppmärksamhet vid både byggnadsteknisk och hydrologisk dimensionering.<br />
För de dammars del som omfattas av dammsäkerhetslagen har dessa uppgifter<br />
samlats i egna dammsäkerhetsmappar och dammsäkerhetsregistret (PATO). I<br />
protokollen över återkommande kontroller finns omnämnanden om dammarnas skick<br />
och dess uppföljning. För andra dammars del måste man bege sig till platsen för att<br />
undersöka deras skick. I dessa objekt måste man speciellt inspektera<br />
betongkonstruktionernas skick, luckornas funktion, riskobjekt i<br />
översvämningssituationen och bräddavloppens kapacitet och se till att hydrologiska<br />
uppföljningsskyldigheter uppfylls.<br />
Dammarnas dimensionering har kontrollerats när dammarnas säkerhetsmappar har<br />
skapats, men vanligen har man inte fäst uppmärksamhet vid dem efteråt. En kritisk<br />
analys av dimensioneringen skulle dock vara aktuell vid många objekt.<br />
En kartläggning av konstruktioner och deras kondition samt en uppskattning av<br />
underhålls- och ombyggnadsåtgärder görs över alla konstruktioner som är viktiga<br />
med tanke på stora översvämningar oberoende av ägaren. I arbetet måste man till en<br />
början differentiera de för stora översvämningars del väsentliga konstruktionerna och<br />
klarlägga deras dimensionering. Konstruktionernas funktionsduglighet vid en stor<br />
översvämning måste analyseras ingående, m.a.o. måste till exempel konstruktioner<br />
som hör ihop med dammar och konstgjorda sjöar, såsom torra flodbäddar och<br />
vägnätet, tas med i analysen. Kartläggningen av vattenbyggnadskonstruktionerna<br />
förutsätter en genomgång av vattenlagsenliga tillstånd, lagring av uppgifter i<br />
databasen, uppdatering av lägeskartan, ägarutredning och granskning av<br />
konstruktionernas skick.<br />
I denna uppgift kan man utnyttja kartläggning av näringsbelastning och andra tryck<br />
som riktas mot vattendrag och som beror på mänsklig verksamhet. I kartläggningen<br />
som färdigställs före årets 2004 slut och som krävs av EU:s ramdirektiv för vatten<br />
presenteras även betydande vattenbyggnadskonstruktioner med hjälp av ett<br />
geografiskt informationssystem. I samband med detta system kan man bygga upp en<br />
databas, där man presenterar en precisare beskrivning av konstruktionerna, såsom<br />
ägaren samt dimensionerings- och konditionsuppgifter. Även utnyttjandet av det i<br />
miljöförvaltningen upprätthållna informationssystemet om dammsäkerhet (PATO)<br />
bör utredas i detta sammanhang.<br />
För de dammars del som omfattas av dammsäkerhetslagen kan analysen av<br />
dimensioneringen även göras i samband med återkommande kontroller.<br />
48
49<br />
6.3.2 Klimatförändringens inverkan på dammsäkerheten<br />
UPPGIFT 3.2<br />
Uppgift 3.2 En utredning verkställs om klimatförändringens verkningar på Pdammarnas<br />
dimensionerande tillflöden.<br />
Klimatets eventuella uppvärmning och de större nederbördsmängderna inverkar på<br />
vattendragens maximivattenföring och vattenföringens tidsmässiga växling. De<br />
verkligt stora regnen vilkas återkomstintervall är 10 000 år, har uppskattats öka t.o.m.<br />
med 50–80 % jämfört med de nuvarande (Tuomenvirta m.fl. 2000). Detta är av<br />
betydelse, när dammarnas dimensionerande vattenföringar uppskattas.<br />
På basis av preliminära resultat (Koskela m.fl. 2001) ökar dimensionerade tillflöden<br />
mest i dammar vars övre avrinningsområde är litet. I dessa områden är den ökade<br />
nederbördens verkan som starkast. I reglerade sjösystem förflyttas tidpunkten för det<br />
dimensionerande tillflödet till hösten med nuvarande regleringspraxis. Detta syns i de<br />
resultat som erhållits från Ule älvs vattendrag. För att säkra översvämningsskyddet<br />
och dammarnas hållbarhet måste man lämna lagerutrymme i dessa sjöar för höstens<br />
och till och med vinterns översvämningar.<br />
Enligt preliminära bedömningar verkade dammarnas dimensionerade tillflöden i<br />
Norra Finland minska, men enligt de nyaste kalkylerna som gjorts med riktigare<br />
förhandsantaganden (Koskela m.fl. 2002) skulle tillflödet i Kemi älv överskrida det<br />
nuvarande dimensionerade tillflödet under sena vårar (till exempel den<br />
klimatförändringssituation som skapats på basis av våren 1981).<br />
På basis av preliminära resultat skulle det vara befogat att gå igenom alla P-dammar i<br />
Finland och bedöma ändringen i deras dimensionerade tillflöden. Detta är speciellt<br />
viktigt i fråga om små vattendrag och reglerade stråtar.<br />
Som bilaga 8 finns en lista över de P-dammar vilkas dimensionerade tillflöden borde<br />
bedömas på nytt. Listan har gjorts upp i prioriteringsordning på basis av de<br />
ovannämnda resultaten och bifogad finns även en preliminär tidtabell och en<br />
uppskattning av den behövliga arbetstiden.<br />
6.3.3 Säkrandet av vattenbyggnadskonstruktionernas skick och<br />
funktion<br />
Uppgift 3.3<br />
Åtgärder för säkerställandet av de med tanke på stora översvämningar viktiga<br />
vattenbyggnadskonstruktionernas skick och funktion planeras och verkställs.<br />
I enlighet med uppgift 3.1 måste man kartlägga sådana vattenbyggnadskonstruktioner<br />
som är av betydelse för stora översvämningar jämte deras skick samt bedöma<br />
konstruktionernas underhålls- och ombyggnadsbehov och åtgärdernas angelägenhet.<br />
På basis av dessa uppgifter måste särskilda åtgärdsprogram utarbetas för att
säkerställa att konstruktionerna är i skick och att de fungerar i en översvämningssituation.<br />
Åtgärdsprogrammet skall innehålla:<br />
• behövliga ombyggnads- och underhållsåtgärder i prioriteringsordning,<br />
• tidtabell för förverkligandet av åtgärderna,<br />
• åtgärdernas resursuppskattningar samt<br />
• åtgärdernas finansieringsplan och behovet av tilläggsresurser.<br />
I praktiken skulle åtgärdsprogrammen närmast röra dammar. För närvarande ålägger<br />
varken vattenlagen eller dammsäkerhetslagen dammens innehavare att utarbeta ett<br />
särskilt åtgärdsprogram för dammens underhåll, även om det klart finns en<br />
underhållsskyldighet enligt dessa lagar. Vad förvaltningstvånget beträffar, hänvisas i<br />
dammsäkerhetslagens 11 § till stadgandena i vattenlagens 21 kapitel. Detta innebär<br />
bland annat att om man försummar dammens underhåll och den allmänna säkerheten<br />
äventyras på grund av detta, kan den regionala miljöcentralen vidta behövliga<br />
åtgärder för att avhjälpa missförhållandet eller faran.<br />
Under de senaste åren har anslagen för underhåll och ombyggnad av statens<br />
vattenbyggnadskonstruktioner utgjort 1 % av de statsägda<br />
vattenbyggnadskonstruktionernas tekniska nuvärde. Det har emellertid visat sig att<br />
man inte har kunnat utföra alla behövliga ombyggnader med detta anslag och att<br />
man bland annat blivit tvungen att avstå från röjningar av dammarnas<br />
förbiledningskanaler på många ställen.<br />
Det preciserade tilläggsbehovet av anslag fås först, när uppskattningarna av<br />
underhålls- och ombyggnadsbehov enligt uppgift 3.1 har gjorts. Finansieringens<br />
efterblivenhet borde rättas till under de nästa 5–10 åren genom att öka anslagen för<br />
ombyggnad av statens vattenbyggnadskonstruktioner så att man kunde tillfredsställa<br />
de akuta ombyggnadsbehoven. Detta skulle förutsätta att anslagen för ombyggnad<br />
ökades med uppskattningsvis 50–100 %. Efter detta skulle anslagsbehovet gå ned till<br />
den nivå som motsvarar ett normalt årligt underhållsbehov, dvs. 1,2–1,3 procent av<br />
de statsägda vattenbyggnadskonstruktionernas tekniska nuvärde. Med denna<br />
anslagsnivå som är litet högre än den nuvarande (cirka 1 %), skulle man säkerställa<br />
att en efterblivenhet som den nuvarande inte mera kan uppstå<br />
Akuta ombyggnadsbehov borde åtgärdas så fort som möjligt. Om det emellertid är<br />
frågan om en konstruktion vars dimensioneringskrav kan ändras på grund av<br />
kalkylen om hydrologiska dimensionerade tillflöden i enlighet med uppgift 3.2, bör<br />
ombyggnaderna inte verkställas förrän man fått dimensioneringsuppgifterna.<br />
Behoven av att ändra dammarnas dimensionering måste tas i beaktande i planeringen<br />
av åtgärdsprogram. Om föreberedandet för översvämningar förutsätter större<br />
investeringar än projektets tillståndsvillkor tillåter, kunde staten delta i åtgärdernas<br />
kostnader inom ramen för de anslag som finns i budgeten också när det gäller andra<br />
dammar än de som är i statens ägo.<br />
Konstruktionernas ägare utarbetar åtgärdsprogram så att de kan uppskatta de<br />
befintliga resurserna i förhållande till brådskande åtgärder och planera hur åtgärderna<br />
skall finansieras. Regionala miljöcentraler utarbetar åtgärdsprogram för de<br />
konstruktioners del som ägs av staten.<br />
50
51<br />
6.3.4 Förändringsbehoven i vatten- och dammsäkerhetslagstiftningen<br />
UPPGIFT 3.4<br />
Dammsäkerhetslagstiftningen ses över för att förbättra dammarnas säkerhet<br />
och för att effektivera övervakningen av stadgarnas efterföljande. Säkerställs<br />
att vattenlagstiftningen har tillräckliga medel för verkställandet av åtgärder<br />
enligt uppgift 3.3.<br />
Med författningar om vatten- och dammsäkerhet borde man möjliggöra sådana<br />
åtgärder för förbättrande av vattendragsanläggningarnas skick och funktion som<br />
beredskapen för storöversvämningar kräver. Enligt vattenlagen är ägare av<br />
anläggning i vattendrag skyldig att så underhålla anläggningen, att därav ej<br />
förorsakas fara eller skadliga eller menliga påföljder för allmänt eller enskilt intresse.<br />
Enligt vattenlagen har den regionala miljöcentralen rätt att vidtaga erforderliga<br />
åtgärder för farans avlägsnande, om en åtgärd eller försummelse som är i strid med<br />
vattenlagen eller de författningar som utfärdats med stöd av den kan förorsaka<br />
uppenbar fara för annans liv, hälsa eller egendom eller allmänt intresse. När<br />
vattenlagstiftningen förnyas, borde vattenlagskommittén överväga om dessa<br />
författningar i vattenlagen är tillräckliga för verkställandet av åtgärderna i enlighet<br />
med uppgift 3.3. med beaktande av dammsäkerhetslagstiftningen och dess<br />
förnyelsebehov.<br />
De åtgärdsprogram som beskrivs i uppgift 3.3 skall göras även för privata dammar<br />
och dammsäkerhetslagens stadganden klarläggas i detta avseende. Om dessutom de<br />
beräkningar som uppgiften 3.2 visar att det behövs, borde man med författningar<br />
ålägga dammägarna att vidta sådana åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla<br />
beredskapen för en storöversvämning, till exempel att förstora dammarnas<br />
dimensioneringsvärden.<br />
Varierande praxis vid tidsbestämda kontroller och otillräckligt underhåll har bland<br />
annat lett till det att dammarnas täckdiken och luckor inte har fungerat. Om det har<br />
vuxit träd i de fåror och kanaler som används vid översvämning, minskar detta deras<br />
vattenledningsförmåga. Problemet kan även vara ägandeförhållanden: till exempel de<br />
röjningar som behövs för underhållet kan vara svåra att göra på privatmarker.<br />
Innebördskraven för de tidsbestämda dammkontrollerna måste definieras klart.<br />
Dessutom måste man försäkra sig om att de åtgärder som man kommit överens om<br />
verkställs i kontrollerna. I kontrollerna måste man speciellt fästa uppmärksamhet vid<br />
funktionen av de anläggningar och anordningar som är viktiga med tanke på stora<br />
översvämningar. Speciell uppmärksamhet bör fästas vid<br />
• de trafikförbindelsers funktionsduglighet som leder till dammen i<br />
•<br />
översvämningssituationen,<br />
underhållet av torra fåror,<br />
• dammluckornas funktionsduglighet och<br />
• täckdikenas funktionsduglighet.<br />
I samband med förnyandet av dammsäkerhetslagstiftningen finns det även behov av<br />
att förnya dammägarens förpliktelser angående damminspektioner och skötseln av<br />
dammen.
6.3.5 Dammarnas säkerhetsplaner<br />
Uppgift 3.5<br />
Man utarbetar säkerhetsplaner för de dammar som saknar dem, uppdaterar<br />
andra säkerhetsplaner och utarbetar vid behov även utredningar om<br />
skaderisken vid stora översvämningar.<br />
P-dammarnas ägare har utarbetat utredningar om skaderisker för<br />
räddningsmyndigheter och regionala miljöcentraler. Några dammars<br />
modellberäkningar har uppdaterats. På basis av utredningarna om skaderisker har<br />
räddningsmyndigheterna utarbetat säkerhetsplaner för nästan alla P-dammar i<br />
samarbete med dammägarna och de regionala miljöcentralerna. En säkerhetsplan har<br />
utarbetats för alla de 18 statsägda dammar som har ansetts behöva en sådan. Av<br />
dessa borde fyra planer emellertid uppdateras. Två statsägda dammar saknar en<br />
utredning om skaderisker. Av privatägda dammar saknar nio dammar en<br />
säkerhetsplan och för nio dammar borde planen uppdateras.<br />
I samband med ett internationellt dammsäkerhetsprojekt (RESCDAM) som delvis<br />
finansierats av EU utarbetades en ny säkerhetsplan för Kyrkösjärvis konstgjorda sjö i<br />
Seinäjoki. Denna modellplan måste tas i beaktande när man utarbetar och förnyar<br />
dammarnas säkerhetsplaner.<br />
7 Översvämningsskyddets och räddningsverksamhetens<br />
funktion vid stora översvämningar<br />
7.1 Nuläget<br />
7.1.1 Översvämningsskyddets metoder<br />
Med översvämningsskydd avses planering av och förberedelse för åtgärder före och<br />
under översvämningen (utom planering och byggnad av permanenta<br />
högvattenregleringskonstruktioner) samt verksamhet i översvämningssituationer. I<br />
praktiken omfattar översvämningsskyddet uppgörande av verksamhetsplaner och<br />
vattendragsmodeller samt användning av dessa, nyttjande av permanenta<br />
högvattenregleringskonstruktioner, nyttjande av regleringar som baserar sig på<br />
tillstånd och vid behov vattenlagsenliga undantagstillstånd och annan reglering av<br />
tappningar samt övervakning om dammsäkerheten. Dessutom kan<br />
översvämningsskador minskas och begränsas med följande temporära åtgärder:<br />
• sågning eller sandning av istäcket,<br />
• sökning och användning av ett undantagstillstånd i enlighet med vattenlagen<br />
(vattenlag 12:19),<br />
• flyttande av farliga ämnen, såsom gifter, i säkerhet<br />
• flytta viktiga föremål i säkerhet<br />
• tilltäppning av avlopp och täckdiken,<br />
52
53<br />
• användning av pumpanordningar för att hålla konstruktionerna torra<br />
• sprängning av is- eller kravisproppar eller avlägsnande av isar med<br />
grävmaskin,<br />
• byggande av en skyddsvall av jord,<br />
• byggande av tillfälliga översvämningsväggar,<br />
• tillfälligt höjande av den nuvarande jordvallen,<br />
• byggande av öppning i skyddsvall eller vägbank<br />
• ledande av vatten till ett annat vattendrag.<br />
I Finland har temporära högvattenregleringskonstruktioner mest varit sandsäckar<br />
eller vallar som byggts med den jord som finns på platsen. I speciella fall har man<br />
tillverkat färdiga element eller reglerbara bjälkar som täpps till med presenning. För<br />
att skydda en byggnad har både myndigheter och privatpersoner ibland använt en<br />
plastfilm som lindas runt byggnaden och vars fållar har försetts med tyngder av sand.<br />
7.1.2 Översvämningsskyddets och räddningsverksamhetens planer<br />
Översvämningsskyddets verksamhetsplaner utarbetas under ledning av<br />
vattenmyndigheten. I Finland har sex planer utarbetats: Saimenområdet (1997),<br />
Mäntyharjustråten (1999) samt Kymmene älvs (1999), Kumo älvs (1999), Ijo älvs<br />
(1989, revidering pågår) och Kemi älvs (1988) vattendrag. I dessa planer har man<br />
bland annat bedömt möjligheter att minska översvämningsskador till exempel med<br />
undantagstillstånd i enlighet med vattenlagen. Även om man betydligt kan minska<br />
skador med hjälp av de regleringsåtgärder som finns i verksamhetsplanerna för<br />
översvämningsskydd, orsakar en stor översvämning trots allt omfattande skador.<br />
I de räddningsplaner som föreskrivs i räddningslagens 9 § (se punkt 3.2.4) och som<br />
baserar sig på skaderiskerna i området har man fäst ganska litet uppmärksamhet vid<br />
stora översvämningar. Inte heller verksamhetsutövarna har utarbetat en<br />
räddningsplan för stora översvämningar och man har inte förutsatt att de skall göra<br />
detta.<br />
7.1.3 Samarbete mellan myndigheter i översvämningsskyddet och<br />
räddningsverksamheten<br />
Enligt lagen om miljöförvaltningen (55/1995) hör högvattenregleringen och<br />
översvämningsskyddet till regionala miljöcentraler. Hos oss har de största skadorna<br />
vanligen orsakats av de översvämningar som beror på snösmältningen och<br />
ispropparna på våren. I många regionala miljöcentraler har man därför grundat en<br />
översvämningsskyddsorganisation och utsett ansvariga personer för olika vattendrag<br />
på vårvintern och fört diskussioner med kommunernas räddningsmyndigheter för att<br />
förbereda sig för översvämningen.<br />
År 2002 var det fyra regionala miljöcentraler som hade en egentlig översvämningsskyddsorganisation.<br />
Sju miljöcentraler hade utsett en ansvarig person för<br />
översvämningsskydd. Två miljöcentraler hade inte utsett en speciell ansvarig person<br />
eller organisation för översvämningsskydd. Fem regionala miljöcentraler berättade<br />
att de uppdaterar uppgifterna om sin översvämningsskyddsorganisation och sina<br />
ansvariga personer årligen medan sex miljöcentraler meddelade att uppgifterna
uppdateras vid behov. Elva miljöcentraler sänder dessa uppgifter till antingen<br />
alarmcentralen, länsstyrelsen, kommunerna eller räddningsmyndigheterna<br />
I en översvämningssituation bildas räddningsmyndigheternas organisation enligt<br />
räddningsväsendets praxis i normala förhållanden. Enligt den nya räddningslagens 4<br />
§ bestäms räddningsledaren i princip på grund av var olyckan inträffat.<br />
Räddningsledaren är i allmänhet en heltidsanställd tjänsteinnehavare i befälet (en<br />
heltidsanställd brandmästare eller motsvarande). Om myndigheter från flera olika<br />
verksamhetsområden deltar i räddningsverksamheten, är räddningsledaren i den<br />
situationen allmän ledare enligt räddningslagens 4 §. Då måste de andra<br />
myndigheterna som deltar i räddningsverksamheten lyda räddningsmyndighetens<br />
order som syftar till att organisera och säkerställa räddningsverksamheten på ett<br />
ändamålsenligt sätt och för att koordinera åtgärderna. Räddningsmyndighetens<br />
ansvar för den allmänna ledningen begränsar emellertid inte lagstadgade ansvar hos<br />
andra myndigheter som deltar i räddningsverksamheten. I den här situationen är<br />
andra myndigheter skyldiga att delta i räddningsverksamhet och befolkningsskydd<br />
vid sidan om räddningsmyndigheterna i enlighet med vad som föreskrivits om deras<br />
uppgifter i författningar för enskilda verksamhetsområden eller i annan lagstiftning.<br />
Detta gäller bland annat de regionala miljöcentralerna.<br />
Till sin hjälp kan räddningsverksamhetens ledare bilda en ledningsgrupp som består<br />
av representanter för myndigheter, inrättningar och enheter som frivilligt deltar i<br />
räddningsverksamheten. Räddningsledaren kan även tillkalla experter. Det är skäl att<br />
på förhand planera hur ledningsgruppen skall samlas och vem som skall ingå i den. I<br />
detta avseendet förblir situationen densamma också när den nya räddningslagen<br />
träder i kraft år 2004.<br />
Enligt lagstiftningen flyttas huvudansvaret till räddningsmyndigheten när det är<br />
frågan om en uppgift enligt räddningslagens 1 §. När det gäller att avgöra när<br />
räddningsverksamheten skall startas i en översvämningssituation, kan ett kriterium<br />
anses vara det att verksamheten skall startas då ett människoliv är i fara (samma<br />
kriterium har till exempel använts när man definierat skillnaden mellan P-dammar<br />
och N-dammar i dammsäkerhetslagen) eller om en ansenlig mängd egendom (till<br />
exempel boskap) är i fara. Man måste komma ihåg att i översvämningssituationens<br />
utvecklingsskede, i förhandsåtgärder och i utförandet av de praktiska<br />
översvämningsskyddsåtgärderna är det den sakkunniga myndigheten, d.v.s. den<br />
regionala miljöcentralen, som innehar nyckelpositionen, varför en<br />
översvämningssituation alltid förutsätter ett friktionsfritt samarbete mellan de olika<br />
myndigheterna. I praktiken håller den regionala miljöcentralen<br />
räddningsmyndigheten à jour angående situationen redan i det skede då man sköter<br />
den börjande översvämningssituationen. När översvämningssituationen blir värre,<br />
intensifieras samarbetet vid behov. Räddningsmyndigheten fastställer den tidpunkt<br />
då översvämningsskyddet ändras till räddningsverksamhet.<br />
Om översvämningen utvidgas och hotar flera verksamhetsområden inom kommunen,<br />
är det frågan om en speciell situation under normala förhållanden. Myndigheternas<br />
organisation baserar sig på organisationen under normala förhållanden och den borde<br />
fungera också om situationen eskalerar. Verksamheten måste vara planerad så att den<br />
fungerar också i undantagsförhållanden (ett exempel på räddningsmyndighetens<br />
organisation vid en stor översvämning finns i bilaga 9). För att<br />
räddningsverksamheten skall vara snabb och effektiv, gäller det att först organisera<br />
54
55<br />
grupperna. Då bemannas till exempel kommunens ledningscentral där verksamheten<br />
leds av kommunens eller områdets brandchef eller räddningsledare enligt<br />
räddningslagens 4 § (titeln har inte bestämts). Som sektorchefer i räddningscentralen<br />
förordnas en annan person från räddningsväsendets befäl, en hälsomyndighet, en<br />
social myndighet, chefen för den tekniska sektorn och som expert en<br />
miljömyndighet. Denna ledningsgrupp skall komma överens om<br />
verksamhetsprinciperna, besluta om angelägenhetsordningen och leda<br />
verksamhetsområdenas verksamhet. En dylik ledningsgrupp där räddningsväsendet<br />
skulle ha huvudansvaret har hittills inte grundats i Finland för en stor översvämning.<br />
Vid en stor översvämning grundas förutom ledningsgruppen även en operativ<br />
ledningscentral där också den regionala miljöcentralen måste vara representerad. Vid<br />
behov kan översvämningsområdet indelas i olika verksamhetsområden som leds av<br />
ledningsstaber som är underordnade ledningscentralen.<br />
Om situationen fortsätter att eskalera till att omfatta flera kommuner och kanske flera<br />
räddningsområden, kan länsstyrelsen bestämma om de mest ändamålsenliga och<br />
fungerande ledningsrelationer och verksamhetsområden. Om situationen fortsätter att<br />
eskalera till att omfatta flera län, kan inrikesministeriet bestämma om de mest<br />
ändamålsenliga och fungerande ledningsrelationerna och verksamhetsområdena.<br />
Vid en stor översvämning måste man även överväga huruvida<br />
luftfartsmyndigheternas, polisens och försvarsmaktens resurser borde användas. I en<br />
specialsituation inkallar ledningsgruppen vid behov andra organisationer och<br />
framför begäran om hjälp.<br />
7.2 Målsättning och åtgärdsförslag 4<br />
Målsättning: Översvämningsskyddet och räddningsverksamheten<br />
fungerar vid stora översvämningar.<br />
Åtgärdsförslag 4: Ändamålsenliga planer för översvämningsskydd och<br />
räddningsverksamhet utarbetas för stora översvämningar och<br />
myndighetsverksamhetens funktion säkras.<br />
Med högvattenregleringsarbeten, underhåll av konstruktionerna och styrning av<br />
markanvändningen kan risken för översvämningsskador minskas avsevärt. Vid en<br />
stor översvämning påverkas skadorna emellertid framförallt av myndigheternas<br />
verksamhet, översvämningsskyddets och räddningsverksamhetens kvalitet och<br />
människornas beteende. För att säkerställa översvämningsskyddet och<br />
räddningsverksamheten behövs det planer och regelbundna övningar.
