Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

More documents

Recommendations

Info

avvikelse från marxismens och leninismens principer, d. v. s. från den officiella och allmänt gällande partilinjen. Begreppet om den allmänna partilinjen är av enorm betydelse i livet i Sovjetunionen. Det dras in i allting, t. o. m. i människors privatliv. 5 Hur vidsträckt det tolkas framgår av följande lilla händelse. En skollärarinna i Odessa hade att avge rapport om huruvida det var mer praktiskt för barnen att ha med sig matsäck hemifrån eller att få ett mål mat i skolan. Vid nästa sammanträde förebråddes hon ivrigt av elever för att inte som sig borde ha utvecklat den allmänna partilinjen beträffande frågan, och hon tillfrågades, om hon inte genom att ha underlåtit att uppta den trotskistiska ståndpunkten i ämnet till granskning faktiskt hade hjälpt till att propagera för den trotskistiska linjen. Enligt en fiktion som är grundläggande för Sovjetunionen löper partilinjen alltid i en fullkomligt rak fåra, och i teorin är en avvikelse alltid möjlig antingen till höger eller till vänster. I praktiken finns naturligtvis åsikter som den ena stunden står i överensstämmelse med partilinjen, den andra i diametral motsättning till den. Linjen går med andra ord i sicksack. Fiktionen om rätlinjigheten upprätthålls inte desto mindre strikt. Hänvisningar till officiella partidokument av ett tidigare datum är därför absolut otillåtna. Brydsamma situationer uppstår om omsorgsfulla läsare eller ägare av föråldrade upplagor av Stalins verk påminner om vissa saker han har sagt. Detta kan ha de farligaste konsekvenser. En passus i hans ”Leninismens problem” berör t. ex. Trotskijs speciella insatser under inbördeskriget. Trotskij bevisades naturligtvis senare ha varit en ”hemlig anhängare av kapitalism och fascism” även före revolutionen och att ha använt sin ”revolutionära aktivitet uteslutande som en täckmantel för sin kontrarevolutionära filosofi”. Varje avvikelse från huvudlinjen ledde därför naturligtvis till retrospektiva ändringar i partiets historia, som är ett viktigt studieämne i alla skolor, universitet och partigrupper. <strong>Utrensningen</strong> resulterade i att det inte återstod någon som kunde anförtros att skriva den officiella partihistorien utan risk att författaren liksom de som lovprisades av honom senare kunde visa sig ha varit kontrarevolutionärer. Är 1938 offentliggjordes därför en i högsta grad officiell partihistoria utan angivande av författarens namn. Den utgavs av ”en kommission ur partiets centralkommitté under personlig medverkan av J. Stalin.” Denna version är alltjämt gällande. Kritik och självkritik består uteslutande i blottandet av misstag och avvikelser. Inget försvar av sig själv eller andra är tillåtet, och ett politiskt element måste uppdagas i varje påstått misslyckande eller misstag. Varje Sovjetmedborgare förväntas bära politiskt ansvar för sitt och sina underordnades arbete. När en person blir föremål för kontrollproceduren är dennes överordnade, kolleger och underordnade liksom också ”representanter för allmänheten”, d. v. s. partiorganisationen, fackföreningar etc., tvungna att delta. Vid ett universitet t. ex. utses de sistnämnda bland tekniska assistenter, servitriser, vaktmästare, kontorister etc. med den följden att kvalificerade specialisters arbete utsätts för kritik av en församling, som till största delen består av personer med mycket lägre bildningsgrad. Detta framställs för massorna som ett viktigt karakteristiskt drag hos Sovjetdemokratin, ehuru innehållet i alla förklaringar som avges vid sådana sammankomster noggrant föreskrivs av vederbörande partimyndighet. Dessa möten, som inte sällan varar ett stycke in på natten, är ofta långt mer ritualistiska än verklighetsbetonade. Upprensningarna och kontrollprocesserna gick till en början huvudsakligen ut över fördettingar, d. v. s. förutvarande godsägare, ämbetsmän, präster etc. Emot slutet av 1920-talet utsträcktes de till bönder, sådana som hade indragits i diskussioner inom partiet, tekniker, vetenskapsmän, konstnärer, politiker och partifunktionärer. På 1930-talet kom de slutligen att omfatta alla befolkningsklasser, från de högsta partitjänstemännen ned till springpojkar och eldare.
