Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

More documents

Recommendations

Info

15 de ”kontrollprocesser” vi tidigare beskrivit. Vid ett prorabotka-möte tackade talarna NKVD för den redobogenhet och vaksamhet med vilka den lyckats oskadliggöra farliga spioner och sabotörer och begärde att dessa skulle bestraffas strängt. Episoder från de arresterades privata liv och arbete måste skildras så att de kom att framstå som ”folkets fiender”. Det var också nödvändigt att dra in i anklagelsen så många som möjligt av deras alltjämt inte arresterade kamrater. Mot denna praxis revolterade även de mest lojala Sovjetmedborgare. Det begärdes av varje arbetare i ledande ställning att han skulle yttra sig vid dessa möten, och varje yttrande som var ägnat att inge tvivel om en arresterad persons skuld betraktades med misstänksamhet. Oaktat allt detta satte man inte i allmänhet tilltro till anklagelserna. Men de flesta lojala Sovjetmedborgare trodde att någonting måste ligga bakom arresteringarna, om också endast ett oförsiktigt, ehuru inte alls verkligt brottsligt yttrande eller en tidigare förbindelse eller bekantskap med någon som verkligen hade varit skyldig. Genomsnittsryssen visste lika litet som utlandet om arresteringarnas och bekännelsernas faktiska mekanik, som vi skall diskutera i senare kapitel. Man satte i Sovjetunionen t. o. m. lika litet om inte mindre tilltro än i utlandet till bekännelserna vid de stora uppvisningsrättegångarna. Den ryska genomsnittsmedborgaren fann dem lika förbryllande som världen utanför Sovjetunionen gjorde. Till slut uppnåddes den situationen att det praktiskt taget inte fanns någon i Sovjetunionen som inte hade åtminstone en anhörig eller nära vän i fängelse. På det ekonomiska området karakteriserades denna period av intensifierad upprustning och förberedelse till krig. Alltmer arbetskraft och råvaror undandrogs den civila produktionen och dirigerades till den militära. Lokomotiv- och traktorsfabriker omändrades för framställning av stridsvagnar och annan krigsmateriel. Byggandet av bostadshus upphörde alldeles, och den tillgängliga cementen skickades till gränserna för uppbyggandet av det försvarsverk som senare fick namnet Stalinlinjen. En stor del av skörden gick till arméns reservförråd. Det började åter råda knapphet på födoämnen. Under tiden blev konsekvenserna av utrensningen så småningom uppenbara och började inverka på landets ekonomiska liv och militära styrka. De som burit ansvaret hade avlägsnats vid praktiskt taget varje fabrik och järnvägsstation, varje skola och vetenskaplig institution i landet. Detsamma gällde otaliga kollektivjordbruk, i det närmaste alla statliga ämbetsverk och hela krigsmakten. På nästan alla nyckelposter i landet hade det förekommit flera skiften av oerfarna efterträdare. Arbetskvaliteten försämrades påtagligt. Oupphörliga arbetarmöten och fruktan för omedelbart förestående arrestering förlamade initiativkraften och disciplinen på arbetsplatsen, och drakoniska åtgärder var nödvändiga för att hålla verksamheten i gång. Från denna tid till våra dagar har straffet i Sovjetunionen för en dags omotiverad frånvaro från arbetet varit ett års fängelse. Att komma för sent mer än en kvart tre gånger betyder avsked eller i bästa fall nedflyttning till en lägre grad. Landets försvagande hotade att leda till en katastrof, en stor nations politiska självmord. Det växande hotet om militärt angrepp från Hitlers och Mussolinis sida sammanföll med att periodens utrensning nådde sin klimax. Men Sovjetunionen hade till den grad försvagats av denna utrensning att den inte kunde kasta sin tyngd i vågskålen för att förhindra aggression, även om den hade velat detta. Omläggningen av den sovjetryska utrikespolitiken under 1930talet avlägsnade Sovjetunionen från de antifascistiska västeuropeiska demokratiernas läger och förde landet till en hållning av välvillig neutralitet gentemot de fascistiska diktaturerna och slutligen till allians med dessa. Denna omläggning stod i fullständig harmoni med Stalins linje. Det ryska avståndstagandet från den strategi som gick ut på att åstadkomma revolutioner i de kapitalistiska länderna, och dess ersättande av en strategi som syftade till imperialistisk och militär expansion förutsatte ett försvagande av den kapitalistiska världen och oundvikligheten av ett andra världskrig. En
