Ekosystemtjänster från urbana grönytor - Miljö - Lunds Tekniska ...

Då en maximum likelihood- klassning genomförs i ArcMap skapas först en signaturfil där
klasser definieras med utgångspunkt i ingående rasterdata, det vill säga IR- och ortofotot. Hur
många klasser som ska identifieras bestämmer användaren själv. Signaturfilen beskriver de
klasser som identifierats och innehåller bland annat en beräknad medelvärdesvektor och en
kovariansmatris för varje klass. Vid själva klassningen gås sedan alla rasterceller igenom och
placeras i den klass som det är störst sannolikhet att de tillhör (ESRI, u.å.). Efter att klassningen
genomförts måste användaren själv, genom en manuell sluttolkning, definiera vad som ingår i
de olika klasserna.
Anledningen till att två typer av foton användes var att vissa klassningsproblem uppstod för
båda typerna, se figur 5.4. Klassificering av IR-fotot i fem klasser gav tre klasser med
byggnader och gator, en klass med grönska och en klass med skuggor av både byggnader och
grönska. Om klassen med skuggor av både byggnader och grönska definieras som hårdgjord
yta uppstod en viss underuppskattning av grönskan. Klassificering av ortofotot i fem klasser
gav istället två klasser med ljusa områden som framförallt var byggnader och gator, två
blandklasser med mörkare områden som utgjordes av grönska, mörka byggnader och alla
skuggor, samt en klass med enbart små grönytor. De två mörka blandklasserna definierades
som grönska och sedan användes baskartans bebyggelsepolygoner för att subtrahera
byggnadsytorna. Dock kvarstod skuggorna i dessa klasser, vilka innehöll både grönska och
hårdgjorda ytor. Därför gav klassningen av ortofotot en viss överuppskattning av grönskan.
Vilket foto som ger den mest rättvisa uppskattningen varierar mellan olika områden och
klassningsresultaten delades därför in enligt de marktyper som fanns i kommunkartan.
Klassningsnoggrannheten analyserades sedan för varje marktyp för att avgöra vilket foto som
gett bäst resultat, se avsnitt 5.2.1, Analys av tematisk noggrannhet. Den klassning som gett bäst
resultat fick sedan utgöra grunden för beräkning av de urbana grönytornas förmåga att lagra
kol.
Figur 5.4. Grönyteutbredningen i marktypen Sluten bebyggelse enligt de olika klassningarna. Den första bilden visar det
vanliga ortofotot, den andra bilden visar grönyteutbredningen enligt IR-fotot och den tredje bilden visar
grönyteutbredningen enligt ortofotot. De orangea ytorna i den tredje bilden är byggnadsytan som subtraherats från
grönytan. Ingående kartdata: Copyright Lunds kommun.
32
Ekosystemtjänster från urbana grönytor
Anna Bengtsson