56<br />
7.3 Uppgifter med vilka åtgärdsförslaget genomförs<br />
7.3.1 Översvämningsskyddets verksamhetsplaner<br />
UPPGIFT 4.1<br />
Översvämningsskyddets verksamhetsplaner hålls à jour och nya planer<br />
utarbetas vid behov.<br />
Verksamhetsplaner för översvämningsskyddet behövs för stora vattendrag och<br />
vattendrag där det ofta förekommer översvämningar samt för delar av sådana<br />
vattendrag. Speciellt viktiga är planerna för sådana vattendrag där det finns mycket<br />
högvattenregleringskonstruktioner, regleringar och aktörer. Med hjälp av<br />
verksamhetsplaner för översvämningsskyddet kan man förbereda sig för<br />
översvämningsskyddsarbete och främja samarbetet mellan olika aktörer. När de<br />
behövliga uppgifterna har samlats, är det även lättare för nya personer att starta<br />
regleringsåtgärder och andra åtgärder. För en verksamhetsplan för<br />
översvämningsskydd är det viktigt att den är lätt användbar i en krissituation.<br />
I en verksamhetsplan för översvämningsskydd samlas all sådan väsentlig information<br />
om vattendraget som behövs för översvämningsskyddet. I bilaga 10 finns en<br />
minneslista över ärenden som borde ingå i verksamhetsplanen för<br />
översvämningsskyddet. Innehållet i planerna kan variera litet beroende på vattendrag<br />
och behov.<br />
I bilaga 11 finns en på regionala miljöcentralers svar baserad förteckning över de<br />
vattendrag för vilka en verksamhetsplan för översvämningsskydd måste utarbetas.<br />
Arbetet utförs under resultatledning av jord- och skogsbruksministeriet. I praktiken<br />
utarbetas planen av den regionala miljöcentralen i samarbete med<br />
räddningsmyndigheter, kraftbolag, regleringsbolag, innehavare av regleringstillstånd<br />
och andra aktörer i området. Delvis kan arbetet också utföras som konsultarbete.<br />
7.3.2 Ansvaren i en översvämningssituation<br />
UPPGIFT 4.2<br />
Man säkerställer att räddningsmyndigheterna och de regionala<br />
miljöcentralerna har en gemensam syn på den ömsesidiga arbetsfördelningen<br />
och ansvaren i översvämningsskydd. Båda myndigheterna har utsett ansvariga<br />
personer och fastställt deras uppgifter samt har beredskapen att vid behov<br />
grunda en ledningsgrupp för översvämningsskydd.<br />
Myndigheter kan vidta översvämningsskyddsåtgärder endast inom ramen för sina<br />
befogenheter. Särskilda lagstadgande befogenheter förutsätts åtminstone om man<br />
inkräktar i privat egendom eller på annat sätt begränsar privatpersonernas<br />
handlingsfrihet. Räddningsmyndighetens befogenheter är ganska omfattande, men<br />
naturligtvis kan också till exempel den regionala miljöcentralen ta hand om det
57<br />
praktiska räddningsarbetet på order av den myndighet som avses i räddningslagens<br />
45 §.<br />
Inom ramen för de befogenheter som angetts i vattenlagen kan den regionala<br />
miljöcentralen endast i mycket begränsad omfattning vidta sådana<br />
översvämningsskyddsåtgärder som kan vålla skada för egendom. I allmänhet kan<br />
sådana åtgärder vidtas endast under ledning av den räddningsmyndighet som nämns i<br />
räddningslagens 45 §.<br />
Huvudregeln i arbetsfördelningen mellan den regionala miljöcentralen och<br />
räddningsmyndigheten kan anses vara att räddningsmyndigheten tar hand om<br />
säkerheten och därtill anknuten räddningsverksamhet medan den regionala<br />
räddningscentralen tar hand om den verksamhet som har med vattendraget att göra. I<br />
översvämningsskyddet sköter den regionala miljöcentralen förutom sådan allmän<br />
myndighetsverksamhet som har med vattendraget att göra även expertuppgifterna<br />
och de uppgifter som hör till innehavaren av ett vattenlagsenligt tillstånd. Till<br />
räddningsmyndigheten hör räddningsverksamheten och befolkningsskyddsåtgärder<br />
samt situationens allmänna ledning när flera myndigheter tar del i<br />
räddningsverksamheten. Mellan dessa funktioner förblir uppgifter som utförs lokalt<br />
på fältet och vars utförare och ansvar är oklara.<br />
Ingenstans har man hittills sagt eller tydligt klarlagt hur den regionala<br />
miljöcentralens och räddningsmyndighetens uppgifter borde delas i en<br />
översvämningssituation. I bilaga 12 finns Storöversvämningsarbetsgruppens<br />
rekommendation om ansvarsfördelning som baserar sig på lagstiftningen och<br />
nuvarande praxis. Lagstiftningen är inte klar och entydig om uppgifternas fördelning<br />
mellan den regionala miljöcentralen och räddningsmyndigheten. Skötseln av<br />
uppgifterna kan i varierande grad innehålla ingripande till exempel i<br />
egendomsskyddet och förutsätter därför lagstadgade befogenheter (se punkt 3.2). I<br />
sådana situationer är det vanligen bara räddningsmyndigheten som har befogenheter.<br />
I dag finns det olikheter i den regionala miljöcentralens och räddningsmyndighetens<br />
verksamhet på olika håll i landet och arbetsfördelningen mellan dem är olika. Med<br />
arbetsgruppens rekommendation strävar man efter att förenhetliga praxis på olika<br />
håll i landet, även om det också i fortsättningen kommer att vara möjligt att lokalt<br />
göra annorlunda överenskommelser om hur uppgifterna skall utföras. Syftet med<br />
dryftandet av den regionala miljömyndighetens och räddningsmyndighetens<br />
uppgifter och arbetsfördelning är att säkerställa effektivt översvämningsskydd och<br />
trygga tillräckliga resurser för dessa uppgifter.<br />
Huvudprincipen i ansvarsfrågor kan anses vara att båda myndigheterna (den<br />
regionala miljöcentralen och räddningsmyndigheten) ansvarar för sina egna uppgifter<br />
(bilaga 12). I praktiken, om ansvarsmyndighetens kunnande eller resurser lokalt inte<br />
är tillräckliga för uppgifterna, kan den be om handräckning. Detta ändrar emellertid<br />
inte ansvaret för uppgiften som myndigheten har. När miljöförvaltningens<br />
byggnadsorganisation utvecklas eller de tillgängliga resurserna av annan anledning<br />
minskas, kan det visa sig att miljöförvaltningen inte förmår klara sådana uppgifter<br />
som egentligen inte hör till dess uppgiftsområde och som har ålagts<br />
miljöförvaltningen därför att den har haft en stark byggorganisation till sitt<br />
förfogande i tiden. I en sådan situation blir man tvungen att särskilt utreda<br />
resursfrågor och arbetsfördelningen mellan myndigheter och andra aktörer såsom<br />
fastighetsägare. Det skulle till exempel inte egentligen höra till den regionala
miljöcentralens uppgifter att ta bort den is som bildas i botten av små åar och bäckar<br />
så att isen inte skulle dämma vattnet och bland annat orsaka vattenskador för<br />
byggnader. Miljöcentralen borde göra detta endast om det ligger i allmänt intresse att<br />
ta bort isen.<br />
När den regionala miljöcentralen som ansvarar för översvämningsskydd och<br />
räddningsmyndigheten bistår varandra i en översvämningssituation, är det snarare<br />
frågan om samarbete än handräckning, d.v.s. vanligen sköter båda myndigheterna<br />
sina egna uppgifter. I vissa situationer kan det vara nödvändigt att be om hjälp av<br />
andra myndigheter såsom polisen eller försvarsmakten. Enligt räddningslagens 6 § är<br />
bland annat alarmcentralväsendet, polisen, gränsbevakningsväsendet, försvarsmakten,<br />
miljömyndigheterna och de ämbetsverk och institutioner som ansvarar för<br />
väderlekstjänsten skyldiga att delta i räddningsverksamheten enligt vad som stadgas i<br />
författningarna för ett enskilt verksamhetsområde. Dessa andra myndigheters<br />
uppgifter i räddningsverksamheten har preciserats i förordningen om räddningsväsendet.<br />
Om de procedurer som skall iakttas när försvarsmakten deltar i räddningsverksamheten<br />
har man kommit överens om i ett avtal mellan försvarsministeriet och<br />
inrikesministeriet 30.9.1999. Enligt författningarna är det alltså räddningsmyndigheterna<br />
som skall avgöra huruvida man skall be om handräckning av polisen<br />
eller försvarsmakten vid en stor översvämning.<br />
För att säkerställa att det inte finns luckor i översvämningsskyddsverksamheten är<br />
det viktigt att de regionala miljöcentralerna har utsett ansvariga personer för<br />
översvämningsskydd, d.v.s. en översvämningsskyddsorganisation. Det är viktigt att<br />
även räddningsmyndigheten utser åtminstone ansvariga personer för översvämningsskyddet.<br />
Dessutom måste det finnas en beredskap för att man vid behov kan grunda<br />
en ledningsgrupp för översvämningsskydd.<br />
Översvämningsrisken och översvämningsolyckan riktas ofta mot ett så stort område<br />
att där finns flera myndigheter inom samma förvaltning och på samma<br />
organisationsnivå, d.v.s. de har likadana befogenheter (till exempel flera regionala<br />
brandchefer, flera läns räddningsavdelningar samt flera regionala miljöcentraler) och<br />
var och en av dem har sin egen ledningsgrupp. Även dessa synpunkter borde tas i<br />
beaktande när man utreder de administrativa och operativa ledningsrelationerna<br />
mellan den regionala miljöcentralen och räddningsmyndigheten när översvämningsfaran<br />
gradvis övergår till översvämningsolycka.<br />
Det är nödvändigt att genast utse de regionala miljöcentralernas ansvariga personer<br />
för översvämningsskyddet. Åtminstone de miljöcentraler i vilkas område det ofta<br />
förekommer översvämningar borde uppdatera sin översvämningsskyddsorganisation<br />
årligen. Räddningsmyndighetens översvämningsskyddsorganisation grundas en gång<br />
och överses efter behov.<br />
Som bilagor 13 och 14 finns Norra Österbottens och Sydvästra Finlands miljöcentralers<br />
översvämningsskyddsorganisationer som exempel med hjälp av vilka<br />
regionala miljöcentraler kan skapa en organisation och presentera den.<br />
58
59<br />
7.3.3 Översvämningsskydds- och dammsäkerhetsövningar<br />
UPPGIFT 4.3<br />
Riksomfattande översvämningsskydds- och dammsäkerhetsövningar verkställs<br />
regelbundet.<br />
Övningar har hållits både för att förbättra översvämningsskyddsberedskapen och för<br />
dammbrottssituationer. I fråga om de dammar som när en olycka inträffar kan orsaka<br />
påtaglig fara för människoliv eller hälsan eller en påtagligt avsevärd fara för miljö<br />
eller egendom (P-damm) är det skäl att hålla övningar där det antas att ett dammbrott<br />
har skett i en översvämningssituation. Risken för dammarnas funktionsstörningar och<br />
brott är större en vanligt just vid översvämningar, varför det är skäl att hålla övningar<br />
där man också övar åtgärder som har med översvämningsskydd att göra. Beroende på<br />
förhållandena kan mängden av behövliga åtgärder och deras regionala omfattning<br />
vara avsevärt större än vid ett dammbrott som sker vid en normal vattensituation.<br />
Övningar borde anordnas i synnerhet i sådana vattendrag där det ofta förekommer<br />
översvämningar och där det finns P-dammar.<br />
I de säkerhetsplaner (tidigare målplaner) som utarbetats för dammar i den högsta<br />
säkerhetsklassen beskrivs i synnerhet de åtgärder som har att göra med alarmering,<br />
reparering av dammskador, dämpandet av flodvågen, räddning, evakuering och<br />
information och som startas i en situation där det finns risk för dammbrott eller när<br />
en damm eventuellt brister. I praktiken förutsätter säkerställandet av planens<br />
funktionsduglighet att man utarbetar en övningsplan och anordnar en övning i<br />
samarbete med i synnerhet länsstyrelsen, räddningsväsendet och kommunens övriga<br />
sektorer samt den regionala miljöcentralen och dammens ägare.<br />
Man har goda erfarenheter av övningarna bland annat från den<br />
översvämningsskyddsövning som hölls i nedre loppet av Kymmene älvs vattendrag<br />
år 1999 samt från dammbrottsövningen i Kyrkösjärvibassängen i Kyro älvs<br />
vattendrag år 2000. Förutom de åtgärder som har att göra med dammreparation och<br />
räddning är det skäl att testa myndigheternas samverkan, myndighetsradionätets<br />
funktionsduglighet, eventuella temporära högvattenregleringskonstruktioner och<br />
invånarnas eget initiativ när det gäller att motarbeta översvämningsskador.<br />
Anordnandet av en bra övning förutsätter att man först uppdaterar dammens<br />
säkerhetsplan och sätter sig in i planeringen av övningen. Därför är det i praktiken<br />
inte möjligt att anordna övningar för alla de nästan 40 dammarna i den högsta<br />
säkerhetsklassen. När man väljer övningsmål är det skäl att också ta i beaktande<br />
tillgången till översvämningskartor (uppgift 1.1), översvämningsskyddets<br />
verksamhetsplaner (uppgift 4.1) och de planer som utarbetats för speciellt viktiga mål<br />
(uppgift 4.5).
7.3.4 Tillfälliga högvattenregleringskonstruktioner och åtgärder<br />
UPPGIFT 4.4<br />
Utreds behovet av tillfälliga, snabbt och lätt flyttbara<br />
högvattenregleringskonstruktioner och utarbetas ett förslag för deras<br />
anskaffning, användningsprinciper och bevarande så att de tillräckligt snabbt<br />
kan flyttas till områden där de kan behövas.<br />
I Mellaneuropa har man under de senaste tiderna börjat i allt större utsträckning<br />
använda hopmonterbara väggar som tillfälliga högvattenregleringskonstruktioner vid<br />
sidan om sandsäckar när det gäller att hindra de skador som stora översvämningar<br />
orsakar. Sådana är till exempel cirka en meter långa väggar som monteras på lutande<br />
stöd och ställs bredvid varandra och på vilkas framsida och ställvis också på marken<br />
sätts plast som tätning. Ett annat alternativ är en kassettkonstruktion av plast. Där<br />
kopplas kassetterna i rad, fylls med sand och tätas med plast. Användningen av en<br />
sådan konstruktion förutsätter att man tar sand till platsen och skaffar en skoplastare<br />
för att fylla kassetterna. I urbana områden har man dessutom använt till exempel<br />
lodräta översvämningsväggar av aluminium i vilka man sätter horisontala bjälkar och<br />
täppningar i de vertikala bjälkarnas fåror. Dylika översvämningsväggar kan användas<br />
endast på sådana ställen där markytan är mycket jämn. Det är ganska dyrt att<br />
använda dem, varför de skulle närmast komma i fråga i skydd av värdefulla mål som<br />
sjukhus, industrianläggningar och andra viktiga byggnader.<br />
I somliga fall skulle man också ha kunnat avsevärt minska översvämningsskadorna<br />
för boningshus i Finland, om man hade haft tillgång till dylika lätt flyttbara<br />
högvattenregleringskonstruktioner. Av deras användning har man fått erfarenheter<br />
till exempel vid Rhens översvämningar på 1990-talet, i Arvika i Sverige vid<br />
översvämningen år 2000 samt vid Mellaneuropas översvämningar år 2002.<br />
Miljömyndigheterna, räddningsmyndigheterna, försvarsmakten och Finlands<br />
Kommunförbund skall gemensamt utarbeta en utredning där man uppskattar behovet<br />
av att skaffa temporära högvattenregleringskonstruktioner. I utredningen skulle även<br />
ingå ett förslag om att dessa konstruktioner borde skaffas samt en kostnadskalkyl. I<br />
utredningen skulle man göra ett förslag om ansvaren, tillvägagångssätten och<br />
verksamhetsprinciperna i anskaffningen av konstruktionerna. I utredningen måste<br />
även framföras planer för hur de konstruktioner som skall skaffas kan användas så<br />
effektivt som möjligt även i andra situationer än vid stora översvämningar. När man<br />
utarbetar förslaget måste man ta i beaktande de nyttor och kostnader som de<br />
temporära konstruktionerna orsakar. Förutom de temporära konstruktioner som är i<br />
sambruk kan dessa också anskaffas till enskilda mål. Till exempel i samband med de<br />
allmänna planer som omnämns i uppgift 1.3 kan det utredas om det lönar sig att<br />
skaffa temporära konstruktioner till enskilda stora riskmål.<br />
Under sitt arbete frågade storöversvämningsarbetsgruppen de regionala<br />
miljöcentralerna vad de tyckte om behovet av tillfälliga högvattenregleringskonstruktioner.<br />
De svar som man fick i enkäten kan utnyttjas när man utarbetar den<br />
60
61<br />
ovannämnda utredningen. I bilaga 15 har beskrivits några av de viktigaste punkterna<br />
i miljöcentralernas svar.<br />
7.3.5 Förberedelse- och räddningsplaner<br />
UPPGIFT 4.5<br />
För viktiga bostadsområden som ligger i översvämningsområden skall<br />
utarbetas förberedelseplaner som inkluderas i kommunernas<br />
beredskapsplaner. För särskilt viktiga objekt utarbetas efter behov även<br />
räddningsplaner i händelse av en stor översvämning.<br />
Vid en stor översvämning måste i somliga städer evakueras hundra- eller tusentals<br />
människor och skadorna för fastigheterna och industrin är omfattande. I en sådan<br />
situation är det också mycket sannolikt att det blir avbrott i eldistributionen och<br />
vattenförsörjningen, gatorna och vägnätet skadas och vattnet blir nedsmutsad på<br />
grund av miljöskador varvid man också för övrigt blir tvungen att vidta<br />
specialåtgärder.<br />
För sådana områden är det skäl att utarbeta en förberedelsesplan i händelse av<br />
översvämning. I planen skulle man behandla bland annat grundandet av<br />
ledningsgruppen, de olika organisationernas ansvar, förberedelseåtgärder,<br />
alarmnivåer, varnandet och evakueringen av befolkningen, räddandet av dem som<br />
kommit i fara, skyddandet av viktiga mål, förebyggandet av miljöskador, underhåll<br />
av den evakuerade befolkningen, räddningsväsendets personal och utrustning,<br />
medicinsk räddningsverksamhet, isolering av översvämningsområdet, dirigering av<br />
trafiken, information och bevakning i olyckssituationer. En sådan förberedelseplan<br />
borde anslutas till kommunens beredskapsplan.<br />
Även de skador som orsakas för industrin vid en stor översvämning är betydande<br />
speciellt om anläggningens verksamhet måste avbrytas. Beroende på verksamhetens<br />
beskaffenhet finns det risk för en allvarlig miljöskada. För sådana anläggningar borde<br />
utarbetas sådana räddningsplaner som räddningslagen förutsätter.<br />
Man borde börja utarbeta beredskapsplaner för städer och industrianläggningar så att<br />
man först utarbetar modellplaner för båda som ett pilotprojekt. När dessa blivit<br />
färdiga skall man arrangera riksomfattande och vid behov lokala skolningsdagar. De<br />
regionala miljöcentralerna borde, möjligen i samband med generalplanerna i enlighet<br />
med uppgift 1.3, kartlägga riskerna och göra upp verksamhetsutövarspecifika<br />
förteckningar i vilka behovet för räddningsplaner har presenterats i<br />
angelägenhetsordning. Den egentliga planeringen skall startas i de mål där städerna,<br />
kommunerna, räddningsmyndigheterna, miljöcentralerna och verksamhetsutövarna<br />
anser att de behövs. För att kontrollera planernas funktion är det också skäl att<br />
anordna övningar i enlighet med uppgift 4.3. Som bilaga 16 finns en preliminär plan<br />
för ett projekt där man bland annat utarbetar en liknande förberedelseplan för<br />
Björneborgs stad.
8 Utnyttjande av den nyaste tekniken i översvämningsskydd<br />
och räddningsverksamhet<br />
8.1 Nuläget<br />
Till det riksomfattande nätverket för uppföljning av vattenståndet hör cirka 300<br />
stationer av vilka cirka 200 upprätthålls av Finlands miljöcentral och de regionala<br />
miljöcentralerna. De viktigaste informationsproducenterna utanför miljöförvaltningen<br />
är vattenkraftbolag, vattenförsörjningsorganisationer och sjöfartsförvaltningen.<br />
Vattenståndet mäts varje dag och största delen av stationerna är redan<br />
försedda med mätapparater som utför mätningar kontinuerligt. I det hydrologiska<br />
informationsregistret finns vattenståndsobservationer från sammanlagt 850 ställen.<br />
Finlands miljöcentral använder ett Vattendragsmodellsystem för prognostisering av<br />
översvämningar. Prognoserna täcker 85 % av Finlands område. Varje dag producerar<br />
systemet realtidsinformation och prognoser till Internet. Till prognoserna har tillagts<br />
statistisk jämförelseinformation för att förbättra deras användbarhet. En del av den<br />
hydrologiska informationen ges som realtidskartor som förnyas dagligen. Systemet är<br />
automatiserat. Systemets utveckling har riktat sig på följande viktiga delar med tanke<br />
på prognostisering av en stor översvämning: processbeskrivning (snö, regional<br />
nederbörd, avdunstning, tjäle, höjdmodell), tillgång till realtidsinformation<br />
(vattenstånd, nederbörd, snöns vattenvärde), prognosernas användbarhet<br />
(internetprognoser och kartor, Kartanvändargränssnitt), uppdatering av<br />
kalkyleringsexakthet (automatisk uppdatering före prognoskörning) och wwwanvändargränssnitt<br />
genom vilket man kan styra prognoskörningarna och lagra<br />
information. Man har börjat använda nederbördsuppgifter från väderradar och<br />
snötäckesuppgifterna från satelliter för att precisera vattendragprognoserna.<br />
I Finland har vattenmyndigheten strävat efter att informera om översvämningar och<br />
risker för översvämning i olika sammanhang redan under flera decennier. För de<br />
viktigaste vattendragen har utarbetats planer för översvämningsskydd (se punkt<br />
7.1.2). Man har sänt dem bland annat till kommunerna i området och informerat om<br />
dem i tidningar, informationsmöten och utställningar. För Kyro älv och Lappo älv<br />
har utarbetats publikationer om översvämningsområden med noggranna kartskisser.<br />
Offentliga meddelanden om översvämningar har utarbetats till exempel år 1982.<br />
Dessutom har översvämningsärenden behandlats i många av de regionala<br />
miljöcentralernas broschyrer. Man har informerat om översvämningsfaran till<br />
exempel i Utredningen om storöversvämningar som färdigställdes år 2000 samt i<br />
rekommendationen om de lägsta bygghöjderna som förnyades år 1999.<br />
I dag består informationen om översvämningar till stor del av information om den<br />
hydrologiska situationen på förhand och information om hur situationen utvecklas.<br />
Förhandsinformationen ger information om var och när en eventuell<br />
översvämningssituation kommer att uppstå så att områdets invånare och andra<br />
aktörer vet att de skall vara vaksamma. De regionala miljöcentralerna informerar<br />
allmänt också om exceptionella vattensituationer med meddelanden och närmast<br />
genom pressen, TV och radio. När översvämningssituationen blir värre ökas<br />
informationen enligt behov. När översvämningsskyddsåtgärderna utvidgas så att<br />
även räddningsmyndigheterna deltar i verksamheten kommer man gemensamt<br />
62
63<br />
överens om informationen. Då kan informationen skötas antingen av båda<br />
myndigheterna skilt eller genom gemensamma meddelanden och informationsmöten.<br />
8.2 Målsättning och åtgärdsförslag 5<br />
Målsättning: I översvämningsskydd och räddningsverksamhet utnyttjas<br />
tidsenliga metoder.<br />
Åtgärdsförslag 5: Den nyaste tekniken utnyttjas för utvecklandet av<br />
översvämningsskydd och räddningsverksamhet och informationen<br />
effektiveras.<br />
Vid en stor översvämning ställs stora krav på de tekniska lösningar som används.<br />
Man måste kunna förutspå översvämningens utveckling och dess eskalering så att<br />
översvämningsskydds- och räddningsåtgärder kan planeras och genomföras vid rätt<br />
tidpunkt och med rätta metoder. Kommunikationen mellan myndigheterna,<br />
informationen och varnandet av invånarna måste fungera i alla situationer, också när<br />
översvämningen har orsakat elavbrott och täckt vidsträckta områden och invånarnas<br />
oro för varandra har blockerat telefonnäten.<br />
8.3 Uppgifter med vilka åtgärdsförslaget genomförs<br />
8.3.1 Trafik- och kommunikationsförbindelser<br />
UPPGIFT 5.1<br />
Man ser till att de trafik- och telekommunikationsförbindelser som tjänar<br />
ledningen av översvämningsskydds- och räddningsverksamheten fungerar vid<br />
stora översvämningar. Myndigheternas interna viktiga förbindelser samt<br />
förbindelser myndigheter emellan utreds och ett förslag om de åtgärder som<br />
behövs görs.<br />
VIRVE-myndighetsradionätet som byggs i Finland kommer att gradvis ersätta<br />
föråldrade radionät som består av separata system före slutet av år 2003. Syftet med<br />
det nya VIRVE-nätet är att stärka säkerhetsmyndigheternas beredskap att i alla<br />
situationer framgångsrikt klara de uppgifter som ålagts dem. Syftet med projektet är<br />
att för säkerhetsmyndigheterna skapa ett effektivt och täckande radionät som betjänar<br />
alla användargrupper och förbättrar myndigheternas verksamhetsbetingelser.<br />
Jämfört med de nuvarande systemen är de viktigaste fördelarna med VIRVE-nätet<br />
som nu skall upprättas följande: snabbhet, mångsidighet och den säkerhet som<br />
krypteringen medför. I planeringen och byggandet av nätet kommer man att iaktta<br />
höga användbarhetskrav både i vardaglig verksamhet och i undantagsförhållanden.<br />
VIRVE-nätets användare är i första hand de statliga och kommunala myndigheter<br />
som ansvarar för säkerheten. Ett enhetligt radionät skapar en säkrare ram för ett<br />
välfungerande samarbete mellan olika myndigheter. I och med det nya nätet tar man<br />
Poistettu:
också i bruk nya ledningsmetoder som bidrar till att effektivera myndigheternas<br />
verksamhet.<br />
Myndighetsnätets funktionssäkerhet vid stora översvämningar har ännu inte utretts.<br />
Till exempel under stormarna hösten 2001 fanns det brister i myndigheternas<br />
