Ekosystemtjänster från urbana grönytor - Miljö - Lunds Tekniska ...

5.4 Kollagring i urban vegetation
Efter inventeringen av vegetationssammansättningen i provytorna beräknades kolförrådet i
vegetationen. För denna beräkning krävdes information om kolinnehållet i olika typer av
växtlighet. Då det bedömdes olämpligt att skörda grönska för att genomföra en kolanalys
användes i denna studie istället allometriska biomassaekvationer och uppskattningar av
kolinnehåll från andra studier, se nedanstående stycken. Resultatet skalades sedan upp för att
representera de sammanlagda grönytorna inom respektive marktyp.
5.4.1 Gräs och buskar
Då det till denna studie var olämpligt att skörda grönska för att genomföra en kolanalys
användes istället uppskattningar av kolinnehållet från en engelsk studie. Värdena i denna studie
anses kunna representera kolinnehållet även i Lunds vegetation eftersom det geografiska läget
och klimatet överensstämmer (Davies et al, 2011). I den engelska studien skördades urbant gräs
och torkades flera gånger vid en temperatur av 105ºC. Sedan analyserades kolinnehållet och
man fann att denna typ av vegetation innehåller cirka 0,14 kg C/m 2 (Davies et al, 2011). I
samma studie fanns en önskan om att skörda buskar för liknande analys, men detta var inte
möjligt då det ansågs vara ett för stort ingrepp i den urbana grönskan. Istället används ett
kolinnehållsvärdevärde på 1,8 kg C/m 2 för låga buskar samt högre sådana med en diameter vid
brösthöjd (DBH) mindre än eller lika med 1 cm. Värdet är hämtat från en engelsk studie gjord i
juli 2000 och gäller egentligen för skogsväxande havtorn och hassel (Patenaude et al, 2003),
men antas vara representativt även för urbana snårigheter (Davies et al, 2011).
Ovanstående värde för snårigheter gäller alltså vid en DBH under eller lika med 1 cm. De
biomassaekvationer som beskrivs nedan gäller dock endast för diametrar över eller lika med 2,5
cm, och alltså finns inga värden för vegetation med DBH större än 1 cm men mindre än 2,5 cm.
Framförallt uppstår detta problem då marken täcks av snårigheter av relativt kraftig karaktär,
vilka kan antas ha en betydande biomassa men ändå har mycket smala stammar. I dessa fall har
snårigheterna antagits motsvara ett rimligt antal små träd med en diameter på cirka 2,5 cm.
5.4.2 Träd
Ungefär hälften av biomassan i träd utgörs av kol. Biomassan varierar framförallt med trädens
storlek, men även art och växtplats spelar roll. För att uppskatta biomassan kan allometriska
biomassaekvationer användas, vilka utgår från trädarten, dess diameter vid brösthöjd och ibland
även trädets höjd. Allometriska biomassaekvationer kan aldrig ge en helt rättvis bild av
verkligheten, men de kan ändå användas för en översiktlig uppskattning av kolinnehållet i
grönska. Ofta är dessa ekvationer på formen log(ABW)= A+B·log (DBH) där ABW är den
torra biomassan i det vedartade materialet ovan jord och A samt B är artspecifika parametrar.
Från början var tanken att de inventerade träden skulle klassas enligt samma proportioner som
de fem vanligaste trädslagen i Lund, det vill säga ungefär 40 % lönn, 30 % lind samt 10 %
vardera av ek, ask och pil. Att låta de vanligaste arterna representera den samlade grönskan är
en metodik som används i ett flertal uppskattningar av städers förmåga att lagra kol (bland
andra Nowak, 1992 och Patenaude et al, 2003). I detta fall utgör de fem vanligaste arterna
tillsammans 52 % av de totalt 22832 träd som Lunds kommun inventerat i tätorten.
41
Ekosystemtjänster från urbana grönytor
Anna Bengtsson