Ekosystemtjänster från urbana grönytor - Miljö - Lunds Tekniska ...

Omställning av urbana gräsytor
Välfungerande ängsytor kan vara mycket vackra och ger då stora rekreationsvärden. Om ökad
biologisk mångfald uppnås ger denna större variation i utemiljön och mer att upptäcka och
studera. Då bruksgräsytor görs om till höggräs- och ängsytor försvinner dock en del möjligheter
till lek och spel (Johansson, 2011) och förändringen leder till en minskad utbredning av
parkkaraktären allmänning.
I vissa kommuner omställdes under åttio- och nittiotalen vissa bruksgräsytor till höggräs- och
ängsytor. På vissa ställen misslyckades dock omställningen och ytorna blev skräpiga och fulla
med ogräs och sly (Skogar, 2008), vilket naturligtvis inte är bra ur rekreationssynpunkt.
Omställda gräsytor har också medfört att invånare i flera kommuner har klagat på
pollenproblem, fästingar och ökad förekomst av ormar (Brobeck, 2012; Johansson et al, 2011;
Skogar, 2008).
Etablering av hamlingsskogar
Hamlingsskogar kan ur ett rekreationsperspektiv lämpa sig bättre för vissa urbana områden än
mer högväxta träd. Som det nämndes i avsnitt 3.3.2, Etablering av hamlingsskogar, vill
stadsinvånare helst ha grönska som inte skymmer solen, men ändå skyddar mot vind och insyn.
Ur detta avseende är den lägre hamlingsskogen lämplig.
Studier har visat att barn gillar att leka i täta skottskogar (Busse Nielsen & Möller, 2008).
Huruvida detta även gäller för de glesare hamlingsskogarna är oklart, men eftersom skillnaden
mellan hamlingsskogar och skottskogar inte är särskilt stor är det troligen så. Hamlingsskogen
är omslutande och dess artrikedom stimulerar nyfikenheten, vilket innebär att goda
förutsättningar finns att skapa den lekvänliga parkkaraktären Viste. Det kan även konstateras att
hamlingsskogarnas förmåga att skjuta nya skott och därmed återhämta sig lämpar sig bra för
vild lek (Busse Nielsen & Möller, 2008).
Studier har även visat att skottskogar på grund av sin täthet riskerar att uppfattas som otrygga
(Busse Nielsen & Möller, 2008). Hamlingsskogens något glesare karaktär mildrar antagligen
detta problem, men hamlingsskogarna bör ändå placeras och utformas så att känslan av
otrygghet minimeras (Burman, 1997).
9.3.4 Fördröjning och minskning av dagvatten
Som det beskrivs i avsnitt 3.6, Fördröjning och minskning av dagvatten, beror grönytornas
förmåga att fördröja och minska mängden dagvatten på interceptionen, evapotranspirationen
och infiltrationen. Interceptionen styrs framförallt av lövverkets storlek och är även avgörande
för storleksordningen på evapotranspirationen. Detta beror på att mängden uppfångad
nederbörd styr hur mycket som kan avdunsta från ytan. Infiltrationen beror istället framförallt
på marktäcket och markens sammansättning (Zakrisson et al, 2003).
En ökad produktion av biobränslen har störst inverkan på möjligheterna till fördröjning och
minskning av dagvatten om åtgärden medför att grönytor bevaras i större utsträckning. Som det
beskrevs i avsnitt 3.6.2, Avrinning, är det stor skillnad mellan avrinningskoefficienterna för
genomsläppliga grönytor respektive hårdgjorda ytor. Nederbörd som faller på hårdgjorda ytor
har små möjligheter att fördröjas och infiltrera marken, vilket innebär att en större andel av
nederbörden avrinner från ytan. Grönytor kan däremot fördröja och minska mängden dagvatten
avsevärt, vilket medför att avrinningen minimeras (Ward & Robinson, 2000).
63
Ekosystemtjänster från urbana grönytor
Anna Bengtsson