kommunikationsförbindelser, inklusive VIRVE. Bristerna berodde oftast på problem<br />
i eldistributionen. Det är sannolikt att det också kommer att finnas brister i<br />
eldistributionen vid en stor översvämning, vilket också kan påverka VIRVEs<br />
funktion.<br />
Den 18 december 2001 har kommunikationsverket uppmanat teleföretag att vidta ett<br />
antal åtgärder med vilka naturfenomenens skadliga verkningar på teletrafiken kan<br />
undvikas eller minskas. Efter dessa åtgärder kan operatörerna förbättra offentliga<br />
kommunikationsmedels funktionssäkerhet. Dessutom bör man även utreda:<br />
• var VIRVE-nätets basstationer ligger på översvämningskartorna<br />
•<br />
(basstationernas läge är inte offentlig information),<br />
Hur tätt VIRVE-basstationerna bör grundas i områden där det finns risk för<br />
översvämning<br />
• strukturellt skyddande av hotade basstationer,<br />
• risker för teleförbindelsernas andra funktioner i översvämningsområden (till<br />
exempel kablar som ligger i broar och vallar) och<br />
• utlåning eller uthyrning av VIRVE-telefoner till miljömyndigheter allt efter<br />
behov.<br />
De ovannämnda uppgifterna förutsätter att områden med översvämningsrisk<br />
definieras. För detta behövs de regionala miljöcentralernas arbetsinsats. Till hjälp kan<br />
användas schematiska eller detaljerade översvämningskartor i enlighet med uppgift<br />
1.1. Man måste bli medveten om de problem som översvämningsvatten vållar<br />
basstationerna och vara beredd på att skydda de viktigaste basstationerna. Dessa<br />
skyddsåtgärder kan vara till exempel strukturella skydd och förändringar av<br />
basstationer. Om man under utredningen upptäcker brister också i placeringen av<br />
teleförbindelsernas stamkablar, måste operatörerna överväga om situationen kan<br />
förbättras. Först kan man försöka genomföra uppgiften till exempel i<br />
Seinäjokiområdet om vilket de översvämningskartor som baserar sig på geografisk<br />
information har gjorts.<br />
I utredningen måste man bedöma hur många VIRVE-telefoner de regionala<br />
miljöcentralerna behöver och komma överens om förfaringssättet för låning eller<br />
hyrning av telefonerna. VIRVE-nätets funktion måste testas med<br />
översvämningsskydds- och dammsäkerhetsträningar i enlighet med uppgift 4.3.<br />
64
65<br />
8.3.2 Översvämningsprognoser<br />
UPPGIFT 5.2<br />
Alla vattendrag i vilka en stor översvämning kan orsaka betydande skador<br />
eller fara för människor eller samhällets viktiga funktioner måste ha tidsenliga<br />
översvämningsprognosmodeller. Vattendragsmodellernas fungerande vid<br />
prognostiseringen av stora översvämningars utveckling säkerställs bland annat<br />
genom att sköta om tillgången till realtidsobservationer.<br />
I prognostisering av en stor översvämnings utveckling är vattendragsmodellerna ett<br />
viktigt arbetsredskap. För att kunna prognostisera flödestoppen och dess tidpunkt så<br />
bra som möjligt behövs det tillräckligt med omfattande observation, snabb överföring<br />
av data till modellerna samt vattendragsmodeller som kalibrerats rätt enligt<br />
översvämningssituationen.<br />
I Finland finns det inte erfarenheter av hur bra modellerna fungerar vid<br />
prognostisering av en stor översvämning. Man har inte kunnat kalibrera<br />
prognossystemet för en stor översvämning. Tillgången till uppdaterade vattenförings-<br />
och vattenståndsobservationer minskas i en översvämningssituation bland annat till<br />
följd av de störningar som flödesvattnet orsakar för vattenståndsstationerna. Det är<br />
sannolikt att även om modellerna är till stor hjälp i översvämningens<br />
utvecklingsskede, är de resultat som de ger endast riktgivande när översvämningen är<br />
som värst. Modellens funktionsduglighet vid stora översvämningar ökas om man i<br />
tillräcklig utsträckning har beaktat exceptionella vattenreservoarer och sådana<br />
bifurkationer (vattnets rinnande i två vattendrag) som aktualiseras i en<br />
översvämningssituation och om det finns tillräckligt med observationer rörande stora<br />
översvämningar för kalibrering av modellerna.<br />
Det största problemet vid stora översvämningar är att det går långsamt att sända de<br />
hydrologiska observationer som vattendragsmodellerna behöver. Om man till<br />
exempel inte snabbt kan överföra information om tappningarnas förändringar till<br />
vattendragsmodellerna, blir de prognoser man får med modellerna ohjälpligen<br />
felaktiga. I bilaga 17 har föreslagits de observationspunkter för vattenföring och<br />
vattenstånd som behövs för vattendragsmodellerna och från vilka det idag tar flera<br />
dagar eller till och med veckor att samla information. Noggrannheten i de<br />
översvämningsprognoser som vattendragsmodellerna ger borde förbättras genom att<br />
öka realtidsobservationerna av vattenståndet. Dessa finns ofta redan färdiga i<br />
vattenkraftbolagens informationssystem eftersom de tillstånd som getts enligt<br />
vattenlagen förpliktar bolagen till att lagra denna information. Bara dataöverföringen<br />
till Finlands miljöcentrals system fattas. Ibruktagandet av nya realtidsobservationer<br />
om vattenståndet borde diskuteras mellan miljöcentralerna och kraftbolagen. Man<br />
borde också tydligt definiera vem som har ansvar för att leverera information.<br />
Ansvaren kan registreras till exempel i översvämningsskyddets verksamhetsplaner<br />
(uppgift 4.1).<br />
Centraldatorn för Procol-systemet som producerar realtidsuppgifter för<br />
miljöförvaltningen finns i Vasa och underhålls av Västra Finlands miljöcentral. Den<br />
producerar realtidsinformation till prognossystemet i Finlands miljöcentral med cirka
sex timmars fördröjning. Denna fördröjning borde förkortas till under en timme i<br />
flodsystem.<br />
Även om vattendragsmodellerna redan täcker 85 % av Finlands areal, finns det ännu<br />
en grupp små vattendrag i kusttrakterna där en stor översvämning kan orsaka<br />
betydande skador och där det inte finns modeller för översvämningsprognoser. En<br />
förteckning över sådana vattendrag har presenterats i bilaga 18. För dessa vattendrag<br />
borde vattendragsmodeller utarbetas.<br />
I bilaga 19 har dessutom presenterats andra utvecklingsbehov i<br />
vattendragsmodellsystemet. Om dessa behov tillfredsställdes genom motsvarande<br />
åtgärder, skulle man säkerställa tillgången till prognoser som man effektivt kunde<br />
använda vid en stor översvämning. Tidtabellerna för dessa uppgifter utarbetas,<br />
ansvaren för uppgifterna definieras och själva uppgifterna genomförs med hjälp av<br />
jord- och skogsbruksministeriets resultatstyrning.<br />
8.3.3 Information om översvämningar<br />
UPPGIFT 5.3<br />
En allmän förberedelsehandbok för översvämningar samt broschyrer för de<br />
viktigaste översvämningsobjekten utarbetas. Annan allmän information om<br />
översvämningsärenden och översvämningsfaran utökas med hjälp av den<br />
nyaste tekniken.<br />
Översvämningsbroschyrer och -handböcker<br />
Medvetenhet om översvämningsfaran och förhandsinformation om en hotande<br />
situation hjälper invånarna att förbereda sig för översvämningen och behövligt skydd<br />
och flyttning av egendom samt evakueringar. Detta kan ha en betydande inverkan på<br />
antalet skador vid en stor översvämning.<br />
Medborgarnas kunskapsbegär och -behov ökar vid stora översvämningar, varför de<br />
också har rätt att få information. Rätt förlagd information som inriktar sig också på<br />
medborgarnas enkla problem ökar trygghetskänslan och minskar den osäkerhet som<br />
orsakas av okunnighet och rykten. Det är myndigheternas skyldighet att ge<br />
information. Informationsgivningen måste vara öppen, snabb, effektiv, tillförlitlig<br />
och lättförståelig. Informationsgivningens tyngdpunkt kan flyttas från nyhetsmässig<br />
information till styrande och räddande informationsgivning.<br />
Hittills har översvämningsbroschyrerna och -publikationerna varit av allmän natur<br />
och de har i huvudsak varit avsedda för kommuner, andra samfund och myndigheter.<br />
Däremot har det inte utarbetats broschyrer eller handböcker för strandbefolkning om<br />
de praktiska åtgärder med vilka man kan förbereda sig för en översvämning.<br />
En dylik medborgarens översvämningshandbok skulle vara nödvändig på grund av<br />
följande orsaker:<br />
• I översvämningssituationer måste man ofta snabbt vidta ett flertal åtgärder och<br />
få information av myndigheter. Om medborgarna vore insatta i saken på<br />
66
67<br />
•<br />
förhand och förberedda på åtgärderna och hade en handbok där de kunde hitta<br />
information, skulle detta minska till exempel medborgarnas frågor till<br />
myndigheter och sålunda skulle myndigheterna ha mera tid att koncentrera sig<br />
på de nödvändiga avvärjningsåtgärderna.<br />
Om medborgarna vore förberedda på översvämningar, kunde de minska<br />
översvämningsskadorna genom att flytta sina ägodelar i säkerhet eller skydda<br />
sina byggnader med tillfälliga skyddskonstruktioner. Av sådana förberedelser<br />
har man goda erfarenheter till exempel vid Rhen i Tyskland.<br />
• Bortflyttning av gifter och andra farliga ämnen från översvämningsområden<br />
skulle minska risken för miljöskador.<br />
• En översvämningshandbok skulle öka invånarnas kunskaper om<br />
•<br />
översvämningsrisker och om hur man kan förbereda sig för översvämningar.<br />
Handboken skulle sålunda minska invånarnas osäkerhetskänslor som enligt<br />
utländska utredningar är en betydande stressfaktor i en översvämningssituation.<br />
Handboken skulle även förbättra informationen och främja kommunikationen<br />
mellan strandbefolkningen och vattenmyndigheterna. Samtidigt skulle den<br />
förbättra befolkningens uppfattning om vattenmyndigheterna, då de kunde<br />
erfara att myndigheten ger råd och strävar efter att skydda dem.<br />
• I synnerhet på de invallade områden där det är meningen att släppa<br />
flödesvatten vid översvämningar som förekommer i medeltal en gång på tjugo<br />
år eller mera sällan och där det finns bebyggelse skulle handboken vara av en<br />
stor betydelse så att saken skulle inpräntas i befolkningen och de skulle vara<br />
förberedda för situationen och de behövliga åtgärderna.<br />
Två sorters broschyrer och handböcker borde utarbetas:<br />
1. riksomfattande allmänbroschyr och<br />
2. medborgarnas beredskapshandbok för betydande översvämningsmål eller för<br />
varje regionala miljöcentrals område.<br />
Regionala förberedelsehandböcker kan utarbetas antingen för en regional<br />
miljöcentrals hela område eller också skilt för de viktigaste vattendragen med<br />
översvämningsrisk, varvid man mera ingående kan behandla områden med<br />
översvämningsrisk. I handböckerna kan utnyttjas de ungefärliga kartläggningar av<br />
översvämningsområden som utarbetas i enlighet med uppgift 1.1 samt detaljerade<br />
översvämningskartor om sådana har gjorts. I beredskapshandböckerna borde dessa<br />
områden beskrivas så att de personer som bor eller idkar verksamhet i området blir<br />
medvetna om översvämningsrisken och vet hur de skall handla vid en eventuell<br />
översvämning.<br />
Man kunde också utarbeta riksomfattande allmänna broschyrer för miljöcentralerna<br />
så att huvuddelen av broschyren skulle vara densamma i dem alla men att det i<br />
broschyrens senare del skulle finnas kortfattad information om översvämningsrisken<br />
i den ifrågavarande miljöcentralens region samt kontaktuppgifter. Det bästa skulle<br />
vara att man till en början utarbetar en riksomfattande allmän broschyr samt en<br />
förberedelsehandbok för ett visst område. När dessa har blivit färdiga, kunde de<br />
regionala miljöcentralerna efter behov utarbeta en eller flera förberedelsehandböcker<br />
för sina egna områden eller vattenområden. Dessutom måste man se till att de som
or i ett område med översvämningsrisk får tillräcklig och ändamålsenlig<br />
information när broschyrerna och handböckerna publiceras.<br />
Information och varningar<br />
I översvämningssituationer måste man försäkra sig om så effektiv kommunikation<br />
som möjligt och därigenom om lyckat översvämningsskydd. Med hjälp av snabb och<br />
uppdaterad information kan riskerna minskas.<br />
Informationsverksamhetens målsättning är<br />
• att på förhand ge medborgarna sådana basuppgifter och anvisningar med vilka<br />
de klarar av de störningar och svårigheter som översvämningarna medför,<br />
• att snabbt och aktivt reagera på de mediers informationsbehov som finns i<br />
översvämningsområdet och dess omgivning samt att kunna tillfredsställa andra<br />
mediers informationsbehov,<br />
• få medborgarna att agera så förståndigt som situationen förutsätter genom att<br />
anpassa informationen efter situationens specialkrav (till exempel information<br />
om eventuella kommande evakueringar, anvisningar om skyddsevakuering)<br />
och<br />
• öka trygghetskänslan genom nyhetsmässig information (till exempel genom att<br />
berätta hur man klarat av störningar).<br />
Informationsgivningen måste uppehålla initiativet och vara aktiv så länge som det<br />
finns efterfrågan på nyheter rörande de lokala förhållandena och så länge som<br />
medborgarna behöver instruktioner och annan information som har med<br />
verksamheten att göra. Den lokala informationsgivningens uppgift är att kontinuerligt<br />
följa upp sinnestämningarna om hur omgivningen reagerar på informationen samt vid<br />
behov börja avvärja rykten och missuppfattningar.<br />
Framgångsrik informationsgivning förutsätter målmedvetenhet och en klar<br />
ansvarsfördelning som behandlas i uppgift 4.2. Man kan utgå ifrån områdets<br />
informationsplan för normala tider förutsatt att den har utarbetats på ett behörigt sätt.<br />
Principen är att<br />
• det allmänna ansvaret för informationen hör till den myndighet som leder<br />
verksamheten och<br />
• varje förvaltningsområdes myndighet informerar om sina egna aktioner. I dessa<br />
fall måste man komma överens om på förhand vem eller vilka som informerar<br />
om ärenden som ett enskilt förvaltningsområde ansvarar för.<br />
Om det på området grundas en ledningsgrupp, överförs informationsansvaret<br />
naturligtvis till den. I översvämningssituationer kan man utnyttja de delar av<br />
kommunernas beredskapsplaner som rör information.<br />
Informationsgivningens principer har behandlats bland annat i Promemoria av<br />
arbetsgruppen för information i exceptionella förhållanden (SRK 1999/4) som<br />
tillsatts av statsrådets kansli och i det allmänna direktiv om organisering av<br />
kommunens informationsverksamhet i undantagsförhållanden som givits av<br />
försvarets planeringskår år 1994. I räddningsinstitutets publikation 2/2001 behandlas<br />
68
69<br />
informationsgivning i farliga och olyckssituationer. Dessutom har Rundradion<br />
direktiv om förmedling av myndigheternas meddelanden via radio.<br />
Myndigheternas insatsområden är:<br />
• Effektivering och utveckling av informationsverksamheten som kontinuerlig<br />
verksamhet från och med år 2003.<br />
• Före år 2006 flyttas alarmcentralerna från kommunerna till staten i hela landet<br />
och blir ett alarmcentralväsen. Samtidigt förenhetligas och utvecklas på många<br />
sektorer de tekniska redskapen med vilka befolkningen varnas.<br />
• Alarmcentralernas informationssystem förnyas i sin helhet före år 2006. Med<br />
hjälp av systemets nya teknik är det möjligt att informera och varna<br />
medborgarna bättre (till exempel masstextmeddelanden).<br />
Uppgiften är en kontinuerlig verksamhet som räddningsmyndigheterna och de<br />
regionala miljöcentralerna utför inom tjänsten.<br />
Befolkningen kan varnas för översvämningar med hjälp av befintliga alarm- och<br />
varningssystem. Dessa är till exempel:<br />
• de allmänna larmsignaler som ges genom befolkningslarmanordningar<br />
(stigande och sjunkande ljudsignal),<br />
• talmeddelanden som ges genom allmänna larmanordningar,<br />
• Rundradions myndighets- eller nödmeddelanden samt text-TV,<br />
• användning av nyhetsinformation till stöd för varnandet<br />
• användning av högtalarbilar,<br />
• personliga besök hos medborgarna och<br />
• Internet.<br />
Alarmcentralväsendet har lovat att utreda möjligheterna att ta i bruk så kallade<br />
riktade masstextmeddelanden med vilka allmänheten kunde varnas i farliga<br />
situationer.<br />
9 Vattenbyggnad, reglering och åtgärder på<br />
avrinningsområdet<br />
9.1 Nuläget<br />
I Mellaneuropa har inställningen till översvämningar förändrats till följd av de<br />
storöversvämningar som inträffat under de senaste åren (se kap. 2). I stället för<br />
högvattenreglering talar man mera om att leva med översvämningar och i stället för<br />
högvattenregleringsåtgärder strävar man efter att minska översvämningsrisken med<br />
åtgärder som utförs på avrinningsområdet, genom att ge översvämningarna mera<br />
rum.<br />
Byggandet på översvämningsområden samt kanaliserandet av åar och bäckar har<br />
varit mycket obetydligare i Finland än i Mellaneuropa. Också hos oss förändras
markanvändningen hela tiden och de hydrologiska förhållandena i<br />
avrinningsområden har ändrats till följd av årensningar, fördämningar, sjösänkningar,<br />
åker- och skogsdikningar och dränering av myrar.<br />
Under de senaste åren har man börjat fästa allt mera uppmärksamhet vid naturenliga<br />
metoder i högvattenreglering i Finland bland annat genom att skaffa erfarenheter från<br />
internationell praxis. Kompenseringen av de verkningar som ökar översvämningen<br />
har undersökts i Tulvavesien tilapäinen pidättäminen valuma-alueilla som<br />
publicerats av Finlands miljöcentral år 2002 (Rantakokko 2002). I samband med<br />
arbetet gjorde man preliminära beräkningar med vattendragsmodeller om hur<br />
såkallade torra konstgjorda sjöar påverkar översvämningar. Enligt utredningen kan<br />
man till och med betydligt minska översvämningarna med hjälp av torra konstgjorda<br />
sjöar, men det är inte särskilt lätt att bygga dem. Med hjälp av andra åtgärder med<br />
vilka man temporärt kan lagra översvämningsvatten (till exempel genom att<br />
kontrollerat fylla invallade områden, återställa skogsdikningsområden samt reglera<br />
deras avrinningsvolym, lägga dränerade sjöar och sådana områden som tas bort från<br />
torvproduktionen under vatten, använda våtmarker) kan man bromsa upp<br />
översvämningen, minska risken för isproppar samt i viss mån skära ner flödestoppen<br />
beroende på de kvarhållande områdenas läge och möjligheterna att välja tidpunkten<br />
för lagringen. Dessa metoder lämpar sig för mindre vattenområden där det inte finns<br />
många sjöar och där översvämningen stiger ganska snabbt. Sådana vattendrag kunde<br />
vara västkustens flodsystem, andra vattendrags sidogrenar samt mindre bäcksystem<br />
som drabbas av lokala översvämningsproblem. En väsentlig sänkning av<br />
vattenståndet vid översvämningar skulle kräva en omfattande tillämpning av nya<br />
metoder i hela avrinningsområdet.<br />
I utveckling av naturenligt vattenbyggande har högvattenregleringens alternativ och<br />
principer utretts i publikationen Luonnonmukainen vesirakentaminen (Jormola m.fl.<br />
1998). Som principer och metoder för vattendragsplanering framförs bland annat<br />
konservering av översvämningsområden, byggande av högvattenkanaler, flyttning av<br />
vallarna längre bort från fåran, bevarande av översvämningsplan eller byggande av<br />
nya plan i samband med byggandet av nya kanaler samt återställandet av fårornas<br />
slingor.<br />
I vissa mera omfattande vattendragsprojekt har de verkningar som ökar<br />
översvämningen kompenserats. Till exempel en väsentlig del av<br />
högvattenregleringen i Kyro och Lappo älvar är konstgjorda sjöar och det att man<br />
släpper flödesvatten till en del av de invallade områdena om det finns en risk för att<br />
översvämningen orsakar betydande skador för bosättningsområden.<br />
70
71<br />
9.2 Målsättning och åtgärdsförslag 6<br />
Målsättning: I de åtgärder som utförs i vattendragen och deras<br />
avrinningsområden syftar man till att minska översvämningsriskerna.<br />
Åtgärdsförslag 6: Möjligheterna att minska översvämningsrisken med<br />
åtgärder som utförs i avrinningsområden utreds och verkställandet av<br />
sådana åtgärder möjliggörs med lagstiftning. Riskerna för stora<br />
översvämningar tas i beaktande i vattendragsreglering och -byggande.<br />
Det är naturligt att stora översvämningar förekommer då och då. På<br />
översvämningarnas uppkomst inverkar å ena sidan nederbördens storlek och å andra<br />
sidan avrinningsområdets och vattendragets egenskaper. Människan kan med sin<br />
verksamhet inverka på både nederbörden (klimatförändringen) och<br />
avrinningsområdets och vattendragens egenskaper (markanvändning och<br />
vattenbyggnad). Människans handlande kan som värst leda till en ökning av<br />
översvämningsrisken. Det är skäl att ta denna risk bättre än tidigare i beaktande vid<br />
planering av markanvändning och vattenbyggnad så att inte översvämningsrisken<br />
ytterligare ökas. I markanvändningsplanering och utveckling av regleringar bör man<br />
tvärtom i mån av möjlighet sträva efter att minska översvämningsrisken.<br />
Den ökning av översvämningsrisken som beror på markanvändningen kan<br />
förhindras med regional kompensation. För den kompensation som förpliktar<br />
tillståndssökaren borde i vattenlagstiftningen skapas bättre möjligheter än för<br />
närvarande. Dessutom borde man förbättra möjligheterna till översvämningvattnens<br />
korttida lagring på avrinningsområdet.<br />
Med högvattenregleringsåtgärder som baserar sig på vattenbyggnad och<br />
vattendragens reglering har man tidigare i vissa fall till och med kunnat förvärra det<br />
nedre vattendragets översvämningar. Under de senaste årtiondena har regleringen av<br />
vattendrag börjat utvecklas ur perspektivet om vattendragens förutsättningar till<br />
rekreationsändamål och naturens mångfald. I samband med ett sådant<br />
utvecklingsarbete finns det skäl att bedöma de planerade ändringarnas inverkan på<br />
översvämningssituationer och vid behov ändra planerna så att översvämningsriskerna<br />
inte ökar eller att de till och med minskar.
72<br />
9.3 Uppgifter med vilka åtgärdsförslaget genomförs<br />
9.3.1 Förändringsbehoven i vattenlagstiftningen<br />
UPPGIFT 6.1<br />
Vattenlagstiftningen ändras så att det blir lättare att ålägga den som söker<br />
vattenlagsenligt tillstånd för ett projekt att balansera sådana av projektets<br />
verkningar som ökar och försvårar översvämningar. En korttida lagring av<br />
högvatten på avrinningsområdet möjliggörs. Ersättningsgrunder utarbetas för<br />
eventuell vattensjuk mark och den förändring i markanvändningen som detta<br />
orsakar.<br />
De verkningar av enskilda projekt som försvårar översvämningen har ofta<br />
konstaterats vara så ringa och svårt definierbara att man inte har yrkat på åtgärder<br />
som skulle minska sådana verkningar som skärper variationerna i vattenståndet<br />
förutom högvattenregleringsprojekt i Österbotten och Kumo älv, även om detta<br />
skulle vara möjligt också enligt den nuvarande vattenlagens stadganden. Om man i<br />
samma vattendrag genomför flera högvattenregleringsprojekt, kan de tillsammans<br />
öka översvämningsrisken vid flodmynningen med sådana översvämningar som inte<br />
överskrider den dimensioneringsnivå som används i högvattenregleringsprojekt. En<br />
dylik samverkan har inte tagits i beaktande vid bedömningen av enskilda projekt.<br />
Vad områdesbyggandet beträffar finns till exempel i Tysklands och Förenta Staternas<br />
lagstiftning ett krav om att avrinningsområdets lagringskapacitet måste bevaras och<br />
kompenseras till exempel genom att skapa våtmarker. Man kunde tänka sig att<br />
kraven angående områdesbyggande i finländska förhållanden snarare borde höra till<br />
markanvändnings- och bygglagstiftningen.<br />
Enligt storöversvämningsarbetsgruppens bedömning har områdesbyggandets<br />
inverkan på ökningen av avrinningsvolymerna inte en så stor betydelse för stora<br />
översvämningar i Finland att arbetsgruppen skulle anse det vara skäl att göra<br />
motsvarande ändringsförslag i markanvändnings- och bygglagstiftningen. Det är<br />
emellertid skäl att särskilt utreda verkningar och eventuella kompenseringsmedel.<br />
Högvattenregleringsarbeten och dräneringsverksamheten kan tänkas ha betydelse för<br />
stora översvämningar i följande fall:<br />
• I övre loppet har gjorts mycket omfattande högvattenregleringsarbeten, varför<br />
vattenståndet i nedre loppet också vid en vanlig översvämning kan stiga till en<br />
nivå som motsvarar en stor översvämning, och<br />
• dräneringsverksamheten varit mycket omfattande.<br />
I Finland skulle kompensationstänkandet komma i fråga i synnerhet i de vattendrag<br />
som ofta svämmar över och i vilka den ökning av översvämningar som beror på de<br />
ovannämnda åtgärderna kunde förhindras genom att skapa områden som lämpar sig<br />
för kvarhållande av högvatten eller genom att utvidga översvämningsområden till ett<br />
gammalt naturligt översvämningsområde. I nya projekt kunde kompensationsbehovet<br />
beaktas i samband med den behandling av tillstånd som vattenlagen förutsätter.
