Ekosystemtjänster från urbana grönytor - Miljö - Lunds Tekniska ...

Grönytornas kolförråd kan även öka under sådana förhållanden som medför en nettoinbindning
av kol i marken. Markens kolbalans utgörs av skillnaden mellan det kol som når marken i form
av förna från lövverk och rötter samt det kol som lämnar marken genom erosion och
nedbrytning (LUSTRA, 2003). Huruvida en nettoinbindning kan ske beror därmed mycket på
markens egenskaper och historia och därför är det svårt att säga något om detta utan mätningar.
Eftersom många jordar i Skåne är kolfattiga (Eriksson et al, 2012) kan det dock antas att de har
potential att binda in kol. En ökad inbindning är således möjlig då vegetation planteras i
nyanlagda områden på det som tidigare varit jordbruksmark. En stor ökning sker då i
förnanedfallet och dessutom avtar jordbearbetningen, två faktorer som gynnar kolinbindningen.
Kolinbindningen tenderar dock att avta ett antal decennier efter att vegetationen planterats (Lal,
2012), vilket medför att möjligheterna till nettoinbindning antagligen är sämre där vegetation
funnits under längre tid. På dessa platser spelar vegetationen ändå en viktig roll då den ständigt
tillför ny förna och på så vis ser till att markens kolbalans inte blir negativ. En ökad produktion
av biobränslen, som leder till att mer växtmaterial förs bort från tillväxtplatsen, kan leda till
minskad förnaproduktion och på så vis försämra möjligheterna till kolinbindning (Poyat et al,
2007).
Omställning av urbana gräsytor
En ökad insamling av gräsklipp eller en övergång till höggräs- och ängsytor påverkar mängden
stående biomassa marginellt om man jämför med vanliga bruksgräsytor. Således påverkas inte
kolförrådet i vegetationen nämnvärt vid genomförandet av dessa åtgärder.
Möjligheterna till kolinbindning i marken kan däremot störas något av en ökad gräsinsamling.
Dels minskar förnaproduktionen och dels sjunker näringsnivån då gräsklippet förs bort från
ytan. De sänkta näringsnivåerna kan leda till en försämrad tillväxt, vilket i sin tur också
minskar förnaproduktionen och därmed i viss utsträckning minskar möjligheterna till
kolinbindning. Det är dock svårt att säga något bestämt om åtgärdens påverkan på markens
kolbalans.
Etablering av hamlingsskogar
Hamlingsträd innehåller, på grund av sin låga höjd, lägre mängder stående biomassa än högre
träd som inte hamlats. Samtidigt kan hamlingsskogarnas mindre kronutbredning medföra att
stammarna kan stå tätare och på så vis kan mängden stående biomassa per ytenhet öka. Störst
positiv förändring av kolförrådet i vegetationen fås om hamlingsskogar planteras på ytor som
idag är täckta med bruksgräs eftersom ytans biomassa då ökar avsevärt.
Kolinbindningen avtar generellt sett då mycket växtmaterial transporteras bort från
tillväxtplatsen (Poyat et al, 2007). Vid etablering av snabbväxande hamlingsskogar kan dock
biomassaproduktionen på en plats öka och som en följd av detta även förnaproduktionen. Detta
kan leda till förbättrade förutsättningar för kolinbindning (Yesilonis & Pouyat, 2012).
9.3.2 Biologisk mångfald
Enligt avsnitt 3.4, Biologisk mångfald, skapas grundläggande förutsättningar för urban
biologisk mångfald genom varierade och bevarade naturtyper samt en ekologisk infrastruktur
med spridningsmöjligheter i staden (Florgård et al, 1994; Ihse & Oostra, 2009). Ett sätt att
skapa variation och nya livsmiljöer kan vara att sköta likartad vegetation på olika sätt (Florgård
et al, 1994). En sådan varierad skötsel uppstår naturligt om vissa ytor ställs om för ökad
biobränsleproduktion. Vidare bygger den ekologiska infrastrukturen på att det finns tillräckliga
habitatsområden samt spridningsstråk och klivstenar mellan dessa (Ihse & Oostra, 2009). Det
kan tänkas att en ökad produktion av biobränslen kan motivera ett större bevarande av de
urbana grönytorna och på så vis bibehålls spridningsmöjligheterna genom detta.
61
Ekosystemtjänster från urbana grönytor
Anna Bengtsson