Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

38
nationalismen, återinförandet av reaktionär livsföring och av officersgrader i armén, inte
minst det fullständiga upphävandet av arbetarnas inflytande och kontroll i fabrikerna, vilket
skedde under slagordet ”förbättring av arbetardisciplinen”, och slutligen det totala undertryckandet
av varje verklig demokrati inom partiet och fackföreningarna kom dessa tidigare
revolutionära arbetare att avsvärja sin tro på kommunismen eller åtminstone den officiella
partilinjen. Deras desillusion kom till uttryck i den fråga de öppet ställde: ”Var det detta vi
kämpade för?”
Men det var likvideringen av kulakerna och hungersnöden 1933 som var de främsta orsakerna
till inte endast böndernas utan även arbetarnas desillusion. Det hade förekommit en hungersnöd
1921, som var resultatet av det kaos som orsakades av inbördeskriget liksom av det årets
svåra torka och dåliga skörd. Men ändå var den allmänna reaktionen inför 1933 års hungersnöd
av ett helt annat slag. Hungersnöden 1921 ansågs ha naturliga orsaker och betraktades
som följden av omständigheter utanför mänsklig kontroll. Men hungersnöden 1933 orsakades
uteslutande av regimens administrativa åtgärder, tvångsinsamlingen av föregående års skörd,
det oriktiga odlingssättet av jorden och fördrivandet av en stor del av bondeklassen under
slagordet ”likvidering av kulakerna”. Det faktum att en stor del av städernas arbetarklass
härstammade från landsbygden, att nästan varje arbetare alltjämt hade anhöriga på landet och
visste vad som skedde med dem, ehuru hungersnöden officiellt hemlighölls, framkallade hos
arbetarna en varaktig indignation, ehuru följande år medförde en förbättring av situationen.
Den äldre generationen blickade tillbaka på det förgångna, som sett ur perspektivet av den
rådande situationen och genom fängelsegallren kanske föreföll lyckosammare än det i
verkligheten hade varit, men den yngre generationen hade växt upp i Sovjetförhållanden och
kände inte till någonting annat. Den betraktade revolutionen som något självfallet och
accepterade Sovjetstatens struktur som något självklart. Dess kritik riktades inte mot
Sovjetstaten eller kommunismen utan mot stalinismen och den gällande partilinjen. Den yngre
generationens fullständiga accepterande av Sovjetstaten betydde inte att den var politiskt
okritisk och att den inte visste någonting om förhållandena utanför Sovjetunionen. En av
följderna av revolutionen var otvivelaktigt att den stora massan av det ryska folket rycktes
upp ur sin politiska försoffning och började reflektera. De sociala förhållandena togs inte som
något självfallet, och massorna hade blivit mera politiskt mogna.
Järnridån mellan Sovjetunionen och världen utanför dess gränser var inte alls så ogenomtränglig
från den ryska sidan som den var västerifrån. Den intellektuellt vakne Sovjetmedborgaren
visste – även om han tillhörde den yngre generationen – långt mer om
levnadsvillkoren utomlands än genomsnittsutlänningen visste om förhållandena i Sovjetunionen.
Detta var desto mer anmärkningsvärt som de sistnämnda kunde skildras fritt i
utlandet, medan Sovjetbefolkningen för att skaffa sig kunskap om främmande länder måste
begränsa sig till mycket få informationskällor, såsom översättningar av gammal och modern
utländsk litteratur, som hade en utomordentligt stor spridning, och bekantskap med
utlänningar och människor som hade varit utomlands.
Nyhetsglimtar i radion och notiser kringströdda i tidningar och tidskrifter försåg den
intresserade läsaren, som var van att läsa mellan raderna, med en inte föraktlig kunskap om
vad som försiggick utomlands. Kunskapstörsten stimulerades av ett passionerat intresse för
allt utländskt. Detta gällde i synnerhet ungdomen. Men den hade sin främsta grund i den
automatiska skepticism med vilken officiella nyheter så småningom mottages i en totalitär
stat. Den artificiella isoleringen föranleder den unga generationen att ofta överskatta
främmande länder, och Sovjetregeringen ser sig ständigt tvingad att bekämpa detta. 1947 satte
man i gång med en dylik propagandakampanj med syfte att framvisa den ryska civilisationens
överlägsenhet framför andra länders. Detta antydde existensen av en stark tendens att tro
motsatsen.