73<br />
Minskningen av översvämningsskador borde tas i beaktande också när man bygger<br />
om nuvarande vattendragskonstruktioner. Då kunde man till exempel i stället för en<br />
grundlig renovering eller höjning av översvämningsvallarna tänka sig att flytta<br />
vallarna längre bort från fåran, varvid kapaciteten för översvämningslagring skulle<br />
öka. Betydelsen av dylika enskilda åtgärder är sällan stor. På lång sikt kan ett<br />
gradvist återställande av översvämningsområden emellertid ha betydelse för<br />
minskningen av översvämningsskador.<br />
Kompenserande åtgärder står i samband med beredning av vårdplaner i enlighet med<br />
EG:s ramdirektiv för vatten under de närmaste åren. Vattenlagskommittén som<br />
arbetar för närvarande borde överväga åtminstone följande saker i samband med<br />
förnyandet av vattenlagsstiftningen:<br />
• möjliggörandet av en korttida lagring av flödesvatten,<br />
• grundande och utvidgning av översvämningsskyddsfrämjande områden (som<br />
kvarhåller högvatten) samt<br />
• grunder för ersättning av vattenskada och ändring i markanvändningen (till<br />
exempel övergång från spannmålsodling till betesgång) som eventuellt orsakats<br />
av ovannämnda åtgärder.<br />
Kompenserandet av kostnadseffekterna i de verkningar som ökar översvämningen<br />
och variationerna bör utredas separat. Verkställandet av de föreslagna<br />
lagstiftningsändringarna skulle innebära en ökning av kostnaderna i<br />
vattenbyggnadsprojekt, eftersom kompensationskostnaderna skulle i första hand<br />
betalas av dem som ansvarar för projekten.<br />
9.3.2 Åtgärder som genomförs på avrinningsområden<br />
UPPGIFT 6.2<br />
Undersöks med vilka åtgärder man kunde minska risken för stora<br />
översvämningar på avrinningsområden och kompensera verkningarna av de<br />
åtgärder som ökar och tillspetsar översvämningen.<br />
Om de författningsändringar som föreslås i uppgift 6.1 verkställs i samband med<br />
förnyelsen av vattenlagen, kommer både sådana åtgärder som syftar till att kvarhålla<br />
högvatten i avrinningsområdet och användningen av det naturenliga<br />
vattenbyggandets metoder att öka. Också utan de föreslagna författningsändringarna<br />
kunde dessa nya metoder utnyttjas bättre än för närvarande i många åtgärder i<br />
vattendragen. Förutom högvattnets ökade kvarhållningsförmåga har metoderna<br />
många verkningar som klart förbättrar vattenkvaliteten och livsmiljöernas mångfald.<br />
Användningen av högvattens temporära kvarhållande och naturenliga<br />
vattenbyggnadsmetoder begränsas nuförtiden framför allt av markägoförhållanden,<br />
bristen på planerings- och dimensioneringsdirektiv och etablerade förfaringssätt i<br />
planering och byggande. Det behövs ytterligare utredningar om hur metoderna<br />
lämpar sig för finländska förhållanden och hur de påverkar minskningen av<br />
flödestoppar. I vattendrag som är problematiska med tanke på stora översvämningar<br />
borde man utreda befintligheten av större områden som kunde användas för<br />
kvarhållande av översvämningen och hur dessa områden kunde tas i bruk tekniskt. I
ehandlingen av tillståndsansökningar för vattendragprojekt borde man kunna förutse<br />
vilka verkningar dessa projekt av en ny typ har på vattenstånd och avrinningar.<br />
Förutom nya metoder borde man fästa uppmärksamhet vid tidpunkten för arbetena. I<br />
synnerhet i skogsbruket skulle det behövas direktiv som skulle hjälpa förlägga<br />
skogsdikningsarbetena så att man inte i skadlig utsträckning utför arbeten i samma<br />
avrinningsområde som försvårar översvämningen.<br />
74<br />
9.3.3 Översyn av vattenlagsenliga tillstånd<br />
UPPGIFT 6.3<br />
Stora översvämningars risker bedöms och tas i beaktande vid översyn av<br />
vattenlagsenliga tillstånd, till exempel regleringstillstånd.<br />
I de flesta vattenregleringsprojekt har skyddet mot översvämningar varit en viktig<br />
målsättning. När man utvecklar regleringsprojekt och ser över tillståndsvillkor är<br />
motiveringen oftast minskningen av de skador som vållas för vattennaturen,<br />
fiskbeståndet, vattenmiljön och rekreationsanvändning. Å andra sidan bedöms<br />
klimatförändringen försvåra översvämningar hos oss, och risken för<br />
översvämningsskador har ökat på stränder i synnerhet på grund av nya bostadshus.<br />
Därför måste även möjligheten av stora översvämningar tas i beaktande när<br />
regleringstillstånd kontrolleras. Om det i vattendraget genomförs flera enskilda<br />
projekt som i sig själva ökar översvämningsrisken bara litet, kan deras sammanlagda<br />
effekt trots detta vara betydande. Om projektet ökar översvämningsrisker och -<br />
skador, måste man förhålla sig till det mycket kritiskt och projektet måste förändras<br />
för att avlägsna effekten i fråga eller kompenseras med ett annat projekt. Finland har<br />
inte haft en enda verkligt stor, omfattande översvämning på cirka hundra år. Därför<br />
föreligger det en risk att man inte anser det vara nödvändigt att ta översvämningar i<br />
beaktande i regleringsutvecklingen. Förutom vattendragsregleringen bör möjligheten<br />
till stora översvämningar beaktas även i andra projekt såsom konstgjorda sjöar,<br />
invallningar, kanaler, dammar, broar och trummor, vattendragsrestaureringar och<br />
omfattande dikningsprojekt.<br />
Mer än 80 vattenregleringsprojekt antingen pågår för närvarande eller har<br />
färdigställts under det senaste decenniet. Av dessa har cirka två tredjedelar<br />
genomförts på frivillig basis, på cirka en femtedel av projekten har åtminstone delvis<br />
tillämpats förfarandet i enlighet med vattenlagens 8 kap. 10 b § och de övriga har i<br />
det närmaste varit baserade på en förpliktelse som ålagts regleringstillståndsinnehavaren.<br />
Under de senaste tio åren har de mest betydande och<br />
framgångsrika utvecklingsutredningarna om regleringar, även med tanke på<br />
bevarandet av nyttan med högvattenreglering, utförts i Ijo och Ule älvs vattendrag, på<br />
Enareträsket samt på Päijänne och Konnivesi-Ruotsalainen. I slutet av år 2002 fick<br />
man Östra Finlands miljötillståndsverks beslut om en översyn av villkoren för de två<br />
sist regleringsprojekt på basis av tillståndsinnehavarens (Sydöstra Finlands<br />
miljöcentral) frivilliga ansökningar. Besluten har överklagats.<br />
Storöversvämningsarbetsgruppen lät göra en enkät till de regionala miljöcentralers<br />
representanter om sådana eventuella regleringstillstånd som borde ses över i<br />
synnerhet med tanke på skydd mot stora översvämningar. På basis av svaren verkar
75<br />
det att detta behov är mycket litet. I allmänhet konstaterades det att översvämningsproblemen<br />
kan hanteras med hjälp av de så kallade undantagstillstånden som baserar<br />
sig på vattenlagen. Till exempel angående Ule träsk och Ijo älv ansågs det emellertid<br />
vara nödvändigt att göra utredningar på förhand om ett hurudant avtappningsförfarande<br />
skulle vara det fördelaktigaste för helheten vid en stor översvämning. Vid<br />
tidpunkten för enkäten höll man på att se över regleringen för att förbättra<br />
beredskapen för översvämningsskyddet på Korpijärvi, Syväri, Vuotjärvi, Laakajärvi,<br />
Kiltuanjärvi, Haajaistenjärvi, Kivijärvi samt Reis-, Vuohto- och Kiljanjärvi.<br />
Dessutom konstaterades, att vintertida översvämningar uppenbarligen har blivit<br />
betydligt allmännare. Således kan några regleringstillstånd vara strukturellt<br />
föråldrade därför att de årstidsmässiga förändringar som tidigare vara regelbundna<br />
inte mera förekommer och det inte längre uppstår ett tydligt maximiflöde vid den<br />
väntade tidpunkten under vårens smältningsperiod.<br />
Vattenlagen förutsätter att alla verkningar har bedömts i så stor utsträckning och så<br />
grundligt som möjligt i de planer som finns i vattendragsprojektens tillståndsansökningar<br />
och översynsansökningar. I utvecklingsprojekt inom vattendragsregleringen<br />
och även i planering och verkställande av nya vattendragsprojekt måste<br />
man utgå från att man inte ökar översvämningsrisker och översvämningsskador i<br />
någon del av vattendraget utan tvärtom i mån av möjlighet minskar dem. För detta<br />
ändamål måste man under planeringen göra utförliga bedömningar och beräkningar<br />
om projektens verkningar på olika stora översvämningar och resultaten måste tas i<br />
beaktande i planeringen och genomföringen av projekten.<br />
De regionala miljöcentralerna måste ta översvämningsriskerna i beaktande när de<br />
planerar eller bedömer projekt och när de ger utlåtanden om andras ansökningar om<br />
översyn av tillståndsvillkor eller om ansökningar för nya projekt. Tillräcklig<br />
uppmärksamhet måste fästas vid saken när man som bäst håller på att förnya<br />
vattenlagen och när man bereder de vårdplaner som EG:s ramdirektiv för vatten<br />
förutsätter.<br />
10 Säkerställande av de resurser och det<br />
kunnande som behövs i verkställigheten av<br />
åtgärdsförslagen<br />
10.1 Nuläget<br />
10.1.1 Personalantal och kunnande i miljöförvaltningen<br />
För att utreda antalet personer som arbetar i högvattenreglerings-,<br />
översvämningsskydds- och dammsäkerhetsuppgifter bad man de regionala<br />
miljöcentralerna och Finlands miljöcentral om svar på den så kallade<br />
kompetensförfrågning med vilken man kartlade bland annat antalet personer i dessa<br />
uppgifter samt det framtida anställnings- och utbildningsbehovet.<br />
Enligt svaren arbetar 224 personer inom miljöförvaltningen i högvattenreglerings-<br />
och översvämningsskyddsuppgifter. Dessa personer sköter ovannämnda uppgifter<br />
årligen för cirka 58 årsverken av vilka cirka 7 årsverken utförs på Finlands
miljöcentral. I dammsäkerhetsuppgifter arbetar 82 personer som sköter dessa<br />
uppgifter årligen för cirka 17 årsverken (Finlands miljöcentrals andel 4 årsv.). På<br />
basis av förfrågningen verkar det att tidsbundnaanställningar nästan inte alls används<br />
i högvattenreglerings-, översvämningsskydds- och dammsäkerhetsuppgifter.<br />
Man har uppskattat att sammanlagt 58 personer pensioneras från dessa uppgifter<br />
under åren 2002–2011. Av dessa går 22 i pension före år 2006. Dessutom finns det<br />
också annan omsättning på sektorn. Under samma tioårsperiod uppskattades behovet<br />
av nyanställningar vara sammanlagt 69 personer av vilka 64 på de regionala<br />
miljöcentralerna och 5 på Finlands miljöcentral. Under åren 2002– 2006 är behovet<br />
28 personer. Anställningsbehovet enligt utbildningsbakgrund är följande:<br />
• högskoleexamen 29 %,<br />
• examen på yrkeshögskole- eller - institutnivå 61 % och<br />
• annan examen10 %.<br />
Anställningsbehovet är klart störst på Västra Finlands miljöcentral där man har<br />
uppskattat att det behövs 27 nya personer före år 2011 för att ersätta de anställda som<br />
går i pension.<br />
46 % av de som svarade ansåg att de personer som arbetar i dammsäkerhetsuppgifter<br />
har ett stort behov av tilläggsutbildning. Man har ansett att detta är ett stort problem<br />
också för konsulter och dammägare och därför håller man på att planera ett program<br />
för fortsatt och kompletterande utbildning.<br />
De regionala miljöcentralerna bedömer att tillgången på konsulter är mycket dålig.<br />
57 % av de som svarade ansåg situationen vara dålig vad gäller högvattenreglerings-<br />
och dammsäkerhetsuppgifter och 68 % vad gäller översvämningsskyddsuppgifter.<br />
Ingen ansåg situationen vara utmärkt. Även om tillgången på konsulter är dålig<br />
förutom i stora tillväxtcentrum, har det tillsvidare funnits konsulter på andra håll i<br />
landet. Situationen håller emellertid på att bli värre i synnerhet vad dammsäkerheten<br />
gäller.<br />
På basis av enkäten kan man konstatera, att:<br />
• Det största anställningsbehovet kommer i framtiden att inriktas på personer<br />
som har avlagt en examen på yrkeshögskole- eller institutnivå. Personer som<br />
avlagt en dylik examen och som har en 1-5 års arbetserfarenhet har hittills ännu<br />
kunnat anställas (det har varit lättare att anställa dem än andra grupper).<br />
• Även behovet av tekniskt kunnande på högskolenivå ökar. 64 % av de som<br />
svarade hade stött på problem i anställning av personer med en<br />
högskoleexamen och ringa arbetserfarenhet. När den vattentekniska<br />
•<br />
undervisningen koncentreras till södra Finland blir det problem i Mellersta och<br />
Norra Finland.<br />
Bristen på yrkeskunnigt folk syns redan klart på konsultföretag. Detta kan leda<br />
till att personalomsättningen ökar ytterligare. Uppskattningsvis största delen av<br />
den nuvarande omsättningen sker inom miljöförvaltningen, men om behovet av<br />
konsultföretag ytterligare ökar, föreligger det en risk att personalen i allt större<br />
grad börjar flytta sig utanför förvaltningen.<br />
76
77<br />
• Den expertis som behövs i högvattenreglerings-, översvämningsskydds- och<br />
dammsäkerhetsuppgifter kan man inte få från skolan, utan man blir insatt i<br />
arbetsuppgifterna i och med den erfarenhet som man får i arbetet. Därför måste<br />
man trygga kontinuerligheten och säkerställa att ny personal anställs i ett<br />
tillräckligt tidigt skede så att de personers erfarenhet som går i pension kan<br />
överföras till de nya anställda.<br />
• Tilläggsutbildning för personalen behövs i synnerhet i dammsäkerhetsuppgifter.<br />
10.1.2 Personalantal och kunnande inom räddningsväsendet<br />
I Finland finns cirka 5 000 heltidsanställda som deltar i alarmuppgifter. Av dessa är<br />
cirka 390 brandchefer. Annat befäl och brandförmän finns sammanlagt ca 940 och<br />
manskap cirka 3 200. Antalet deltidsanställda är sammanlagt ca 4 000 och vad som<br />
gäller avtalsbrandkårerna uppgår antalet personer i de frivilliga brandkårerna<br />
sammanlagt till ca 12 900. I industri- och institutionsbrandkårer som arbetar som<br />
avtalsbrandkårer finns dessutom personal som inte ingår i de ovannämnda siffrorna.<br />
Med tanke på översvämningsskyddets funktion är det största problemet med<br />
räddningsväsendets personal bristen på utbildning. Vid räddningsinstituten ges<br />
nuförtiden inte utbildning i översvämningsskydd. Visst får brandmännen utbildning<br />
som också är nyttig i översvämningssituationer när de övar andra olyckssituationer,<br />
men utbildningen av underbefälet och befälet för översvämningssituationernas<br />
speciella drag är ringa. På ett räddningsinstitut borde ordnas kurser av seminartyp för<br />
befäl och underbefäl. I kurserna kunde delta studerandena i räddningsinstitutets<br />
yrkeskurser samt räddningsmyndigheter i brandkårer. På seminarierna borde<br />
behandlas bland annat förberedning för översvämningar, evakuering, ledning av<br />
räddningsverksamheten i översvämningssituationer, användning av VIRVE samt<br />
andra saker som har med översvämningsskyddet att göra.<br />
10.2 Utvecklingstrenden i högvattenreglerings- och översvämningsskyddsuppgifter<br />
10.2.1 Miljöförvaltningen<br />
För miljöförvaltningens högvattenreglerings-, översvämningsskydds- och<br />
dammsäkerhetsuppgifter har traditionellt använts huvudsakligen samma<br />
personalresurser som för miljöförvaltningens byggnadsverksamhet. Den på egna<br />
resurser baserade beredskapen var mycket bra en längre tid, när man till exempel i<br />
översvämningsskyddsuppgifter kunde använda en stor permanent personal som<br />
dimensionerats efter det självstyrda byggandets behov. Som resultat av den<br />
utvecklingsverksamhet som börjat år 1985 har man i byggverksamheten övergått<br />
från eget byggande till beställningsarbeten och det är meningen att<br />
beställningsgraden ytterligare ökas.<br />
Enligt rekommendationerna i Alueellisten ympäristökeskusten rakentamistoiminnan<br />
ja organisaation kehittämisraportti (RAKE 5) (miljöministeriet 2001) kan "operativa<br />
uppgifter inom översvämningsskyddet och miljöskadebekämpningen,<br />
underhållsuppgifter, småskaliga miljövårds- och restaureringsuppgifter samt
lönebaserade sysselsättningsuppgifter också efter (de ovan beskrivna)<br />
utvecklingsåtgärderna bibehållas som en enskild miljöcentrals uppgifter eller man<br />
kan komma överens om deras verkställande i ett mera utvidgat samarbete. I dessa<br />
uppgifter är det skäl att miljöcentralerna har egen personal vars storlek och struktur<br />
motsvarar den bestående arbetsstocken".<br />
På grund av de förändringar som skett och fortfarande sker inom byggverksamheten<br />
är det klart att den beredskapsnivå som översvämningar och motsvarande<br />
undantagssituationer förutsätter inte enbart kan vara beroende av<br />
byggnadspersonalen. Det är skäl att stärka beredskapen genom att utbilda och inskola<br />
den tekniska personal som arbetar i de regionala miljöcentralerna i<br />
planeringsuppgifter och andra uppgifter som står i nära samband med dessa att vid<br />
behov även sköta ledaruppgifter inom översvämningsskyddet. Vid stora<br />
översvämningar måste man i fortsättningen anställa även personal utanför<br />
miljöförvaltningen som extrahjälp. Vad gäller maskineri och annan utrustning<br />
kommer man också i fortsättningen att vara tvungen att ty sig till utomstående<br />
resurser. För deras del måste man försäkra sig om att resurserna är snabbt tillgängliga<br />
och utreda utbildningsbehov och andra behov för att trygga en tillräcklig<br />
beredskapsnivå.<br />
Finlands miljöcentrals experter har spelat en viktig roll i förmedling och utveckling<br />
av information om översvämningsskydd. Det har också varit förnuftigt att<br />
koncentrera sådan speciell sakkunskap på ett ställe. Saker som har krävt<br />
specialkunskap har varit bland annat utarbetandet av översvämningsprognoser,<br />
utnyttjandet av väderradarbilder, översvämningskartläggning, isproppar och de<br />
flödesvågor som orsakas av dammbrott. Det finns också allt mera internationell<br />
information om stora översvämningar och översvämningsskydd och det är naturligt<br />
att organisera förmedlingen av denna information i huvudsak med hjälp av Finlands<br />
miljöcentrals specialsakkunniga personal. Finlands miljöcentrals representanter<br />
deltar också i många internationella projekt. Även i fortsättningen borde man se till<br />
att Finlands miljöcentral har högklassig expertis inom översvämningsskydd och<br />
dammsäkerhet. Förutom utvecklingsuppgifter kan Finlands miljöcentrals experter<br />
delta i de regionala miljöcentralernas projekt, producera tjänster för dem och<br />
förmedla information.<br />
10.2.2 Räddningsväsendet<br />
Räddningsväsendet står som bäst inför stora förändringar. I början av mars 2002<br />
beslöt statsrådet om bildandet av 22 räddningsområden. Ansvaret för organisering av<br />
räddningsväsendet övergår från enskilda kommuner till dessa områden. Grunden för<br />
områdets räddningsväsen är den nya räddningslagen som riksdagen godkände<br />
18.2.2003. Utgångspunkter för områdesindelningen var säkerställandet av tillräckliga<br />
funktionsresurser för räddningsväsendet, beaktandet av de för räddningsväsendet<br />
väsentliga administrativa gränserna samt kommunernas ställningstaganden om<br />
räddningsväsendets områden.<br />
Hörnstenar för det områdesmässiga systemet var ett tätt och utlokaliserat<br />
brandstationsnät, effektivt utnyttjande av resurser samt överföring av de<br />
administrativa uppgifterna till områdesnivån. Gallrandet av överlappande uppgifter<br />
och centralisering av de administrativa uppgifterna frigör resurser till förebyggande<br />
78
79<br />
av olyckor och räddningsväsendets andra basuppgifter. Den regionala verksamheten<br />
organiseras genom att använda de nuvarande resurserna.<br />
10.3 Målsättning och åtgärdsförslag<br />
Målsättning: De resurser och det kunnande som behövs för<br />
verkställigheten av åtgärdsförslagen säkras.<br />
Åtgärdsförslag 7: Tillräckliga resurser reserveras för verkställigheten av<br />
Storöversvämningsarbetsgruppens förslag och genomförandet av<br />
förslagen uppföljs.<br />
Verkställandet av de åtgärder och uppgifter som Storöversvämningsarbetsgruppen<br />
föreslagit berör många parter och kräver resurser från bland annat<br />
miljöförvaltningen, räddningsmyndigheter, kommuner samt ägare av fastigheter och<br />
vattenbyggnadskonstruktioner. För att nå målen och utarbeta mera noggranna<br />
tidtabeller för de olika uppgifterna krävs regelbunden uppföljning och samarbete<br />
mellan myndigheter och andra aktörer.<br />
10.4 Uppgifter med vilka åtgärdsförslaget genomförs<br />
10.4.1 Säkrandet av behövliga resurser och kunnande<br />
UPPGIFT 7.1<br />
I ministeriernas verksamhets- och ekonomiplaner och budgetförslag samt i de<br />
behöriga aktörernas resursplaner och personalutvecklingsplaner tas i<br />
beaktande de resurser och det kunnande som behövs i verkställandet av<br />
Storöversvämningsarbetsgruppens förslag.<br />
I sammandraget om Storöversvämningsarbetsgruppens åtgärdsförslag (kapitel 12)<br />
samt i bilagan 20 har presenterats Storöversvämningsarbetsgruppens åtgärdsförslag<br />
och uppgifternas planerade tidtabell och resursbehoven för genomförandet. Redan i<br />
den mån som det har varit möjligt att bedöma saken i detta skede kräver<br />
åtgärdsförslagen och verkställandet av uppgifterna förutom en avsevärd arbetsinsats<br />
av den stadigvarande personalen även en tilläggsfinansiering på ca 6 miljoner euro<br />
under de närmaste 12 åren.<br />
Förverkligandet av Storöversvämningsarbetsgruppens åtgärdsförslag kräver<br />
samarbete mellan olika myndigheter och andra aktörer. De högvattenreglerings- och<br />
översvämningsskyddsuppgifter som miljöförvaltningen ansvarar för genomförs inom<br />
ramen för jord- och skogsbruksministeriets resultatstyrning.<br />
En avsevärd del av de uppgifter som föreslås av Storöversvämningsarbetsgruppen<br />
kommer att utföras på de regionala miljöcentralerna och Finlands miljöcentral.<br />
Verkställandet av åtgärdsförslagen och uppgifterna kräver ett cirka hundra<br />
årsverkens myndighetsarbete av miljöförvaltningen under de närmaste 12 åren. Till
högvattenreglerings-, översvämningsskydds- och dammsäkerhetsuppgifter används<br />
för närvarande sammanlagt 75 årsverken årligen inom miljöförvaltningen. Av dessa<br />
är Finlands miljöcentrals andel 11 årsverken. (punkt 10.1.1).<br />
För att utföra de kartläggningar, utredningar och planer som Storöversvämningsarbetsgruppen<br />
föreslår behövs sammanlagt maximalt en arbetsinsats på 15 årsverken<br />
på de regionala miljöcentralerna. Även om största delen av detta görs inom tjänsten,<br />
torde allokeringen av en så pass stor arbetsinsats på de uppgifter som arbetsgruppen<br />
föreslår förutsätta en delvis separat finansiering, för annars är det inte möjligt att<br />
utföra uppgifterna inom den tidtabell som föreslagits av arbetsgruppen.<br />
Tilläggsfinansiering behövs till sådana projektmässiga uppgifter som inte kan utföras<br />
inom tjänsten. Dessutom torde verkställandet av planer i enlighet med uppgifter 1.3<br />
och 3.3 kräva betydande resurser under senare år. Deras storlek kan emellertid inte<br />
uppskattas innan planerna är färdiga.<br />
De regionala miljöcentralerna har huvudansvaret för utarbetandet av<br />
översvämningskartor (uppgift 1.1 A) och för kartläggandet av de funktioner som<br />
finns i översvämningsområden (uppgift 1.2). Även om man i dessa uppgifter kan<br />
utnyttja informationssystem, kräver de en ganska stor arbetsinsats och tilläggsanslag<br />
om de skall utföras på en kort tid. En av de mest resurskrävande uppgifterna som<br />
man föreslår att de regionala miljöcentralerna skall ta hand om är emellertid<br />
utarbetandet av generella planer för de nuvarande funktionerna för att begränsa<br />
skadorna (uppgift 1.3). Inom ett par år borde man utarbeta omkring 60 planer i vårt<br />
land. Även om det är möjligt att använda konsulter i planeringen, behövs där också<br />
mycket arbete som de regionala miljöcentralerna skall göra inom tjänsten.<br />
Rekommendationerna om de lägsta bygghöjderna i vattendrag eller deras delar<br />
(uppgift 2.4) utarbetas på de regionala miljöcentralerna. Utarbetandet av<br />
rekommendationer är svårt i synnerhet i fråga om flodsystem och det kräver en hel<br />
del grundläggande information och sakkunskap om vattendrag. Under de nästa 10<br />
åren skall rekommendationer utarbetas för cirka 200 sjöar och 30 flodsystem eller<br />
delar av dem.<br />
De regionala miljöcentralerna har huvudansvaret för vattenbyggnadskonstruktioner<br />
och kartläggning av deras skick (uppgift 3.1). Före detta utarbetar emellertid<br />
Finlands miljöcentral en enhetlig handledning så att kartläggningen utförs<br />
systematiskt och med enhetliga metoder i hela landet. Även de<br />
vattenbyggnadskonstruktioner som är i privat ägo måste kartläggas. Eftersom det inte<br />
finns koncentrerad och omfattande information om vattenbyggnadskonstruktioner,<br />
kommer arbetet att ta tid i synnerhet i Österbotten. Det är möjligt att delvis använda<br />
utomstående arbetskraft. I synnerhet bedömningen av vattenbyggnadskonstruktionernas<br />
skick kräver emellertid sakkunskap och erfarenhet. Utarbetandet<br />
av de åtgärdsprogram som behövs för att säkerställa vattenbyggnadskonstruktionernas<br />
skick och funktion (uppgift 3.3) och styrningen av detta arbete<br />
kräver också resurser av de regionala miljöcentralerna<br />
De i uppgift 4.1 avsedda verksamhetsplanerna för översvämningsskydd utarbetas på<br />
de regionala miljöcentralerna i samarbete med olika samarbetspartner. I synnerhet<br />
samlandet av den information som behövs för de nya verksamhetsplanerna rörande<br />
översvämningsskydd och skrivandet av planen kräver en betydande arbetsinsats av<br />
de regionala miljöcentralernas sakkunniga.<br />
80
81<br />
Också ett framgångsrikt genomförande av översvämningsskyddsarbetet varje år<br />
förutsätter att de regionala miljöcentralerna garanteras tillräckliga resurser. På det här<br />
sättet kan även säkerställas att man bevarar kunnandet inom högvattenreglerings-,<br />
översvämningsskydds- och dammsäkerhetsuppgifterna som man inte kan lära sig<br />
utan praktisk erfarenhet.<br />
På grund av det generationsskifte i dessa uppgifter som är i sikte inom kort krävs det<br />
speciella satsningar av miljöcentralerna på överföring av kunnande och<br />
omorganisering av uppgifterna. Goda hjälpmedel i överföring av kunnande är bland<br />
annat kvalitetssystem och de verksamhetsplaner för översvämningsskydd som<br />
presenterats i uppgift 4.1.<br />
Det är meningen att de uppgifter som föreslagits för räddningsmyndigheterna skall<br />
utföras inom tjänsten. Områdets räddningsväsen bestämmer självt hur och vart<br />
resurser skall allokeras. De uppgifter som ålagts inrikesministeriet strävar man efter<br />
att finansiera ur räddningsväsendets verksamhetsutgifter.<br />
Kommunerna ansvarar för uppdatering av byggnadsordningar i enlighet med uppgift<br />
2.2, för beaktandet av översvämningsfaran i markanvändningen och för behövliga<br />
skyddsåtgärder när nya planer utarbetas för översvämningsområden. Dessutom<br />
behövs kommuners satsning i utarbetande av översvämningskartor i enlighet med<br />
uppgift 1.1, i utarbetande och verkställande av generella planer i enlighet med<br />
uppgift 1.3, i utarbetande av förberedelseplaner för bosättningsområden i enlighet<br />
med uppgift 4.5 samt i förebyggande åtgärder mot översvämningsskador i enlighet<br />
med uppgift 1.3. I fråga om ny planläggning är det svårt att uppskatta antalet mål,<br />
eftersom huvudregeln är att undvika byggandet på översvämningshotade områden och<br />
söka alternativa lösningar. Man kan emellertid vänta sig att åtgärdsförslaget kräver<br />
tilläggsresurser i synnerhet av de österbottniska kommunerna. Kostnaderna för<br />
åtgärderna i enlighet med uppgift 1.3 kan bedömas först när generalplanerna angående<br />
dem blivit färdiga.<br />
Kontrollerandet av kommuners byggnadsordningar görs inom tjänsten och man ber<br />
den regionala miljöcentralen om utlåtande. Planläggningsbestämmelserna är redan<br />
under arbete och de kräver ingen betydande tilläggssatsning. En betydande ökning i<br />
begäran om utlåtande kan kräva ytterligare resurser.<br />
Konstruktionernas ägare svarar speciellt för säkrandet av konstruktionernas kondition<br />
och fungerande i enlighet med uppgift 3.3. Dessutom behövs deras satsning i<br />
utarbetandet av dammsäkerhetsplaner och riskutredningar i enlighet med uppgift 3.5<br />
samt i organiseringen av översvämningsskydds- och dammsäkerhetsövningar i enlighet<br />
med uppgift 4.3.<br />
Bevarandet av kunskapsnivån och kunnandet i högvattenreglerings-, dammsäkerhets-<br />
och översvämningsskyddsuppgifter måste säkerställas genom att utveckla den<br />
tekniska branschens grund- och vidareutbildning och genom att ta hand om<br />
personalens fortsatta och kompletterande utbildning.
