Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

89
Men den olycklige seksoten insisterade på att hålla sig till fakta. Hans förhållande till sina
överordnade blev följaktligen ständigt mer spänt. De behandlade honom allt strävare och
började hota honom. De lät honom förstå att han misstroddes och faktiskt misstänktes för att
själv vara kontrarevolutionär. Han var medveten om att hans roll i grunden hade förändrats.
Han hade börjat med att vara en uppriktig anhängare till kommunismen, men han hade visat
sig inte vara någonting annat än en vanlig polisspion. Han skulle ha velat sluta arbetet och ta
konsekvenserna, men han saknade den kraft som behövdes. Han funderade på att ta sitt eget
liv men var alltför svag. Den lättaste utvägen var att dränka sitt samvete i sprit. Det var
begynnelsen till hans fall. Därefter förlorade han så småningom de sista tillstymmelserna av
samvete och känsla för sanningen.
På inrådan av en påhittig överordnad i NKVD satte han igång med ”analytiska slutledningar”
av fakta. Det betydde att han i sina rapporter började ”tolka” det som människor sade och
därur utläsa dolda meningar. En anmärkning om att butikerna var tomma och att det inte fanns
någonting att köpa kunde tolkas som ”missnöje med och kritik av partiets ekonomiska
politik”. Om någon sade någonting till en utlänning om de sovjetryska bostadsförhållandena,
utvidgades det till spionage, och en person som berättade en skämtsam historia om Stalin blev
”anstiftare av en terroristisk sinnesstämning”. Omisstänksamma grupper av vänner och
kolleger förvandlades till ”politiska grupper”, ”sammanslutningar”, ”organisationer” etc. Det
var endast en fråga om att ändra några ord och fraser här och där, en fråga om att förvränga
sakerna. Men denna process suddade så småningom ut skillnaden mellan sanning och lögn,
fakta och dikt. De faktiska förhållandena begravdes fullständigt under fantasier.
Sådana hårklyverier hjälpte emellertid föga. För det första kom NKVD med större och större
krav och upphörde att låta sig nöja med rapporter om eventualiteter och sinnesstämningar.
Den önskade fakta om ”verkliga” organisationer och ”verkligt” spionage. För det andra höll
det sovjetryska folket på att bli misstänksammare och försiktigare. Den oavbrutna skrämseln
och känslan av att seksoterna ständigt snokade bakom ryggen gjorde det mer och mer
reserverat och tystlåtet även i privata samtal.
Seksoten var sålunda fången mellan Scylla och Charybdis, den alltmer krävande och
misstänksamma NKVD och den ytterligt skrämda och otroligt försiktiga Sovjetmedborgaren.
Vad skulle han göra?
Följden blev att gränslinjen mellan fakta och dikt blev allt dimmigare, och det verkliga
ersattes i stigande grad av det möjliga. Därifrån var det endast ett steg till rena rama
uppdiktningen och lögnen. Kovalenko övergick nu från analytiska slutledningar till den
oinskränkta användningen av sin fantasi. Han slutade upp med att bekymra sig om sanningen
eller ens skuggan av den. Han intresserade sig uteslutande för att stanna inom gränserna för
det plausibla. Var det möjligt att den eller den i betraktande av sin utbildning, sociala
ställning, sitt allmänna uppförande, förflutna o. s. v. kunde ha handlat eller talat eller uppträtt
på det eller det sättet under de eller de omständigheterna? Om svaret var ja, var det
tillräckligt. Huruvida vederbörande faktiskt hade handlat eller talat så var oväsentligt och
intresserade varken seksoten eller NKVD. Det fanns inga fakta längre. Fantasin hade hela
herraväldet.
Alla dessa fantasier, som strömmade in från alla håll, samlades av NKVD, som med dem som
grundval uppförde den fantastiska byggnaden av anti-sovjetiska organisationer, planerade
uppror, spionage och sabotage, och alla dessa påfund bekräftades senare genom de bekanta
förhörsmetoderna. Sålunda gjordes fantasin till verklighet.
Kovalenkos fantasiutflykter tillfredsställde endast delvis NKVD. Det fanns alltjämt gränser
bortom vilka han inte var villig att gå. Han ville inte överskrida gränserna för det antagliga.
Han insisterade på att förbli realist, om också endast i en artistisk mening. Varför? Han visste