Ekosystemtjänster från urbana grönytor - Miljö - Lunds Tekniska ...

Tabell 3.1. Exempel på avrinningskoefficienter för olika marktäcken.
Typ av yta
Avrinningskoefficient
Tak 0,9
Betong och asfaltsyta, berg i dagen med stark lutning 0,8
Stensatt yta med grusfogar 0,7
Grusväg, starkt lutande bergigt parkområde utan nämnvärd vegetation 0,4
Berg i dagen med inte alltför stark lutning 0,3
Grusplan och grusad gång, obebyggd kvartersmark 0,2
Park med rik vegetation samt kuperad bergig skogsmark 0,1
Odlad mark, gräsyta, ängsmark 0-0,1
Flack tätbevuxen skogsmark 0-0,1
Förenklat kan man säga att nästan allt vatten rinner av från hårdgjorda ytor, medan nästan allt
vatten infiltrerar vegetationstäckta ytor. Hur mycket vatten som avrinner är därmed någorlunda
proportionellt mot andelen hårdgjorda ytor i ett område. Det vatten som rinner av ytan orsakar
dock inte alltid översvämningar utan kan senare nå en vegetationstäckt yta där det infiltrerar.
För att närmare studera vad som sker i landkapet krävs modelleringar med bland annat
nederbördsdata och topografiska data som indata.
3.7 Temperaturreglering
Som nämndes i inledningen till detta kapitel är urbana områden ofta flera grader varmare än
den omgivande landsbygden: runt städer skapas så kallade urbana värmeöar. Detta fenomen
väntas öka i framtiden i och med klimatförändringen och förutspås då ge allvarliga
hälsokonsekvenser till följd av stigande temperaturer. Dessutom kommer antagligen
energiförbrukningen att öka på grund av ett ökat behov av kylningsåtgärder (US EPA, 2011).
De urbana värmeöarna orsakas av att byggnader och vägar har ett lågt albedo, vilket innebär att
de inte reflekterar särskilt mycket ljus. Mycket av energin i solinstrålningen tas därför upp av
dessa strukturer. Vidare genererar den mänskliga aktiviteten värme, till exempel vid
uppvärmning av byggnader och användning av fordon. Värmen hålls sedan kvar då betong och
andra byggnadsmaterial ofta har en stor värmelagringsförmåga, se figur 3.6 för en översikt över
de betydande energiflödena. Förekomsten av urbana värmeöar följer en cykel och är som störst
under sena eftermiddagar, avtar efter solnedgången och är sedan som lägst i gryningen.
Grönytor kan dock avsevärt bidra till sänkta temperaturer i städer. Den solenergi som når
grönytor används till stor del i fotosyntesen och värmer därför inte ytan i lika stor utsträckning.
Dessutom reflekterar grönytor mer solljus än många av stadens andra ytor och är heller inte lika
bra på att lagra värme. Grönytor innehåller dessutom fler vattenansamlingar än andra områden,
både i form av vattendrag och i form av nederbörd som fångats upp av grönskans lövverk. När
vattnet avdunstar följer solenergin med vattenångan upp i atmosfären istället för att den blir
kvar som värme i staden. Grönskans kylande effekt ger inte bara upphov till
temperaturskillnader mellan urbana och rurala områden, utan även mellan parker och bebyggd
miljö inom staden. Temperaturskillnaden skapar en tryckskillnad inom staden, vilken resulterar
i en parkbris som också medverkar till att ge en känsla av minskad hetta (Whitford et al, 2001).
24
Ekosystemtjänster från urbana grönytor
Anna Bengtsson