10.4.2 Uppföljningen av åtgärdsförslagens genomförande<br />
UPPGIFT 7.2<br />
Genomförandet av Storöversvämningsarbetsgruppens åtgärdsförslag uppföljs<br />
regelbundet.<br />
Jord- och skogsbruksministeriet borde tillsammans med andra ansvariga ansvara för<br />
att genomförandet av åtgärdsförslagen och uppgifterna uppföljs och bedöma vilka<br />
aktioner som eventuellt behövs för att genomföra förslagen. Det praktiska<br />
uppföljningsarbetet skulle huvudsakligen skötas av de regionala miljöcentralerna och<br />
Finlands miljöcentral. Om genomförandet måste regelbundet göras ett<br />
riksomfattande sammandrag. På basis av verkställighetsuppgifterna kan specificerade<br />
tidtabeller och resursplaner göras.<br />
10.5 Statens grunder för deltagandet i skyddsåtgärder och<br />
konstruktioners underhåll<br />
10.5.1 Skyddande av konstruktioner och byggnader<br />
Om statens deltagande i skyddande av konstruktioner och byggnader har stadgats i<br />
statsrådets förordning om stödjande av vattendragsåtgärder (651/2001) som utfärdats<br />
med stöd av lagen om finansiering av landsbygdsnäringar (329/1999). På basis av<br />
förordningens 2 § 1 moment kan en regional miljöcentral bevilja stöd bland annat för<br />
en åtgärd vars syfte är att minska faror, olägenheter och skador som översvämningar<br />
förorsakar i vattendraget eller på dess strandområde. Om förutsättningarna för stödet<br />
och stödets storlek stadgas i förordningens 3–5 §. Stöd ges enligt prövning inom<br />
ramen för statsbudgeten. Vid beviljandet av stödet har vanligen förutsatts att<br />
stödmottagaren deltar i kostnaderna med en finansieringsandel på 50 %.<br />
När det är tekniskt eller ekonomiskt nödvändigt att planlägga ett översvämningshotat<br />
område på grund av bristen på lämplig byggnadsmark, borde man överväga statens<br />
deltagande i kostnaderna från fall till fall inom ramen för statsbudgeten. Staten deltar<br />
inte i skyddandet av enskilda fastigheter<br />
Staten borde kunna delta i utarbetandet av och kostnaderna för sådana generella<br />
planer som uppgörs i enlighet med uppgift 1.3 inom ramen för de belopp som<br />
anslagits i budgeten samt i skyddandet av de översvämningshotade mål och områden<br />
som preciserats i planerna. Skyddandet minskar översvämningsskadorna och även de<br />
kostnader som ersättandet av skadorna orsakar för staten. Detta kan vara en<br />
ytterligare motivering när man överväger huruvida staten skall delta i<br />
skyddsarbetenas kostnader.<br />
10.5.2 Konstruktionernas underhåll<br />
Enligt en utredning som gjorts år 1996 (Hanski och Pajula 1996) är det årliga<br />
finansieringsbehovet för underhålls- och ombyggnadsarbeten på statens<br />
vattenbyggnadskonstruktioner cirka 1 % av konstruktionernas tekniska nuvärde.<br />
Finansieringen har under de senaste åren kunnat höjas till denna nivå. De åtgärder<br />
som vidtagits under tidigare år eller som kommit fram i samband med denna<br />
Storöversvämningsarbetsgruppens utredning och som syftar till att förbättra<br />
82
83<br />
konstruktionernas funktion och säkerhet ger upphov till ytterligare<br />
finansieringsbehov.<br />
Finansieringens efterblivenhet borde rättas till under de följande 5–10 åren genom att<br />
öka anslagen för ombyggnad under denna tid med uppskattningsvis 50–100 %. Efter<br />
detta skulle målsättningen vara att anslagen för konstruktionernas underhåll och<br />
ombyggnader kunde hållas på en nivå som motsvarar 1,2–1,3 % av konstruktionernas<br />
tekniska nuvärde. Det preciserade tilläggsbehovet av anslag fås först, när<br />
uppskattningarna av underhålls- och ombyggnadsbehov enligt uppgift 3.1 har gjorts.<br />
Betydande konstruktioner med tanke på högvattenreglering och översvämningsskydd<br />
har förutom staten, även privata aktörer, till exempel reglerings- och kraftbolag. Det<br />
är ägarna som ansvarar för användning och underhåll av dessa konstruktioner. Om<br />
beredskapen för stora översvämningar skulle kräva större investeringar av dessa än<br />
vad de är förpliktade till på basis av projektens tillståndsvillkor, borde staten kunna<br />
delta i åtgärdernas kostnader inom ramen för de belopp som anslagits i budgeten i<br />
enlighet med förordningen om stödjande av vattendragsåtgärder (651/2001).<br />
11 Åtgärdernas verkningar<br />
11.1 Minskandet av de skador som översvämningar orsakar för<br />
nuvarande byggnader, konstruktioner och funktioner<br />
Syftet med åtgärdsförslaget är att man blir medveten om de skador, i synnerhet risker<br />
för miljön, människornas hälsa och egendom och samhällets viktiga funktioner, som<br />
en stor översvämning orsakar, och att man vid behov vidtar åtgärder för att undvika<br />
skadorna. Arbetet är en fortsättning till den i Utredning om Storöversvämningar<br />
(Ollila m.fl. 2000) påbörjade och senare preciserade identifierandet av skadeobjekt.<br />
Med det föreslagna förfarandet samlas den nuvarande kunskapen om översvämningar<br />
i en form som man bättre kan tillgodogöra sig samt preciserar skadebedömningarna<br />
med hjälp av moderna metoder, bland annat geografiska informationssystem.<br />
Dessutom utreder man de risker som beror på skyfall och som tidigare inte utretts i<br />
Finland och för vilka man därför kanske inte har förberett sig tillräckligt.<br />
Med översvämningskartor kan man styra byggande och planera åtgärder som<br />
minskar översvämningsskador. De kan också användas i informerandet om<br />
översvämningsfaran samt i planering av räddningsverksamheten och upprätthållandet<br />
av aktionsberedskapen (övningar).<br />
Skyddandet av de funktioner som finns i översvämningsområden kräver en satsning<br />
av dem som ansvarar för funktionerna i översvämningsområden, av kommunerna och<br />
staten. Å andra sidan minskar skyddandet översvämningsskadorna och de kostnader<br />
som orsakas av dem.<br />
Skyddandet av de funktioner som finns i översvämningsområdet kan lokalt kräva nya<br />
bestående högvattenregleringskonstruktioner. Därigenom kan åtgärdsförslaget även<br />
ha en inverkan på flodmiljöernas ekologiska tillstånd. Det är viktigt att man i<br />
generalplanskedet tar i beaktande de krav som EG:s ramdirektiv för vatten ställer och<br />
att man också väljer det mest kostnadseffektiva alternativet för högvattenregleringen,
temporära högvattenregleringskonstruktioner medräknade. På grund av kostnadseffektivitet<br />
och miljösynpunkter är det inte nödvändigtvis ändamålsenligt att skydda<br />
alla funktioner, såsom privatvägar.<br />
11.2 Placeringen av nya byggnader, konstruktioner och funktioner<br />
De föreslagna åtgärderna bidrar till att bosättning och för samhället viktiga funktioner<br />
inte längre placeras på områden som översvämmas i medeltal en gång på hundra år.<br />
Skyddsnivån för speciellt viktiga mål fastställs från fall till fall, till exempel enligt en<br />
översvämning som återkommer en gång på 250 år.<br />
Med de föreslagna åtgärderna minskas de ekonomiska skador som orsakas av en<br />
exceptionell översvämning. I och med den föreslagna ändringen kommer behovet av<br />
lagstadgade statsbetalda ersättningar (lag om ersättande av skador som förorsakats av<br />
exceptionella översvämningar (1983/284)) att minska. Å andra sidan tvingas man<br />
rikta statens medel mera än för närvarande till att skydda bostadsområdena mot<br />
översvämningar.<br />
Förbättringen av den skyddsnivå som krävs för speciellt viktiga mål bidrar till att inte<br />
ens en sällsynt översvämning (som återkommer en gång på 250 år eller mera sällan)<br />
orsakar oersättliga skador för människornas hälsa och säkerhet eller för miljön.<br />
Rekommendationerna om de lägsta bygghöjderna samt inkluderandet av de<br />
behövliga rekommendationerna i kommunernas byggnadsordningar gör att man blir<br />
mera medveten om översvämningsfaran i kommunerna. Rekommendationer för<br />
vidsträckta områden främjar ändamålsenlig beredskap för översvämningar bättre än<br />
utlåtanden som avges från fall till fall. Allmänna rekommendationer minskar i viss<br />
mån behovet av utlåtanden som avges från fall till fall.<br />
Verkställandet av åtgärdsförslaget förutsätter att man bättre än förut tar<br />
översvämningsfaran i beaktande i planläggningen och i beslut om byggnadslov. I<br />
vissa planområden som ligger i översvämningsområden och som det finns<br />
åtminstone i Västra Finland kräver tilläggsbyggandet en satsning antingen på skydd<br />
av översvämningsområden eller på planering av temporära högvattenregleringsåtgärder.<br />
Mera detaljerade uppgifter om åtgärdsförslagets verkningar på<br />
planläggningen i kommunerna kan bedömas först när utredningarna om sådana<br />
områden som blir översvämmade en gång på hundra år blir färdiga.<br />
I vissa områden till exempel i Västra Finland finns det knappt med planläggningsbar<br />
mark, när man tar översvämningarna i beaktande på det sätt som arbetsgruppen<br />
föreslår. Det kan hända att man blir tvungen att placera bosättning och andra mål<br />
som kan lida skada också på sådana områden som översvämmas oftare än en gång på<br />
hundra år. På grund av de behövliga skyddsåtgärderna blir byggnadskostnaderna då<br />
större än vanligt. Ett bättre beaktande av översvämningar kan även leda till<br />
omfattande förändringar i markanvändningen lokalt.<br />
När översvämningsområden lämnas utanför intensiv markanvändning, främjar detta<br />
livsmiljöns mångfald och förbättrar vattendragens ekologiska tillstånd.<br />
84
85<br />
11.3 Säkrandet av vattenbyggnadskonstruktionernas funktion och<br />
säkerhet<br />
Kartläggningen av sådana vattenbyggnadskonstruktioner som är viktiga med tanke<br />
på stora översvämningar och registreringen av deras skick betjänar i synnerhet<br />
planeringen av ombyggnads- och renoveringsåtgärder. Ett långsiktigt mål bör vara att<br />
ombyggnaden av konstruktionerna görs i tid oberoende av deras ägare. Sålunda hålls<br />
konstruktionerna i ett sådant skick att det inte uppstår oförutsedda brott eller andra<br />
skador vid en stor översvämning.<br />
Kartläggningen av konstruktionerna betjänar förutom översvämningsskyddet även<br />
överföringen av kunskaper från personer som går i pension till yngre samt den<br />
identifiering av trycken mot vattendragen som omnämns i EG:s ramdirektiv för<br />
vatten.<br />
11.4 Översvämningsskyddets och räddningsverksamhetens funktion<br />
vid stora översvämningar<br />
Genom att klarlägga den regionala miljöcentralens och räddningsmyndighetens<br />
uppgifter och ansvar kan man se till att översvämningsskydds- och räddningsåtgärder<br />
lyckas på bästa möjliga sätt och säkerställa att det inte finns luckor i skötseln av<br />
uppgifterna vilket kunde orsaka till och med betydande extra skador. Planering och<br />
därtill hörande utbildning och övningar ökar väsentligt myndigheternas och<br />
verksamhetsutövarnas färdigheter att fungera vid natur- och miljöolyckor.<br />
Med åtgärderna säkerställs att samarbetet mellan myndigheterna och ledningen av<br />
räddningsverksamheten fungerar i en storöversvämningssituation. Översvämningsskador<br />
minskas även med hjälp av tillfälliga högvattenregleringskonstruktioner.<br />
11.5 Utnyttjandet av den nyaste tekniken i översvämningsskydd och<br />
räddningsverksamhet<br />
Under en stor översvämning är det viktigt att samarbetet och<br />
kommunikationstrafiken mellan organisationerna fungerar och att de som bor och<br />
verkar i området reagerar rätt på situationen. Säkrandet av trafik- och<br />
kommunikationsförbindelser är viktigt i synnerhet i situationer där människornas<br />
hälsa eller miljö är i fara. Med broschyrer och handböcker som distribuerats till<br />
invånarna samt med informationsgivning i översvämningssituationen minskar man<br />
den fara som orsakas för invånarna samt ger dem tillräckligt med tid att skydda eller<br />
flytta sin egendom samt underlättar eventuella evakueringar.<br />
Med hjälp av vattendragsmodeller kan man förutse översvämningssituationen och<br />
reservera tillräckliga personalresurser och behövliga maskiner och apparater för<br />
skadeobjekt. Med modellerna kan man i synnerhet påverka användningen av<br />
översvämningsreservoarerna. Behovet av modellerna accentueras även då när man<br />
behöver temporära högvattenregleringskonstruktioner som kanske måste<br />
transporteras långa vägar. Med åtgärdsförslaget säkerställs prognosernas<br />
tillgänglighet och precision vid stora översvämningar i synnerhet i fråga om<br />
flodsystem som kräver speciellt snabba åtgärder.
11.6 Vattenbyggnad, reglering och åtgärder i avrinningsområdet<br />
Med åtgärdsförslaget säkras att alla parter fäster tillräckligt med uppmärksamhet vid<br />
att man inte ökar översvämningar och översvämningsskador i någon del av<br />
vattendraget genom att se över gamla tillstånd för vattendragsprojekt eller genom att<br />
genomföra nya projekt. Beaktandet av de risker som stora översvämningar innebär<br />
kan öka kostnader för vattendragsprojekt och minska nyttorna för de olika<br />
användningsformerna, men då kan man i alla fall förbättra möjligheterna att skydda<br />
människor och egendom vid stora översvämningar och avsevärt minska<br />
översvämningsskador och dämpa ökningen av skaderisken vid stora översvämningar.<br />
Med kompenserandet av sådana vattendragsprojekt vars verkningar ökar<br />
översvämningar och variationer säkerställs att genomförandet av projekten inte ökar<br />
översvämningar och de skador som de orsakar annorstädes i vattendraget.<br />
Kompensationsåtgärderna minskar även de skadeverkningar som byggnadsprojekten<br />
orsakar för vattendragets ekologiska tillstånd. Därigenom upprätthåller de<br />
vattennaturens mångfald och till och med återställer eller ökar den. Granskningen på<br />
avrinningsområdesnivå stöder även verkställandet av EG:s ramdirektiv för vatten.<br />
Med åtgärderna kunde man bereda ramdirektivenliga långfristiga målsättningar för<br />
vattendragsvård ur översvämningskontrollens synvinkel.<br />
11.7 Säkrandet av de resurser och det kunnande som behövs i<br />
genomförandet av åtgärdsförslagen<br />
Uppnåendet av de målsättningar som Storöversvämningsarbetsgruppen ställt samt<br />
verkställandet av åtgärdsförslagen och uppgifterna förutsätter en betydande<br />
arbetsinsats speciellt inom miljöförvaltningen. Om behövliga resurser och kunnande<br />
inte säkerställs, kan man inte förbereda sig tillräckligt bra för stora översvämningar<br />
och det är inte möjligt att minska översvämningsskador så mycket som<br />
arbetsgruppen avsett.<br />
Genomförandet av åtgärdsförslagen och uppgifterna ökar också ytterligare<br />
samarbetet mellan myndigheterna och andra behöriga parter och skapar ett<br />
samarbetsnät som kan utnyttjas i andra uppkommande frågor som har med<br />
högvattenreglering, översvämningsskydd och dammsäkerhet att göra.<br />
Med uppföljningen av genomförandet av Storöversvämningsarbetsgruppens<br />
åtgärdsförslag och uppgifterna säkerställs att de resurser som allokerats för arbetet<br />
används effektivt.<br />
12 Sammandrag av Storöversvämningsarbetsgruppens<br />
åtgärdsförslag samt förslag till<br />
tidtabell och resursbehov<br />
I detta kapitel har samlats de målsättningar och åtgärdsförslag med därtill hörande<br />
uppgifter som föreslagits av Storöversvämningsarbetsgruppen i kapitlen 4–10.<br />
Dessutom har vid varje uppgift omnämnts de ansvariga aktörerna, den planerade<br />
realiseringstidpunkten och en uppskattning av de behövliga resurserna. Ett<br />
86
87<br />
sammandrag av uppgifterna och hur deras finansiering tidsmässigt fördelar sig har<br />
visats som tabell i bilaga 20. Realiseringen av den planerade tidtabellen som<br />
omnämnts i samband med uppgifterna beror väsentligt på den tillgängliga<br />
finansieringen och personresurserna. Dessutom måste man ta i beaktande att de<br />
resurser som behövs för verkställandet av planer i enlighet med uppgifter 1.3 och 3.3<br />
kan uppskattas först när dessa planer blivit färdiga. De torde orsaka betydande<br />
tilläggsanslagsbehov under senare år.<br />
Syftet med de viktigaste åtgärdsförslagen är att säkerställa att en enhetlig risknivå tas<br />
i bruk i skyddandet av bosättningar mot översvämningar. Den nuvarande<br />
bosättningen skyddas i mån av möjlighet mot översvämningar som återkommer i<br />
medeltal en gång per hundra år. Samma risknivå tas i bruk i placeringen och<br />
byggandet av ny bosättning samt i ersättandet av de översvämningsskador som<br />
orsakas för den. Risknivån för sådana mål, till exempel sjukhus, som är viktiga ur<br />
samhällets synvinkel samt för inrättningar som behandlar farliga ämnen höjs enligt<br />
prövning ytterligare.<br />
Till exempel finns det inte orsak att placera större bosättningar med hjälp av<br />
skyddsåtgärder på områden som översvämmas i medeltal en gång på hundra år.<br />
Dylika nya områden borde tas i bostadsbruk enbart om det inte finns några andra<br />
alternativ. Annars kan följden vara att det uppstår översvämningsskador mera sällan<br />
än tidigare men att de är så mycket större. Det uppstår oundvikligen större<br />
översvämningar än den föreslagna risknivån, och de kan komma vilket år som helst.<br />
I punkten Resursbehoven presenteras det behov av tilläggsanslag som varje uppgift<br />
förutsätter i den mån som den är projektarbete, en uppskattning av den arbetsmängd<br />
som utförs av miljöförvaltningens ordinarie personal inom tjänsten<br />
(verksamhetsutgiftsmomentets arbetstid som årsverken, årsv.) samt mängden av<br />
annat behövligt arbete inom tjänsten, om det har kunnat uppskattas. Resursfrågor har<br />
behandlats mera ingående i kapitel 10. För andra än statens resursers del ingår<br />
arbetstids- och anslagsbehoven i allmänhet i punkten ”behovet av tilläggsanslag”.<br />
Redan i den mån som det har varit möjligt att bedöma i detta skede förutsätter<br />
genomförandet av åtgärdsförslagen och uppgifterna en tilläggsfinansiering på cirka 6<br />
miljoner euro och en arbetsinsats på cirka hundra 100 årsverken av ordinarie personal<br />
enbart i miljöförvaltningen under de följande 12 åren.
Målsättning: De skador som översvämningarna orsakar för<br />
befintliga byggnader, konstruktioner och funktioner<br />
minskas.<br />
Åtgärdsförslag 1: Generalplaner utarbetas för att minska de<br />
skador som stora översvämningar orsakar vid viktiga<br />
skadeobjekt.<br />
Åtgärdsförslaget består av tre uppgifter:<br />
Uppgift 1.1 Aktuella uppgifter om högvattenstånd som motsvarar 100 och 250 års<br />
återkomstintervaller samlas i ett enhetligt geografiskt informationssystem där de vid<br />
behov är tillgängliga för analysering av översvämningsområdena och utarbetandet<br />
av schematiska översvämningskartor. För de vattendragsobjekt som är viktigast med<br />
tanke på översvämningsskyddsåtgärder och översvämningsskador utarbetas<br />
detaljerade översvämningskartor som baserar sig på höjdmodeller.<br />
Ansvar: de regionala miljöcentralerna och Finlands miljöcentral<br />
Tidtabell: A) genomgång av översvämningsområden och schematiska<br />
översvämningskartor 2004–2006<br />
B) detaljerade översvämningskartor 2006–2015<br />
Resursbehov: A) genomgång av översvämningsområden och schematiska<br />
översvämningskartor<br />
− arbetstid inom tjänsten under åren 2004–2006 sammanlagt<br />
ca 4 årsv (momenten 35.40.21 och 35.60.21)<br />
− behovet av tilläggsanslag under åren 2004–2006<br />
sammanlagt ca 160 000 € (moment 30.51.22).<br />
B) detaljerade översvämningskartor<br />
− arbetstid inom tjänsten under åren 2006–2015 sammanlagt<br />
ca 5 årsv (momenten 35.60.21 och 35.40.21)<br />
− behovet av tilläggsanslag under åren 2006–2015<br />
sammanlagt ca 2 000 000 € (moment 30.51.22 och<br />
kommunernas kostnader).<br />
Uppgift 1.2 Man preciserar utredningar om vilken slags bebyggelse och vilka andra<br />
översvämningsdrabbade funktioner det finns på områden som översvämmas i<br />
medeltal en gång på hundra år (HW 1/100) och vilka speciellt viktiga mål, som till<br />
exempel anläggningar som hanterar farliga ämnen, det finns på de områden som<br />
översvämmas ännu mera sällan, till exempel i medeltal en gång på 250 år (HW<br />
1/250).<br />
Ansvar: de regionala miljöcentralerna<br />
Tidtabell: 2006–2008<br />
88
89<br />
Resursbehov: – arbetstid inom tjänsten under åren 2006–2008 sammanlagt<br />
ca 7 årsv (moment 35.40.21)<br />
− behovet av tilläggsanslag under åren 2006–2008<br />
sammanlagt ca 200 000 € (moment 30.51.22).<br />
Uppgift 1.3 Generalplaner utarbetas för att begränsa de skador som stora<br />
översvämningar orsakar för de nuvarande funktionerna. Bestående bebyggelse<br />
skyddas åtminstone mot översvämningar som återkommer i medeltal en gång på<br />
hundra år (HW 1/100). Speciellt viktiga mål skyddas till exempel mot<br />
översvämningar som återkommer en gång på 250 år (HW 1/250) enligt prövning<br />
som görs på basis av skaderisken.<br />
Ansvar: för utarbetandet av generalplanerna ansvarar de regionala<br />
miljöcentralerna i samarbete med kommunernas och<br />
funktionernas ansvariga aktörer<br />
Tidtabell: generalplaner 2006–2010<br />
Resursbehov: utarbetande av generalplaner<br />
− arbetstid inom tjänsten under åren 2006–2010 sammanlagt<br />
ca 20 årsv (moment 35.40.21)<br />
− behovet av tilläggsanslag under åren 2006–2010<br />
sammanlagt ca 1 250 000 € (i huvudsak moment<br />
30.51.22;innehåller även kommunernas och funktionernas<br />
ansvariga personers kostnader).<br />
Kostnaderna för de skadebegränsningsåtgärder som ingår i<br />
generalplanerna kan bedömas först när generalplanerna blivit<br />
färdiga.<br />
Målsättning: På översvämningsområdena placeras inte nya<br />
byggnader, konstruktioner eller andra aktiviteter på ett<br />
sådant sätt att avsevärda skador orsakas för dem vid en<br />
översvämning.<br />
Åtgärdsförslag 2: Vid planläggning och beviljande av<br />
byggnadstillstånd tas faran för översvämning i beaktande på ett<br />
enhetligt sätt. För nya byggnaders översvämningsskador betalas<br />
ersättningar bara om skadorna har orsakats av en översvämning<br />
som är större än en översvämning som återkommer i medeltal<br />
en gång på hundra år.<br />
Åtgärdsförslaget består av fyra uppgifter:<br />
Uppgift 2.1 Markanvändnings- och bygglagen (132/1999) och -förordningen<br />
(895/1999) ändras så att ett område med översvämningsrisk definieras som ett
område som översvämmas i medeltal en gång påhundra år (HW 1/100). I speciellt<br />
viktiga objekt definieras översvämningsfaran enligt prövning på basis av en ännu<br />
sällsyntare översvämning.<br />
Ansvar: miljöministeriet<br />
Tidtabell: 2004<br />
90<br />
Resursbehov: görs inom tjänsten, inga extra kostnader<br />
Uppgift 2.2 I kommunernas byggnadsordningar inkluderas de med tanke på<br />
förebyggandet av översvämningsskador erforderliga rekommendationerna om<br />
byggnadernas lägsta bygghöjder i förhållande till vattendraget. Om kommunen<br />
anser det vara nödvändigt att planera eller bevilja byggnadstillstånd för ett område<br />
med översvämningsrisk, ser kommunen till - exempelvis med plan- och<br />
tillståndsbestämmelser - att området eller byggnaderna och funktionerna skyddas<br />
med sådana ändamålsenliga konstruktioner eller åtgärder att den översvämning som<br />
avsetts i uppgift 2.1 inte orsakar skador för dem.<br />
Ansvar: kommuner; utbildnings- och rådgivningsansvar hos de regionala<br />
miljöcentralerna och miljöministeriet; för handledningen<br />
ansvarar eventuellt Finlands miljöcentral<br />
Tidtabell: 2004 – kontinuerligt arbete; metodhandbok 2004–2005<br />
Resursbehov: A) utarbetande av metodhandbok<br />
− arbetstiden inom tjänsten ringa (momenten 35.40.21 och<br />
35.60.21)<br />
− behov av tilläggsanslag under åren 2004–2005<br />
sammanlagt 20 000 € (moment 30.51.22).<br />
B) översyn av byggnadsordningar<br />
− görs i kommunerna inom tjänsten, inga extra kostnader.<br />
C) skyddande av funktioner<br />
− detta innebär kostnader för kommuner, fastighetsägare och<br />
staten, men beloppet kan inte uppskattas.<br />
Uppgift 2.3 Lagen om ersättande av skador som förorsakats av exceptionella<br />
översvämningar (284/1983) ändras så att av skadorna för de byggnader som byggts<br />
efter det att ändringen trätt i kraft samt för deras nödvändiga lösöre ersätts bara de<br />
skador som orsakats av en översvämning som återkommer i medeltal en gång på<br />
hundra år (HW 1/100) eller mera sällan.<br />
Ansvar: jord- och skogsbruksministeriet<br />
Tidtabell: 2003–2004<br />
Resursbehov: görs inom tjänsten, inga extra kostnader<br />
Uppgift 2.4 Rekommendationer om de lägsta bygghöjderna utarbetas för de med<br />
tanke på översvämningsskador viktigaste vattendragsobjekten. För andra vattendrag
91<br />
utarbetas rekommendationer vid behov enligt hur stora användningsbehov som<br />
riktas mot deras strandområden.<br />
Ansvar: de regionala miljöcentralerna och Finlands miljöcentral<br />
Tidtabell: 2004–2015<br />
Resursbehov: – arbetstid inom tjänsten under åren 2004–2015 sammanlagt<br />
ca 20 årsv (momenten 35.40.21 och 35.60.21)<br />
− behovet av tilläggsanslag under åren 2004–2007<br />
sammanlagt ca 200 000 € (moment 30.51.22).<br />
Målsättning: Vattenbyggnadskonstruktionerna är<br />
fungerande och säkra.<br />
Åtgärdsförslag 3: Skicket och funktionen av de<br />
vattenbyggnadskonstruktioner som är viktiga med tanke på<br />
stora översvämningar utreds och säkerställs.<br />
Åtgärdsförslaget består av fem uppgifter:<br />
Uppgift 3.1 De med tanke på stora översvämningar viktiga<br />
vattenbyggnadskonstruktionerna och deras skick kartläggs. Konstruktionernas<br />
underhålls- och ombyggnadsbehov och åtgärdernas angelägenhet bedöms.<br />
Ansvar: de regionala miljöcentralerna; handledning Finlands miljöcentral<br />
Tidtabell: 2004-2007<br />
Resursbehov: – arbetstid inom tjänsten under åren 2004–2007 sammanlagt<br />
ca 6 årsv (momenten 35.40.21 och 35.60.21)<br />
− behovet av tilläggsanslag under åren 2004–2007<br />
sammanlagt ca 700 000 € (moment 30.51.22).<br />
Uppgift 3.2 En utredning verkställs om klimatförändringens verkningar på Pdammarnas<br />
dimensionerande tillflöden.<br />
Ansvar: Finlands miljöcentral<br />
Tidtabell: 2003–2005<br />
Resursbehov: – arbetstid inom tjänsten minimal (moment 35.60.21)<br />
− behovet av tilläggsanslag under åren 2003–2005<br />
sammanlagt ca 270 000 € (moment 30.51.22).<br />
Uppgift 3.3 Åtgärder för säkerställandet av de med tanke på stora översvämningar<br />
viktiga vattenbyggnadskonstruktionernas skick och funktion planeras och verkställs.
92<br />
Ansvar: vattenbyggnadskonstruktionernas ägare<br />
Tidtabell: A) åtgärdsprogram 2006–2009<br />
B) verkställande av program jämte utarbetande av projektplaner<br />
2007–2015<br />
Resursbehov: A) åtgärdsprogram<br />
− arbetstid inom tjänsten under åren 2006–2009 sammanlagt<br />
ca 6 årsv (moment 35.40.21; statens<br />
vattenbyggnadskonstruktioner)<br />
− behovet av tilläggsanslag under åren 2006–2009<br />
sammanlagt 160 000 € (moment 30.51.77; statens<br />
vattenbyggnadskonstruktioner)<br />
− För andra än statens vattenbyggnadskonstruktioners del<br />
blir det kostnader för privata dammägare och i viss mån<br />
för regionala miljöcentraler, men dessa kan inte uppskattas<br />
förrän en kartläggning enligt uppgift 3.1 har gjorts.<br />
B) verkställande av programmen<br />
− Kostnaderna för verkställandet av åtgärdsprogrammen kan<br />
uppskattas exakt först när uppgiften 3.1 blivit färdig.<br />
− De akuta ombyggnadsbehoven på statens<br />
vattenbyggnadskonstruktioner har uppskattats förutsätta en<br />
ökning på 50–100 % för ombyggnadsanslag under de<br />
följande 5–10 åren. Efter detta skulle behovet av anslag<br />
minska till en nivå som motsvarar det normala årliga<br />
behovet av underhåll, d.v.s. 1,2–1,3 procent av<br />
konstruktionernas tekniska nuvärde. Anslagen för<br />
underhåll av statens vattenbyggnadskonstruktioner uppgår<br />
för närvarande årligen till 1 % av konstruktionernas<br />
tekniska värde.<br />
Uppgift 3.4 Dammsäkerhetslagstiftningen ses över för att förbättra dammarnas<br />
säkerhet och för att effektivera övervakningen av bestämmelsernas efterföljande.<br />
Säkerställs att vattenlagstiftningen har tillräckliga medel för verkställandet av<br />
åtgärder enligt uppgift 3.3.<br />
Ansvar: jord- och skogsbruksministeriet och justitieministeriet<br />
Tidtabell: 2004–2005<br />
Resursbehov: görs inom tjänsten, inga extra kostnader<br />
Uppgift 3.5 Man utarbetar säkerhetsplaner för de dammar som saknar dem,<br />
uppdaterar andra säkerhetsplaner och utarbetar vid behov även utredningar om<br />
skaderisken vid stora översvämningar.<br />
Ansvar: dammarnas ägare<br />
Tidtabell: 2003–2010
93<br />
Resursbehov: – arbetstid inom tjänsten under åren 2003–2010 sammanlagt<br />
ca 10 årsv (moment 35.40.21 cirka 4 årsv av vilka hälften<br />
för statens dammar; görs av räddningsmyndigheten inom<br />
tjänsten, cirka 6 årsv)<br />
− behovet av tilläggsanslag för statens dammars del under<br />
åren 2004–2007 sammanlagt ca 100 000 €<br />
(riskutredningar; moment 30.51.22)<br />
− dessutom har andra dammars ägare resursbehov som inte<br />
har kunnat bedömas här.<br />
Dessutom behövs de ovannämnda aktörernas arbete både inom<br />
och utanför tjänsten för att hålla planerna à jour i fortsättningen.<br />
Målsättning: Översvämningsskyddet och räddningsverksamheten<br />
fungerar vid stora översvämningar.<br />
Åtgärdsförslag 4: Ändamålsenliga planer för översvämningsskydd<br />
och räddningsverksamhet utarbetas vid stora översvämningar<br />
och myndighetsverksamhetens funktion säkras.<br />
Åtgärdsförslaget består av fem uppgifter:<br />
Uppgift 4.1 Översvämningsskyddets verksamhetsplaner hålls à jour och nya planer<br />
utarbetas vid behov.<br />
Ansvar: regionala miljöcentraler<br />
Tidtabell: 2004–2015<br />
Resursbehov: – arbetstid inom tjänsten under åren 2004–2015 sammanlagt<br />
ca 10 årsv (moment 35.40.21)<br />
− behovet av tilläggsanslag under åren 2004–2015<br />
sammanlagt ca 800 000 € (moment 30.51.22).<br />
Uppgift 4.2 Man säkerställer att räddningsmyndigheterna och de regionala<br />
miljöcentralerna har en gemensam syn på den ömsesidiga arbetsfördelningen och<br />
ansvaren i översvämningsskydd. Båda myndigheterna har utsett ansvariga personer<br />
och fastställt deras uppgifter och har beredskapen att vid behov grunda en<br />
ledningsgrupp för översvämningsskydd.<br />
Ansvar: räddningsmyndigheter och de regionala miljöcentralerna<br />
Tidtabell: 2004 – kontinuerligt arbete<br />
Resursbehov: görs inom tjänsten, inga extra kostnader<br />
Uppgift 4.3 Riksomfattande översvämningsskydds- och dammsäkerhetsövningar<br />
verkställs regelbundet.
