Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

More documents

Recommendations

Info

3 Efter återinförandet av en fri marknad för jordbruksproduktionen vid sidan av de obligatoriska leveranserna ”till priser bestämda av marknadsläget” upphörde hungersnöden förvånansvärt fort. En stor del av stadsbefolkningen, arbetare och studenter, beordrades till landsbygden för att hjälpa till med sådden, och utsäde lämnades åter ut. Våren 1933 var många bönder alltför orkeslösa för att sköta sådden, men den goda skörd som följde medförde en snabb återhämtning, och resultatet var att det två år senare blev möjligt att helt och hållet upphöra med ransonering av födoämnen. Samtidigt med genomförandet av den första femårsplanen, industrialiseringen och kollektiviseringen, inträdde en fas av exempellöst politiskt tvångsvälde. Kollektiviseringen av miljontals bondgårdar följdes samtidigt av likvideringen av kulakerna. En kulak, som bokstavligen betyder knytnäve, är enligt sovjetrysk terminologi en ”exploaterande bonde”, d. v. s. en bonde som utnyttjar andra. Det bör emellertid ihågkommas att i och med jorduppdelningen 1917 en nästan allmän utjämning av äganderätten till jorden redan hade ägt rum, och under de år som närmast föregick kollektiviseringen hade man redan gjort upp räkningen med de återstående, i västeuropeisk mening välbärgade bönderna. I Sydryssland ansågs en bonde som välmående om han ägde mer än en häst, en ko och fem hektar jord. Den stora massan av dem som likviderades gick emellertid inte att inpassa under något juridiskt begrepp, utan rekryterades huvudsakligen från två stora grupper. Den första bestod av bönder som inte hade erhållit någon ytterligare jord vid nyfördelningen utan hade lyckats att själva arbeta sig upp till en viss grad av välstånd under NEP-perioden. Den andra bestod av dem som alldeles oberoende av sin ekonomiska ställning vägrade eller tvekade att gå med på kollektiviseringen. Likvideringen av kulakerna medförde ruin för otaliga jordbrukarfamiljer. I vissa fall arresterades eller deporterades familjens alla manliga medlemmar. Vanligare var att hela familjen ”omplanterades”, d. v. s. tvingades att lämna all sin egendom, transporterades till Sibirien eller långt norr ut och tillsades göra det bästa av situationen. Medan dessa åtgärder säkrade genomförandet av partiets jordbrukspolitik trots böndernas opposition, gjorde verkställandet av en annan del av femårsplanen en samverkan med en annan befolkningsgrupp oundgänglig. Tvångsindustrialiseringen krävde en oreserverad samverkan från intelligentians sida, särskilt den tekniska sakkunskapens. Det är en i utlandet allmänt utbredd uppfattning att den ryska intelligentian helt och hållet utplånades genom oktoberrevolutionen. Detta är en fullständig missuppfattning, som har sin grund i den emigration från Ryssland som ägde rum mellan 1918 och 1922. I stort sett berördes endast jämförelsevis små kretsar inom intelligentian av emigration och ”likvidering”, nämligen adeln, godsägarna och förmögnare affärsmän, de högre ämbetsmännen, de som beklädde de högre posterna i den kyrkliga hierarkin, officerare och industriägare. Men även dessa grupper berördes endast i den mån de utövade aktivt motstånd mot revolutionen, t. ex. i inbördeskriget, eller misstänktes för att göra detta. Den största delen av intelligentian överlevde. Många förutvarande adelsmän, stora godsägare och generaler återfanns i Sovjetföretag, vanligen som kontorister, vaktmästare och dylikt. Å andra sidan åtnjöt den vetenskapliga och tekniska intelligentian, särskilt de högt kvalificerade teknikerna, från början stor respekt och den mest långtgående uppmuntran av Sovjetregimen, ehuru den i likhet med alla andra var underkastad en sträng politisk kontroll. Det oaktat var majoriteten av dessa människor allt annat än gynnsamt inställd till regimen i allmänhet och den av Stalin hållna kursen i synnerhet. Från omkring 1929 fann sig regeringen tvungen att tillgripa tvångs- och repressalieåtgärder för att omintetgöra möjligheten av t. o. m. passivt motstånd från detta håll, särskilt av ledande tekniker och ingenjörer. Ett stort antal ingenjörer som tillhörde den gamla intelligentian arresterades, och kort efter det att de hade
