Ekosystemtjänster från urbana grönytor - Miljö - Lunds Tekniska ...

Ekosystemtjänster från urbana grönytor - Miljö - Lunds Tekniska ... Ekosystemtjänster från urbana grönytor - Miljö - Lunds Tekniska ...

29.08.2013 Views

( ). Bilaga 6, 3(4) ( ) ( ) ( ) ( ) Detta var dock inte möjligt på grund av att vissa av biomassaekvationerna var begränsade till vissa DBH-intervall. Istället beräknades biomassan enligt artfördelningen i tabell 11.6 nedan. Detta innebär exempelvis att arten pil blir överrepresenterad. Tabell 11.6. Artfördelning vid biomassaberäkningar. DBH (cm) Använd ekvation (art) 2,5–2,8 1*(Pil) 2,9–3,1 0,5*(Pil)+0,5*(Ask) 3,2–3,4 0,2*(Pil)+0,2*(Ask)+0,6*(Lind) 3,5–4,4 (1/9)*(Pil)+(1/9)*(Ask)+(3/9)*(Lind)+(4/9)*(Lönn) 4,5–14,9 (0,1)*(Pil)+(0,1)*(Ask)+(0,3)*(Lind)+(0,4)*(Lönn)+(0,1)*(Ek) 15-27,9 (1/7)*(Pil)+(1/7)*(Ask)+(4/7)*(Lönn)+(1/7)*(Ek) 28-32,9 (1/3)*(Pil)+(1/3)*(Ask)+(1/3)*(Ek) 33-51,9 0,5*(Pil)+0,5*(Ek) 52-70 1*(Ek) >70,1 0,5*(Gran)+0,5*(Tall) För att även inkludera biomassan under jord multiplicerades samtliga biomassor med 1,25 eftersom rötterna kan antas utgöra 20 % av den totala biomassan (root-to-shoot-faktorn). De biomassaekvationer som ej inkluderar lövverk, det vill säga ask, lind, lönn och ek, multiplicerades även med 1,038 för att inkludera lövverket som kan antas utgöra 3,7 % av den totala biomassan (lövverksfaktorn). Sambandet mellan stamomfånget (DBH) och biomassan är något lägre för träd i stadsmiljö än för skogsträd och därför multiplicerades den totala biomassan hos samtliga arter med en faktor på 0,8 för att kompensera för detta (stadsmiljöfaktorn). Eftersom kol normalt utgör ungefär hälften av den totala torra biomassan fås sedan kolmassan genom att multiplicera med 0,48 för lövträd och 0,42 för barrträd (kolfaktorn). För ett träd med en DBH på 4,5 cm innebär detta således att biomassan beräknades enligt: ( ) ( ( )) ( ( ) ( ( ) ( ) ( ) )) Där a=root-to-shoot-faktorn, b=lövverksfaktorn, c=stadsmiljöfaktorn och d=kolfaktorn. Samtliga träd på en provyta summerades sedan och adderades till biomassorna för gräs och snår. Sedan dividerades summan med provytans grönytearea för att få kolförrådet i kg/m 2 . Exempel Sankt Hans 2 (Lövskog): ( ) ( )

Bilaga 6, 4(4) Kolförrådet i varje marktyp togs sedan fram genom att beräkna medelvärdet av kolförrådet i dess provytor. Detta värde multiplicerades sedan med grönyteutbredningen inom marktypen för att få dess totala kolförråd. Exempel Lövskog: ( ) Till sist summerades kolförrådet i samtliga marktyper för att få hela tätortens kollagring: Det genomsnittliga kolförrådet per hektar fås sedan genom att dividera den totala kollagringen med Lunds tätorts yta: För att beräkna hur mycket koldioxid det lagrade kolet motsvarar används kol- och syreatomens atommassor. En kolatom väger 12u och en syreatom väger 16u, vilket innebär att följande koldioxidmängd bildas om allt lagrat kol förbränns: ( ) Den genomsnittliga koldioxidlagringsförmågan per hektar fås genom att dividera den totala kollagringen med Lunds tätorts yta: Den genomsnittliga koldioxidlagringsförmågan per person fås genom att dividera den totala kollagringen med Lunds tätorts befolkning. Befolkningen i Lunds kommun består av ungefär 110500 invånare, varav ungefär 75 % bor i tätorten. I Sverige upptas 1,3 % av den totala landytan av tätorter. Då Sveriges totala landareal uppgår till cirka 407 340 km 2 (SCB, 2012) innebär detta följande tätortsyta: Om kolförrådet i övriga tätorter ligger på samma nivå som i Lund innebär detta följande:

