Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

68
utbildning. Som medlem av organisationen var han underkastad sträng disciplin. Så snart han
hade överträtt sitt lands lagar var han hopplöst fångad i nätet.
Fram till början av 1930-talet arbetade ett oerhört stort antal arbetare och intellektuella, som
besjälades av ren idealism och trodde att de på detta sätt tjänade världsrevolutionens sak, för
de olika Sovjetorganisationerna utomlands med stor personlig risk och fullständigt utan
materiell kompensation eller vedergällning. En atmosfär av intimt och kamratligt samarbete
dominerade i dessa organisationer, i synnerhet i folkkommissariatet för försvaret, ehuru varje
man endast kände sin närmast överordnade och en eller två kontaktmän. Dessa människor
betraktade yrkesmässigt spionage som utfördes för materiell vinst som ytterst vanhederligt
och föraktligt. De risker de stod, storheten i deras sak och slutligen det romantiska inslaget i
ett hemligt arbete utgjorde de starkaste banden mellan dessa människor. Ungdomar grep sig
an med arbetet med entusiasm. Dessa organisationer var ovärderliga organ för inhämtande av
militära, tekniska och politiska upplysningar åt Sovjetunionen.
Jezjovperioden medförde emellertid en betecknande förändring. De andra organisationerna
upplöstes och endast NKVD:s utländska organisation bibehölls. Denna period karakteriserades
av den djupa misstro som Sovjetunionen kände mot all slags idealism eller ideologiska
band. Resultatet blev en grundläggande omändring av de metoder som användes av den
utländska organisationen. Betalda agenter ersatte de entusiastiska kommunisterna som utan
vedergällning arbetade illegalt. Det frivilliga samarbetet ersattes med komprometteringsmetoder
och penningutpressning, och NKVD:s strävan blev att omskapa sitt spionagesystem
efter det förmodade mönstret av andra länders.
Ett anmärkningsvärt drag hos NKVD:s utländska organisation liksom hos försvarskommissariatet
var, som vi redan nämnt, det stora antal letter som återfanns i ledande
ställningar. Vare sig det skedde i samband med arresteringen av letter som medlemmar av en
nationell minoritet, som människor i förbindelse med främmande länder eller som äldre
tjänstemän i den militära organisationen eller vad motivet än må ha varit, så kvarstår det
faktum att nästan alla medlemmarna av den utländska organisationen så småningom
återkallades till Sovjetunionen och arresterades som spioner. Följden var att man i
Sovjetunionens fängelser mycket oftare påträffade Sovjetagenter än agenter för främmande
makter. Vi minns t. ex. en Sovjetagent som hade återvänt till Sovjetunionen efter att ha
avtjänat ett åttaårigt fängelsestraff för spionage i Rumänien. Han arresterades omedelbart av
NKVD som rumänsk spion och blev fullkomligt förvirrad av vad som hade hänt honom.
Chefen för den sovjetryska spionagetjänst som ursprungligen hade skickat honom utomlands
och till vilken han nu vädjade hade också arresterats. Praktiskt taget alla högre tjänstemän i
det ryska spionagesystemet hamnade i fängelse i den mån de återvände till Sovjetunionen.
Det viktigaste och mest fruktade departementet i NKVD var det s. k. särskilda departementet,
som var ett NKVD inom NKVD. Precis som NKVD ingav fruktan över hela Sovjetunionen,
ingav den särskilda avdelningen en ännu större fruktan inom själva NKVD. Liknande särskilda
avdelningar existerade i varje militärt förband från bataljoner och uppåt och i varje
koncentrationsläger.
Kärnan i NKVD utgjordes av de ”gamla tjekisterna” som de stolt kallade sig. Dessa var
kommunister av gamla stammen, som hade deltagit i revolutionen och inbördeskriget och
visat sin seghet och pålitlighet. De flesta hade proletär härstamning, men många kom från
medelklassens intelligentia. Två folkkommissarier i Ukraina, Baritskij och Uspenskij och
Troitskij, som var chef för den särskilda avdelningen, kom från prästfamiljer och hade varit
lärjungar i teologiska skolor. I förbigående sagt hade också Stalin som bekant varit teologie
studerande.