Ekosystemtjänster från urbana grönytor - Miljö - Lunds Tekniska ...

9.1.1 Metodens styrkor och svagheter
Metoden för kvantifieringen av kolförrådet i Lunds urbana grönska kan sägas bestå av tre delar:
klassning av flygfoton för att utreda grönyteutbredningen, inventering av provytor för att
fastställa vegetationssammansättningen och till sist beräkningar för att uppskatta kolförrådet.
Se kapitel 5, Kvantifiering av kollagring i Lundsurbana grönska, för en närmare beskrivning av
metoden och alla antaganden. Styrkan i denna metod är att den är relativt enkel att genomföra
och har sin utgångspunkt i en vanlig typ av kartdata. Dessutom kan delar av den även användas
för kvantifiering av andra ekosystemtjänster som är kopplade till exempelvis
grönyteutbredningen eller mängden biomassa. Svagheten är att den innehåller många
osäkerheter, vilka tillsammans medför att slutresultatet måste betraktas som en ungefärlig
uppskattning snarare än en exakt kvantifiering.
Klassning av flygfoton
Inledningsvis genomfördes automatiska datorbaserade klassningar av flygfoton, ett IR- och ett
ortofoto, för att utreda hur stor del av stadens olika marktyper som täcks av grönytor. Att denna
metod valdes beror framförallt på att dessa foton fanns tillgängliga och kunde fås från Lunds
kommun respektive Lunds Universitets GIS-centrum. En fördel med detta är att resultatet kan
reproduceras i andra kommuner då denna typ av foton ofta finns tillgängliga. Att två foton
användes berodde på att de lämpade sig olika väl för olika delar av staden och är nästan en
förutsättning för att resultatet ska bli någorlunda korrekt. Trots detta kunde inte det använda
GIS-programmet klassa alla ytor helt rätt. Grönyteuppskattningen innehåller således en del
osäkerheter, vilket syns i den genomförda analysen av tematisk noggrannhet. Dessutom är
uppskattningen baserad på flygbilder och gäller således mängden grönyta sedd från luften.
Detta innebär exempelvis att ett träd räknas som en större grönyta än den jordplätt som
stammen kräver, även om lövverket främst täcker hårdgjorda ytor. På marknivå är därför
grönyteutbredningen något mindre än sedd från ovan. Hänsyn har tagits till detta vid
inventeringen, se nedan, men detta kan ändå ha medfört en viss överuppskattning av
grönyteutbredningen.
Inventering av vegetation
Efter flygfotoklassningen genomfördes en inventering av vegetationssammansättningen på
totalt 42 provytor fördelade på de olika marktyperna. Genom visuell analys av kommunens
ortofoto skapades en uppfattning om den karakteristiska vegetationssammansättningen inom
varje marktyp och provytorna valdes sedan för att representera denna. Denna del av metoden
har antagligen gett upphov till de största osäkerheterna i resultatet. Marktyperna är hämtade
från Lunds kommunkarta och indelar tätorten i tio områden. Dessa täcker därmed relativt stora
ytor och att dra slutsatser kring den karakteristiska vegetationssammansättningen för varje
marktyp är därmed mycket svårt. Som det syns i figur 7.4, i avsnitt 7.3, Känslighetsanalys,
varierar kolförrådet inom ett ganska brett intervall bara när det gäller de representativa
provytorna. Risken är att icke representativ vegetation inventeras och att felet förstärks då
resultatet skalas upp till att gälla hela staden. Detta kan ge stora konsekvenser för slutresultatet.
Vidare gjordes bedömningen att det inte gick att definiera någon karakteristisk
vegetationssammansättning för marktypen Annan öppen mark. Denna marktyp antogs istället
bestå av andra marktyper, vilket också leder till osäkerheter i resultatet.
I andra studier har man inför inventeringen istället till exempel utgått från kartdata med
uppgifter om höjden på den urbana grönskan. Med hjälp av denna information har man sedan
delat in vegetationen efter höjd i träd, höga buskar, snår och gräs (Davies et al, 2011). Denna
metod ger bättre förutsättningar för ett tillförlitligt resultat då vegetationshöjden säger mer om
vegetationssammansättningen än marktypen.
55
Ekosystemtjänster från urbana grönytor
Anna Bengtsson