Ansvar: inrikesministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, regionala<br />
räddningsmyndigheter, regionala miljöcentraler och dammarnas<br />
ägare<br />
94<br />
Tidtabell: 2004 – kontinuerligt arbete (vartannat år)<br />
Resursbehov: – arbetstid inom tjänsten cirka 1 årsv/övning (vartannat år; i<br />
huvudsak moment 35.40.21, görs delvis av<br />
räddningsmyndigheten inom tjänsten)<br />
− behovet av tilläggsanslag cirka 30 000 €/övning<br />
(vartannat år; moment 30.51.22).<br />
Uppgift 4.4 Utreds behovet av tillfälliga, snabbt och lätt flyttbara<br />
högvattenregleringskonstruktioner och utarbetas ett förslag för deras anskaffning,<br />
användningsprinciper och bevarande så att de tillräckligt snabbt kan flyttas till<br />
områden där de kan behövas.<br />
Ansvar: regionala miljöcentraler, räddningsmyndigheter, Finlands<br />
miljöcentral, försvarsmakten och Finlands Kommunförbund<br />
Tidtabell: 2004–2005<br />
Resursbehov: arbetstid inom tjänsten under åren 2004–2005 sammanlagt ca 1<br />
årsv (utredning)<br />
Uppgift 4.5 För viktiga bostadsområden som ligger i översvämningsområden skall<br />
utarbetas förberedelseplaner som inkluderas i kommunernas beredskapsplaner. För<br />
särskilt viktiga objekt utarbetas efter behov även räddningsplaner i händelse av en<br />
stor översvämning.<br />
Ansvar: A) förberedelseplaner: kommunen, den regionala miljöcentralen<br />
B) räddningsplaner: de ansvariga personerna för de funktioner<br />
som finns i översvämningsområden, kommunen (räddningsmyndigheten),<br />
den regionala miljöcentralen<br />
Tidtabell: 2004 – kontinuerligt arbete<br />
Resursbehov: A) förberedelseplaner<br />
− arbetstid inom tjänsten cirka 1 årsv /plan (arbetet görs<br />
huvudsakligen i kommuner inom tjänsten, cirka en<br />
tredjedel utförs på den regionala miljöcentralen inom<br />
tjänsten; detta har inte inkluderats i bilagan 20/1, eftersom<br />
planernas antal inte är känd).<br />
B) räddningsplaner<br />
− tilläggsanslag cirka 5000 € /plan (verksamhetsutövarnas<br />
kostnader; innehåller inte den kartläggning av<br />
översvämningen som eventuellt behövs; detta har inte<br />
inkluderats i bilagan 20/2, eftersom planernas antal inte är<br />
känt).
95<br />
Planerna hålls à jour med normalt arbete som räddningsmyndigheterna<br />
och kommunernas och funktionernas ansvariga<br />
aktörer gör inom tjänsten.<br />
Målsättning: I översvämningsskydd och räddningsverksamhet<br />
utnyttjas tidsenliga metoder.<br />
Åtgärdsförslag 5: Den nyaste tekniken utnyttjas för<br />
utvecklandet av översvämningsskydd och räddningsverksamhet<br />
och informationen effektiveras.<br />
Åtgärdsförslaget består av tre uppgifter:<br />
Uppgift 5.1 Man ser till att de trafik- och telekommunikationsförbindelser som<br />
tjänar ledningen av översvämningsskydds- och räddningsverksamheten fungerar vid<br />
stora översvämningar. Myndigheternas interna viktiga förbindelser samt<br />
förbindelser myndigheter emellan utreds och ett förslag om de åtgärder som behövs<br />
görs.<br />
Ansvar: inrikesministeriet och regionala miljöcentraler<br />
Tidtabell: förslag 2004; verkställighet 2005 –<br />
Resursbehov: Utarbetande av förslaget<br />
− ringa arbetstid<br />
− behovet av tilläggsanslag år 2004 cirka 15 000 € (moment<br />
26.80.21).<br />
Verkställighet<br />
− Fungerandet säkras av räddningsmyndighetens normala<br />
arbete inom tjänsten.<br />
Uppgift 5.2 Alla vattendrag i vilka en stor översvämning kan orsaka betydande<br />
skador eller fara för människor eller samhällets viktiga funktioner måste ha<br />
tidsenliga översvämningsprognosmodeller. Vattendragsmodellernas fungerande vid<br />
prognostisering av stora översvämningars utveckling säkerställs bland annat genom<br />
att sköta om tillgången till realtidsobservationer.<br />
Ansvar: de regionala miljöcentralerna och Finlands miljöcentral<br />
Tidtabell: A) utarbetande av modeller som saknas 2004–2008<br />
B) tillgång till realtidsobservationer 2004–2008<br />
Resursbehov: A) utarbetande av modeller som saknas<br />
− arbetstid inom tjänsten under åren 2004–2008 sammanlagt<br />
ca 1 årsv (moment 35.60.21)<br />
− behov av tilläggsanslag under åren 2004–2008<br />
sammanlagt ca 50 000 € (moment 30.51.22).<br />
B) tillgång till realtidsobservationer
96<br />
− arbetstid inom tjänsten under åren 2004–2008 sammanlagt<br />
ca 1 årsv (momenten 35.40.21 och 35.60.21)<br />
− behov av tilläggsanslag under åren 2004–2008<br />
sammanlagt ca 50 000 € (moment 30.51.22).<br />
Vattendragsmodellerna hålls à jour med normalt arbete inom<br />
tjänsten.<br />
Uppgift 5.3 En allmän förberedelsehandbok för översvämningar samt broschyrer för<br />
de viktigaste översvämningsobjekten utarbetas. Annan allmän information om<br />
översvämningsärenden och översvämningsfaran utökas med hjälp av den nyaste<br />
tekniken.<br />
Ansvar: Finlands miljöcentral, regionala miljöcentraler och räddningsmyndigheter<br />
Tidtabell: A) förberedelsehandbok för översvämningar och<br />
exempelbroschyr 2004–2005; miljöcentralernas broschyrer<br />
2005–2008<br />
B) effektiverandet av informationen och varnandet 2005–2010<br />
Resursbehov: A) en förberedelsehandbok för översvämningar samt broschyrer<br />
− arbetstid inom tjänsten under åren 2004–2008 sammanlagt<br />
ca 2 årsv (huvudsakligen momenten 35.40.21 och<br />
35.60.21)<br />
− behovet av tilläggsanslag under åren 2004–2008<br />
sammanlagt ca 25000 € (momenten 30.51.22 och<br />
26.80.21).<br />
B) effektiverandet av informationen och varnandet<br />
− utförs inom tjänsten, orsakar inte extra kostnader.<br />
Anskaffningskostnader för sådana tekniska apparater som<br />
eventuellt behövs har inte kunnat uppskattas.<br />
Målsättning: I de åtgärder som utförs i vattendragen och<br />
deras avrinningsområden syftar man till att minska<br />
översvämningsriskerna.<br />
Åtgärdsförslag 6: Möjligheterna att minska översvämningsrisken<br />
med åtgärder som utförs i avrinningsområden utreds och<br />
verkställandet av sådana åtgärder möjliggörs med lagstiftning.<br />
Riskerna för stora översvämningar tas i beaktande i<br />
vattendragsreglering och -byggande.<br />
Åtgärdsförslaget består av tre uppgifter:<br />
Uppgift 6.1 Vattenlagstiftningen ändras så att det blir lättare att ålägga den som<br />
söker vattenlagsenligt tillstånd för ett projekt att balansera sådana av projektets
97<br />
verkningar som ökar och försvårar översvämningar. En korttida lagring av<br />
högvatten på avrinningsområdet möjliggörs. Ersättningsgrunder utarbetas för<br />
eventuell vattensjuk mark och den förändring i markanvändningen som detta<br />
orsakar.<br />
Ansvar: justitieministeriet och jord- och skogsbruksministeriet<br />
Tidtabell: 2003–2005<br />
Resursbehov: görs inom tjänsten, inga extra kostnader<br />
Uppgift 6.2 Undersöks med vilka åtgärder man kunde minska risken för stora<br />
översvämningar på avrinningsområden och kompensera verkningarna av de<br />
åtgärder som ökar och tillspetsar översvämningen.<br />
Ansvar: regionala miljöcentraler och Finlands miljöcentral<br />
Tidtabell: 2004–2008<br />
Resursbehov: – arbetstid inom tjänsten under åren 2004–2008 sammanlagt<br />
ca 2 årsv (momenten 35.40.21 och 35.60.21)<br />
− behovet av tilläggsanslag under åren 2004–2008<br />
sammanlagt ca 125 000 € (momenten 30.51.22 och<br />
30.04.27).<br />
Uppgift 6.3 Stora översvämningars risker bedöms och tas i beaktande vid översyn av<br />
vattenlagsenliga tillstånd, till exempel regleringstillstånd.<br />
Ansvar: regionala miljöcentraler samt de som innehar tillstånd för<br />
regleringar och andra vattendragsprojekt<br />
Tidtabell: 2003 – kontinuerligt arbete<br />
Resursbehov: görs inom tjänsten, inga extra kostnader<br />
Målsättning: De resurser och det kunnande som behövs för<br />
verkställigheten av åtgärdsförslagen säkras.<br />
Åtgärdsförslag 7: Tillräckliga resurser reserveras för verkställigheten<br />
av Storöversvämningsarbetsgruppens förslag och<br />
genomförandet av förslagen uppföljs.<br />
Åtgärdsförslaget består av två uppgifter:<br />
Uppgift 7.1 I ministeriernas verksamhets- och ekonomiplaner och budgetförslag<br />
samt i de behöriga aktörernas resursplaner och personalutvecklingsplaner tas i<br />
beaktande de resurser och det kunnande som behövs i verkställigheten av<br />
Storöversvämningsarbetsgruppens förslag.
98<br />
Ansvar: vederbörande ministerier och aktörer<br />
Tidtabell: 2003 – kontinuerligt arbete<br />
Resursbehov: görs inom tjänsten, inga extra kostnader<br />
Under åren 2004–2015 kräver verkställandet av de ovannämnda<br />
åtgärdsförslagen en arbetsinsats på sammanlagt cirka 100<br />
årsverken av myndighetsarbete enbart inom miljöförvaltningen<br />
och dessutom tilläggsfinansiering på sammanlagt cirka 6<br />
miljoner euro.<br />
Därutöver behövs tilläggsanslag för att rätta till underskottet i<br />
ombyggnads- och underhållsanslagen för statens vattenbyggnadskonstruktioner.<br />
Underskottets kostnader kan bedömas<br />
mera exakt först efter att utredningen enligt uppgift 3.1 blivit<br />
färdig. De akuta behoven av att bygga om statens<br />
vattenbyggnadskonstruktioner har uppskattats förutsätta en 50–<br />
100 procents ökning av ombyggnadsanslag för de 5–10 följande<br />
åren. Efter detta skulle behovet av anslag minska till en nivå<br />
som motsvarar det normala årliga behovet av underhåll, d.v.s.<br />
1,2–1,3 procent av konstruktionernas tekniska nuvärde. Under<br />
de senaste tiderna har anslagen för underhållet av statens<br />
vattenbyggnadskonstruktioner årligen varit 1 % av<br />
konstruktionernas tekniska värde.<br />
Verkställandet av förslagen enligt uppgift 1.3, d.v.s. skyddandet<br />
av de nuvarande funktioner i översvämningsområden orsakar<br />
kostnader även för dem som är ansvariga för funktionerna i<br />
översvämningsområdena, för kommunerna och staten. Storleken<br />
och ändamålet för dessa kostnader liksom kostnaderna för<br />
anskaffning och underhåll av tillfälliga högvattenregleringskonstruktioner<br />
kan bedömas först när de utredningar och planer<br />
som rör dem blivit färdiga. En del av dessa uppgifter utförs<br />
normalt inom tjänsten.<br />
Arbetsgruppen anser att behöriga ministerier i sina verksamhets-<br />
och ekonomiplaner och i sina budgetförslag för åren 2004–2015<br />
måste beakta behovet av den tilläggsfinansiering som<br />
verkställandet av Storöversvämningsarbetsgruppens åtgärdsförslag<br />
kräver och den mängd av arbete som skall göras inom<br />
tjänsten. Med resultatstyrning måste ministerierna se till att<br />
åtgärdsförslagen verkställs och deras resursbehov tillgodoses.<br />
Storöversvämningsarbetsgruppens förslag borde tas i beaktande<br />
i lämpliga delar även när man förbereder förvaltningsområdenas<br />
strategier för säkerställandet av samhällets livsviktiga funktioner<br />
och därtill anknutna utvecklingsprogram.<br />
De åtgärdsförslag och uppgifter som arbetsgruppen föreslagit<br />
verkställs för statliga myndigheters del inom ramen för
99<br />
statsrådets utgiftsram och de anslag som beviljats i<br />
statsbudgeten.<br />
Uppgift 7.2 Genomförandet av Storöversvämningsarbetsgruppens åtgärdsförslag<br />
uppföljs regelbundet.<br />
Ansvar: jord- och skogsbruksministeriet samt andra vederbörande<br />
ministerier och aktörer<br />
Tidtabell: 2003 – kontinuerligt arbete<br />
Resursbehov: görs inom tjänsten, inga extra kostnader<br />
Litteratur<br />
ECE 2000. Guidelines on Sustainable Flood Prevention, 2000. United Nations,<br />
Economic Commission for Europe. MP.WAT/2000/7. På adressen:<br />
http://www.unece.org/env/water/publications/pub74.htm, inofficiell finsk<br />
översättning kan fås från jord- och skogsbruksministeriet.<br />
Hanski, M. och Pajula, H. 1996. Alueellisten ympäristökeskusten kunnossapidettävät<br />
vesistörakenteet. Suomen ympäristökeskuksen moniste 8.<br />
Jormola, J., Järvelä, J., Lehtinen, A. och Pajula. H. 1998. Luonnonmukainen<br />
vesirakentaminen: mahdollisuudet ja erityispiirteet Suomessa. Suomen ympäristö,<br />
265. ISBN 952-11-0388-4, ISSN 1238-7312.<br />
Koskela J., Turunen M. A. och Vehviläinen B. (2001), Ilmastonmuutoksen vaikutus<br />
patojen mitoitusvirtaamiin: Kemijoki, Oulujoki, Kyrönjoki. Opublicerad<br />
arbetsrapport Finlands miljöcentral, Helsingfors<br />
Koskela J. och Vehviläinen, B. (2002) Ilmastonmuutoksen vaikutukset P-patojen<br />
mitoittamiseen ja turvallisuuteen Kemijoella. Opublicerad arbetsrapport, Finlands<br />
miljöcentral, Helsingfors<br />
Jord- och skogsbruksministeriet 1997. Patoturvallisuusohjeet. JSM:s publikation<br />
7/1997. ISBN 951-53-1333-3, ISSN 1238-2531.<br />
Ollila, M. (toim.) 1999. Ylimmät vedenkorkeudet ja sortumariskit ranta-alueille<br />
rakennettaessa. Suositus alimmista rakentamiskorkeuksista. Ympäristöopas 52. ISBN<br />
952-11-0413-9, ISSN 1238-8602.<br />
Ollila, M., Virta H. ja Hyvärinen, V. 2000. Suurtulvaselvitys. Arvio mahdollisen<br />
suurtulvan aiheuttamista vahingoista Suomessa. Suomen ympäristö 441. ISBN 952-<br />
11-0795-2, ISSN 1238-7312.
100<br />
Rantakokko, K. (toim.) 2002. Tulvavesien tilapäinen pidättäminen valuma-alueella.<br />
Kartoitus mahdollisuuksista Suomen oloissa. Suomen ympäristö 563. ISBN 952-11-<br />
1170-4 (nid.), ISBN 952-11-1171-2 (PDF), ISSN 1238-7312.<br />
Tuomenvirta H., Uusitalo K., Vehviläinen B. & Carter T. 2000. Ilmastonmuutos,<br />
mitoitussadanta ja patoturvallisuus: arvio sadannan ja sen ääriarvojen sekä<br />
lämpötilan muutoksista Suomessa vuoteen 2100. Meteorologiska institutet, rapporter<br />
No.2000:4.<br />
Miljöministeriet 2001. Alueellisten ympäristökeskusten rakentamistoiminnan ja<br />
organisaation kehittäminen (RAKE 5). Arbetsgruppens betänkande.<br />
Ympäristöministeriön moniste 76.
101<br />
BILAGA 1<br />
DE VIKTIGASTE ÖVERSVÄMNINGSSKADEOBJEKTEN I<br />
REGIONALA MILJÖCENTRALERS OMRÅDEN<br />
NYLANDS MILJÖCENTRAL:<br />
• Vanda å, Pirttiranta (en översvämning som inträffar en gång på 20 år<br />
tillsammans med en ispropp väter ner 30 egnahemshus)<br />
• Lojo sjö<br />
• Vanda å, Åggelby koloniträdgård<br />
• Kervo å, Myras bostadsområde.<br />
SYDVÄSTRA FINLANDS MILJÖCENTRAL:<br />
• Björneborg<br />
• Vittis<br />
• Salo.<br />
T<strong>AV</strong>ASTLANDS MILJÖCENTRAL:<br />
• Tervakoski Oy:s damm och pappersfabrik i Janakkala<br />
• Det kan finnas även andra projekt men de har ännu inte utretts. Störtregn under<br />
veckoslutet (16.6.2002) visade att plötsliga störtregn kan orsaka betydande<br />
skador i Lahtis stads område.<br />
BIRKALANDS MILJÖCENTRAL:<br />
• Tammerfors och dess dammar (av vilka det viktigaste är kanske det så kallade<br />
Mellersta fallet) är ett betydande skadeobjekt. Risken orsakas inte av<br />
dammarnas struktur utan miljöns förändrade användning. En farlig situation<br />
uppstod bland annat på våren 1999 vid Alakoski fors till följd av elstörning.<br />
Vattenmassorna flödade på gården till ett näraliggande köpcentrum.<br />
• Kymarnos damm på Nokias fabriksområde där det har upptäckts<br />
genomsippring genom dammen.<br />
• Iso-Längelmävesi (totalskador dryga 10 miljoner euro av vilket<br />
konstruktionernas andel cirka 8 miljoner euro). Skadorna består av många små<br />
objekt (sommarstugor), något enhetligt skadeområde finns inte.<br />
• Vammala stad.<br />
• Skador uppstår även i Äetsä både till följd av svällisöversvämningar och som<br />
översvämningsskador på radhusområde.<br />
SYDÖSTRA FINLANDS MILJÖCENTRAL<br />
• I Saimenområdet industrin<br />
• Situation i städerna Imatra och Villmanstrand förutsätter tilläggsutredningar<br />
• Kymmene älvs nedre del.<br />
SÖDRA S<strong>AV</strong>OLAX MILJÖCENTRAL<br />
• Nyslotts stad<br />
• S:t Michels stad<br />
• Kristina<br />
• De stora fanerfabrikerna i Punkaharju
102<br />
• Tätorter i mindre kommuner vid Saimen (bland annat Puumala, Sulkava,<br />
Kristina och Kerimäki)<br />
• Kangasniemi<br />
• Hirvensalmi<br />
• Mäntyharju.<br />
NORRA S<strong>AV</strong>OLAX MILJÖCENTRAL:<br />
• Stora Ensos fabriker i Varkaus<br />
• Varkaus stad<br />
• Kuopio stad<br />
• Siilinjärvi kommun<br />
• Soinlahti sågverks område i Idensalmi<br />
• Olvis fabriker i Idensalmi<br />
• Valios ostfabrik i Lapinlahti.<br />
NORRA KARELENS MILJÖCENTRAL:<br />
• Pyhäselkä-Orivesiområdet (Saimen)<br />
• Pielinens/Pielis älvs område.<br />
MELLERSTA FINLANDS MILJÖCENTRAL:<br />
• UPM-Kymmenes produktionsanläggningar i Jämsänkoski och Kaipola<br />
• Jyväskylä stads avloppsverk och Jyväskylätraktens avloppsreningsverk<br />
• Lutakko bostadsområde i Jyväskylä<br />
• Schauman-Wood Oy, Jyväskylä<br />
• Suolahti stads avloppsverk och flacka områden i stadens centrum.<br />
VÄSTRA FINLANDS MILJÖCENTRAL:<br />
• Himango tätort<br />
• Laihela tätort<br />
• Lappo tätort<br />
• Ilmolas tätort<br />
• Storkyro tätort<br />
• Seinäjokis tätort<br />
• Jalasjärvi tätort<br />
• Lillkyro Merikarts tätort.<br />
NORRA ÖSTERBOTTENS MILJÖCENTRAL:<br />
• Kalajoki: Kalajokis Rinnetie, Tynkä, Alavieskas och Nivalas kommuncentra<br />
• Pyhäjoki: Pyhäjoki kommuncenter, Storsjöns kommuncenter<br />
• Siikajoki: Mankila-Paavola området<br />
• Plattlandsområdet: den bandlika bosättningen i älvdalarna<br />
• Ule älv: mynningsområde, Ule älvs bifloder (bland annat Utosjoki)<br />
• Kiminge älv: Kiminge kommuncentrum och fritidsbostäderna i älvdalen<br />
• Ijo älv: Pudasjärvi kommuncentrum, fritidsbostäderna i Siurua- och<br />
Livojokidalarna<br />
• Kuivajoki: Kivijokis mynning (Oijärvi tätort).
103<br />
KAJANALANDS MILJÖCENTRAL:<br />
• Lammasjärvi<br />
• Jormasjärvi<br />
• Ule träsk<br />
• Iijärvi.<br />
LAPPLANDS MILJÖCENTRAL:<br />
• Rovaniemiområdet<br />
• Torneåområdet<br />
• Ivaloområdet<br />
• Simoområdet<br />
• Viantienjokiområdet<br />
• Kittfallområdet.
BILAGA 2<br />
104<br />
UTARBETANDE <strong>AV</strong> EN DETALJERAD ÖVERSVÄMNINGS-<br />
KARTA SOM BASERAR SIG PÅ HÖJDMODELL<br />
Definierandet av högvattenståndet i sjöarnas strandområden sker med frekvensanalys<br />
på basis av observationer eller med hjälp av en numerisk vattendragsmodell. Det är<br />
enklare att producera kartor i sjöarnas strandområden än i flodsystemen, eftersom<br />
vattenytan är på samma nivå eller nästan på samma nivå i hela<br />
översvämningsområdet. I flodsystemen måste man först definiera vattenföringen till<br />
exempel med hjälp av en frekvensanalys eller vattendragsmodell och efter detta<br />
måste man definiera vattenståndet med en strömningsmodell i olika delar av<br />
översvämningsområdet.<br />
För översvämningskartläggning behövs en höjdmodell för det undersökta området<br />
som beskriver det undersökta områdets topografi med tillräcklig exakthet. För<br />
utarbetandet av exakta höjdmodeller kan man samla uppgifter på många olika sätt.<br />
Med fotogrammetri utarbetas höjdmodellen genom att tolka flygfotografier och med<br />
hjälp av höjdpunkter i terrängen. Nuförtiden används även så kallad digital<br />
fotogrammetri där tolkningen av flygfotografierna sker automatiskt. Samma<br />
precision som med fotogrammetri kan man även uppnå med lasersvepning. Enligt<br />
norska erfarenheter är producerandet av precisa höjdmodeller det dyraste enskilda<br />
arbetsskedet i översvämningskartläggningen. Tillräckligt precisa höjdmodeller finns<br />
dock redan för vissa områden som är i behov av en översvämningskartläggning.<br />
Eftersom det är sannolikt att producerandet av precisa höjdmodeller blir billigare<br />
inom den närmaste framtiden, måste översvämningskartläggningar påbörjas i<br />
områden för vilka det redan finns tillräckligt precisa höjdmodeller.<br />
I översvämningskartläggning i flodsystemen används antingen endimensionella eller<br />
tvådimensionella strömningsmodeller för kalkyleringen av vattenståndet. De<br />
endimensionella modellerna är lättare att använda, men med tvådimensionella<br />
modeller uppnår man ett bättre kalkylresultat om det finns många separata<br />
strömningsleder i översvämningsområdet.<br />
I finländska förhållanden måste man i översvämningskartläggningen inkludera även<br />
sådana översvämningsområden som en isproppsöversvämning orsakat. För<br />
isproppsöversvämningar är det emellertid betydligt svårare att kalkylera vattenstånd<br />
än för vattenöversvämningar. Översvämningsområdet kan definieras på basis av de<br />
vattenstånd som isproppar orsakat utökat med en säkerhetsmarginal. Med<br />
förenklingar och antaganden är det även möjligt att med numeriska modeller uträkna<br />
de vattenstånd som isproppar orsakar. På grund av den oförutsebarhet som hör ihop<br />
med isproppar är det skäl att förhålla sig försiktigt till de kalkylerade värdena, men<br />
det är skäl att satsa på metodernas utveckling, uppföljning av utvecklingen<br />
(utvecklingsarbete utförs mest i Kanada och Förenta Staterna) och observation.<br />
Geografiska informationssystem kan utnyttjas vid utskrivning av<br />
översvämningskartor och analysering av uppgifter. Översvämningskartor kan printas<br />
ut till exempel på grundkartor (1:20 000). Denna exakthet är emellertid inte<br />
tillräcklig för en exaktare undersökning, utan det behövs kartor i skala 1:10 000 eller<br />
1:5 000. När man väljer skala skall man emellertid ta i beaktande
105<br />
utgångsuppgifternas exakthet. Printningen kan göras antingen på raster- eller<br />
vektorkartunderlag. Vektorkartunderlag ger mera frihet i väljandet av skala.<br />
Nuförtiden är utskrivandet av papperskartor inte så viktigt som tidigare, eftersom<br />
uppgifter om översvämningsområdet kan överföras elektroniskt åt<br />
översvämningkartans användare.
106<br />
BILAGA 3<br />
ETT EXEMPEL PÅ EN DETALJERAD ÖVERSVÄMNINGS-<br />
KARTA
BILAGA 4<br />
107<br />
FÖRSLAG TILL ÄNDRINGAR I MARKANVÄNDNINGS- OCH<br />
BYGGLAGEN OCH -FÖRORDNINGEN<br />
Markanvändnings- och bygglagens (132/1999) 116 § som rör krav på byggplatsen<br />
har nu skrivits på följande sätt (den mening som rör översvämning med fet stil):<br />
"I ett detaljplaneområde avgörs byggplatsens lämplighet i detaljplanen.<br />
En byggplats utanför detaljplaneområdet skall vara lämplig för sitt ändamål,<br />
lämplig för byggande och tillräckligt stor, dock minst 2 000 kvadratmeter. Vid<br />
bedömningen av byggplatsens lämplighet skall bland annat beaktas att det inte<br />
finns risk för översvämning, ras eller jordskred på byggplatsen. Dessutom skall<br />
byggnaderna kunna placeras på tillräckligt avstånd från fastighetens gränser,<br />
allmänna vägar och grannens mark.<br />
Bestämmelser om avståndet från byggnaden till mark som ägs eller innehas av<br />
någon annan utanför detaljplaneområdet och till en byggnad där utfärdas genom<br />
förordning."<br />
Riksdagens miljöutskott konstaterade i sitt betänkande om ärendet (6/1998 vp) bland<br />
annat följande: "Det är enligt utskottet absolut nödvändigt, att risken för<br />
översvämning, ras eller jordskred tas ad notam redan när detaljplanen görs upp."<br />
116 §:s med fet stil tryckt mening om översvämning ovan avser ett område utanför<br />
detaljplaneområdet. Därför borde man för att säkra att miljöutskottets ståndpunkt<br />
verkställs i markanvändnings- och bygglagens byggnadsplan som rör innehållskraven<br />
i 54 §:s andra momentets första mening tillsätta en ny mening:<br />
"Byggande får inte anvisas till ett område, som är i fara för översvämning eller<br />
som till sin jordmån är olämplig för ändamålet. "<br />
Samtidigt borde man utvidga de befogenheter att utfärda förordningar som nämns i<br />
116 §:s ovannämnda tredje moment och skriva momentet enligt följande (tillägget<br />
med fet stil):<br />
"Bestämmelser om översvämningsrisken och avståndet från byggnaden till<br />
mark som ägs eller innehas av någon annan utanför detaljplaneområdet och till en<br />
byggnad där utfärdas genom förordning."<br />
Till lagens 141 § borde ett nytt 2 moment tillsättas enligt följande:<br />
"Om byggnaden enligt den i 1 momentet avsedda tillståndsbestämmelsen får<br />
placeras på ett område med översvämningsrisk, måste<br />
byggnadstillståndsmyndigheten se till att uppgiften om detta förs in i<br />
fastighetsdatasystemet."<br />
Till markanvändnings- och byggförordningen (895/1999) borde på ett lämpligt<br />
ställe tillsättas följande nya paragraf:<br />
"Vid bedömningen av byggplatsens lämplighet skall beaktas att den risk för<br />
översvämning som nämns i markanvändnings- och bygglagens 54 § 2 moment och
108<br />
116 § 2 moment betyder att översvämningen kan nå sådana konstruktioner i<br />
byggnaden som kan skadas av vatten i medeltal en gång på hundra år. För<br />
särskilt viktiga objekt som är farliga för miljön måste detta krav vara striktare<br />
enligt prövning. För fastställandet av översvämningsfaran ansvarar den regionala<br />
miljöcentralen som man vid behov skall be om utlåtande om byggnadsplatsens<br />
lämplighet. Byggplatsen anses emellertid vara lämplig för byggande, om den eller<br />
byggnaden skyddas mot översvämningsskador på ett ändamålsenligt sätt"<br />
I motiveringsdelen till förordningsändringen borde man bland annat konstatera att<br />
Finlands miljöcentral som en forsknings- och utvecklingscentral för vattenärenden<br />
borde säkerställa med handledning att man i definierandet av översvämningens<br />
återkomstintervall använder de bästa och enhetliga tillvägagångssätten och att också<br />
de förändrade förhållandena tas i beaktande på ett ändamålsenligt sätt.<br />
Dessutom borde följande tillägg med fet stil göras i markanvändnings- och<br />
byggförordningens 49 § 2 moment:<br />
"Till ansökan om bygglov skall fogas behövlig utredning om byggplatsens<br />
grundläggnings- och grundbottenförhållanden och vid behov om byggplatsens<br />
hygieniska förhållanden och höjdläge och om beaktande av risken för<br />
översvämning, ras eller jordskred samt det grundläggningssätt som dessa förutsätter<br />
och om andra behövliga åtgärder."