II. Lugnet före stormen ”Livet håller på att bli bättre och lyckligare” (Ur ett tal av Stalin 1935) 6 I och med 1933 års skörd övervanns jordbrukskrisen, kollektivjordbruken satte i gång med att leverera spannmål och landet började snabbt återhämta sig. Även industrialiseringen var framgångsrik. Konsumtionsvaror av Sovjetfabrikat, hushållsartiklar av alla slag och produkter från den nyligen upprättade konservindustrin uppenbarade sig i de statliga butikerna. Pengar hade åter något värde. För första gången på åratal fanns det någonting att köpa för sedelbuntarna i Sovjetmedborgarnas fickor. Samtidigt lättade det politiska trycket. Liksom namnet på den beryktade Tjekan på sin tid ändrats till GPU, ersattes nu dessa olycksbådande initialer med de harmlöst ljudande NKVD (folkkommissariatet för inrikesfrågor). Politiska rättegångar, utrensningar och kontrollprocesser upphörde, och antalet politiska arresteringar minskade påtagligt. Ungdomar som härstammade från de s. k. icke arbetande klasserna erhöll tillträde till universiteten och röda armén, som dittills varit stängda för dem, och Stalin höll ett tal vari han förkunnade att ”sonen inte är ansvarig för sin fader”. Han förklarade partiets huvudsyfte vara ”omsorg om den levande människan” och liknade partiet vid en trädgårdsmästare som kärleksfullt sköter de plantor han har vård om. Denna utveckling nådde sin höjdpunkt med utfärdandet av Sovjetunionens nya demokratiska författning. Ett nytt skede syntes ha inletts. En förändring föreföll att äga rum beträffande de kommunistiska vanorna och principerna. Man skämtade om ”den kulturella nya ekonomiska politiken” och återupptog levnadssätt som tidigare brännmärkts som borgerliga. Bucharin och andra betecknade processen som en ”glidning in i kapitalismen”. För somliga var den välkommen, för andra irriterande. Många gamla kommunister betraktade den som ett förräderi mot revolutionen. Anmärkningsvärda saker inträffade. Genom ett dekret från början av 1930-talet upphävdes alla de skolreformer som införts, och allt experimenterande inom undervisningen – vilket tidigare varit det sovjetryska undervisningssystemets stolthet – förbjöds strängt. Så fullständigt övergav man det nya skolsystemet att de nuvarande undervisningsförhållandena i Sovjetunionen skulle ha ansetts som gammalmodiga av 1890-talets reformivrande pedagoger. Ungdomskolonierna och de särskilda hemmen för föräldralösa barn 2 , som hade spelat en stor roll i den sovjetryska propagandan utomlands och hade betraktats som en anmärkningsvärd bedrift, upplöstes med några få undantag och ersattes av något som närmast liknade straffanstalter. Ännu mer överraskande var att officersgrader, som i folkets ögon utgjorde en symbol för den hatade gamla regimen, infördes i röda armén. Detta betraktades allmänt som förvånansvärt och obegripligt. Ingen kunde då förutse att även generalsgraden skulle återinföras och att Stalin skulle komma att tituleras generalissimus. Ett annat led i samma utveckling var att officerarna något senare åter började bära guldepåletter, som under revolutionens dagar ansetts såsom den främsta symbolen för överklasstyret. Återupprättandet av kadettskolor för högre partifunktionärers barn var ett annat steg i samma riktning. I maj 1934 