Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

48
med särskild stolthet i otaliga propagandapublikationer utsända av regimen. De äldre
specialisterna bekände utan mycken påtryckning, men deras yngre kolleger bjöd ofta ett envist
motstånd.
Utrensningen av teknikerna började med en serie uppvisningsrättegångar mot ledande
personer i folkkommissariatet för den tunga industrin, bland vilka Piatakov var den
betydelsefullaste. Han hade varit den verklige ledaren för skapandet av den nya tunga
industrin. Folkkommissariatet för den tunga industrin stod under kontroll av Grigorij
Ordzjonikidze, georgier, en av Stalins närmaste medarbetare och medlem av politbyrån.
Sällan har en person i en så hög ställning åtnjutit en så enhällig uppskattning av alla som kom
i beröring med honom som han. Till skillnad mot så många andra ledande figurer i
Sovjetunionen beundrades hans blygsamma, vänliga och ärbara karaktär allmänt, och hans
egenskaper hade förskaffat honom hans underordnades tillgivenhet och respekt. Han dog kort
efter rättegången mot Piatakov. Huruvida han mördades eller ej kan inte fastställas, men
ryktet härom cirkulerade allmänt och håller fortfarande i sig. Oss förefaller det mer sannolikt
att denne gamle och sjuke man inte kunde överleva förstörelsen av sin organisation och
förlusten av sina närmaste och lojalaste kolleger.
Arresteringarna av de ledande ingenjörerna i folkkommissariatet för den tunga industrin
följdes av otaliga arresteringar av direktörer och specialister. På samma sätt ingrep man i
andra folkkommissariat, i kommissariatet för den lätta industrin, födoämnena, trävaruindustrin,
jordbruket och andra, och arresteringarna utsträcktes till de vetenskapliga och
tekniska forskningsinstitutionerna.
Den omständigheten att detta inte var den första utrensningen bland ingenjörer betydde att den
tilldrog sig mindre uppmärksamhet än den annars skulle ha gjort. Att vara ingenjör eller
tekniker innebar inte i sig självt någon större sannolikhet för arrestering. Det fordrades att
även andra faktorer fanns med i spelet såsom medlemskap av partiet, att vara direktör eller ha
haft förbindelse med främmande länder.
Som ett intressant exempel på en representant för den tekniska intelligentian skulle vi vilja ta
en jägmästare som innehade en viktig post i folkkommissariatet för skogsväsendet och
trävaruindustrin i Ukraina. Han hade förekommit i en uppvisningsrättegång i början av 1930talet
och hade erkänt att han hade låtit fälla för litet timmer för att spara skogarna åt deras
förutvarande ägare, vilkas rättigheter det sades vara det industriella partiets syftemål att
återupprätta. Han hade dömts till tio års tvångsarbete men hade frigivits efter mindre än ett år
och utnämnts till en högre post inom folkkommissariatet. Man fordrade nu att han skulle
bekänna att han hade låtit fälla för mycket timmer för att ruinera Sovjetunionens skogar och
förvandla dem till stäpper. Han berättade oss att de som förra gången hade bekänt i de flesta
fall hade dömts till tio års tvångsarbete men hade frigivits efter en kort tid. De som hade
vägrat att bekänna hade emellertid dömts till tre års tvångsarbete men hade i många fall aldrig
återsetts.
En annan jägmästare hade måste bekänna att han hade låtit hugga ut särskilda vägar i
skogarna vid den polska gränsen för att öppna vägen för polska och tyska stridsvagnar. Man
berättade oss att en kvinnlig porslinsspecialist hade ritat en sexuddig askkopp som framställdes
i tusental för Sovjetvärdshus och hotell, i synnerhet Intouristhotell som härbärgerade
utlänningar. Man kom på att om denna askkopp vändes upp och ner och man drog ett
blyertsstreck mellan tre av dess ben resultatet blev en zionistisk stjärna. Hon anklagades
därför för att ha ritat denna modell på order av den ”utländska fascismen”. Det outnyttjade
lagret av askkoppar, som uppgick till flera tusen, förstördes. En judisk ingenjör som hade
byggt ett stort vetenskapligt institut anklagades för att ha givit det formen av ett halvt hakkors
i syfte att förhärliga nazismen.