Ekosystemtjänster från urbana grönytor - Miljö - Lunds Tekniska ...

5 Kvantifiering av kollagring i Lunds urbana grönska
Lunds kommun bedriver ett aktivt klimatarbete och är nyfikna på grönytornas möjligheter att
vara en del av det förebyggande klimatarbetet. En ekosystemtjänst som då är viktig är
grönskans förmåga att lagra kol. I detta kapitel beskrivs en metod för hur denna
ekosystemtjänst kan kvantifieras. Resultatet av kvantifieringen presenteras först i kapitel 7.
5.1 Metodöversikt
De senaste åren har ett flertal försök gjorts att kvantifiera mängden lagrat kol i urban
vegetation. Framförallt har dessa försök gjorts i USA, men även i England, Tyskland och Kina.
De flesta metoderna utgår från någon typ av detaljerad karta över området där kolförrådet ska
kvantifieras. Denna kan exempelvis vara framtagen med utgångspunkt i ett flygfoto eller med
hjälp av Lidar-data över markvegetationens höjd. Sedan är det brukligt att göra en mycket
omfattande inventering av grönskan på ett stort antal platser. Platserna väljs ut för att
representera kartans indelning, men de exakta provpunkterna är vanligtvis slumpvis genererade.
Trädgrönskans biomassa och kolinnehåll beräknas sedan genom allometriska artspecifika
biomassaekvationer. Detta är ekvationer som bygger på antagandet att samtliga träd av en viss
art har samma proportioner och att biomassan därmed kan beräknas som en funktion av
stamdiametern. Kolinnehållet i lägre vegetation beräknas istället exempelvis genom att
vegetationen skördas, torkas och analyseras. Till sist skalas resultatet upp till att gälla staden
(Davies et al, 2011; Nowak, 1992; Scharenbroch, 2012; Zhao et al, 2010).
Att följa metodiken i redan gjorda kvantifieringar har inte varit möjligt i denna studie. Dock har
den redan utarbetade metodiken använts som utgångspunkt för utvecklingen av en lämpligare
metod. För att göra en kvantifiering av grönskans kolförråd är det nödvändigt att utgå från
någon typ av kartdata och vilken metodik som väljs måste anpassas efter de kartor som finns
tillgängliga. Då denna studie genomfördes inhämtades befintlig kartdata från Lunds kommun
och GIS-centrum vid Lunds Universitet. Denna bestod av:
Rasterdata i form av ett IR- och ett ortofoto, det vill säga detaljerade flygfoton.
Vektordata i form av kommunens kommunkarta och baskarta. Kommunkartan innehöll
bland annat en indelning av tätorten i tio olika marktyper och baskartan innehöll bland
annat bebyggelsepolygoner
Vektordata innehållande kommunens inventerade träd i tätorten.
Studien inleddes därför med en automatisk klassning av flygfotona för att utröna hur mycket
grönytor som finns i olika delar av staden, se avsnitt 5.2, Klassning av flygfoton. Grönytornas
vegetationssammansättning fastställdes sedan genom inventering. I flera studier har mycket
omfattande inventeringar genomförts (Davies et al, 2011), men på grund av tidsbrist var det
inte möjligt i detta fall. Därför användes istället ett subjektivt urval, en urvalsmetod som också
använts i andra studier (Patenaude et al, 2003). Urvalsmetoden och provytorna finns beskrivna i
avsnitten 5.3.1, Metod för urval av provytor, och 5.3.2, Provytor.
Grönytornas kolförråd beräknades sedan med hjälp av biomassaekvationer enligt en metodik
som förekommer i många andra studier (Davies et al, 2011; Nowak, 1992; Scharenbroch, 2012;
Zhao et al, 2010). Detta beskrivs i avsnitt 5.4, Kollagring i urban vegetation. För att utreda
inom vilket intervall kolförrådet eventuellt kan variera genomfördes sedan en
känslighetsanalys. I denna beräknades en minimum- och en maximumnivå på kolförrådet i
tätorten. De två nivåerna baserades på de provytor som hade lägst respektive högst kolförråd
per ytenhet inom varje marktyp.
29
Ekosystemtjänster från urbana grönytor
Anna Bengtsson