Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

Kategorierna
42
1. Partiorganisationen
Den första kategori som skall beröras utgjordes av de högre funktionärerna och mellanskikten
i kommunistpartiet. För den oinitierade kan det synas egendomligt att en aktiv insats i landets
styrande parti skulle vara ett ”objektivt kännetecken” som medförde arrestering. Men det
förhåller sig så att – med undantag av dem som satt i den allra högsta ledningen, några
medlemmar av politbyrån och de som beklädde några av de betydelsefullaste posterna i landet
– nästan alla högre partitjänstemän arresterades mellan 1936 och 1939. Bland dem befann sig
alla sekreterare för regions-, distrikts- och stadskommittéer och för de kommittéer som var
anknutna till de viktigaste företagen, statstrusterna, transportkoncernerna och fabrikerna.
Partisekreterarna för andra institutioner såsom universitet, seminarier, byråer för
radioutsändning, bokförlag o. s. v. arresterades även. I detta sammanhang bör det framhållas
att i alla partiorgan i Sovjetunionen innehas traditionsenligt sekreterareplatsen av
partiorganets verklige ledare. Så är förhållandet emedan Stalin har varit partiets sekreterare
sedan Lenins tid.
Arresteringen av högre partitjänstemän under Jezjovperioden kom för Sovjetunionen fullkomligt
oförberett, men den var karakteristisk för perioden. Vi skall senare diskutera den närmare
och här endast framhålla att resultatet var tillkomsten av en fullständigt ny partiorganisation,
ehuru med samma personer i toppen. En ledande vetenskapsman som av oss tillfrågades
varför så många in-och utländska kommunister arresterades svarade: ”Vad väntar ni er?
Kommunister är människor som har kritiserat sin egen regering och har visat att de är i stånd
att ingripa mot den. Hur kan sådana människor lämnas i ledande ställningar i Sovjetunionen?”
Utan tvivel innehåller detta svar en kärna av sanning.
Tre huvudgrupper kunde särskiljas bland de arresterade partitjänstemännen. Först kom de
gamla bolsjevikerna, vanligtvis förutvarande arbetare, soldater eller matroser. Många av dem
hade gått in i partiet av ideella skäl. Under åratals ansvarsfullt administrativt arbete inom
partiet hade många av dem förvärvat sig ett ansenligt mått av kultur och en stor fond av praktisk
kunskap. Det stora flertalet var allvarliga människor med ansvarskänsla. Trotskisterna och
bucharinisterna hade avlägsnats, men huvuddelen av partimedlemmarna av denna typ hade,
ehuru den faktiskt ingalunda alltid sympatiserade med partilinjen, förhållit sig lugn och därför
förblivit kvar. Bland de äldre partimedlemmarna var denna typ i själva verket den
dominerande. De kunde inte förstå att Sovjetunionen hade ingått i ett skede där de som hade
kämpat för de revolutionära idealen inte längre var önskvärda. De hade motsträvigt men
lydigt hjälpt till att genomföra likvideringen av kulakerna. Ändå måste de nu falla för att
lämna plats för det nya partiet. Vergniauds berömda uttryck om revolutionen, som slukar sina
barn, kunde ha präglats särskilt med tanke på dessa människor.
Nästa grupp utgjordes av de verkligt övertygade anhängarna till den stalinistiska partilinjen.
Bland dessa fanns människor som grundade hela sitt liv på partidisciplinen, vid vilken de höll
fast med religiös fanatism. Det ideal för vilket de var redo att göra vilket offer som helst var
inte människan Stalin utan partiet, förkroppsligat i politbyrån med Stalin som dess överhuvud.
De bekände ofta villigt och utan att någon särskild påtryckning utövades på dem, emedan
partiet i NKVD:s skepnad begärde detta offer av dem av skäl som var dess egna och som det
fann för gott att inte meddela dem.
En typisk representant för denna grupp var Levin, förutvarande sekreterare i en distriktskommitté,
medlem av komunistiska partiets centralkommitté och partimedlem sedan 1917.
Han var i förbigående sagt svåger till den berömde Sjtjerbakov, sekreterare i Moskvas partikommitté
och senare medlem av politbyrån. Men denna släktskap hjälpte honom inte. Han
återvände gråtande till cellen sedan förhörsledaren hade underrättat honom om att hans hustru