Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

95
Den betydelsefulla faktorn är i deras ögon kommunismens seger över en sjättedel av jordens
yta.
Den verkligt väsentliga faktorn är emellertid teorins seger över de faktiska förhållandena,
fiktionens över verkligheten, ordens seger. De faktiska förhållandena omtolkas i enlighet med
vad de efter teorin borde vara och tas inte för vad de är. Den avgörande faktorn vid kristendomens
seger må ha varit den trösterika utsikten om ett bättre liv efter detta, om ett kungarike
som inte är av denna världen, men det förnämsta innehållet i Sovjettron är hoppet om ett
bättre sakernas tillstånd i denna världen, inte i dag men i morgon, om några år, efter fullbordandet
av denna femårsplan eller en följande. Om inte förr kommer alla ideal att förverkligas
inom en så nära framtid, att den kommande generationen får skörda frukterna. Den
största uppmärksamheten ägnas i själva verket ungdomen och barnens utbildning. Unga
människor känner ofta att Sovjetstaten är deras stat.
Det oaktat är allt detta endast osäkert förankrat i folkets hjärtan. Det hävdar åtminstone
systemets anhängare. Bolsjevismen har alltjämt många fiender inom de mest skilda delar av
befolkningen. Det finns många orsaker till detta; fördomar, gamla vanor, motvilja mot nymodigheter,
bundenheten vid jord och egendom, särskilt från böndernas sida, och minnet av
många förlorade förmåner inte endast från den förrevolutionära tiden, utan också från åren
1925-1928, som av alla betraktats som år av lycka och frihet. I nästan varje fall är denna
fientlighet blind och instinktiv, absolut primitiv. En stat vars ekonomi är fullständigt
nationaliserad har också faktiskt fler hemligheter att skydda än en kapitalistisk stat, ty staten
är den enda arbetsgivaren, och allt det som i en kapitalistisk stat betraktas som affärshemligheter
måste i Sovjetunionen skyddas som statshemligheter, häri inräknat statistiken om den
civila produktionen. Detta förklarar den överdrivna fruktan för spionage. Den officiella teorin
om Jezjovperiodens händelser är att de utgjorde en ”rengöring”, en utrensning av ickesovjetiska
element, som tillhörde det förflutna eller den revolutionära maktstridens period.
Men – och detta är en av de allvarliga svagheterna i Sovjetsystemet som mycket lätt förbises –
själva utrensningen skapade fler fiender till regimen än den avlägsnade. Inte endast fångarna
hade blivit åtminstone potentiella fiender till regimen, vilket de förblev även efter sitt frigivande
och återinsättande på sina förutvarande poster, utan också deras anhöriga och vänner,
som var medvetna om deras oskuld, måste ha kommit i opposition till regimen; eller åtminstone
hade tvivel uppstått i deras sinnen.
Ungdomens genomsyrande av doktrinerna, partiundervisningen, verkar i samma riktning. Den
uppnår ingalunda alltid sitt avsedda syftemål. I stället kommer den otvivelaktigt stora delar av
befolkningen att reflektera över de sociala konsekvenserna av enstaka åtgärder såsom
införandet av arbetsböcker eller avskaffandet av arbetarens frihet att välja arbete. Enligt vår
mening har detta i hög grad bidragit till folkets verkliga politiska mognad.
Slutligen föranleds de unga genom att läsa revolutionens klassiker, Marx, Engels, Lenin och
de ryska 1800-talsliberalerna, sådana som Nekrasov och Tjernysjeskij, att ständigt anställa
jämförelser med den tsaristiska tiden, och dessa studier lär dem känna den europeiska
socialismens ideal från perioden före Sovjetsegern. Detta utgör ett av skälen till vår uppfattning
att de anmärkningsvärda händelserna under Jezjovperioden inte var något unikt i
Sovjethistorien, utan en nödvändig följd av den form regimen antagit. Vi tror att antingen
måste sådana kriser med alla deras konsekvenser ständigt återinträffa eller måste det ske en
fullständig förändring av regimens politiska kurs och möjligen av dess struktur. Kanske
kommer den att äga rum efter Stalins död under den strid om makten mellan hans efterträdare
som med säkerhet kommer att följa.
Den officiella teorin bortförklarar utrensningens obestridliga överdrifter på samma sätt som
den bortförklarade överdrifterna i masskollektiviseringen. Den tillskriver dessa det beskäftiga