Ekosystemtjänster från urbana grönytor - Miljö - Lunds Tekniska ...

Ekosystemtjänster från urbana grönytor - Miljö - Lunds Tekniska ... Ekosystemtjänster från urbana grönytor - Miljö - Lunds Tekniska ...

29.08.2013 Views

3.6.1 Interception, evapotranspiration och infiltration Många är de som har upplevt effekten av interception när de tagit skydd under ett träd under ett plötsligt skyfall. Interception sker nämligen då vegetationen genom sitt lövverk fångar upp den nederbörd som faller och på så vis fördröjer vattnet och möjliggör avdunstning. Hur mycket vatten som fångas upp beror på framförallt lövverkets storlek och struktur, vilket innebär att interceptionen i lövskogar skiljer sig mellan sommar- och vinterhalvåret. Effekten av interceptionen är störst i det tidiga skedet av ett regnoväder och minskar efter hand som regnet fortgår. När tillräckligt mycket vatten fångats av bladen brister ytspänningen och vattnet faller mot marken (Ward & Robinson, 2000). Interception sker även på markvegetationen, vilken framförallt vid intensiva regn fungerar som en andra uppfångare av nederbörden. Gräs och jordbruksgrödor har betydligt lägre interceptionsförmåga än träd och den beror till stor del på vegetationens täthet och höjd. Högt gräs har exempelvis högre interceptionsförmåga än klippt gräs (Ward & Robinson, 2000). Figur 3.5. Vattenbalanser för en grön respektive hårdgjord yta. Infiltrationen och evaporationen är lägre på den hårdgjorda ytan och således blir avrinningen högre.Bild: Anna Bengtsson. Begreppet evapotranspiration beskriver egentligen två processer: evaporation och transpiration. Evaporation sker då vatten avdunstar från våta ytor, till exempel från regnvåt växtlighet, vattenytor, hårdgjorda ytor eller och bar jord. Stora friska växter har stora evaporationsytor och hastigheten är således hög, medan små växter med klent lövverk har en betydligt lägre evaporation (Almusaed, 2011). Växters transpiration sker också från växters blad men efter att vatten tagits upp av rötterna och transporterats genom växten och använts i olika biofysiska processer. Nästan allt vatten som tas upp av växter avges genom transpirationen och endast en bråkdel används för växtens livsprocesser. Generellt kan sägas att frodiga friska växter transpirerar mycket vatten medan växtlighet i sämre kondition transpirerar lite vatten (Almusaed, 2011). Den sammanlagda evapotranspirationshastigheten beror på en mängd faktorer, bland annat lufttemperaturen, luftfuktigheten, vindhastigheten, vattentillgången, växtarten och dess storlek (FAO, 1998). 22 Ekosystemtjänster från urbana grönytor Anna Bengtsson

Vid intensiva regn evapotranspirerar endast en liten andel av nederbörden eftersom vattnet snabbt rinner av ytorna. Vid mer lågintensiv nederbörd kan evapotranspirationen dock ha en stor påverkan på hur mycket vatten som når marken och där kan infiltrera eller avrinna. Infiltration är den process som sker då vatten tränger ner i marken. Det vatten som infiltrerat marken kan senare avdunsta, röra sig strax under markytan eller perkolera ner till grundvattnet (Ward & Robinson, 2000). Markens sammansättning spelar stor roll för hur mycket vatten som kan infiltrera. Dels beror genomsläppligheten på kornens storlek och dels beror den på hur tätt kornen är packade. Sandig mark har exempelvis god genomsläpplighet eftersom sandkornen är stora och det finns gott om sammanlänkade håligheter mellan dem. Detta ger utrymme för vattnet att röra sig. I lerjord är däremot kornen mycket små och tätt packade vilket medför att vatten har svårare att infiltrera. Infiltrationen beror även på nederbördens intensitet och varaktighet. Under ett regn är infiltrationen som störst i det inledande skedet, framförallt om marken är torr, och avtar sedan efter hand för att uppnå en relativt stabil nivå. Generellt kan sägas att vegetation ökar markens infiltrationskapacitet, bland annat genom att fördröja eventuell avrinning och genom att påverka markens struktur. Rötter har en relativt lång nedbrytningstid vilket möjliggör att aggregat av jordpartikar kan bildas och stabiliseras runt rötterna. Stora aggregat medför större markporer i omgivningen och därmed kan större mängder vatten infiltrera marken (Melakari, 2005). Det vatten som inte infiltrerar marken rinner istället iväg längs markytan och når ganska snabbt vattendrag och ansamlingar. I naturliga områden är det endast vid mycket kraftiga regn som nederbördsintensiteten överstiger markens infiltrationskapacitet och ytavrinning bildas (Ward & Robinson, 2000). I städer styrs däremot infiltrationen till mycket stor del av om marken är täckt av genomsläppliga eller hårdgjorda ytor. Genomsläppliga ytor är sådana där regnvattnet kan infiltrera marken, till exempel gräsytor och bara jordar. Hårdgjorda ytor kan exempelvis utgöras av tak, asfalterade vägar och berg och dessa tillåter inte att vattnet infiltrerar marken. Istället rinner regn som faller på hårdgjorda ytor snabbt längs ytan och riskerar att ansamlas i landskapets lågpunkter. 3.6.2 Avrinning Hur mycket vatten som avrinner beror enligt ovan på interceptionen, evapotranspirationen och infiltrationen, vilka i sin tur beror på en mängd faktorer. Ett sätt att sammanfatta avrinningen från en specifik yta är genom att använda sig av en avrinningskoefficient, vilken således sammanväger alla de faktorer som påverkar avrinningen. Koefficienten utgörs av kvoten mellan volymen vatten som rinner av en yta och den totala nederbördsvolymen och måste anpassas efter platsens vegetation, marktäcke, jordtyp och fukthalt i marken (Zakrisson et al, 2003). Hänsyn måste även tas till avrinningsområdets storlek och markens lutning (Holmberg, 2005). I tabell 3.1 på nästa sida presenteras exempel på avrinningskoefficienter för olika marktäcken och det kan konstateras att skillnaden är stor mellan hårdgjorda och genomsläppliga ytor (Svenskt Vatten, 2004). 23 Ekosystemtjänster från urbana grönytor Anna Bengtsson

