Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

55
b) ”Utländska agenter”
Den kategori som bestod av dem som arresterades som spioner till följd av sina förbindelser
med främmande länder var långt mer omfattande än den som utgjordes av de verkliga
utlänningarna.
I. Infödda ”utlänningar”. Den första gruppen i denna kategori bestod av dem som var födda
utomlands. Denna inbegrep dem som var födda i de tsaristiska provinser som avträddes av
ryssarna efter första världskriget, d. v. s. Polen, Finland och de baltiska staterna, och gällde
dem som var av rysk nationalitet, även om deras fäder hade haft anställning som ryska tjänstemän
i dessa provinser. Många kunde inte tala ett ord av språket i det land vars medborgare de
ansågs vara, och bland dem fanns personer, vilkas familjer hade haft sin hemort i Ryssland
under generationer och vilkas enda förbindelse med ett främmande land var att de hade ett
efternamn som klingade polskt eller lettiskt.
De många letterna i Ryssland förtjänar ett särskilt omnämnande i detta sammanhang. De kom
till Centralryssland delvis som ett resultat av förflyttningen av stora industriföretag från Riga
under första världskriget, varvid den viktigare delen av personalen flyttades till Charkov och
andra städer, och delvis som en följd av röda arméns tillbakadragande från Lettland 1920.
Bland de senare fanns många kommunister av gamla gardet, av vilka åtskilliga i ledande
ställningar. Lettiska trupper spelade en lika stor eller större roll än de kinesiska under
inbördeskriget. Vare sig det nu berodde på speciell lämplighet för hemligt partiarbete eller
särskild skolning för upp giften så beklädde faktiskt letter ett stort antal av de ledande
posterna inom det sovjetryska spioneriväsendet både i Sovjetunionen och utomlands, både
inom NKVD:s och röda arméns underrättelsetjänst liksom i Kominterns motsvarande
organisation. Många letter hade innehaft ledande ställningar i den gamla Tjekan. Nu
anklagades de alla för att vara medlemmar av en trotskistisk eller lettisk-nationell
organisation.
En lettisk mekaniker från Charkovs lokomotivfabrik, som tidigare arbetat åt Tjekan, erkände
att han på order av den lettiska underrättelsetjänsten, som hade förgreningar högt upp i röda
armén, hade verkat för ett Storlettland, som skulle omfatta en stor del av europeiska Ryssland,
däri inräknat Moskva, och ha Wilna som sin huvudstad.
II. Sovjetmedborgare som hade varit utomlands. En annan grupp i denna kategori bestod av
ryssar som hade varit utomlands. De befann sig i en särskilt stor fara. Åtskilliga var vetenskapsmän,
ty mellan 1925 och 1929 hade många vetenskapsmän och ingenjörer rest utomlands
för sovjetryska institutioners räkning för att arbeta i motsvarande institutioner i Tyskland,
England, Holland och Förenta staterna, med syfte att återuppta vetenskapliga förbindelser
med främmande länder och att knyta nya. Det var dessa som löpte den största faran.
Men forskare som hade arbetat utomlands före första världskriget, ingenjörer, medlemmar av
sovjetryska inköps- och försäljningsdelegationer tillhörde också denna kategori.
I en ”stor” cell i ett Moskvafängelse hörde en av oss en föreläsning av en framstående Sovjetingenjör,
som just hade återkommit från Amerika, där han hade undertecknat kontrakt om
byggandet av ett valsverk vid Zaporozje för många miljoner dollar. Han förklarade att denna
föreläsning om hans uppdrag och ingenjörskonstens läge utomlands i själva verket skulle ha
hållits just samma dag inför vederbörande folkkommissarie. I stället fick den ”stora” cellen
tillfälle att höra den.
Alla de som någonsin tillhört personalen i någon av de sovjetryska handelsdelegationerna i
Berlin eller Paris, i Arcos i London eller Amtorg i Förenta staterna fördes nu nära nog utan
undantag till NKVD:s celler. Upplysningar om det öde som väntade Sovjetanställda utom-