16 fascistisk aggression var välkommen så länge den inte riktades mot Sovjetunionen, och den sovjetryska utrikespolitikens förhoppning var nödvändigtvis att lyckas provocera krig mellan axelmakterna och de västeuropeiska demokratierna och mellan Amerika och Japan. Det låg i sakens natur att en sådan politik skulle mötas av opposition bland kommunisterna inte bara utomlands utan också inom Sovjetunionen, och det var säkerligen en av orsakerna till att utrensningen utsträcktes till Komintern, som hade förlorat varje som helst betydelse långt före dess slutliga likvidering. Men oberoende av om utrikespolitiken dirigerades av dessa faktorer eller ej så var landets situation så försvagad till följd av utrensningen, den begynnande ekonomiska depressionen, svagheten hos röda armén, som hade berövats praktiskt taget alla sina officerare ner till majors rang, och slutligen det enormt ökade missnöjet hos massorna som förorsakats av själva utrensningen, att regeringen knappast hade något annat val 1938 och i ännu mindre grad 1939 än att tillåta de fascistiska angreppen mot Österrike, Tjeckoslovakien och Polen och att göra ett avledande av den tyska aggressionen från Sovjetunionen till sitt utrikespolitiska huvudsyfte. Detta var den verkliga anledningen till Stalins nonaggressionspakt med Hitler, som vi betraktar som en av de grundläggande orsakerna till andra världskriget. Stalins pakt med Hitler framställs ofta å ena sidan som ett skamligt förräderi av Stalin mot världskommunismen och å andra sidan som en briljant taktisk manöver, ett machiavelliskt mästerdrag, vars syftemål var att vinna tid och försvaga fienden. Vi tror snarare att Stalin tog pakten på fullkomligt allvar. Om Hitler inte hade brutit den, skulle Stalin strikt ha vidhållit den, tills Tyskland hade försvagats genom en allierad seger. I själva verket intervenerade Stalin aldrig aktivt av eget initiativ, utom när en fråga redan hade fått sin lösning, såsom när han ingrep mot Polen och Japan. Den ryska militära svaghet som kom i dagen under kriget mot Finland har ofta framställts som en ypperlig bluff, som en mästerlig list, vilket skulle ha framgått av det envisa ryska försvaret mot det följande tyska angreppet. Vi tror emellertid att den ryska svagheten under det finska kriget var fullkomligt verklig. Samma svaghet var uppenbar i begynnelsen av Hitlers invasion. Enligt vår uppfattning framkallades det ryska folkets verkliga motståndskraft först genom Hitlers angrepp. Den stalinistiska regimen framstod, ehuru den var impopulär, som den enda samlingspunkten för ett försvar, och folkets alla krafter koncentrerade sig kring den. Stora delar av folket, särskilt bönderna, betraktade till en början den tyska armén som befriare, inte till följd av någon sympati för nazismen, utan på grund av att livet i Sovjetunionen var så outhärdligt pressande att det föreföll som om varje förändring måste innebära en förbättring. Liknande känslor föranledde en stor del av den ryska intelligentian och arbetarklassen att kvarstanna i de ockuperade städerna. Hundratusentals soldater från röda armén kastade sina vapen och kapitulerade. Det var endast tyskarnas omänskliga behandling av ryska krigsfångar, massutrotningen av judarna, erövringspolitiken, som betonades av det tyska kommandot, sammanförandet av hela arméer av slavar, de avsiktliga förolämpningarna mot den personliga och nationella värdigheten, såsom det obligatoriska bärandet av armbindlar och bruket av piskning