Vid intensiva regn evapotranspirerar endast en liten andel av nederbörden eftersom vattnet<br />

snabbt rinner av ytorna. Vid mer lågintensiv nederbörd kan evapotranspirationen dock ha en<br />

stor påverkan på hur mycket vatten som når marken och där kan infiltrera eller avrinna.<br />

Infiltration är den process som sker då vatten tränger ner i marken. Det vatten som infiltrerat<br />

marken kan senare avdunsta, röra sig strax under markytan eller perkolera ner till grundvattnet<br />

(Ward & Robinson, 2000). Markens sammansättning spelar stor roll för hur mycket vatten som<br />

kan infiltrera. Dels beror genomsläppligheten på kornens storlek och dels beror den på hur tätt<br />

kornen är packade. Sandig mark har exempelvis god genomsläpplighet eftersom sandkornen är<br />

stora och det finns gott om sammanlänkade håligheter mellan dem. Detta ger utrymme för<br />

vattnet att röra sig. I lerjord är däremot kornen mycket små och tätt packade vilket medför att<br />

vatten har svårare att infiltrera. Infiltrationen beror även på nederbördens intensitet och<br />

varaktighet. Under ett regn är infiltrationen som störst i det inledande skedet, framförallt om<br />

marken är torr, och avtar sedan efter hand för att uppnå en relativt stabil nivå. Generellt kan<br />

sägas att vegetation ökar markens infiltrationskapacitet, bland annat genom att fördröja<br />

eventuell avrinning och genom att påverka markens struktur. Rötter har en relativt lång<br />

nedbrytningstid vilket möjliggör att aggregat av jordpartikar kan bildas och stabiliseras runt<br />

rötterna. Stora aggregat medför större markporer i omgivningen och därmed kan större<br />

mängder vatten infiltrera marken (Melakari, 2005).<br />

Det vatten som inte infiltrerar marken rinner istället iväg längs markytan och når ganska snabbt<br />

vattendrag och ansamlingar. I naturliga områden är det endast vid mycket kraftiga regn som<br />

nederbördsintensiteten överstiger markens infiltrationskapacitet och ytavrinning bildas (Ward<br />

& Robinson, 2000). I städer styrs däremot infiltrationen till mycket stor del av om marken är<br />

täckt av genomsläppliga eller hårdgjorda ytor. Genomsläppliga ytor är sådana där regnvattnet<br />

kan infiltrera marken, till exempel gräsytor och bara jordar. Hårdgjorda ytor kan exempelvis<br />

utgöras av tak, asfalterade vägar och berg och dessa tillåter inte att vattnet infiltrerar marken.<br />

Istället rinner regn som faller på hårdgjorda ytor snabbt längs ytan och riskerar att ansamlas i<br />

landskapets lågpunkter.<br />

3.6.2 Avrinning<br />

Hur mycket vatten som avrinner beror enligt ovan på interceptionen, evapotranspirationen och<br />

infiltrationen, vilka i sin tur beror på en mängd faktorer. Ett sätt att sammanfatta avrinningen<br />

<strong>från</strong> en specifik yta är genom att använda sig av en avrinningskoefficient, vilken således<br />

sammanväger alla de faktorer som påverkar avrinningen. Koefficienten utgörs av kvoten<br />

mellan volymen vatten som rinner av en yta och den totala nederbördsvolymen och måste<br />

anpassas efter platsens vegetation, marktäcke, jordtyp och fukthalt i marken (Zakrisson et al,<br />

2003). Hänsyn måste även tas till avrinningsområdets storlek och markens lutning (Holmberg,<br />

2005). I tabell 3.1 på nästa sida presenteras exempel på avrinningskoefficienter för olika<br />

marktäcken och det kan konstateras att skillnaden är stor mellan hårdgjorda och<br />

genomsläppliga ytor (Svenskt Vatten, 2004).<br />

23<br />

<strong>Ekosystemtjänster</strong> <strong>från</strong> <strong>urbana</strong> <strong>grönytor</strong><br />

Anna Bengtsson

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!