4 avlagt de begärda bekännelserna släpptes de åter, oberoende av om de hade dömts till långvariga fängelsestraff eller inte. Flera stora uppvisningsrättegångar mot medlemmar av ett påstått ”industriparti” ägde rum i vilka ingenjörer och professorer var indragna. De anklagade var nästan undantagslöst åtalade för sabotage och omstörtande verksamhet, på vars existens endast mycket få medlemmar av Sovjetintelligentian trodde. Flera tusen ingenjörer, tekniker, jordbruks-och skogsexperter, läkare och vetenskapsmän föll offer för denna utrensning, som inte varade länge. Efter sina bekännelser försattes de flesta av dem på fri fot och uppenbarade sig åter t. o. m. på viktiga poster. På detta sätt uppnådde regeringen sitt syftemål att bryta varje möjligt motstånd mot sin politik. Sovjetunionens ingenjörer lärde sig att foga sig efter regeringens order utan diskussion, även om de betraktade dem som okloka eller tekniskt olämpliga. I detta sammanhang måste vi beröra ett viktigt karakteristiskt drag hos industrialiseringen i Ryssland. Varje teknisk eller ekonomisk regeringsåtgärd som görs till föremål för omfattande propaganda blir en fetisch. Vid begynnelsen av den första femårsplanen försökte t. ex. flera jordbruksexperter framhålla att svaret på frågan huruvida traktorer eller hästar skulle användas i jordbruket berodde på lokala förhållanden och sådana faktorer som tillgången på olja och reservdelar och skulle inte automatiskt bli till förmån för traktorer över hela Sovjetunionen. Detta var en teknisk fråga om vilken vi inte är kvalificerade att hysa någon uppfattning, men det officiella svaret var inte på något sätt vare sig tekniskt eller ekonomiskt. De som uttryckte denna synpunkt stämplades som reaktionärer, som fiender till traktorn, som blivit ett självändamål, en fetisch, en symbol för den nya tidsåldern. Efter utrensningen hade alla invändningar, t. o. m. rent tekniska, mot något som regeringen gjort till en principfråga blivit omöjliga. ”Planen” hade blivit ett självändamål. Sovjetplaner är i förbigående sagt alltid minimiplaner. Inom en välordnad produktionsplan kan det naturligtvis ha en lika allvarlig verkan att överskrida en produktionsandel som att underskrida den till följd av återverkningarna på andra delar av produktionen, men i Sovjetunionen hälsas automatiskt ett överskridande av en produktionsandel med entusiasm, även om det har skett på bekostnad av en underproduktion på annat håll. Upprensningar inom partiet och bland ämbetsmännen, inom vetenskapliga institutioner, universitet och industriella företag tjänade likaså ändamålet att bryta ned all opposition. Ett av de vanligaste och effektivaste medlen att utöva påtryckning var ”upprensningen” (chistka). En upprensning kunde resultera i att någon uteslöts eller som det hette ”rensades ut” ur partiet, sin byrå eller sin fabrik. Det förekom också mildare ”organisatoriska åtgärder” som de kallades. De omfattade enkel eller sträng tillrättavisning, tillfällig eller varaktig uteslutning ur fackföreningen eller nedflyttning till ett sämre arbete. Varje fabrik, byrå eller institution höll upprensningsmöten, vid vilka sådana åtgärder beslöts, vanligen genom enhällig omröstning på förslag av partirepresentanten. Som grund för utrensningsbeslutet angavs vanligen social härkomst (ofta under förevändning att denna hade dolts), politisk passivitet, tidigare medlemskap av