Ekosystemtjänster från urbana grönytor - Miljö - Lunds Tekniska ...

Biomassa (kg)
400
350
300
250
200
150
100
50
0
1 3 5 7 9 11 13 15 17 19 21 23 25 27 29
Diameter vid brösthöjd (cm)
42
Ekosystemtjänster från urbana grönytor
Anna Bengtsson
Ovan beskrivna metodik var
dock inte möjlig att
genomföra. Antalet
biomassaekvationer baserade
på inventeringar i norra
Europa är relativt lågt och
det visade sig därför vara
svårt att hitta lämpliga
ekvationer. Finlands
skogsvetenskapliga samfund
har i samarbete med finska
skogsforskningsinstitutet
gjort en sammanställning
över de ekvationer som finns
tillgängliga (Zianis et al,
2005) och ur denna lista
hämtades biomassaekvationer
för lönn, lind, ek
och ask. För det femte trädslaget, pil, hämtades en biomassaekvation ur en amerikansk studie,
se bilaga 1, Biomassaekvationer. Dessa ekvationer spänner dock endast över vissa
träddiametrar vilket exempelvis medför att små träd måste klassas som pil. Eftersom antalet
små träd är fler än antalet stora innebär detta att pil därmed kommer att bli överrepresenterat till
antalet i beräkningarna. Som det syns i figur 5.9 skiljer sig biomassaekvationerna dock
framförallt åt för större träd och där har en någorlunda proportionerlig fördelning eftersträvats.
För stora träd (DBH 33-70) fanns endast ekvationer för pil och ek och således har dessa
använts. För riktigt stora träd (DBH>70) var det mycket svårt att hitta biomassaekvationer för
lövträd och därför blev det nödvändigt att stället använda ekvationer för gran och tall. Detta
gäller dock ett mycket lågt antal träd. Se bilaga 1, Biomassaekvationer, för ekvationerna och
deras DBH-intervall.
De biomassaekvationer som använts ger träbiomassan ovan jord. För att även inkludera
mängden biomassa under jord kan det beräknade värdet för träbiomassa ovan jord multipliceras
med den så kallade root-to-shoot-faktorn på 1,25 (Scharenbroch, 2012). Detta innebär att
rötterna antas utgöra 20 % av den totala biomassan. Denna siffra är dock mycket osäker och är
baserad på inventering av vegetation under naturliga förhållanden. Studier på urban grönska har
visat att rötternas andel av den totala biomassan varierar i ett spann på mellan 16 och 41 %
(Strohbach et al, 2012). Att anta 20 % kan därmed anses vara rimligt, och leder antagligen till
en något låg uppskattning av den totala biomassan.
Eftersom tillgängliga värden på kolinnehållet i gräs och snårigheter är baserade på
inventeringar gjorda under sommarhalvåret bör också lövverket inkluderas i uppskattningar av
trädvegetationens kolinnehåll. Genom att jämföra biomassaekvationer för lönnar med och utan
lövverk har David J Nowak kommit fram till att 3,7 % av den totala biomassan utgörs av
lövverket (Nowak, 1992). Omvänt innebär detta att den totala träbiomassan måste multipliceras
med 1,038 för att den totala biomassan skall fås. Vidare är sambandet mellan stamomfånget
och biomassan något lägre för träd i stadsmiljö än för skogsträd, vilket beror på att de ofta är
trängda eller beskurna. Därför är det även brukligt att multiplicera den totala biomassan med en
faktor på 0,8 för att kompensera för detta (Scharenbroch, 2012; Strohbach et al, 2012).
Eftersom kol normalt utgör ungefär hälften av den totala torra biomassan fås sedan kolmassan
genom att multiplicera med 0,48 för lövträd och 0,42 för barrträd (Davies et al, 2011).
Pil
Ask
Lind
Lönn
Figur 5.9. Biomassan vid olika diameter för de fem vanligaste trädarterna i Lunds
tätort. Fotograf: Anna Bengtsson.
Ek