( ).<br />

Bilaga 6, 3(4)<br />

( ) ( ) ( ) ( )<br />

Detta var dock inte möjligt på grund av att vissa av biomassaekvationerna var begränsade till<br />

vissa DBH-intervall. Istället beräknades biomassan enligt artfördelningen i tabell 11.6 nedan.<br />

Detta innebär exempelvis att arten pil blir överrepresenterad.<br />

Tabell 11.6. Artfördelning vid biomassaberäkningar.<br />

DBH (cm) Använd ekvation (art)<br />

2,5–2,8 1*(Pil)<br />

2,9–3,1 0,5*(Pil)+0,5*(Ask)<br />

3,2–3,4 0,2*(Pil)+0,2*(Ask)+0,6*(Lind)<br />

3,5–4,4 (1/9)*(Pil)+(1/9)*(Ask)+(3/9)*(Lind)+(4/9)*(Lönn)<br />

4,5–14,9 (0,1)*(Pil)+(0,1)*(Ask)+(0,3)*(Lind)+(0,4)*(Lönn)+(0,1)*(Ek)<br />

15-27,9 (1/7)*(Pil)+(1/7)*(Ask)+(4/7)*(Lönn)+(1/7)*(Ek)<br />

28-32,9 (1/3)*(Pil)+(1/3)*(Ask)+(1/3)*(Ek)<br />

33-51,9 0,5*(Pil)+0,5*(Ek)<br />

52-70 1*(Ek)<br />

>70,1 0,5*(Gran)+0,5*(Tall)<br />

För att även inkludera biomassan under jord multiplicerades samtliga biomassor med 1,25<br />

eftersom rötterna kan antas utgöra 20 % av den totala biomassan (root-to-shoot-faktorn). De<br />

biomassaekvationer som ej inkluderar lövverk, det vill säga ask, lind, lönn och ek,<br />

multiplicerades även med 1,038 för att inkludera lövverket som kan antas utgöra 3,7 % av den<br />

totala biomassan (lövverksfaktorn). Sambandet mellan stamomfånget (DBH) och biomassan<br />

är något lägre för träd i stadsmiljö än för skogsträd och därför multiplicerades den totala<br />

biomassan hos samtliga arter med en faktor på 0,8 för att kompensera för detta<br />

(stadsmiljöfaktorn). Eftersom kol normalt utgör ungefär hälften av den totala torra biomassan<br />

fås sedan kolmassan genom att multiplicera med 0,48 för lövträd och 0,42 för barrträd<br />

(kolfaktorn).<br />

För ett träd med en DBH på 4,5 cm innebär detta således att biomassan beräknades enligt:<br />

( )<br />

( ( ))<br />

( ( ) (<br />

( ) ( )<br />

( ) ))<br />

Där a=root-to-shoot-faktorn, b=lövverksfaktorn, c=stadsmiljöfaktorn och d=kolfaktorn.<br />

Samtliga träd på en provyta summerades sedan och adderades till biomassorna för gräs och<br />

snår. Sedan dividerades summan med provytans grönytearea för att få kolförrådet i kg/m 2 .<br />

Exempel Sankt Hans 2 (Lövskog):<br />

( )<br />

( )

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!