annat politiskt parti eller tidigare understöd av opposition inom partiet. Det kunde också gälla en allmän anklagelse om politisk opålitlighet. I många fall var uteslutning upptakten till arrestering. För de bildade klasserna i Sovjetunionen, specialister, partimedlemmar och ämbetsmän, motsvarade i stort sett utrensningen vad likvideringen av kulakerna var för bönderna. De olika prorabotka (”kontroll”)- och ”kritik och självkritik”-processerna tillämpades också på Sovjetmedborgare i den akademiska världen. Vetenskapligt och konstnärligt arbete och all akademisk undervisning var underkastade sträng kontroll, vars syftemål var att upptäcka i vilken mån det kunde ha förekommit någon
Page 1 and 2: 1 F. Beck W. Godin Stalinismen kast
Page 3 and 4: Innehåll 3 Utgivarens förord ....
Page 5: 2 relativ frihet och fred. Detta ä
Page 9 and 10: II. Lugnet före stormen ”Livet h
Page 11 and 12: 8 av den officiella propagandans he
Page 13 and 14: 10 om summariskt avkunnande av död
Page 15 and 16: 12 När prominenta personer arreste
Page 17 and 18: 14 igenom och som drakoniskt förbj
Page 19 and 20: 16 fascistisk aggression var välko
Page 21 and 22: 18 arresteras eller häktningsorder
Page 23 and 24: 20 Angivelse av personer som man vi
Page 25 and 26: 22 Släktingar och godhjärtade gra
Page 27 and 28: 24 Å andra sidan är doktrinen om
Page 29 and 30: alla trappor var nät utspända på
Page 31 and 32: 28 ofta förskräckliga förhållan
Page 33 and 34: 30 - var det möjligt att ge plats
Page 35 and 36: metoderna. Ett avsevärt antal poli
Page 37 and 38: 34 Gulag hade till sitt förfogande
Page 39 and 40: 36 omnämnts blev hustrurna till ar
Page 41 and 42: 38 nationalismen, återinförandet
Page 43 and 44: 40 Det antal fall då arresteringen
Page 45 and 46: Kategorierna 42 1. Partiorganisatio
Page 47 and 48: 44 Sovjetmyndigheterna. 1936 arrest
Page 49 and 50: 46 förrevolutionära intellektuell
Page 51 and 52: 48 med särskild stolthet i otaliga
Page 53 and 54: 50 planekonomi utövade. I detta sy
Page 55 and 56: 52 Han hade intressanta erfarenhete
Page 57 and 58:
54 kyrkan, och stammen kom under ts
Page 59 and 60:
56 lands sipprade naturligtvis i vi
Page 61 and 62:
58 kommunistisk arbetare i Manchest
Page 63 and 64:
60 Många bulgarer, av vilka de fle
Page 65 and 66:
62 I och med början av Jezjovskede
Page 67 and 68:
64 tvångsarbete under Sovjetregime
Page 69 and 70:
66 Låt oss innan vi går in på ka
Page 71 and 72:
68 utbildning. Som medlem av organi
Page 73 and 74:
70 ljög och att deras legender var
Page 75 and 76:
72 NKVD-tjänstemän befann sig i
Page 77 and 78:
att följa de människors öden, so
Page 79 and 80:
76 faktum att jag hade otillräckli
Page 81 and 82:
78 kontrollprocessen betraktat mig
Page 83 and 84:
80 Under förhörets lopp blev det
Page 85 and 86:
82 Men ordens makt är stor. Termen
Page 87 and 88:
84 Sylakovs fall var ingalunda enke
Page 89 and 90:
86 med på hans fantasihistoria vid
Page 91 and 92:
88 moralen och hänge sig åt ett i
Page 93 and 94:
90 det inte. Han hade länge varit
Page 95 and 96:
92 Uppvisningsrättegångarnas tid
Page 97 and 98:
94 uppgiften för ett proletariat s
Page 99 and 100:
96 nitet hos lokala partifunktionä
Page 101 and 102:
98 ett osovjetiskt tänkande. Sovje
Page 103 and 104:
100 regeringens avsikter. Timosjenk
Page 105 and 106:
102 det normala livet. Frigivningar
Page 107 and 108:
104 gamla gardet, hade varit partim
Page 109 and 110:
106 från att senare uppta motstån
Page 111 and 112:
108 som hette privat äganderätt t
Page 113 and 114:
110 system av koncentriska cirklar,
Page 115 and 116:
112 finna passande politiskt uttryc
Page 117 and 118:
114 mot sin egen säkerhet i utveck
Page 119 and 120:
116 Många av de tjänstemän som u
Page 121 and 122:
118 tionens historia. Även patriot
show all

Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?