Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

3
Efter återinförandet av en fri marknad för jordbruksproduktionen vid sidan av de obligatoriska
leveranserna ”till priser bestämda av marknadsläget” upphörde hungersnöden förvånansvärt
fort. En stor del av stadsbefolkningen, arbetare och studenter, beordrades till landsbygden för
att hjälpa till med sådden, och utsäde lämnades åter ut. Våren 1933 var många bönder alltför
orkeslösa för att sköta sådden, men den goda skörd som följde medförde en snabb återhämtning,
och resultatet var att det två år senare blev möjligt att helt och hållet upphöra med
ransonering av födoämnen.
Samtidigt med genomförandet av den första femårsplanen, industrialiseringen och kollektiviseringen,
inträdde en fas av exempellöst politiskt tvångsvälde.
Kollektiviseringen av miljontals bondgårdar följdes samtidigt av likvideringen av kulakerna.
En kulak, som bokstavligen betyder knytnäve, är enligt sovjetrysk terminologi en
”exploaterande bonde”, d. v. s. en bonde som utnyttjar andra. Det bör emellertid ihågkommas
att i och med jorduppdelningen 1917 en nästan allmän utjämning av äganderätten till jorden
redan hade ägt rum, och under de år som närmast föregick kollektiviseringen hade man redan
gjort upp räkningen med de återstående, i västeuropeisk mening välbärgade bönderna. I
Sydryssland ansågs en bonde som välmående om han ägde mer än en häst, en ko och fem
hektar jord.
Den stora massan av dem som likviderades gick emellertid inte att inpassa under något
juridiskt begrepp, utan rekryterades huvudsakligen från två stora grupper. Den första bestod
av bönder som inte hade erhållit någon ytterligare jord vid nyfördelningen utan hade lyckats
att själva arbeta sig upp till en viss grad av välstånd under NEP-perioden. Den andra bestod av
dem som alldeles oberoende av sin ekonomiska ställning vägrade eller tvekade att gå med på
kollektiviseringen. Likvideringen av kulakerna medförde ruin för otaliga jordbrukarfamiljer. I
vissa fall arresterades eller deporterades familjens alla manliga medlemmar. Vanligare var att
hela familjen ”omplanterades”, d. v. s. tvingades att lämna all sin egendom, transporterades
till Sibirien eller långt norr ut och tillsades göra det bästa av situationen.
Medan dessa åtgärder säkrade genomförandet av partiets jordbrukspolitik trots böndernas
opposition, gjorde verkställandet av en annan del av femårsplanen en samverkan med en
annan befolkningsgrupp oundgänglig. Tvångsindustrialiseringen krävde en oreserverad
samverkan från intelligentians sida, särskilt den tekniska sakkunskapens.
Det är en i utlandet allmänt utbredd uppfattning att den ryska intelligentian helt och hållet
utplånades genom oktoberrevolutionen. Detta är en fullständig missuppfattning, som har sin
grund i den emigration från Ryssland som ägde rum mellan 1918 och 1922. I stort sett
berördes endast jämförelsevis små kretsar inom intelligentian av emigration och ”likvidering”,
nämligen adeln, godsägarna och förmögnare affärsmän, de högre ämbetsmännen, de som
beklädde de högre posterna i den kyrkliga hierarkin, officerare och industriägare. Men även
dessa grupper berördes endast i den mån de utövade aktivt motstånd mot revolutionen, t. ex. i
inbördeskriget, eller misstänktes för att göra detta. Den största delen av intelligentian överlevde.
Många förutvarande adelsmän, stora godsägare och generaler återfanns i Sovjetföretag,
vanligen som kontorister, vaktmästare och dylikt.
Å andra sidan åtnjöt den vetenskapliga och tekniska intelligentian, särskilt de högt kvalificerade
teknikerna, från början stor respekt och den mest långtgående uppmuntran av
Sovjetregimen, ehuru den i likhet med alla andra var underkastad en sträng politisk kontroll.
Det oaktat var majoriteten av dessa människor allt annat än gynnsamt inställd till regimen i
allmänhet och den av Stalin hållna kursen i synnerhet. Från omkring 1929 fann sig regeringen
tvungen att tillgripa tvångs- och repressalieåtgärder för att omintetgöra möjligheten av t. o. m.
passivt motstånd från detta håll, särskilt av ledande tekniker och ingenjörer. Ett stort antal
ingenjörer som tillhörde den gamla intelligentian arresterades, och kort efter det att de hade