som bestraffning, vilket för ryssarna är en obegriplig förolämpning, som kom patriotismen att flamma upp och medförde tillkomsten av en mäktig motståndsrörelse bakom de tyska linjerna. Detta jämte de västallierades kraftfulla understöd resulterade i en oerhörd motståndsvilja, inför vilken det tyska angreppet inte kunde annat än misslyckas. Vi skall emellertid återvända till Jezjovutrensningen. Varje sådan rörelse hade sina naturliga gränser. Emot slutet av år 1938 hade man kommit dithän att angivelser och anklagelser hade hopsamlats i en sådan mängd att de berörde praktiskt taget varje man och kvinna i Sovjetunionen. Vågen hade passerat höjdpunkten. Hotet om krig med Japan föranledde en sista väldig brottsjö och medförde talrika arresteringar och särskilt hårda domar. Men efter
Page 1 and 2: 1 F. Beck W. Godin Stalinismen kast
Page 3 and 4: Innehåll 3 Utgivarens förord ....
Page 5 and 6: 2 relativ frihet och fred. Detta ä
Page 7 and 8: 4 avlagt de begärda bekännelserna
Page 9 and 10: II. Lugnet före stormen ”Livet h
Page 11 and 12: 8 av den officiella propagandans he
Page 13 and 14: 10 om summariskt avkunnande av död
Page 15 and 16: 12 När prominenta personer arreste
Page 17: 14 igenom och som drakoniskt förbj
Page 21 and 22: 18 arresteras eller häktningsorder
Page 23 and 24: 20 Angivelse av personer som man vi
Page 25 and 26: 22 Släktingar och godhjärtade gra
Page 27 and 28: 24 Å andra sidan är doktrinen om
Page 29 and 30: alla trappor var nät utspända på
Page 31 and 32: 28 ofta förskräckliga förhållan
Page 33 and 34: 30 - var det möjligt att ge plats
Page 35 and 36: metoderna. Ett avsevärt antal poli
Page 37 and 38: 34 Gulag hade till sitt förfogande
Page 39 and 40: 36 omnämnts blev hustrurna till ar
Page 41 and 42: 38 nationalismen, återinförandet
Page 43 and 44: 40 Det antal fall då arresteringen
Page 45 and 46: Kategorierna 42 1. Partiorganisatio
Page 47 and 48: 44 Sovjetmyndigheterna. 1936 arrest
Page 49 and 50: 46 förrevolutionära intellektuell
Page 51 and 52: 48 med särskild stolthet i otaliga
Page 53 and 54: 50 planekonomi utövade. I detta sy
Page 55 and 56: 52 Han hade intressanta erfarenhete
Page 57 and 58: 54 kyrkan, och stammen kom under ts
Page 59 and 60: 56 lands sipprade naturligtvis i vi
Page 61 and 62: 58 kommunistisk arbetare i Manchest
Page 63 and 64: 60 Många bulgarer, av vilka de fle
Page 65 and 66: 62 I och med början av Jezjovskede
Page 67 and 68: 64 tvångsarbete under Sovjetregime
Page 69 and 70:
66 Låt oss innan vi går in på ka
Page 71 and 72:
68 utbildning. Som medlem av organi
Page 73 and 74:
70 ljög och att deras legender var
Page 75 and 76:
72 NKVD-tjänstemän befann sig i
Page 77 and 78:
att följa de människors öden, so
Page 79 and 80:
76 faktum att jag hade otillräckli
Page 81 and 82:
78 kontrollprocessen betraktat mig
Page 83 and 84:
80 Under förhörets lopp blev det
Page 85 and 86:
82 Men ordens makt är stor. Termen
Page 87 and 88:
84 Sylakovs fall var ingalunda enke
Page 89 and 90:
86 med på hans fantasihistoria vid
Page 91 and 92:
88 moralen och hänge sig åt ett i
Page 93 and 94:
90 det inte. Han hade länge varit
Page 95 and 96:
92 Uppvisningsrättegångarnas tid
Page 97 and 98:
94 uppgiften för ett proletariat s
Page 99 and 100:
96 nitet hos lokala partifunktionä
Page 101 and 102:
98 ett osovjetiskt tänkande. Sovje
Page 103 and 104:
100 regeringens avsikter. Timosjenk
Page 105 and 106:
102 det normala livet. Frigivningar
Page 107 and 108:
104 gamla gardet, hade varit partim
Page 109 and 110:
106 från att senare uppta motstån
Page 111 and 112:
108 som hette privat äganderätt t
Page 113 and 114:
110 system av koncentriska cirklar,
Page 115 and 116:
112 finna passande politiskt uttryc
Page 117 and 118:
114 mot sin egen säkerhet i utveck
Page 119 and 120:
116 Många av de tjänstemän som u
Page 121 and 122:
118 tionens historia. Även patriot
show all

Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?