BILAGA 5<br />
109<br />
ATT <strong>AV</strong>GE ETT UTLÅTANDE OM BYGGNADENS<br />
PLACERING I FÖRHÅLLANDE TILL VATTENDRAGET<br />
I en regional miljöcentrals utlåtande om en enskild byggplats kan användas samma<br />
metoder som i utarbetandet av rekommendationerna om de lägsta bygghöjderna<br />
(bilaga 6). Regionala miljöcentraler måste bedöma den lägsta bygghöjden även i de<br />
fall där det inte finns tillgång till tillräckliga hydrologiska observationer och<br />
terränguppgifter. I bedömningen och utlåtandet måste beaktas:<br />
• En ungefärlig bedömning kan även göras med hjälp av enskilda vattenståndsoch<br />
vattenföringsuppgifter som mätts under översvämningar, om det inga andra<br />
uppgifter finns.<br />
• Om det finns tillräckligt goda observationer från älven ovanom och nedanom<br />
det objekt som skall bedömas och det inte finns en forssträcka mellan<br />
observationsplatserna, kan bygghöjden fastställas genom interpolation mellan<br />
observationerna. I denna bedömning är det till hjälp om man har mätt flodens<br />
längdsnitt i vilken högvattenstånden har utmärkts.<br />
• Om det inte finns bättre och tillförlitligare uppgifter, skall man använda till<br />
exempel uppgifter som anskaffats genom att intervjua den lokala befolkningen<br />
om de högsta observerade vattenstånden. Dessa uppgifter måste vara<br />
dokumenterade eller annars relativt säkra och i harmoni med<br />
•<br />
miljömyndighetens allmänna uppgifter. Formuleringen av utlåtandet måste då<br />
övervägas noggrant.<br />
Om man på grund av bristen på observationer inte kan fastställa det<br />
högvattenflöde som behövs för beräkningen eller bestämningen av<br />
•<br />
högvattenståndet pålitligt statistiskt, kan man använda Finlands miljöcentrals<br />
vattendragsmodellsystem i fastställandet av vattenföringen.<br />
Om byggplatsen befinner sig bakom en högvattenregleringskonstruktion, till<br />
exempel bakom en damm, kan man vanligen konstatera att platsen inte lämpar<br />
sig för byggande. Om byggandet inte är till förfång för<br />
•<br />
högvattenregleringskonstruktionerna, bygghöjden är tillräcklig och det inte<br />
finns risk för ras-, stabilitets- eller annan risk och även andra förutsättningar för<br />
byggandet uppfylls, kommer tillåtande av byggande övervägas från fall till fall.<br />
Utlåtanden har i allmänhet getts i formen: Det högsta en gång på 100 år<br />
återkommande högvattenstånd som observerats på plats A är cirka N60 + x<br />
meter. Detta innebär att de konstruktioner som tar skada av vatten måste<br />
placeras ovanför höjden N60 + y meter.<br />
• Om det i närheten av byggplatsen har förekommit ras eller skred, är det bra att<br />
nämna dem i utlåtandet och rekommendera utredandet av strandbrantens<br />
stabilitet. Huvudregeln är att den som åtar sig ett byggnadsprojekt ansvarar för<br />
beaktandet av ras och skred och utredandet av faran för det.<br />
• I utlåtandet skall man konstatera om byggplatsen är byggnadsduglig på det sätt<br />
som avses i markanvändnings- och bygglagens 116 §.<br />
• I utlåtandet är det bra att nämna om andra förutsättningar för byggande har<br />
utretts i samband med utlåtandet eller inte. En regional miljöcentral ansvarar
110<br />
för fastställandet av översvämningsfaran. För den slutliga bedömningen av<br />
andra faktorer och byggnadsdugligheten ansvarar den som beviljar tillståndet.
111<br />
BILAGA 6<br />
UTARBETANDET <strong>AV</strong> REKOMMENDATIONER OM DE<br />
LÄGSTA BYGGHÖJDERNA FÖR FLODSYSTEM<br />
Bedömningsmetoder och behövliga uppgifter<br />
De lägsta bygghöjderna i flodsystem kan bestämmas antingen enbart på basis av<br />
hydrologiska observationer eller genom att använda hydrologiska observationer och<br />
strömningsmodeller. När man använder strömningsmodeller behöver man älvens<br />
tvärsnittsuppgifter och tillräckligt med hydrologiska observationer för kalibrering av<br />
modellen. Om det inte finns tvärsnittsuppgifter från det ifrågavarande området är det<br />
dyrt att mäta dem enbart för att fastställa bygghöjden. Om de lägsta bygghöjderna<br />
måste fastställas för en lång älvsträcka, är det i alla fall bra att använda en<br />
strömningsmodell som hjälp.<br />
Med hjälp av strömningsmodeller kan man fastställa hur de konstruktioner, t.ex.<br />
broar och vägbankar, som begränsar strömningen inverkar på högvattenstånd, men i<br />
enklare metoder är det besvärligt att ta dem i beaktande. Det finns ändå orsak att<br />
noggrannare utreda användningen av enkla metoder.<br />
Bedömning av de lägsta bygghöjderna med hjälp av observationer<br />
För beräkningen av de lägsta bygghöjderna enbart på basis av observationer kan<br />
användas följande metoder:<br />
1. Bedömning med hjälp av regelbundna vattenstånds- och<br />
vattenföringsmätningar (de exaktaste uppgifterna, men sällan tillgängliga på<br />
de områden för vilka bygghöjden borde bestämmas).<br />
2. Om det inte finns hydrologiska uppgifter, måste man börja samla<br />
hydrologiska observationer. Bedömning kan utföras med hjälp av<br />
vattenstånds- och vattenföringsuppgifter. För att skaffa dessa uppgifter startas<br />
en separat mätningsperiod vid objektet. Från fall till fall måste man avgöra<br />
vad som är en tillräckligt lång observationsserie för anskaffning av pålitlig<br />
information. I flodsystem behövs för kalibrering och kontroll av<br />
strömningsmodellen förutom högvattenstånden även observationer om<br />
vattenstånd vid små vattenföringar.<br />
Bedömning av de lägsta bygghöjderna med hjälp av strömningsmodellen<br />
Ifall de lägsta bygghöjderna måste bedömas för en lång älvsträcka eller ifall det finns<br />
färdiga tvärsnittsuppgifter från det ifrågavarande området, är det bra att kalkylera de<br />
lägsta bygghöjderna med hjälp av en strömningsmodell. Den vattenföring som<br />
används i observationen måste kalkyleras statistiskt med hjälp av avrinningsområdets<br />
egna eller ett referensvattendrags observationer eller med hjälp av<br />
vattendragsmodeller.<br />
Behövliga startuppgifter är:<br />
• tvärsnittsuppgifter om flodbädden och översvämningsområdet,<br />
• vattenföringsuppgifter om den översvämning som skall beräknas (statistisk<br />
vattendragsmodell/statistiskt referensvattendrag),<br />
• höjduppgifter för vägar eller invallningar som eventuellt begränsar<br />
strömningen och
112<br />
• vattenstånds- och vattenföringsobservationer för kalibrering av<br />
strömningsmodellen.<br />
Avståndet mellan de tvärsnitt som behövs i modelleringen beror på det objekt som<br />
skall modelleras. Om det i flodens topografi finns många förändringar, behövs<br />
tvärsnitten tätare, till exempel med 50–100 meters mellanrum. Om det finns få<br />
förändringar i flodbädden, kan ett längre tvärsnittsmellanrum användas, till exempel<br />
200–1000 m. Tvärsnittsuppgifter måste finnas från en så lång sträcka att det finns en<br />
pålitlig vattenståndsobservation nedströms eller en avbördningskurva som kan<br />
användas som strömningsmodellens nedre randvillkor. Översvämningsområdenas<br />
topografi tas med i tvärsnitten. En egentlig exakt höjdmodell om<br />
översvämningsområdet behövs nödvändigtvis inte. De måste emellertid finnas exakta<br />
höjduppgifter om vägar och invallningar som begränsar strömningen.<br />
Strömningsmodellen kalibreras enligt de konstaterade vattenförings- och<br />
vattenståndsuppgifterna. Det är bra att ha uppgifter om vattenstånd både vid litet<br />
flöde och vid högvattenflöde. Kalibrering är nödvändigt för kalkyleringen av<br />
pålitliga högvattenstånd.<br />
Det högvattenflöde som används i granskningen, till exempel HQ 1/100, kalkyleras<br />
statistiskt eller med hjälp av vattendragsmodellen. Med hjälp av den kalibrerade<br />
strömningsmodellen kan man kalkylera vattenståndet vid tvärsnitten. Om det finns en<br />
numerisk höjdmodell av det område som skall bedömas, kan<br />
översvämningsområdena printas på en karta. Utarbetandet av höjdmodeller är<br />
emellertid dyrt och enbart för kalkyleringen av bygghöjderna lönar det sig troligen<br />
inte att utarbeta höjdmodeller. Översvämningskartan är till hjälp som allmän<br />
information, d.v.s. man ser var det flödar, och en sådan karta är informativ i<br />
upplysning och information.<br />
Utförandet av själva kalkyleringarna är inte dyrt, men anskaffningen av<br />
utgångsuppgifterna är ofta dyrt.<br />
Beaktansvärt<br />
Om mindre vattendrag finns det vanligen få observationer och<br />
strömningsförhållandena är beroende på vegetationen och andra faktorer som orsakar<br />
uppdämdhet i fåran, varför man måste få praktiska observationsuppgifter, eftersom<br />
kalkylering är så gott som omöjligt i sådana situationer.<br />
De högvattenstånd som orsakas av isproppar måste beaktas vid kalkyleringen av de<br />
lägsta bygghöjderna på sådana älvsträckor där man vet att isproppar förekommit. I<br />
allmänhet kan detta göras genom att använda observationer om högvattenstånd som<br />
orsakats av isproppar. Om man vet att det på platsen förekommit isproppar, men<br />
uppgifter om de vattenstånd som de orsakat inte är tillgängliga, kan man i<br />
kalkyleringen av de vattenstånd som isproppar orsakat utnyttja en lämplig numerisk<br />
modell (till exempel HEC-RAS).
113<br />
BILAGA 7<br />
FLODSYSTEM I VILKA DET OFTA FÖREKOMMER ÖVER-<br />
SVÄMNINGSSKADOR SOM ORSAKATS <strong>AV</strong> KR<strong>AV</strong>IS OCH<br />
ISPROPPAR<br />
Kravisen orsakar skador:<br />
• Kymmene älv<br />
• Kumo älv<br />
• Esse älv<br />
• Kalajoki älv<br />
• Kostonjoki<br />
• Ijo älv<br />
Isproppar orsakar skador vid islossningen:<br />
• Påmark älv<br />
• Sastmola älv<br />
• Uskela å<br />
• Loimijoki<br />
• Kyro älv<br />
• Lestijoki<br />
• Perhojoki<br />
• Kalajoki älv<br />
• Vääräjoki<br />
• Malisjoki<br />
• Pyhäjoki<br />
• Ijo älv<br />
• Kuivajoki<br />
• Kivijoki<br />
• Simojoki<br />
• Viantienjoki<br />
• Kemi älv<br />
• Akkunusjoki<br />
• Ounasjoki<br />
• Muonio älv<br />
• Oulankajoki<br />
• Torne älv<br />
• Ivalo älv<br />
• Tana älv.
BILAGA 8<br />
114<br />
TIDTABELL FÖR KONTROLL <strong>AV</strong> HYDROLOGISKA<br />
DIMENSIONERANDE TILLFLÖDEN<br />
Eftersom dammsäkerhetskalkylerna kräver mycket kalkyleringskapacitet, väljs först<br />
nya vattendrag som har det så kallade Linux-systemets modell. För varje objekt har<br />
man även uppgett den arbetsinsats som behövs för arbetet i månadsverken<br />
2003<br />
Nedre Kemi älv: nedanför Rovaniemi 1–2 mv<br />
Ule älv: Seitenoikea, (Pyhäkoski, Jylhämä), 3–4 mv<br />
Lappo älv: Hirvijärvi, Varpula, 1–2 mv<br />
Kumo älv: Harjavalta och Kolsi (om den nya modellen fås i användbart skick),<br />
3–4 mv<br />
2004<br />
Perho å: Patana, Venetjoki, 1–2 mv<br />
Vuoksen: Imatra, Palokki, Pamilo, 2–3 mv<br />
Aura å: Bassängen i S:t Marie, 0,5 mv<br />
Kalajoki: Hautaperä (en ny modell måste göras), 2–3 mv<br />
Kyro älv: Kyrkösjärvi, Pitkämö, Kalajärvi (en ny modell måste göras), 2–3<br />
mv<br />
2005<br />
Siikajoki: Uljua (en ny modell måste göras), 2–3 mv<br />
Ijo älv: Raasakka och Pahkakoski (en ny modell måste göras), 2–3 mv<br />
Kivilampi och Levälampi (en ny modell måste göras), 2 mv<br />
Aura å: Merttilä och Rasio, 1 mv<br />
Vanda å: Silvola, 0,5 mv
115<br />
BILAGA 9/1<br />
EXEMPEL PÅ GRUNDSAMMANSÄTTNINGEN I RÄDDNINGS-<br />
VÄSENDETS ORGANISATION VID EN STOR ÖVER-<br />
SVÄMNING<br />
Brandmästaren <br />
Verksamhetsfältets<br />
ledningsstab<br />
Fil 1<br />
Fil 2<br />
Fil 3<br />
Vatten<br />
räddning<br />
Hälsocentrals<br />
läkaren<br />
Avdelningar<br />
Vägförvaltningen<br />
Vattenförsörjningsverket<br />
Flygräddningschef<br />
HEKO<br />
1<br />
HEKO<br />
2<br />
HEKO<br />
3<br />
Beredskaps<br />
gruppens<br />
läkare<br />
FRK<br />
Polisen<br />
Bered-<br />
skapsgrupp<br />
Räddningschefen<br />
/ Brandchefen<br />
Hälso-<br />
myndigheten<br />
Polisens<br />
fältchef<br />
Polispatrull<br />
1<br />
Polispatrull<br />
2<br />
VAPEPA<br />
Psykolagets<br />
ledare<br />
Grupp 1<br />
Grupp 2<br />
Grupp 3<br />
Teknisk<br />
chef<br />
Miljömyndigheten<br />
från den regionala<br />
miljöcentralen<br />
Transportchef <br />
Transportgruppen<br />
1<br />
Transpor<br />
tgrupp 2<br />
Transpor<br />
tgrupp 3<br />
Röjningslagets<br />
ledare<br />
Grupp 1<br />
Grupp 2<br />
Grupp 3<br />
Ledningsgrupp<br />
PV-lagets ledare<br />
Grupp 1<br />
Grupp 2<br />
Grupp 3<br />
Social-<br />
myndigheten<br />
Allmänt<br />
underhåll<br />
direktör<br />
Provianteringsgrupp<br />
1<br />
Provianterings-<br />
grupp 2<br />
Provianteringsgrupp<br />
3<br />
Röjningslagets<br />
ledare<br />
Grupp 1<br />
Grupp 2<br />
Grupp 3
BILAGA 9/2<br />
116<br />
ETT EXEMPEL PÅ GRUNDSAMMANSÄTTNINGEN I<br />
RÄDDNINGSVÄSENDETS ORGANISATION VID EN STOR<br />
ÖVERSVÄMNING
117<br />
BILAGA 10<br />
MINNESLISTA ÖVER ÄRENDEN SOM ÖVERSVÄMNINGS-<br />
SKYDDETS VERKSAMHETSPLAN BORDE INNEHÅLLA<br />
• beskrivning av vattendraget:<br />
karta över vattenområde av vilket framgår de viktigaste<br />
konstruktionernas och vattendragsprojektens läge<br />
hydrologiska uppgifter (observationsnätverk, vattenföringar,<br />
vattenstånd, nederbörd, snöns vattenvärde)<br />
möjligheter att prognostisera översvämningar<br />
älvens längdsnitt<br />
avbördningskurvor<br />
• vattendragsprojekt:<br />
vattenlagsenliga tillstånd och deras viktigaste tillståndsvillkor,<br />
avtal<br />
regleringsgränser<br />
uppgifter om målsättningarna i konstruktionernas användning<br />
bruksanvisningar<br />
• möjligheterna till förebyggandet av översvämningar:<br />
strategisk anvisning om i vilken ordning olika konstruktioner skall<br />
användas<br />
anvisning om vad man bör göra i specialsituationer<br />
möjligheterna till dispenser i enlighet med vattenlagen<br />
(vattenlagen 12:19)<br />
tillfälliga högvattenregleringskonstruktioner<br />
• översvämningsskadeområden, uppgifter om riskobjekt och deras läge (till<br />
exempel lagren för skadliga ämnen, vattenverk, avloppsreningsverk,<br />
industrianläggningar och avstjälpningsplatser), översvämningsskadekurvor<br />
och bedömning av översvämningsskador<br />
• verkställande av översvämningsskyddsåtgärder:<br />
förfaranden och ansvar<br />
myndigheternas uppgiftsfördelning<br />
principer för grundandet av ledningsgruppen<br />
• centrala ansvariga personer (bland annat regionala miljöcentralen,<br />
räddningsmyndigheter, polisen och sjukhuset) och deras kontaktuppgifter<br />
• information.<br />
Planernas innehåll kan variera enligt vattendrag och behov.
BILAGA 11<br />
118<br />
VATTENDRAG FÖR VILKA SKALL UTARBETAS VERK-<br />
SAMHETSPLANER FÖR ÖVERSVÄMNINGSSKYDD<br />
Listan baserar sig på regionala miljöcentralers svar.<br />
Nylands miljöcentral<br />
• Vanda å<br />
• Svartån<br />
• Borgå å<br />
Sydöstra Finlands miljöcentral<br />
• Vuoksens komplettering.<br />
Södra Savolax miljöcentral<br />
• Saimens uppdatering<br />
• Mäntyharjustråtens uppdatering.<br />
Västra Finlands miljöcentral<br />
• Perho å<br />
• Närpes å<br />
• Kyro älv<br />
• Lappo älv<br />
• Esse älv<br />
Norra Österbottens miljöcentral<br />
• Kalajokis uppdatering<br />
• Siikajoki<br />
• Pyhäjoki.<br />
Kajanalands miljöcentral<br />
• Översyn av samarbetsmodellen i reglerade vattendrag (inklusive analysering av<br />
dammsäkerhetsfrågor)<br />
• Lammasjärvi.<br />
Lapplands miljöcentral<br />
• Torne - Muonio älv<br />
• Ivalo älv<br />
• Simojoki.
119<br />
BILAGA 12<br />
REKOMMENDATION FÖR ANSVARSFÖRDELNING MELLAN DEN<br />
REGIONALA MILJÖCENTRALEN OCH RÄDDNINGS-<br />
MYNDIGHETEN I UPPGIFTER SOM HÖR IHOP MED<br />
ÖVERSVÄMNINGSSKYDD PÅ BASIS <strong>AV</strong> LAGSTIFTNINGEN OCH<br />
DET NUVARANDE TILLVÄGAGÅNGSSÄTTET<br />
Uppgifter för vilka den regionala miljöcentralen<br />
ansvarar<br />
Myndighetsuppgifter:<br />
hydrologisk uppföljning (till exempel vattenföring,<br />
nederbörd, snömängd, istjocklek, snösmältning )<br />
användning av vattendragsmodeller och utarbetande av<br />
översvämningsprognoser<br />
expertuppgifter i vattendragsärenden, i det strategiska<br />
genomförandet av översvämningsskyddet och mark-<br />
och vattenbyggnaden<br />
utförande av förebyggande åtgärder (till exempel<br />
issågning, sandning, förhandssprängningar)<br />
förebyggande av ispropparnas uppkomst och lossning<br />
av isproppar med grävmaskin till exempel<br />
broöppningar och flaskhalsar<br />
sprängning av isproppar och svällar (lagring och<br />
transport av sprängämnen och utförande av<br />
sprängningsarbeten)<br />
byggande av temporära vallar och dammar för att styra<br />
vatten<br />
styrande av vatten till tillfälliga områden och fåror<br />
övervakning, reparation och stärkande i plötsliga<br />
nödfall av högvattenregleringskonstruktioner (till<br />
exempel dammar och vallar) som är i privat ägo (till<br />
exempel regleringsbolag)<br />
övervakning av regleringarnas skötsel<br />
direktivgivning för och uppföljning av<br />
undantagsavtappningar<br />
sökning av vattenlagsenliga tillstånd hos<br />
miljötillståndsverket (vattenlagen 12:19.1, jord- och<br />
skogbruksministeriets samtycke) eller rådgivning i<br />
sökning av undantagstillstånd, bistånd, bedömning av<br />
konsekvenser samt utlåtanden (vattenlagen 12:19.3)<br />
begäran om handräckning<br />
Tillståndsinnehavarens uppgifter:<br />
skötsel av regleringar<br />
uppföljning, reparation och vid behov stärkande av<br />
högvattenregleringskonstruktioner (bland annat<br />
dammar och invallningar)<br />
användning av högvattenregleringskonstruktioner (t.ex.<br />
dammar, översvämningsluckor, pumpstationer)<br />
avbrytning av vallar och släppande av vatten till<br />
invallade områden<br />
sökning av vattenlagsenliga tillstånd hos<br />
miljötillståndsverket (vattenlagen 12:19.1, jord- och<br />
skogsbruksministeriets samtycke)<br />
Information<br />
Uppgifter för vilka räddningsmyndigheten<br />
ansvarar<br />
räddnings- och befolkningsskyddssektorns<br />
expertuppgifter<br />
situationens allmänna ledning om myndigheter från<br />
flera sektorer deltar i räddningsverksamheten<br />
räddningsverksamheten; åtgärder som skall snabbt<br />
vidtas vid en olycka eller en hotande olycka för att<br />
skydda och rädda människor, egendom och miljön<br />
samt för att begränsa skadorna och lindra följderna<br />
befolkningsskyddet; skyddet av människor och<br />
egendom samt räddningsverksamheten i de<br />
undantagsförhållanden som avses i beredskapslagens<br />
(1080/1991) 2 § och lagens om försvarstillstånd<br />
(1083/1991) 1 § samt beredandet för dem.<br />
fältutredningarna om hotfulla situationer som anmälts<br />
och varnandet för farliga situationer<br />
evakuering<br />
användning och lagring av temporära<br />
flödesskyddskonstruktioner (till exempel<br />
översvämningsväggar, sandsäckar)<br />
byggande av temporära vallar och dammar till<br />
exempel för att skydda en byggnad eller annat viktigt<br />
objekt<br />
förordnande om åtgärder som<br />
privat egendom till exempel avbrytning av vägar eller<br />
vallar, om dessa dämmar av vatten och orsakar<br />
olägenhet<br />
begäran om handräckning<br />
information
BILAGA 13<br />
120<br />
ETT EXEMPEL PÅ EN REGIONAL MILJÖCENTRALS ÖVER-<br />
SVÄMNINGSSKYDDSORGANISATION<br />
(MÅNGA ÖVERSVÄMNINGSSKYDDSUPPGIFTER)<br />
TULVANTORJUNTA-<br />
ORGANISAATIO<br />
tuotantopäällikkö<br />
Reino Enbuske<br />
puh. 0400 298 164<br />
(08) 315 8332 (työ)<br />
(08) 338 345 (koti)<br />
1. varalla<br />
rakennuttajainsinööri<br />
Jouni Viinikkala<br />
Puh. 040 510 2798<br />
(08) 315 8322 (työ)<br />
040 511 0900 (koti)<br />
2. varalla<br />
työmaapäällikkö<br />
Jukka Rinne<br />
Puh. 0400 284 133<br />
(08) 382 030 (työ)<br />
(08) 512 598 (koti)<br />
SÄÄNNÖSTELYJEN OHJAUS<br />
JA TULVAENNUSTEET<br />
Eero Nuortimo 040 535 5839<br />
(Oulu) (08) 315 8326<br />
Heikki Savolainen040 572 7717<br />
(Kokkola) (06) 367 6374<br />
KALA- JA PYHÄJOEN VESISTÖT<br />
Teijo Jaakonaho 0400 363 033<br />
Jukka Vanhanen 0400 283 628<br />
Juha Kursula 0400 283 627<br />
Heikki Kononen 040 512 3033<br />
Pohjois-Pohjanmaan ympäristökeskuksen<br />
tulvantorjuntaorganisaatio ja vastuualueet<br />
Pohjois-Pohjanmaan ympäristökeskus<br />
Isokatu 9, 90100 OULU<br />
puh. (08) 315 8300<br />
Kokkolan toimisto<br />
Torikatu 40 B, 67100 KOKKOLA<br />
puh. (06) 367 6397<br />
Kuivaniemi<br />
Ii<br />
Yli-Ii<br />
Pudasjärvi<br />
Haukipudas<br />
Kiiminki<br />
Hailuoto<br />
OULU<br />
Ylikiiminki<br />
Oulunsalo<br />
Siikajoki<br />
Kempele<br />
Muhos<br />
Utajärvi<br />
Lumijoki<br />
Tyrnävä<br />
Pattijoki Liminka<br />
RAAHE Ruukki<br />
Pyhäjoki<br />
Vihanti Rantsila<br />
Merijärvi<br />
Kalajoki OULAINEN<br />
Kestilä<br />
Pulkkila<br />
Alavieska<br />
Piippola<br />
HAAP<strong>AV</strong>ESI<br />
YLIVIESKA<br />
Pyhäntä<br />
NIVALA Kärsämäki<br />
Sievi<br />
Reisjärvi<br />
HAAPAJÄRVI<br />
PYHÄJÄRVI<br />
Taivalkoski<br />
KUUSAMO<br />
Vastuualueen raja<br />
(tulvantorjunta)<br />
Yhteistoiminta-alueen raja<br />
(pelastustoimi)<br />
Työmaatoimisto<br />
Hätäkeskus: Oulu (08) 5584 8724, Jokilaaksojen, Ylivieska (08) 411 7600<br />
Yleinen hätänumero 112<br />
SIIKAJOEN, LAKEUDEN JA<br />
OULUJOEN VESISTÖT<br />
Jukka Rinne 0400 284 133<br />
Timo Karjalainen 040 766 0574<br />
Seppo Kauppi 0400 266 520<br />
Veijo Bildo 0400 231 970<br />
KIIMINKI-, II-, OLH<strong>AV</strong>A-, JA KUIVA-<br />
JOEN JA KUUSAMON VESISTÖT<br />
Onni Kuurlunti 0400 383 013<br />
Juhani Kortelainen 0400 191 658<br />
Esa Moilanen 0400 280 802<br />
Auvo Hekkala 0400 183 054<br />
11.2.2003<br />
SÄÄNNÖSTELYJEN JA<br />
VESIRAKENTEIDEN<br />
KÄYTTÖTEHTÄVÄT<br />
kunnossapitopäällikkö<br />
Jorma Vääräniemi<br />
Puh. 0400 262 831<br />
(06) 367 6381 (työ)<br />
(06) 822 4230 (koti)<br />
PATOTURVALLISUUSTARKKAILU<br />
JA KUNNOSSAPITOTYÖT<br />
Raimo Kallio 0400 218 717<br />
Arto Koivuaho 0400 363 036<br />
Taavi Kuki 0400 363 034<br />
Jouko Ylikauppila 0400 340 106<br />
PELASTUSTOIMI<br />
ALUEPALOPÄÄLLIKÖT<br />
Kuusamo 0400 306 368<br />
Oulu (08) 5584 8600<br />
Raahe 044 439 5640<br />
Ylivieska 044 429 4170<br />
Haapajärvi 0400 582 724
121<br />
BILAGA 14<br />
ETT EXEMPEL PÅ EN REGIONAL MILJÖCENTRALS ÖVER-<br />
SVÄMNINGSSKYDDSORGANISATION<br />
(FÅ ÖVERSVÄMNINGSSKYDDSUPPGIFTER)<br />
Sydvästra Finland<br />
Miljöcentralens direktör<br />
och miljöteknikavdelningens chef<br />
Ansvarspersonen för byggruppen<br />
och 1:a vikarie<br />
Vattendragsgruppens ansvariga person<br />
och 1:a vikarie<br />
Allmän ledning<br />
Operativ ledning:<br />
− ledning av sprängning av sörje-<br />
och svällisproppar i samarbete med<br />
räddningsmyndigheter och<br />
kommuner<br />
− eventuella skyddskonstruktioner<br />
− information<br />
Operativ ledning:<br />
− regleringar av vattendrag, i<br />
samarbete med<br />
vattenbyggnadskonstruktionernas<br />
ägare och kommuner<br />
− undantagstillstånd i enlighet med<br />
vattenlagen<br />
− hydrologiska observationer och<br />
översvämningsprognoser<br />
− information<br />
Inspektör Skötseln av statens regleringar<br />
Arbetsledare Förebyggande åtgärder mot och<br />
sprängningar av sörje- och svällisproppar<br />
Äldre byggmästare Övriga praktiska<br />
översvämningsskyddsåtgärder<br />
tillsammans med<br />
räddningsmyndigheterna<br />
Mätningstekniker Fältmätningar
BILAGA 15<br />
122<br />
REGIONALA MILJÖCENTRALERS PRELIMINÄRA TANKAR<br />
OM BEHOV OCH ANVÄNDNING <strong>AV</strong> OCH TILL-<br />
VÄGAGÅNGSSÄTT MED TILLFÄLLIGA HÖGVATTEN-<br />
REGLERINGSKONSTRUKTIONER<br />
Tillfälliga högvattenregleringskonstruktioner skulle behövas närmast i flodsystem i<br />
vilka vattenståndet kan höjas mycket snabbt. Vid isproppsöversvämningar höjs<br />
vattenståndet så snabbt att man vanligen inte hinner använda tillfälliga<br />
konstruktioner. Vid insjöstränder stiger översvämningen långsammare, varför<br />
översvämningsskador för speciellt värdefulla objekt kan där förebyggas med till<br />
exempel undantagstappningar i enlighet med vattenlagen eller med jordvallar.<br />
I anslutning till brandkåren eller områdets räddningsväsen borde grundas lager för<br />
tillfällig översvämningsskyddsutrustning på två eller tre ställen på olika håll i<br />
Finland. I lagren skulle samlas till exempel 300 meter översvämningsvägg, tomma<br />
sandsäckar, pumpar, lätta båtar och annan utrustning. I dessa lager kan enligt<br />
prövning även samlas annan utrustning för översvämningsskydd.<br />
Tillfälliga översvämningsskyddskonstruktioner och -utrustning borde snabbt kunna<br />
användas i en översvämningssituation, vilket förutsätter jourhavande personal. Å<br />
andra sidan kan utrustningen flyttas relativt snabbt till exempel med långtradare.<br />
Eftersom brandverk har fortgående jour och de är också ansvariga för den<br />
räddningsuppgift som också kan komma i fråga i en sådan översvämningssituation<br />
och eftersom brandverket redan nu har till exempel pumputrustning, vore det<br />
naturligt att sådan utrustning fanns i anslutning till brandverket.<br />
Om användning av översvämningsskyddsutrustningen kommer man överens om till<br />
exempel så att räddningsmyndigheten ansvarar för arbetsberedskapen försvarsmakten<br />
för biträdande personresurser för användning av utrustning och den regionala<br />
miljöcentralen för styrningen av översvämningsskyddets verkställande. Det borde<br />
hållas övningar i användning av utrustningen och man borde på förhand komma<br />
överens om utrustningens snabba förflyttning till översvämningsskyddsobjektet till<br />
exempel med långtradare.<br />
På alla sådana områden där faran för översvämning är stor, borde även myndigheter<br />
emellan överenskommas om beredskap för tillverkning av sandsäckar och reservera<br />
behövliga apparater och förnödenheter. Vissa industrianläggningar som är belägna i<br />
områden där det råder fara för översvämning, har egna planer och egen utrustning för<br />
översvämningar. Även räddningsmyndigheterna har pumpar, båtar och annat material<br />
i händelse av översvämningar.<br />
På de regionala miljöcentralerna borde man på förhand namnge de personer som är<br />
insatta i användningen av sådana tillfälliga flödesskyddskonstruktioner.
