Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

23
den värsta formen av tortyr. Campanella 6 , som uthärdade all annan tortyr, dukade under för
bristen på sömn. Hallucinationer inträffar ofta. Man ser flugor surra omkring, man är omgiven
av skalbaggar och råttor, rök tycks stiga upp framför ens ögon, och eftersom man vanligen
tvingas att stå under processens avslutande dagar svullnar ens fötter till oformliga klumpar.
Det är nästan otroligt hur lång tid vissa fångar uthärdade denna behandling. Vi känner till ett
fall då förhören pågick utan något som helst avbrott under elva dygn. De sista fyra dygnen var
fången tvungen att stå. I ett annat fall pågick förhören fyrtioåtta dygn med enstaka avbrott på
två timmar, under vilka fången inte tilläts ligga utan fick sova i sittande ställning. Emot slutet
av en sådan behandling förlorade offret medvetandet ungefär var tjugonde minut och måste
väckas till liv med kallt vatten eller slag.
Alla de metoder som hittills berörts omnämndes med den av NKVD använda terminologin
som ”kulturella”, d. v. s. respektabla förhörsmetoder i motsats till andra, våldsammare
metoder, som vi nu i korthet skall behandla. NKVD gav sig inte alltid tid och besvär att
tillämpa ”kulturella” metoder. Förhöret började ofta med att den anklagade pryglades, särskilt
när det gällde enkla människor och personer som kunde förväntas visa stark motståndskraft
till följd av sin sysselsättning eller karaktär, såsom soldater eller NKVD-tjänstemän.
Prygel var den utan gensägelse vanligaste av de våldsmetoder som kom till användning. I sin
mildaste form utdelades det med handen, men i de flesta fall användes improviserade föremål
för ändamålet, bland vilka avbrutna stolsben spelade huvudrollen. Det berodde inte på någon
tillfällighet att lämpligare redskap som t. ex. piskor och gummibatonger ej fanns till hands.
Även det faktum att endast förhörsledarna eller deras assistenter och aldrig fängelsepersonalen
utförde pryglandet utvisade en önskan att upprätthålla fiktionen att prygel inte var
en reglementerad metod, utan bara kunde hänföras till en enskild tjänstemans godtycke.
En NKVD-man i hög ställning som själv satt arresterad berättade för oss att ehuru bruket av
prygel hade systematiskt genomförts och tillämpades över hela Sovjetunionen, så fanns det
inte några skriftliga instruktioner härom, och i NKVD:s övningsskolor omnämndes inte
användningen av våldsmetoder. Man lät endast förstå i muntliga instruktioner att bekännelser
under alla förhållanden måste framtvingas och att prygel och andra former av våld skulle
tolereras.
Det är också anmärkningsvärt att ehuru fångarna ofta tillfogades varaktig skada, t. ex. i
njurarna, var man i allmänhet angelägen att tillse att förhöret inte lämnade några varaktiga
synbara spår efter sig.
Det var relativt sällsynt att andra våldsmetoder än prygel användes. Till dessa hörde att ge
fången kraftigt saltad föda och sedan låta honom törsta samt göra bruk av starkt strålkastarljus
m. m. Sådana metoder användes i speciella fall i provinsfängelser. Enligt vad vi vet förefaller
de brutalaste metoderna ha kommit till användning i Lefortovos militärfängelse nära Moskva,
dit man samlade särskilda fall från hela Sovjetunionen.
Frågan om varför NKVD gjorde sig så mycket besvär att pressa fram bekännelser syns oss
viktigare än de särskilda metoder som användes. NKVD:s strävan var uppenbarligen att
eliminera vissa misstänkta kategorier av befolkningen, bland vilka man kunde vänta att finna
verkliga och potentiella motståndare till regimen. Sådana situationer har inte varit ovanliga i
historien. Efter den franska revolutionen antog jakobinerna den berömda ”lagen mot
misstänkta”, som möjliggjorde att giljotinen kunde användas mot alla element som föreföll
vara farliga för regimen. Nazisterna syftade till utrotning av vissa kategorier av befolkningen,
såsom judar, zigenare och de bildade polackerna, och vidtog arrangemang för ändamålet.
6 Italiensk renässansfilosof, död 1639, av inkvisitionen kastad i fängelse och torterad.