Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

79
Jag lärde mig en hel del av var och en av mina fängelsebekantskaper. Eftersom jag i NKVD:s
ögon var en betydelsefull politisk brottsling, placerades jag tillsammans med personer av
samma betydelse, och de visade sig vara mycket intressanta människor. Var och en var som
en ny sida i boken om bolsjevismen, som nu låg öppen framför mig, och jag läste boken med
stort intresse ...
Enligt mina cellkamrater hade jag all anledning att tro att mitt fall var långt allvarligare än jag
förmodat. Jag hade inte känt till förhörsmetoderna: ”övertalningen”, ”stolsbenet”,
förhindrandet av sömn och angivelsen av andra. Jag hade betraktat självfördömande legender
som något karakteristiskt för uppvisningsrättegångarna. Jag hade inte insett att man skulle
vänta en sådan också av mig.
Innan jag första gången togs till min förhörsledare bråkade jag min hjärna med att fundera ut
vilken legend jag skulle tvingas att hitta på, hur jag skulle harmoniera den med de objektiva
fakta i mitt fall och hur jag skulle bete mig med hänsyn till frågan om rekryteringen. Det bör
påpekas att jag aldrig hade en tanke på att fastslå min oskuld eller bestrida min skuld. Det har
inhamrats hos varje Sovjetmedborgare att ett bestridande av ens skuld är likvärdigt med att
utså tvivel om NKVD:s ofelbarhet och kan endast förvärra saken. NKVD vet vad den gör. Om
någon arresteras, måste det finnas viktiga politiska skäl härför, som ingen får ifrågasätta.
Mina ”objektiva kännetecken” blottställde mig för anklagelser för ideologiskt sabotage eller
kontrarevolutionär propaganda. Sådana anklagelser skulle passa ihop med de ”metodiska
misstag” om vilka jag hört så mycket under loppet av ”kontrollprocessen”. Men min situation
visade sig vara mycket allvarligare.
Min första förhörsledare, Sjapiro, chef för NKVD:s tredje departement (departementet för
kontraspionage, som betraktades som det mest drastiska av dem alla) hälsade mig med den
vanliga frågan om jag kände mig skyldig till kontrarevolutionär verksamhet. Jag försökte
svara undvikande. Jag sade att jag, om mina metodiska misstag eller vissa anmärkningar jag
hade fällt under privata samtal skulle anses som kontrarevolutionär verksamhet, måste
erkänna mig skyldig. Sjapiro besvarade mitt försök till undanflykter med förolämpningar och
hotelser.
Den huvudmetod som användes mot mig bestod i att förhöret drogs ut på tiden kombinerat
med att jag tvingades att ständigt stå eller sitta i en obekväm ställning och berövades sömn
under en lång period. Jag underkastades förhör dag och natt oavbrutet under femtio dygn. Jag
tilläts inte sova under mer än två eller tre timmar om dygnet och då endast sittande. Det fanns
även dygn, och dessa var inte så få, när jag över huvud taget inte tilläts sova. Mina ben
svullnade av allt stående och sittande, och bristen på sömn ansträngde mitt nervsystem till det
yttersta. Jag förlorade all förmåga att känna. Jag blev inte slagen, men jag tror inte att det
skulle haft någon vidare effekt på mig i det tillstånd bristen på sömn hade försatt mig. Mina
förhörsledare byttes om tretton gånger under loppet av mitt förhör, och jag upptäckte senare
att hälften av dem hade arresterats och delade sina offers öden. Under mitt utdragna förhör
avlöstes förhörsledaren av en kollega ungefär var åttonde timme.
Varje förhörsledare rullade upp mitt fall från början. En avlösare var inte det minsta
intresserad av resultaten av förhöret fram till den tidpunkt då han övertog det. Varje ny
förhörsledare var hårdare och ställde mer vittgående krav än sin företrädare. Resultatet var att
mitt fall växte som en lavin. Mitt ”ideologiska sabotage” och min ”kontrarevolutionära”
verksamhet var inte mera acceptabla för mina förhörsledare än min ”avvikelse på den
ideologiska fronten”. Min plan hade misslyckats. Jag anklagades för ett inte mindre brott än
förberedelse till och deltagande i väpnat uppror mot Sovjetstyrelsen och förberedelse till
våldshandlingar mot partiledare. Kossior, förste sekreterare i den ukrainska centralkommittén,
nämndes som det avsedda offret för min påstådda mordkomplott.