upphöjde ett dekret om historieundervisningen partiet och staten till de slutgiltiga uttolkarna av den historiska sanningen. Efter den tidpunkten började staten inkräkta på tankens och kunskapens alla områden. Under Lenins livstid hade partiet och staten utövat en sträng politisk diktatur, men diskussionen hade varit relativt fri. Det förhöll sig sammalunda med litteraturen och konsten. Många experiment och nya vägar hade prövats, men i och med att det blev slut på diskussionsfriheten inom partiet upphörde så småningom alla sådana 2 Dessa skildrades livfullt i den berömda Sovjetfilmen från början av 1930-talet ”Vägen till livet”.
Page 1 and 2: 1 F. Beck W. Godin Stalinismen kast
Page 3 and 4: Innehåll 3 Utgivarens förord ....
Page 5 and 6: 2 relativ frihet och fred. Detta ä
Page 7: 4 avlagt de begärda bekännelserna
Page 11 and 12: 8 av den officiella propagandans he
Page 13 and 14: 10 om summariskt avkunnande av död
Page 15 and 16: 12 När prominenta personer arreste
Page 17 and 18: 14 igenom och som drakoniskt förbj
Page 19 and 20: 16 fascistisk aggression var välko
Page 21 and 22: 18 arresteras eller häktningsorder
Page 23 and 24: 20 Angivelse av personer som man vi
Page 25 and 26: 22 Släktingar och godhjärtade gra
Page 27 and 28: 24 Å andra sidan är doktrinen om
Page 29 and 30: alla trappor var nät utspända på
Page 31 and 32: 28 ofta förskräckliga förhållan
Page 33 and 34: 30 - var det möjligt att ge plats
Page 35 and 36: metoderna. Ett avsevärt antal poli
Page 37 and 38: 34 Gulag hade till sitt förfogande
Page 39 and 40: 36 omnämnts blev hustrurna till ar
Page 41 and 42: 38 nationalismen, återinförandet
Page 43 and 44: 40 Det antal fall då arresteringen
Page 45 and 46: Kategorierna 42 1. Partiorganisatio
Page 47 and 48: 44 Sovjetmyndigheterna. 1936 arrest
Page 49 and 50: 46 förrevolutionära intellektuell
Page 51 and 52: 48 med särskild stolthet i otaliga
Page 53 and 54: 50 planekonomi utövade. I detta sy
Page 55 and 56: 52 Han hade intressanta erfarenhete
Page 57 and 58: 54 kyrkan, och stammen kom under ts
Page 59 and 60:
56 lands sipprade naturligtvis i vi
Page 61 and 62:
58 kommunistisk arbetare i Manchest
Page 63 and 64:
60 Många bulgarer, av vilka de fle
Page 65 and 66:
62 I och med början av Jezjovskede
Page 67 and 68:
64 tvångsarbete under Sovjetregime
Page 69 and 70:
66 Låt oss innan vi går in på ka
Page 71 and 72:
68 utbildning. Som medlem av organi
Page 73 and 74:
70 ljög och att deras legender var
Page 75 and 76:
72 NKVD-tjänstemän befann sig i
Page 77 and 78:
att följa de människors öden, so
Page 79 and 80:
76 faktum att jag hade otillräckli
Page 81 and 82:
78 kontrollprocessen betraktat mig
Page 83 and 84:
80 Under förhörets lopp blev det
Page 85 and 86:
82 Men ordens makt är stor. Termen
Page 87 and 88:
84 Sylakovs fall var ingalunda enke
Page 89 and 90:
86 med på hans fantasihistoria vid
Page 91 and 92:
88 moralen och hänge sig åt ett i
Page 93 and 94:
90 det inte. Han hade länge varit
Page 95 and 96:
92 Uppvisningsrättegångarnas tid
Page 97 and 98:
94 uppgiften för ett proletariat s
Page 99 and 100:
96 nitet hos lokala partifunktionä
Page 101 and 102:
98 ett osovjetiskt tänkande. Sovje
Page 103 and 104:
100 regeringens avsikter. Timosjenk
Page 105 and 106:
102 det normala livet. Frigivningar
Page 107 and 108:
104 gamla gardet, hade varit partim
Page 109 and 110:
106 från att senare uppta motstån
Page 111 and 112:
108 som hette privat äganderätt t
Page 113 and 114:
110 system av koncentriska cirklar,
Page 115 and 116:
112 finna passande politiskt uttryc
Page 117 and 118:
114 mot sin egen säkerhet i utveck
Page 119 and 120:
116 Många av de tjänstemän som u
Page 121 and 122:
118 tionens historia. Även patriot
show all

Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?