Ekosystemtjänster från urbana grönytor - Miljö - Lunds Tekniska ...

Metoden att genom ett subjektivt urval fastställa provytona valdes eftersom ett slumpmässigt
urval skulle medföra större osäkerheter i resultatet. Detta eftersom de begränsade tidsramarna
medförde att antalet provytor behövde hållas på en låg nivå. Att inventera betydligt fler
slumpvis valda provytor skulle ge en betydligt mer tillförlitlig uppskattning av kolförrådet i
Lund.
Den rent praktiska inventeringens noggrannhet begränsades framförallt av att inga
biomassaekvationer fanns tillgängliga för stamtjocklekar större än 1 cm men mindre än 2,5 cm.
Detta problem förekom i betydande utsträckning och framförallt då marken var täckt av
kraftiga men ändå smalstammade snår med en icke försumbar biomassa. Eftersom denna typ av
vegetation utgör en liten andel av stadens totala biomassa bedöms problemet dock ha ringa
betydelse för slutresultatet. I de fall problemet uppstod antogs snårigheterna motsvara ett
rimligt antal små träd med en diameter på cirka 2,5 cm. Denna approximation användes
uteslutande på ett sådant vis att snårens biomassa snarare bedömdes som för låg än för hög.
Detta för att undvika en överuppskattning av det totala kolförrådet.
Vidare togs vid inventeringen hänsyn till att grönyteytbredningen är större sedd från ovan, det
vill säga på flygfotot, än på marknivå. Då provytornas areal beräknades inkluderades därför
även de omgivande hårdgjorda ytor som provytans vegetation växte ut över.
Beräkningar
För att uppskatta tätortens kolförråd gjordes slutligen beräkningar med utgångspunkt i de data
som insamlats vid inventeringen. Dessa redovisas i bilaga 6, Beräkning av det samlade
kolförrådet. För kolinnehållet i gräs och snår användes data uppmätta vid studier genomförda i
England. Detta eftersom det till denna studie bedömdes som olämpligt att skörda grönska för
att genomföra kolanalyser. Noggrannheten i resultatet hade dock ökat om kolanalyser hade
varit möjliga att genomföra för vegetation som tillvuxit under svenska förhållanden. Värdena
hämtade från de engelska studierna gällde dessutom bara gräs och snår, två vegetationstyper
som kan variera ganska mycket. Det hade därmed varit relevant för studien att genomföra
kolanalys för olika typer av gräs och snårigheter.
För beräkning av kolinnehållet i träd användes biomassaekvationer i kombination med ett antal
antaganden. Detta är ett vedertaget tillvägagångssätt som förekommer i flera andra studier
(Davies et al, 2011; Nowak, 1992; Scharenbroch, 2012; Zhao et al, 2010). Då det inte var
möjligt att artbestämma de inventerade träden antogs att de bestod av Lunds fem vanligaste
arter och således användes biomassaekvationer anpassade för dessa arter. Detta är naturligtvis
en förenkling av verkligheten då träden i Lund består av många hundra arter. De fem vanligaste
arterna utgör dock mer än hälften av de runt 22000 träd kommunen inventerat och ansågs
därmed representativa för grönskan i Lund. De biomassaekvationer som användes var varken
anpassade efter svenska eller urbana förhållanden, där det senare antas ha störst betydelse.
Exempelvis bidrar detta troligen till att två provytor inom marktypen Lövskog har mycket höga
kollagringsvärden, se ytorna Sankt Hans 1 och 2 i tabell 11.5 i bilaga 6: Beräkning av det
samlade kolförrådet. Dessa provytor består av mycket tät vegetation med relativt kraftiga
stammar. Denna någorlunda grova stamtjocklek medför att den beräknade biomassan blir
ganska hög. Under naturliga förhållanden hade detta varit korrekt. På provytan står dock de
planterade träden så tätt att kronutbredningen är mycket begränsad och biomassan är således
betydligt lägre än vad biomassaekvationernas resultat anger. Ett försök att kompensera för detta
har gjorts genom antagandet att biomassan av ett träd i staden endast uppgår till 80 % av
biomassan av ett träd i naturlig miljö. Huruvida detta är ett rimligt antagande är svårt att
bedöma, men samma antagande har gjorts i flera andra studier (Scharenbroch, 2012; Strohbach
et al 2012).
56
Ekosystemtjänster från urbana grönytor
Anna Bengtsson