123<br />
Projektplan för projektet ’Björneborgs översvämningar’<br />
1. PROJEKTETS BAKGRUND<br />
BILAGA 16<br />
Kumo älv är känd för sina nyckfulla och förödande översvämningar. Under de<br />
senaste årtiondena har svåra översvämningar inträffat i Björneborgs stads område<br />
bland annat under åren 1951 samt senhösten 1974 och i början av år 1975. Det har<br />
funnits flera hotande översvämningssituationer bland annat i slutet av 1970-talet och<br />
i början av1980-talet. På Björneborgs översvämningssituation inverkar vid sidan om<br />
Kumo älvs vattenföring även eventuell dämning på grund av is och kravis samt<br />
havsvattenståndet (Kokemäenjoen vesistön tulvatorjunnan toimintasuunnitelma<br />
1999). Islossningsöversvämningarnas sannolikhet minskade betydligt på grund av de<br />
muddringar som verkställdes på 1950-talet nedanför Luotsinmäki.<br />
Vattenståndet i sjöarna i Kumo älvs vattendrag har observerats redan från 1860-talet<br />
(Näsijärvi, Iso-Tarjanne). Året 1899 var ett mycket ödesdigert storöversvämningsår,<br />
och totalskadorna i både Kumo, Kymmene älvs och Vuoksens vattendrag var<br />
exceptionellt stora. I Finlands insjöområden har man uppskattat att detta<br />
översvämningsår motsvarar en översvämning som återkommer i medeltal en gång på<br />
250 år eller till och med ännu mera sällan. Detta statistiska nyckeltal kan även<br />
beskrivas med sannolikhet, till exempel med att sannolikheten för en sådan<br />
översvämning under de nästa 50 åren är 18 procent (Utredning om<br />
storöversvämningar 2000).<br />
Vid Kumo älv har man i Björneborgs område genomfört omfattande<br />
vattendragsprojekt under förra århundradet. Projekten har genomförts i samarbete<br />
med vattenmyndigheterna och staden. Flodrensning har gjorts sedan 1940-talet<br />
sammanlagt 4 gånger. Från älven har muddrats sammanlagt ca 1 miljon m 3<br />
jordämnen som strömningen har hämtat med sig. Fördämda och med hjälp av<br />
pumpverk torkade områden finns bland annat i Norra Björneborg, Väinölä och<br />
Kalaholma. I dessa översvämningsskyddade områden bor för närvarande cirka 15<br />
000 människor. Alla högvattenregleringsdammars sammanlagda längd i Björneborgs<br />
område är 20 kilometer.<br />
Majoriteten av invallningarna har gjorts under 1950–1970-talen. En del av<br />
invallningarna, som ursprungligen har gjorts för lantbrukets<br />
högvattenregleringsbehov, fungerar nuförtiden även som skydd för bosättningen.<br />
Fördämningarnas dimensionering för högvattenreglering är dock i allmänhet rätt så<br />
liten och motsvarar en översvämning som återkommer en gång på 20–50 år. I<br />
fördämningarna har även skett sänkning. Detta innebär att högvattenståndet stiger
124<br />
över fördämningarnas krön vid sällsyntare och större översvämningar än detta och att<br />
översvämningsområdet i Björneborgs område är påfallande vidsträckt.<br />
Vid en stor översvämning (HW 1/250) måste från Björneborgs stads område<br />
evakueras över 15 000 invånare, och skadorna för fastigheter och industrin är stora.<br />
Sannolikt måste man även avbryta distributionen av elektricitet och hushållsvatten. I<br />
Finlands miljöcentrals Utredning om Storöversvämningar har man uppskattat att en<br />
dylik situation orsakar skador på cirka 45 miljoner euro inom Björneborgs stad<br />
område.<br />
År 2002 påbörjades förhandlingar mellan Björneborgs stad och Sydvästra Finlands<br />
miljöcentral om beredskapsåtgärder i händelse av översvämningar. I förhandlingarna<br />
har det konstaterats vara nödvändigt att starta ett samarbetsprojekt, inom ramen för<br />
vilket man effektiverar beredskapen för bekämpning av översvämningar och<br />
förebyggandet av skador. Björneborgs stad har ställt skyddet mot översvämningar<br />
som ett av sina viktigaste planeringsområden år 2003.<br />
2. PROJEKTETS MÅLSÄTTNINGAR<br />
Projektets målsättning är att se över högvattenregleringsvallarnas nuvarande<br />
dimensionering, utarbeta ett förslag för de åtgärder som behövs för att förbättra<br />
högvattenregleringen samt utarbeta en separat beredskapsplan för en<br />
storöversvämningssituation i Björneborgområdet i anslutning till<br />
förberedelseplaneringen. Utarbetandet av dessa planer förutsätter en översyn av<br />
tvärsnittsuppgifterna om Kumo älvs nedre del, utredandet av de nuvarande<br />
högvattenregleringskonstruktionerna samt utarbetandet av en strömningsmodell och<br />
översvämningskartor om älven. Björneborgs översvämningskartor görs för<br />
översvämningar som återkommer en gång på 50, 100 och 250 år. Den egentliga<br />
tekniska projektplanen om fördämningar och pumpverk görs som ett separat projekt<br />
med konsultarbete.<br />
För att förbättra möjligheterna av att bekämpa svällis- och kravisöversvämningar<br />
utarbetar man en flodismodell för Kumo älvs nedre del. Med modellen kan simuleras<br />
tillfrysning, bildning av kravis samt vattenståndet under olika klimat- och<br />
väderleksförhållanden. Målsättningen är att utreda de åtgärder med vilka man kunde<br />
minska bildningen av skadlig svällis och främja isbeläggningens tillväxt i Kumo älv.<br />
Sådana åtgärder kunde vara bland annat användning av islänsor och reglering av<br />
flodens vattenföring under isläggningen.<br />
3. PROJEKTETS GENOMFÖRANDE<br />
I projektets begynnelseskede kontrolleras högvattenregleringsplaneringens<br />
startuppgifter bland annat med strömnings- och tvärsnittsmätningar,<br />
frekvensanalyser, historieutredningar och i slutskedet med hydrologiska<br />
kalkyleringar och översvämningssimuleringar. De på detta sätt erhållna<br />
dimensionerande högvattenstånd (översvämningar som återkommer en gång<br />
påhundra år och en gång på 250 år) och andra kalkyleringsuppgifter används som<br />
grund för projektets huvudprodukter högvattenregleringsplanen för Kumo älvs utlopp<br />
och en separat beredskapsplan för storöversvämning och de åtgärder som dessa<br />
kräver. I projektet undersöks även högvattenregleringskonstruktionernas skick och de<br />
behövliga reparationsåtgärderna bedöms.
125<br />
För projektet har valts en styrningsgrupp till vilken hör överingenjör Markku<br />
Maunula från jord- och skogsbruksministeriet, vattendragsingenjör Olli Madekivi<br />
och äldre ingenjör Timo Haapio från Sydvästra Finlands miljöcentral,<br />
utvecklingsingenjör Mikko Huokuna från Finlands miljöcentral samt direktör Erkki<br />
Rajala och planeringsingenjör Pekka Salminen från Björneborgs stads tekniska<br />
servicecentral. Gruppen kompletterar sin expertis enligt ämnesområde med såväl<br />
vatten- och miljömyndigheternas som räddnings-, bygglovs-, planläggnings- och<br />
andra myndigheters experter.<br />
4. DELREDOGÖRELSER OCH –UNDERSÖKNINGAR<br />
Översyn av vallningarnas kondition och dimensionering<br />
(Björneborgs stad)<br />
1–3/2003<br />
Uppdatering av det digitala kartmaterialet, preciseringar bl.a.<br />
angående vallarna (Björneborgs stad)<br />
1–6/2003<br />
Lodning och tvärsnittsmätningar i Kumo älv (Björneborgs stad,<br />
SyFMC och SYKE)<br />
4–6/2003<br />
Samling och sammandrag av vattenförings- och<br />
översvämningsuppgifter (Björneborgs stad och SyFMC)<br />
4–6/2003<br />
Kalibrering och översvämningskalkyl för Kumo älvs<br />
strömningsmodell (SYKE)<br />
6–11/2003<br />
Kartläggning av tillfrysning och observation av vattenstånd i 11–12/2002<br />
Kumo älv (Björneborgs stad)<br />
11–12/2003<br />
Kalibrering av älvismodellen och simulering av tillfrysningen<br />
(SYKE)<br />
11/2003–5/2004<br />
Hydrologisk frekvensanalys (SYKE) 3–6/2003<br />
Framställning av översvämningsanimation (SYKE) 10/2003–1/2004<br />
SyFMC = Sydvästra Finlands miljöcentral,<br />
SYKE = Finlands miljöcentral<br />
5. PLANER<br />
Utarbetande av översvämningskartor, HW 1/50, HW 1/100 och<br />
HW 1/250 (Björneborgs stad och SYKE)<br />
Bedömning av översvämningsskador vid olika<br />
översvämningssituationer (Björneborgs stad)<br />
Kontroll av invallningarnas dimensionering och<br />
åtgärdsrekommendationer (Björneborgs stad, SyFMC och SYKE)<br />
Andra åtgärdsrekommendationer för förebyggande av<br />
översvämning<br />
Beredskapsplan för en storöversvämningssituation i Björneborg<br />
(Björneborgs stad och SyFMC)<br />
Åtgärdsrekommendationer för bekämpning av<br />
kravisöversvämningar<br />
10–12/2003<br />
11–12/2003<br />
9–12/2003<br />
6–12/2003<br />
1–2/2004<br />
5–6/2004
FORTSATTA ÅTGÄRDER:<br />
126<br />
Byggnadsplan för Björneborgs fördämningars förbättringsåtgärder<br />
(Björneborgs stad)<br />
1–8/2004<br />
Fördämningarnas förbättringsåtgärder (Björneborgs stad) 8/2004 –<br />
6. PROJEKTETS KOSTNADER OCH FINANSIERING<br />
Varje organisation betalar sitt eget arbete och därtill anknutna små tilläggskostnader.<br />
Om större utgiftsposter kommer man överens på styrgruppens möte separat före<br />
påbörjandet av ifrågavarande arbete. Kostnadsberäkningen finns som bilaga till<br />
denna projektplan.
BILAGA 17<br />
127<br />
BRISTER I REALTIDSUPPGIFTER OM VATTENSTÅND OCH<br />
VATTENFÖRING UR VATTENDRAGSMODELLSYSTEMETS<br />
STÅNDPUNKT<br />
Intill har räknats upp de platser vilkas vattenstånds- (W) och<br />
vattenföringsobservationer (Q) borde fås med högst ett dygns fördröjning. För<br />
närvarande tar det flera dagar eller till och med veckor att få observationer från dessa<br />
ställen. Vattenföringsobservationen från sjöarna är viktig, om sjön regleras och<br />
vattenföringen inte bestäms enbart på basis av vattenståndet.<br />
Jänisjoki<br />
• Loitimo; W och Q; snabbt gränsvattendrag, dagliga värden behövs.<br />
Vuoksens vattendrag<br />
• Maavesi (0409950, 0409800); 1 mån. försenad<br />
• Sysmäjärvi,W (0409910); 1 mån. försenad<br />
• Höytiäinen; W och Q<br />
• Pyhäjärvi; W och Q<br />
• Sorsavesi; under 1 mån. försenad.<br />
Nilsiästråten<br />
• Alla reglerade W och Q kommer under översvämningstiden nästan i realtid,<br />
annars inte:<br />
− Vuotjärvi W + Karjalankoski Q,<br />
− Syväri W +Lastukoski Q,<br />
− Laakajärvi W och Q,<br />
− Kiltuanjärvi W och Q,<br />
− Sälevä W och Q,<br />
− Korpijärvi W och Q samt<br />
− Kärsänjärvi W och Q.<br />
Idensalmistråten<br />
• Onkivesi och Porovesi Q; t.o.m. 6 mån försenad; en realtidsberäkning om<br />
vattenföringen under arbete på Finlands miljöcentral<br />
• Kiuruvesi Q; Norra Savolax miljöcentrals regleringsdamm<br />
• Salahminjärvi Q (kraftverk).<br />
Juojärvi<br />
• W och Q.<br />
Kalajoki älv<br />
• Hautaperä Q och W<br />
• Oksava Q<br />
• Haapajärvi W<br />
• Padinki Q<br />
• Pidisjärvi W
• Reis-Vuohtojärvi W och Q<br />
• Kuonanjärvi W och Q<br />
• Settijärvi W och Q.<br />
Esse älv<br />
• Lappajärvi tappning<br />
• Alajärvi tappning och W.<br />
128<br />
Lappo älv<br />
• Keppo; försenad 1 mån<br />
• Nykarleby (kraftverk); enda riktiga uppgiften under vårfloden, försenad 1–2<br />
mån.<br />
Kyro älv<br />
• Västra Finlands miljöcentral lagrar, men kunde också komma direkt från<br />
kraftverket:<br />
− Pitkämö W och Q<br />
− Kauhajoki och Jalasjoki Q till Kyro älv och Pitkämö bassäng<br />
− Kalajärvi W och Q<br />
− Kyrkösjärvi W och Q<br />
− Liikapuro W och Q.<br />
Kumo älv<br />
• Keurusselkä Q: Mänttä Q; uppenbarligen svårt att bestämma från kraftverket<br />
• Etserisjön W och Q<br />
• Vid Kumo älv är det helt osäkert när Kyrösjärvistråtens vattenmängder<br />
anländer till Kumo älv, eftersom uppgifter om Siuro kraftverks avtappningar<br />
inte alls kommer till allmänna databaser. Därför är det svårt om inte omöjligt<br />
att kalibrera Iso-Kulovesis avbördningskurva mera precist än för närvarande.<br />
Kuivajoki<br />
• Kuivajoki W och Q; med undantag av översvämningstider kommer uppgifterna<br />
alltid en månad försenade, då man måste anställa en särskild observatör<br />
• Oijärvi W och Q; bestämning av tappningen inte i skick.<br />
Karvianjoki<br />
• Inhottujärvi W (och Q); byggandet av en ny station<br />
• Vatajankoski; översyn eller byggandet av en ny station<br />
• Karhijärvi; under arbete, inexakt<br />
• Niemi- och Itäjärvi; byggandet av en ny station.<br />
Kymmene älv<br />
• Lappalanjärvi W (Q), genom vilken Mäntyharjustråtens vatten kommer;<br />
byggandet av en ny station<br />
• Teutjärvi<br />
• Villikkala älv; bestämning av vattenföringen lyckas inte.
Saarijärvistråten<br />
• Kiimasjärvi<br />
• Kyyjärvi<br />
• Vahankajärvi<br />
• Mahlunjärvi.<br />
129<br />
Rautalammistråten<br />
• Leppävesi, Rautalammistråten (W, Q); viktig<br />
• Nilakka och Pielavesi W<br />
• Kiesimä<br />
• Niinivesi<br />
• Liesvesi<br />
• Peurunkajärvi.<br />
Päijännes närområden<br />
• Kankarisvesi, Petäjävesistråten (W, Q)<br />
• Vesijärvi<br />
• Salosjärvi<br />
• Rautavesi (14.831)<br />
• Joutsjärvi<br />
• Palokkajärvi.<br />
Mäntyharjustråten<br />
• Vuohijärvi W och Q; Södra Savolax miljöcentral lagrar nästan i realtid<br />
• Puulavesi W och Q; Södra Savolax miljöcentral lagrar nästan i realtid<br />
• Peruvesi; observation från Saittalampi.<br />
Keiteleområdet<br />
• Kivijärvi, W och Q (Vattenfall, Oulainen); bara 1,5 veckor försenad<br />
• Kolima, Keitelestråten (W).<br />
Valkealastråten<br />
• Ylä-Kivijärvi; tappningen inte bestämd från dammen<br />
• Ala-Kivijärvi.
130<br />
BILAGA 18<br />
ÖVERSVÄMNINGSBENÄGNA VATTENDRAG SOM SAKNAR<br />
VATTENDRAGSMODELLER<br />
Vattendrag, som helt saknar vattendragsmodell:<br />
• Virojoki<br />
• Forsby å<br />
• Sirppujoki<br />
• Lapinjoki<br />
• Närpes å<br />
• Malax å<br />
• Laihela å<br />
• Tjöck å<br />
• Lappfjärds å<br />
• Kelvi å<br />
• Lestijoki.<br />
Vattendrag för vilka det inte finns en ny vattendragsmodellversion:<br />
• Kyro älv<br />
• Kalajoki älv<br />
• Esse älv<br />
• Torne älv<br />
• Vanda å<br />
• Karvianjoki<br />
• Siikajoki<br />
• Simojoki.
BILAGA 19<br />
131<br />
UTVECKLINGSBEHOV I VATTENDRAGSMODELL-<br />
SYSTEMET<br />
1. Vattendragsmodellsystemets underhåll och därtill anknuten dataöverföring<br />
säkerställs under veckosluten och semestertiden. I flodsystemen kan en<br />
storöversvämning utvecklas snabbt och en tillräcklig beredskap måste<br />
garanteras.<br />
(tidtabell 2003)<br />
2. Tilläggsmätningar av snöns vattenvärde gör prognoser om snööversvämningar<br />
exaktare. Samtidigt måste mottagandet och utnyttjandet av<br />
tilläggsobservationer i prognossystemen utvecklas.<br />
(tidtabell: bedömning av behovet av ytterligare observationer 2003 och<br />
förverkligande vid behov; ansvar: regionala miljöcentraler)<br />
3. Utbildningar om vattendragsmodellsystemet anordnas årligen på 1–3<br />
miljöcentraler, så att prognossystemet kan användas effektivt.<br />
4. Tillgången till väderradaruppgifter åtminstone som visuella bilder av hela<br />
Finland säkras för myndighetsbruk vid stora översvämningar.<br />
(tidtabell: underhandlingar med Meteorologiska institutet 2003)<br />
5. Statistiska väderprognoser (så kallade ensembleprognoser) behövs för<br />
bedömning av översvämningsrisken.<br />
(tidtabell: i bruk 2003)<br />
6. Realtidsuppgifter om luftfuktighet, vind och nederbördens<br />
aggregationstillstånd behövs för ibruktagande av avdunstnings- och<br />
arealnederbördsmodeller. Detta måste man komma överens om med<br />
Meteorologiska institutet.<br />
(tidtabell: från och med 2003)<br />
7. Tillgången på väderradaruppgifter i en översvämningssituation måste säkras.<br />
Användning av väderradaruppgifter fortsätts vid Kyro älv och Kemi älv.<br />
(tidtabell: På Kemi älv utförs arbetet som ett projekt som finansierats av<br />
Kemijoki Oy och som blir färdigt 2004)<br />
8. En ny arealnederbördsprogramvara blir färdig i slutet av år 2003 som ett<br />
samarbetsprojekt mellan Finlands miljöcentral och Meteorologiska institutet.<br />
9. Utvecklandet av den regionalt decentraliserade vattendragsmodellen 2002–<br />
2004 som ett projekt som finansieras av Finlands Akademi.<br />
10. Användning av satelliternas snötäcknings-, vattenmättnads- och<br />
översvämningsområdesinformation som numerisk i vattendragsmodell 2002-<br />
2005; ASSIMENVI- och ENVISNOW- och FLOODMAN-projekten (Kemi<br />
älv).
RIKTGIVANDE TIDTABELL OCH KOSTNADSBERÄKNING FÖR DE UPPGIFTER<br />
<strong>STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN</strong> HAR FÖRESLAGIT<br />
ANSLAGSBEHOV FÖR UPPGIFTER <strong>AV</strong> PROJEKTNATUR (huvudsakligen tilläggsanslagsbehov som<br />
30.51.22, 1 000 €)<br />
(Verkställighetsskedets anslagsbehov för uppgifterna 1.3 och 3.3 har inte kunnat<br />
uppskattas)<br />
UPPGIFT 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 20<br />
1.1 Kartläggning av översvämningsområden<br />
A) Analysering av översvämningsområden samt schematiska<br />
översvämningskartor 50 60 50<br />
B) Detaljerade översvämningskartor* 200 200 200 200 200<br />
1.2 Kartläggning av riskobjekt 70 70 60<br />
1.3 Generalplaner för bostadsområden och andra objekt<br />
2.2 Byggande på områden där det föreligger fara för översvämning,<br />
200 200 200 200 200Ver<br />
metodhandbok 10 10<br />
2.4 Rekommendationer för de lägsta bygghöjderna 50 50 50 50<br />
3.1 Kartläggning av vattenbyggnadskonstruktionerna och deras skick 175 175 175 175<br />
3.2 Klimatförändringarnas inverkan på dammsäkerheten<br />
3.3 Åtgärdsprogram för säkrandet av vattenbyggnadskonstruktionernas<br />
90 90 90<br />
kondition 40 40 40 40Verkställan<br />
3.5 Dammarnas riskutredningar 25 25 25 25<br />
4.1 Översvämningsskyddets verksamhetsplaner 20 30 30 30 90 90 90<br />
4.3 Översvämningsskydds- och dammsäkerhetsövningar 30 30 30<br />
5.1 Trafik- och kommunikationsförbindelser** 15<br />
5.2 Översvämningsprognoser<br />
5.3 Förberedelsehandbok för översvämningar och effektiverandet av<br />
20 20 20 20 20<br />
informationen 5 5 5 5 5<br />
6.2 Åtgärder som utförs på avrinningsområden 25 25 25 25 25<br />
SAMMANLAGT (1 000 €)<br />
* innehåller även kommunernas kostnader<br />
** moment 26.80.21<br />
90 485 520 890 870 640 560 490<br />
132
PLANERAD TIDTABELL OCH KOSTNADSBERÄKNING FÖR DE UPPGIFTER SOM<br />
<strong>STORÖVERSVÄMNINGSARBETSGRUPPEN</strong> HAR FÖRESLAGIT<br />
ARBETSTID INOM TJÄNSTEN (regionala miljöcentralers och Finlands miljöcentrals ordinarie person<br />
(Arbetsinsatsen under uppgifternas 1.3 och 3.3 verkställighetsstadium har inte kunnat uppskattas)<br />
UPPGIFT<br />
1.1 Kartläggning av översvämningsområden,<br />
A) Analysering av översvämningsområden och schematiska<br />
2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2<br />
översvämningskartor 16 16 16<br />
B) Detaljerade översvämningskartor 6 6 6 6<br />
1.2 Kartläggning av riskobjekt 28 28 28<br />
1.3 Generalplaner för bostadsområden och andra objekt 48 48 48 48<br />
2.4 Rekommendationer för de lägsta bygghöjderna 20 20 20 20 20 20<br />
3.1 Kartläggning av vattenbyggnadskonstruktionerna och deras skick 18 18 18 18<br />
3.3 Åtgärdsprogram för säkrandet av vattenbyggnadskonstruktionernas skick 18 18 18 18V<br />
3.5 Dammarnas säkerhetsplaner* 8 16 16 16 16 16 16<br />
4.1 Översvämningsskyddets verksamhetsplaner 5 5 5 10 10 15<br />
4.3 Översvämningsskydds- och dammsäkerhetsövningar 12 12 12<br />
4.4 Tillfälliga högvattenregleringskonstruktioner och åtgärder 6 6<br />
5.2 Översvämningsprognoser<br />
5.3 Förberedelsehandbok för översvämningar och effektiverandet av<br />
5 5 5 5 4<br />
informationen 4 5 5 5 5<br />
6.2 Åtgärder som förverkligas på avrinningsområden 4 5 5 5 5<br />
SAMMANLAGT mv 8 94 108 190 191 160 135<br />
SAMMANLAGT årsv 0,5 8 9 16 16 13 11<br />
* innehåller 6 årsv. av räddningsmyndighetens och 4 årsv. regionala miljöcentralens arbete inom tjänsten<br />
133